Inledning
Den tredje titeln i detta projekt är Queerfeministisk agenda av Tiina Rosenberg. Tina Rosenberg född i slutet av 50-talet är, enligt wikipedia, teatervetare, genusvetare och professor. Hennes forsknings- och undervisningsområden omfattar genusvetenskap, teatervetenskap, HBT/queerstudier, feministisk teori och kulturstudier. Hon är sedan 2005 professor vid Centrum för genusvetenskap, Samhällsvetenskapliga fakulteten, vid Lunds universitet. Hon var också en av grundarna för Feministiskt Initiativ.
Av de tio titlarna är detta den som håller högst standard och faktiskt nästan når upp till en minimumnivå vad man bör kunna kräva av kurslitteratur på universitetsstudier och forskning. Denna bok är i det snaraste ett obligatorium som kurslitteratur på genusvetenskapsutbildningar, vad det tycks.
Queerfeministisk agenda
Queer betyder ursprungligen konstig, knäpp, avvikande och användes i den engelsktalande världen som ett skällsord för ”icke-heterosexuell”. Precis som ordet bög gått från att på tidigt 80-tal vara ett skällsord till en idag vara mer en identitetsbenämning har queer utvecklats på samma sätt.
Den amerikanska filosofen, och en av queerteorins främsta företrädare, Judith Butler ansåg i början av 1990-talet att hela poängen var att det queera inte skulle definieras. Det queeras uppgift var att bryta upp kategorier, inte att förhandlas till en. En snäv begreppsbestämning av queer skulle innebära dess sorgliga slut. (s. 11)
Vad är ett ord utan definition? Utan definition så fyller ett ord ingen funktion. Försöker man skapa ett ord som en tom box, kommer denna box fyllas med definitioner, lika säkert som amen i kyrkan. Naturligtvis har detta även skett med ”queer” och det betyder ungefär icke-sexuellt-normativ eller normkritisk, till visa delar synonymt eller iaf överlappande med begreppet HBT.
Queerteori, som har sina rötter i homosexuellas historia och befrielsekamp samt lesbisk- och gaystudier, växte fram under 1990-talet.
Vad är då queerteori?
Nedanstående tre citat fångar kärnan i queerteori, som jag tolkar Rosenberg:
Centralt för queerteorin är att betrakta sexualiteter som socialt, historiskt och geografiskt konstruerade. Queerteori söker därmed ingen ursprungssexualitet eller annat idylliskt ur-ursprung utan fokuserar den heterokulturella dominansen som en förtrycksmekanism. (s. 63, min markering, ”ur-ursprung” är original)
Kritiken av heteronormativitet är queerteorins mest centrala och användbara teoretiska ansats. Den minoriserande synen på homosexualitet bekräftar på sikt heteronormativiteten därför att den paradoxalt nog förutsätter heterosexualitet. (s. 100, min markering)
Heteronormativitetens två bärande principer är:
1) uteslutningen av avvikelser ur normen med uppdelning i kategorierna vi – de
2) assimileringen genom införlivandet av avvikelser i normen
(s. 102)
Queerteori är alltså heteronormativkritisk, och den ”kritiska udd[en] är riktad mot det ’normala’ ”(s.63) och sexualitet är en socialkonstruktion.
Galenskaperna
Innan jag går vidare till min analys av boken måste jag bjuda på några galenskaps-citat. (All färgmarkering är min)
Queerteori utvecklades inledningsvis av humanister, i huvudsak av filosofer och litteraturvetare, men har under 1990-talet spridit sig till samhällsvetenskaper, juridik, teologi och även till naturvetenskaperna. (s.13)
Teorier innehållande ”social konstruktion” har inte där att göra!
Medan essentialisten anser att det naturliga undertrycks av det sociala, hävdar konstruktivisten således att det naturliga skapas av det sociala. (s. 24)
Essentialismen lurar ständigt i vassen oavsett hur den feministiska retoriken försöker övertyga omvärlden om könet som en social konstruktion.(s.76)
”[L]urar ständigt i vassen” är det ett bra förhållningssätt att ha till andra teorier? Den här ”dom har fel”-översitteri-attityd gentemot andra vetenskapsområden, tex biologiska förklaringsmodeller är, upplever jag, en genomgående ton i boken, som ger en besk bismak.
Den lesbiska existensen innebär för Rich både att bryta ett tabu och att förkasta ett liv i tvång. Den är också en direkt eller indirekt attack mot mäns rätt att ha tillgång till kvinnor.(s. 85)
Jag letade grabbar, men sorry, jag hittade inte paragrafen som ger er denna rättighet. Ni får fråga Rosenberg/Rich efter källa till påståendet. ;D
Den engelskspråkiga litteraturen är enligt Sedgwick homosocial till den grad att dess djupaste struktur alltid utgjorts av manligt samförstånd. Detta samförstånd utspelar sig i fiktionen mellan två män och en kvinna. Den västerländska romantiska berättelsens grunddramaturgi kan sammanfattas i triangelformat: en berättelse om hur älskaren ”vinner” sin älskade från en fruktad rival eller tragiskt misslyckas att få henne. Kärlek kan uppenbarligen endast nås genom övervinnande av hinder. Sedgwick bygger sitt resonemang på den franska litteraturforskaren René Girard som utpekat den manliga rivalitetens centrala roll i romantiska kärleksberättelser. Han kallar fenomenet först triangulärt, senare mimetiskt begär: ett begär som väcks av rivalens begär snarare än av kärleksobjektet. Kärlek förmedlas inte av en rät linje utan av en triangel. Man älskar därför att någon annan älskar: begäransvärd blir en karaktär genom en annan persons begär.”(s. 121)
WTF! Man bygger ”sitt resonemang” om heterosexuella mäns kärlek till en kvinna baserat på karaktärer i romantiska berättelser?!
Vem är det som läser dessa romantiska berättelser? Vems sexualitet tilltalar då dessa skrifter? Kan man dra slutsatser eller bygga teorier om män utifrån detta underlag?
Denna Sedgwick omnämns i boken på ett 15-tal ställen(boken är 165 sidor). En genusforskare (Sedgwick) och en genusprofessor (Rosenberg) och ingen av dom reagerar på det simpla att man inte kan säga ett skvatt om heterosexuella mäns sexualitet genom att analysera ”porr för kvinnor”(romantiska kärleksberättelser) väcker inte mitt förtroende för denna vetenskapsgren.
Mina reflektioner
Vårt historiska arv
En stor del av boken handlar om homosexuellas historia och utan att kolla en enda källa är jag beredd att skriva under den delen. Homosexuella har historiskt varit förtryckta. Jag blev själv under tidigt 80-tal kallad ”bögkramare” för mina åsikter om homosexuellas lika mänskliga rättigheter, så jag minns en del av den historiska tid som framkommer i boken.
