Har ni sett filmen ”Den nakna mannen”? Den kom ut i augusti 2011. Om ja, vad tycker ni om den?
Kritiker.se :
”Genre: Dokumentär.Handling: Nakna finska män i bastu talar direkt från hjärtat och i värmen från rostiga kaminer där de renar sig själva både fysiskt och mentalt i en ovanligt familjär och poetisk film som leder fram till en djupt emotionell och oförglömlig final. Filmen reser genom Finlands män i alla samhällsskikt i många olika bastun och vi får höra deras rörande historier om kärlek, döden, födelse, vänskap, och om livet. I all sin enkelhet registrerar kameran de råa och sällsynt vackra landskap, bastun och…”
Detta får mig att tänka på hur män och känslor fungerar. Jag vet att jag tidigare, ungefär i den perioden jag kallade mig feminist, konstaterat att ”känslosam” är en egenskap jag sett som mest kvinnlig. Att det är mer socialt accepterat för kvinnor att gråta öppet, och att män är bra på att bära känslorna inne alltså mer instängda. Detta har jag tänkt beror på intoleransen mot att män ska visa sina känslor mer öppet. Sedan har Ninni fått mig att tänka på mer biologiska orsaker. Att en del personer av naturen pratar mindre om känslor (ledsna) mer öppet, och att det är majoritet män på grund av könsskillnader.
Efter det har jag försökt att läsa mer om män och numera ser jag det som mer komplext än tidigare. Jag tror att män påverkas socialt, men utesluter inte att den biologiska komponenten kan finnas där också.
Och apråpå arvets betydelse. Borde det inte vara så att om vi blivit socialt påverkade under x antal år (till något konstruerat kön) att det faktiskt till slut kan förändra generna? Jag menar att vi blivit påverkade såpass länge att det till slut gjort att det är något vi är utav oss själva.
Jag tror att män bär på lika många känslor som kvinnor, men att känslorna yttrar sig på olika sätt. Om det beror på gener eller miljö vet jag inte. Vi borde (eller jag kommer i alla fall) åtminstone stötta både dem som är ”normala” och dem som är ”onormala” i sitt beteende så länge de inte skadar någon annan. Jag tänker på det här med att socialt bestraffa den som avviker från normen. Och jag tycker inte det är schysst att till en kille som gråter öppet av sorg säga ”Du gråter som en tjej, fjolla!”
Vad är frågan om igentligen med ”GENUS” att hålla på som könsorganmakten?
Vad vinner man på att älta ”vardagen som det är” till vansinne?
Räcker inte det att folk är som dom är utan måste försöka göras till något enomt i könsorganmakten och påminnas om i tid och evighet?
Just förmågan att gråta är väl en av de svåraste att attribuera till social påverkan?
Jag menar, gråten är något man jar väldigt svårt att kontrollera viljemässgt. Den kommer när den kommer, vare sig man vill det eller inte.
Jag gråter ytterst sällan. Jag gråter definitivt inte när jag tittar på sorgliga filmer på TV. Men det finns ett tillfälle då jag har svårt att hålla tillbaka gråten och det är när jag lyssnar på vissa låtar, som jag tydligen undermedvetet uppfattar som sorgliga. Det behöver inte ens vara att texten är sorglig. Faktum är att enbart en sorglig text inte räcker. Det måste till en viss harmonik som jag tydligen omedvetet uppfattar som sorglig. Det verkar vara vissa ackordföljder med mycket mollackord. Det kan hända att tårarna kommer när jag spelar låten själv (utan sång!). Men efter ett visst antal genomspelningar brukar tendensen till gråt försvinna.
Som att analysera samhällsfenomen skulle det gå an men att ha ambitioner med ”Genuspedagogiken” med samhället att göra gör att ”Hitler” framstår som förebild för om man sätter man=jude(Icke minst att gkömma att ”kvinnor är lika bra som män” debatten”?)
Rasismen med könsorganmakten fortsätter med sitt 50/50 utan bardon!!!!!
Att hänvisa till ”patriarkad” är fenomen som alla sossar och Stalinist-kommunister känner till ,som ville se ”arbeteshjältar” som samhällsbärare nr1, för sina ”självutnämnda brukspatroner”(enligt Sovjet modell!!) som även alla andra män fått lida under.
Det är dom som gått till i dagsläge att framstå som SD som motargument till alla kvinnor och män som känt sig förtrycka, men feminismen gömmer undan alla män, tillsammans med alla dessa ”patroner” som män.
Men det kan inte förstås att alla kvinnor ska bli likadana!
Och det löser inte problemet mellan man-kvinna som det framstår för dagens samhälle utan har sina rötter hos nazismen.
Brukssämhälle mentalitet har fått sitt och kommer alldrig att återuppstå som det varit tänkt av ”brukspatroner”.
Utöver det har kvinnokampen ingenting att göra i samhället.
Endast att bli rasister i värsta mått.
Varför ska vi ha ett ”skattebetald samhälle” som vill överta makten över skatter mer än vad våra skatter räcker och ger ”ytrymme” till???Lagstifta om”föräldrarpengen” hur den ska användas utan att kunna välja med hän visning att alla ska leva jämlika mm. mm(men vad som är jämlikt?).
Män har varit alltför ”kännslosamma” i sin patriarkad för att kunna framstå för det samhälle dom byygd till med föräldrarpenning mm. mm. som inte är ”jämställd”!!!!
Kvinnan idag i Sverige tycker att det orimlig uppgift att laga mat åt sina barn (och mannen?).
Iistället för en kvinna som skulle gärna laga, som inte har mat att laga, för sina barn mer än en dollar om dagen finns inte ytrymme för!!!!!!!
Det är fråga om könsorganmakten i Sverige idag?
”Alla kvinnor och män förena i kamp för ett könsorgansmaktens Sverige med GENUSDEBATTTEN” som motstts mot ”brukspatroner” i patriarkad som är så fötryckande i sin filosofi!!!!!
Lesber, bögar , HTBQ-er och alla andra avvikande anarkister förena er här mot en patriarkad=skatter som håller liv i oss!!!!
Snart är det Pride igen !!!!!
”-orde det inte vara så att om vi blivit socialt påverkade under x antal år (till något konstruerat kön) att det faktiskt till slut kan förändra generna?”
Njae… Så fungerar inte evolutionen.
