Liberalerna och olfaktoriska fekaliesensationer
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke behåller sitt gamla namn

Jaha, så hände det då.

Folkpartiet har avsomnat, och nu har vi istället ”Liberalerna”*.

Det är alltså detta ”liberala”* parti som på sin nya webbplats skyltar med:

Liberal feminism handlar om kvinnors och mäns lika rätt till frihet, ansvar och makt. Vi kämpar emot alla fördomar och könsroller som stänger in människor i trånga fack.

Vår politik

  • Stäng lönegapet mellan kvinnor och män.
  • Skapa fler tjänster med hög lön i kvinnodominerade akademikeryrken som lärare och sjuksköterskor.
  • Öronmärk en tredje månad åt vardera föräldern i föräldraförsäkringen.
  • Fördubbla jämställdhetsbonusen så att det lönar sig bättre att dela jämställt på föräldraledigheten.
  • Inför en samtyckesregel i sexualbrottslagstiftningen.
  • Öka skyddet för kvinnor som utsätts för våld av sin partner.
  • Mer jämställda pensionerna [sic!] genom att en större del av pensionsrätterna delas vid skilsmässa.
  • Stora arbetsplatser ska göra lönekartläggningar årligen för att motverka ojämställda löner.
  • Inrätta en ny jämställdhetsmyndighet.

… och bla bla bla bla.

Samma gamla sketna parti som driver på statlig kontroll av hur föräldrar skall sköta hem och barn, vars företrädare (Sabuni och Arnholm) förespråkar kvotering, som bara ser våld i nära relationer som en fråga om ”mäns våld mot kvinnor”, som vill styra löneutvecklingen för att motverka inbillade orättvisor mellan män och kvinnor. Samma parti som tidigare förespråkade, och fortfarande förespråkar olikhet inför lagen. (Det är idag ingen skillnad i straffsatser mellan grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, men folkpartiet/liberalerna vill skärpa straffen för grov kvinnofridskränkning. Vilket alltså innebär att man gör skillnad på ifall du är kvinna eller man och utsätts för en grov fridskränkning.)

”Liberalerna” är alltså lika liberala som feminism är jämställdhet. Det vill säga: Inte alls.

Så här såg det tydligen ut tidigare idag:

Jan Björklund och vad som verkar vara kvoteringsförespråkaren Maria ARnholm visar "stolt" upp sin livslögn

Jan Björklund och vad som verkar vara kvoteringsförespråkaren Maria Arnholm visar stolt upp sin livslögn

Jag har ett eget förslag till ny partisymbol, jag kallar den ”Shitty Roger”, flaggan som det ”liberala” skeppet kan hissa för att markera att det är de (övriga) sju riksdagspartiernas olfaktoriska fasa.

Shitty Roger – Politikens fasa

Shitty Roger – Politikens fasa

En skitkorv är en skitkorv även om du binder rosett runt den och duschar den i parfym.

*: ”Med citattecken kan man också markera att man använder ett ord i en något avvikande betydelse eller ironiskt.” – Svenska skrivregler[ì Början]

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Liberalerna och olfaktoriska fekaliesensationer — 17 kommentarer

  1. ”Liberalerna – Vi vill ha mer förbud, mer övervakning, mer styrning av privatlivet och olikhet inför lagen”

    De anstränger sig sannerligen inte för att locka liberala väljare…

  2. Värt att notera (kanske inte helt sensationellt) är att samtliga förändringar är positiva för kvinnor (med undantag för en minskade föräldraledigheten, som jag tror är negativt för många kvinnor att behöva dela med sig av)
    Allt prat om at feminism är bra för både män och kvinnor kommer på skam.

  3. Men de har ju hetat liberalerna hela tiden, även om det varit efterled.

    Liberal har blivit ett ord som demokrati i svenskan. Det har ingen konkret innebörd utan betyder typ ”bra” eller ”god”.

  4. You can polish a turd but it will still taste like shit

    Namnbytet lämnar fältet öppet för att någon annan tar namnet Svenska Folk Partiet och driver en politik som liknar SVP i Schweiz.

