Vad tänker ni om det här:
DN ”Ny våldtäktslag föreslås efter nyår”
”… I dag är utgångspunkten att ett övergrepp har skett om någon genom våld eller hot tilltvingar sig sex. Frågan i domstol blir ofta om offret visat eller sagt att hon eller han inte velat och om gärningsmannen uppfattat det så. Många gånger står ord mot ord. DN.se har de senaste dagarna uppmärksammat ett sådant fall. […]
Från olika håll har det framförts krav på att lagen istället ska utgå från att ett övergrepp skett om det inte funnits samtycke till sex. Fokus skiftar då från frågan om den drabbade visat att hon eller han inte ville till frågan om vederbörande sagt ja och om den åtalade förvissat sig om att det finns ett ömsesidigt samtycke.”
Jag såg att bl.a Genusnytt skrivit om det tidigare, och att Johanna Sjödin (som är för) skrivit i kommentarsfältet där:
” … I dag kan du hävda att personen du låg med inte sa nej, ett sådant skulle inte hålla om vi hade en samtyckeslag i någon form. En sådan skulle kräva att alla inblandade är aktiva i den meningen att de på något sätt signalerar att de vill ha sex.
Om någon i framtiden anklagar mig för våldtäkt kommer jag att förklara att anklagelserna är grundlösa, att det fanns goda skäl att anta att personen ville. Detta sker också redan i dag.
Ord kommer antagligen att stå mot ord och oavsett om jag gjort någonting som JAG anser kan klassas som övergrepp eller ej kommer jag med största sannolikhet att frias, precis som i dag då de flesta som är misstänkta för våldtäkt frias. De flesta fall leder inte ens till åtal.
Oavsett uppklarningsfrekvensen i framtiden är det bra om det finns någon lagformulering som är tydlig med att det inte är okej att ha sex med någon som inte samtyckt till det. Förhoppningen från min sida är att en sådan lagstiftning ska fungera normerande.
I dag behöver du inte läsa av några signaler från män eller kvinnor då sex med nuvarande lagstiftning inte kräver samtycke. Med en samtyckeslag skulle ingen kunna gömma sig bakom att den andre inte sa nej. Från feministiskt håll har en del personer upprepat i oändlighet att ett nej är ett nej, men jag gillar inte alls det ”slagordet” då frånvaron av ett nej INTE är ett ja.”
Ninni skrev dessa tankeväckande frågor:
”Hur många gånger har ni uttryckligen sagt ja till sexuellt umgänge? Hur avtändande är tanken på att man ska behöva uttrycka sitt samtycke?
När dom ändå är på gång, varför inte bara rakt av förbjuda sexuellt umgänge, när det i praktiken är vad det innebär?”
Själv tycker jag att det låter bra i teorin. Självklart ska alla inblandade vara säkra på att parterna har gett sitt samtycke. Men i praktiken vet jag inte… Hur ser ett sådant samtycke ut egentligen? Kan det vara ett samtycke om man inte säger något, men bara är med på det? Fungerar det i något land redan nu?
Warren Farrell refererar till en studie av Straus som ger en indikation om hur vanligt det är att säga nej när man egentligen menar ja:
I en annan studie, rapporterar fler kvinnor än män att de använt mer eller mindre grovt sexuellt tvång mot sin partner:
(Notera att ”sexual abuse perpetration” betyder att det är personen som utfört våldet, inte drabbats av det).
Frågan är förstås om man med lagförslaget menar att det skall bli ännu mer obalans i avseende på hur det sexuella tvånget fördelas och hur straffen delas ut? Eller är vi beredda i denna diskussion att öppna för att kvinnor inte är bättre på att respektera ett ’nej’ än vad män är?
Jag letade runt lite, och hittade en notis om en kvinnlig fångvaktare i Oklahoma som åtalats för våldtäkt. Fyra andra kvinnliga anställda från samma (?) fängelse har tidigare dömts för våldtäkt – alla fick villkorlig dom.
Ett sätt att söka besvara den frågan är kanske att titta på vad som händer män som söker hjälp efter att ha utsatts för partnervåld. Jag hittade denna studie:
The Helpseeking Experiences of Men Who Sustain Intimate Partner Violence: An Overlooked Population and Implications for Practice
Av de män som deltog i studien svarar 41% att partnern bl.a. insisterat på sex.
Ungefär hälften av de som sökte hjälp hos en ”[Domestic Violence] agency” fick svaret att de endast hjälper kvinnor. 95.3% fick intrycket att hjälporganisationen var fördomsfull gemtemot män, och 40.2% fick rådet att söka behandling som förövare, snarare än som offer. 67% av männen kände sig inte alls hjälpta av jouren.
Av de som ringde polisen blev 33.3% arresterade själva; 88.4% av dessa sattes i finkan; 41.5% blev sedan friade (i 26.5% av fallen arresterades partnern, men i hälften av fallen lades fallet ned)
Vidare fann man en koppling mellan det negativa mottagandet och alkoholmissbruk:
På den tiden då jag umgicks i feministiska kretsar så hette det att kvinnan ska ha rätten att definiera vad som är våldtäkt därför att kvinnor är i underläge, förtryckta av patriarkatet. Att en försvinnande minoritet kvinnor skulle ljuga om våldtäkt eftersom det är en sådan jobbig process att gå igenom.
Och så kan man ju tycka. Andra sidan av myntet är den universella rättsprincipen ”oskuldspresumtionen, att ingen oskyldig ska dömas. Att det är skuld, inte frånvaro av skuld, som ska visas ”bortom rimligt tvivel” i en domstol.
http://en.wikipedia.org/wiki/Presumption_of_innocence
Samtyckeslag är att ytterligare frångå den principen. Den åtalade måste i sådana fall styrka att hen är oskyldig, vilket innebär en ”omvänd bevisbörda”.
Därför är jag emot en samtyckesbaserad våldtäktslag. Det låter kanske fint, men det får rättsosäkra konsekvenser.
Att män också blir våldtagna får inte mig att ändra åsikt i den här frågan.
Ja alltså.. jag säger nej jätteofta, fastän jag egentligen vill. …Sen att jag är gift kanske ska nämnas också men ändå. Jag gillar det där scenariot alltså.
Aha – ’date fraud’, alltså!
En hel del feminister har ju bestämt sig för att den där Warren Farrell är en ’rape apologist’, mest för att han skrivit följande:
Skall den här typen av våldtäkter (eller icke dito) minska, så måste kvinnor tar mer ansvar för hur de uttrycker sig.
Och det är väl ett mål, att få en minskning?
Dessutom, så länge som vi har en sexköpslag, så signalerar den över hela fältet om sex, att ”kvinnor inte kan ta ansvar” på det här området. Det finns ju de (Borgström/Schyman) som anser att prostituerade skall få skadestånd av kunden.
hehe.. njäe inte riktigt. Och jag var nära på att förklara nu hur jag menar, vad jag gillar och hur scenariot verkligen är så du ska förstå, men jag avstår nog för att avslöja så intima saker
Men det är inga middagar, körningar och dating inblandat. Utan bara ”nej! men sluta inte..” 
samt att män (för nu snackar vi väl hetero-sex) måste ta mer ansvar för att se till att de får höra (/se) ett ja? Ett samtycke borde ju också kunna vara en nickning, eller att kvinnan själv är väldigt ”på”.