Giraffen får inte lång hals av att den sträääääcker sig efter löven högst upp. Den får längre hals av att de individer som når de löv som är kvar högst upp, överlever och kan fortplanta sig i liiiite, lite större utsträckning än de individer som inte når några andra löv än de andra girafferna i flocken.
På samma sätt är det med all evolution. Med män och känslor skulle man till exempel kunna tänka sig att de män som beklagar sig och gnäller lite mindre uppfattas som starkare och problemfriare av honorna och därför får fortplanta sig.
jag märkte en förändring hos mig när vi fick barn, gråten var mycket närmare, nu när barnen blivit större så har jag återigen förändrats, gråten kommer inte lika lätt. Jag misstänker att detta har att göra med mina testosteronnivåer.
Det är inget jag led av direkt men jag var jäkligt förvånad när jag började gråta till en film första gången, jag fattade inte vad som hände med mig, kände mig osäker och visste inte hur jag skulle hantera det.
Detta ska jag hålla i minnet.
Thanks !
Du verkar vara drabbat av ett kärleksrus ?
(Jag skojar inte)
Har sett dokumentären och den är väldigt naken.
Det är extremt uppenbart att alla männen i dokumentären absolut inte visar några sårbara känslor annars utanför bastun, och definitivt inte inför kvinnor.
Sedan håller jag med mycket om det du Marielle säger. En man ska aldrig visa sig svag det lär han sig sedan han som barn sätter sin fot inom den sociala världen. Dvs att gråta, vara arg eller att vara kärleksfull…det är känslor som är lätta att angripa genom att sticka hål på, tysta ner eller förlöjliga.
En man som gråter eller är kärleksfull är väldigt lätt att håna och bagatellisera.
Frågan är ju om vi, än i denna dag, ens tagit oss ut ur själva urgrottan A001 om även männen dragit på sig offerkoftan vid varje motgång, satt sig ner och odlat sitt känslosvall och gnällt kollektivt, och därefter försökt lipa sig till fördelar? Not likely, ey? =)
Riktiga män har genom alla tider fällt rullande tårar, i rikliga mängder, såsom riktiga män: vid rätt tillfällen, vilket innebär: absolut inte, dvs. helt enkelt _aldrig_ som en vek offerkoftefjolla.
Det har således, alltjämt, absolut inget egenvärde för pojkarna _själva_, att feministlura pojkar, dvs. blivande män, till att odla ett utökat lipande såsom ynkryggade, offerkoftade och känslosvallande fjollor.
Det finns således många goda anledningar till att påstå att det faktiskt fortfarande, i realiteten, är påfallande och verkligen ”schysst att till en kille som gråter öppet av sorg säga “Du gråter som en tjej, fjolla!””. Om han faktiskt gråter som en fjolla. Hjälp till självhjälp för grabbens egen skull helt enkelt.
Vilka goda anledningar, rent konkret?
Exempelvis: Klart och drastiskt förbättrade utsikter att få ligga med många och fagra damer är faktiskt intimt kopplade till att _inte_ lipa såsom en fjolla.Och visst vill vi väl grabben väl i den faktiska realiteten? Således: Lipa Inte Som En Fjolla. Ever. Grabben! =)
Vad kan man då känna och tycka om allt detta? En hel del, men så ser ju den faktiska, många gånger sjukt hårda verkligheten ut. Och den gör man mycket gott i att förbereda barnen inför, i detta fallet speciellt pojkarna.
Jag har väl alltid uppfattat detta som en del av det här med att kvinnor är mer verbala. Män har lika mycket känslor och känner på samma sätt/lika starkt men detta tar sig andra uttryck. Jag har aldrig haft problem att uppfatta mina manliga kamraters känslor, jag förstår om de är ledsna även om de inte säger det och även om de inte gråter.
Väldigt få män gråter av smärta medan ganska många kvinnor gör det. Smärtan är ju fortfarande den samma men uttrycket för den är annorlunda.
Man kan möjligen koppla det här till evolutionen. Alltså att män har sysslat med saker där ett tyst samspel och utbytande av känslor har premierats (jakt och strid) medan kvinnor har sysslat med saker där det gått utmärkt att göra dessa saker ljudligt/verbalt (samlande, handarbete m.m.). Men anledningen spelar egentligen mindre roll och det kan vara svårt att nå fram med evolutionära argument eftersom så ytterst få människor begriper vad evolution är och vilken betydelse det har (då tänker jag främst på att biologiska(evolutionära) könsroller inte säger något om hur det ”ska” vara eller innebär att någon ska hindras från något)
Däremot stöter detta ofta på patrull eftersom många kvinnor, framförallt feminister, uppfattar det som en nedvärdering av deras uppfattade kvinnliga känslokännande.
Jag brukar som oftast bara gråta när jag känner mig trygg nog att göra det… skulle verkligen undvika det framför min chef tex. Men ja, skulle något verkligt hemskt hända skulle jag inte kunna hålla igen tårarna.
Ja alltså jag vet hur evolutionen fungerar (brukar faktiskt alltid tänka mig giraffer också som exempel). Men såg nyligen ett klipp om forskare som pratade om att själva DNAt kan förändras redan från generation till generation. Ska se om jag hittar det igen.. det publicerades på Genusdebatten eller någon blogg i ”närheten”
Intressanta tankar du har! Det är givande att höra det från ett manligt perspektiv också (ditt). Ja det är alltför lätt att håna!
Så kvinnor gillar inte män som gråter vid fel tillfälle kan man säga, genrellt sett? Och eftersom att man vill pojkarna gott, att de ska få kvinnor, så lär man dem tydligt om när det är okey att gråta?
Jag tycker ändå situationen är bitter. För istället för att lära han det, så kan man ju i första hand visa förståelse och omtanke för hans känslor som ligger bakom tårarna. Tex. inte håna – utan istället ta han undan till en mer privat miljö för att prata ut. Sedan i andra hand, vid ett annat tillfälle, prata om vad man har för teorier om vad tjejer gillar.
Jätte tankeväckande kommentar! Skrev ett långt svar men det blev mest svamligt så jag vet inte hur jag ska förmedla nått vettigt alls egentligen
Det där med tyst samspel var intressant. Hur märker du av dina manliga kamraters känslor även om de inte säger det? Har du något konkret exempel?
Jag förstår inte dina kommentarer alls!! Använder du google translate eller så?
