Ordet ”vissa” borde kanske stå med i rubriken. Lägg till det mentalt om det känns bättre.
Jag läser just nu boken ”Jämställdhetsbluffen” av Pelle Billing efter en lång paus. Det kändes viktigt i och med att jag nu ska förklara varför jag hängt upp mig på en liten liten jämställdhetsfråga: pojkars begränsade frihet när det gäller att bära klänning. Den är liten, jag vet det. Men jag ska förklara varför jag över huvud taget känner att det är en jämställdhetsfråga för dem som undrar.
Jag vill citera följande text Billing skriver i sin bok (s. 84):
”Jämställdhet betyder helt enkelt att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och skyldigheter – varken mer eller mindre. Det säger ingenting om vilka arbeten vi ska välja, vilka kläder vi ska ha på oss, hur ofta vi får skratta eller om alla gifta par måste arbeta exakt lika många procent och dela exakt lika på föräldraledigheten.
[…]Varför känns det så tråkigt och kontrollerande? Problemet uppstod när någon kom på idén att det inte räckte med att män och kvinnor hade samma spelregler (det vill säga lika rättigheter och skyldigheter). Istället började man prata om kvantitativ jämställdhet, vilket är en radikal omdefiniering av begreppet.”
Han menar att jämställdheten finns i att vi har samma spelregler, men att det inte finns något krav på lika utfall (och inte heller krav på olika utfall). Det är detta som är så himla viktigt för mig. Utfallet spelar ingen roll för mig. Jag vill inte se en pojke i klänning. Jag vill att han ska kunna på samma vis som en tjej, och hon kan det just genom att föräldrarna tar på henne det innan hon ens lärt sig krypa.
Samma spelregler
Jag har inga problem med att acceptera att könen är olika. Jag tycker det är positivt. Det känns naturligt och rätt. Generella skillnader är inget jag vill blunda för. Men jag är inte den som vill peka ut specifika egenskaper som kvinnliga eller manliga… jag kan för lite på området helt enkelt. Men jag är rätt säker på att om män och kvinnor är så fria som bara möjligt så kommer skillnaderna att kanske synas ännu mer. Jag tror också på att det finns fördelar med att ”markera” könstillhörighet. Jag ser bara det inte som ett behov att göra det på millimeterplan i vartenda område. ”Kött till pojkar” och ”Sallad till flickor” är inget jag säger vid matbordet. Därför inte heller ”Blått till pojkar” och ”Rosa till flickor” för jag tycker att alla ska få välja sina färger själva. Först introduceras alla färger till alla (lika spelregler) och sedan får var och en välja själv utan att någon ska ropa ”könen suddas ut!!” Om man har problem med att se en enda pojke i rosa klänning, för att han valt det, så är man kanske inte mot ”utan krav på lika utfall” men mot ”utan krav på olika utfall”. Jag tycker båda är lika illa. Utfallet borde inte spela roll alls tänker jag.
Det är inte mer komplicerat än så jag tänker.
En liten fråga bland många större
Även om man ser att det är en minimal frihetsbegränsning så är det ändå många som frågar ”Men varför lägga tid på en sån liten fråga?” och många män bryr sig nog inte om det, på samma sätt som jag inte lagt ner mycket tankeverksamhet på att jag är smått frihetsberövad från att bära slips och kavaj på tex. någon annans bröllop. Fast, ska tilläggas, några män stör sig faktiskt på att mäns utbud av snävt.
En av de anledningarna till att jag tagit upp det är just för att den är så liten. Hur ska man kunna komma någonvart med de stora frågorna om inte ens de små går att prata om? Hur ska man ens kunna prata om jämställdhet när vi inte ens ser det på samma vis?
Det är inte ens jag som gjort det till en jämställdhetsfråga. Det om färger och kläder är en norm som fanns redan innan jag blev född. Jag har bara observerat det och säger att det inte är så rättvist.
Samtidigt tycker jag att det går att prata om små frågor parallellt som de stora.
Men nog om det nu (från min sida, ett tag framöver.)
Slutligen
Både jämställdister och feminister kan se en fråga ur samma synvinkel utan att för den skull ändra etikett. Det finns feminister som tror på att kvinnor är underordnade män i detta samhälle men samtidigt aldrig skulle kunna tänka sig att ställa sig bakom kvotering. Det finns jämställdister som har ett utbrett genusperspektiv liknande feministernas men som i praktiken gör annorlunda än dem (tex. jag). Jag skulle aldrig tvinga mina barn i något de inte vill, eller försätta mina barn i en tragisk situation eller drömma om ett nytt normbrytande samhälle. Normer kommer alltid finnas och ofta får man bara anpassa sig, men jag tycker vi kan prata om dem.
”jag inte lagt ner mycket tankeverksamhet på att jag är smått frihetsberövad från att bära slips och kavaj på tex. någon annans bröllop.”
Kan säga att min lillasyster kör kostym och slips på julen i alla fall. Hade också själv slips (rosa!) någon gång på 80-talet tillsammans med en helsexig hockyfrilla…
Men man märker lite skillnader nu och förr. Kommer ihåg när man diskuterade de långhåriga Beatles killarna. Nuförtiden är det många killar i min sons ålder (8-år) som har riktigt långt hår, alltså lite mer välskött än det här hårdrocks rufset som var poppis ett tag och en del har även nagellack.
Det som fascinerar mig mest är väl det här kompakta motståndet mot rosa på pojkar – som i barn samtidigt som man ofta ser rosa skjortor på män. Och kommer ni ihåg de vita midjekorta kavajerna som en del killar hade om vi går tillbaka till 80-talet.
Men kanske är det det jag noterat den här rädslan som även Blondinbella gav uttryck för att inte ha full koll på vad barnet har för kön som gör att man vill ha könsmarkeringen klar. Men inte tror jag ett barn blir skadad för livet bara för att någon råkar tro att det är en tjej om det är en kille eller vice versa.
Pingback: Den antirasistiska rörelsen ifrågasätts av Hanna Gadban och Jan Tullberg | Aktivarum
Ok, jag gör ett sista försök att förklara detta med män och klänningar……..
Hur vi män, åtminstonde jag och många med mig, ser på detta.
För en man är en klänning en markör för kön, könsidentitet. (Blanda nu inte ihop detta med könsroll.)
Till och börja med finns det olika markörer till olika saker.
Tar man på sig en brosch eller slipsnål med en specifik stiliserad röd ros markerar man för omgivningen att man är socialdemokrat.
Tar man på sig en klänning signalerar man för omvärlden att man är kvinna, det är inte större än så för oss män.
Vi känner oss inte begränsade som män bara för att vi inte bär klänning, det är precis tvärtom, vi är trygga i vår manlighet.
Och det är därför du aldrig kommer att få se någon större mängd män i klänning, just för att de är män.
De män (hen?) du kommer att se är samma som du ser idag, de som är födda i fel kropp, men som ser sig som kvinnor.
Detta av nämnda anledning att en klänning markerar kön, inget annat.
Vad du säger om pojkar och klänningar är i mina ögon samma sak som att hävda att sossarnas ros lika gärna kan användas för att markera att du är moderat.
