DN:s ledare gör idag en sak av att näthatet skulle vara ett hot mot demokratin. Även om rubriken är lite i starkaste laget så finns det absolut en poäng. Och ledaren kan se andra frågor än feministernas. [Tillägg, SvD har valt samma tema i sin ledare.]
I diskussioner om en publicerad text finns det som bekant inte bara de seriösa kommentatörerna, utan också några som på olika sätt försöker störa diskussionen. Trollen är välbekanta, om de gör det för att elda någon moralfråga eller för att de finner tillfredsställelse i att kasta tändstickor omkring sig låter jag vara osagt. Finns nog båda delar.
Vi har också de som slaggar ner trådarna med (ofta långa) kommentarer som efter mycket böjande och tänjande lyckas komma fram till de mest märkliga slutsatser eller frågeställningar. Dessa försöker avsiktligt missförstå för att leda diskussionen rakt in in en återvändsgränd. Går man på det står man snart och försvarar de mest elementära frågor ingen vettig människa skulle ifrågasätta.
Så har vi ”hatarna” de som sprider förolämpningar, allmänna kränkningar, brukar en kaskad av utropstecken, hotar med våld mm. Detta är enligt mig den grupp man enklast hanterar, de är ofta korta och tar liten plats. Lätta att filtrera/radera om man önskar det. De är såpass lätta att hoppa över att de bara marginellt stör trådarna.
Det kan iofs vara obehagligt att bli fysiskt hotad för sina åsikter eller texter. Men i praktiken är det så otroligt sällan det ligger bakom några av hoten att vardagens andra små faror ännu är de större. Ingen orsak till rädsla alltså.
Problemet är när samhället ger direkt eller indirekt stöd till hatarnas målsättningar/syften. Ett exempel är när Pär Ström tystades utan att myndigheterna tog hans rättigheter i försvar. Media antingen bara såg på, eller närmast slöt upp bakom hatarna istället för att ifrågasätta. Samhället försvarade inte hans rätt att opinionsbilda utan konkret hotbild.
Att låta hatare härja ger dem blodad tand. Att trakassera enskilda kan mycket väl ha en konkret effekt i en fråga, som vad olika djurrättsgrupper gjort med söders pälshandlare. Det började med demonstrationer, som övergick till färgkastning och slutade med personliga hot. Och i denna fråga talar vi endast om myndigheternas passivitet, inte dess stöd. (Polisen agerade när 27 av 28 hade stängt.) De som lyckas tysta med hot kommer att fortsätta.
Att hota enskilda centrala personer eller deras familj kan mycket väl vända en politisk fråga. Det är en metod som tolereras både från media och rättsväsendet idag, så länge inte deras egna drabbas. Vanliga ”svenssons” får tackla hoten själv.
Är dessa ”svenssons” viktiga för demokratin, så kan hatare i vissa fall vara ett hot mot demokratin. Även om hoten skulle vara tomma. Det är således en värderingsfråga. Men INNAN MAN SVARAR, betänk att det ska gälla alla. I min (snäva?) värld är det lika illa att hota en nazist, en åklagare, en feminist, en journalist eller oss. Men min erfarenhet är att vi är ganska få med denna åsikt. Det är ett illa tilltygat demokratiskt fundament som förr eller senare kan komma att rämna om man inte fyller ut sprickorna.
Frågan är känslig. Att tycka eller hata må vara åsikter, dessa kan inte gärna förbjudas. Att uttrycka hot är mer aktiv handling, men det är också en handling att ge uttryck för en allmänt hat eller åsikter i ett forum. Vad som måste diskuteras är var gränserna går. Var bör myndigheter börja engagera sig vid rapporterade hot, och vad måste man tåla om man väljer att sticka ut hakan? Man kan inte gärna börja gripa folk som säger emot journalister, eller för att de allmänt ogillar vissa folkgrupper mm.
Jag tycker varje forumägare ska lägga sin ribba. Man beskär inte yttrandefrihet genom att radera hotelser. Man måste tänka både på vad man ”dödar”, och vad man ”låter leva”. Demokrati tillåter inte allt, den förpliktigar till att upprätthålla en acceptabel balans. Rätten att yttra sig måste ibland vägas mot enskildas tryggheter och friheter. Därför finns både rätten att yttra sig och förtal, olaga hot mm.