Vi utgår ifrån att kvinnan är normen och att det är mannen som kniper igen och inte gråter men jag vill hävda att det är tvärt om.
Jämfört med andra arter behåller människan mer av barnets kropp, antagligen för att vi är försvarslösa under så lång tid så att vi måste vädja till föräldrarnas instinkt att ta hand om oss. Kvinnan behåller lite mer än mannen och grovt generaliserat så har de mer av det vi karaktäriserar som barn – ansiktsdragen och kroppsform, hon gråter mer (kvinnor har mindre tårkanaler än män och har därmed lättare till tårar) och är mer verbal och känslosam.
Detta sammantaget tycker jag visar att kvinnor som varit lite mer ”barn-lika” har haft en större förmåga att få skydd/mat av män och därmed fört vidare sina gener.
Sedan vill jag tillägga att man kan knappast lära pojkar att gråta mer eller vara mer känslosamma (och tvärt om för flickor så klart). Det är primitiva instinkter som styr vårt handlande och ett konstruerat socialt beteende som går stick i stäv med vår natur kommer inte bli långlivat.
Jag rekommenderar Girlwriteswhat-vlogen ”Neoteny”, som handlar just om detta.
Vi utgår ifrån att kvinnan är normen och att det är mannen som kniper igen och inte gråter men jag vill hävda att det är tvärt om.
Gör vi?
DNA förändras från generation till generation, kruxet är att bevisa i vilken riktning den går.
Liknelsen mellan giraffens evolution och människans evolution blir något haltande.
Människan blir inte heller längre av att sträcka på sig, men den korta människan använder en stege och når således lika högt som den långa (i vissa fall t.o.m. högre). Således kan vi inte säga att fortplantningen huvudsakligen skett utifrån primitiva instinkter och preferenser (om man bortser från behovet av att föröka sig). Genom den moderna sjukvården har vi ju dessutom kraftigt decimerat det naturliga urvalet som jag uppfattar att du avser ge exempel på.
Jag vill hävda att ett partnerval snarare handlar om tillgänglighet och personliga preferenser som i hög grad påverkats av den tid/kultur/familj som individen vuxit upp i. Således menar jag också att det i olika kulturer finns en varierande acceptans mot gråtande män vilket resulterar i att det också finns kvinnor som föredrar sådana män framför sådana som inte gråter.
På 1600-talet grät män helt obehindrat, så vad gäller just detta är det nog mer kultur än biologi i alla fall.
PeterO,
”På 1600-talet grät män helt obehindrat”
”Män”? Alla män? De flesta män? Inte det? Nej, just det. Vissa män. =) Att en ytterlig minoritet priviligierade överklassfjollor har/hade ”råd” att socialt/fysiskt handikappa sig själva (vilket i sig är/var en statusmarkör) på skiftande sätt, är inte samma sak som att majoriteten män, dvs. helt vanliga män, har/hade ”råd” med den lyxen om de önskade överleva/lägra mängder av fagra damer.
”så vad gäller just detta är det nog mer kultur än biologi i alla fall”
Jaha? Kanske? Men. Exakt hur, med vilka definitioner, hur mätte du, hur kom just du fram till att det rent faktiskt nog skulle vara _mer_ kultur än biologi som gjorde att vissa män statusgrät? Då ju onekligen all mänsklig kultur, alla mänskliga kulturer, alla mellanmänskliga sociala utbyten, skeenden och påverkanden som någonsin förekommit på denna planet tar sin grund, och sitt ursprung i just det, den mänskliga biologin. Biologin sätter alltid ramarna. Utan biologi – ingen kultur. Utan biologi – inga sociala sammanhang. Exakt alla människor är ett resultat av både arv och miljö. Exakt ingen människa har någonsin, på någon plats, under någon tid, fötts såsom ”ett blankt blad” – på denna planet. Exakt varje individuell människa på denna planet är, alltjämt, en absolut unik individ.
Vad säger förresten dessa fakta om påståendet som ibland, nu och då, florerat ibland de extremt outbildade, dvs. ibland ’blank slaters’, att ”kön är bara en social konstruktion”?
Jag får intrycket att du inte håller med
Om en man ser att en man är ledsen och lägger sin hand på dennes axel säger det mer än tusen ord.
Kvinnor och män är olika.
Ja, så kan det vara, det finns ju undersökningar som visar att testo-nivåerna minskar när man får barn, jag tror att det tillsammans med den omställning som det blev påverkade mig mer än vad jag kunde förutse.
PeterO
Det där har jag hört innan. Genusvetarna kan också påstå att på 1600-talet hade män papiljotter i håret och långa peruker och skor som i det närmsta idag kan betraktas som balletskor. Män var pråliga och sminkade etc etc.
Kollar man verkligenheten på 1600-talet så var det som så att det var män i den absolut högsta toppen i hierarkin som klädde sig så och betedde sig så. Det var inget annat än statusmarkering att vara vitpudrad och ha lång peruk. Den vanlige mannen klädde sig inte så, då det inte fanns något gods eller inbjudan i hovet. Det var alltså män som kunde klä sig så och ändå attrahera kvinnor. Tittar du på Hugh Hefner som är miljonär om inte miljardär så går han omkring i rosa puffig morgonrock. Han har råd att lipa och vara ”svag” och kan ändå räkna med att tre stycken playboy-brudar kramar om både honom och hans lem när han går och lägger sig.
Den vanlige mannen på 1600-talet gick inte omkring med långt hår och lipade. Han mockade skit, slet på åkern och åt kokt potatis efter dagsverket på åkern.
Sen har jag en tes kring varför kvinnor gillar rosa mer än män, men den förklaringen jag har lämpar sig inte att skrivas här och den är kanske fel. Äsh jag drar den ändå.
Jag tror att kvinnor gillar rosa (mer än män) för att män attraheras av den färgen. Anledningen att män attraheras av den färgen är för att den påminner om ungdom och en kvinnas sköte till färgen. Män är programmerade att gilla den färgen på en kvinna eftersom den signalerar något sexuellt.
Apropå gråtandet (snyft). Minns när Usain Bolt hade slagit världsrekordet i Berlin, om det nu var på 100 eller 200. Vid intervjun erfteråt sa han bl.a. ”Jag ville gråta efteråt, men det kunde jag inte, jag är ju man!” Så j-a tufft är det, iaf på sina håll.