Vilken (köns)roll du sedan väljer har inget med (köns)identitet eller kläder att göra….
Sedan kan du som kvinna ha vilka åsikter du vill om det, att du som kvinna tror att vi män skulle vara begränsade av det, men så länge majoriteten av oss män ser det som en markör för kön kommer du heller aldrig se oss använda en klänning, vi är män, inte kvinnor……
Därmed kan man som man även få för sig att du försöker bryta ner manligheten på feministiskt vis genom att försöka luckra upp gränsen mellan manligt och kvinnligt….
Varsågod: Ett citat där både kvinnlig makt och manshat (misandri) avhandlas av journalisten Joakim Lamotte
http://hotlamotte.com/2013/03/26/foraldragrupper-ar-ett-helvete/
De tar utan orsak för givet han är alkoholist eller misshandlare och han pratar om hur skämmigt detta är för KVINNOR!
(Kom osökt att tänka på detta:
Dress-Up Doll Born To Area Couple
http://www.theonion.com/articles/dressup-doll-born-to-area-couple,1750/
)
Om Rättigheter, skyldigheter och utfall.
Ibland har jag svårt att vara konsekvent, eller i varje fall att förklara varför jag anser att jag är konsekvent. Pojkars betyg kontra kvinnors löner är ett exempel:
a) Samma förutsättningar:
* arbetsgivare vill ha vissa egenskaper och betalar en viss lön för ett visst arbete
* pojkar och flickor går i samma skola
b) Olika utfall:
* kvinnor har lägre lön
* pojkar har sämre betyg
Min åsikt:
* löner är ”rättvisa” eftersom de i stort sett beror på individens förmåga och val.
* betygen är ”orättvisa” eftersom skolor är anpassade efter flickor snarare än pojkar, och det finns verkliga skillnader mellan dessa två grupper.
Viss låter det inkonsekvent?
Vill inte ta upp för mycket plats på en gång. Har någon en kort sammanfattning på hur ovanstående går ihop?
(Kanske är problemet att vissa frågor kräver en längre förklaring.)
@ Anders Senior
Bra svar, igen. Jag har lovat Mariel ett inlägg (som dock kommer dröja, då jag skriver till ”Genusbiblioteket” just nu) om varför jag anser det är en icke-fråga. Du gör mig nästan arbetslös med dina kommentarer.
Du lämnar bara en punkt kvar åt mig.
Jag har många klänningar, riktigt många. Skulle klänning tappa sin kvinna-markör, vilket inte alls är omöjligt, så skulle jag inte använda dom mer. För just att jag vill markera kvinna är orsaken till att jag använder det. Det är inte samma med alla markörer. Jag har tex långa naglar. (Inte långa, långa. Utan sådär som kvinnor ofta har) Det skulle jag inte ändra om långa naglar blev könsneutralt. Jag tycker långa naglar är praktiskt, det är typ verktyg och jag blir galen utan dom. Skillnaden är att naglarna, för mig, fyller en funktion utöver ”könsmarkör”, klänning är bara könsmarkör.
Jag har aldrig hört någon man klaga på att klänning är ett begränsning, utan precis så som du skriver. Däremot har jag hört män klaga på att ”herrkläder är tråkiga” och att det finns så lite utbud. Tillräckligt ofta för att förvåna mig över att inte marknaden fångar upp det.
När min son var liten var det mitt dilemma. Jag ville att min son, liksom flickorna, skulle få komplimanger för sina kläder. Jag hade tur, för en kvinna som tänkt som jag hade startat en liten butik i sitt hem och sålde pojkkläder importerade från England. Det var tydligt ”pojkmarkerade” men utan att vara så intetsägande som pojkkläder ofta är.
Angående få komplimanger i min förra kommentar. Från feministiskt håll (tex. LD) så ses det som ett problem att flickorna får komplimanger. Jag kan inte för mitt liv koppla hur man tänker då. I den rapport jag håller på att skriva om, som kommer i nästa inlägg i ”Genusbiblioteket”, så kan man läsa följande:
För mig är det ett helt horribelt feltänk att man ska sluta ge flickor komplimanger oavsett om det är kläder, utseende eller handlingar. Komplimanger är väl något vi mår bra av?! För mig är problemet att pojkar inte får det i samma utsträckning som flickor får, inte att flickor får ”för mycket”.
@Kristian:
Jag tycker inte det är minsta inkonsekvent. Den stora skillnaden mellan dessa två ligger i ”val”.
Kvinnor har samma möjlighet som män (tom bättre med alla vidriga sexistiska kvinnosatsningar) att göra val som leder till en hög lön. Skolan är inget val! Du kan inte som individ som inte passar i vår anti-pojkskola, välja en annan skolväg. De åtgärder som förbättrar för pojkar, förbättrar även för flickor, men inte i lika hög grad. Det finns alltså ingen orsak att inte åtgärda vår anti-pojkskola.
Spørsmålet er vanskelig. Jeg ga mitt synspunkt i den andre tråden.
Om du er interesert i lære mere om maskulinitet og feminitet så er bloggene til Evind, en venn av Pelle, et godt sted å starte:
http://www.masculinity-movies.com/articles
http://www.autentiskliv.no/
Flere artikkler der går dypt inn i hva som er forskjellene på det maskuline og feminine, samspillet mellom dem og hvordan en mann jobber med det feminine i seg og en kvinne med det maskuline i seg.
Mariel
Uppuntrar du din egen man till att klä sig i rosa klänning ? Gaska ointressant fråga , desto mer intressant är hur du hade ställt dej till att dejta honom om han hade kommit i rosa klänning på Er första dejt?
Ninni:
Tack. Jo, det får bli någonting om att ge individer möjlighet att göra medvetna val.
@Ninni:
Angående komplimanger. Jag håller med dig om vad du säger men har du sett Baumeister i videon ni har i högerlisten? Han betonar skillnaden mellan hur man bör uppmuntra män och kvinnor. Inte vet jag om han har rätt, men det är tänkvärt.
Girlwriteswhat hade en intressant utläggning om det där med manligt/kvinnligt en gång.
(minns inte vilken av hennes videor det här kom från)
Ur ett fortplantningsperspektiv är kvinnor så pass viktiga (eftersom de är den trånga resursen) att det har ett speciellt värde att vara kvinna – så speciellt att även kvinnor som inte kan få barn inkluderas, och (gifta) kvinnor garanteras skydd och försörjning långt efter att de slutat kunna få barn.
Män har ett värde om de kan tillhandahålla sådant skydd och försörjning – inte annars.
En kvinna som kan göra sådant som normalt bara männen gör, är ”woman+”. Hon har kvar sitt fulla värde som kvinna, eftersom det värdet baseras på mödraskapet. Hon har ett bonusvärde som en potentiell stand-in för män.
En man kan inte föda barn, och kan därför inte vinna något extra värde genom att bete sig som en kvinna. Det kan däremot så ett frö av tvivel över hans värde som man…
Utifrån det här perspektivet blir det svåra i jämställdhetsfrågan – och det svåra med ’lika utfall’, att det aldrig kan bli riktigt lika. En kvinna som har samma karriärutfall, löneutfall, maktutfall som de mest framgångsrika männen (eftersom det alltid är dem man jämför med), blir ”woman+++”, men det enda som skulle kunna leda till en fullt jämställd situation i det läget är en manifestation av att män har ett lika stort, och okränkbart, värde som män, alldeles oavsett vad de presterar, eller inte presterar.