Jo, såklart kan väl kvinnor ta ansvar…
Var börjar jag? Vad är viktigt att tilläga här?
Gå gå till er själv. Vi killar som har oturen att vara heterosexuella och därmed tänder på kvinnor och deras närvaro. Jag älskar kvinnor som älskar mig, så jag älskar inte alla kvinnor. Jag behöver män också, för mycket kvinnlig närvaro gör mig intresserad av samtal med män. Förutom att i samvaro med en feminin kvinna som luktar kvinna så behöver jag manligt harkel, och skitsnack med andra män. Jag menar en av de skönaste stunderna jag haft rent mentalt är faktiskt med en annan man som jag lärde känna under en bilfärd men som sen försvann någonstans till asien. Pierre hette han och jag fick order av min dåvarande chef att hämta upp honom efter en sen utekväll som inte hade gått som den skulle för Pierre. I bilen satte han sig i framsätet och vi hälsade och det visade sig att vi inte behövde 1000 ord för att kommunicera, det räckte med tonval och gester och fåtal ord. Jag fattade hans ”känsla” och han ville få den bekräftad. Ibland stämmer det och det var grabbsnack mellan två män som behövde det just då. Som jag skrivit innan, vi heteromän har ingen enkel lott i livet, vi är smärtsamt medvetna om att kvinnor inte är gratis, som vänskapen är till en annan man. Kvinnor är i högsta grad, precis som män, sexuella varelser, men jag tror att kvinnor är det på en annan nivå än män. Feminister kan säga vad dom vill men vi som lever i verkligheten vet att vad vi gör och säger förvånansvärt ofta tolkas i ljuset av en sexuell tankematris. Om vi säger ”ska vi fika” så tänker en del tjejer garanterat ”vad vill han egentligen”?
Ponera om vi killar säger ”var ska vi gå sen?” så kan tjejen tänka ” sa han precis ”vi”, vad menar han?”
Det smärtsamma ligger i feministernas förväntingar på män och krav på män att acceptera kvinnor som icke sexuella objekt, som att kvinnor inte alls har dessa tankar och beteenden. När en man således faller för feminismens förklaringar så finner han ganska snabbt att dom inte stämmer i bästa fall, dom är inte gångbara och att man blev lurad. I de mest ömtåliga fall begrep mannen aldrig detta och började kalla sig ”feminist”.
För när en heterosexuell man börjar tro att kvinnor är precis som män, att ett nej just då verkligen var ett bestående nej, så tycker återigen-förvånansvärt många- kvinnor att den mannen är trög, ovan och ger ett omanligt intryck av att inte ta för sig. ”Fattar han inte min signaler”. Samtyckeskontrakt är kanske bra, inte många kommer ha den proceduren, det är en helt annan procedur som är den dominerande. Den där män måste kämpa och bevisa saker betydligt mer än vad kvinnor behöver. Kanske borde ett samtyckeskontrakt skrivas redan med pojkar när dom är små, där man ställer dom frågan ; Vill du verkligen vara en man? Vet du vad det innebär om du vill ha en kvinna? Fokus borde ligga på att rusta män för denna olyckliga heterosexuella livsstil så att dom inte blir besvikna och framförallt inte luras av alltför mycket radikalfeministiskt tankegods om hur kvinnor är och hur män borde vara. Feminister, ni vet absolut inget om hur det är att vara en man. Det ska ni vara väldigt glada för. Där började jag och det tyckte jag var viktigt att tillägga.
asså, jag Måste bara tillägga att det är inget jag Säger verbalt i Ord!
Samma Johanna Sjödin som tog oss alla för att vara sverigedemokrater vill jag minnas…
Då måste man alltså få ett skriftligt medgivande till varje samlag som man sedan måste spara i en pärm i ett antal år för att inte fällas.
Eller spela in samlaget på sin mobiltelefon och ladda ner det i sin dator för att sparas i ett antal år.
Och spontana samlag t.ex i duschen på krogtoalett i ett tält på en rockfestival osv måste bekräftas i efterhand.
Ja orden storebror ser dig når nya höjder och denna lag kommer ge media och komiker utomlands hur mycket material som helst när dom ska driva med det svenska feministiska konstiga urspårade landet i norr.
Bra skrivet Ninni!
Det här var ju mitt område för några år sedan även om jag inte längre anser mig orka eller ha tid med dessa frågor. Det hände ofta att oskyldigt utpekade eller dömda mailade mig genom bloggen bara för att få berätta av sig. Många av dem berättade om att kvinnans initiativ var störst. Kanske hade någon kille kunnat bli frikänd vid en Samtyckeslag eftersom kvinnorna i dessa fall måste bevisa att killen ljuger om samtycke.
Nu är det dessvärre så att orsaken till att man vill införa denna lag inte är att man vill öka rättssäkerheten utan att man vill döma människor till fängelse utan några bevis. Lagen skulle utan tvivel innebära att intelligenta talföra personer som kan hävda samtycke skulle klara sig bättre än ointelligenta, blyga eller personer med språksvårigheter.
Att det finns personer inom rättsväsendet som vill sänka kraven på åklagares bevisvärde i sina åtal är illa!
Ett övergripande problem med feminismen är att kvinnor ska betraktas som självständiga men behandlas som någon med en 2-årings förmåga att ta ansvar. Det är skadligt för kvinnor och det är skadligt för samhället.
Kvinnor behöver inte en lag som säger att män måste be om bekräftelse först. De behöver människor som lär dem att det finns stora farliga saker ute i världen och om man inte vill råka illa ut måste man ta ansvar för att undvika monstren. Jag har hört alldeles för många historier om kvinnor som sover nakna eller lättklädda med en kompis och blir våldtagna, kvinnor som går hem med främmande män när de är för berusade för att ta hand om sig själva och blir våldtagna, kvinnor som är så berusade så att de knappt vet om de haft sex och än mindre om det var frivilligt, kvinnor som tycker det är en spännande upplevelse att umgås med farliga män och blir våldtagna.
Men vad får kvinnor för budskap från samhället? Ja, inte är det att det finns farliga situationer man bör undvika därute. Nä, istället får de höra att de ska ta för sig och händer det något så är det den andras fel. Visst, det är tekniskt korrekt men det är inte den andra som gråter sig till sömns.Var är de feminister så vill lära flickor om livet?
Självklart ska man inte ha sex med någon som inte ger sitt samtycke men dagens kvinnor behöver framförallt få höra att de har makt att undvika farliga situationer, att det inte är i deras bästa intresse att vara stupfulla tillsammans med främmande män, punkt.
I övrigt är det en dum lag därför att den bara kommer resultera i att redan försiktiga och ofarliga killar blir ännu mer försiktiga och kvinnor i ännu högre utsträckning har sex med riskbenägna och med riskabla killar.