Men latinamerika (dit väl engelsktalande Jamaica etniskt hör) kan nog ha en ännu striktare syn.. Där är visst begreppet macho inte negativt som här, men mansrollen kanske snävare.
Torstensson. Fast potatis åt väl iaf inte svenske bonden på 1600-talet? Kollade lite för säkerhets skull. Jonas Alströmer var född 1685, men: (Wikipedia) ”Det är dock en myt att det var Alströmer som införde potatisen då det redan innan Alströmers födelse växte potatis i Uppsala botaniska trädgård.”
Brås man på kulturen att bada så tar jag inte ”tårar” här för annat än försök att beskriva bastun effekt även för ”själens rensning” utan att blanda in ”fjollighet” som ”GENUSfenomen”
Och bättre blir det inte heller då man smyger in bilden på just på”?”
Om den styrande eliten inte i någon grad verkat som normerande, eller representerat en bild av vad som av många människor i dess samtid uppfattat som åtråvärt, så borde vi inte behöva bekymra oss om statsfeminismen. Den kommer i sådana fall inte påverka oss ”vanliga människor” och biologin kommer att lösa problemen åt oss.
Ptja , titta på hugh hefner, hur många killar ser du i rosa skjortor idag om inte på innekrogar på östermalm. Om det vore normerande med statsfeminismen så borde ju alla jämställdister vara feminister, men så är inte fallet. Om det vore normerande med att ha papiljotter och pudrat ansikte så varför hade då inte allmogen det? Varför är det så att män inom industri har ett annat språk än det som fisförnäma Brommabor har? Varför pratar inte alla som Reinfeldt? Varför är inte alla intresserade av politik? Hur har jantelagen uppkommit? Trots att kungen levde i bisarr rikedom med allt vad det innebär hur kommer det sig att allmogen inte lade till sig dessa vanor. Just pga av att det var statusmarkörer som inte hade fungerat hos allmogen, dom fyllde ingen funktion alls. När något blir normerande är det för att det fyller en funktion, annars blir det inte en norm/regel som folk följer. Om riksdagen och alla dagstidningar påtalar att det är inne och helt rätt att gå med blodiglar i kalsongerna, tror du att svenska folket hade börjat med det då?
Joakim, jag vet kom på det också sen. Man åt nog rovor och spannmål.
Jag menar att DNAt förändrades genom beteende som personen gjorde under sin livstid. Att om jag plötsligt börjar dricka alkohol mycket (typ blir alkoholist) så gör det av någon anledning att nästa generation får ökade risker att också bli alkoholist. Det var det den videon menade tror jag i alla fall.
Men om män lipar oftare när de har ”råd” att göra det (ändå får ligga) – hur biologiskt kan då tårmängden vara egentligen? Det där med färgen vet jag inte, det var ju inte så himla längesen som rosa var en ”killfärg”
Förr har jag för mig att det var statusmarkerande att gå upp i vikt för att man kunde visa att man hade råd att äta mycket. Nu är det mer status att absolut inte gå upp i vikt (väl?) för att man har råd att äta nyttigare (jämfört med billig snabbmat). Men vad är biologi? Biologiskt så behöver ju alla mat förr eller senare i normal mängd. Resten är väl kultur då? Och mat-möjligheter förstås.
Ungefär liknande tänker jag med tårar. Att både män och kvinnor har behov för att gråta (generellt sett med några undantag) för varför har vi annars tårkanaler som kan gråta av ledsamhet? Det naturliga är väl mer att släppa ut några ibland än att jämt och konstant hålla dem inne (fastän man inte vill ibland)? Så jag tror det är biologiskt att alla behöver gråta emellanåt men att kultur styr hur, var, när och mängd
OT
Intressant program ikväll om forskning kring vår utveckling
http://www.svtplay.se/video/885779/del-2-av-3-magen
Mig veterligen finns ingen biologisk förklaring att färgen rosa skall förknippas med flickor. Tvärtom har rosa tidigare ansetts som en färg mer passande pojkar. Vad som anses som ”naturligt” kan faktiskt vara tradition och kultur, som att dansa små grodorna och att äta inlagd rå fisk.
http://www.alltomhistoria.se/q-a/har-rosa-alltid-varit-en-tjejfarg/
http://home.swipnet.se/kvinnofronten/Nyhetsbrev/2_06/flickbla.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Rosa_(f%C3%A4rg)
http://sv.wikipedia.org/wiki/Etnocentrism
Såg slutet, här gick nog en och annan i taket på sina håll…
Naket kan ju betyda lite olika. Allvarligt talat så verkar det fortfarande vara MYCKET mer intresse för ”den nakna kvinnan”, än för ”den nakne(!) mannen”, från respektive heterohåll. Vad kan jämställdheten tänkas kunna göra åt det?
Även om en del kanske kan sägas vara ”socialt betingat”. (Kan ju också vara en ”senkommen mutation”!)
Jag känner mig säker på att färg är en kulturell sak, men spelar det någon roll?
Låt mig förklara hur jag tänker: Om jag säger ordet ”blomma”, det är bara en hög med ljudvågor. Likväl vet ni alla på ett ungefär vad jag menar och ingen av er tänker på ett hus. Ljudvågorna är motsvargiheten till det biologiska, betydelsen vill lägger i just dessa ljudvågor är motsvarigheten till kulturellt. Ljudvågorna för att framställa ordet blomma kommer inte förändras, men betydelsen skulle kunna göra det.
För mig ligger i alla färger något som går utöver vad färgen är. Rosa signalerar, med min kulturella tolkning: ”hjälplöst objekt”, ”söt”, ”liten” eller ”flicka”… behöver jag berätta att jag inte äger ett enda rosa plagg? Behöver jag säg att jag inte skulle stöta på en man med rosa skjorta?
Däremot tycker jag det är fint på små flickebarn.
Jag väljer färger vars kulturella signaler stämmer överens med den person jag tycker jag är. Jag har övervägande blått och svart. Hade jag kunnat ha rött(den färgen får mig att se blek och sjuk ut) hade jag haft mängder, för det är en färg som med min kulturella tolkning bäst signalerar den person jag anser mig vara.
Skulle den kulturella betydelsen på färg X ändras så skulle mina val ändras med det.
Den kulturella betydelsen vi tillskriver färger är bara en markör. Tar vi bort markörer så kommer vi skapa andra. För vi har behov av att identifiera oss och markera vår identitet, som jag ser det.