Tyvärr visar det sig svårt i praktiken. Kvinnor tycks vända sig bort från sådana män, och många samhällsfunktioner bygger på mäns vilja att riskera sin hälsa på farliga och tunga jobb. Dessutom tycks det gå emot såväl mäns som kvinnors natur. Argumentet att ”männen borde kliva åt sidan” förstås intuitivt av män som att man ombeds stiga av banan. De kvinnor som hävdar det vore troligen de sista att välja just de män som offrat sig på det viset.
Varför fortsätter man envisas då? Tja, att betona kvinnors underläge och utsatthet ligger ju helt i linje med de gamla könsrollerna, så kvinnor förlorar egentligen inte någon status genom att på så vis kräva stöd och motprestationer av män, såsom de alltid gjort. Inte minst Mymlan gjorde ju klart för oss för inte så länge sedan att män som beklagar sig är sååå tröttsamma. Det skall handla om kvinnors utsatthet, och rätt till nya möjligheter och ökad makt.
Och lika utfall inom alla områden där kvinnor vill ha mer inflytande.
@Erik
Jag kan nog hålla med Joakim Lamotte lite där i hans analys om hur människor kan tänka då en kvinna är ensam i en föräldragrupp.
Det ligger i vår tid av politisk korrekthet att både mannen och kvinnan är med i föräldragruppen. Mannen måste visa sitt intresse av papparollen utåt gentemot andra människor för att familjen ska anses vara modern och korrekt.
Följer inte mannen med så har vi genom feministisk indoktrinering lärt oss att mannen är ointresserad och förmodligen inte värdig att vara pappa.
Skulle däremot pappan gå ensam till föräldragruppen så skulle både mamman och pappan´s anseende höjas rejält (ur ett PK perspektiv). Att mamman skulle vara alkoholiserad eller ointresserad skulle aldrig falla någon in!
Varför kräver inte feminister att det ska hänga klänningar på herravdelningen och slipsar på kvinnoavdelningen likaväl som att man kräver att det i en klädaffär inte ska skiljas på pojk och flickkläder då det gäller färger?
Är det inte även diskriminerande att det är helt omöjligt att hitta en rosa eller blommig kostym i en herraffär?
Pelle Billing-citatet är väldigt bra! Tänk om Jämställdhetsminister Arnholm följde det, istället för nuvarande dumheter.
Klänningar är underbara, särskilt sommarklänningar – på kvinnor. Det är nog svårt för en man att bli tagen på allvar när han har en klänning på sig. Inte ens kilt är särskilt manligt, jag tänker bara på en kiltklädd rollfigur i tv-serien ”Nilecity”… Big nono. Undantaget är kanske just teater, där skådespelarna vill underhålla publiken.
Tänk om man skulle gå till jobbet i klänning… Man blev väl inspärrad på psyket. Allvarligt, vem skulle tro på att ”jag vill bara tänja mina gränser”.
F.ö. håller jag med Torstensson.
”Mariel Uppmuntrar du din egen man till att klä sig i rosa klänning?”
@Anders Senior:
Så mitt i prick. Följer med stort intresse vad ni skriver.
@Kristian
En betydande skillnad är att vi har skolplikt i landet, man måste gå i skolan.
Man blir tvingad att gå i skolan på de villkor som skolan ställer.
Det är ingen som tvingar någon att välja en usel arbetsplats med usel lön, det står var och en att sluta om det inte passar, till skillnad mot skolan…..
Där är en stor skillnad.
Det intressanta mellan skolor och arbetsplatser borde snarare vara hur det kommer sig att betygen skiljer sig så mot löner.
På arbetsplatser brukar det vara prestationen, hur mycket vinst du genererar till företaget som påverkar lönen, en ganska tydligt mätbar faktor.
Jag kan vända på frågan (bara för att retas lite)
Varför blir duktiga elever med höga betyg (flickor) improduktiva i arbetslivet (lägre lön)?
Kan det vara så att betygen inte avspeglar verkligheten?
Eller finns det andra faktorer?
Det kanske helt enkelt är så att man i många fall inte behöver kunna algebra, geografi, religion, feminism och andra teoretiska ämnen i många yrken för att vara effektiv, det kanske räcker med att du är villig att kavla upp armarna och hugga i istället för att analysera sönder varför saker är som de är?
Det lustiga är att dessa löneskillnader verkar vara lite som gud och patriarkatet, alla har hört talas om dem, men ingen har sett dem?
På min arbetsplats finns åtminstonde inga löneskillnader som inte kan förklaras med andra saker än kön.
Samma sak hör jag från alla mina bekanta, och svaret känns ganska självklart; vem (oavsett kön) stannar kvar på en arbetsplats där man diskrimineras? Vare sig om det gäller lönediskriminering eller annat? Vare sig det gäller kön, hudfärg, religion eller annat?
@Torstensson: jag hade inte brytt mig, varför skulle jag bry mig om det?
@JD: Varför ”kräva” något över huvud taget? Man får väl starta upp sin egen butik om man vill något specifikt anser jag. Sen kan man förstås tycka och tänka en del om dagens butiken men Kräva skulle inte jag göra…
@Hjalmar: Om du skulle möta mig och du bar klänning så skulle jag inte döma dig det minsta (vad barfota skulle göra kan jag bara spekulera i).
Jag har pratat lite med han om sånna plagg.. bl.a så hade min farfar en handduksklänning när han hade badat, och de skulle nog min man kunna ha utan problem. Men jag kan bara prata med han; jag vill inte styra åt ågot håll. Han väljer själv helt enkelt. Men jag skulle lätt kunna köpa nått åt honom i gåva.
Mariel
Mm säkert.
Här en löst relaterad artikel av JudgyBitch
http://judgybitch.com/2013/04/03/little-girls-are-sick-of-the-girl-hate-too-gimme-my-pink-legos/
Artikeln är ett försvar för tjej-LEGO, och en svidande kritik mot en artikel i The Telegraph som tycker att det är förkastligt att tjejer förväntas vilja göra tjejiga saker.
@Anders Senior:
Ja, så långt är jag med dig. Jag förstår att klänning är en könsmarkör. Jag vet att samhället helt enkelt ser ut så samt att man får finna sig i det.
Ja, precis. Men skulle jag vilja att socialdemokrater och moderater skulle ha lika förutsättningar och vara precis lika fria, så skulle jag säkert skriva ett blogginlägg om att ”Egentligen borde en moderat också få ha en röd ros som symbol ifall han/hon ville utan att andra ska döma. Om personen i fråga säger sig vara moderat så spelar det ingen roll om den röda rosen finns där. Men klart att nån kan misstolka då.. det får man räkna med.”