Alternativt så skiter alla i den vilket inte heller är bra.
Trots allt är det enda erotiska sättet att få samtycke att hetsa upp henne tills hon ber om … och vem orkar göra det vid varje enskilt tillfälle?
Bra skrivet Mariel menar jag.
Sexköpslagen, återkommer till den, den ligger bakom mycket, statsfeminism, och synen på kön.
(Minst av allt en ”jämställd syn”.)
Enligt denna lag, så kan en kvinna uppmuntra till samlag, definitivt säga ja, och ta betalt.
Och om mannen, som alltid varit bredd att betala för sig till kvinnor, om han tolkar ja som ett ja.
Då blir han här kriminell!
Lagen visar alltså att ett ja från en kvinna kan betyda vad som helst. Och att en man inte kan lita på en kvinnas ord på sexområdet.
PLUS att hon själv enligt lagen inte anses myndig att ta ansvar för detta ja!
Följt bloggarna tyst ett par månader ochinte kommenterat än men känner att det är dags att ta bladet från munnen och dela med mina tankar.
Jag måste iaf fråga vad tycker ni kvinnor om att ha ett no-nonsens approach till sex, skulle ni någonsin testa eller tycker ni om ”spelet” och flörtandet för mycket? Och killar, tror ni ett no-nonsens approach hade någonsin funkat för er, och hur känner ni inför en tjej som bemöter er öppet och ärligt?
Det verkar i mina ögon vara så att det vore idealt i de fall där ett möte eskalerar till sex ifall personerna var no-nonsens personer som var tydliga med vad de vill, vad de tycker, vad de gillar etc. Frågan är hur realistiskt det vore att uppmuntra män och kvinnnor att vara helt öppna och ärliga. En del av njutningen ligger i ”spelet”, flörtandet med den där undertonen av lust, så troligtvis skulle män och kvinnor inte vilja förlora det genom att öppet ge samtycke till hela processen. Tänk dig följande scenario: ”Hej, jag finner dig attraktiv, vad sägs om att vi samtalar lite och under samtalets gång avgör hurvida vi vill ha sex med varandra och vid samtalets slut informerar varandra om vårat beslut?” Hade något sådant varit realistiskt annat än som ett skämt? Hur mkt av en no-nonsens person kan man uppmunta män och kvinnor att vara utan att de struntar i det och i stället väljer ”spelet”?
Själv tror jag att vem som har den sexuella makten bestämmer mkt vad som är realistiskt att förändra í hur män och kvinnor bemöter varandra när det gäller sex.
Jag tror att det är näst intill omöjligt att få män att välja denna vägen pga att män väljer det mest framgångsrika bemötandet, inte det bemötandet som är mest ”korrekt”. En man som är helt öppen och ärlig hade blivit omsprungen varje dag i veckan av någon som är subtilt öppen och ärlig(dvs ngn som är smooth). En no-nonsens man hade blivit lika utskrattad som en nice guy i PUA-cirklar.
Kvinnan som är den som sitter på den sexuella makten, är den som ”väljer” kille och är inte den som är initiativtagare vilket får mig att tro att det kanske vore åtminstone lite mer realistiskt att göra kvinnan till en no-nonsens person. En mans aktie hade nästan alltid fallit vid ett no-nonsens approach, en kvinnas aktie hade inte(dvs mannens intresse för henne hade inte svalnat). En kvinna hade inte blivit omsprungen av en annan kvinna på samma sätt som vore fallet med en man.
Hade det funnits nackdelar för kvinnor att välja ett no-nonsens approach? Det kan jag inte riktigt svara på som man, jag kan bara säga ett no-nonsens-samtyckefixerat approach aldrig hade fastnat för män. Skulle jag spekulera i nackdelar för kvinnor hade det varit att man vore ängslig för att få en ”horstämpel” ifall man vore ärlig och öppen om sex; att man tror att en man egentligen vill ha en madonna och inte en biologisk varelse med sexdrift. Jag kan bara försöka balansera denna oro med att säga att för mig väger en no-nonsens personlighet definitivt tyngre än utseende vad gäller ett förhållande och även tungt (om än inte lika tungt) i ett one-night-stand. Faktum är ju det att en no-nonsen tjej hade ökat i värde med en samtyckeslag, medan krångligare tjejer hade blivit farligare.
Oj, inlägget blev ganska långt för en första kommentar Nåja
Samtyckeslagstiftning löser inga praktiska problem eftersom det av allt att döma inte ska vara möjligt att avge ett sådant samtycke att bevisfrågan om samtycket är avklarad en gång för alla.
Bra du tog tag i denna, Mariel. Jag blir så störd av detta att jag inte fixade skriva sansat. (Kollade du papperskorgen?)
Jag menar hallå?!:
”Vill du idka samlag med mig?”
”ja”
”Vill du då?”
”okej”
”Vänta, jag ska bara leta upp ett samlagskontrakt.”
Blotta tanken är så maximalt oerotisk att jag blir torrare än Sahara.
1. Ur citatet du citerade från Johannas blogg
”I dag kan du hävda att personen du låg med inte sa nej, ett sådant skulle inte hålla om vi hade en samtyckeslag i någon form. En sådan skulle kräva att alla inblandade är aktiva i den meningen att de på något sätt signalerar att de vill ha sex.
Om någon i framtiden anklagar mig för våldtäkt kommer jag att förklara att anklagelserna är grundlösa, att det fanns goda skäl att anta att personen ville. Detta sker också redan i dag.
Ord kommer antagligen att stå mot ord”
Jaha? Och vad blir skillnaden?
I dagNästa år kan du hävda att personen du låg medinte sa nejsa ja Och vi har ord mot ord igen. Annars måste vi ha skriftligt bindande kontrakt. Vill vi det?!Jag känner hur erotiken fullkomligt vibrerar i luften… inte. Tack, men nej tack. Och eftersom våldtäkt faller under allmänt åtal så kan ni roa er med att anmäla mig för våldtäkt om detta patetiska lagförslag går igenom, då jag tänker fortsätta ”våldta” min make hur mycket man än omformulerar denna lag.
2. (Nu blir jag personlig ett tag. Hoppas ni står ut. Jag försökte formulera det opersonligt, men kände att jag inte fick fram poängen tydligt då.)
När jag var allt för ung, så hamnade jag i en situation där varje nerv vrålade nej. Han var den där första stora kärleken ni vet och jag var rädd att förlora honom om jag avbröt. Ung som jag var så insåg jag inte att han hade velat det, att jag avbröt, att han velat att jag visade att jag inte ville längre, att ”ger man sig in i leken, får man leken tåla” inte var ett ordspråk passande för den leken. Så jag gjorde allt jag kunde för att dölja det nej som fanns i mig.
Är han ansvarig då? Hur ofta skulle han kolla av att jag verkligen ville fortfarande? Var 30 sekund?
Mariel skriver: Självklart ska alla inblandade vara säkra på att parterna har gett sitt samtycke.