Jag hade alltid blåjeans förr, men när jag köpte en bil med ljusgrå skinnklädsel insåg jag att den blå färgen från jeansen färgade av sig på sätena. Jag bestämde mig då för att aldrig sitta med blåjeans i bilen.
När jag hade skaffat lite byxor med andra färger insåg jag att jag egentligen gillade de färgerna bättre. Jag slutade därför helt med blåjeans.
När jag några åt senare hittade ett par gamla blåjeans i garderoben och tog på mig dem, kände jag mig helt fel i den färgen. Jag har nu i princip inga blå kläder alls och trivs väldigt bra med det. Redan innan visste jag att rött är min favoritfärg, trots att jag är man. Det har jag tagit fasta på, även om det väl mest blir vinröda nyanser när det gäller kläder. Rosa har jag däremot fortfarande lite svårt för. Någon rosa skjorta blir det inte i min garderob.
Japp, och förr var det status att vara blek. Sen när fint folk kunde åka på solsemester blev det status att vara solbränd.
Mariel
Kulturen är inte särskiljd från biologin. Pinker har uttalat sig om den saken och menar på att det är dumt att tro att kultur är ett svävande moln helt frikopplat från biologi.
Lika biologiskt som det är att sönerna till 1600-tals baronerna fick små späda fingrar jämfört med bond-drängarna som fick dassalock till händer. En man som har pengar i sin familj behöver inte framstå pa samma manliga sätt som en hårt arbetande plogförare behövde. Han behövde vara stor och stark för att kunna ha ett fungerande hushåll, det behövde inte en brukspatron som hade pengar nock för att välja unga smärkta fruntimmer. Drängarna fick ta den bruden som fanns till hands och som ansågs henne värdig nog. Det är min tes iaf. På samma sätt kan du se att brudar i Danderyd, Bromma och Skanör Falsterbo är vackrare än genomsnittet. Varför? Deras pappor är rika och kunde välja vackra kvinnor. Dom har ärvt sina mödrars vackra utseende.
Undrar om ”Genusdebatten” har att göra här för dom sysslar med att hitta svagheter hos manlighet med Scum-manifest liknande argument
. Att slicka ”blod” från kulhål (mord?)på man som kvinnor gjord med sin ”pistol” med ”vampyrisk fanatism”.
Jag kunde inte hitta något belägg i filmen varken för ”patriakad” ELLER ”en gud” som sett till att Adam skulle vara dem som dominerar i världen idag utan anses vara mer en ”feministisk-genus” ide om deras maktförhållande i samhället?
Föder och göder iden om ”CSUM-manifest” med sin missandri och missogyni?
Vi har ju sett inlägg överlag här som inte ger mycket för ”jämställdhet” (Pelle Billing, Pär Ström mm.)utan vurmar för (Sveland, ”Brygge” och alla andra feministers kamp)i annat ”könsorganmaktens”.kamp
Ja, men visst. Din kulturella tolkning av vad en viss färg signalerar, markerar, indikerar påverkar dina val av färg, vad du själv känner inför en viss färg. Men det är för den skull inte frikopplat från din biologi, det kan det inte heller vara, ty utan din egen absolut helt unika biologi kunde du inte alls se färger, kontemplera, fantisera om vilka färger som tilltalar dig mest och/eller varför.
Det är dessutom fullt möjligt att många fler kvinnor än män föds med en preferens för just färgen snorgrön, rosa, eller lukten av surströmming i ett globalt perspektiv. Det är på det stora hela inte heller det viktiga.
Det viktiga är att inse: feministgnället om den brutala färgen ljusblå och den förtryckande färgen rosa är fundamentalt infantil. Pojkar, män och flickor, kvinnor är inte samma sak, och gör ofta olika val ur perspektivet könsgrupper om de fritt får välja. Och. Detta är fortfarande inte ett problem, tvärt om, människor kompletterar varandra. Det är en fundamental del av den heterosexuella arten Homo Sapiens blotta existens, än i denna dag, på denna planet.
Det finns ju odiskutabla biologiska skillnader tex. vad gäller färgblindhet. Vad innebär det när det inte är blindhet? Upplever vi färger likadant? Det finns det forskning som tyder på att vi inte gör. Hur påverkar det våra preferenser?
Framförallt, hur viktigt är färger?
Har man inte seriösare problem än rosa och ljusblått, då bör man fundera på om problemen i samhället inte finns någon annanstans än där man har sitt fokus.
Jo, vi har nog alla behov av att gråta ibland. Jag gråter t.ex. varje tisdag innan jag ser doktor House. Det är den effekt det har på mig när jag hackar lök till köttfärssåsen. Så visst har vi tårkanaler för att gråta, för gråten rengör ögonen. Men det säger varken för eller emot att gråta på grund av känslor. (Och det gör inte jag heller, jag ville bara påpeka att gråt i sig inte behöver ha känslomässiga grunder och att det är fel att göra det antagandet i diskussionen).
Peter
Så kan det också vara. Det står i texten att rosa ansågs som maskulin i England och att i Frankrike började man klä tjejerna i rosa. Det kan också vara så att kulturen i det här fallet bestämdes av ett fåtal. Dvs några ensamma män bestämmde sjömännens rosa dräkter. Jag ser ingenstans att någon avfärdar tanken att beslut av ett fåtal inte kan krocka med vad en individ senare uppfattar det som. Kanske är det så att rosa faktiskt attraherar män, liksom rött nagellack för mig på kvinnor är väldigt upphetsande jämfört med svart nagellack. Det betyder ändå inte att svart kan bli accepterat som den enda färg som ska säljas av potentater inom EU. Jag säger inte min tes var rätt, jag bara påtalar att det du kallar ”naturligt” kanske vore ännu mer ”naturligt” om det inte hade bestämts av ett fåtal män som bestämmer mäns uniformer inom flottan.
Det är ju lite lustigt att det varit så mycket kritik mot rosa från feministhåll (för det har det väl? ”Under det rosa täcket” och senare). Och så kör man ändå stort med färgen rosa som symbol för att samla in pengar i ”Rosa bandet”.
F.ö. fortfarande föga intresse för manlig cancer. Är det för lite färg kring män? (Jepp!)
Vad som är biologi och vad som är kultur spelar viss roll, det ena går att förändra, det andra är betydligt svårare.