Det kan också vara så att man förstår att klänning är en könsmarkör, men att man inte bryr sig om det. Man vill kanske inte signalera ett skit. Men man vet att man får skit om man bryter mot normen och signalerar ”fel” / en ”osanning”. Så därför kanske somliga bara låter bli på grund av omgivningen och inte för att man själv egentligen Håller med. Men jag förstår att du nog talar för en majoritet. Många har nog inte ens tänkt på det alls..
Jo precis som moderaten inte känner ett behov av att bära en röd ros. Men jag tycker fortfarande inte att moderaten ska dömas IFALL han nu valde att göra ”fel”. Dessutom… bara för att man inte känner sig begränsad så betyder det inte att man inte e det. Men det är ju bara bra att ingen känner sig begränsad.
Får jag fråga en sak? Tror du jag vill se män i klänning?
Ja. Klänning är en könsmarkör. Det är så samhället säger. Men inte alla har behovet att skylta med sitt kön mer än nödvändigt. Tex. så känner jag mig trygg i att jag är kvinna.. och jag tycker det syns att jag e det även om jag har rakat hår eller ”killkläder”. Jag respekterar att vissa vill MARKERA SITT KÖN med en KÖNSMARKÖR – det jag pratar om att är att man också BÖR (läs: BÖR) respektera dem som inte bryr sig ett dyft och bara skiter fullkomligt i könsmarkörer…
Nej det jag säger är att den moderat som vill kunna ha en ros ska kunna få ha det utan att dömas. Att han BORDE vara fri att välja! Men att jag förstår till 100 % om det inte fungerar i det samhälle vi har. Förstår du hur jag vidareutvecklar ditt exempel?
Nej ytterst lite har med kläder att göra… Egentligen.
Tänker du förresten samma sak om Smink? Mer och mer män sminkar sig ju tex. Det är för övrigt ingenting jag gör, utan det väljer dem själva. Men sen som Erik säger (tror jag) så är det inte alls säger att det gynnar dem i längden ur ett större perspektiv.
Om könsmarkörerna är viktiga för dig och många, så förstår jag till fullo att man tror att jag försöker bryta ner manligheten. Det är verkligen inte min avsikt. Jag tycker att dem som vill visa sin manlighet med könsmarkörer ska vara fria att göra det. Den man som inte har lust att känna sig begränsad på grund av att han inte bär klänning har förstås ingen anledning att känna sig begränsad bara för att jag påstår det! Då har han missförstått. Jag menar att mannen blev begränsad som mycket liten när han inte ens fick valet att börja med.
Men alla män är inte små nyfödda pojkar längre. Alla män gör ju ett VAL nu och kan förstås välja att klä sig själva (inklusive min egen man som ni verkar vara intresserade av). Jag ser inte den enskilde mannen som begränsad (tex. du). Jag tycker bara att utgångläget var annorlunda än för kvinnor.
Finns det nån som till fullo förstår vad jag menar? Jag tvivlar
Med avseende på rättigheter, lika spelregler o.s.v., så skulle jag vilja skilja på uppfattningen av en könsmarkör från en partner (eller presumtiv sådan) och uppfattningen från resten av samhället.
För en partner har könet och könsidentiteten oftast en väldigt stor betydelse jag tror att det är ganska naivt, lönlöst och missriktat att försöka omskola alla att sluta uppfatta en partners könsmarkörer.
Det är också svårt eller uppväger i alla fall inte nackdelarna att utifrån försöka styra i kopplingen mellan personliga relationer och kön/könsidentitet.
Vad gäller resten av samhället så får de tycka vad de vill om klädsmaken, men de har egentligen inte med att göra vilken könsidentitet man markerar (eller inte markerar). Det är där frågan om individuell frihet kommer in för mig. En pojke ska t.ex. inte få sämre betyg pga sitt kön, eller bättre om han markerar en kvinnlig könsidentitet, tvärtom ska inte heller en flicka t.ex. få sämre betyg om hon klär sig könsneutralt eller i kläder som markerar en mer manlig könsidentitet. Det gäller givetvis inte bara klädsel utan även t.ex. beteenden.
Det är individens val, kunskaper, färdigheter, egenskaper o.s.v. som ska vara avgörande för de generella spelreglerna i samhället, inte kön eller markering av könsidentitet. En förändring på det området kan givetvis även komma att påverka betydelsen av kön och könsmarkörer i personliga/sexuella relationer, men målet är för mig INTE att utradera kön, könsidentitet eller könsmarkörer som sådana utan att de huvudsakligen ska höra till det privata/personliga.
Det jag kan vara något tveksam till är hur man väljer att ”introducera” olika färger eller kläder eftersom jag tycker att man också måste respektera både barn och vuxnas egen könsidentitet. Att passivt introducera olika sorters kläder och färger till barn ser jag inte några större problem med så länge det är ett fritt val. Att däremot försöka förmå dem att ”prova på”, ”bryta mot normer” eller rent av klä dem i könsmarkörer (som de kanske inte förstår) tycker jag är direkt förkastligt.
@En annan Andreas:
”Med avseende på rättigheter, lika spelregler o.s.v., så skulle jag vilja skilja på uppfattningen av en könsmarkör från en partner (eller presumtiv sådan) och uppfattningen från resten av samhället.”
Så du menar att om du får en pojke och en flicka, och du behandlar dem totalt olika från födseln exempelvis genom att ge dem totalt olika garderober och leksaker, och till och med Förbjuder dem att ha på sig varandras kläder även om dem vill (för att du vill lära dem om livet och inte vill att de ska utradera kön och könsidentitet)… så har du fortfarande en jämställd uppfostran?
Om du sen inte går fullt så långt som att förbjuda, utan bara ger dem olika verktyg i början på på livet (kläderna, leksakerna, bemötandet) .. tycker du det också är en jämställd start för dem på livet?
—
När det gäller partner så har man ju kommit upp i en mer sexuell ålder… och jag tror också det spelar roll vad för kön man är och vill söka sig till. Absolut spelar kön roll. Alltid.
Men hur ”slutar man uppfatta könsmarkörer”? Är inte bröst en slags könsmarkör?
—
Samhället ska förstås inte göra skillnad. Men varför gör föräldrarna så stor skillnad från början? För att det är viktigt för DEM att könstillhörighet ska synas (på ett spädbarn när den själv kanske inte ens vet eller bryr sig)? Visst ska de göra de om de vill… men varför måste det tolkas som ett ”statement” om man inte är så fixerad vid könsmarkörer.
När jag tänker efter så är könsmarkörer kanske superjätteviktigt för många av er? Alltså mer än de som finns biologiskt…
@En annan Andreas: Hur menar du att det skulle se ut i praktiken? Att man har på en pojke på 1 månad en rosa body? Eller en 5 årig pojke i rosa klänning trots hans protester? Eller exakt vilken situation e förkastlig?
@Mariel:
Skulle du medvetet klä ditt barn på ett sådant sätt du vet kommer leda till att barnet retas av de andra barnen?
@Pinjata: Nej såklart inte?
”När jag tänker efter så är könsmarkörer kanske superjätteviktigt för många av er? Alltså mer än de som finns biologiskt…”
Fundera på varför tjejer opererar brösten…….