Under en tid klandrade jag denna man mycket hårt för det som skedde. Så hårt att jag firade med cider när han mötte en förtidig död, många år senare. *Skäms*
Sen dess har jag lärt mig förstå hur det är att gå i en mans skor. Hur en man hela tiden förväntas att ta ansvar för kvinnan, tolka signaler, aldrig göra fel/misstolka kvinnan mm. mm.
Hur skulle han någonsin kunna gissa vad jag kände?!
Nej, minsann och dar! Det var mitt fel, inte hans. Jag var ung och dum!(Jag ser det dock som ”ingens fel” idag. Det var en olyckshändelse och jag har kommit över det helt. Hade han levt hade han fått en kram för allt gott han gav mig. Inte minst har jag honom att tacka för mitt goda självförtroende.)
Min poäng är: Varje individ är skyldig att ta ansvar för sina egna handlande, inkl. att markera ett nej tydligt. Vi kvinnor är vuxna och kan hantera att axla ett fullt ansvar som följer med ”vuxen”.
Det är inte partnerns ansvar att ägna sig åt tankeläsning.
Här har jag massor tankar, tex Vad gör vi med barnen(i synnerhet gör vi det med flickorna) när dessa pressas till att krama farmor som ”tack för paketen”? Lär vi våra barn att dom har rätt till kroppslig integritet? Att deras nej ska respekteras?
Det är en jobbig process när det är sant. Att berätta om ett övergrepp och tvingas dra sig till minnes detaljer och vad som sades och hur det kändes är självklart otroligt jobbigt.
Men att ljuga (för att hämnas eller få en fördel exempelvis vid en skilsmässa) är troligen inte jobbigare än att ljuga om något annat.
Jag kan tänka mig en Samtyckesparagraf om samtidigt sanktioner för falsk tillvitelse blir strängare. Dvs att en kvinna som falskeligen anklagar någon för sexuellt övergrepp/våldtäkt alltid skall dömas och få en kännbar påföljd. För så fungerar det ju verkligen inte idag.
Att enbart vända på bevisbördan som det i praktiken kan bli med denna lagändring, utan att den som anklagar kan riskera något om det visar sig vara grundlöst ger ju väldigt fel signaler.
Att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt är väl en minst lika jobbig process som att anklaga någon. Om det kan göras utan risk för påföljd av skäl som dagenefterånger, vinna en vårdnadstvist eller förklara bort en otrohetshistoria råder väl onekligen en obalans mellan parterna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Falsk_tillvitelse
http://www.expressen.se/gt/17-arig-flicka-anhallen-for-falsk-valdtakt/
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6423637
http://www.expressen.se/gt/pahittad-valdtakt-tomde-tradgarn/
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3562104.ece
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/europe/greece/7933190/Britons-trapped-in-false-rape-sting-by-blonde-Swede-on-Greek-island.html
Ja ett färdigtryckt samlagskontrakt med olika rutor att kryssa i t.ex graden av berusning och andra omständigheter som sedan ska skrivas under på heder och samvete som delas ut av staten till medborgarna att fyllas i låter väldigt svenskt tyvärr.
Undrar om den heta och uppflammande snabbisen på olämpligt ställe får sin dödsstöt med detta.
http://www.collegeslackers.com/video/consent
Detta blir verkligheten med en sådan där lag.
Jag har aldrig varken hört eller gett en ja, eller nej, när jag haft sex med någon. Det är något som inte behövs i en relation, tillfällig eller livslång, för att man ska ligga. Nu kanske man har en helt annan syn inom feministiska kretsar att man sätter på vad fan som helst och då måste kontrollera sig själva med en lag, men varför ska man dra in det normala samhället i det hela?
Jag håller med dig i det du skriver.. men samtidigt funderar jag lite… Exakt vilket scenario ser du framför dig att det inte fungerar? Tex. med någon du nyligen träffat (inte din man alltså) och så vill ni ha sex. Jag tror att ni struntar fullkomligt i ett skriftligt kontrakt. Men visst kan man väl läsa av varandras signaler såpass mkt att man förstår att båda Vill? Är det inte vad detta kommer innebära rent konkret?
Angående barn så håller jag verkligen med dig där.
Ja makten har ofta velat kontrollera medborgarnas sexualitet så nu kan den svenska statsfeminismen skaka hand med den katolska kyrkan.
Alltsa… har en kommentar pa hur denna debatten har pagatt overallt pa internet. Overallt ser jag folk prata forbi varandra eftersom man inte pratar om samma sak. I just denna traden jag kommenterar just nu verkar det handla om ”hur borde det vara” fran ett upplevelseperspektiv men sedan svarar nagon annan ”hur det borde vara” ur ett rattsligt perspektiv. Jag tror detta skapar problem.
Debatten handlar om en eventuell lagandring – borde inte diskussionen utga ifran de konsekvenser en sadan lagandring skulle innebara istallet for att ha en diskussion om ”hur det skulle kunna vara i den basta av varldar”?
Fast det är ju män som ska läsa av och kan dömas för om de misslyckas. Vad är kravet på kvinnorna?
nej de går väl åt båda håll, och även i homosexuella förbindelser?
Bara på pappret. Män är de som tar initiativ i praktiken och kvinnor de som säger ja och nej, fast sällan så tydligt. I verkligheten är det ännu ett sätt för män att ta ansvar för kvinnor. Läs ex Ninnis berättelse.
Nå, du är ju gift, vilket var vad det femte D:t symboliserade – diamanten.
Jaha hahaha.. jag trodde diamanten var sexet typ ;-P Men då förstår ja. Men nej vi dejtade aldrig. Vi började nämligen med att flytta ihop och två veckor senare började vi prata smått om förlovning, så vi är nog inget vanligt par. Men det var en del ”Dinner” .. han förstod att vägen till hjärtat går genom magen på mig
Håller med om att falsk tillvitelse borde bestraffas hårdare, som i Storbritannien.
+1
Det viktigaste med lagar är att de är tydliga och konsekventa, och går att upprätthålla. Såväl sexköpslagen som förslagen om samtycke lider av att det är hopplöst svårt att avgränsa vad som är lagbrott från sådant som är både socialt accepterat och vanligt förekommande.
Hur många gånger har man inte sett filmscener där rollfigurerna efter endast ordlös kommunikation förenas i sexhandlingar så heta att kameralinsen immar igen? Detta skulle alltså bli potentiellt straffbart om den ena parten (åtminstone om det är kvinnan) dagen efter ’kommer på’ att hon egentligen inte ville? När vi diskuterar lagtexter räcker det inte att säga att ingen skulle missbruka lagen så – vi har gott om bevis på motsatsen.
Redan med dagens lagtext har vi fall där kvinnor i efterhand hävdat att de blivit våldtagna. På hemmafronten är väl BSDM-målet det mest spektakulära, eller möjligen fallet Billy Butt, där man argumenterade att han var så ful att ingen tjej skulle vilja ha sex med honom frivilligt, och där en av de ’våldtagna’ tjejerna lämnade sängen för att ta ur tampongen, och sedan återvände så att ’våldtäkten’ kunde fullbordas.