Feminister är ibland så fasta i sitt tänkande kring strukturer att de knappt vill ge individen någon möjlighet att frigöra sig (deterministism). Som om könsmaktsordningen är en naturlag, och ingen förändring ändrar på detta faktum.
Att vara på motsvarande sätt enögd och kalla allt ”normalt” beteende som av naturen given och ha en biologisk förklaring är lika förenklat.
Vad som är man och manligt – och kvinnligt – har kanske en biologisk kärna, men mycket är sociala konstruktioner. Det visar inte minst alla de olika sätt som människor lever på i världen. Det positiva är därmed att det går att förändra. Att vara man och kvinna kan vidgas och rymmas mer än fåordiga finska män.
Den yttersta ramen sätts nog dock i vad som är attraktivt av en tänkbar partner. Den dagen unga tjejer tycker att det sexigaste som finns är rosa tylltjolar på unga killar kan du lita på att det kommer att inhandlas ett stort antal sådana.
Så tror jag också. Att man måste anpassa sig för att vara attraktiv för en tänkbar partner. Men jag funderar på om kvinnor kräver mer av sina män än för x antal år sedan.. eller andra saker nu än förr. Som det här med att byta blöjor… kvinnor pratar ju med varandra.. och den som har en man som inte kan byta en blöja kan nog få blickar som säger att det är fel/konstigt.
I Japan är många tjejer högst attraherade av killar i klänning. Googla på Yohio. 90% av hans fans är tjejer mellan 18 och 25 år.
Är det fler killar som har klänning där i Japan än i Sverige då?
Nå, kimonon är ju ett traditionellt plagg i Japan, som bars även av män – t.ex. samurajer, som väl hölls för rätt manliga.
Kvinnor kräver kanske inte mer (möjligen är det livet som kräver mer idag). Däremot tror jag att det finns en möjlighet att vara mer kräsen, så att säga. Av någon anledning är världens mest jämställda land det land som har flest ensamhushåll i hela Europa.
Dessutom undrar jag om en manlig barnskötare (som är jätteduktig på att byta blöjor) är det sexigaste du kan tänka dig =)
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12408365.ab
Ja, det är en hel ”scen”, som kallas ”visual kei” (visuell stil). Här pratar vi förstås scenkläder och hur de är klädda till vardags vet jag inte. Men faktum är att japanska tjejer diggar det stenhårt.
”För mig ligger i alla färger något som går utöver vad färgen är. Rosa signalerar, med min kulturella tolkning: “hjälplöst objekt”, “söt”, “liten” eller “flicka”… behöver jag berätta att jag inte äger ett enda rosa plagg? Behöver jag säg att jag inte skulle stöta på en man med rosa skjorta?”
När man pratar om något kulturellt så betyder det inte att kulturen är fritt svävande. Kulturen kommer från individer och att det fyller en funktion vid en viss tidpunkt. Kulturen att vi äter sill vid jul beror ju på att det finns tillgång till sill. Det var ingen svävande gubbe med trollstav som sa ”nu svenskar, nu ska ni äta sill era jävlar”.
Vidare, när jag ser en vacker kvinna i rosa så ser jag inte alls ett hjälplöst objekt, jag ser en person med otrolig makt över män. Rosa färgen kan förstära eller försvaga intrycket. Jag ser inte kvinnor som svaga objekt, har aldrig gjort det eftersom jag vet vilken makt dom har på män. Den makten har i debatten blivit helt utesluten, den ses som privat, lite tramsigt och lite oseriöst. Jag hävdar fortfarande att kvinnors selektion av män är grunden till hur det ser ut i övriga samhället. Kvinnor som är söta små och flickiga tex har ju enligt den här tesen inte några offer. Tvärtom.
Javisst, det var Olof Rudbeck d.ä. som först odlade potatis i Sverige, i den av honom anlagda botaniska trädgården i Uppsala, numera Linnéträdgården. Idén att anlägga en botanisk trädgård fick han som student i Padova.
Som en liten reflektion så var just det där med julbordet något som gick upp för mig när det stod klart att man i andra länder har helt andra rätter på julbordet än vi har. Det traditionella svenska julbordet är mat som lagrats från sommarhalvåret genom att man syltat, saltat och allt vad för underligheter man hade för sig förr då man skulle få maten att hålla sig utan kylskåp och frysar. Så ställer man till fest vid jul och går ned i förrådskällaren och öppnar tunnor med sill och glaskärl med inlagda gurkor och hämtar rimmade revbensspjäll etc etc.
Vårt julbord har otvivelalktigt en koppling till vårt nordliga klimat.
Jo helt klart. Men det är ju i dagens samhälle föränderligt. Det går ju att ställa fram chilensk mat på julbordet nu. Så det kan ju inte vara genetiskt direkt
Om japanska tjejer diggar det stenhårt, är det troligt att jag hade gillat det om jag hade växt upp i Japan? : )
Nä, vår matkultur är formad av våra årstider. Att det inte gick och ställa fram chilensk mat på julbordet för hundra år sedan hade ju sina naturliga orsaker. Jag hoppas dock att det svenska julbordet lever kvar.
Vi får se hur du diggar det när han kommer i Melodifestivalen i vår. Om han nu kommer att ha klänning där, vilket är långt från säkert.
Här lite om ”dagens man”, fast mest påklädd där ”på toppen av pingvinberget”.
Vad göra åt de förmenta och tydligt synliga könsrollerna på Nobeldagen? Då blir det minsann tyst!
Och faktum är också, att fastän det klagats en del på ”ojämställdheten” hos pristagarnas kön de senaste åren. Så har det varit NÄSTAN tyst även på den fronten i år!
Men handlar Nobelpriset i TV allt mindre om snille och visdom, och alltmer om flärd och galaklänningar? Och i så fall varför? Ja svaren finns kanske här, i en ”genusanalys” över hela Nobelspektaklet, och varför. Med länkar, från 2006
”Nobel, kvinnan och könsrollerna”
http://www.sourze.se/Nobel_kvinnan_och_k%c3%b6nsrollerna_10562671.asp
Jag förstår fortfarande inte vad du menar. Vi menar ingenting som scum menar….
Det finns resultat där förvärvade egenskaper kan ärvas men det handlar om specialfall och fältet är relativt nytt. Inget att dra stora växlar på således. Till vardags är det nog säkrast att utgå från att förvärvade egenskaper inte ärvs. Det är så att säga normalfallet.
