Sverige – världens största omskolningsläger
avatar

I Kina införde man 1957 ”omskolning genom arbete”. Det var en åtgärd som utan rättegång kunde appliceras på människor som var ”fel”. I väst – även i Sverige – så fördömdes detta som ett brott mot åsikts- och yttrandefriheten och ansågs oförenligt med det demokratiska systemet. Därför är det makabert att Sverige som nation idag blivit världens största omskolningsläger där människor som är ”fel” ska rättas till. Vad då ”omskolningsläger” kanske någon undrar, men omskolning är när några få ska lära andra det ”rätta” och korrigera hans/hennes/deras ”fel” beteende. Sverige förefaller att ha blivit världsledande på det och den märkliga idén om ”normerande” lagar och regler har blivit en självklarhet.

I grunden är Sveriges system med ”omskolning” djupt odemokratiskt, genom att en liten minoritet utser sig själv till att vara så ”rätt” att de med hot om straff eller social uteslutning tar sig rätten att tvinga andra att bli ”rätt”. Den moralistiska hybrisen i ”landet rätt” (Sverige) har blivit så stor att många människor idag är lika rädda som i diktaturernas Sovjetunionen och Nazityskland för att uttrycka vad de verkligen tycker. Jag träffade en ung lärare nyligen som berättade att han/hon råkat säga till en kollega att han/hon inte ansåg att rättssäkerheten fick urholkas av kravet på att fler ska dömas för våldtäkt, utan att skyldiga ska dömas, men inte oskyldiga. Efter det hade han/hon drabbats av oro. Tänk om kollegan skulle berätta detta för andra på skolan, skulle han/hon då vara stämplad för all framtid och riskera att inte få några jobb?

Att verkligheten i skolvärlden fungerar på detta sätt vet jag av egen erfarenhet och min bild av merparten av lärarkåren är en bunt inskränkta medelklassmänniskor med föga kunskaper, men vilka ändå tror sig veta bäst. Så jag blir inte förvånad över lärarens oro (tack och lov finns det dock undantag från den inskränkta majoriteten i lärarkåren). Sverige är alltså ett land där det är lika förbjudet att tycka ”fel” som det någonsin varit i auktoritära diktaturer. Det finns ett uppenbart åsiktsförtryck med en vilja att ”omskola” människor. Och de främsta ”omskolarna” är riksdag och journalistkår – människor precis lika okunniga och självgoda som lärarkåren.

Ett tydligt exempel på ”omskolningslägret” Sverige är sexköpslagen. Efter en lång kampanj av lögnaktig propaganda, förklädd i vetenskaplig dräkt, genomdrevs sexköpslagen därför att en liten medelklasselit i form av riksdagsledamöter, journalister och ”forskare” hade bestämt sig för att sexarbete var hemskt. Lagen sägs vara ”normerande”. D v s att den ska omskola människor till att anse exakt så som de självutnämnda ”rätta” tyckarna anser. Men som all annan falsk utmålning av verkligheten kan bilden som de ”rätta” tyckarna har inte underhållas annat än med lögner och bedrägeri. Därför gaddar de ”rätta” människorna ihop sig och levererar skräckpåstående efter skräckpåstående. Så får vi ju t ex ständigt höra hur kvinnor tvingas in i sexarbete – men så sent som innevarande år visade en i en lång rad av undersökningar att tvånget är nästan icke existerande inom ”sexarbetesindustrin.” I Nordirland har universitetet i Belfast – med anledning av att införa den svenska sexköpslagen i UK – gjort en omfattande undersökning av stadens sexarbetare. Den visar att mindre än en procent tvingats in i sexarbete och att endast två procent av sexarbetarna är för införandet av sexköpslagen.

En annan studie kommer från Kanada. Den trycker bl a på samhällets (d v s de ”rätta” tyckarnas) stigmatisering av sexarbetarna som ett huvudproblem: ”between an overall experience of childhood disadvantage and sex work involvement, our preliminary findings also point to the contribution of punitive laws and regulations, stigmatizing public attitudes and institutionalized practices that make it difficult for sex workers and others involved in the sex industry to access protections and supports like other Canadians.” Och den säger också: “Much of the vulnerability experienced by some sex workers has little or nothing to do with sex work.” Båda de här undersökningarna visar också, att minderårigt sexarbete hör till ovanligheterna, att de flesta är infödda sexarbetare och att tvånget in i arbetet är minimalt. Mot detta står de självutnämnda ”rätta” tyckarna, som i 99 fall av 100 struntar i att fråga sexarbetaren vad han/hon själv anser och önskar, men istället inför en ”normativ” lag för att omskola folket. Istället presenterar de egna skräckfantasier om förfärligheten i sexarbetet som ”fakta” och gör undantaget till regel.

