Pausunderhållning #3
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke drömmer om mus

Dags för nästa oumbärliga lektion i den framgångsrika succén med Dolfs fredagsskola i hur man pusslar ihop livet och levernet när det störs av dessa underliga varelser med timglasformer, fladdrande ögonbryn, röda inbjudande läppar och greppvänliga arslen som tyvärr är förbjudna frukter.

En smått oundviklig del av varje mans liv är drömmen om kvinnan. Det är en dröm som normalt börjar snart upptar en oproportionerligt stor andel av den unge mannens tankevärld. Men hys förtröstan, med åldern kommer förnuftet och ungdomens ouppnåeliga drömmar förpassas till glömskans dammiga vrår där de rätteligen hör hemma och inte längre utgör ett störningsmoment.

Minns den gamle profeten Robert A. Heinleins visa ord:

Women and cats will do as they please, and men and dogs should relax and get used to the idea.

Men hämden är ljuv, dagens lektion:

ga150721 dreaming of you

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Pausunderhållning #3 — 12 kommentarer

  1. Ha ,ha …

    ”varelser med timglasformer, fladdrande ögonbryn, röda inbjudande läppar och greppvänliga arslen som tyvärr är förbjudna frukter.” Grin

    Kan väl bara tillägga att livspusslet består väl typ av tio-femton bitar ; nå’t för förskolan kanske.
    Våra farföräldrar lade sitt pussel utan att de ens var medvetna om att det fanns nå’t slags ”pussel”
    Livet då hade 24/7 nog mycket andra pussel att lägga .

  2. Livspusslet…

    Det är väl som det som just hände mig: man lägger bit till bit (eller ord till ord i en text) – sen tar batteriet slut när man minst anar det.

  3. Jag får tyvärr/lyckligtvis (stryk endera) dementera Dolfs för ovanlighetens skull (nåja) förhastade slutsats: ”med åldern kommer förnuftet…” Det gör den inte, kan vara individuellt förstås.
    Den manliga kräsenheten (timglasformat lammkött) kan hålla i sig, vilken på grund av att en egen ”bäst före datum” passerats, lätt kan ställa till det.
    Men här finns en manlig ”fördel”. Det andra genuset tycks inte vara lika kräset om yttre attribut, sympatiskt nog, ”timglassyndromet” har där ingen direkt motsvarighet.
    Och det oförnuftiga manliga hoppet lever vidare…

  4. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    ”Har batteriet tagit slut för dig? Du skriver ju fortfarande.”

    Menar du detta bildligt eller bokstavligt?

    Jag hade skrivit en längre kommentar och hade i stort sett bara kvar att trycka ”skicka”, när batteriet i mobilen tog slut och det jag hade skrivit raderades. Sen hade jag laddare och 220 VAC tillgängligt, så jag skrev och skickade det ovanstående istället.

    (I det jag skrev först ifrågasatte jag begreppet ”livspusslet”, eftersom det antyder att det finns en förlaga, en färdig bild, som ska läggas och kanske visas upp för en själv och andra. Jag konstaterade också att det i min ”kartong” verkar fattas bitar, att bitar kommer till och försvinner, förändras, att somliga är tredimensionella medan andra är platta och att åldersrekommendationen är ersatt av Hemingways ”Don’t ask for whom the bell tolls, it tolls for thee”.)

    Om det i det verkliga livet finns någon ”laddare” och ”220 VAC” tillgängligt, efter att ”batteriet har tagit slut” mitt i ”livspusselläggandet”, låter jag för övrigt vara osagt.

  5. @Jock Rockman: §
    ”Det andra genuset tycks inte vara lika kräset om yttre attribut, sympatiskt nog, “timglassyndromet” har där ingen direkt motsvarighet.”
    Grin

    Det är väl kanske plånbokens vackra buktning
    som kan attrahera nå’t kvinns , även om den grå tinningen
    börjat få sin diskreta charm.

  6. Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    ”@John Nilsson: Då hajar jag. Jag fattade mer att “batteriet tog slut” som en metafor för att livet slutade.”

    Det var ju liksom lite både-och. Eftersom jag, när jag skrev min första kommentar (som aldrig kom iväg), redan var inne på temat (”for whom the bell tolls”…), så blev steget till ”batterimetaforen” inte så stort för mig, när mobilen lade av. Men den bakgrunden syntes ju i och för sig inte i det som kom iväg, och jag kunde ju ha gjort tydligare att jag lade ”ord till ord i en text” just via min mobil, eftersom till exempel papper och penna knappast är batteriberonde.

    Alles klar?