Frågan kan ställas till både mediabolag, enskilda och rättsväsende. Vilket samhälle vill vi ha? Det börjar bli dags att välja.
Teo
Bra skrivet – och mycket viktigt!
Den senaste tidens debatter om näthat lär oss att föra en vettig dialog med goda argument genererar ingen som helst respons från statsfeministerna. Om man däremot kallar dem för fula och dumma så kommer ut från sina gömställen, gråtandes och snyftande.
Så, hur många nya nättroll föddes igår? Hur många kommer inte välja en mer aggressiv stil för att få någon respons?
Om media faktiskt tagit seriöst kommentatorer på allvar och funderat på vad som de säger hade vi kanske inte haft denna situation.
Pinjata Twilight
Håller med dig om medias ansvar. Expressen hånade Pär Ström när han hotades till tystnad. Samma Expressen har de mest aggressiva rubrikerna just nu. Samma journalist som hånade, skriver nu att ”Näthatet är en form av våld”. Vänta nu…
Expressen är ett klockrent (men inte ensamt) exempel på hur journalistiken har förfallit. Hur kan en såpass stor tidning acceptera att en journalist företräder två så vitt skilda linjer utan att reagera? Värdesätter de inte sina värderingar, eller saknar de helt sin politiska/moraliska kompass? Det borde vara en samtalsämne på nästa redaktionsmöte. De kan bättra sig när de vill.
Journalistisk är ett arbete med ansvar. Och då får man ta både beröm och kritik. Ann-Charlotte får idag min svidande kritik för dubblemoral. Hon får givetvis ha vilka värderingar hon vill, men vill Experessen dela dem?
Teo dash
”Frågan kan ställas till både mediabolag”
Låter man Aftonbladets kommentarsfält vara visande för trender, har man all anledning att bli mörkrädd.
Genomgående (innan UG:s program) var att konstruktiv kritik, med källreferenser och god argumentation, försvann till förmån för ökande spiraler av indignerat tyckande (från allas sidor). Om AB givit Interaktiv Säkerhet uttryckliga order om att sållningen ska vara på det sättet så göder de ”hatet” som de är så måna om att tala illa om, samtidigt som de aktivt motarbetar den ”goda” formen av debatt de påstå sig förespråka.
Det är inte nödvändigtvis foliehatt från min sida. GP intervjuade flashbacks ”hatare” och ett citat som journalisten tagit med men helt missat poängen med, sa att hatbreven bara var en följd av 10-15 vänliga och argumenterande tidigare brev som blivit helt nonchalerade.
Jag har själv skrivit en hel del snälla brev till tidningar genom åren. Min erfarenhet är att enskilda journalister svarar ibland, men jag har fortfarande aldrig fått så mycket som ett uppmärksammande på att brevet tagits emot av en partisk krönikör eller ledarredaktion.
Det mest beklämmande är inte att de otäcka trollen finns, det är att den seriösa kritiken ignoreras, ofta genom att klumpas samman med trollen.
Ett talande exempel är ’Gubbplogat’ i Arbetarbladet i december. Kommentarsfältet innehöll över 100 svar, varav de flesta på ett artigt och sakligt sätt förklarade varför krönikören hade fel. Men när hon i nästa krönika skulle bemöta kritiken handlade det bara om knulla, fitta och bajs.
Jag tycker förvisso att Pär Ström tidvis uppträdde likadant, om än inte lika flagrant. I stället för att smula sönder den mest seriösa kritiken han fick, från ’de fyra nationalekonomerna’, vilket jag är säker på att han lätt kunnat göra, så skrev han om bilder på avskurna kukar och tweets om ’rötet pisshuve’.
Den som väljer att debattera mot trollen i stället för de seriösa kritikerna har själv valt debattnivå.
Kan bara hålla med. Media har inte några samvetskval när det gäller att sälja lösnummer genom att hänga ut ibland oskyldiga personer. Man hävdar ”allmänhetens intresse” för att publicera namn och bild på en mördare, visserligen dömdes han senare men det hände på en liten ort och killen var beteendehandikappad.
