För första gången sedan jag började skriva ska jag lyfta fram en ganska klok kolumn ur gårdagens metro av Lotta Stemme. Det är bara själva slutsatsen jag saknar, men det var inte hennes fokus.
Lotta skriver om hur kvinnor förändras unde rolika åldrar i yrkeslivet. Från hur hon på sitt första jobb stod med mössan i hand, tills nutid då hon blivit en riktig ”gnällkärring” på redaktionen. Med det ordet menar hon att både stå för sin åsikt och att föra fram den, inte alltid ha ett leende på läpparna, och ja – inte hela tiden bekräfta sin ”manliga chef”. Gränsen mellan snälla arbetshästar till kvinnor och gnällkärringar verkar gå vid ungefär 35 år. ”Sedan händer något”.
Jag kan bara hålla med, även om jag vill foga också många yngre män till listan. Alla är nog likadana i början av yrkeslivet. Som ung nybörjare är man sällan kaxig, det var inte jag heller.
Min erfarenhet stämmer bra överens med Lottas beskrivning. Yngre kvinnor är oftast mer tillbakadragna och försynta, och vill man veta vad de anser om något på arbetet så får man dra det ur dem. Och inte ens då är man säker på om de sagt sin egen åsikt eller vad de tror att man vill höra.
Lite äldre kvinnor är det ofta annorlunda med. Inte gnälliga som Lotta menar, utan snarare att de visar sina åsikter och kan bjuda lite mer på sig själva. Till sitt beteende blir de mer lika männen, utan att för den delen sluta vara kvinnliga. De pratar ofta med fler, de tar diskussioner och säger ifrån, utan att för den sakens skull prestera sämre än sina yngre kollegor.
Varför? Ni kan gissa… Utan att vara vare sig biolog eller läkare törs jag anta att det förekommer några hormonförändringar i detta skede av livet. Barnafödandets tid är förbi och en ny tar vid. Blir man den ”gulliga farmorn” eller det nya familjeöverhuvudet? (Varför tänker jag alltid på Majorskan på Ekeby, Gösta Berlings saga, i detta sammanhang?)
Jag tror samtidigt att Lotta missar en viktig poäng. Det som ett litet fåtal män mycket framgångsrika beror på att det tidigt la sig an med dessa drag, och hade idéer som de drev. (De flesta män stannar vid att prata.) ”Gnällkärringar” är ofta uppskattade om de har något konkret att bidra med. Det är en positiv tillgång som man ska vårda.
Sedan finns det givetvis de som bara klagar och aldrig är positiva, och de blir aldrig lyssnade på oavsett kön. Ingen orkar med dem och de har ändå ingen lösning på problemen. De undanber jag mig helst.
Tankar om umgänge
Jag har några gånger i livet haft förmånen att välja vem jag ska jobba med. Och finns det en äldre kvinna på drygt fyrtio så är det nästan alltid mitt val. Oavsett ur vi levt våra liv brukar vi ha mycket gemensamt och en hel del kul. Det fåtal gånger jag träffat på yngre kvinnor med ”skinn på näsan” så brukar de vara goda för vilken man som helst. Och det har en tendens att uppskattas bland män. Det gör dem lätta att umgås med, oavsett ålder.
Tysta kvinnor hamnar lätt lite utanför bland män, det är svårt att umgås med någon som inte säger eller tycker något. Vi förvänta oss att man tar den plats man vill ha. Och väljer man hörnet så har man sin rätt att stå där. (Det valet gör vissa män också.) Medan män släpper in intresserade i umgänget så är kvinnor mer för att bjud in. Och motsvarande från andra hållet, män kliver in i de kretsar de vill tillhöra medan kvinnor i stor utsträckning väntar på att bli inbjudna av gruppen. (Förutsatt att det finns så många anställda att vi kan tala om grupper.)
Dessa olika beteenden är inte felaktiga, bara olika. Men jag tror att det finns fler ”sorters” kvinnor än män, och att det biologiskt rotad skillnad. Men för sammanhanget så tror jag att det är en av de viktigaste faktorerna till att män och kvinnor ofta väljer olika yrken, som lätt blir mans- eller kvinnodominerade. Jag tror att det är den enskilt viktigaste orsaken till de löneskillnader som trots allt finns, att vara tyst och försynt är ingen bra egenskap i en löneförhandling.
Det enda jag vill korrigera på allvar är den negativa stämplingen som Lotta ger sig själv och sina äldre systrar. Att ta sig ton är i grunden något positivt, och min erfarenhet är att alla brukar uppskatta det. Men om någon inte gör det så är det deras problem, inte ert. Frågan man ska ställa sig är nog kanske om man bidrar till en bättre eller sämre arbetsmiljö? Får man fler eller färre att trivas? Ökar eller minskar kvaliteten på arbetet? Sträva alltid efter att bli bättre, så slutar man aldrig som just ”gnällkärring/-gubbe”.
Teo
Grundat på hennes selektiva perception och vad en coach sagt?
