Trollan skrev en lång twitter-rant, vilken jag ansåg var värd att lyfta till ett inlägg. För ökad läsbarhet har jag omvandlat hennes tweets till löpande text.
En feminist upplever obehag för när en man (ospecificerad hudfärg) på bussen råkar titta eller någon som promenerar efter henne på vägen. Detta kan leda till en massa krönikor om manlig blick, patriarkat som förtrycker kvinnan osv. Alltså inget hänt, bara upplevelse. Om någon uttrycker obehag för mörkhyade män som går förbi och känner rädsla för våldtäkter mm, då handlar det om renodlad rasism. Jag förstår inte hur en sorts upplevd obehag skylls på andra och på något sätt ses som en rättighet, som en grupp är skyldig till.
När man skyller sitt upplevda obehag på en grupp utifrån deras medfödda faktorer då är det renodlad rasism eller/och sexism. Idag är sexism och rasism mot vita män så accepterat att det anses legitimt begära att andra individer ska ta ansvar för ens upplevda känslor och det ges plats i etablerade media för en man att stämma in i kören att kvinnors upplevda rädsla är mäns kollektiva ansvar.
För övrigt var jag tidigare (eller ja, kanske fortfarande…) rädd för ngn som råkade välja samma väg som mig en mörk kväll. Jag har också mött ett gäng mörkhyade med huvtröjor inne i ett garage och lovar att pulsen spikade. Jag kände mig fördomsfull och hemsk när en av killarna/karlarna glatt hälsade och det var servitören på mitt lunchställe. Men samtidigt, adrenalinet som for genom kroppen då, det är ett svar på flight or fight. En naturlig reaktion då man upplever sig trängd. Detta obehag och darrningen jag kände efteråt var bevis på att min kropp fungerar som den ska. Kan vara bra att veta om problem uppstår.
Ja, det är en naturlig känsla, som både män och kvinnor upplever. Kvinnors upplevda otrygghet är högre än mäns, dels till följd av biologiska skillnader (återfinns även i djurstudier, t.ex. här), dels till följd av det högre skyddsvärdet. Det högre skyddsvärdet påverkar dels socialisering där vi manar flickor till försiktighet på ett sätt som vi inte gör med pojkar, dels att (vålds)brott mot kvinna har högre nyhetsvärde vilket ger en skev bild av kvinnors utsatthet.
Trollan avslutar ranten med:
Och eftersom jag inte visade min rädsla, började hota personerna utan bara höll mig i ljuset (med nyckeln i handen) skadade känslor ingen. Annan värsta upplevelse var när jag tog tåget hem på natten. I stort sett hela vägen hem gick ngn efter mig. Jag vågade inte kika bakåt. Efter att ha passerat de ”värsta” områden med tunnel och mörker kändes det väl inte så troligt att personen skulle attackera mig. Bostadsområden med en massa bostadsrätter känns inte riktigt som ultimata val för våldtäkt. Tappade bort personen typ 300 m hemifrån. Väl hemma medan jag fumlade med att låsa upp dörren så passerade personen gångvägen. Visade sig vara relativt nyinflyttad granne 3 hus bort. Har inte pratat m honom ngn gång, men jag misstänker att han försökte hålla lägre takt och stannade till för att inte skrämma mig. När jag berättade det hela för väninna fick jag reda på att ett våldtäktsförsök skett förra veckan, precis vid tunneln som oroat mig. Sensmoral? Tja, det är bra med försiktighet, och bra att kunna se på överdriven försiktighet med lite självironi efteråt.
Jag instämmer helt i Trollans sensmoral.
Jag skulle även önska att männens narrativ fick mer utrymme i samhället. Var och hur upplever män och hur hanterar de sina känslor? Trollan fick följande svar på sin tweet-rant:
@Ninnis_tankar @trollanstankar Tråkigt. Jag oroar mig för att bli misshandlad och rånad kvälls- och nattetid. Undviker ungdomsgäng.
— Ekvalist (@Ekvalist) 19 juni 2015
Notera att han undviker, han begär inte att ungdomsgäng ska undvika honom för att han upplever obehag. Det är att äga sina känslor. Det är så män gör och hanterar sin upplevda otrygghet. För män – till skillnad från många kvinnor – är det så självklart att de äger sina känslor att de inte pratar om det om man inte specifikt fångar upp fenomenet och frågar dem, vilket jag har skrivit om här. Avsaknaden av männens narrativ ger en skev bild av att upplevd otrygghet och att ha strategier för att hantera det är ett kvinnoproblem och kollektiv skuld läggs därför på män.