  5. Hej.

    Jag finner att jag hänger upp mig på ”…rätt till frihet, ansvar och makt.” Frihet är väl det som närmast kan vara en rättighet, men ansvar är en plikt och en skyldighet, och makt är sig självt nog. Hur skall rätt till makt förstås? Makt över vem och vad, utöver sig själv, och på vilka villkor?

    Rätt till ansvar? Ansvar implicerar skuld. Rätten att vara skyldig till något, istället för rätten till frihet tills skuld (med ansvarspåföljd) bevisats?

    Rätt till frihet. Vad, hur, för vem, frihet att eller frihet från, och så vidare. Har man inom Liberalerna blandat samman just ‘liber’ med ‘libra’ o/e ‘libertas’? Det skulle ju förklara varför man är sådana lättviktare.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare
    Ps För övrigt anser jag att riksdagsspärren borde sänkas till 2% av de totala rösterna. Ds

  6. @Rikard,
    Rätt till ansvar? Jag tänker att det är att man har rätt att ”lägga sig i”, när kanske andra brister i ansvar, eller att man själv har rätt att ändra hur man skall leva. Kanske andra inte vill att du ska förändra dig, för att de då också utmanas till förändring, men du har rätt att ta ansvar för dig själv, gå din egen väg, och du behöver inte vänta på någon annans tillåtelse för att göra det.

  7. @John Nilsson: Hej.

    Ja kanske det! Rätt att ändra sig själv är ju onekligen en positiv och välvillig tolkning. Har allt för ofta observerat hur en grupp omedvetet arbetar för att förhindra att en individ utvecklas bort från den (tyvärr oftast i samband med missbruk). Att lämna en sådan kontext skulle även jag anse vara en rättighet, även om jag mer tänker på det som en plikt gentemot en själv.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  8. Självklart är det falsk marknadsföring liberalfeminist är som att säga att man är liberalkommunist.Feminismen har bara bytt ut några ord från marxistisk teori.
    Arbetare = kvinnor.
    Borgare = Män.
    Kapitalismen = patriarkatet.
    Klasskamp = könskamp.
    Klassanalys = genusanalys osv.

  9. @Rikard: @John Nilsson:

    Det låter som att alla tre egentligen är samma rättighet man pratar om. Friheten att välja själv, möjligheten att åta sig ansvar (en form av handlingskraft), samt makten över sitt eget liv utan praktiska inskränkningar.

    Samtidigt tror jag inte att det är det man menar. Förutom att det är blir en meningslös upprepning så brukar man inte avse personlig makt i de här sammanhangen utan snarare ekonomisk makt, politisk makt samt makt i form av olika typer av chefskap.

    Ansvar pratar man ju extremt sällan om förutom när det gäller mäns ansvar. Kvinnors ansvar berörs bara när man pratar om den personliga sfären, där makten över barn och hem helt plötsligt inte är en makt, utan just ett ansvar. Och det är inte i positiva ordalag ordet då används, utan det är en form av belastning, ett ok.

    Män som i olika offentliga roller har ett enormt ansvar har dock inget ansvar alls, utan bara makt.

    Att det här med frihet, ansvar och makt är något som är positivt (ger oss lycka och mening) är något som de flesta forskare är överens om. Men då ska vi nog komma ihåg att dessa forskare inte inkluderar ”spendera mindre tid med sina barn”, ”mer pengar” eller ”chefspositioner” i sina definitioner av dessa begrepp.

    I politiken är det istället bara buzz words som låter jäkligt bra, men som sedan kan förvrängas beroende på vilka syften man har.

    – ”Så ni vill ha mer frihet, ansvar och makt åt folket? Hur tänker ni uppnå detta?”
    – ”Det är enkelt, vi uppnår det genom att införa mer tvång och mindre valfrihet.”