Det går också att piska upp allmänhetens ilska mot i stort sett vad som helst och så länge hatet och hoten riktas mot andra än medierna själva får det fortgå. Det klagas mycket på hatet från höger, men den uppmärksamme noterade efter Breiviks ondska att kommentarfälten fylldes med kommentarer om att Sveriges regering var likadan som Breivik och att det i stort sätt var rätt att stoppa Alliansen med våld.
Att näthat sedan börjar formas till att betyda ”Män som hatar kvinnor på nätet” (också en mediakonstruktion) är både fel och olycklig. Alla drabbas, men kvinnor på ett mer sexualiserat sätt, och får vi det här att bli en könskamp där män förtrycker kvinnor kommer vi inte att komma tillrätta med någonting alls. De som vill kommentera seriöst tystnar eftersom de ändå bara blir kallade för misogyna näthatare och kvar bli de uppenbarligen ryggradslösa mähän som kan vara så stora och tuffa i den upplevda nätanonymiteten, men inte vågar stå för sina åsikter så fort de ifrågasätts.
Detta är ett intressant inlägg i debatten:
http://www.annatroberg.se/2013/02/07/jag-borde-fa-mer-hot-och-hat/
Att inte Anna får den mängd hat och hot beror enligt mig på att hon är med i kommentarerna, inte bara publicerar och går därifrån.
Teodor Linde:
Visst är det fantastiskt att Marteus bara fortsätter och fortsätter som en duracellkanin med EXAKT samma saker som hon kritiseras för gång på gång på gång…
Det är väll tveksamt om kommentarsfällt någonsin är representativa, men det säger inget om kvaliteten på texterna. I vissa fall kan man också behöva gå emot en majoritet för att försvara någons rättighet, även goda intentioner kan ibland kollidera. Avvägningarna är ibland svåra och många blir missnöjda.
Samtidigt har Bashflak poängen att kanske den största poängen är att konstruktiv och grundad kritik ignoreras. När sådan finns bör den självklart tas upp till övervägande. Om kritiken kommer från en kommentar eller någon annanstans är av intet värde.
Men det finns en faktor till värd att att ha i åtanke. Det är hur människor identifierar sig med sina åsikter, och ”tvingas” hålla fast vid dem. De flesta som byter åsikt öppet brukar accepteras för det, men ändå är det förenat med vånda och skam för många. Man erkänner att man klantat sig totalt.
Jag började min bana som organiserad feminist! Jag svalde allt de sa, utan att kontrollera källorna själv. När jag någon gång frågade efter dem så brukade det viftas bort. Jag skulle en gång i tiden liksom tidigare nämnda journalist kunnat håna Pär Ström. Skillnaden är att jag mötte bättre argument, och med tiden bytte sida. Men det tvingade mig också att byta stora delar av mitt umgänge.
Därför har jag förståelse för hur dessa människor funkar, det är ett ”dubbeltänkande”. Man klagar när den egna sidans rättigheter kränks men ser mellan fingrarna när motståndarna drabbas. ”De får skylla sig själv” är en ursäkt, eller att det ”starka patriarktatet” någon gång faller på eget grepp, är en annan.
Skillnaden mellan mig och journalisten Ann-Charlotte är att jag insåg mina brister när andra pekade på dem, och har försökt rätta till dem. Att ”mobba” genom att angripa utséende eller komma med sexuella anspelningar gör dem bara mer förbannade, och beslutna. Det låser positionerna. Bättre att öppna dörren och släppa ut dem när de så önskar, utan att de ”tappar ansiktet”. För det är just den rädslan som orsakar ångest och känslor av skam för de som börjar inse att de står på fel sida, och vill byta.
Teo
@Håkan:
Jag är övertygad om att det inte har med det att göra. Som man bäddar får man ligga, heter det.
Sveland o co har en vidrigt taskig och mansfientlig ton. Och media upplåter plats åt dessa persnoer.
Sen fanns det kvinnor i uppdrag granskning som inte bäddat illa, men flera av dessa kvinnor skapar hatet åt sig själv genom hur de hanterar andra(läs män)
Därför slipper Anna.
Fast när det handlar om Marteus och andra yrkesfeminister så hjälper nog inget alls oavsett. De har ju byggt upp hela livet med inkomst och allt på luft och innehållslöshet så oavsett hur mycket damm det virvlar runt i deras luft så kommer de aldrig någonsin att se något annat. De är ju yrkesfeminister i första, andra och tredje hand, därefter kommer eventuellt skrivandet. Jag gissar att du inte var det på samma sätt?