@Johan Grå:
Jo, jag har sett det, men jag tror inte på det. Jag vet inte om du sett att jag är kritisk till vår uppfostringsnorm? Naturligtvis har vi uppfostrat vår son på det sätt vi tror på, vilket går stick i stäv med det Baumeister talar om. Nu är han ju bara en person, så det är anekdotisk bevisföring så det smäller om det och inte heller kan jag säg om eller hur han skulle vara annorlunda än han är om vi valt en annan väg. Men det jag kan säg är att han avviker, just vad gäller inre trygghet, så pass mycket att pedagogerna runt honom förundras. Vid ett tillfälle, där klassen skulle informeras och jag diskuterade saken med hans fröken, så frågade hon mig om hon skulle ta det eller om han själv skulle göra det. Jag svarade: ”Låt han själv göra det, han är så trygg, det fixar han bra själv” Mycket spontant utbrister denna pedagog, som jobbat som lärare i hela sitt liv: ”Ja, verkligen. Hur har ni burit er åt?!” Så helt fel val var det inte, för honom iaf.
@Ninni: Vad menas med stick i stäv? Är det att ni gjorde som han sa eller på annat sätt?
@Mariel:
Det betyder tvärtom eller motsatt (väl? eller är jag vilse nu? Det var det jag menade iaf)
Edit: Jag var inte vilse, för en gångs skull
Här
@Ninni: Okej
Det skulle vara väldigt intressant att läsa mer om vad du tänker kring uppfostran och så! Dvs. hela blogginlägg eller en bok 
@Mariel:
Jag och en vän har diskuterat det, att skriva en bok om barnuppfostran tillsammans, alltså
Nu känns dock detta mycket mer angeläget då detta för mig är större än jämställdhet. Detta handlar, för mig, om vårt samhälles välfärd och en hotande diktatur.
@Mariel:
Vet inte riktigt var du fått för dig att det handlar om att behandla olika.
Jag skriver vad jag menar i styckena därefter och jag har inte skrivit något om att behandla dem totalt olika eller att förbjuda dem att ha några kläder. Om de vill utradera sin egen könsidentitet eller struntar i den är inte något jag tänker lägga mig i.
Det jag skriver om är ungefär att det är en jävla skillnad på vad som är relevant när man ska sätta betyg, döma för ett brott, utvärdera jobbansökningar, diskutera klädkoder på arbetsplatser/vid större evenemang och när man försöker utvärdera någon som en presumtiv partner. Det är också svårt att styra på vilka grunder någon t.ex. väljer sina vänner, även om en del kanske gör det efter kön eller hudfärg.
Med jämställd tänker jag just på jämlik med avseende på kön, inte lika utfall oavsett om det är i form av kläder, leksaker, bemötande eller statistiska fördelningar i samhället. I första hand så handlar det för mig om att undvika de starkaste könskodningarna tills de kan välja själva.
Ja, det är senare i livet, men det är liksom inte bara att ignorera vilka konsekvenser valet att eller hur man markerar könsidentitet kan få. Markerar man en annan könsidentitet än man egentligen har(identitet) så blir det självklart svårare att hitta en partner som överensstämmer med den egna köns-/sexuella identiteten och vars sexuella/könsidentitet är kompatibel med denna. Man kan göra barnen medvetna om könsmarkörerna och konsekvenser som kan följa av hur man använder dem utan att för dens skull säga att det är fel eller att de inte får klä sig som de vill.
Det kan bli lite förvirrande, men jag skulle inte betrakta bröst som en könsmarkör utan det jag tänker på här är mer kopplat till könsidentiteten och brösten är då kanske mer ett könsattribut medans en könsmarkör kan vara att framhäva dem, dvs något som påverkar förhållandet mellan kön och könsidentitet.
Att omskola människor till att sluta uppfatta könsmarkörer kan handla om att försöka intala dem att rosa prinsessklänningar, djupa urringningar mm. bara är bekväma och snygga snarare än könsmarkörer.
Varför de försöker tvinga fram detta och därmed anser att de kan ignorera barnets könsidentitet/integritet vet jag inte. Jag har ungefär samma syn på att klä upp barn i könsmarkörer oavsett om de överensstämmer med barnets verkliga kön eller inte, men eftersom könsidentiteten oftare stämmer hyfsat överens med kön det omvända så ser jag anti-trenden som mer riskabel.
Att användning av könsmarkörer tolkas som någon sorts statement ligger väl i deras natur, men varför det skulle tolkas som ett statement att undvika dem vet jag inte, det problemet har jag inte stött på.
@Mariel:
Båda två, men det är ganska stor gradskillnad mellan dem.
Det finns ju oändligt många möjliga ”exakta” situationer, det jag tänker på är när det inte är pojkens eget val utan föräldern eller någon annan väljer en könsmarkör eller försöker påverka honom till att använda en könsmarkör snarare än att låta honom välja den om han själv vill.
@En annan Andreas: Jag tycker hela din kommentar var ganska intressant och måste fundera mer över den innan jag kan ge ett vettigt svar
Ibland kan de ta lite tid… det tog några månader innan jag gav ett svar till Ninni när hon fick mig att tänka efter 
@En annan Andreas: Jag tycker också det är viktigt att barnen väljer själv. Men innan de kan göra det så gör ju man som förälder det. De går ju inte att komma ifrån.
Jag kan inte heller se varför denna fråga skulle vara för liten för att diskuteras, och jag hoppas att vår rörelse kommer att slippa det klimatet framöver…
@Mariel:
Du kan sluta spekulera, jag skulle kasta en snabb blick på honom och sen var det nog med det. Det är just detta jag så intensivt försökt förklara för dig men som inte verkar gå in. Det finns inget förbud för Hjalmar att bära klänning om han är stark nog och väljer att göra det så är det OK så länge han själv och ingen annan fattar det beslutet men han får vara beredd på en och annan blick eller syrlig kommentar precis som du som kvinna får vara beredd på om du har djup urringning och har tatuerat brösten. Svårare än så är det inte. Anledningen att jag slår bakut är att du är en stark hen-förespråkare och tycks i jämställdismens namn och för sk. männens frihet vilja driva igenom någonting som de flesta heterosexuella männen inte vill ta i med tång det är svårt nog på datingmarknaden för männen så varför göra det ännu svårare. Jag tycker du motarbetar männen och det är ett mer eller mindre signum för feminister massmedia och godhetsapostlar. Bland det vidrigaste i den vägen kommer från Manshatarpartiet (MP). Men nog om detta, vi har olika uppfattning du och jag och vi kommer inte mycket längre än så här.
@Joakim:
Det är just genom att diskutera man kanske kan komma fram till VAD ”vår rörelser” är och VAR den står i olika frågor. Och klimatet? Vad är det för fel på klimatet om nu ingen fråga är för liten eller för stor?
@Mariel
”Om personen i fråga säger sig vara moderat så spelar det ingen roll om den röda rosen finns där.”
Jo, det spelar stor roll, han kommer med dubbla budskap!
Den personen tappar sin trovärdighet.
Just den röda rosen är en symbol för ett parti, och det är inte moderaterna!
(Precis som klänningen är en symbol för kvinna)
”Det kan också vara så att man förstår att klänning är en könsmarkör, men att man inte bryr sig om det. Man vill kanske inte signalera ett skit.”
