Gästinlägg: Varför jag inte längre kallar mig för feminist – Del 1
avatar

Det här mycket pedagogiska och tydliga gästinlägget som klargör varför kvotering inte är en bra idé, har tidigare publicerats på Kollen Om Genus. Och precis som det förra gästinlägget från Kollen kan det också ses som ett videoinlägg. Inlägget har här delats upp i två delar (eftersom originalinlägget i sig har två distinkta sektioner, med varsin video), den andra delen kommer separat så småningom.

Simply walk into mordorEn gång för inte så länge sedan kallade jag mig för feminist. Inte den där djupt insatte, superpålästa feministen, men jag köpte principen om osynliga strukturer, patriarkatet och framförallt behovet av att jämna ut könsskillnader. Kön var ju trots allt bara en social konstruktion.

När jag sent i våras började inse att jag haft fel tändes hos mig ett nytt intresse för jämställdhetsfrågor. Inom debatten finns en hel del andra rörelser och företeelser, t.ex MRM, MHRM, MGTOW, traditionalister och jämställdister, men jag har i skrivande stund inte anslutit mig till någon av dom. Den här videon gör jag för att börja förklara vad jag hittat och för att ansluta mig till debatten. Det är något som jag bara känner att jag vill göra. Min tanke är att dom första klippen ska handla om varför jag inte längre sällar mig till feministernas led.

Det första jag vill kritisera är en ofta framförd åsikt, att om vi bara behandlar folk lika så kommer folk att bli lika. Då skulle vi få ett jämställt samhälle med lika många kvinnliga chefer, politiker, uteliggare, städare och kvinnor som grupp skulle tjäna lika mycket som män som grupp. Tillåt mig att illustrera med Paint.

Såhär ser en process ut. Längst till höger har vi Output, resultatet, i vårt fall lönegap, glastak, förhållandet kvinnliga/manliga civilingenjörer etc. I mitten har vi själva processen, i vårt fall är detta den kulturella påverkan som formar en människa samt lagar och informella ”strukturer” som hjälper och stjälper individer av olika kön. Längst till vänster har vi Input, det vi stoppar in i processen, i vårt fall nyfödda barn.

Process blank

En grundpelare i jämställdhetsdebatten är att processen skall vara jämställd och visst ska vi behandla folk lika, oavsett kön. Vi kan tillåta oss själva att behandla individer lite olika, vi till och med bör behandla individerna utefter vilka individer dom är, men en jämställd process skulle inte göra skillnad på pojkar, flickor och det fåtal som känner sig som något annat. Detta är något som jag hävdar är vedertaget i vårat samhälle idag. Låt oss illustrera detta med gul färg. Processen är jämställd, den har uppnått zen och är genuscertifierad, eller hur du som lyssnare nu definierar en jämställd process.

Process 1

Nästa vedertagna fakta i dagens mainstreamdebatt är att en sådan process skulle leda till en jämställd Output. Om vi bara behandlar pojkar, flickor etc. lika, så kommer vi se pojkar, flickor, etc. distribuera sig jämnt i samhället.Process 2

Nu har vi bara ett fält kvar att fylla i. Input. För att en jämställd process ska ge en jämställd output krävs att även input är jämställd. Detta kan ske genom att input, dvs våra nyfödda, inte har några som helst medfödda fallenheter och preferenser, eller genom att dom har samma medfödda fallenheter och preferenser. Dessa behöver inte vara samma på individnivå, men dom måste vara jämn fördelade mellan dom två huvudsakliga könen.Process 3

Nu har vi en process som behandlar alla utefter vilka som är och vill bli, helt utan fördomar och tvång vad gäller könsroller och vi har en jämställd och mätbar output som bekräftar att processen är jämställd. Själva processen är mycket svår att mäta, men output är desto enklare att räkna på. Det är så vi gör idag, nämligen. Har vi lika många kvinnliga civilingenjörer som manliga? Inte? Då måste processen vara ojämställd.