Det jag vill invända mot är att det historiska perspektivet som lyfts fram är så snävt att det ger en mycket skev bild av att problemet, nämligen att det skulle vara specifikt för homosexuella. Homofobi och homoförtrycket är bara en del av arvet efter den Viktorianska eran. (För att göra Tiina Rosenberg rättvisa; Detta framgår för den observante läsaren men det förs fram som en bisak nämnt i förbigående, inte som orsaken.) I boken ”Samlag eller salighet” skriver historiker Dick Wase följande(s. 367):
Som vi sett var det också först med den grekisk-monoteistiska ideologin som sexualiteten i sig själv allmänt blev ful och skamlig, och det ledde till fler och fler strävanden att hindra själva sexualiteten. Det ’artriktiga’ blev onaturligt, det onaturliga ’naturligt’ i kristendomens ögon/../ För att kunna handskas med att människorna inte uppförde sig enligt de accelererande ideologiska ’sanningarna’ måste läkarvetenskapen, hand i hand med religionen, göra om sexualiteten till ett sjukdomstillstånd. Människor som inte enbart nöjde sig med ’missionärsställningen’, i barnavlande syfte (naturligtvis bara inom äktenskapet), klassades som abnorma.
Detta innebar att det byggdes en enorm ”garderob” i vilken en mängd människor(majoriteten?) tvingades in. En efter en har dessa släppts ut från garderoben. 1979 blev homosexuella av med sin sjukdomsstämpel, successivt ändrades människors attityder i Sverige, inte minst genom att Jacob Dahlin blev bögen som klev in i våra vardagsrum. Runt milleniumskiftet hade våra lagar anpassats så att homosexuella har lika rättigheter och där passerade man, anser jag, bäst-före-datum för denna frihetskamp.
Queerteori
Queerteori handlar alltså om HBT-personers situation i en heterosexuell värld. Ord som upprepas genom boken, som kan vara värda att sätta under lupp är underordning, förtryck, förklara, social konstruktion och osynliggörande. Precis som tidigare böcker så är detta mantra som bara upprepas utan stöd.
Social konstruktion Man menar att homosexualitet och heterosexualitet är social konstruerade. Exakt vad som är konstruerat är inte tydligt, är det:
1) läggningen i sig?
2) kategorierna med dess identiteter och normer?
3) klassificeringen av naturlig sexuell variation som sjukdom?
Eller är det alla tre? På vissa ställen skrivs det som om det var läggningen man talar om, andra kategorierna och det förklaras inte, det underbyggs inte heller hur denna konstruktion går till.
Underordning, förtryck & förklara på flertal ställen genom boken omskrivs heterosexuella som privilegierade och homosexuella som underordnade/förtryckta. Vad i består detta upplevda förtryck?
Heteronormativitet är enkelt uttryckt antagandet att alla är heterosexuella och att det naturliga sättet att leva är heterosexuellt. (s. 100)
Den heterosexuella normen lever genom att framstå som naturlig och vanlig. Därmed framstår den som önskvärd medan homosexualiteten blir problematisk, något som ständigt måste förklaras. (s. 102)
Är detta en underordning eller ett förtryck? Nej, menar jag, det är en helt naturlig följd av att tillhöra en minoritetsgrupp. Rocki beskriver det så här:
Jag utgår inte ifrån normer, jag utgår ifrån sannolikhet när jag ser framför mig att mina tjejer är heterosexuella. Skulle det visa sig att de inte är det så är det inga problem.
Omkring 9 av 10 personer är heterosexuella. Därför utgår man från att personen man möter är heterosexuell så länge inget annat framgår, precis så som Rocki skriver. Precis detsamma gäller för alla minoriteter och avvikelser, i synnerhet sånt som inte är synligt, så som diabetes. Jag har full förståelse för att det är/upplevs jobbigt att behöva förklara när heteros slipper, men that’s life, get use to it. Det finns antagligen inte en enda person som inte i något avseende, på någon avgörande punkt avviker från majoriteten på ett sätt som gör livet lite besvärligt.
Osynliggörande omnämns om och om igen. Men hur ser det ut med stöd för den saken?
Det rör sig om en förment erkännande där det avvikande eller den avvikande inte omtalas eller synliggörs. Genom neutralisering och osynliggörande förlorar avvikarna sin egenart.(s. 102)
Bara fem sidor senare framkommer det som kallas ”sociala fakta” angående detta osynliggörandet:
Antalet homosexuella karaktärer steg plötsligt från cirka 10% till minst 25%, men de flesta var manliga. Tyvärr fanns det då som nu få lesbiska porträtt. Därvidlag utgjorde Fucking Åmål ett enastående undantag.(s. 107)
Andelen homosexuella ligger i storleksordningen 4% för män och 2 % för kvinnor. Men homosexuella karaktärer steg från 10 till 25 %. Osynliggjort? ”Den eller det avvikande” omtalas inte?
Slutord – Den som gapar efter mycket…
Detta är alltså ännu en bok ur det berömda biblioteket där stöd för feminismens/genusvetenskapens teser lyser med sin frånvaro.
Jag skrev tidigare en sak som jag vill avsluta detta inlägg med: ”Runt milleniumskiftet hade våra lagar anpassats så att homosexuella har lika rättigheter och där passerade man, anser jag, bäst-före-datum för denna frihetskamp.”
Så länge man kämpar för att få bukt med formell orättvisa(så som tex i lagen förekommande), så kämpar man för något. När man uppnått formell rättvisa(så som tex partnerskapslagen) så är det information och tid som förändrar folks attityder. Det man har gjort efter detta bäst-före-datum är att kämpa emot något, här gruppen heterosexuella.
Assimileringen i den universella och ”allmänmänskliga” normen gör det möjligt för de privilegierade grupperna att ignorera det faktum att de själva bara är en grupp bland flera sociala grupper. Genom att göra sig blind för olikhet kan de upprätthålla sin kulturella dominans.(s. 103)
Heterosexuella har den ”kulturella dominans[en]” helt enkelt för att ”dom” är många fler än ”oss”. Positiv särbehandling av en grupp är diskriminering av annan grupp. Det (queer)feminister behöver inse är att homosexuella(och andra avvikare) bara är ”en grupp bland flera sociala grupper”.
Just för att feminismen driver och drivit på saker förbi en situation där vi är lika inför lag är orsaken till att vi idag en situation där det är helt okej att diskriminera och spy galla på den vita heterosexuella mannen.
En annan effekt av att driva en sak på övertid är att man stjäl strålkastarljuset från dom som fortfarande lever i mörkret i garderoben. Så här uttalade sig Beatrice Ask i riksdagen. (länk, anförande 123):
Däremot är det mer kontroversiellt att parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att formulera en uttalad policy som innebär att medlemsstaterna ska respektera de prostituerades rätt att fritt välja att arbeta som just prostituerade och att låta dem komma till tals i alla frågor som rör dem. Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.
Att en riksdagspolitiker anser det är ”mer kontroversiellt” att individer i vårt samhälle ska få ”komma till tals i alla frågor som rör dem”, det är ett seriöst och allvarligt ”garderobstecken”. Och det finns fler individer som än lever i den där garderoben. (Queer)feminism är inget annat än skatteslöseri för att positivt särbehandla ”en grupp bland flera sociala grupper” på bekostnad av både normativa/män och de människor som än i vår tid och kultur tvingas leva garderobens mörker, dom som inte har möjlighet att förklara/prata om sin avvikelse utan att riskera socialt eller faktiskt liv.
