Jag skrev en kommentar hos Toklandet, och jag vill bygga om den till ett inlägg. Kommentaren var ett svar till Pernilla Alexandersson, VD och grundare av Add Gender AB.
Först vill jag börja med att rosa Pernilla Alexandersson. Jag har noterat henne vid ett antal tillfällen och hon har min respekt. Mitt inlägg ska inte tolkas som kritik av henne, varken som person eller yrkesmänniska. Inlägget är ämnat att vara konstruktiv kritik, på ett generellt plan.
Pernilla Alexandersson beskriver hur svårt det var för henne att få män att engagera sig för killjourer. Hon skriver:
DET är att manscurla. Och sen inte få dem ända in i boet.
Har ni gjort sånt? Har ni känt känslan av att jobba stenhårt för att inkludera män och sedan svälja bitterheten när det inte är tillräckligt?
Har ni sett antifeministiska debattörer komma och gå såsom jag har sett? Lägga ner sitt arbete å säga: det är inte värt det? Varför tror ni att jag fortsätter? För att för mig finns inte alternativet ”det är inte värt det”.
Min fråga till Pernilla Alexandersson är: Vet du varför män beter sig så? Kan du – som genusexpert och med din utbildning – förklara det sociala fenomen du här noterar?
Det kan jag, med min kompetens som består av min levda erfarenhet, mitt gedigna intresse för genusfrågor och att jag har vad man kan betrakta som en omfattande informell utbildning i ämnet då jag läser mängder.
Att jag valde att bli skribent på Genusdebatten var för att jag ville förklara ”genusfenomen” av det här slaget – för i förklaringarna finns också nycklarna till en ökad jämställdhet. Utan fungerande förklaringsmodeller är jämställdhetsarbetet dömt att misslyckas, hur goda intentioner man än har.
Väldigt ofta när jag stöter på människor som kallar sig genusmedvetna, så förbluffas jag av deras okunskap om genussystemet. Häromdagen läste jag t.ex. detta av en kvinnlig ”genusmedveten lärare”, Sanna:
När jag analyserar varför det blir så så tänker jag dels att det har att göra med att jag ofta trivdes bättre med killar när jag själv var tonåring och att jag än idag tycker det är enklare att ta kontakt med en främling av manskön än av kvinnokön (jag känner mig avslappnad och inte lika ”bedömd” av män… konstigt nog?) [min emfas]
Varför tar jag upp detta andra citat?
Det finns ett antal faktorer inom genussystemet som är för genusmedvetenhet vad kunskap om bokstäver är för läsförståelse. Kunskap om dessa faktorer är helt avgörande för att man ska kunna vara genusmedveten, det är en kunskap som måste vara helt automatiserad på samma sätt som vi inte kan låta bli att läsa när vi ser bokstäver organiserade till ord. Båda dessa citat pekar ut olika effekter av en och samma (!) grundläggande faktor i genussystemet – manlig homosocial gemenskap.
I min serie En ideologisk tvekamp – Jämställdism vs Feminismen, handlade del 2 om projicering. Där kan man läsa följande:
I detta inlägg vill jag använda mig av en bild som hör till serien om den kvinnlig homosociala gemenskapen. Bilden är preliminär, så den kan komma att modifieras lite. Med den vill jag försöka åskådliggöra hur; olika dessa kulturella system är. Bilden innehåller en mängd information: form, färgsättning, konturlinje och ord är alla valda för att åskådliggöra specifika kulturella skillnader och jag kommer förklara och underbygga bilden i detalj i serien sen.
Manlig och kvinnlig homosocial gemenskap –
Två olika kulturer.
Både Pernilla Alexandersson och Sanna noterar effekter av skillnaden i dessa kulturer, men jag ser inte att de förstår vad det är de noterar. Detsamma gäller genusforskare och genusvetenskaplig forskning. Man har faktorerna mitt framför ögonen och noterar deras effekter, men man förstår inte vad man ser och vad detta får för konsekvenser.
Den absolut största fördelen med manlig homosocial gemenskap – individualismen – är det Sanna noterar som ”konstigt”. Eftersom man inte umgås kring relation utan kring sak så har ens person och personliga val inte samma betydelse som i kvinnlig homosocialitet. Därför blir man inte ”bedömd” på samma sätt som man blir i den kvinnliga homosociala gemenskapen – kollektivismen. Som en konsekvens av detta framstår det ofta som underligt för män när feminister pratar om normer och strukturer som om dessa vore juridiska lagar. En annan konsekvens är att om man tolkar manlig homosocialitet utifrån ett perspektiv där man använder kvinnlig homosocialitet som norm så blir tolkningen misandrisk. Därför blir feministers tal om maskuliniteter med få undantag verklighetsfrånvänd misandrisk goja, hur goda intentionerna än är.