Jag skulle också vilja att man slutade blåsa upp bilden av kvinnors utsatthet och att man lyfte att det är en minoritet av befolkningen som både begår och drabbas av majoriteten grova brott då desinformationen skrämmer upp (unga) kvinnor i onödan och att man lät information om hur man minskar risker vara mer tillgänglig information för den som vill nås av sådant.
När överfall, rån eller våldtäkter sker på öffentlig plats är det klart att pressen frågar om allmänheten skall känna sig otrygg och polisens svar är inte alls. Men ändå ligger det och skaver i det undermedvetna när vi hamnar i situationer som Trollans. Det är normalt.
Men så har politiker på vänsterkanten, feminister i V, F! Med flera gjort det till sin grej att utmåla hu farligt det är för kvinnor och tjejer, att de ständigt är utsatta för detta hot om våld. Tanken är att utmåla en bestialisk fiende som gör livet otryggt och den ende att klara av hotet är politikerna ( i V och F!).
Det är med cynisk planering som man planterar skräck i människor och tyvärr finns det många unga och oerfarna kvinnor som tillåter sig bli skräckslagna.
Och Schyman och Svärd myser åt sina proselyter.
Jag är rädd för alkisar. Såg en gång en alkis kasta en glasflaska efter två unga tjejer och den var nära att träffa den ena tjejen i huvudet. Helt oprovocerat, de gick bara förbi.
Så jag undviker alkisar. Och sen det här med att de alltid ska börja snacka sin sörja med en om man råkar tilltala dem och vara vänlig för en gångs skull. Bara jobbigt.
Och svarta män undviker jag också eftersom de raggar så aggressivt och ocharmigt.
Tja, man går ju inte kring och är rädd jämt. Dock med massinvasionen av oönskade parasiter och kriminella från tredje världen, blir det sämre och sämre för varje dag.
Själv tar jag vissa säkerhetsåtgärder, när jag ser blåmen/araber i flock närma mig. Gör högernäven fri, sätter bilnyckeln mellan fingrarna och är beredd att slå för att döda/oskadliggöra.
@Tålis:
Nu får du ta och skärpa dig. Du måste väl inse att du slentrianmässigt använder dig av grova generaliseringar som ”oönskade parasiter och kriminella från tredje världen” och nedlåtande uttryck som ”blåmän/araber i flock” utan att ha ett syfte med det i argumentationen skapar missämja i kommentarsfältet. Jag har blivit ombedd att blocka dig, vilket är något jag absolut avskyr att göra, men jag är inte ensam här på bloggen, jag måste ta hänsyn till de andras vilja, vare sig jag vill eller inte. Så skärp till dig. Du har redan blivit tillsagd ett flertal gånger av Ninni, så rensa upp ditt språk om du kommenterar på hennes inlägg. Annars blir jag tvungen att blocka dig.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Nej, det inser jag inte! Nu är det Dolf som gör en utanförämnetkommentar (UÄ), så jag dristar mig att svara.
Ninni skriver om hur man hanterar rädsla. Jag skrev om hur jag hanterar min gällande invasionsstyrkorna.
Går inte in på svar till ”grova generaliseringar” eller till påståendet om ”nedlåtande uttryck”. Det förkommer inget sådant, utan det ligger i Dolfs tolkning i vad jag skriver. Utan jag lägger fokus på Dolfs märkliga uppfattning om generaliseringar.
Jag gick ur tvångsskolan, när den fortfarande kunde kallas kunskapsskola. De som gått i flumskolan tycks ha anammat en annan uppfattning om generaliseringar, än jag och mina årskursare, liksom våra föregångare.
Dolf och liknande verkar tycka, i sann postmodernistisk anda, att generaliseringar är fult och/eller fel. För att försöka förstå verkligheten, kan man inte undvika generaliseringar. Det är inte avvikelser/anomalier som bäst beskriver något, utan majoriteten.
Jag tar något mindre affekterat ämne som PK-maffian inte har synpunkter på, som jämförelse!?
En maffiaorganisation skulle inte kunna beskrivas/generaliseras som kriminell, för att det kan finnas en eller flera medlemmar som inte hunnit begå eller aldrig begått brott?