… mister oftast hela stycket.
Positiv särbehandling väcker befogad ilska bland de grupper som tillföljd av dessa åtgärder diskrimineras. Vem kommer drabbas av denna ilska, tror du?
Lite kuriosa:
Judith Butler, ni vet kvinnan vars bok som föregående inlägg handlade om, omnämns och ”Butlerismen” tillägnas en av bokens underkapitel(6 sidor av 165)
Nina Björk, första inlägget, omnämns på följande sätt:
Jättebra skrivet Ninni! Boken framstår som att den är skriven av en människa med en helt galen syn på hur dessa grupper faktiskt har det i samhället. Att vara underordnad. Då är jag enligt somliga underordnad inte bara i egenskap av att vara kvinna men också för att inte vara heterosexuell. Eller juste, man ska aldrig ta det personligt? Jag råkar bara tillhöra underordnade grupper.
En sak jag funderade på när jag kom till slutet. Vad menade du med ”… mister oftast hela stycket.” ? Det kom så plötsligt att jag undrar om det ens ska vara där.
Sen undrar jag om jag förstod det rätt… hon som skrev… anser just hon att sexualiteterna skapas socialt? Annars får jag nog ta å läsa om vid annat tillfälle när klockan inte är så mycket
Jag röstade 5 stjärnor på ditt inlägg
Strålande skrivet! Applåder från mig!
H
@Mariel:
Då är jag enligt somliga underordnad inte bara i egenskap av att vara kvinna men också för att inte vara heterosexuell.
Som adopterad lär du vara underordnad mig också.
Det är kränkande att man påstår att vi är underordnade, tycker jag med.
En sak jag funderade på när jag kom till slutet. Vad menade du med ”… mister oftast hela stycket.” ? Det kom så plötsligt att jag undrar om det ens ska vara där.
Det hänger ihop med rubriken, jag fetade texten så kanske det blir tydligare?
Det är talesätt, ”Den som gapar efter mycket(rubriken) mister ofta hela stycket”
Det jag menar är att detta feminismen håller på med kommer att slå i nacken på invandrare, HBT-folk(främst bögar) och kvinnor. Ilskan som väcks av diskrimineringen den positiva särbehandlingen(kvotering tex) medför kommer slå mot OSS. Kvinnor som sitter på ”fina tjänster” kommer få sin kompetens ifrågasatt(”kvoteringsvåp” har jag redan hört. Så kallades en kvinnlig programledare). Invandrare – varför tror du SD rusar fram? Så här skrev en vän till mig nyss efter att ha läst inlägget här:
Så det jag menade är att priset på att driva denna propaganda kommer att betalas av oss ”underordnade” i att acceptans och tolerans minskar när man positivt särbehandlar/diskriminerar.
@Genusföljaren:
Tack
@Mariel:
Såg att jag missade svara på en frågeställning.
Sen undrar jag om jag förstod det rätt… hon som skrev… anser just hon att sexualiteterna skapas socialt?
Svaret är; jag vet inte. Det är luddigt värre. Om du tittar i inlägget så är det ett ställe där jag räknar upp tre olika som 1), 2) och 3). På vissa ställen där ”social konstruktion” står tolkar jag det som ”1)” alltså läggningen i sig, andra ställen som ”2)” alltså själva identiteten och de normer som ingår i subkulturen.
Min egen uppfattning är att ”2)” alltså subkulturen är socialt konstruerad.
Intressant genomgång. Du kanske kan förklara några saker som jag har hakat upp mig på;
Vad menar de när de klagar på att de osynliggörs?
Att inte diskrimineras innebär ju normalt att räknas som en i mängden, och då synliggörs man ju knappast. Sticker man ut från gruppen (även som vit heterosexuell man) så riskerar man ju att mobbas/diskrimineras i de alla flesta lägen. Så vad är det de vill synliggöra som inte redan är synligt?
Vidare undrar jag över hur de resonerar om de menar att den avvikande sexuella läggningen är socialt konstruerad? Det ger ju de rörelser som har velat klassa homosexualiteten som en sjukdom som kan bli botad, rätt.
Dessutom undrar jag var de som gillar orgier och gruppsex eller som har mer än en relation samtidigt hamnar i den diskutionen? Finns de med på listan eller räknas de inte in?
Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. « Malte on the Roxxx
@Anna Maria:
Vad menar de när de klagar på att de osynliggörs?
Det är som jag sa bara ett mantra som upprepas. Man pratar upprepande gånget om ”heterosexuellas kulturella dominans”. Så det där ”vad” du efterfrågar, det framgår inte tydligare än så.
Att inte diskrimineras innebär ju normalt att räknas som en i mängden
Ja, det anser jag också. Det är precis det ”assimileringen genom införlivandet av avvikelser i normen” i inlägget betyder. Men inställningen till det framgår i boken bl.a det jag citerade i inlägget:
Man har alltså en negativ inställning till att bara räknas som en i mängden.
Vidare undrar jag över hur de resonerar om de menar att den avvikande sexuella läggningen är socialt konstruerad?
Som jag försökte skriva i inlägget så är det inte entydligt om det är läggningen eller kategorierna/subkulturerna som åsyftas. Det är så uppenbart luddigt/otydligt att jag tolkar det som medveten retorik.
Dessutom undrar jag var de som gillar orgier och gruppsex eller som har mer än en relation samtidigt hamnar i den diskutionen? Finns de med på listan eller räknas de inte in?
Nej, dom finns inte med än. Listan av avvikelse kan byggas ut i det oändliga och så säkrar man en oändlig karriärsmöjlighet på skattebetalarnas bekostnad.
—
Min tolkning är att det är samma som vi ser inom feminismen i stort och vad gäller kvinnor i mansdominerade statusyrken. Dvs att ”inte lika många” tolkas som ett tecken på diskriminering och osynliggörande. Men då glömmer(eller troligare ”glömmer”) man titta på underlaget.
Om bara 3%(motsvarande andelen homosexuella) av underlaget, tex. andelen examinerade ingenjörer är rödhåriga, så är det inte ett tecken på underordning, osynliggörande eller diskriminering att 97 % av anställda ingenjörer inte är rödhåriga. Jag har skrivit ett inlägg om detta här.
Men jag tolkar det som det där 3% av ”den totala kakan” och att bara räknas som en i mängden inte är ”bra nog” och därför skapas diskriminerande organisationer som sitter och skapar namnlistor med folk som inte har det oönskade könet och sexualiteten, ”[f]ör att sådana som han, vita heterosexuella män, ska få en motvikt i alla delar av samhället.”(länk)
Och att välja bort individer, pga kön, etnicitet eller sexualitet det är inget annat än klockren diskriminering och det är inte okej.
