Förklaringar på könsskillnader i toppen
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke spanar in kvinnliga chefer

Råkade stöta på en artikel häromdagen (eller någon tipsade mig om den, kommer inte ihåg vilket) om förklaringen till könsskillnader på höga positioner.

Det handlar om en artikel av Francesca Gino, professor, och Alison Wood Brooks, ”assistant professor” (motsvarar väl ungefär högskolelektor på svenska), båda vid Harvard Business School, som tillsammans med en tredje person (Caroline Wilmuth, också hon vid HBS) i en serie undersökningar har kommit fram till en ny förklaring till varför det råder en obalans i representationen av könen på höga positioner:

Män och kvinnor har olika preferenser när det handlar om att uppnå höga positioner i arbetet. Mer specifikt fann vi att målsättningar och resultat förknippade med avancemang i yrket skiljer sig åt för kvinnor och män.

Tänka sig, vem hade väl kunnat tro det? Men ironin åsido, de tar faktiskt upp ett par intressanta saker i artikeln. Det är också möjligt att det finns mer av intresse i deras undersökningar, men jag har inte gått djupare in på detta, utan utgår bara från vad som står i artikeln.

Den första saken som fångade mitt intresse:

I en studie, bad vi nästan 800 anställda att göra en lista på upp till 25 punkter med deras viktiga målsättningar i livet. Vi definierade ”viktiga målsättningar” som ”saker som du regelbundet ägnar tankeverksamhet åt, sådant som du känner starkt för, eller saker som motiverar dig i hur du beter dig och dina beslut.” I exemplen ingår saker som att vara i ett seriöst förhållande, hålla på med sport, vara organiserad eller uppnå makt och status. Jämfört med män hade kvinnor flera målsättningar på sina listor, och en mindre del av kvinnornas målsättningar var kopplade till att få makt.

Det torde ju förklara en hel del med ojämnt besatta styrelser. Jag har inga siffror, men ta som fiktivt exempel att män i genomsnitt har 10 målsättningar, varav 5 på något vis är kopplade till att få en maktposition, medan kvinnor i genomsnitt har 15 målsättningar, varav 3 på något vis är kopplade till att få en maktposition. Det följer ganska naturligt att det kommer ge utslag på hur det ser ut i toppen. Även om skillnaden mellan 5 och 3 kan tyckas liten, så är relativt hälften av männens målsättningar inriktade på att ta sig upp för karriärstegen, medan bara en femtedel av kvinnornas är det. Och man kan väl därmed logiskt tänka sig att 50 % av männens energi respektive 20 % av kvinnornas energi också avsätts för karriären.

06-devil wears prada female boss

I en annan studie lät man 630 personer som graduerat från ett toppklassat MBA-program de senaste två åren markera på en karriärstege (med steg numrerade från 1 till 10) var de 1) befann sig för närvarande 2) den position som de uppfattade som den ideala och 3) den högsta position de ansåg att de rimligen kunde uppnå. Resultatet? De fann ingen signifikant skillnad mellan män och kvinnor med avseende på var de befann sig för närvarande. Det verkade inte heller vara någon skillnad att tala om vad gällde den högsta nivån de ansåg sig kunna uppnå. Det var däremot en signifikant skillnad beträffande vad de ansåg vara den ideala nivån, och, inte helt förvånande kanske, så hade kvinnorna en lägre ideal nivå.

I en tredje undersökning tittade man på hur män respektive kvinnor såg på att bli befordrade:

I en annan studie bad vi omkring 500 vuxna med varierande typer av uppgifter, både av chefskaraktär och andra, att föreställa sig att de, inom den organisation där de för närvarande arbetade, blev befordrade till en högre position där deras makt över andra ökade påtagligt. Deltagarna fick uppskatta till vilken grad de skulle få erfara nio olika följder om de beslutade sig för att tacka ja till befordran. Några av följderna var positiva (tillfredsställelse och lycka, möjligheter, pengar samt status och inflytande) medan andra var negativa (stress och oro, svåra kompromisser och uppoffringar, tidsbrist, ansvarsbörda och konflikt med andra målsättningar i livet). Deltagarna angav också hur önskvärd befordran skulle vara för dem och hur troligt de var att de skulle försöka få befordran.