Jag känner inte igen mig eller mina kolleger varken på nuvarande eller tidigare arbetsplatser. Där finns såväl tjejer och killar som står med mössan i hand och de som tycker till, män som kvinnor som blivit till åren och tar bladet från mun och de som står i hörnen, samt gnällkärringar och gnälliga gubbar. Antingen har jag jobbat på ”jämställda” arbetsplatser eller så ser jag människor och tillvaron genom mina egna ”rosa glasögon” (läs hur jag vill se på världen snarare än hur jag borde uppfatta/förstå den).
Intressanta tankar, några kommentarer.
Teodor:
”Det fåtal gånger jag träffat på yngre kvinnor med ”skinn på näsan” så brukar de vara goda för vilken man som helst. Och det har en tendens att uppskattas bland män. Det gör dem lätta att umgås med, oavsett ålder. Tysta kvinnor hamnar lätt lite utanför bland män[…]Vi förvänta oss att man tar den plats man vill ha. Och väljer man hörnet så har man sin rätt att stå där. (Det valet gör vissa män också.) Medan män släpper in intresserade i umgänget så är kvinnor mer för att bjud in. Och motsvarande från andra hållet, män kliver in i de kretsar de vill tillhöra medan kvinnor i stor utsträckning väntar på att bli inbjudna av gruppen.[…]Dessa olika beteenden är inte felaktiga, bara olika.”
Detta stämmer till stor del men ett av problemen med inkluderandet av kvinnor i arbetsgemenskapen är att det (oftast) endast ses som en angelägenhet för arbetsgemenskapen eller män dvs. att det är arbetsgemenskapens (om den är manlig) och mäns uppgift att anpassa sig så att kvinnor kan ’som kvinnor’ ta plats, istället för att det också skulle ses som en angelägenhet för kvinnor att ta plats och anpassa sig, att få, som du säger, lite ”skinn på näsan”.
Detta tankesätt är kännetecknande för hur könsliga förändringar/jämställdheten i allmänhet ska bli till, omgivningen ska förändras/anpassas så att kvinnor kan som kvinnor de är ta mera plats/få mera. Jag försöker inte ifrågasätta att omgivningen borde beakta kvinnors kvinnlighet, jag försöker endast säga att också kvinnor måste anpassa sig för omgivningen, precis som män måste för omgivningen är inte till för män.
Lotta Stemme:
”Jag ser orättvisor och ojämställdhet precis överallt, och jag påtalar dem, säger vad jag tycker.”
Åtminstone följande orättvisa som hon säkert ser överallt stämmer inte:
”Kvinnor ska helst inte kritisera och klaga. Då har vi en dålig attityd. Men män som ifrågasätter är analyserande och kloka.”
Menar hon att vår kultur har mindre förståelse för kvinnlig klagan än för manlig? Detta är ju uppenbart inte sant, publicerandet av hennes tankar är ju i sig ett bevis för hur kvinnlig klagan får utrymme. Och kvinnlig klagan har ju institutionaliserats till ett universitetsämne dvs. genusvetenskapen, medan manlig klagan förpassats till internet och avfärdas som lyxgnäll typ ”vita kränkta män”.
Theo
Jag har på senare tid hamnat i häftig diskussion med två olika äldre män där jag har ett sommarställe fast jag är där lite på vintern också. En gång i närheten av stugan och sen i den lokala matbutiken. Båda gångerna så vet jag att det var deras fruar som hunsade dom på mig . Det var dom som ville trycka till mig och självklart ställde deras vita riddare upp. Fanken, det här har ju hänt 3 ggr kom jag nu på. Oxo den gången var det en medelålders kvinna som skickade fram sin gubbe. Hon stod bokstavligen bakom en buske och sa till honom vad han skulle säga då kom han fram och var minst sagt hotfull. Så går det när man är ny ute på landet och om man inte följer oskrivna regler. Vad jag vill säga är att jag tror att en hel del hårda beslut tas av kvinnor som använder sina män till det. Det jag gottar mig mest åt är att just denna kvinna fick se sin egna valda man bli verbalt förnedrad av en annan. Måste kännas förnedrande att unga män inte ställer upp på äldre kvinnors patriarkala regler! Ha!
Matias Hedström:
Din slutkläm är klockren och hamnar i min privata citatsamling.
Torstensson:
Är inte det kännetecknande för alla makthavare? Just att någon annan måste göra det tunga/smutsiga/farliga jobbet så att makten kan förbli fin/god/osolkad.
Märkligt så olika man kan uppfatta en krönika. Lotta Stemme varkar mest fått lov att skriva av sig och fylla ett tomt utrymme i Metro.
Kristian
Tyvärr är min släkt på moderns sida full av dessa egoboostade högstatusmän i en ålder på 50 + . Jag är ju inte anställd av dom eller deras fruar i minkpälsar och jag tror inte jag har varit på en släktträff de senaste 3 åren som inte slutat med att jag retat upp dessa statusmän . Jag fjäskar inte alltså av den anledningen att jag inte behöver göra det och jag stör mig lika mycket på deras fruar som kommer och ”medlar” och snackar skit om sina män. För sen går dom ju hem och belönar dessa idioter genom att ligga med dom.