Varför skall man då göra det? Vad är då vitsen? Varför skall jag signalera när jag inte vill?
Inte fan åker du omkring och tutar med bilen hela tiden bara för att det går!
”Får jag fråga en sak? Tror du jag vill se män i klänning?”
Det skiter jag i, det är inte relevant.
”Ja. Klänning är en könsmarkör. Det är så samhället säger. Men inte alla har behovet att skylta med sitt kön mer än nödvändigt. Tex. så känner jag mig trygg i att jag är kvinna.. och jag tycker det syns att jag e det även om jag har rakat hår eller ”killkläder”.”
Grattis, du är trygg i din identitet som kvinna, men de som faktiskt inte är det, och som faktiskt har det behovet skulle ju kanske kunna ta på sig en klänning istället för att operera tuttarna till orimliga proportioner….. Om det nu tillåts vara kvar som kvinnlig könsmarkör.
”Jag respekterar att vissa vill MARKERA SITT KÖN med en KÖNSMARKÖR – det jag pratar om att är att man också BÖR (läs: BÖR) respektera dem som inte bryr sig ett dyft och bara skiter fullkomligt i könsmarkörer…”
Instämmer, tro det eller ej. Men jag har hitills aldrig träffat på en man som har en klänning för att han helt enkelt tycker den är skönaste plagget. Av alla jag hittills träffat har bägge gjort det för att markera/provocera.
”Nej det jag säger är att den moderat som vill kunna ha en ros ska kunna få ha det utan att dömas. Att han BORDE vara fri att välja! Men att jag förstår till 100 % om det inte fungerar i det samhälle vi har. Förstår du hur jag vidareutvecklar ditt exempel?”
Nej, det förstår jag inte, mitt exempel var JUST DEN rosen, inte ”en ros”….. Klart att en moderat kan ha en vanlig ros, den är inte en symbol för socialdemokraterna. Men väljer han JUST DEN rosen visar han att han är socialdemokrat, inte moderat. Jag kanske inte var tydlig nog vilken ros jag avsåg i mitt exempel?
”Tänker du förresten samma sak om Smink?”
Nej det gör jag inte. Smink används för att förstärka andra markörer.
Läpparna svullnar vid sexuell upphetsning, något som läppstiftet simulerar/förstärker.
Pupillerna blir också större vid sexuell upphetsning, något som ögonsminket hjälper på traven.
Allt annat smink antar jag skall få personen att se yngre ut, slätare hy etc. (?).
Dessa fenomen är lika för båda könen, även om det hittills mest bara är det ena könet som anser sig behöva denna hjälp på traven.
Smink är artificiellt skapande av attraktion. Den sminkade ser ung (yngre) och het(are) ut, vilket skapar en naturlig reaktion tillbaka.
Ville jag vara elak skulle jag kunna kalla det för falsk marknadsföring, detta med smink. Därför är det inte intressant för mig att ägna mig åt, mig får ni ta som jag är… När mina läppar svullnar och pupillerna vidgas är det på allvar!
”Jag menar att mannen blev begränsad som mycket liten när han inte ens fick valet att börja med.”
Där håller jag inte med. Jag och många män med mig har säkerligen fått låna mammas klänning som små, och sprungit runt i dem, så det valet har vi haft. Men när vi blivit äldre och utvecklat vår könsidentitet har vi avstått klänning av den enkla anledningen att vi är män, så varför klä oss i kvinnokläder?
”Alla män gör ju ett VAL nu och kan förstås välja att klä sig själva (inklusive min egen man som ni verkar vara intresserade av). Jag ser inte den enskilde mannen som begränsad (tex. du). Jag tycker bara att utgångläget var annorlunda än för kvinnor.”
Japp, vi gör våra val, och som jag tidigare sagt, så har nog de flesta av oss efter en tid dissat morsans klänning av en orsak; vi har fått vår könsidentitet som män.
Vad din man föredrar ger jag högaktningsfullt fan i, han får klä sig som han vill.
Vad det gäller utgångsläget var åtminstonde inte mitt annorlunda, tror jag i alla fall, vad är annorlunda?
Mina föräldrar lät åtminstonde mig låna morsans klänning och prova.
Ditt utgångsläge får du ta med dina föräldrar….. Andras utgångsläge vet varken du eller jag så mycket om att vi kan yttra oss i frågan annat än som rena spekulationer.
Så tyvärr, jag förstår inte till fullo vad du menar, jag är nog inte ens i närheten att förstå är jag rädd för…..
Män i kvinnokläder, moderater med sossenålar, det är i min manliga värld ungefär som att säga att ett trafikljus kan vara rött och grönt på samma gång, och att det är upp till dig att välja helt utan gränser. Skulle vi resonera så i trafiken skulle det ju bli rent kaos, och det är lite så jag tolkar din åsikt, att du vill ha fullständig anarki gällande könsidentiteterna och samspelet mellan kvinnor och män.
Jag tycker det är svårt nog som det är idag. Varför är det så viktigt att plocka bort spelreglerna mellan könen?
Personligen tror jag att det är mycket av orsakerna till att det ser ut som det gör i samhället idag, med opererade tuttar, våldtäkter och annat. Trafikkaoset i spelet mellan könen börjar visa sig i och med feminismens intåg i samhället, folk som kör mot rött och tutar i tid och otid……
Som någon tidigare skrev ”tar vi bort dagens könsmarkörer kommer det att dyka upp nya mer extrema markörer”…
Klockan är sent, god natt!
P.S. Jag använder faktiskt kvinnokläder ibland!
När jag skall ut och fotvandra tar jag på mig ett par tunna damnylonstrumpor närmast foten, under de vanliga strumporna för att undvika skavsår. D.S.
@Mariel:
Nej, det går inte att komma ifrån att föräldern väljer vad barnet ska ha på sig, men det innebär inte att föräldern måste välja att ta på barnet könsmarkörer.
@Mariel:
Fundera så länge du behöver, jag föredrar det så.
@Mariel 18:53
Att försöka dra på (hetero)män klänning är att försöka ta ifrån män deras manlighet. Inget för den vanlige heteromannen, som vet att sådant beteende sänker hans värde som heteroman. Eventuellt så ökar hans värde som transa. Så länge folk får välja själva är jag nöjd.
@barfota 23:32
Vadå, skulle du inte uppskatta en stor & stark man i klänning, med lurviga ben, läppstift och grov skäggstubb…?
Hrrrm. Nej, tror inte det.
Utanför norden finns det nylonstrumpor med tillhörande benhållare för män. Typ som strumpebandshållare, fast under knät istället. Bärs företrädesvis under kostymbyxor.
OnT: Jag hade gått i klänning året runt om det inte vore för att det är en könsmarkör skapt för kvinnor efter deras biologiska beskaffenhet. Det är ett fantastiskt plagg och jag är klart avundsjuk på er som kan bära det.
Jag är Man och jag anser att det är fjolligt, barnsligt och fullkomligt genomkorkat att bära klänning som Man.
Jag är Man och jag skäms fan i mig inte för det!