Män och kvinnor väntade sig samma positiva resultat av en befordran, men kvinnor väntade sig samtidigt fler negativa följder och såg därför befordran som mindre önskvärd och var inte lika drivna på att bli befordrade.

Man fick liknade resultat när man gjorde en uppföljande studie med 200 personer i chefspositioner, där visade återigen kvinnorna samma positiva reaktioner som männen till att bli befordrade, men kvinnorna reagerade mer negativt och såg befordran som mindre önskvärt.

Kvinnorna som gjorde undersökningen avslutar artikeln:

Vi kan hur som helst dra slutsatsen att en av anledningarna till att kvinnor inte vill ha höga positioner i organisationer är att de, till skillnad från män, tror att de blir tvungna att kompromissa med andra viktiga målsättningar i livet på sådana positioner. Det är ett antagande som är värt ytterligare studier.

Inget av detta är väl egentligen några omvälvande nyheter för de som läser här, det säger ju i princip bara vad de flesta av oss ser som självklarheter och har sagt sedan länge, men det är ju roligt att det faktiskt är någon som har undersökt saken och kommit fram till detta resultat.

Önskar bara att kvoteringsivrare kunde ta till sig detta också, men det kan man hoppas förgäves på.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Publicerat i Dolf Märkt , , Permanent länk

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Förklaringar på könsskillnader i toppen — 4 kommentarer

  1. OT: Dolf, apropå min kommentar i föregående:

    ”Danmark har värnplikt för män. Den är dock inte allmän, utan den danska värnpliktslagen föreskriver ett lottningssystem. I praktiken inkallas ungefär 30 % av de värnpliktiga till grundutbildning.”

    ”Finland har allmän värnplikt för män. I praktiken inkallas ungefär 80 % av de värnpliktiga till grundutbildning vilket är det största antalet värnpliktiga i Europa.”

    ”Norge har allmän värnplikt. I praktiken inkallas ungefär 15 % av de värnpliktiga till grundutbildning.” ”2013 infördes kvinnlig värnplikt i Norge. Den skall börja gälla från 2015.”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rnplikt

  2. Forskningsartikeln börjar:

    Though a great deal of research has provided evidence that bias and discrimination give rise to and perpetuate this gender disparity, in the current research …

    De källor som anges är:
    Gender Stereotypes Are Alive, Well, and Busy Producing Workplace Discrimination (Heilman, Eagly 2008), som med en rätt aggressiv ton kritiserar Landy (2008) bl.a. för ett selektivt urval av källor.

    Science faculty’s subtle gender biases favor male students (Moss-Racusin et al 2012), som fann en preferens för män i ett anställningsexperiment (lab manager) i akademin. Denna studie kommenterades bland andra av Williams & Ceci 2015, som, lustigt nog, även nämns av Gino et al:

    These differences may not exist at the start of the employment relationship. In fact, recent evidence has found that female applicants were favored over male ones for positions as assistant professors in science ([Williams & Ceci]).

    Så å ena sidan nämner man en rapport för ‘bevis’ på att kvinnor diskrimineras vid anställning, och ses som mindre kompetenta, å andra sidan nämner man en annan rapport som ‘bevis’ för att diskrimineringen kanske inte finns vid anställningstillfället. Beviset bestod i att denna studie fann en stark motsatt diskriminering, där kvinnorna sågs som klart mer kompetenta än män med samma CV. Williams & Ceci skrev t.o.m.:

    Our data suggest it is an auspicious time to be a talented woman launching a STEM tenure-track academic career, contrary to findings from earlier investigations alleging bias, […] Our research suggests that the mechanism resulting in women’s underrepresentation today may lie more on the supply side, in women’s decisions not to apply, than on the demand side, in antifemale bias in hiring.