Bara ett litet tillägg (Och helt ovetenskaplig)
Eftersom jag inte är helt ”heteronormativ” så har jag tidigare haft en del med HBT-kulturen i Sthlm att göra.
Min helt personliga åsikt är att Gay-männen har en mycket mer avslappnad och enklare natur. De vill bara vara accepterade och inte ha någon särställning. De är även mycket mer toleranta mot heteros.
Gay-kvinnorna kändes mer aggresiva och mindre toleranta mot andra. Det kändes som om de skulle ha ett mycket större erkännade, och att de skulle beredas mer plats i olika sammanhang. (Läs lätt-kränkta)
Nu är detta bara mina egna ”upplevelser”, och jag saknar många av dem man umgicks med på den tiden.
Julbord på SLM i Stockholm var en intresant upplevelse (tro mig)
MVH
H
@Genusföljaren:
Det är min erfarenhet också. Jag har haft med min man, som är heteronormativ så det förslår, i HBT-sällskap. Han blev alltid accepterad, respekterad och välkomnad bland bögarna. På den lesbiska sidan var det dock inget ovanligt att att möta en aggressiv attityd, både mot honom som hetero och mot mig som valt att leva med en man. Absolut inte alla, jag har träffat många(majoriteten) mysiga lesbiska kvinnor också, men jag har aldrig mött en rabiat bög.
Inte för att vara sånn, men sen när hade hetero ’kulturdominans’?
Nu för tiden ska allt vara queer, bög, lesbiskt, feministiskt. Oavsett vad det är ska man kasta in någon happy bög, inte för att han kan något, utan för att det ska vara så. I varje tidning jag läser är det nån bög som intervjuas för att visa hur bra allt är.
Hetero har kulturdominans? Knappast.
@Pether:
Man kan bara hålla med, och ser man på sammansättningen av tex. radiopratar-grupper så skall det ju helst var 2 kvinnor och en gaykille eller en med utländskt påbrå.
Sedan undrar jag lite varifrån denna fascination för konstiga tilltalsnamn kommer ifrån? Oisin. Quetsala. Kodjo, Sakine och vad man nu kan tänkas heta. (Måste man heta konstigt (Läs udda) för att jobba med media och public-service?)
Känns nästan som om att ville man göra karriär inom media och var begåvad med namnet Per Olsson (Vilket absolut inte är något fel på att heta) så var man direkt diskriminerad då detta inte är ”media-rätt”
(upps, bara mina egna tankar och funderingar)
H
Jag tycker Anna Maria har ett par poänger. Att vara osynlig är ju så att säga det normala. Heterosexuella har i och för sig flest barer och dansställen, helt enkelt för att de är en majoritet, men det förekommer inga heterosexuella ”pride”-parader som syftar till att synliggöra oss som en sexuell grupp. Vi förekommer överallt naturligt, därför blir det heterosexuella också en naturlig del av bakgrundstapeten i vårt samhäller. Men ingen strävar efter att lyfta fram heterosexualitet som sådant.
Jag minns att det var ett sabla väsen om tre muslimska tjejer som gjorde en serie program där de ville visa hur vanliga de var (ni minns säkert ”skandalen” att en av dem inte tog i hand), ett av avsnitten handlade om sexualitet, där de då uppmärksammade ökade förekomster av könssjukdomar och aborter, och bland annat lyfte fram avhållssamhet innan äktenskap som ett alternativ, inte på något vis dogmatiskt, utan lugnt och sansat, och de var inte heller fördömande på något vis mot dagens sexualitet. Utan visade bara nyktert på de problem som den faktiskt medför.
Det sist programmet i serien utgick tydligen (SVT förnekar att det skulle bero på att inslag skildrade Bam Björling från Kvinnoforum, som verkar vara en som går stick i stäv med det pk-accepterade, så tro vad man vill) och ersattes av ett debattprogram om serien. Åtminstone en av dessa muslimska tjejer satt med, och så var det med en typisk feministisk rödstrumpa, jag har inte kunnat verifiera bestämt men det var förmodligen Devrim Mavi som bl.a. varit talesperson för Feministiskt Initiativ.
Några saker som jag minns jag reagerade på (jag kunde tyvärr inte hitta programmet igen) var att rödstrumpan bl.a. anklade tjejerna för att företräda religiös fundamentalism och tyckte att det var skrämmande att de propagarade för avhållsamhet. Dels förstår jag inte varför det är så hemskt att man skall hålla på sig, dels var väl denna ”religiöst fundamentalistiska” syn på sex ungefär den som jag uppfattar att vi hade här själva innan p-pillret gjorde sitt segertåg. Och för mig som var tonåring på 70-talet tyckte jag inte att det var något alls anmärkningsvärt i dessa ”fundamentalistiska” åsikter.
Det andra som jag reagerade på var att rödstrumpan menade på att om tjejerna ville visa fram en annan sida av islam (det var väl en utgångspunkt för programserien att de ville visa att de levde ett ganska vanligt liv och hur det fungerade som muslim, och att de också hade olika syn i olika frågor) så skulle de istället för att skildra tre tjejers vardag ha haft med det ena och det andra, bland annat en homosexuell imam. Och då kan jag ju inte låta bli att undra, om man vill visa islam och ett typisk muslimskt vardagsliv som motpol till den mediabild vi får, hur relevant känns då en homosexuell imam? Han lär väl knappast vara en typisk muslim.
Och tar man tre slumpvis valda personer, vare sig de är muslimer eller inte, så lär sannolikheten vara ganska stor för att ingen av dem är homosexuell. Så go figure.
(oups, blev en lång kommentar det här)
Det andra som Anna Maria tar upp är också intressant. Om könet är socialt konstruerat så måste väl sexualiteten vara det också? Den är ju en funktion av könet, eller …? Sexualitet utan något kön inblandat lär väl inte funka så bra.
Och det som är socialt konstruerat måste ju kunna dekonstrueras.
Om könet är socialt konstruerat så lär ju knappast sexualiteten kunna vara medfödd. Så det blir avigt hur man än vänder på den feministiska logiken.
(Personligen tror jag inte på att homosexualitet är medfödd, och jag tror därför också att den kan ”botas”, vilket borde vara glädjande för de som upplever sin homosexualitet som ett problem och vill vara heterosexuella (jag är ganska övertygad om att det finns sådana precis som det finns de som vill byta kön). Och för dem som trivs i sin homosexualitet, God Bless You. Jag ser inte vad problemet skulle vara med att bota homosexualitet, så länge man respekterar människans fria vilja och bara försöker bota dem som faktisk själva vill bli botade.)
dolf: Viss homosexualiet är medfödd, det är visat med att ju fler pojkar en mamma får, ju större chans är det att näste blir homosexuell. Detta då pojkfostret ses som något främmande och attackeras i magen.
Sedan tror jag inte att den queerhomosexualitet som det råder inflation på idag, alla ska vara bi, homosexuella o allt annat för att det är hippt, inte är medfödd, eller ens verklig. Man vill bara passa in i det som råder.