I teorin ja, men i praktiken gör det inte det.
Vi har ett heterosexuellt spel där vanligen mannen är den som för dansen, kvinnan följer. Att det är så kan man tycka vad man vill om, jag menar att det är biologisk grund till det då detsamma återfinns i naturen. De lagändringar som föreslås lägger hela ansvaret på den som för dansen, dvs mannen. Jag menar att den som följer har ansvar för följandet i dansen och ska ha så även juridiskt. Ser man inte till att sluta följa med, så är man med på notorna och då ska det vara lagligt.
Problemet med såna här lagar är just det Ulf T skriver så här:
Nu hittade jag inte åt det och minns inte hur det var. Men jag vet att jag var negativt inställd till åtminstone delar av lagändringen som skedde 2005, av samma orsak dvs. att jag menar att även den som ”följer i dansen” har ansvar för det som sker.
Hur ska en man kunna skydda sig mot att kvinnan ”kommer på” att hon nog eg inte ville följa med i dansen? Vill vi kvinnor verkligen att männen börjar dokumentera händelsen i smyg för att kunna skydda sin rygg för att kvinnor ska slippa ta ansvar för följandet? Det är vad denna typ av lagändringar kommer leda till.
Vid homosexuella relationer så vet jag inte hur det är generellt. Men min erfarenhet är att även där är en förare och en följer och, i min åsikt, har båda ett individuellt ansvar.
Jag tycker även att denna devalvering av ordet våldtäkt är tragisk för de som verkligen drabbas av ett horribelt brott.
Ekvalist
Konstigt på 60talet kämpade kvinnor för frigjordhet och sex på gräsrotsnivå. Idag förtrycker elitfeminister kvinnor och mäns sexliv. Man undrar om män på 60talet och idag bara åkt med som vantar utan egen integritet och hävdande av Mansfrågor?
Bedriver Feminismens Saudiarabien sexfientlig jakt på medborgare iform av
juridisk inkvisation.
http://www.yakida.se/artal1.html
Alltför många advokater hävdar att det inte finns någon rättssäkerhet i Sverige.
Urfeministen och journalisten sågar också
http://www.newsmill.se/artikel/2011/02/11/feministerna-i-assange-h-rvan-g-r-v-ld-p-feminismen
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/01/assange-har-r-tt-sverige-har-blivit-feminismens-saudiarabien
http://www.dn.se/debatt/fallet-assange-ett-hot-mot-den-svenska-rattsstaten
Det som Ninni skriver i sina två kommentarer ovan är så oerhört klokt att jag tar mig friheten att citera ett par rader här:
”Nej, minsann och dar! Det var mitt fel, inte hans. Jag var ung och dum!(Jag ser det dock som “ingens fel” idag. Det var en olyckshändelse och jag har kommit över det helt.”
Det där (och resonemanget innan) är huvudet på spiken. Man tar ansvar för sitt eget handlande och ångrar man sig efteråt låter man det inte gå ut över partnern.
Och, inte minst viktigt: Det går faktiskt att komma över ett mindre lyckat samlag. Annars skulle troligen 99 procent av jordens befolkning vara traumatiserad. På vilka andra mänskliga aktiviteter ställer man kravet att det varje gång ska vara perfekt eller ens bra? Släpp det. Och försök igen!
(Håller f ö även till 100 procent med om det där om devalveringen av våldtäktsbegreppet. Tveklöst Bodströms allra svåraste försyndelse.)
Men det var det jag menade. Om man bara ”följer med” – räknas det som ett Samtycke då? Jag tycker det borde göra det…
Med den här lagen är det fortfarande ord mot ord vid våldtäkt. ”Hon/han sa ju ja!”. Sexuellt umgänge med någon innebär alltid en stor risk för både män och kvinnor men idag verkar det vara förbjudet att säga det. Man kan ju skuldbelägga nån stackare och det vore väl för hemskt…
Det gjorde det redan innan lagändringen 2005. Om man har sex med någon som inte ”följer med i dansen” så är det, och var redan då, per definition våldtäkt.
Det finns två tolkningar av vad en sån här lag innebär. Den ena är att det handlar om en juridisk teknikalitet, att man genom en lagändring försöker korrigera någon domstolspraxis som har hamnat snett i vissa typer av våldtäktsmål. Den andra tolkningen är att det handlar om en ”normerande” lag, d.v.s. ett utslag av social ingenjörskonst, där syftet är att skrämma alla män från att ta sexuella initiativ och invagga alla kvinnor i en falsk känsla av säkerhet.
Den första tolkningen skulle nog vara den självklara om vi inte levde i ett samhälle fyllt av misandri i form av könsdiskriminering i skolan, semlor till endast flickorna på dagis, SCUM-propaganda och liknande galenskap. Med det i åtanke så finns det all anledning att ifrågasätta motiven hos flera av dem som har drivit frågan.
Det som gör mig sorgsen är att det som sker i dagens samhälle, ur mitt perspektiv, är kontraproduktivt för den som råkar illa ut. Det som hjälpt mig att komma över det(i mitt fall var smällen omfattande) var att förstå hur det är att ”gå med herrskor”. Det jag behövde för att komma vidare var att kunna se saken ur hans perspektiv.. att kunna förstå.. idag ska man #prataomdet(ännu en feministisk helig grej som inte man får vara kritisk mot) och få en massa ”offer-stackars-dig” på sina axlar. Med en sån hantering hade jag inte blivit fri.
Jag kan ju inte säg hur det är för andra, men jag betvivlar att jag är unik.
Ninni. Ett vanligt scenario där en helt oförstående kille blir dömd mot sitt nekande efter att tjejen av förhörsledare, poliser, åklagare och målsägarbiträde fått stöd och uppmuntran att fortsätta sätta dit ”våldtäktsmannen”.
Om tjejen sedan vill backa eller ta tillbaka något som var en lögn / överdrift så är det fruktansvärt svårt med tanke på det stöd hon fått av alla runt omkring.
Det du berättar är inte ovanligt.
Om tjejen sedan vill backa eller ta tillbaka något som var en lögn / överdrift så är det fruktansvärt svårt med tanke på det stöd hon fått av alla runt omkring.
Saken är att det inte ens behöver vara ”lögn/överdrift”. Jag berättade inget alls för någon innan jag kommit en bra bit i processen. Sen har jag berättat om min erfarenhet för tre personer(män). Alla tre reagerade med ilska, så att jag fick typ försvara honom. För när jag berättar så är det ju mitt perspektiv och mina känslor och upplevelser i stunden. Dom var inte där, dom får inte hans perspktiv(eller jo, det fick dom när jag försvarade honom).
Och just detta ”mitt perspektiv” kan vara fullt tillräckligt helt utan lögn eller överdrift.
Nej! Syftet är nog enbart att kunna döma någon som skyldig utan tillräckliga bevis!
