Det finns tydligen ett feministiskt konstcenter kallad Elizabeth A. Sackler Center for Feminist Art lokaliserat på fjärde våningen i Brooklyn Museum, New York. Jag har aldrig hört talas om det förut, men det verkar vara ganska högstatus, om man säger som så. De har tydligen en permanent uställning kallad The Dinner Party där man dukat för 39 historiska feministikoner med vaginainspirerat upplägg. Sett på lite avstånd ser det faktiskt ganska cool ut, det är inte som i sverige där man garanterat hade sprutat en massa röd gegga över allt ihop bara för att visa att vi alla inte bara måste tala om mens, utan också helst äta eländet. (Det kommer, vänta bara!)

Sedan 2012 delar detta konstcenter ut ett pris till extraordinära kvinnor som är de första inom sitt fält. Trots att det bara är fjärde året som man nu delar ut det så har man hunnit med att ära sjutton kvinnor (årets mottagare av priset blir den artonde, och inspirerad av att man nyss bytte ständig sekreterare i Svenska Akademin så kan jag ju säga att årets pristagare verkligen skulle passa som ständig förgrundskvinna för den feministiska rörelsen.) Anledningen till att man hunnit med så många kvinnor på bara några få år är att man första året hade femton stycken kvinnor som fick motta priset (däribland nobelpristagaren Toni Morrison och, postumt, cherokesen Wilma Mankiller, antar de inspirerades av namnet). De som delar ut priset varje år är Elizabeth Sackler och Gloria Steinem (den sistnämnda är en sådan feministisk ikon att till och med jag känner igen namnet), och i år har de enligt min mening överträffat sig själva genom att utse en riktig feministisk gris till mottagare av priset.

Årets mottagare är förmodligen, tack vare sin exponering i underhållningsbranschen, en av världens mest kända feminister, till och med många barn känner till henne. Detta hade hon att säga om att hon fick priset:

As a young woman born on a farm, I was told that my life would be nothing but mud, sweat and tears … and the occasional trip to the 4-H fair. Now that may have been enough for some, but not for moi. I refused to accept someone else’s definition of my life and my future. I knew there was something bigger and better out there – and that I could achieve it if I never, ever gave up. Thanks to grit, fortitude, perseverance, the inspiration of other great feminists and the aforementioned karate, I did in fact achieve those dreams. Today, I live in Hollywood, where there is still a lot of mud, sweat and tears, but the hours and compensation are much more attractive.

Det är ganska skrämmande att man väljer att belöna en feminist som är så välkänd för ett så eldfängt temperament att hon vid ett flertal tillfällen hemfallit åt obehärskat övervåld (satt kanske Sharon Osborne med i juryn, undrar man). Och det rör sig inte om någon enstaka fadäs eller självförsvar. Mycket av hennes våld finns väldokumenterat och kan ses av vem som vill på YouTube. Nedan är bara ett fåtal exempel:

Det säger något att ett så våldsbenäget svin får dela plats med nobelpristagare inom feminismens förnämsta kretsar. DN har också uppmärksammat nyheten.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.