@Bashflak:
Vill säga emot dig lite vad det gäller Pär Ström, ”rötet pisshuvud” osv. Pär debatterade inte emot dem, han visade bara på osakligheten som finns, vilket var helt i linje med hela GenusNytt, den innehöll vare sig särskilt mycket debatt eller argumentation från Ströms sida utan inslagen var ju nästan helt baserade på andra artiklar och liknande som han bara helt kortfattat kommenterade. Ströms torra och ointresanta sätt att bara lyfta upp den negativism som frodas mot män och manlighet var hans styrka. När han visar på saker som att folk faktiskt kallade honom ”rötet pisshuve” i det offentliga rummet och gör det genom att återge exakt vad som sades eller det faktiska tidningesklippet så finns det inte så mycket att säga om det. Det är ju ett obestridligt faktum. Till skillnad från när t.ex. Andrea Edwards mal om ”mordhot”, där ”hotet” bara är ett påstående från henne, som om man verfierar det genom att gå till källan, visar sig inte alls vara ett hot.
@Ninni:
Jo Ninni, Håkan har helt rätt. Att Anna går in i dialog med personerna som kommenterar hennes inlägg är en viktig del av det. När man besvarar kommentatorer (om man gör det seriöst) visar man dem inte bara en form av respekt, de blir dessutom hörda och det blir en diskussion och ett tankeutbyte, och trycket byggs aldrig upp till explosionspunkten.
Jag säger utan omsvep att jag hatar Aftonbladet och ansvarig utgivare Jan Melin. Varför då? Jag vet inte hur många gånger jag fått kommentarer bortplockade där, utan någon som helst saklig grund som att jag skulle varit hatisk eller använt mig av invektiv, utan helt enkelt enbart för att jag innehaft en icke politisk korrekt ståndpunkt.
Det lustiga är att strax innan Aftonbladet tog bort möjligheten att kommentera anonymt så släppte de fram Anna Troberg i en artikel, där hon bland annat förordade just att man skulle delta i kommentarsdebatten efteråt. I just det kommentarsfältet blev flera av mina kommentarer borttagna, vilket gjorde mig rosenrasande, och jag skickade ett mail till Anna Troberg efteråt, där jag tog upp detta. Jag fick ett trevligt svar från henne, och hon publicerade själv mitt mail på sin egen blogg som ett exemmpel på hur avigt kommentarsfälten hanterades. Jag återger mitt mail här i fullo, fråga dig varför jag verkligen hatar, i ordets rätta bemärkelse, Aftonbladet:
Hej Anna,
vet inte vad detta är värt, men jag var inne på AB’s kommentatorsdebatt där du också var, och det hela slutade med att jag blev heligt förbannad. Inte på dig alltså, men på Afbonbladet, och känner att jag vill framföra mina synpunkter till någon ”officiell” och du är väl tyvärr den som kommer närmast till hands.
Lätt bakgrundsinformation: jag har absolut för mig att Jan Helin på AB sade häromdagen i en artikel, eller blogginlägg, att han sett tydlig tendens till att kommentatorsfälten togs över av främlingsfientliga nätverk som flödade dem med sitt hat och sina åsikter. Som jag upptfattade det, att det alltså skulle vara en form av organiserad verksamhet. Jag försökte verifiera detta nu, man kan inte hitta det igen, så antingen har Helin redigerat sitt inlägg (man har ju uppdaterat och korrigerat nätartiklar förr så det är väl långt ifrån långsökt), eller så har jag blandat ihop det och det var inte Helin, utan någon annan. Jag har dock ett klart minne av att ha sett detta framfört på just Aftonbladet.