Den absolut största nackdelen med manlig homosocial gemenskap är, som Pernilla Alexandersson noterar, att det är svårt att få män att engagera sig för män och kring manlighet. Det är, liksom påpekat i tidigare stycke, en effekt av att man inte umgås kring relation, i synnerhet inte relation baserat på ”män som könsvarelser”. På den kvinnliga sidan umgås man kring relationer och det är en del av att ”göra kvinnan” att ”hjälpa sin syster”. Män och att ”göra mannen” är också att ”hjälpa sin syster”! (Så glöm det där snacket om att ”män kvoterar män”, det är projicering.) Både den manliga och kvinnliga könssocialiseringen (och troligen även biologisk programmering) formar oss till att hjälpa individer av kvinnligt kön. Därför är det en mycket större utmaning att få män, jämfört med kvinnor, att engagera sig och organisera sig i den här typen av verksamheter. Kan någon förklara för mig varför vi har en könsdiskriminerande lag som förstärker denna skillnad i kön/genus?
När man kan dessa ”genusbokstäver” och har läsningen av dem automatiserad så kan man förklara en mängd olika sociala fenomen och statistiska utfall i vårt samhälle:
På den manliga sidan medför bristen på en motsvarighet till ”systerskapet” att män saknar det sociala skyddsnät som kvinnlig homosocialitet och kvinnligt skyddsvärde ger, varför de lättare blir uteliggare och är överrepresenterade i självmordsstatistiken. Om man ser till Hirschis kontrollteori så har män en svagare ”anknytning”. Tillsammans med det vidriga sätt pojkar hanteras på har vi den sociologiska förklaringen till att vi har fler brottslingar av manligt kön. Det i sin tur påverkar vår stereotypa bild där ”förövare = man” och därför döms män hårdare för samma brott och mörkertalet bland kvinnliga förövare blir högre då vi har svårare att ta till oss att en kvinna är en brottsling och vi vill även gärna bortförklara kvinnors brottsliga handlingar genom att tolka in förmildrande omständigheter utifrån hennes kön.
Detta får även effekter på arbetsmarknaden. Det är därför arbetsplatsmobbing är mer omfattande på den kvinnodominerade arbetsmarknaden. Den kvinnliga homosociala gemenskapens natur ger aningen sämre förförståelse för vad som krävs av en på arbetsmarknaden för att man ska kunna lyckas om man önskar göra en framgångsrik karriär. En karriär utmanar också ”systerskapet” och den hårda bedömningen kvinnor emellan är obehaglig att utmana. Av den anledningen svarar jag Rick så här i en kommentar:
[Rick skrev:] Ur min erfarenhet kunde jag t.ex. säga att jag har inga problem med ett visst karriärcoachande av kvinnor eftersom jag är medveten om att de drar sig för att hålla sig framme. [Mitt svar:] Jag med. Men, utifrån min erfarenhet, (anekdotiskt så det smäller om det, jag vet. Men så är det ju med nya tankesätt), jag skulle vilja att den coachningen utgick från detta, för jag tror att det skulle vara långt mer effektivt. *Går händelserna i förväg* Den rosa färgsättningen, tänk på det som en magnet som sitter i centrum av stjärnan. Det bästa vapen man kan ge karriärssugna kvinnor är en förståelse för denna magnetens dragningskraft, Varför finns den? Vad fyller den för funktion ur ett biologiskt perspektiv?När man förstår den, så får man som en inre motståndskraft mot den. Och det menar jag, är en mångt effektivare coachning.
Åter till Pernilla Alexandersson:
Jag vet också att för er betyder ”fil kans[sic!] i genusvetenskap” ungefär ”fil kand i häxeri” – betänk då att i min fil kand ingår: historia, etnologi, företagsekonomi, organisationsförändring, relativitetsteori (!) <- obs viktigt, vetenskapskritik, retorik, akademiska studier och det mesta av detta utanför den genusvetenskapliga instutitionen.
Vad just Pernilla Alexandersson har för kompetens det har jag ingen insikt i och därmed ingen åsikt om. Min kritik mot genusvetenskapen bygger på det jag vet, inte det jag inte vet.
Vad vet jag då?
Jag har satt mig in i vilken kurslitteratur som används inom genusvetenskaplig utbildning (Jag har tagit del av mycket mer än det som jag ännu hunnit redovisa) och där saknas, vad jag kunnat se, väldigt stora delar som är av avgörande betydelse för förståelse av genus- och särhållningssystemet. Denna litteratur innehåller också mycket som är kraftigt undermåligt och har en retorik som är mycket bekymmersam genom att den är misandrisk, felaktig och har en indoktrinerande uppbyggnad (t.ex. Y. Hirdmans: Genus – om det stabilas föränderliga form).