Lästips:
http://fof.se/tidning/2007/5/stressad-honshjarna-gar-i-arv
http://fof.se/blogg/emil-nilsson/en-hona-av-en-fjader
http://fof.se/tidning/1997/6/vi-arver-mer-vara-gener
Ja, det är nog lika bra att inse att det naturliga urvalet helt är satt ur spel i det moderna samhället. Urvalet sker numera på helt andra kriterier, vilket kanske kan vara skulden till att människans fysiska hälsa inte utvecklar sig riktigt så som man skulle hoppas.
Det var väldigt tvärsäkert det här. Finns det mycket källmaterial att ta till för att få reda på i vilken utsträckning ”vanliga män” grät i historien? Det lär nog bli gissningar mest.
De åt nog mest rovor på 1600-talet.
Men vänta du, färgblindhet drabbar ju enbart vissa män och beror väl på ett anlag på Y-kromosomen+ Det är ett specialfall som inte har med männs färgseende genrellt att göra.
Min farfar (och i viss mån min far) hade dasslock till händer men jag har rätt smala ”spröda” fingrar. Han jobbade på åkern jag i luftkonditionerad kontorsmiljö. Miljö spelar lika stor betydelse som arv i det här fallet.
När det gäller tårar så är de knappast frambringade av evolutionen för att gråta utan för att skydda och smörja ögat. Här får en läkare ta vid men jag skulle vilja se belägg för att tårmängden på något sätt skulle vara beroende av hur ofta vi gråter. Själv (jag är man) har jag pollenallergi och om jag inte behandlar den så rinner ögat konstant på våren. Tårar produceras i den mängd som krävs för stunden.
Gråt är något alldeles särskilt specifikt mänskligt. Jag vet inte vad det finns för forskning på området men den evolutionära historien bakom fenomenet torde vara relativt kort.
Att det skulle vara någon universell sanning att män som visar känslor har svårare att få tjejer tycker jag är rent nonens. I vissa kretsar ger det full pott. Men visst; allmänt gnällande och behov av att bli bortklemad lockar kanske inte till sig partners. Gör det det ens för tjejer?
Jag tänker inte göra någon skillnad mellan mina barn (en av varje) när det gäller gråt i alla fall. Även om det funnits statistik som visade att chansen för killen ökar att få en partner om han gråter mindre så är det irrelevant eftersom statistik inte säger något om den enskilde individen.
Han måste få uttrycka de känslor han har och bli den individ han är. Jag var själv ingen grabbegrabb men det gick alldeles utmärkt i slutändan ändå. Jag är glad att min farsa inte ängsligt försökte göra mig till karlakarl.
Jag tror också att det är en markör i första hand. Och jag tror att det är biologiskt att vilja göra dessa markeringar. Och som du, att man kommer skapa andra markörer om man tar bort de som finns. På vuxna ser man ju rätt snabbt vilket kön en person har eftersom vi är rätt biologiskt olika på utsidan. På bebisar är det svårare. Så det är väl därför färgen på bebisar är så himla viktig – för annars… ? Själv brukar jag bara fråga om barnets namn (för det brukar ofta avslöja könet). Så att man vet om man ska säga han eller hon om barnet liksom. Men sen när man väl vet könet så har jag inga problem med att markörer och sånt e borta, för då minns man ju. Samma sak om sig själv egentligen.. jag vet att jag är en kvinna, oavsett vad jag har på mig för markörer.
En japan på melodifestivalen? Hur går det till?
Ja det behövs likvärdigt mkt fokus på manlig cancer, typ som prostatacancer är väl väldigt vanligt. Och färg på det ja…
Det var därför jag skrev av ledsamhet, för jag tänkte att det var underförstått att vi har kanalerna också (kanske i första hand) för att rengöra ögat. Men att de faktiskt också kan gråta av ledsamhet. Det är ju något de kan. Och _det_ borde ju alla som har det behovet att göra få tillgång till – oavsett kön.
Han kommer från Sverige ursprungligen tror jag!
Kulturen i sig är naturligtvis en produkt av evolutionen men enskilda kulturella uttryck är erhört svåra att knyta till biologi. Vi kan nog med ganska stor säkerhet utgå ifrån att tycke och smakfrågor som varierar stort över såväl geografi plats som tid inte är hårt knutna till några fundamentala biologiska förhållanden.
OT
…känner att en ”ignoreknapp” skulle kunna göra forumet mer lättläst.
OT2:
Oerhört glädjande att se att den intressanta delen av genusdebatten från Billings och Ströms bloggar fortfarande lever. Denna sajt verkar bli den relevanta arvtagaren.
”Att det skulle vara någon universell sanning att män som visar känslor har svårare att få tjejer tycker jag är rent nonens. I vissa kretsar ger det full pott. Men visst; allmänt gnällande och behov av att bli bortklemad lockar kanske inte till sig partners. Gör det det ens för tjejer?”
Jag brukar gå till vad reklambranchen använder sig av för att sälja. Var inne i världens sämsta butik för att hastigt köpa ett skärp . Vill, inte nämna kedan men jag tror ni vet vilken jag menar. Där finns det bilder på män uppsatta och ingen av männen log på bilderna. Istället var det den där klassiska locken där en man är fokuserad med ”frowned” ögonbryn. Man ska se ut som en jägare, en som har siktet inställt på antiloopen. Inga färgglada kläder, grått och svart och sen nyanser däremellan. Detta är också vad kedjan har att erbjuda män i 25-35 års åldern. Varför har dom inte bilder på män som ler ? Eller som ser ut att prata om känslor? Kanske för att den typen av look inte hade attraherat women. Min erfarenhet är att det är ok att prata om känslor så länge man inte gör det för länge och när kvinnor i grupp pratar om dagisplatser är det mest effektivt att inte alls följa med i det samtalet annat än att göra sig rolig om något i det samtalet. Tjejer däremot kan le och hoppa i luften på bilderna. Det där säger en del för reklambranchen är inte dum. Jag undrar varför politikerna inte kräver genusperspektiv där? Kanske för att brommafolket vet att deras egna företag hade sålt mindre då?
Jag menar att det är lömskt att få män att tro att feelings är bättre än humor och frowned eyes. En kille kan känslomässigt vinna mycket på att vara humoristisk men där tror jag att frowned eyes emellanåt är en betydligt bättre blandning än humorisitsk och sedan poetiskt tårdrypande.