Så kom då dagens bloggdebatt, jag postade ursprungligen tre inlägg (det andra bör du känna igen, du kommenterade på det):
inlägg 1: 1) underlig inkonsekvens, det klagas ofta på attkonspirationsteorier frodas i kommentatorfälten, men när Helin ger uttryck för att han ser att främlingsfientliga krafter och nätverk tar kommentatorfälten i besittning så ger han själv uttryck för en dåligt (vad jag kan se) underbyggd konspirationsteori. En alternativ och mer trolig tolkning är att de människor som hyser en avvikande åsikt som inte förs fram i media ser sin möjlighet att uttrycka den och därför blir överrepresenterade. Vilket borde vara helt i sin ordning. 2) En annan underlig inkonsekvens är att man till exempel anonymt kan lämna uppgifter som fäller en minister, såsom i Littorin-fallet (kvinnan kanske inte var anonym, men fallet illustrerar ändå min poäng), eller att man skyddar identiteten på de två kvinnorna i Assange-fallet, men du skall alltså inte kunna uttrycka en enkel åsikt anonymt! Lite upp och ner-vända världen. forts …
inlägg 2: … forts 3) Jag vill själv välja forum och kanal för mina debatter. Debatterar jag i ABs kommentatorfält vill jag begränsa debatten dit, det låter anonymiteten mig göra. Jag vill inte börja få missriktade brev i brevlådan eller stenar genom fönstret. (eftersom jag har ett av Sveriges absolut vanligaste namn är detta ingen större risk i mitt fall, jag är faktiskt mindre anonym med mitt nick, men principiellt så …). Det handlar inte om att stå eller inte stå för sina åsikter, det handlar om att få välja tid, plats och form för att föra ut dem. 4) Man har helt missat risken med identitetsfväxlingar, Anna Svensson och Johan Larsson kan känna sig trygga med den anonymitet de har, men om Theresa Ljungström i Luleå uppskattar nog inte att hitta en död katt i brevlådan pga av en kommentar som Theresa Ljungström i Malmö skrev. (eller skall ni sätta ut namn OCH adress på kommentarerna för att undvika förväxlingar). 5) Risken för avsiktliga missrepresentationer. Åke Eriksson sätter upp ett falskt FB-konto och postar illasinnade kommentarer under sin politiska motståndare Urban Tråckelmyrs namn, med konsekvenser. Sådant har ju redan skett i andra politiska sammanhang.
inlägg 3: Kan dessutom tillföra att jag har, som en ganska flitig besökare i ABs kommentatorsfält, sett väldigt lite av faktiskt hat och/eller rasism eller liknande kommentarer. Däremot haglar beskyllningar om hat och rasism åt/från alla håll och kanter. Tonen som förekommer i kommentarerna är rent generellt inte mycket värre än den som förekommer i krönikor och artiklar på tidningen. Möjligen blir det lite mer koncentrerat i kommentatorsfältet, då kommentarerna är väldigt begränsade till längd och ofta skrivs i alla hast. Och … sist men inte minst, varför måste man vara så förbannat trevlig jämt? Ibland behöver man fräsa till för att göra sin ståndpunkt klar, jag har vid ett fåtal tillfällen tagit bladet från munnen och talat om för andra individer i forumet vad jag tycker om dem. På vilket vis skiljer det sig från vad AB i många fall gör? (t.ex. med sin kampanj ”Vi gillar olika” som väl i ärlighetens namn borde ha hetat ”Vi gillar inte SD”, och bortsett från att den är riktad mot ett parti och inte en individ, uppfyller alla krav som man använder för att moderera bort kommentarer. Brasklapp: jag är varken anhängare eller röstar på SD, det är väl bäst att tillägga det för att inte få denna kommentaren bortmodererad)
Slängde också in följande inlägg någonstans på vägen, som tydligen nu också har försvunnit, fast den var kvar ett tag: AB har förstås som en prviat aktör rätt att utforma och följa vilka regler de vill för sina kommentatorsfät. Jag tycker dock att detta är en otrevlig trendbrytare. ”Ge djävulen lillfingret så tar han hela handen”. I och med att de etablerade tidningarna går ut och styr/stryper debatten i sina kommentarsfält kommer snart diskussionen dras igång om övriga nätet och alltfler risker höjas för att det skall städas där också. I förlängningen stryps åsiktsfriheten. Det är redan förbud mot att ifrågasätta förintelsen i Tyskland (jag ifrågasätter inte förintelsen, jag ifrågasätter förbud mot att ifrågasätta den), I USA finns krafter högt upp i administrationen som trycker på förbud och styrning av ”konspirattionsteoretiker” och att det skall vara förbjudet att ifrågasätta den globala uppvärmningen. När tidningarna tar bort anonymiteten i kommentarerna är det ett första steg i att införa en åsiktskontroll. (eller andra steget snarare, det första steget, att godtyckligt ta bort kommentarer som inte faller moderatorerna i smaken har varit infört sedan länge).