@Ninni: Men det är alltså hennes egna åsikter/tankar hon beskriver? Tänkte om hon bara skrev allmänt om vad denna teori handlar om – eller om det faktiskt är hon själv som anser att det är såhär?
@Pether: Hur menar du att det går till hos lesbiska och kvinnliga bisexuella då? Attackeras de också i magen?
Bland vita heterosexuella män finns grupper som osynliggörs t.ex lågutbildade låginkomsttagare handikappade psykisktsjuka bokstavskombinationer missbrukare ensamstående osv.
Man kan göra listan hur lång som helst om man vill men det är just det som blir felet man ser inte individen bara grupper kollektiven som ställs mot varandra.
Det var intressant när jag såg ett reportage på svt för några år sedan där en kvinnlig reporter med bra lön som fick göra sin röst hörd i det största mediaforumet.
Intervjua en invandrare som antagligen var arbetslös gående på socbidrag som ingen lyssnar på ändå så var det han som var den förtryckande och hon som kvinna den förtryckta av dom två enligt henne.
Applåd Ninni ! Att det finns någon som orkar n-n-n-nysta upp trasslet än en gång. Du är värd en fanfar och en flagghissning !
För alla som blir betagna av minsta litet särbehandlade av minoriteter i vårt land, uppmanas att läsa på ifråga om ”DEMOKRATUR” på wikipedia. Det kan kasta lite ljus på en samhällsordning som liknar grodan i en kastrull med vatten som sakta kokas ihjäl .
Inte helt förvånande …dessutom … är att det finns forskning (Inga länkar som jag hittar just nu ) som visar att våld inom HBTQ relationer är betydligt mer förekommande än i traditionella heterosexuella förhållanden. Och det är INTE orsakat av majoriteten straighta heterosexuella, utan det är helt och hållet självförvållad.
Enligt principen om Demokratur och i samband av vit,heterosexuell,medelålders man med makt och talan, så ligger felet hos dem. En sorts avancerad offermentalitet inom HBTQ.köret.
@Ninni: Tack för svaret och Gott Nytt År!
”ett begär som väcks av rivalens begär snarare än av kärleksobjektet”
Gifta män med ring på fingret.
Ragga med hjälp av en väninna.
Etc. etc…
Det låter en aning som projicering i mina öron.
Det där att ”Centralt för queerteorin är att betrakta sexualiteter som socialt, historiskt och geografiskt konstruerade. Queerteori söker därmed ingen ursprungssexualitet eller annat idylliskt ur-ursprung utan fokuserar den heterokulturella dominansen som en förtrycksmekanism.” – hos mig dyker det upp ett litet, litet frågetecken, bl.a. den eviga frågan om hönan och ägget.
1. VEM ”uppfann” sex? Och när? (Jag skulle ha velat haft 1 procent royalty på den innovationen!) Och hur kom uppfinnaren till världen eftersom ’hen’ kom till INNAN sexualitet uppfanns? Storken?
2. Alla de andra djuren – har de gjort samma innovation? När, var, hur?
3. Ireen von Wachenfeldt har ju inför TVkameran slagit fast att ’män är djur’ – en biologisk truism. Vi är alltså inte änglar eller andra andeväsen. (Att vi dessutom samtidigt är kringvandrande dildos komplicerar förstås liknelserna och bildspråket.)
4. Tiina Rosenberg hävdar ju till och från att heterosex är våldtäkt. Eftersom hon tydligen har två biologiska barn, så har hon låtit sig våldtas två gånger av samma man och även sammanbott med gärningsmannen efter händelsen?
%. Gudrun Schyman har tydligen tänkt på talesättet ”bättre vara en stor groda i en liten damm” och slagit sig ned i Simrishamn. Där har hon fått en lokal korvgubbe att ändra sin skylt där en kvinna äter en korv till en ny med en liknande närbild, där en man med skägg och mustasch äter samma slags korv – som om det skulle vara mindre oanständigt?
Hm.
Sitter med blandade känslor och boken ”Genus -om det stabilas föränderliga former”
Skall bli intressant! den ser och känns mer vetenskaplig än ”Under det rosa täcket”
MVH
H
@Genusföljaren:
Den är värre, ja. Den är ”the devil in disguise”, typ. Humbug förklätt med fina kläder.
Woody Allen lär ha yttrat något i stil med: – Jag tror sex har kommit för att stanna.
! Och jag är böjd att hålla med honom. Men när nu sex är en uppfinning, vem var den genialiske/-ska uppfinnaren? Jag gissar att det hela skedde för mer än 100 år sedan, så royaltypengarna kan inte betalas ut. Eller – en djärv och förflugen tanke – kanske uppfanns sexualiteten av ett PAR? I alla, fall vår/-a okända välgörare borde i all fall hedras med en staty eller nått’? Eller kanske bättre av hög pelare av hård sten, en obelisk? Kanske med en ring runt omkring?
Queer – attans, precis när jag började inbilla mig vad ’postmodernitet’ är, så dyker det upp ett nytt hemligt buzzword i Hemliga Klubben. Eller en ny Keyser Söze. Eller Pippi Långstrumps ’spunk’. Eller Lewis Carrols uppsjö av nybildade ord – som bandersnatch, beamish, frumious, galumphing, jubjub, mimsiest, outgrabe, uffish, jabberwocky, boojum. Men bäst är passagen i Alice i Spegellandet: – När jag använder ett ord, sa Humpty Dumpty med ganska snorkig röst, så betyder det vad jag vill att det ska betyda — varken mer eller mindre. – Frågan är, sa Alice, om man kan få ord att betyda olika saker. – Frågan är, sa Humpty Dumpty, vem som bestämmer — det är hela saken.
@Ninni: @dolf:
Att använda ordet ”bota” låter som du indikerar att det skulle vara en sjukdom. Homosexualitet är precis som vänsterhänthet, en till största delen medfödd naturlig variation som är mindre vanlig än den dominerande variationen (heterosexualitet/vänsterhänthet). Det gör den inte mindre naturlig och något som bör ”botas”.
Att dom här antigay-terapierna visat sig bar skapa skuldkänslor och lidande utan att stilla begäret säger egentligen allt.
@Jonte:
Att använda ordet ”bota” låter som du indikerar att det skulle vara en sjukdom.
Jag har väl inte sagt något om att bota?
Jag skulle personligen springa för livet om någon kom och hotade med att ”bota”. Inte för min läggning är bättre normativ heterosexualitet utan för att min sexualitet är en integrerad del av den jag är.
Och jag håller absolut med om att sexuella avvikelser är en naturlig variation precis som att vi är olika långa. Hur skulle annars avvikelser uppstå, vad skulle skapa det i en heteronormativ värld? Jag är född ”så här” så långt tillbaka jag kan minnas har min sexualitet varit ”sån”.