Kort så:
* Man utgår från att kvinnan är underordnad/undervärderad som om det vore en självklar sanning. (Om man vänder det axiomet 180 grader, så faller saker på plats, menar jag.)
* Man studerar kvinnors problem och män som problem‡ (t.ex. M. Kimmel), men jag saknar mäns problem (t.ex. Nora Vincent , dr Paul Nathanson och dr Katherine K. Young) och kvinnor som problem.
* Jag har ännu inte hittat något kursmaterial som faktiskt identifierar och förklarar ”bokstäverna”, de grundläggande faktorerna i genussystemet, på ett neutralt sätt.
Jag menar att de här bristerna inom genusvetenskapen är orsaken till att vårt samhälle idag är djupt misandriskt och gynocentrisk. Den skapar och legitimerar manshat. Jag känner dock ett spirande hopp (p.g.a. personer som Pernilla Alexandersson, Ann-Sofie Nyström och Johanna Andersson samt boken ”Kvinnorna gör mannen” av David Tjeders m.fl.) att det genusvetenskapen kritiseras för är på väg att förändras.
Låt oss hoppas på det.
‡ Som jag skrev tidigare så är den manliga könssocialiseringen ”att hjälpa sin syster”. Det är t.ex. en faktor bakom våldbrottsproblematik. Vissa män gör vad som helst [länk 1, länk 2], inklusive ljuger om manlighet så de tror sig själva, för att få kvinnlig uppskattning, alternativt dölja/bortförklara sin egen brottslighet. Det bör man ha i bakhuvudet när man möter budskap av män om män som problem.
Väldigt, väldigt bra!
Om du inte har läst ’A Mind of Her Own, the evolutionary psychology of women’ av Anne Campbell så borde du (http://www.amazon.com/Mind-Her-Own-Evolutionary-Psychology/dp/0198504985). Jag känner igen mycket av det du skriver därifrån.
(jag kan fö också rekommendera ’The Evolutionary Biology of human female sexuality’ (http://www.amazon.com/Evolutionary-Biology-Human-Female-Sexuality/dp/019534099X/ref=sr_1_4?s=books&ie=UTF8&qid=1396354287&sr=1-4&keywords=human+female+sexual+evolution)
Ännu en övertygande pedagogisk prestation av Ninni. Bara en fråga återstår: När kommer boken där alla de här intelligenta iakttagelserna sammanfattas? Gör det svenska samhället en stor tjänst och publicera dina tankar – jag menar allvar…
@en annan Erik:
Intressant. Jagkänner igen författarens namn, men inte titeln. Ska kolla upp det. Om jag inte har läst den så ska jag. Tack för tipset.
@Rick:
Jag följer en planering när jag bloggar, där jag betar av olika delar av genussystemet allt eftersom. Min tanke är att när jag lagt ut helheten och har sagt ”det jag har att säga” liksom, så vill jag försöka sammanställa det i bokform. Och då i en sådan form att den går att använda som kurslitteratur inom genusvetenskap. Men jag kan av privata orsaker inte lova det, men min intention är sådan iaf.
@Ninni:
Då kan det förmodligen bli svårt att förbli anonym?
Jag tror att boken blir enormt bra, men cynikern i mig är enormt tveksam till att den faktiskt skulle användas inom genusvetenskap…
Jag håller med. Det är nog svårt att få män att arbeta för kollektivet män och särskilt att för män som offer. Män tenderar också värdera män efter deras förmåga att bidra. Däremot kan man nog få män engagerade i att vägleda män, som en faderskapsgestalt eller storebror. Alternativt fokusera på mäns engagemang i att få samhället att överleva. Det känner jag igen både från min erfarenhet och vad jag tycker verkar driva många i manosfären.
men anonymiteten, vem bryr sig när man skriver inlägg av den här kalibern =O eller skriv under pseudonym bara.
”När man kan dessa ”genusbokstäver” och har läsningen av dem automatiserad så kan man förklara en mängd olika sociala fenomen och statistiska utfall i vårt samhälle:”
det blir som jämställdismglasögon, jmf genus(feminism)glasögon. vet inte om man ska uppmuntra människor att några typer av genusglasögon på sig när de beger sig ut i världen. då ska man ha vääääldigt mkt på fötterna och det ska i princip råda akademisk konsensus till den linje man företräder. först god bevisning, konsensus, etc, sedan glasögon.
Ninni for the next jämställdhetsminister!
Och som nybliven minister kommer ditt första uttalande att vara ”nej, jag är inte feminist, jag är jämställdist”!