Jag tror jag blev sosse för att helt enkelt alla andra var stora fan av Moderaterna.
@Thorstensson
”Båda gångerna så vet jag att det var deras fruar som hunsade dom på mig . Det var dom som ville trycka till mig och självklart ställde deras vita riddare upp. Fanken, det här har ju hänt 3 ggr kom jag nu på.”
Ja, många män agerar husträl åt sina fruar för att slippa få det onda ögat. Ett regelrätt missbruk av sin familjeställning.
@Matias Hedström
Denna kvinna ser ”ojämnstäldhet”, men det gör jag också. (Stycker ovanför tex.) Men jag antar att hon och jag ser olika saker. Men man ska påtala upplevda brister som man har fog för, iaf tills man får ett ordentligt svar, sedan är det ens egen sak om man håller med eller inte.
Däremot är det inte männs uppgift att ”anpassa sig så att kvinnor kan ta plats”, de får ta plats ändå om de vill ha den. De kan inte sitta och vänta på att bli inbjudna, risken är att de får vänta i evighet. Och vill de inte ta platsen så är det deras rätt att stå utanför, men då är det deras eget val.
Notera hur hon själv tillskriver sig en ”dålig attityd”. Så uppfattar lätt kvinnor varandra när de börjar ta lite plats och slutar be om ursäkt för sina åsikter. Och de tror att männen håller med. En ”dålig attityd” är något helt annat. (Om hon har det eller inte går inte att avgöra på denna kolumn. Men exemplena matchar inte.)
Teo
@ Theodor
Notera hur hon själv tillskriver sig en ”dålig attityd”. Så uppfattar lätt kvinnor varandra när de börjar ta lite plats och slutar be om ursäkt för sina åsikter. Och de tror att männen håller med. En ”dålig attityd” är något helt annat. (Om hon har det eller inte går inte att avgöra på denna kolumn. Men exemplena matchar inte.)
Mm. När jag hör uttrycket ”män är rädd för starka kvinnor/kvinnor som tar plats.”, så fastnar mina ögonbryn någonstans i höjd med hårfästet. Det är något jag aldrig märkt, tvärtom. Män som jag har interagerat med uppskattar just den egenskapen hos mig. Jag tar plats, på samma villkor.
Men om jag hade sprungit efter offerkofta varje gång vinden blåser upp när man är oense om något (jämför Sveland och JJ under GRÄV13. Tar jag plats förväntas jag kunna ta ansvar för det valet.) eller haft en taskig attityd hade det inte gått hem. Men det gör det än mindre för en man i manligt sällskap, än för mig.
Theodor:
”Notera hur hon själv tillskriver sig en ”dålig attityd”. Så uppfattar lätt kvinnor varandra när de börjar ta lite plats och slutar be om ursäkt för sina åsikter. Och de tror att männen håller med. En ”dålig attityd” är något helt annat. (Om hon har det eller inte går inte att avgöra på denna kolumn. Men exemplena matchar inte.)”
Inte ska en kvinna uppleva att hon har dålig attityd om hon jämställt tar plats och precis som Ninni ovan skriver så tror jag att de flesta män inte har problem med såna kvinnor, förutsatt att det tar plats rättvist och inte bitchigt, vilket kan hända om en kvinna alltför länge själv varit passiv och därför inte fått sin röst hörd och sedan på gamla dagar börjar hänsynslöst göra sin röst hörd med hänvisning till ”för så gör ju männen”, fast problemet var hennes egen passivitet och inte mäns hänsynslösa förhållningsätt som hon sedan projicerar på männen. Män ska inte behövä bära ansvaret för kvinnlig passivitet.
Är det så konstigt att män tror och förväntar sig att kvinnor kan ta plats på samma villkor som män då män hela livet blivit matade med tankar om att kvinnor kan vara jämställda på samma villkor som män? Man har alltså inte sagt att kvinnor ska kunna vara jämställda på kvinnliga villkor utan på samma villkor.
@Matias Hedström
Den som är gammal och bitter kan man möjligen artighetslyssna på ett tag tills man få ren ursäkt att göra något bättre. Men att lyssna på riktigt gör nog ingen, oavsett kön på den klagande. Och då det är ganska tydligt så genomskådar de allt och får sin bild bekräftad, vilket gör dem ännu värre. ”Ingen lyssnar på mig…”
Och du har helt rätt i att män inte ska bära något ansvar för kvinnors passivitet. Det är deras eget val att ta plats när helst de vill. HUR är en knepig fråga då kvinnor sinsemellan är mycket olika, gör det som du mår bäst av, typ. Det vi diskuterar är rättigheter, inte skyldigheter.
Teo
http://www.expressen.se/gt/experten-man-som-har-stora-problem/
Går detta verkligen ihop med feminismens sanningar?
Matias
Säger som en god vän till mig sa ”feminister får gapa om kvoteringar men det ska inte ske på min bekostnad”
Jag som man känner absolut ingen skuld alls för att vissa kvinnor känner att män tar sådan plats . Detta av den anledningen att 1) det är inte männens fel 2) kvinnor vill se ofta just ha den typ av man som de hävdar tog för mycket plats.