Här borde allt ha varit frid och fröjd, men … inlägg 1 försvann. jag skrev en stilla undran om det var tekniskt eller borttaget (benefit of the doubt) och postade om inlägget. Det försvann igen. Så envis som jag är så postade jag om det en tredje gång och frågade varför det togs bort. Och givetvis togs det bort igen. Vid detta lag hade min temperatur nått nukleära nivåer så jag postade följande inlägg:
Skulle vilja ha ett svar från AB på varför mitt första inlägg med punkt 1 och 2 på mitt fempunktersinlägg tagits bort upprepade gånger. Det gör mig ärligt förbannad, och det som verkligen får mig att se rött är att det görs utan någon som helst kommunikation eller motivering om varför. Jag ser ärligt talat inte att mitt inlägg skulle bryta mot någon av ABs regler, bara att det pekar på en inkonsekvens i ABs policy och en inkonsekvens i den allmänna pressetiken. Det är inte första gången jag råkat ut för detta, och inte första gången jag uppmanat moderatorn att ge mig en förkaring eller motivering. Jag har alltid mötts av tystnad. Och det kan jag tala om för AB, att om det är något som genererar verkligt hat, så är det när man kapar människors kommunikation och täpper till munnen på dem utan att ge dem minsta möjlighet att gå i svaromål. Så skulle vilja se att någon rakryggad individ på AB träder fram och ger mig ett ärligt svar på vad det är som är så olämpligt i punkt 1 och 2 av mitt inlägg. publicera gärna inlägget oxå så övriga kommentatorer kan bedöma det.
Och så postade jag om det förbaskade inlägget en sista gång, exakt klockan 16:00. Och det blev faktiskt kvar i hela fem minuter innan det rök igen. Fortfarande utan någon motivering. Varvid jag börade anmäla inläggen från AB’s egna redaktörer för att bryta mot sina egna regler (bl.a. Bristande respekt för människors särart, privatliv, kulturell tillhörighet eller nationalitet. jag anser nämligen mig själv vara säregen och ha blivit mött med bristande respekt. Anmälde också för Felaktig information. De hycklar helt enkelt. I en sista anmälan mot deras egna moderatorer antydde jag någonting om att polisanmälan. (Som jag givetvis begriper att jag inte har något underlag för, men de framhäver att kommentatorers inlägg kan komma att polisanmälas, så jag tycker bara att de bör få smaka lite på egen medicin).
Det som stör mig, och som jag anser behöver tas upp i debatten är att det finns en ganska klar styrningen i kommentatorsfälten på vad man faktiskt får och inte får säga. Det är inte första gången jag råkat ut för detta. Det var t.ex. helt omöjligt att få in en kommentar som ställde frågan varför man inte skulle kunna få ifrågasätta homosexualitet när man kan ifrågasätta allt annat (i samband med att Apple hade någon korkad app som skulle bota homo). Jag varken kritiserade homosexuella eller deras rättigheter utan undrade bara varför det inte skulle gå att uttala en avvikande åsikt i ämnet. Inte ens denna meta-åsikt överlevde mer än högst en minut åt gången. Jag tror jag försökte posta den ett tjugotal gånger i olika formuleringar. inga angrepp, inget hat, bara en frågeställning. (no offense btw, jag vet att du själv tillhör kategorin lesbiska (även om du själv säger ”flata”, så betraktar jag det som ett invektiv och undviker det))
Massmedias roll i detta avseende behöver uppmärksammas, för vad de gör, speciellt AB (den enda egentliga tidning jag kommenterat på i någon större utsträckning) är att de faktiskt smygcensurerar debatten. Det värsta är inte att de tar bort inlägg, det värsta är att de gör det mer eller mindre dolt och presenterar en falsk front av åsiktsfrihet och demokrati. Och detta anser jag vara en verklig fara. Såg häromdagen någonstans (kommer tyvärr inte ihåg vart) en officiell skribent som nämnde något om otillåtna åsikter, en oxymoron som man tycker borde fastna i halsen, men som jag reda nämnde i ett inlägg, i Tyskland är det ju redan brottsligt att ifrågasätta förintelsen. Så hur länge dröjer det innnan vi börjar se åsiktsfriheten inskränkas här med att vissa åsikter görs olagliga (till skillnad från att det sätt de uttrycks på, i.e. hets mot folkgrupp, skulle vara olagliga).