Enligt vissa teoretiker och feminister finns det varken lögnare eller oskyldiga och därmed ser man det juridiska som en ren formalitet som kan förenklas med att sänka beviskraven. Även utredning och förhör ses av dessa rättshaverister som tidsspill.
Kul video.
Girlwriteswhat skrev tidigare en bloggartikel om hennes egen erfarenhet efter att ha utsatts för ett våldtäktsförsök som 14-åring,
My path to recovery from sexual assault
”Owning my part in what had happened didn’t make me feel like it was my fault. It made me feel strong.”
Obehagligt! Det där skulle jag kunnat skriva. Att inse min del i det hela var en otrolig lättnad som gav mig styrka. Dels var det en lättnad att inse att det var ett misstag och inte han som varit elak, liksom. Men framförallt var det en lättnad att veta vad jag gjort för fel, för då kunde jag styra så det aldrig mer skulle hända igen.
Under processen så skapade jag ett ord för det som var orsaken till denna händelse. Jag kallar det ”nej-kunskap” och där hade jag bristande kunskap. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen som uppstod.
Du vet euforin första gången man får sitt barn i famn?
Det första jag tänkte när jag såg min son var. ”Jag ska göra dig allt jag kan för att lära dig nej-kunskap.”
Där, just där, blev jag tacksam för erfarenheten, hur hemskt det än varit. För inget är bara svart, det som inte dödar härdar, som det heter. Och den händelsen är en av få avgörande saker/händelser som har format den jag är och inte minst viktigt även som mamma.
Därför skulle jag önska att samhället hjälpte (vanligen) kvinnor som råkar illa ut när det blir så här att kunna se det andra perspektivet. För det, att förstå ”herrskorna”, var den svåraste biten, för mig.
Okej, men då behöver man väl egentligen inte vara så orolig för att männen ska behöva filma alla kvinnor av rädsla för att bli anmälda efteråt. Det är ju bara att säga ”Hon var med på det. punkt slut. Hon sa ja med hela sitt kroppsspråk osv. Dvs. samtyckte.” Och då blir det som Johanna skrev, att det är ord mot ord. Men kanske gör det att man blir lättare fälld än om man ska bevisa ett nej… det vet jag inte. Bristande bevis på att våld ägt rum kanske bevisar att ett samtyckte ägt rum trots allt?
Jo, absolut.
1. Det flyttar perspektivet på ett mycket olyckligt sätt. Eftersom vår ”sexdans” vanligen är han för/hon följer, så ligger makten att undvika sexuella övertramp hos kvinnan. Flickor/kvinnor måste alltså läras/formas att hantera det jag kallar nej-kunskap i denna kommentar.
Dessutom är risken att det ökar rättsprocesser, som är en stor samhällsutgift redan idag och påfrestande för de inblandade. Och jag menar även att det ökar risken för oskyldigt dömda män.
Bristande bevis på att våld ägt rum kanske bevisar att ett samtyckte ägt rum trots allt?
Så var det före 2005. Således behöver vi gå tillbaka dit.
Apråpå våldtäkter och så… så kom jag in på den här tråden där olika män berättar om hur de blev våldtagna av kvinnor. För min del så är det rätt lärorikt för jag har inte förstått att det kan ske på så många olika sätt. Många sa varken ja eller nej
http://www.reddit.com/r/AskReddit/comments/v73r4/men_who_have_been_raped_by_women_can_you_tell_us/
Jag undrar hur lång preskriptionstiden för våldtäkt är för går det här förslaget igenom så skulle ALLA tjejer jag varit med kunna anmäla mig. Jag har aldrig hört ett ja, inte ett nej heller för den delen eftersom jag inte ställt frågan, förutom en gång på skämt och då fick jag till svar ”vad tror du”, sen, rent tekniskt, våldtog hon mig
Hur definierar du våldtäkt?
Det får mig att tänka på det vi tidigare en gång för länge sedan pratade om, nämligen ”Kommunikation”. Om att läsa varandras signaler/kroppsspråk, och förstå varandra verbalt m.m.
Mariel
Hittade advokaternas ord om denna lagändring.
Mm.. det är kommunikationsmissar det vanligen handlar om, gissar jag på. Och är det verkligen något som ska hanteras juridiskt? Är en kommunikationsmiss bara den enas(läs: mannens) fel?
Inte heller jag kan dra mig till minnes att någon kvinna uttryckligen bett mig om lov innan hon börjat göra sexuella närmanden. Så går den här lagen igenom ska väl både jag och alla jag någonsin haft sex med in bakom lås och bom. Vilka vansinniga idéer! Sverige… *suck*
Hur är det om mannen säger åt kvinnan vad hon ska göra och hon gör det? Är det samtycke?
Bara en tanke… Om varken kvinnan eller mannen sager ”Ja” till samlaget – aker da bada dit for valdtakt pa varandra?
Du kan aldrig aka dit for nagot som inte ar lag vid tillfallet for handlingen. Fast… med tanke pa alla tokiga forslag som man hor om kanske inte det kommer stamma om nagra ar ^^
Enligt lagförlaget så gör en person sig skyldig till våldtäkt om denne har sex, initiativtagare, med någon utan ett uttalat medgivande. Hon puttade ner mig i sängen och ”hoppade på”. Hmm, lite våld där till och med. Man kanske skulle anmä….
Det är som en man sade att han alltid låter kvinnan föra in lemmen för att vara säker på kvinnan godtycke.
Samtycke existerar inte utan utan det är alltid kvinnans ”tycke” som bestämmer även om hon ändrar sig efteråt.
Kvinnan hjälper föra in lemmen men ångrar sig efteråt är det mannens fel ändå. Det är bara så!!!!
Varför tillskriver egentligen någon någonting Johanna Sjödin skriver något värde? Det är ju det hon lever för. Så snart ingen bryr sig om vad hon säger och skriver, så kommer hon att upphöra att existera. Människor som hon har ångest över att de inte kan synas genom saker de skapar, så de måste synas genom att skapa konflikt istället.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15869875.ab
Ett smakprov på hur det kommer att bli.
Folk har sex, några år senare blir det en våldtäkt.
Ja men det ar val inte sa konstigt – Hon va ju bara 17 ar och da ar man ju inte gammal nog for att sjalv valja vilka partners man vill ha… … … eller hur va det nu?
Länken fungerar inte (eller så e det min dator) ?
Prova denna länk i stället.
såfall är et fel på min med
som du går in här, så var det den sidan och pdf-filen som är länkad efter texten jag läste på.
Jag känner så väl igen mig i just det där. Jag kan vara förbannad på någon och berätta och så får man omedelbart sympati – och på något sätt så öppnar det ögonen på mig och jag inser att det är mitt perspektiv. Att det faktiskt kunde finnas en anledning till personens beteende. Skulle jag köpa de andras sympati rakt av tror jag att jag skulle vara svagare som person och det skulle vara lätt att ha på sig en offerkofta i många sammanhang.