Ärligt talat vem försöker man lura ?
när jag skriver sämsta butik är det för att jag menar kvalitén på produktuerna, sömmarna etc, inte deras metoder att kränga det. För dom är bra.
Du får ge ett exemepl så jag kan bemöta det.
Röd-grön färgblindhet drabbar huvudsakligen män (ca 5-6%), men det är en recessiv gen i X-kromosomen som orsakar det. Det drabbar främst män då kvinnor har två X-kromosomer – en från fadern och en från modern – vilka båda måste ha den recessiva genen. Detta gäller just röd-grön färgblindhet; den ovanligare blå-gul-färgblindheten beror på kromosom 7 och är inte vanligare hos hän än hos kvinnor.
Allt enligt Wikipedia.
Sorry, missat att du skrivit till mig. Du övertolkar det jag skrev. Min poäng var tvådelad:
1. Vågar vi svära på att våra färgpreferenser inte har någon biologisk grund?
2. Är detta en fråga som är viktig? För vem och varför är den viktig?
Jag har läst två rapporter(jag tror inte jag har dom kvar, men jag kan försöka kolla efter dom vid tillfälle om du så önskar. Den ena skrivs det om här) där man försöker studera vårt färgseende. Och dessa visade på en könsskillnad. Däremot är det, naturligtvis, helt hopplöst att säg om detta beror på arv eller miljö.
Kunde inte låta bli att fundera över vilken du menade men beskrivningen stämmer in på alla kedjor jag kan komma på…
Tur att man kommit över den åldern där man behöver bry sig och kan köpa byxorna på byggmarknaden
Helt omöjligt är det inte om undersökningen spänner över vitt skilda kulturer och liknande mönster finns i alla kulturer. Då finns förmodligen en könsskillnad som inte är kulturell.
Men det känns kanske inte som det viktigaste forskningsfältet…
I asien äter man kycklingfötter på ungefär samma sätt som vi äter chips. I alla fall enligt Eskil Erlandsson som var i Kina och gjorde PR för Sverige nyligen.
Kulturellt betingad skillnad.
Ledsen, men att bygga resonemang på en enskild klädkedjas marknadsföring påminner om feminister fäbless för att bygga upp långtgående argumentationer på grundval av en eller annan bok eller film eller något annat enskilt kulturellt uttryck.
Dessutom kan det ju vara bra att hålla i minnet att den där klädkedjan inte säljer män till kvinnor utan byxor till män. Reklamen vänder sig till män.
Adam Bek
Titta lite mer på reklam runt omkring dej. Det finns en anledningar att Magnus Samuelsson förväntas öka försöljningen av babybliss . Varför valde inte företaget att sätta Bert den sista oskulden på förpackningen?
Män är väldigt ofta överlag sammanbitna och fokuserade på sina modellbilder, inte vara en kedja, det finns hur mycket som helst. Man säljer till män som vill sälja sig till kvinnor. När du gör dej snygg för en utekväll så är det inte för dina manliga polare om du är hetero. Det är naivt att tro att du gör det för dom. Du gör det för att du tror det ökar dina chanser att en tjej finner dej hygienisk och kapabel att ta hand om henne också. Du lurar inte mig, men fortsätt gärna övertala andra män, det gör ju bara det enklare för oss som vet, att få tjejer.
* Gäsp * Vilken FESTYRA ! Millimeterprecision på bestickens placering , Hovmästaren som tappar en silvergaffel på golvet kommer att arkebuseras i gryningen av kungens livgarde.
Jag väntar på att kameran ska hitta en karaktäristisk bula utputande på herrarnas vänstra frackkavaj-innerficka. Det torde vara den obligatoriska fickpluntan laddad med Gin eller Whiskey. Bränsle för att överleva eländet.
2000 dystra pingviner och pingvinetter får smaka på svensk gästfrihet.
Jag övertalar ingen men Dressmantramset har jag aldrig ställt upp på och det gick bra ändå. Antagligen för att den typ av tjejer som intresserat mig tycker Dressmangrejen är rätt fånig. På samma sätt som jag själv inte har Playboybruttan som målet för min åtrå.
Jag tänker inte påstå att det Dressman gör är fel, de har sin genre och sin målgrupp och har väl lyckats bra antar jag. Ser man på ett genomsnitt så är förmodligen Dressmangrejen någon slags mall men mänskilgheten är en brokig skara så man kan inte utgå från att formeln gäller för alla människor i alla sammanhang. Det var kärnan i mitt resonemang.
Armani hade en reklamkampanj under ganska lång tid där modellerna hade Downs syndrom. Vill man analysera den kampanjen duger inga Dressmanresonemang med den starke, tyste jagande jagande hannen. Bara som ett exempel.
Eller tänk på vissa primitivare kulturer med krigare i praktfulla skrudar, fjädrar, smink och färger. Så kan också ett ideal se ut.
Parentes: Kul att du nämner Babyliss. Jag köpte en rakapparat av det märket. Den gick sönder efter en månad. Villket skräp. Aldrig mer för min del. Slut parentes.
Adam Bek
Tack ändå för resonemangen men jag måste tyvärr säga att jag personligen inte köper det. Det betyder inte att andra kanske hade haft nytta av det. Det kan vara en jobbig värld att vakna upp till och för mig är det direkt retsamt att min farsa hade rätt. ”Gråt aldrig inför en tjej du vill ha”. Varje gång jag avvek från hans recept har det gått åt helvete. Om det är utslagsgivande är en annan sak men mina ergarenheter gör gällande att to much feelings inte sänder ut den trygghet en tjej i fertil ålder letar efter. Trial and Error och jag vet vad som funkar för mej. Genuspedagogik säger ofta motsatsen till vad min egna trial and error har visat så jag ställer mej frågan gång på gång varför jag ska köpa det dom säger.
Ja där ser man hur olika det kan vara. Kanske därför det är så viktigt att hitta sig själv och inte gå på någon annans version av hur en man skall vara för att vara en man. Oavsett om det är genuspiloter eller Dressmanreklam som kommer med budskapet.
Om inte annat; är man inte sig själv när man är på jakt efter en partner lär man ju inte locka till sig någon man passar ihop med i vilket fall som helst.
apråpå det där med att inte gråta framför chefen,… jag försökte hålla emot men de kom ändå