Icke. I alla fall inte nödvändigtvis.

Hela vår vackra, jämställda process bygger nämligen på att Input redan är jämställd. Det är den inte. Om man, som forskare gjort i årtionden, faktiskt kontrollerar huruvida det finns generella skillnader mellan gossebarn och flickebarn så kommer man, som forskare gjort i årtionden, att finna att sådana skillnader existerar. Det handlar inte skillnader i intelligens. Såvitt jag förstått så handlar det inte heller om några avgörande skillnader i förmåga. Dom största skillnaderna, såvitt jag förstår, handlar om preferenser. Vi gillar olika. Vi har olika identiteter. Ifrån födseln.

Vi har alltså fastställt, genom empirisk forskning på området, att Input är olika. Jag illustrerar detta med en annan färg och för tydlighetens skull även med lite andra siffror. Läs siffrorna som en illustration snarare än ett bråktal.Process 4

Vi stoppar in vår varierande input i livet, dvs processen, som vi har gjort jämställd.Process 5

Output blir då inte jämställd längre! Vi har ju behandlat folk utefter vilka individer dom är och låtit folk frodas i sina egna identiteter, så länge dom inte skadar varandra eller sig själva.

Process 6

Problemet är att vi fortfarande mäter hur jämställd vår process är genom att mäta output och vi ser att den inte är jämställd än. Visst, den ser bättre ut än vad den gjorde när vi hade en process som medvetet förstärkte skillnaderna, men den är fortfarande långt ifrån målet.

För att uppnå vårt mål börjar vi mixtra med den uppmätt ojämställda processen tills vi får det resultat vi önskar. Åh, så härligt! Vi har äntligen uppnått en jämställd output! Alltså måste även processen vara jämställd nu!Process 7

Fel. Det vi har gjort är att vi har tvingat in pojkar och flickor i varandras könsroller för att smeta ut olika preferenser och beteenden över hela populationen. Vi får inte längre vara oss själva, istället uppfostras vi till att passa in i en norm om mätbar likhet senare i livet.

Min första invändning mot feminismen är alltså att deras process inte håller. Jag har ännu inte hört en enda feminist som inte ställer upp på idén om att lika process ger lika resultat, baserat på lika input. Eftersom input inte är lika så kan vi inte längre mäta processen genom att mäta resultatet. Vi måste sluta prata om att jämställdhet är när vi har lika många kvinnor som män överallt, om det är en jämställd och individanpassad process vi vill ha.

Slutsats:

Vi måste bestämma oss för ifall vi vill ha en jämställd och individanpassad process, med resultatet att vi inte har ett jämställt utfall med lika många kvinnor som män överallt (1), eller om vi vill ha lika många kvinnor som män på alla positioner i samhället till kostnaden av en ojämställd och kränkande process (2).

Process 8

Kommentarer

Gästinlägg: Varför jag inte längre kallar mig för feminist – Del 1 — 16 kommentarer

  1. @JD:

    Ja, det där med att det är bättre att ge lån till kvinnor är ju något som basunerats ut, och som världen otroligt gärna ville tro. När man under en längre period studerat effekten av mikrolån till kvinnor, har man dock funnit att de inte har den fantastiska effekt som har påståtts. Möjligen är hela fenomenet ytterligare ett exempel på ”Women Are Wonderful”-effekten.

    Det kändes lite onödigt att gå den vägen i artikeln, eftersom det finns en fullständigt logisk och oomtvistad förklaring till varför det är bättre att ge kvinnorna förtur vid katastrofer: kvinnor är flaskhalsen vid återpopulationen efter katastrofer.