Hur som helst, ledsen för mitt långa svamliga inlägg, men behövde skriva av mig min irritation och någonstans i alltihop tycker jag det känns som det finns något viktigt som vill bli sagt.
mvh anders (du har tidigare sett mig under nicket dolf, eller variant på det, och mitt logo med en spetstandad sneögd rökande smiley)
Jag har gjort en egen utläggninga av näthatet, dess orsaker, utövare och hur vi skall komma till tals med det.
Mycket opretentiöst! http://bit.ly/TPWuax
@Dolf:
Så du menar att om trevliga Sveland och underbara ALL hade ägnat sig åt kommentarsfältet med sin fantastiska attityd mot sina medmänniskor som bär snopp, så skulle det generera mindre hat?!
Sorry, men nej, där är vi inte ense.
Jag håller med dig om om att det är bra och trevligt att Anna tar hand om kommentarer som skrivs och är engagerad i diskussionen, så ska det fungera. Jag håller med om AB’s hantering av kommentarsfälten och så…
Men det är en vidrig och taskig attityd som Sveland o co får i retur. Hat föder hat som det heter.
@Ninni:
Nä, du missar poängen. Troberg går in och möter kommentatorerna, hon mästrar dem inte. jämför det med hur vi gör här på GD, vi diskuterar med dem som kommenterar, det gör Tanja Berkvist också, Rocki med, Aktivarum och många andra som är på jämställdsidan, och vi är vad jag kan se ganska förskonade från hat i kommentarsfälten.
Att Sveland, ALL (Lastedius???) och många av de andra ”hatdrabbade” feministerna inte diskuterar med de som kommenterar är en del av deras sunkiga attityd. Skulle de ta en aktiv del i kommentarsfälten och diskutera med sina meningsmotståndare skulle de antingen snabbt förändra sin attityd eller fortfarande drabbas av hat och sluta. För attityden är oförenlig med en dialog.
Det är förstås inte själva närvaron i sig som är det avgörande här, utan dialogen. Ska man ha en dialog måste man kunna visa moståndarna respekt och lyssna på dem och ta till sig vad de säger och själv vara beredd på att ändra sina ståndpunkter. Med den von oben-attityd och den rent falska historieskrivning som Sveland, Edwards et al kör med kan man givetvis aldrig få till stånd en dialog. Du kan inte ha en dialog med någon som du samtidigt försöker tysta.
Genom åren återkommer i etablissemangsmedierna olika varianter på temat ”hotet mot demokratin”.
Jag vet inte om jag någonsin läst en artikel med den rubriken där det handlat om verkliga hot mot demokratin. Vår demokrati är inte hotad en endaste millimeter av själva näthatet.
Jag menar, man måste ju sätta in sakerna i sitt sammanhang. Tänka i två led alltså, vilket förklarar varför inte ledarskribenter och etablissemangsdebattörer klarar av det.
Vad hade vi för situation innan näthatet? D.v.s. innan vanliga människor hade möjlighet att uttrycka sin åsikt på nätet? Det går ju inte med den dummaste vilja i världen påstå att yttrandefriheten var större innan internet. Internet har ÖKAT yttrandefriheten flera tiopotenser alldeles oavsett näthatet. Naturligtvis vore det skönt om alla höll trevlig ton och debatterade seriöst men det kommer inte att hända och ur demokratisk synvinkel är det komplett ointressant.
FN:s artikel 19 om de mänskliga rättigheterna:
”Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”
Denna deklaration tillgodoses i större utsträckning idag än innan internet och näthatet. Den som vill skriva eller läsa på nätet idag är fri att göra så och är likaledes fri att välja både vad den vill skriva och vad den vill läsa. Vad är egentligen problemet?
Om sedan några tidningar inte vill att folk skall få skriva på deras hemsidor på grund av otrevliga kommentarer (antagligen främst för att de inte vill förlora annonsörer) så är det naturligtvis upp till dem. Inte ens om de alla samtidigt stänger alla kommentarsfält är det något egentligt hot mot den demokratiska rätten att uttrycka sin åsikt. Nätet står till allas förfogande. Något denna blogg är en bekräftelse på.