Ett annat sådant fenomen med ”omskolning” är ”genus”. De ”rätta” tyckarna ska med lagar och regler tvinga människor att bli så som de ”rätta” tyckarna anser att människor borde vara. Någon hänsyn till våra nedärvda, biologiska förutsättningar (se även översatta utdrag, här) får då inte tas, utan istället ska barnen tidigt – precis som i Hitler-jugend – läras vad som är det ”rätta” på genusdagis och i genuscertifierade skolor och offentliga miljöer. Människor ska omskolas till att passa de makthavandes i medelklassdemokraturen Sverige åsikter om hur människor egentligen är. I detta missionsarbete jobbar de två maktcentra vi har i landet – riksdagen och Södermalm – ihärdigt för att i all godhet hata, socialt utestänga och isolera dem som dristar sig att uttrycka ”fel” åsikter. I detta självpåtagna, tunga arbete att radera ut evolutionen och istället skapa perfekta människor – precis som i Sovjetunionen och Nazityskland – skyr man nästan inga medel alls, och vetenskapen måste stå i det ”rättas” tjänst istället för att vara vetenskap. Sålunda ska pengar bara ges till ”rätt” forskning (som t ex mäns våld mot kvinnor, kvinnors våld mot män – som är lika stort eller större – är däremot inte värt någon forskning) och beskrivningen av verkligheten måste tillrättaläggas för att passa de ”rätta” tyckarna istället för människorna.

Man kommer osökt att tänka på Brechts ord efter upproret i Berlin 1953: ”Varför upplöser inte regeringen folket och väljer ett nytt folk?” Länge leve medelklassdemokraturen Sverige – ”landet rätt”!

Kommentarer

Sverige – världens största omskolningsläger — 19 kommentarer

  1. Tycker du ska säga till den unga läraren att relaxa då hen har många ”i ryggen” och på långa vägar inte yttrat något som kommer registreras hos säpo, eller ens i kommunen Wink Jisses

  2. (Försökte få dit en länk. För mig syns den inte, men länkades fram när jag tryckte på texten…? På min iPad…)
    (Det mest intressanta är Youtubeklippet i slutet på artikeln där han pratar.)

  3. Mia,

    Din förhoppning och inställning är lite väl positiv, på ett arrogant och fantasiföredragande sätt.

    Då jag själv blivit utsatt för grova övergrepp från samhället under lång tid av mitt liv efter att ha ifrågasatt hatläror på lärosäten i Sverige är det mycket stötande vad du skriver.

  4. @The Joker:

    Det är inte arrogant att hävda att det är ofarligt att förespråka rättssäkerhet.

    Att du sen som jag uppfattar det läser in saker som jag inte talat om och anser att det är stötande är ju tråkigt.

    @Intenso:

    Mitt hen var ett medvetet ”svar” på alla hans/hennes/deras och han/hon Wink

  5. @Mia.: Moget att behöva ”svara” på riktig svenska med ett påhittat ord som ”hen”.

    Men det kanske bara är jag.

  6. @Mia.:

    Det är idag långt ifrån ofarligt att förespråka rättsäkerhet om det kolliderar med feministiska intressen skall du veta.

    Jag har själv fått oanade konsekvenser för att jag stått för sådana enkla och självklara saker som att individer själva skall vara fria att välja sina liv, hur de vill fördela barnledigheter, hur man själv skall få välja utbildning efter eget intresse utan hänsyn till antalet olika kön eller annat hos sina klasskamrater etc. (50/50)

    Jag blev utfrusen och min karriär tvärstannade bara för att jag uttryckte självklara åsikter om att individen inte skall tvingas in i några roller, varken åt ena eller andra hållet, utan att låta sin egen fria vilja råda, även om det innebär en skev könsfördelning.

    Min kvinnliga feministiska chef gjorde efter detta allt i sin makt för att sätta käppar i hjulen för mig, få mig att känna mig obekväm där, etc. ända tills situationen blev ohållbar för mig och jag beslutade mig för att byta jobb.

    Så nej Mia, det är långt ifrån ofarligt att uttrycka avvikande åsikter idag, hamnar du hos fel arbetsgivare kan vederbörande göra livet surt för dig och din (lön) ekonomi, till och med ge dig sparken, vilket givetvis har stor inverkan på ditt liv, inte bara ekonomiskt.
    (Givetvis är den officiella orsaken till avsked något annat).

    Här kan jag nog för en gångs skull hålla med feminismen i att män och kvinnor behandlas olika. Problemet är att det är feminismen som är grunden till detta då vi vita medelålders män enligt dem nu fullständigt saknar talan och människovärde.

  7. @Mia.:
    ”Det är inte arrogant att hävda att det är ofarligt att förespråka rättssäkerhet.”