  10. @Rikard:
    Ansvar innebär enligt mig helt enkelt att man ”äger” vad man gör (och konsekvenserna) av det. Jag ser ”ansvar=skuld” som något av en språklig perversion eftersom det ger en klart negativ färg. Ansvar kan vara både positivt och negativt.
    Likaså med makt, som kan sägas vara förmågan att kontrollera eller påverka. Makt betraktas ofta som något negativt, men jag anser att makt är neutralt, och det är hur man använder sin makt som avgör om den är negativ eller positiv.
    Att tala om ”rätten till makt” är lite grand som att tala om ”rätten till musikalitet”. Det är en egenskap man har eller saknar (i olika grad), men kan odla och förbättra sin makt på olika sätt, men att tala om ”rätten till makt” blir som att tala om rätten till längd.

  11. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.

    Jag ser inte skuld som i sig negativt, men jag är väl medveten om den gängse betydelsen och dess associationer till rättsväsende. Måhända är det en smula olyckligt att vi har så nära samband mellan skyldighet som i (moralisk) plikt, och skyldig till/skuld.

    Makt är lika neutralt som en yxa: bygga ett hus eller slå av ett huvud spelar redskapet ingen roll. Att hävda att makt korrumperar är snarare hur en människa erkänner sin egen insikt i sin bristande uppfyllelse av sin egen moral och etik, o/e hur en människa frånsäger sig ansvar och skuld för att ha använt makt till korrupta och ej utifrån maktfunktionen avsedda gärningar.

    Rätten till något är väl i sista hand avhängigt makten att hävda rätten: jag kan vara världens härskare, och ändå uppleva maktlöshet. Eller som någon sa: befall vågorna.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  12. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): @Rikard:

    Jag tycker man ska vara försiktig med att sammanblanda ansvar och skuld.

    Personligt ansvar innebär att det är jag och endast jag som kan välja hur jag hanterar en situation, vilka situationer jag försätter mig osv.

    Att jag har ett ansvar för riskminimering (t.ex. låser ytterdörren, provocerar inte beväpnade labila människor i onödan osv) är inte samma saker som att jag är skyldig om något händer.

    Det är den som begår ett brott mot mig som bär skulden. Ansvaret som jag har innebär att jag minimerar risken att jag hamnar i en situation där ett brott kan begås mot mig.

    Att prata om vikten av personligt ansvar är inte detsamma som att skuldbelägga offret, s.k. victim blaming.

    Om jag däremot har ett ansvar för andra människor, t.ex. i trafiken, när jag är chef, osv, då kan jag också bära skulden om jag brister i mitt ansvar.

    Men personligt ansvar och ansvar för andra människor är egentligen två olika saker.

    Detsamma gäller makt. Makt över mitt eget liv leder inte till något ökat ansvar för andra människor utöver mig själv. Däremot offentlig makt (chefspositioner, politiker osv) innebär per automatik också ett ansvar för andra människor.

    Rätt till personlig makt ska alla människor ha. Men den personliga makten är något vi först och främst får genom att lära oss de färdigheter och verktyg som leder till makt. Det är en förmåga, eller snarare en färdighet då det kan läras in. Det kan inte kvoteras fram, och har inte med social tillhörighet, inkomst osv, att göra. En rik vit chef (man) kan ha mycket mindre personlig makt över sitt eget liv, sina känslor, sitt välbefinnande, än vad en fattig rasifierad transkvinna har.

    Rätt till offentlig makt kan väl också säga att alla har, i den mening att ingen människa pga kön/ursprung/etc ska stängas ute från sådana maktpositioner.

    Problemet är att så fort man ska börja röja undan de informella (de s.k. strukturella) hindren med diverse grepp så finns en stor risk att man plötsligt börjar inkräkta på människors frihet OCH deras förmåga att ta ansvar (och därmed få makt) över sina egna liv.

    Kvotering och andra typer av tvingande åtgärder ger per definition människor mindre valfrihet. Dessutom ges de människor som missgynnas av åtgärderna mindre makt över sina liv, och det ger de människor som gynnas av åtgärderna mindre förmåga att själva ta ansvar för sin situation.

  13. @MK:
    Jo, ganska så. Vi känner ju igen det där med att man inte kan särskilja ansvar och skuld i våldtäktsdiskussionerna där alla uppmaningar om att riskminimera ses som att man skuldbelägger våldtagna kvinnor. Jag har åtminstone ett par ”ansvarsinlägg” som rasslar runt i bakhuvudet och som lär komma så småningom.