Det här gästinlägget kommer från den finska forskaren Pauli Sumanen och tar upp den alltid lika inspirerande frågan om skillnaden mellan kvinnors och mäns löner.

Vi har många separata internationella överenskommer för hur man skall göra jämställda lönejämförelser. Alla officiella jämförelser av inkomster som gjorts i Finland är felaktiga. Man säger 18 ”kvinnans euro är 83 cent i Finland”, eller ”kvinnans krona är 84 öre i Sverige”, men ingen av dessa jämförelser har med jämställdhet att göra.

Varför inte? Dessa uträkningar har gjorts utan att man jämför lönerna baserat på samma antal arbetstimmar. Jämförelsen baserar sig på månadslönerna och man förminskar därmed övertidslönen som är baserat på gjorda övertidstimmar. Den här jämförelsen har inget att göra med gjorda arbetstimmar därför att man vanligtvis får sin månadslön i mitten av månaden. Lönen innehåller också ersättningar för sådant som inte utfört arbete, såsom semester, sjukdagar osv. Fast i en finländsk månadslön ingår också övertidsersättning om man har så kallad heltidslön, som vanligtvis är fallet på nivån för förmän.

Hur borde man göra?

Det sägs klart i många internationella överenskommelser och i EUrättens beslut.
1. EU;s ”grundlag” dvs. Lissabonfördraget säger i Artikel 157: ”Lika lön utan könsdiskriminering innebär att
a) ackordslön för lika arbete ska fastställas enligt samma beräkningsgrunder,
b) tidlön ska vara lika för lika arbete.” (På engelska: ”pay for work at time rates shall be the same for the same job.” På finska; ”palkka, joka maksetaan työhön käytetyn ajan perusteella, on sama samasta tehtävästä.”) De som kan engelska, finska och svenska förvånar sig över hur samma sak kan sägas så helt olika! Och på finska är det klarast sagt. I klartext betyder detta att lönerna måste jämföras utifrån att samma antal timmar har arbetats. Och för att de skall bli jämförbara måste man betrakta antalet utförda arbetstimmar per år för män och kvinnor.

2. Samma sak, men med en nogrannare definiering hittar man från EU-parlamentets betänkande, 10 oktober 2008, PE 404.763v02-00, A6-0389/2008, med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män (2008/2012(INI)), utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den säger i punkt G: ” Löneklyftan bör inte beräknas enbart utifrån skillnader i bruttotimlön, utan man måste även ta med faktorer som individuella lönetillägg, yrkesklassificering, arbetsorganisation, yrkeserfarenhet och produktivitet. Dessa bör mätas inte bara i kvantitativa termer (timmar då arbetstagaren är fysiskt närvarande på arbetsplatsen) utan även …” (På finska: ”…ettei palkkaero perustu pelkästään bruttotuntipalkkojen eroihin, vaan että pitäisi ottaa huomioon myös yksittäiset palkat, ammatillinen osaaminen, työn organisointi, ammatillinen kokemus ja tuottavuus, joita on arvioitava ei vain määrällisesti (fyysiset läsnäolotunnit työpaikalla) vaan myös …”).

Den säger exakt att gjorda arbetstimmar måste tas med i beräkningarna, annars är resultatet inte jämställt.

3. EU-domstolen har också tagit olika ställningar, hur man borde göra löneverifieringen. T.ex. den har sagt att pensionen måste betraktas som en del av lön dvs. lönen måste kalkuleras som medellön från hela levnadstid. I Finland betalar män och kvinnor samma fösrsäkringsavgiftprocent från lönen men kvinnorna lever sex år länge än män.

4. EU-domstolen har sagt i sitt beslut för Sverige ”Jämo C-236/98”, att lönetillägg, som man betalar därför att arbetstiden är onormal, inte får tas med i den jämställda lönejämförelsen. ILO 100–kontraktet säger att alla lönetillägg, som man betalar utan diskriminering måste tas bort från den jämställda lönevjämförelsen. Vilka andra sådana förekommer? Jag ser t.ex. att ackord, tillägg för smutsiga, tunga och farliga arbeten samt tillägg för obekväm arbetstid är sådana. Alla sådana tillägg ingår idag i de officiella lönejämförelserna.

Vad är resultatet av den jämställda lönejämförelserna?

Resultatet är, när man gör en jämställd lönejämförelse: Timslönerna för heltidsarbetande män och kvinnor är ungefär samma i Finland. Kvinnans euro är 83 cent, när man jämför bruttoinkomsterna (utan övertidslön, som är baserat på gjorda övertidstimmar.), det är sant, men samma kvinnor utför bara ungefär 84 % av männernas årliga arbetstimmar.

Hur är det i Sverige? Vad jag har hittat på nätet (år 2000), så får svenska kvinnor ungefär 72 % av männernas inkomster och utför ungefär 72 % av männernas årliga arbetstimmar. De här siffrorna innehåller också deltidsarbete. Jag ser inget löneförtryck i Sverige.

De feministiska forskarna, ombudsmannen för jämställdhet, de officiella jämställdhetsorganisationerna och Finlands stat använder gammaldags inkomstjämförelser och protesterar starkt mot jämställda lönejämförelser.

I Danmark beräknar man löneskillnader 4 olika metoder, bland annat den jämställda metoden, hur är det i Sverige?

Pauli Sumanen
Arbetstid- och löneforskare, Finland