    Jo, det är arrogant att hävda eftersom människor som gjort det utsatts för repressalier. Det är också arrogant att hävda att det inte är arrogant utan att visa på något försök av att lära dig om samhället du lever i när vad som förefaller vara nyheter för dig presenteras.

  8. @Intenso:

    Är inte alla ord påhittade?

    Men ja jag vet att ordet kan vara provocerande. Skulle ha skrivit det inom citattecken och med en blinkning efter för de som inte ”känner” mig…?

  9. Sexarbete bland minderåriga pågår mestadels på nätet. Och jag har inte sett statistik på i hur stor omfattning än.

    Det finns också en hel del före detta prostituerade som är för lagen om att förbjuda sexköp.

  10. @Jens:

    Det är möjligen denna rapport som artikeln talar om:

    Jämställt arbete? – Organisatoriska ramar och villkor i arbetslivet (SOU 2014:30)

    Jag har inte läst den ännu, men rent allmänt skall man inte utgå ifrån att offentliga utredningar i sig är forskningsartiklar. De representerar förhoppningsvis forskningsläget, men utredarna brukar ha betydligt fler ingångsdirektiv än forskare. Som exempel räcker det med att läsa inledningens första meningar:

    Delegationen för jämställdhet i arbetslivet (JA-delegationen) har till uppgift att främja jämställdheten i arbetslivet. I vårt uppdrag ingår att sammanställa och tillgängliggöra kunskap om kvinnors och mäns olika villkor och möjligheter i arbetslivet och de faktorer som leder till ojämställdhet. Vi ska också stimulera till debatt om hur jämställdheten i arbetslivet kan främjas och lämna förslag på insatser som kan öka jämställdheten för både kvinnor och män.

    Det kan verka oskyldigt, men uppdraget går alltså ut på att hitta exempel på ojämställdhet och lämna förslag på hur de skall åtgärdas. En byråkratisk tolkning blir då att det är mindre intressant att påvisa hur jämställt arbetslivet är.

    Lite längre ned finner man följande subjektiva nulägesbeskrivning:

    I några av antologins kapitel får vi läsa om att det rör på sig i tydlig positiv riktning. Exempelvis visar Anne Lise Ellingsæter i kapitel 2 att könssegregeringen i det svenska arbetslivet bryts långsamt upp och den högre utbildningen fungerar som hävstång som ger kvinnor inträdesbiljetter till tidigare mansdominerade yrken. Sverige är inte längre bland de mest könssegregerade länderna i Europa och kvinnors deltidsuttag minskar jämfört med andra länder.

    Beskrivningen kan tyckas helt ok i ett politiskt dokument, men är tveksam i ett vetenskapligt. Redan i utgångspunkten säger vi t.ex. att det är bra att kvinnors deltidsuttag minskar, och att det finns ett önskvärt läge på ”segregationsskalan”.

  11. Pingback: JOTAIN POSITIIVISTA | Simpanssifilosofiaa

  12. Den finnes ingen data som indikerer at prostitusjon blant mindreårige foregår i noen utstrekning i Europa.

  13. @Anders Senior:

    Jag har också varit tvungen att lämna en arbetsplats pga en liknande störd person. Jag framhärdar dock i att man inte riskerar att bli bannlyst som lärare för att man förespråkar rättssäkerhet, att kommuner skulle ägna sig åt radikalfeministisk åsiktsregistrering som används av rektorer vid anställningar. Att man inte kan råka på ”maktfullkomliga mobbare” kan jag dock naturligtvis inte garantera. Individer som inte tål att bli emot sagda, oavsett vad det är man inte håller med dem om.

  14. 100 tummar upp.
    Har själv blivit utfryst av såväl partner som kollegor för att jag förespråkat legal och kontrollerad prostitution.
    Det är intressant, för de som mest opponerar sig prostitution är kvinnor.
    Jag har en känsla av att kvinnor inte vill att män av lägre social status, beta/omega-män etc, ska kunna ta omvägen till sex via prostituerade.
    Det enda område, tillgången till slidan, där kvinnor har makt över lägre stående män hotas av prostitution, och det gör dom upprörda. Upprörda till den milda grad att de börjar yra om att de ”drabbade kvinnorna” (de prostituerade) gör det under tvång, att frivillighet inte alls existerar, och att de prostituerade absolut inte kan tänkas trivas med sitt yrkesval. Moralism och skuldbeläggande av männen dvs.
    I mitt drömsamhälle så är sex en handelsvara lika mycket som min hjärnkapacitet som jag horar ut åt andra. Könsmaktsordningen bryts när kvinnan inte längre är chef på det området och harmoni i samhället utbryter bland männen, som inte längre behöver resignera till att ha flickvänner eller vara alfa för att kunna trygga sitt sexuella behovs mättnad.