    Det finns en annan anledning: kvinnor har sämre förutsättningar att klara sig själva i katastrofer. Denna rapport är egentligen sanslöst tendentiös, men illustrerar både hur mycket svårare kvinnor har att överleva katastrofer på egen hand, hur mycket mer traumatiserade de blir, och hur mycket man skyller allt på män. Ett exempel:

    Men usually make the choice on behalf of everyone of delegating access to facilities in a disaster crisis. The dictum of ’women first’ (the notion that men should stay behind while the youngsters and the ’weaker’ sex are loaded into the lifeboats) yields clear sexual discrimination in access to limited resources in a disaster (see Rivers, 1982). Morbidity in the crisis phase was found to be higher for women due to discriminatory preferential treatment by male-dominated workers.

    Man tar alltså ett exempel på när särbehandlingen av kvinnor faktiskt ledde till att fler kvinnor än män dog (jag känner inte till detaljerna), och tar det som exempel på hur män alltid ställer till det för kvinnor, även när de vill hjälpa till. Rapporten är kryddad med sådant.

  2. Gillar den extrema tydligheten och visualiseringen i denna artikel av Gäst.

    Tyvärr torde den vara lätt att desarmera för den genustroende, då skillnader i ”input” antagligen bara tillskrivs ”kulturella konstruktioner” och en ”manligt präglad forskning som bara ser det den vill se” (läs: forskning med objektivitet som ideal) etc. Men detta med natur vs kultur går kanske ocså att ta in i modellen och visulisera det med? God ansats hur som helst!

  3. @John Nilsson: ”Tyvärr torde den vara lätt att desarmera för den genustroende, då skillnader i ’input’ antagligen bara tillskrivs ’kulturella konstruktioner'”
    Själva poängen med ”input” är ju att den ännu inte påverkats av ”processen”.

  4. @Kollen:

    Då kunde du säga mycket mer än mig.

    Jag vaknade när natten inte ens blivit dag och tänkte ”jag surfar lite så somnar jag nog om snart igen” … Det var dumt gjort, för det första jag hamnade på var den länken.

    Jag kan väl säga som så, jag somnade inte om. Jag försökte skriva ett inlägg om vad jag kände … men jag kunde bara inte.

    Vidriga, vidriga varelser det finns.

  5. Ett av problemen med ’25/75 processen’ är, att redan i den delen skal alla resultaten bli minst 50/50. Samhället stillar lägra krav till flickor i skolan för att dom skal få samma betyg som pojkar, till exempel. Det demonstreras varje år när man jämför skolbetyg med den anonyma högskoleprovet. Lägra krav till flickor gir… lägra prestation. Surprise surprise! Det försöker man så justera med att ändra på högskoleprovet, så utfallet blir identisk. I akademin, som jo är en av dom områden var politiker har lättest tillgång till styrmekanismerna (budgeten), har man tagit konsekvensen och försöker uppnå 50/50 i utfallet på varje steg. Konsekvensen är, att man i praktiken nu har två parallella karriärförlöp, en för män och en för kvinnor, med stora negativa konsekvenser för svensk forskning. Vad politiker och många andra inte syns att fatta är, att man inte gör flickor en tjänst när man gör det lättare för dom att komma genom skolan och livet än pojkar. Med symptombehandling på varje steg förbereder man dom konsekvent sämre än optimalt på resten av livet. Man förstärker konsekvent det problemet som man påstår ville löse. Hjärntumör? Ta en Treo. Funkar alltid.

  6. @Kollen:
    Min gissning är ändå att den ”objektiva input” du verkar räkna med skall vara allmänt vedertagen, kommer att ifrågasättas på det sättet att de som forskar på sådant tillskrivs skumma motiv, har fel kön, hudfärg och sexuell läggning ellel något annat irrelevant. Behöver jag påminna om ”Hjernevask”? Det handlar nog mindre om logik än om dogm och tro. De bryr sig inte om att du gör mål. De erkänner helt enkelt inte dina spelregler, eller att ”målgörande” har betydelse. Huvudproblemet är väl att det också är en ”process” (med möjlighet till bias) att ta fram kunskapen om ”input”. Att bara ställa frågan om biologiska skillnader mellan könen diskvalifcerar ju uppenbarligen i programmet Hjernevask, där genusvetarna helt ignorerar den och ”inte förstår varför en del är så upptagna av den”, typ.