Jag kan tänka mig att en och annan feminist nu kippar efter andan i att framför allt en Man vågar vara stolt för sin Manlighet!
JAG ÄR MAN OCH JAG ÄR FAN I MIG STOLT ÖVER DET!!!!
(Där svimmade nog en och annan fjolla från MFJ också.
)
@Hjalmar:
Vem vet vad jag har för normbrytande intressen. Att bryta alla normer är just nu så trendigt och PK.
@JD:
Hur VÅGAR du vara stolt över ditt kön tänk om du kränker någon, någonstans i något land. Tag genast på dig klänningen och bums iväg till spisen
@Grodan Boll:
Sy upp någonting själv som passar din kropp och gå omkring i det. Vad är det som hindrar dig mer än du själv. Blir du mobbad, förföljd eller trakasserad då. Som sagt var klä dig som du vill men var beredd på att det alltid finns någon som tittar litet extra eller kommenterar. Som heterosexuell så tycker naturligtvis jag det är fjolligt men inte skall väl du bry dig om vad jag tycker eller hur?
Kom bara inte och gapa om särbehandling och undantag på grund av ditt något udda klädesplagg, jag ställer inte upp på att någon skall särbehandlas som är fullt frisk och arbetsför.
Alternativt:
Gör som Di Leva… Tralla litet och kalla dig för artist eller konstnär, då är det OK att vara litet ”knäpp” och udda
@barfota 10:36
Jaa, i själva verket är vi kanske normbrytande transor allihopa…
Det är många jag skulle vilja se i kjol på jobbet, jämställdhetsminister Maria Arnholm t.ex… Det vore normbrytande – för en feministkvinna. De kanske skulle prova att bränna BH-ar också…? Eller är de för pryda för sånt? När bejakade en offentlig feministkvinna sin kvinnlighet senast?
@Anders Senior:
”Varför blir duktiga elever med höga betyg improduktiva i arbetslivet (lägre lön)?”
Skyddad verkstad, ungefär.
”Det kanske helt enkelt är så att man i många fall inte behöver kunna algebra, geografi, religion, feminism och andra teoretiska ämnen i många yrken för att vara effektiv, det kanske räcker med att du är villig att kavla upp armarna och hugga i istället för att analysera sönder varför saker är som de är?”
Vill minnas att det någon gång på nittiotalet var problem med datoriseringen på Göteborgs universitet. Lång historia. Summan av kardemumman var att samtliga ansökande till tandläkarlinjen, oavsett gymnasiebetyg, blev intagna.
Efter ett par år visade det sig att de som egentligen hade ”för låga” betyg klarade sig lika bra som de andra.
Motivation och insats var viktigare än betyg.
@Barfota
Jag har en klänning, måttsydd efter min kropp just för att det inte skulle vara fråga om transvestitism och buren under ett flera timmar långt shoppingpass i centralaste göteborg under ”rusningstrafik”.
Se min kommentar under tidigare inlägg.
@Hjalmar:
Jag hade hellre sett en utveckling där fler kvinnor plockade fram deras kvinnlighet och män plockade fram sin manlighet än det här förbannade försöket att lobba för någon sorts slätstrukenhet där man skall behöva gissa sig fram till vilket kön det är på personen man träffar. Både kvinnor och män bör vara stolta över sitt eget kön. Sedan är det väl dags att helt skrota den befängda idén på att män och kvinnor kan göra samma saker och klara av samma yrken. Dags att dra filten ur öronen, gnugga ögonen och vakna upp till verkligheten innan hela samhället brakar samman p.g.a. att okunniga, odugliga eller ”särskilt skyddsvärda” individer skall kvoteras in i alla hörn. Feministerna kan börja sjunga på deras svanesång, klockan är slagen både för feminister och velourpolitiker.
@Grodan Boll:
Jo nu minns jag det och då har du väl kommit en bra bit på vägen och känns det OK för dig så är det väl bara att köra på eller hur? Allting är en mognadsprocess och vi slutar alla som gamla gnällgubbar och gnällkärringar.
@Barfota
Nope.
Min kropp sätter stopp för det. Den saknar kurvor.
Apropå: ur ett jämställdhetsperspektiv kan man även titta på hur tillgängliga och lagliga hormonella preparat för personligt bruk är.
På samma tema: manliga p-piller och bodymod i allmänhet.
@ Grodan Boll
Japp. Läkemedel för kvinnor med problem efter klimakteriet är subventionerade, men inte för män.
@Grodan Boll:
I ett försök att vara rolig så kan man ju påstå att då är åtminstone din kropp ”jämställd”. Men visst kan det vara värt att diskutera och samma som Ninni skriver
Nej och det är inte Viagra eller annan medicin mot erektionsproblem heller och det stör mig som kommit upp i åldern. En dålig pension ger automatiskt vid handen att man faktiskt inte ens har råd till ett fungerande sexliv, men så är väl inte vita heterosexuella medelålder män och deras sexliv och psykiska välbefinnande något som helst problem i stadsfeminismens högborg Sverige.
Klart grabben kan ha en klänning.
@Ninni
Touché
@barfota:
Nej och det är inte Viagra eller annan medicin mot erektionsproblem heller
Det var prepart som Viagra och liknande jag åsyftade. Kvinnors slemhinnor kan bli sköra i/efter klimateriet, vilket ger problem med penetrerande sex. För det finns läkemedel, tex. Livial, som är subventionerat.
Det är möjligt det finns en skillnad som förklarar varför det ena men inte det andra subventioneras, som jag inte vet.. men..
Det är samma sak med vård. Som kvinna som passerat bäst-före-datum kallas jag till gyn för cellprov och mamografi regelbundet. Hur är det med prostatacancer? Inget, trots att fler dör av prostatacancer än bröstcancer. Om jag inte missminner mig så är det dubbelt så många.
”Strukturerna” är inte så dolda om man inte är feminist.
@Ninni:
Det hela är problematiskt. Som jag sa det är dyra preparat och tydligen stora risker både med att använda preparaten och läkarundersöka sig.
Tidig prostatacancer ökar risk för självmord
Själv tycker jag nog att även män både skulle få gratisundersökning och subventionerad medicin, men man skall inte gnälla, har ju bara jobbat och betalat min skatt i 50år och tillhör ju inte heller en ”skyddsvärd” grupp.
Man kan inte få allt här i livet, jag fick ju trots allt göra värnplikten till gagn för fosterlandet ;(
@JD:
Jag tycker att man kan vara stolt över att vara man utan att betrakta det som fjolligt, barnsligt eller genomkorkat att bära klänning.
Jag ser inte heller varför man måste skämmas för att vara man för att man tagit på sig en klänning.
Man kan väl vara stolt över att vara man och stolt över de delar av mansrollen man väljer att uppfylla utan att skämmas för att man inte uppfyller alla andra?
@En annan Andreas: Jag tycker det var fint det du skrev, speciellt slutet. Och jag har en önskan om att mina söner ska vara stolta över att vara män, och det andra du formulerade så fint hoppas jag också kunna förmedla till dem!