@Jonte:
Jag skrev inte att bota, jag skrev ”bota”, citattecknen har en avgörande betydelse. Ur svenska skrivregler:
Jag betraktar inte homosexualitet som en sjukdom (jag betraktar det som en perversion, men jag bryr mig om folks perversioner eller lägger mig i dem så länge alla är med på noterna av egen fri vilja), men vad skulle jag säga istället för ”bota”? De enda saker jag kan komma på så här på rak arm är ”åtgärda” eller ”kurera” och de är väl inte ett dugg bättre än ”bota”?
Men jag kan skriva om slutet:
@dolf: Jag håller inte med, jag tror att sexuella läggningar är medfött. Men att somliga, långt ifrån alla, kan förändra och utveckla sin sexualitet. Men jag tror inte det är normen.
@Mariel:
Det spelar egentligen ingen större betydelse för mig, bortsett från att jag inte tror att sexualiteten nödvändigtvis är fixerad en gång för alla, utan att den går att förändra för den som vill det. Men det centrala här är vad individen själv vill. Inte vad jag eller någon annan anser om dennes sexualitet.
Homosex kan vara en perversion, tex i fängelse, i alla fall om motparten inte är villig. Men senaste tidens tekniska möjligheter att undersöka hjärnan på människor som ännu lever, har öppnat för intressanta rön. Ett antal studenter av båda könen fick bära en T-tröja i två dar. Sedan fick de i en blindtest lukta på tröjorna, medan deras hjärnor scannades för aktivitet. Man fann då, att vissa centra i hjärnan aktiverades då studenterna fick lukta på en tröja som burits av det motsatta könet. Var den buren av samma kön, så hände inget. Sedan testades några öppet homosexuella, och då ’tände’ de på samma köns lukt (feromoner).
Andra saker pekar på, att könet bestäms vid två tillfällen under fosterstadiet. Vid det första skapas könsorgan för endera könet. Vid ett senare tillfälle ska fostret ’boostas’ med rätt hormon för rätt kön. Det är här man tror det ’går fel’. Vet inte om man gjort några djurförsök ännu, för homosexualitet är inte ovanligt bland djuren. Genom att manipulera den dräktiga honans hormoner, skulle man möjligen kunna skapa djur som är homosexuella.
En hittills oförklarad sak är varför inte homosexualitet under årmiljonerna har selekterats bort genom det naturliga urvalet, som så många andra avvikelser? Bara egenskaper som på något sätt gynnar arten brukar få finnas kvar. Och 5 à 10 procent är ju en hög prevalens.
@Mariel:
Det finns idag en hel del forskning som talar mot att det skulle vara annat än medfött. Ska se om jag kan leta upp det en dag. Jag har det på min gamla dator i röran där
@Ninni: Gör de
Men jag förstår inte, om det inte är medfött.. vad e det då? Att man blivit påverkad till en viss sexualitet? Vem påverkar? :S Varför skulle tex. en homosexuell välja att bli homosexuell i en miljö som tex. var väldigt fientligt inställd mot homosexuella?
Teorin om ’homosexuell förförelse’ är dålig vetenskap. Det kan ju vara så, en homosexuell dittills har förträngt sin läggning. Man läser ju ibland att gifta män med barn bryter upp mitt i livet för att leva ut sin homosexualitet. Men blev de verkligen förförda? Män som utför homosexuella handlingar i tex fängelser, brukar ju dels inte räkna sig som homosexuella, dels blir de åter heterosexuella när de får tillgång till kvinnor. Och de som utsatts under barndomen – inte blev väl Patrik Sjöberg homosexuell? Kvar är då de bisexuella – de kan ju säkert förföras till homosexuella handlingar, men det ändrar ju ingenting, då de redan innan hade denna läggning.
Jag känner mig inte på något sätt hotad av vare sig kvinnor eller homosexuella. Jag har bara fått tre homosexuella inviter – men det var medan jag var ung och vacker. (Nu är jag bara vacker.) I efterhand insåg jag ju att det var en nyttig erfarenhet, ger ju lite insikt. P.S.: Jag avslog alla inviterna.
Det finns också gott om forskning som visar att kvinnlig sexualitet har högre plasticitet, dvs. föränderlighet, än manlig. Mäns sexualitet antas vara mer statisk.
@Johan Grå:
Det har jag missat. Det är inte viktigt, men har du källa är jag nyfiken.
Vet inte var man kan få tag i vederhäftiga belägg för den kvinnliga bisexualitetens omfattning. De flesta kvinnor jag känt har snarast varit starkt negativa till lesbiskt sex. De som uppträder i porrmedia gör ju bara ett jobb och producerar en produkts som går att sälja. Det kan ibland uppstå mycket starka vänskapsband mellan kvinnor, som nog lätt förväxlas med ett lesbiskt förhållande, eftersom det förekommer svartsjuka osv.
Många kvinnors sexualitet är starkt styrd av romantiska känslor mot en partner, och avstår från sex om de inte är i en relation. En betydande grupp onanerar tex inte, många har aldrig gjort det. Men trenden har ju starkt förskjutits de senaste decennierna. Att en bok som ’50 Shades of Grey’ skulle bli en internationell bästseller hade nog inte många tippat. Det är i huvudsak stereotyp bok typ ’Hjärtebiblioteket’ som har garnerats över med BDSM. De som är sakkunniga på området har ju varit starkt kritiska, trots att detta kan vara första steget mot det erkännande som HBTQ har uppnått – i kultursammanhang och politik en kraftig merit. Det lär väl dröja innan en politiker infinner sig på jobbet, 7/24-undergiven och ledd av sin Master i ett hundkoppel. Smiska rumpa är ännu inte Politiskt Korrekt.
@Ninni: @Ninni: Jag hade källmaterial på det ämnet, kolla din mail.
@Genusföljaren: Den känslan kommer att övergå i förskräckelse. ”Genus – Om det stabilas föränderliga former” är en uppvisning i exempelvis ”cherry-picking”. Jag vill dock inte säga för mycket eftersom Ninni kommer att skriva ett inlägg om boken här på genusdebatten.
Liknande diverse antika kungadynastier, så ägnar sig hela genusköret åt inavel. En lite krets kommenterar och citerar varandras verk, runt, runt. Inget nytt släpps in, och det finns ingen öppen debatt för att ifrågasätta och testa alla dessa långtgående teorier, som istället cementeras som dogmer, som inte får ifrågasättas med risk för bannlysning.
Bland annat de egyptiska faraonerna var ju så förnäma och så kompis med gudarna, att de inte kunde finna andra värdiga partners än sina egna systrar. Inte bra genetiskt, varje bonde som föder upp djur vet om det. Ändå är det fortfarande en central idé i MENA att giftermålen ska hållas inom klan och släkt, med en oändlig radda kusinäktenskap.
Danska forskare har pekat på (”oväntat” nedtystat i Sverige) att de invandrargrupper som praktiserar ingifte eller endogami, har minst dubbelt så hög procent av medfödda och genetiska skador, vilket blir extra traumatiserande då denna typ av sjukdomar ses ”som ett straff från Gud”.