Och jag ryser när jag läser #prataomdet då jag verkligen tycker man har höga krav på män att läsa av kvinnors tankar – och noll eget ansvar att uttrycka dem högt eller åtminstone tydligt
Jag har fortfarande svårt att förstå vad man kan vinna med en samtyckeslag. Vill man ha ett skriftligt kontrakt? Är det vad som gäller? Annars finns det väl säkert en möjlighet för en man att säga att han hörde ett ja – lika väl som en kvinna kan ljuga och säga att hon sa nej. Så är vi tillbaka till ord mot ord.
Och säg att man har fått ett kontrakt. Man har gått hem med den här hunken och skrivit på de tre kopiorna som ska arkiveras. Och plötsligt så nyktrar man till och bestämmer att nja, kanske inte ändå. Men han fortsätter. Så hur ska man då kunna bevisa våldtäkt? Jag förstår helt enkelt inte hur lagen är tänkt att fungera. Eftersom lagar tolkas som de vill ändå i sådana här fall så är det svårt att lagstifta mer.
Svaret finns att finna i den citerade kommentaren i inlägget:
Vad är det för ny norm man vill skapa med denna normerande effekt?
Då citerar vi nästa mening:
Stämmer detta? Tänk dig att du ligger och gosar på en grabb i en soffa, du känner du inte vill mer och sätter dig upp och tar bort hans hand från ditt bröst. (dvs med kroppsspråk säger du ”Stopp! jag vill inte mer.”)
Är det lagligt för honom att ta tag i dig och brotta ner dig och fortsätta mot vad dina signaler säger? Absolut inte! Där övergår ett tidigare samtycke till våldtäkt.
Du skriver så här i en annan kommentar:
Den normerande effekten man hoppas på är att ansvaret att läsa kvinnans tankar och mer eller mindre subtila signaler man vill få som norm. Ansvaret som ”följare” ska vara noll enligt norm och iniativtagaren(dvs vanligen mannen i heterosexuella sammanhang) ska vara telepatisk.
Förra lagen 2005 hade samma syfte, menar jag.
Det är helt enkelt inte okej. Vi kvinnor är vuxna nog att axla ansvar för våra egna handlingar. Är man inte vuxen nog att vara tydlig när man inte vill, så får man leva i frivilligt celibat eller hantera konsekvenserna av ens egen bristande förmåga.
Att försöka normera över detta ansvar för kvinnors följande är inte just mot männen, telepati är omänskliga krav. Men det är heller inte en fördel för kvinnorna, för om de sätter sin tillit till mannens telepatiska förmåga kommer individen bli brutalt överkörd.
Pether85
Hur många år efter? Har preskriptionstiden för våldtäkt tagits bort?
Ninni
Lagändring eller förslag till lagändring. Det är stora skillnader!
Lavazza michael nils Kauko
Förslaget tycks inte vara förankrat hos medborgarna förutom hos genuskyrkan:
http://www.pellebilling.se/2011/05/tendensiost-och-vinklat-om-samtycke/
http://juristensfunderingar.blogspot.se/2011/05/leijonhufvud-far-svar-pa-tal.html?m=1
Urfeministen Helen Bergman (se även tidigare kommentar 2/12 3:22pm) går hårt åt dagens feminism som blev kapad av genusvetare och politiker.
Absolut. Detta handlar om ett förslag till lagändring och inget annat. Har jag påstått annat har jag skrivit för fort och lämnat det underförstått för att hela diskussionen handlar om ”förslag till”. Sen är det så att jag inte har mycket hopp till att det blir annat än pressat igenom, liksom det blev 2005, då statsfeminismen är stark i Sverige.
De låg med varandra helt frivilligt när hon va 17, nu e hon 25. 8 år senare alltså.
Här har hon inte polisanmält för våldtäkt, men hon har kommit med en historia så långt efter, kanske gick det inte så bra i politiken efter att hon legat med toppen och hoppats på lite räkmacka.
I sverige är prespriptionstiden för våldtäkt 10 år. Sedan är det just sådana där historier som tjejen kom med, sådant som feminister vill klassa som våldtäkt.
Vill minnas att när detta var på tapeten sist var det många som tyckte man kunna bryta kontraktet med ett givet kodord. Och så var man tillbaka på ruta ett, ord står återigen mot ord: ”Men hon sa inte alls kodordet!”.
Att diskutera en samtyckeslag är idioti för det finns redan en samtyckeslag. Vad den nuvarande Diskussionen handlar om att kvalitetssäkra kvinnans men inte mannens beteende. Därmed är detta något av det minst feministiska män kan föreställa sig i betydelsen att feminism innebär jämställdhet med innebörden att skillnaderna mellan könens positioner skall minskas.
Pether85
10år stämmer kan du bara länka till juridisk källa
http://m.vardguiden.se/c.jsp?cid=25261241&artid=http://www.vardguiden.se/Tema/Sex-och-samlevnad/Vald-och-overgrepp/Valdtakt/%3ff%3drss20
Ord mot ord 10 år efter och för övrigt låter väldigt rättsosäkert med tanke på att beviskraven inte lika stränga som för mord. Statsfeminism stjälper alla kvinnors rättssäkerhet och framtidens syn på våldtäktsbegrepp och brott.
Aktivarum
Det du mfl debatterar här tar upp kärnan i vad som är våldtäkt och inte. Genom att diskutera människors beteenden vid sex,kritisera missbruk av kodord samt stats och feministkyrkans samtyckeslag. Många vänder sig mot syftet med trubbig samtyckeslag just pga att mäns beteende och mansperspektivet helt utelämnas. När det kommer till rättsosäkerheten och dess luddiga beviskrav vid radikalfeministisk lagstiftning är ett ännu allvarligare kapitel vid missbruk. Ovan tar sin utgångspunkt i mörkertalet av oskyldigt anklagade och dömda män. Här lyser faran med att utelämna just mäns perspektiv inför det fruktansvärda verklighet anklagade män. Sammankopplat är kvinnliga våldtäktsoffer som inte blir trodda vid tydliga exempel på överfallsvåldtäkt. Ytterligare ett hot mot rättsväsendet och staten av falska våldtäkter är när rättsprinciper ersätts av Könsmaktsordning. Rättsosäkerheten blir till slut förödande
för samtliga kvinnor när våldtäktsbegreppet urholkas och slutligen får epitet sagan om Peter och vargen.
Missbruka och använda våldtäkt som vapen är ett hot mot kvinnor och mäns skydd. Här tar inte staten sitt ansvar att utskilja och strävja lögner vid så allvarliga anklagelser om brott och ännu värre påföljder. Lika överhängande blir konsekvenserna att misstro brottsoffret vid överfallsvåldtäkt. Därför inte lögnerskor stoppats pga godtycklighet i domarkåren och statsfeministisk ideologi som ej är förankrad hos allmänhet och medborgare dvs staten.
Så fortsätt den viktiga debatten om båda könens perspektiv vid sex som ett led i ett mer tryggare och mer rättssäkert Samhälle
där män inte ses som potentiella våldtäktsmän. Där lagstiftning inte ska bygga på att alla män ses som våldtäktsmän.