Det skulle kunna skrivas
”Var stolt över att vara man! Och var stolt över de delar av mansrollen du väljer att uppfylla utan att skämmas för att du eventuellt inte uppfyller de andra.”
och hängas upp på valfri plats i hemmet i en tavla
@En annan Andreas: Exakt. Så vad ska man göra? Antingen undvika allt som kan vara ”könsmarkörer” för någon annan eller så kanske man bara vill strunta i vad alla andra tycker å köra ”allt åt alla” ?
Men en sak jag insåg om könsmarkörer. Om jag tex. vill tänka på ”lika spelregler” och tar på både dottern och sonen i klänning så verkar det som om att många här tycker att jag Egentligen tänker på
”Lika utfall” just genom att det ser ut som att både flickan och pojken fått på sig Likadana kläder. Förstår du hur jag menar?
@trollan: Ja alltså just det om slips å så var ett skitkasst exempel! Det finns inte så mycket som kvinnor Inte kan göra.
Ja håller med.
@Mariel:
Ja, jag har använt det i jag-form tidigare, men den generella fungerar också bra. Kanske dags att trycka upp en t-shirt
@Mariel:
Tyvärr så fungerar det här med att ”strunta i vad alla andra tycker och bara köra” endast om man antingen inte har något att förlora eller ett sådant maktövertag att man istället kan tvinga alla andra att följa efter.
Sett till demografin för t.ex. social utsatthet så finns det åtskilligt med utrymme nedåt för män, så läget när man inte har något att förlora är ganska extremt. De som har makt att tvinga andra att följa efter är ännu färre.
Om du tar på båda barnen klänning så skulle jag säga att det är just lika utfall, inte lika spelregler, som tillämpas. Spelreglerna har med individen och samhället att göra, inte ditt val, och då handlar det mer om att ignorera de olika spelreglerna.
Om du tar på båda neutrala kläder så tillämpar du lika spelregler, dvs båda barnens kläder är lika (neutrala) relativt samhällets spelregler.
Att klä barnen i respektive köns könsmarkörer kan verka som lika spelregler, men då endast relativt deras egen könsroll, dvs det innebär att man accepterar eller förstärker de olika spelregler som är inbyggda i könsrollen.
Tänk i form av lika spelregler mellan barnen relativt samhällets regler.
@Kristian:
”Motivation och insats var viktigare än betyg”
Precis!
Skillnaden är att i skolan ger mer motivation och insats högre betyg,
I arbetslivet ger motivation och insats högre lön istället…..
Och då är vi tillbaka till frågan om varför kvinnor som grupp inte är lika motiverade att arbeta som pojkar,
Och varför pojkar som grupp inte är lika motiverade att plugga som tjejer?
Jag såg ett youtubeklipp, som jag tyvärr tappat länken till, som handlade just om att förklara löneskillnader.
Först fick publiken flytta på sig, så att kvinnor satt på ena sidan salen, och män på andra.
Därefter skulle de genom handuppräckning svara på ett antal ja/nej frågor.
Frågorna var av typen nedan, de exakta frågorna har jag tyvärr glömt.
”Är du beredd att pendla 1 timme för att jobba?”
”Hur många pendlar en timme eller mer till jobbet?”
”Är du beredd att jobba mer än 50 timmar i veckan?”
”Jobbar du mer än 50 timmar i veckan?”
Etc. Etc.
Resultatet var entydigt och lätt att överskåda i och med uppdelningen av publiken, männen var i klar majoritet på de saker som krävde personliga uppoffringar för att få högre lön. Männen var helt klart mer motiverade att offra tid och familj för högre lön. Det visade att männen inte bara var mer villiga att göra dessa uppoffringar, det visade att de verkligen gjorde det också.
”Var stolt över att vara man! Och var stolt över de delar av mansrollen du väljer att uppfylla utan att skämmas för att du eventuellt inte uppfyller de roller andra vill att du ska uppfylla.”
@Anders Senior:
Warren Farrells föreläsning på CATO institute om hans bok ”Why men earn more”
@ Erik
Ja, den är det, tack!
Och dessutom får man en ledtråd till feminismens riktiga agenda, det handlar inte om jämställdhet, för då finns det handfasta åtgärder man kan göra för att uppnå det.
Det handlar om ideologi, och försök att lagstifta in sin egen ideologi då de inte kan införa den via demokratiska val, eftersom ingen röstar på dumheterna……
@JonasBsson
För mig personligen blir det ändå dubbla budskap om det.
”Var stolt över din manlighet, klä dig som kvinna!”
”Var stolt över din manlighet, maskera dig till kvinna”
Jag skulle snarare vända på det.
”Var stolt över din kvinnlighet, markera det gärna med en klänning!”
Men det är jag det, gammal stofil som jag är……
@Anders Senior
Nu hängde jag inte med riktigt…..
Det jag menade var att om jag i min manlighet vill iklä mig en klänning så är det ok och att man ska skita i vad andra tycker att man bör göra för att uppfylla deras bild av vad manlighet är. Personligen skulle jag nog avstå men det beror på att jag inte gillar när det drar om kockspelet.
”Var stolt över din kvinnlighet, markera det gärna med en klänning!”
Den här meningen läser jag som ”Jag ser att du tydligen är kvinna men enligt min blid av en kvinna så bör du bära klänning”.
Men det är jag det, gammal stofil som jag är
Jag håller med dig om att du har all rätt att klä dig i klänning om du vill, vare sig du är hon han eller hen.
Men det är fortfarande en kvinnlig könsmarkör för mig.
@En annan Andreas: Jag förstår hur du menar.
Jag pratade också med Erik om de idag.. och mycket klarnade upp. Vi använde som exempel om vi skulle dra till en öde ö idag och inte komma tillbaka. Då skulle användandet av klänningen inte spela ett dugg roll…
Tänkte faktiskt blogga om det någon dag framöver för mina åsikter har utvecklats lite..
Hur gammal är du btw? E du singel?
@JonasBsson:
Det är också en bra poäng.
@Mariel:
Samhället påminner om en av de där korkade lekarna som går ut på att lägga på regel efter regel som ska följas och de som inte lyckas följa reglerna slås ut tills det bara är en kvar. Skillnaden är att konsekvenserna av att slås ut är mycket värre och mer långtgående i samhället än i leken och i samhället kan man inte bara låta bli att leka eftersom det innebär en direkt utslagning, oavsett hur korkade reglerna är.
Ser fram emot nästa inlägg…
På A svarar jag för övrigt i mina bästa år (dvs några år över 30) och på B svarar jag nej.
@En annan Andreas: Ja… men de e så de e om man vill ha en gemensam ekonomi.
Okej
Ähm, gemensam ekonomi?
@En annan Andreas: Erik tyckte det var en bättre formulering än bara ”samhälle”. Så jag provar att formulera mig så
Jag ser det nog mer som ett vanligt dominansbeteende än ett resultat av gemensam ekonomi.
@En annan Andreas: Att ha normer? Tycker du inte om ”spelreglerna” i samhället? Hur skulle det se ut istället?
@Mariel:
Nej, inte att det finns normer som sådana, men hur de/ de sociala regelverken byggs upp med enda syfte att utesluta, inte för att de behövs för att samhället ska fungera. Snarare är deras funktion den motsatta.