Drabbade barn göms därför ofta undan och isoleras istället för att få specialistvård och terapi. Inte ens NE vågar påpeka riskerna för skador. I min ungdom var det helt okontroversiellt att ta upp det i biologiundervisningen, men man avstår från allt som kan beskyllas för att vara värderingar. Kommer hela läran om dominant och recessiv nedärvning i förlängningen att tabubeläggas som icke PK?
Det verkar som om vetenskaplig metodik och vetenskapen själv utmanas så snart som de fakta den producerar inte stämmer överens med de mest högljudda politiska viljorna. Och det var ju en av hörnstenarna i lysenkoismen – att den ideologiska skolningen i kommunism skulle ärvas vidare rent biologisk till kommande generationer. För om det inte var på det viset, så skulle ju hela projektet att skapa ”den nya människan” kunna ifrågasättas.
@Ninni:
Finns en hel del uppföljningsartiklar men den man borde börja med är:
Baumeister, R. F. (2000). Gender differences in erotic plasticity: The female sex drive as socially flexible and responsive. Psychological Bulletin, 126(3), 347-374. doi: http://dx.doi.org/10.1037/0033-2909.126.3.347
En del psykoanalytiker är ju lite halvskumma själv på sexområdet. De har läst in allt, och vet inte riktigt vad de känner själv eller bara kan som kunskap. Har för mig att Peter Sellers och Woody Allen har skojat om det.
Ska se om texten finns att läsa gratis…
$11.95 – kollar nog universitetsbibliotekets biomedicinska filial…
Beträffande om homosexualitet är medfött eller inte, jag kanske skriver ett inlägg så småningom om mina funderingar kring detta (som går stick i stäv med den gängse synen), men för ögonblicket nöjer jag mig med att hänvisa till Tom Robinson. De som är i min åldersgrupp (runt 50 bast) minns säkert megahiten från 1977 2-4-6-8 Motorway med Tom Robinson Band. Bandet var mycket politiskt aktivt, de delade ut trycksaker med sina politiska åsikter vid konserter och spelade ofta på Roch Against Racism-konserter och liknande. Bandet var också mycket involverat i kampen för homosexuellas rättigheter. Många av sångerna såsom Glad to Be Gay och Don’t Take No for an Answer har texter med gay-motiv (2-4-6-8 Motorway ska tydligen handla om en gay trucker).
Tom Robinson upptäckte att han var gay när han 13 år gammal förälskade sig i en annan skolpojke. (Var han gay redan från födseln eller blev han gay under de 13 åren fram tills han upptäckte det, eller var det till och med att det var förälskelsen i sig som gjorde honom gay?), som artist blev han därefter en ikon för gayrörelsen.
Men men, saxat ur en AB-artikel från igår:
Nu anser han tydligen själv att han är en gay som älskar och lever tillsammans med en kvinna. Huruvida det verkligen finns någon logik i det eller om det bara är semantiskt drivel skall jag låta vara osagt. Men, min poäng, en av Storbritanniens största gayikoner modifierade sin ”medfödda” sexualitet, och även om det skulle vara så att han inte egentligen bytte sida, så införlivade han i alla fall helt klart heterosidan i sin egen sexualitet.
Och jag är säker på att letar man lite så kommer man att hitta exempel både på heteros som bytt och blivit homos och tvärtom. Vilket då som jag ser det motsäger att man är ”född gay”.
@G Robian-Troglodyt:
Vet inte om du svarade mig eller någon annan men om du menade Baumeister vars artikel jag rekommenderar så är han inte psykoanalytiker. Han tillhör en av de främsta och mest välrenommerade i den akademiska psykologin.
@Dolf: Bara för att vissa kan förändra och utveckla sin sexualitet betyder ju inte att det är så för alla
Det finns ju ingen som kan avgöra ifall en människa är helt hetero eller homo eller bi, annat än genom att observera dennes sexuella handlingar. Många män har tillfälliga homosexuella affärer. Men VAD skulle kunna ”förföra” en människa till homosexualitet? Om en gay person försöker sig på att smeka en hetero, så brukar det ju bli våldsamma reaktioner, åtminstone vad jag sett.
Det har ju varit ’modernt’ några år att kalla sig ’polyamorös’. Men eftersom de flesta av oss hinner byta partners ofta, så skulle vi då alla därigenom bli förförda till polyamori?
Kan man även bli förförd inom BDSM? De där förförelseteorierna vållar ju panik inom vissa religiösa kretsar, eftersom de föreställer sig något i stil med en nucleär kedjereaktion. Eller som när vissa ämnen kan anta olika allotropa modifikationer, som tenn, eller proteinkristallerna i hjärnan som byter ytstruktur och ger upphov till BSE eller Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, eller Kuru i Nya Guineas högland. Att ett ruttet äpple i tunnan förstör alla de andra är en lite sned liknelse, eftersom äpplen anses sakna självmedvetande och fri vilja.
Pastor Green fruktade tom att vi mangrant skulle börja sätta på ”de stackars djuren” ifall vi inte hade en predikant som hela tiden mässade för oss att det var streng verboten. Men det finns alltid någon någonstans som gör vad som helst någon gång. Men svunna tiders tidelagsbrott vållades nog mer av en sträng sexualmoral och ett lågt IQ hos vallpojkarna.
I USA fruktade FBI och senator Joseph McCarty att hela nationen skulle besmittas av en framväxande kommunism, men läser man vad högerkristna republikaner uttalar, så inser man ju att de lika gärna kunde ha gått åt motsatt håll. Men Charles Lindberg blev aldrig president.
Någon som minns den stora moralpaniken på 70-talet(?) inför skräckscenariot att hela nationen skulle dränkas i nazistporr. Men det lilla antalet uniformsfetischister förblir litet.
Att förändra en människas psyke permanent kräver mycket tid, så kallad hjärntvätt klaras inte av under en natt, och ofta går personerna tillbaka till sina gamla värderingar så snart de är utom räckhåll för tortyrmästarna.
@Dolf:
Jag ser din poäng, men jag anser att du blandar ihop tre olika saker. Sexuell läggning, sexuella handlingar och livsval.
Jag menar att sexuell läggning är medfött. Den menar jag inte går att påverka. Och det finns absolut inget som talar för att det inte skulle vara medfött eller att det skulle gå att förändra.
Men det innebär inte att man är en slav under den sexuella läggning man fötts med.
Man kan välja sexuella handlingar utanför den sexuella läggningen av olika orsaker så som t. ex: nyfikenhet, tillgänglighet, praktiskt, religiös övertygelse.
Man kan, som i exemplet du visade på välja att leva ett liv(med eller utan sexuellt samliv) som ligger utanför den medfödda sexualiteten.
”Nu anser han tydligen själv att han är en gay som älskar och lever tillsammans med en kvinna.”
Vem är ”snyggningen” han kollar in på stan? Vem är det som är med i hans sexuella fantasier? Vilken porr väljer han?
Där är hans läggning kvar, vilket han själv hävdar.
@Ninni:
Nu känner jag inte personligen Tom Robinson, så vet inte vem eller vilka han spanar in på stan. Jag tog honom bara som exempel för att jag just råkade stöta på det. Men poängen var väl att om sexualiteten inte är fixerad längre upp i ålder så är den förmodligen inte heller fixerad vid födelsen heller.