Ett annat sätt är ju att kvinnor tar mer ansvar för initiativen, och därmed att själva fråga. Är de jämställda så blir det ett betydligt mindre problem att fråga. När kvinnor inte själva ser vikten av att fråga eller kolla av så ser de inte heller vikten av att vara tydliga eller att behandla frågan med respekt.
Bör det inte också finnas ett krav på tydlighet för att bli något som kan hanteras juridiskt?
Det är väl inget problem att gå på signaler/kroppsspråk och ofullständiga verbala uttryck så länge allt går rätt, men när det börjar gå fel, ska det inte då också finnas ett krav på att förändra kommunikation till en som inte kan missförstås innan juridiken kan hantera det. I alla fall som grundregel, sen finns det alltid situationer där detta inte är möjligt och de får hanteras för sig.
Ninni
Undrar vad kvinnor och män under 70talet överlag anser om Sveriges puritanska klimat
Informativ sexualupplysning
http://www.discshop.se/filmer/dvd/karlekens_sprak/P42902
Sverige en ända enhetlig feministkyrka.
Annat var det på frigjorda 60talet.
http://mosskin.se/2008/03/26/den-svenska-synden/
http://m.expressen.se/kultur/syndens-natt/?partner=www
Jag hade min sexuella debut under 80-talets första hälft. Först under andra hälften började förändringen i samhällsanda ske med skräcken för AIDS och hysterin kring det. Sen kom 90-talet och pedofilhysteri/”Män är djur”. Och nu på 20-talet ska offerkoftan på kvinnor för att skyddas från de där ”djuren”.
Undrar vad kvinnor och män under 70talet överlag anser om Sveriges puritanska klimat
Så även om jag inte upplevde 70-talets sexualsyn, så behöver jag inte undra.
Boktips: Oscar Swartz: A brief history of Swedish Sex. Jag blev väldigt förvånad över att Sverige en gång i tiden var ett sexualliberalt land. Det var väldigt svårt att ta in att det överhuvudtaget kunnat se ut på det vis som det gjorde på 60-talet.
Ninni
Riktigt intressant är hur den nya inställningen hos många feminister är närmast antifeministisk jämfört med tidigare när man problematiserande synen på kvinnor som kyska jungfrur. I och med radikalfeminismen ser vi en återgång till den ”rena”synen på kvinnor.
Det här har jag påpekat länge. Feministerna ändrar sig alltid när de fått igenom något. Det var ju mycket feminismen som avdramatiserade sex och sexualiserade kvinnan. Feministerna argumenterade mycket för fri sexualitet och var absolut för porr. Det var ju det konservativa patriarkatet som ville förtrycka kvinnans sexualitet.
När de fick som de vill så ändrade de sig plötsligt och nu ville patriarkatet att kvinnor skulle vara sexuella, tycka om sex och synas i porren medan feministerna tyckte tvärtom.
Det var till och med så att feministerna ville avdramatisera sexualbrott. Sexualbrottsutredningen var mycket en feministisk produkt (som sedan stoppades av konservativa). Där framfördes ju åsikten att sexuella handlingar inte var mer laddade än andra former av handlingar och definitivt mindre laddade än våld och därför skulle straffen för sexualbrott kraftigt sänkas.
– Nu tycker de tvärtom.
Sen samma sak på 80-talet så det var feminister som drev frågan om att män också skulle kunna vara offer för sexualbrott (det var inte mer kränkande för en kvinna).
– Nu tycker de tvärtom.
Bör det inte också finnas ett krav på tydlighet för att bli något som kan hanteras juridiskt?
Jo, absolut. Därför ska lagen backas till före 2005.
Det är väl inget problem att gå på signaler/kroppsspråk och ofullständiga verbala uttryck så länge allt går rätt, men när det börjar gå fel, ska det inte då också finnas ett krav på att förändra kommunikation till en som inte kan missförstås innan juridiken kan hantera det.
Precis. Det finns en volymknapp på signaler och kroppsspråk också och även ett läge där man behöver gå över till verbalt språk.
Och ansvaret för den volymknappen är och ska vara följarens. Det är bara höja volymen till en nivå det inte går att missförstå.
Det är inte så ofta det behövs, tycker jag, att ”skruva upp volymen” alltså. Men tex. en ung herre som fått för mycket innanför västen på puben fick jag skruva upp ända till ”hälla ut öl i knät och kombinera det med ’Fattar du ett nej nu då!’ ” för att få honom, den stackaren, att koppla att jag inte var intresserad. Går den att missförstå? Knappast.
Det är inte förrän ”volymknappen är högt uppskruvad” och nej likväl inte räcker som saken ska vara en jurdisk fråga, i mitt tycke.
Mm.. det är en mycket tragisk kvinnosyn i mina ögon.
För mig, på den tiden jag var feminist.. det handlade om en önskan att kvinnor skulle ses som ”fullt vuxna” dvs. även vad gäller axla ansvar, ta/få kritik, skyldigheter osv.
Det är absolut motsats till den kvinnosyn som dominerar i media och på många feministiska håll.
Problemet är att många i kvinnorörelsen vill äta kakan och ha den kvar. Dvs de vill ha jämställdhet men bara om de tjänar (makt) på det.
Måste bara posta Girlwriteswhats lilla tips för hur lösa samtycke problemet.(hittades som kommentar på hennes reddit sida):
I’ve actually recommended to the young people at work who come to me for sex advice (they always seem to come to me), that at any initiation of anything sexual, the guy suggest a safe word. He can even dress up the conversation as seductive dirty talk, if he likes:
”I am so hot for you, OMG, I want you so bad. But before we go further, I want you to do something. I want you to think of a word you’ll remember no matter how intense things get, and if you want me to stop, you just have to say it. I’m not a kinky guy, but I’m so into you I’m losing my mind, and I don’t want to do anything that might hurt or upset you. So all you gotta do is say it, and I’ll stop. I won’t want to stop seeing you, and I won’t be mad. I just want to make sure this is incredible for us both. Can you do that for me?”
Getting her to pick a word that is the ultimate and definite ”no” 1) eliminates any confusion over the ”we shouldn’t”s and ”maybe we should stop”s that may be sincere but may be female vetting or escalation of excitement (and yes, this is often what it is); 2) eliminates the problem of ”no no no” sounding like ”oh oh oh!” when her face is muffled against the pillows, or ”stop, don’t” sounding like ”don’t stop” or pain faces that look a lot like pleasure faces, etc; 3) puts it right out there that in his mind, she has veto power at any point, that he’ll respect it, that he won’t hold it against her because he acknowledges she might want to stop, and may help her have the confidence to stop proceedings if she wants to, rather than just going through with it to not rock the boat.
If they’re really conscientious, they’ll pick words for both of them.
It’s not a total failsafe, but it does work toward covering both of their asses–hers wrt being assaulted, and his wrt missing a signal and landing himself in criminal court (as well as potentially feeling awful about an unintended harm).
Ja vad säger man? GWW FTW!
Pingback: Vi måste våga #prataomdet | Genusdebatten