Jag svarar bara på mina senaste inlägg. Mina kommentarer anses tydligen oönskade än en gång. Så Dolf behöver inta blocka mig, utan drar mig frivilligt ur denna sida.
Samtidigt är det konstigt att Genusdebatten reagerar lika som PK-nollarna. Röster man inte vill höra ska censureras. De ska inte få höras/läsas!
Helt UÄ: Men läs gärna Peter Harolds artikel: Besserwissern fick rätt – ännu en massaker p.g.a. droger. Statens droger.
För den som inte ids läsa artikeln, handlar den om vilka det är som skjuter ihjäl folk generellt (ledsen Dolf). Det är psykfall som numera går lösa på medicin, istället för att sitta på institution, som förr.
Som vanligt handlar staten/federationen om att avväpna befolkningen. De som fixade USA:s konstitution fattade att makthavarna ska frukta folket, inte tvärtom!
@Tålis:
Men för guds skull, det är väl inte så jäkla märkvärdigt, du kan väl förutse att om du talar om invandrare, utan åtskillnad, som ”parasiter” att folk reagerar och anpassa ditt språkbruk därefter. Jag anser att ”negerboll” är helt ok (och korrekt) term för den berömda och omdiskuterade konfektyren, men jag envisas inte med att använda det om jag tror att det kommer att stöta personer i min omgivning.
Och jag är fullt medveten om kopplingen mellan vansinnesdåd som Columbine och antidepressiva mediciner. Det är inte en generalisering jag vänder mig mot, för den ligger på ungefär samma nivå som att män är längre kvinnor. Vilket baserat på vad jag vet (jag har inga exakta siffror gällande medicinering och våldsdåd, men de 40 av 60 som din länk nämner verkar fullt rimligt) är en korrekt generalisering.
Men att urskillningslöst tala om ”oönskade parasiter och kriminella från tredje världen” ligger på ungefär samma nivå som ”män våldtar”. Det förekommer med all säkerhet ”parasiter” och ”kriminella” bland dem som kommer från tredje världen, men att vi skulle ha en massinvasion av parasiter och kriminella är en grov generalisering utan verklighetsgrund. Ergo, invandrare är (enligt en uppgift jag såg för några år sedan) överrepresenterade bland dömda våldtäktsmän med 7 ggr jämfört med svenskar. Men tar man då i betraktande att andelen våldtäktsmän bland vanliga svenskar uppgår till, högt räknat, kanske 0,5%, så skulle det innebära att bland invandrarna är det högst 3,5%. Vilket innebär att det fortfarande är 96,5% som är oskyldiga.
Vi må ha en massinvasion, men om nu 1 på 10 skulle vara parasit eller kriminell, så är det fortfarande inte en massinvasion av parasiter och kriminella, eftersom 9 av 10 inte tillhör den kategorin.
Korrekt är inte att börja hantera alla som kommer som parasiter och kriminella, utan att sätta upp filter som tar hand om dem som verkligen hör till dessa oönskade kategorier.
@Tålis:
Självklart blir det problem även med det! Du skriver om hur du förbereder dig att utöva möjligen dödligt våld, och motiverar det med dina extrema generaliseringar.
Huvudpoängen med inlägget är ju hur rädslan ofta är irrationell, och därmed också lätt de handlingar som rädslan triggar. Det är just därför ditt sätt att beskriva andra grupper blir ett problem: du tycker dig rättfärdigad att förbereda dig på dödligt våld mot andra människor, baserat på din egen uppfattning om att dessa människor är parasiter/kriminella och del av en ’invasionsstyrka’. Ett logiskt nästa steg skulle kunna vara att utöva detta våld i förebyggande syfte i stället för att vänta på den attack som du tror är förestående* …
Eller så tar du ansvar för att du svartmålar andra människor på lösa grunder och försöker nyansera både ditt språkbruk och din inställning.
* Av just detta skäl finns ”rules of engagement” i krigszoner: soldater får inte öppna eld mot icke-kombattanter förrän de aktivt givit sig in i strid, t.ex. genom att skjuta först, och därmed identifierat sig som kombattanter. Krigsförbrytelser handlar inte sällan om att vissa soldater tycker att det suger att tvingas vänta på att bli beskjutna innan de får försvara sig, inte minst efter att de sett flera av sina vänner dödas på just det sättet.