Men poängen var väl att om sexualiteten inte är fixerad längre upp i ålder så är den förmodligen inte heller fixerad vid födelsen heller.
För mig är ordet ”sexualiteten” mer eller mindre synonymt med sexuell läggning. Jag har inte sett något någonsin(alltså inte heller det ex du visade på) som tyder på annat än att den är fixerad och förvånandsvärt oplastisk.
Boktips:
Carin Holmbergs ”Det kallas manshat : en bok om feminism”.
Ursprungligen skrevs den 1996 och jag vet inte hur stor betydelse den har för feminister idag, men jag tyckte den var riktigt tossig när jag läste den för typ åtta år sedan.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9188748499
Jag tror inte heller man kan finna något belägg idag för att den sexuella läggningen är särskilt föränderlig, åtminstone inte med avseende på HBT. De plasticitet som finns och som man tycker sig se främst hos kvinnor handlar förmodligen mer om att man från början har en vid förmåga att bli sexuellt upphetsad av olika stimuli.
Bisexualitet är vanligare bland kvinnor än män och sexuell attraktion tycks oftare uppstå ur relationer hos kvinnor än män.
Det finns också rent biologiska skillnader. Män och kvinnors sexuella upphetsning och lust ser olika ut. Mäns biologiska upphetsning (blodflöde i penis) är parallell med deras psykologiska upphetsning (dvs. hur upphetsade de bedömer sig själva vara). Kvinnors mentala och biologiska upphetsning är åtskilda. När man mäter kvinnors biologiska upphetsning (blodflöde, lubrikation) överensstämmer den inte på samma sätt som mäns med vad de säger sig bli upphetsade av och om de upplever sig blir upphetsade.
I en känd studie lät man kvinnor och män titta på heterosexuell-, lesbiskt- och gay-porr medan man mätte deras psykologiska (självskattade)och biologiska upphetsning. Män blev upphetsade både mentalt och biologiskt av sexakter med någon av det kön man tänder på (dvs. heterosexuell och lesbisk porr för heterosexuella män) men inget annat. Kvinnor tände mentalt men i lägre grad än män på det de sa sig tända på men tände biologiskt på alla varianter. För att klargöra, de heterosexuella kvinnorna hade ökat blodflöde och lubrikation när de såg heterosexuell-, lesbisk- och gayporr.
Forskarna som gjorde studien blev så förvånade av resultatet att de senare gjorde om den och la till en video med apor som hade sex. Män reagerade inte alls på apsex. Kvinnor tände biologiskt men inte mentalt på apsex också.
Pingback: I en klass för sig | Genusdebatten
Jag tycker Rosenberg har flera poänger när hon hävdar att sex är en social konstruktion. Jag håller däremot inte med henne i snacket om underordning och liknande, så jag lämnar det därhän.
Om man gör följande antaganden
1) I ett fiktivt samhälle, så har n man, och en kvinna, har vissa sociala krav på sig att gifta sig och bilda familj.
2) Om man nu antar att mannen, eller kvinnan ifråga, gillar att fiska lite på andra sidan båten, eller rent av föredrar det framför att ha sex med sin partner, så är det i sig inte ett skäl att slippa bilda familj.
Existerar begrepp som homo- och bisexualitet egentligen i sådana samhällen? Om det inte gör det (antika Grekland t.ex.), då har ju faktiskt Tiina Rosenberg en poäng i att homo- och bisexualitet ÄR sociala konstruktioner.
Funderar på om det är detta Jan Guillou var inne på när han sa att det inte fanns några homosexuella på 1600-talet.
Man kan också uttrycka det som att ens sexuella beteende inte är ens *identitet* i ett sådant samhälle. Man är inte bög bara för att man har sex med män lite då och då, och man är lika ”skyldig” att bilda familj och skaffa barn oavsett vem man föredrar att ha sex med.
RFSU påstod att det var problem att nå fram med HIV-information till män som inte definierade sig själva som bisexuella, men ibland hade sex med andra män.
Vid det här laget har väl de flesta av oss, med undantag för en del fundamentalistiska religiösa, accepterat att människan är en djur bland många. Ireen von Wachenfeld har ju ex cathedra utfärdat dogmen att ”män är djur”, vilket ju om vi ska använda gammal god grekisk logik och inte hermeneutisk kejsarensnyakläderretorik, för med sig att kvinnor antingen också är djur, eller väldigt begivna på tidelag.
Men vad jag ville komma fram till är då – är även de övriga djurens könsroller och sexuella beteende en ’social konstruktion’? Om jag själv blev indoktrinerad i den patriarkaliska könsmaktsordningen, så skedde det i så fall före 3 års ålder, då jag tog mig före att leka doktorslekar med jämnåriga (samtyckande) flickor, men aldrig någonsin med pojkar.
Men visst finns det mycket som är sociala konstruktioner – exempelvis skönhet, rättvisa, konst och konstnärlighet, att männen ska bry sig om sin avkomma, att man inte får skada eller döda sina närmaste, att hjälpa andra, samlandet av kunskap, för att inte tala om religion.
Fast att försvara honor och ungar, det är de andra arterna av flocklevande arter bättre på än många av oss människohannar, i mitt tycke har evolutionen här gått i fel riktning – eller har vi blivit socialt indoktrinerade att reagera fegt och undergivet och anamma en inlärd hjälplöshet? Vid ett par incidenter här i Göteborg, när kvinnor blev angripna, så stod de stora starka människohannarna och rådigt och modigt knappade 112 på sina mobiler, medan en halvstrypt kvinna skrikande släpades nedför gatan. Här anser jag att primitivt, atavistiskt våld hade varit på sin plats.
Vad gäller kärnfamiljen, så går ju diverse ”kulturradikaler” hand i hand med porrindustrin och människohandlarna med sin propaganda att vi ska se våra expartners som utbytbara, eventuellt ska via vara ”polyamorösa”. Så det är dags att stryka ordet ”lösaktig” ur SAOL. Vi ska se varandra som de där nya lånecyklarna – kliv på, använd, och lämna ifrån sig. Nästa gång en helt annan. Dessutom har jag en känsla av att alla som inte är bisexuella ska brännmärkas som ”sexistiska” numera, eller ”-foba” nånting. Rädsla och skräck är alltså lika föraktat numera som det var på sin tid i Nazityskland.
Jag undrar ju hur en kvinna skulle klara livhanken på sig själv och sina barn under jägar-samlar-stenåldern, det stadium som vi människor befann oss i under minst 95 procent av vår existens på den här planeten. Men ett par ungar runt benen, ett på armen och ett i magen – skulle hon verkligen klara av att fixa mat för dagen utan hjälp av en stadig och pålitlig man vid sin sida? De akademiker som förkunnar att ’stgenåldern’ var ett enda stort swinger-party borde nog skilja privata fantasier och önskedrömmar från riktig forskning.