Vi får hoppas det förblir så.
Pingback: Mata inte trollen | Bashflak
@dolf & Ninni
Nu får ni fan sluta! Det är inte NI två som skall bråka, det har du och jag monopol på Ninni
Nu får ni rätta mig om jag har fel men…
Jag har varit en extremt flitig läsare av Pär Ströms Genusnytt, Pelle Billings Blogg, MedborgareX blogg, Tanja Bergkvists blogg, bloggen Aktivarum mfl. Ända sedan starten av dessa bloggar och jag har ALDRIG sett något mordhot eller hot om våld i någon kommentar, däremot har jag sett en massa ”feminist-troll” som regelmässigt uppfört sig som svin.
Det är inte OK att hota någon men jag har full förståelse för att det kan hända, och om det är någonting som verkligen hotar demokratin så är det censur och begränsningar av yttrandefriheten, då gärna i kombination med översitteri, ignorans och total tystnad från media så snart någon inte ”gillar” samma sorts ”olika” som t.ex. Aftonbladet, SVT och andra PK-media. Jag vill till och med gå så långt att jag lägger ALL skuld på media och politiker för det ev. hat (missbrukat ord) som förekommer i vårt moderna samhälle.
Sluta bråka
@ Barfota
Nu ska du inte va sotis. Jag och Dolf bråkar inte, inte ens nästan. Vi diskuterar bara. Han har fel och jag har rätt, så allt är som vanligt.
Idag ger sig Jan Guillou in i näthatsdebatten och målet är sverigedemokrater som skall vara kvinnohatare. Han brukar ha skarpa analyser, men här missar han nog målet rejält. Tänk att jag skulle försvara SD.
Om man tittar in på flashback när det skett en överfallsgruppvåldtäkt sitter nämligen klara SD-anhängare och spekulerar. De misstänker genast invandrare från vissa länder och gör klart att de minsann har en helt annan kvinnosyn, att kvinnor minsann ska ha ett eget liv och inte styras av familjens ”muslimska” kultur. Och ska kunna gå hem utan att våldtas. Så inte ens den vanliga SD-anhängaren verkar vara den som ”hatar kvinnor” till den grad att de anser att kvinnor i allmänhet ska våldtas, straffknullas, sprättas upp osv. Dessutom missar han de från höger som angrips av vänsteranhängare. Vi har ju sett en hel del feministmän som ganska aggressivt attackerat män och kvinnor som inte följer deras ideologi. Hur ska han få in dem i analysen? Var passar bilden av en avskuren penis till Pär Ström in? Som han fick av en ung kvinna. (Nät)hat finns alltså mot både höger och vänster och framförs av både män och kvinnor.
Intressant liten detalj är att han på vanlig manér tilltalar fienden som ”småpojkar”, dvs inte riktiga män, små k*kar osv. Ett ganska vanligt beteende. Ytterligare ett bevis för att vissa inte alls vill se en ”ny man”. Samma gamla stoiska karlakarlsideal. I detta fall får vi dock inte se feminister klaga på gubben för detta, vit riddare som han ju är.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/janguillou/article16211171.ab
En motbild till Guillou:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glom-inte-det-goda-fina-hatet_7901138.svd
Här lite mer konkret hat:
Expressen: Fördömer attacken på Lars Hedegaard
Jag noterade beskrivningen ”islamfientliga”. Jag har inte läst något på sajten, men har nu tittat runt lite. Ännu har jag inte hittat något som stämmer in på beskrivningen, åtminstone inte mer än saklig kritik mot radikalfeminism förtjänar att rubriceras ”kvinnohat”.
De har nu, enligt egen utsago, öppnat upp allt sitt innehåll så man skall kunna avgöra själv hur ”hatiskt” det är.
Jag hade faktiskt missat det här, vilket kanske säger en del, då det ändå varit en hel del diskussion om näthat de senaste dagarna – jag hade nog inte själv tyckt att det var irrelevant om någon tagit upp att en redaktör nyligen utsattes för ett äkta mordförsök för bara några dagar sedan.
Sorry för markup-missen. Jag såg den inte förrän det var för sent att editera.
Men Ulf! Du menar väl inte att du tycker ett mordförsök på en man är relevant? Han har ju snopp, fattar du väl?
(ps, du kan editera när du vill)