  7. @Klavs Hansen:
    Jag förstår inte riktigt vad du menar. Det du beskriver är ju en icke jämställd process? Om sedan folk intalar sig annat är ju en annan fråga.

    @John Nilsson:
    Åh, jag har inga förhoppningar på att omvända någon genustroende tomte. Dom får gärna fabricera kvasiargument för att rädda sin tro för sig själva resten av sina liv, vad mig anbelangar. Jag är istället intresserad av att själv ta reda på mer om hur det faktiskt fungerar och om möjligt få andra intresserade av samma kunskapsinhämtning. =)

  8. @ Klavs Hansen

    Jag instämmer i dina farhågor om att det existerar två separata karriärvägar inom akademin – en för kvinnor och en för män. Det är enklare att ta sig uppåt på den förra och det förekommer t.ex. utnämningar till relativt höga poster av kvinnor som de facto inte publicerat sig, åtminstone inte internationellt. Sedan vill jag inte dra alla kvinnor över en kam, men det finns onekligen alltid en fråga i bakhuvudet huruvida en kvinnlig professor faktiskt har presterat något. Detta är förstås ytterst trist gentemot alla de kvinnor som faktiskt jobbat hårt, men felet ligger inte hos betraktaren, utan hos den ideologi och det samhälle som skapat denna situation.

  9. @Kollen:
    ”Jag är istället intresserad av att själv ta reda på mer om hur det faktiskt fungerar och om möjligt få andra intresserade av samma kunskapsinhämtning. =)”

    Som sagt, jag uppskattar hur du är tydlig och åskådliggör dina resonemang och jag känner igen behovet eller viljan/tvånget/lusten att ”reda ut” saker och ting, om inte annat så för sin egen del. Din förmåga att tydligt formulera dig och visa hur du tänker, hjälper också mig.

  10. @ Kollen
    Vad jag försöker förklara är att dom processerna som ser jämställda ut inte är det. Flickor favoriseras på vägen genom systemet. Och tragisk nog kommer det inte att gynna dom i längden. Båda flickor och pojkar förlorar.
    Akademin var enbart ett exempel. Attityderna och ideologin som detta baserar sig på finns överallt i det svenska samhället.
    Och ja, där finns också kompetenta kvinnor i svensk vetenskap, utan tvekan.

  11. @Klavs Hansen:

    Men Kollen försöker ju förklara just det du säger. Vad som föranleder fusket i processen är ju just att man ignorerar input och stirrar sig därefter blind på utfallet. Deras felaktiga slutsats blir ju då att något(som man inte kan sätta fingret på) är orättvist i processen. Därför kompenserar man detta genom att ge kvinnor fördelar i just processen, fasten man egentligen borde förstå konsekvenserna av input bättre för att begripa utfallen bättre.

  12. @PNy
    Kanske är vi eniga. Min point är inte att lika utfall är ett perverst kriterium som enbart kan göre politiker glada. Det är vi väl eniga om? Min point är att det inte enbart är unfair. Jo mer flickor gynnas i ett unfair utbildingssystem, jo sämre blir dom till att klara 50/50 i fair konkurrens. Det kräver så att flickorna skal tas hand om i större mån, vilket igen gir anledning till sämre prästationer osv. Det är positiv feedback (som i denna sammanhang är rät så negativt) och det gir os ett ’race to the bottom’. Båda kvinnor och män förlorar i den process. Dom enda som vinner är dom indkvoterade med bra lön, imposanta titlar och dubiösa kompetenser.

  13. @Kollen:
    Bra sammanfattning. Verkar självklart för undertecknad.

    @JD:
    Vilka underbara människor det finns.