    (Man kan förresten även notera följande: Edited by Stephen J. Ceci, Cornell University […] S.J.C. is a guest editor invited by the Editorial Board. Inget konstigt, iofs.)

    Det som naturligtvis kan färga människors värdering av ett CV är föreställningar om hur personen skulle kunna tänkas prioritera, och hur villig den skulle vara att göra det som krävs. Implikationen är att både män och kvinnor har fått för sig att kvinnor är mindre prestationsfokuserade än män, vilket är just det som denna studie också visar.

    Jag bifogar några tabeller från deras Supporting Information. Jag noterar att konfidensintervallen (95 %) inte överlappar, utom i ett par fall.

    Citerar avslutningen i rapporten:

    It is also important to note that our findings are descriptive, not prescriptive. Based on these data, we cannot make value judgments about whether men’s and women’s differing views of professional advancement are good or bad, rational or irrational, at any level of analysis (e.g., for individuals, for organizations, or for societies). It is possible that men and women are correctly predicting the unique experiences that they are poised to encounter upon professional advancement and are making sound decisions accordingly (41 – 43).

    For instance, if women who hold the same positions as men at work are required to complete more tasks outside of work for themselves and/or their families, then the differences we observe may be optimal (44). However, it is also possible that women are overestimating the negative consequences associated with power, that men are underestimating them, or both. Future work could explore the congruence between the predicted and actual experience of achieving high-power positions for men and women.

    Scholars have considered the possibility that supply-side impediments prevent women from achieving power and status at work, whereas other research has found evidence that women face demand-side barriers in the workplace. Our findings break new ground by documenting a previously unstudied supply-side phenomenon: compared to men, women have more life goals that make achieving high-power positions at work seem less desirable (but equally attainable). Therefore, women may not assume high-level positions in organizations — at least in part — because they desire other things as well.

    Jag fetstilsmarkerade en formulering. Man skulle förstås kunna fråga sig vem som tvingar kvinnor att göra en massa saker vid sidan av karriären. Det är hur som helst slående hur ofta man använder denna typ av formuleringar just angående kvinnor, och vad som rimligen är resultat av kvinnors egna livsval (t.o.m. i en studie som tittar just på kvinnors preferenser).

  3. Dolf:

    Jag har inga siffror, men ta som fiktivt exempel att män i genomsnitt har 10 målsättningar, varav 5 på något vis är kopplade till att få en maktposition, medan kvinnor i genomsnitt har 15 målsättningar, varav 3 på något vis är kopplade till att få en maktposition. Det följer ganska naturligt att det kommer ge utslag på hur det ser ut i toppen.

    Studien:

    i kan hur som helst dra slutsatsen att en av anledningarna till att kvinnor inte vill ha höga positioner i organisationer är att de, till skillnad från män, tror att de blir tvungna att kompromissa med andra viktiga målsättningar i livet på sådana positioner.

    Vad menas med tror här? Är det neutralt menat eller har innebörden ”tror felaktigt”?

    Allmänt sett måste den som har mera målsättningar såklart kompromissa och prioritera mera mellan målsättningarna?

    Och könsligt sett måste kvinnor såklart kompromissa mera och avstå, om hon eftersträvar något manligt. Precis som en man var tvungen att göra om han eftersträvade något kvinnligt. Så hur löjlig är följande omvända tanke:

    Anledningarna till att män inte vill vara mera hemma med barnen är att de, till skillnad från kvinnor, tror att de blir tvungna att kompromissa med andra viktiga målsättningar i livet om de var hemma

  4. @Ulf T:

    Our findings break new ground by documenting a previously unstudied supply-side phenomenon: compared to men, women have more life goals that make achieving high-power positions at work seem less desirable (but equally attainable). Therefore, women may not assume high-level positions in organizations — at least in part — because they desire other things as well.

    Nå, där kom den könsliga självklarheten som de ser som ”break new ground”!

    Om allt stod rätt till borde sådana här saker vara utgångspunkter för studier, inte överraskande slutsatser.