Gissa vad första frågan som ställdes var?
I Finland driver man med genusvansinnet – motsvarigheten till SR körde nyhet om ”hen”-reform som aprilskämt!
”Omfattande hen-reform på Svenska Yle
Det könsneutrala pronomenet hen har raskt etablerats i Svenskfinland. Nu vill Svenska Yle vara en föregångare och ytterligare skynda på processen att uppnå ett möjligast könsneutralt medielandskap.
– Vi ser att detta är tidens melodi, konstaterar Alex Hering, nytillträdd genusansvarig på Svenska Yle. Vi har uppmanat alla våra redaktörer att kategoriskt använda hen istället för han eller hon. Kön är ju så otroligt irrelevant i dagens värld.
Under våren inleds också ett påkostat projekt för att neutralisera de finlandssvenska kanalernas programledarprofiler. I radiostudiorna kommer man till exempel inom kort att installera mikrofonfilter som gör att programledarnas röster blir neutraliserade. Det kommer att vara så gott som omöjligt att avgöra om det är en man eller kvinna som talar. Enligt Hering upplever 80 procent av Radio X3M:s lyssnare kanalen som grabbig, medan hela 90 procent ser Radio Vega som en tantkanal. Med hjälp av filtren hoppas man kunna komma ifrån den här uppdelningen.
– Sådana här filter används redan på flera radiokanaler i Sverige, påpekar Hering. Det kostar givetvis en del att förse alla studior med filter, men det är nog det absolut klokaste vi kan göra med våra pengar.”
http://svenska.yle.fi/artikel/2014/04/01/omfattande-hen-reform-pa-svenska-yle
Här en liten diskussionstråd angående de Men’s Sheds som startade i Australien, och sedan dykt upp på några andra ställen också.
Topic: Mens Shed or Womens Shed????
Efter lite diskussion hit och dit kommer ett officiellt svar från ”The Shed Team”:
Här en studie om Men’s Sheds in Ireland
I diskussioner tidigare har jag hört kommentarer om att flera sheds tappat i popularitet när kvinnor kommit in där. Det som kommer upp i diskussionen är att det tycks vara svårt för många kvinnor att komma in i en mansdominerad miljö och bara anpassa sig, utan att försöka förändra den. En annan kommentar är att männen också börjar bete sig annorlunda när kvinnor kommer med i bilden: det är inte längre samma okomplicerade kamratskap, utan de börjar tävla. Jag hittar dock inte länken till den diskussionen (har för mig att det var med Murray Straus).
Ännu en studie om Men’s Sheds i Australien:
Så vitt jag förstår tappade kriscentrum för män i Malmö hälften av de manliga besökarna när man integrerades med mottagningen för kvinnor. Jag tror inte antalet kvinnor minskade.
Ninni har gjort det igen, strålande!
Instämmer med att det var bra skrivet. Har aldrig riktigt tänkt på skillnaderna i den homo-sociala gemenskapen men det förklarar väldigt mycket.
Stark och bra sammanställning!
Mycket bra. Ett av de bästa och mest klargörande inlägg på GD.
Genusvetarna studerar inte hur könen ÄR, de studerar vilka fördomar och fantasier som finns om könen. Det är därför de så ofta använder skönlitteratur och franska flumfilosofer som kursmaterial. Och det är därför genusvetare och jämställdister så ofta talar förbi varandra, då de båda grupperna inte beskriver samma saker.
Ett av genusvetarnas misstag är att de tror att fördomar och fantasier GÖR könet, vilket kanske stämmer delvis på vissa områden men knappt alls på andra. T.ex. våld är ett område med stor kulturell påverkan, den sexuella selektionen (partnervalet) är ett område med stor biologisk påverkan.
Mycket bra.
Men frågan ligger i luften: Har du fått någon mer respons från Pernilla Alexandersson?
@Johan Grå:
”Jag håller med. Det är nog svårt att få män att arbeta för kollektivet män och särskilt att för män som offer.”
Det är lättare att få män att engagera sig för en sakfråga, t.ex. en rättvisefråga, än för ett könskollektiv.
tror inte män har svårt att ta ställning för ett kollektiv iof, om de kan identifiera sig med det. det är ju framför allt män som är lojala med nationen och sådana saker medan kvinnor är jämförelsevis ointresserade av den gemenskapen. även om det är svårt att generalisera på det sättet och framför allt nuförtiden när alla är så individualistiska… det kanske helt enkelt är ett drag hos vänstern att de ogillar alla starka och välmående gemenskaper. det ska vara småttigt och utsatt eller så ska det inte vara alls. det finns en sympatisk känsla i grunden men också en obehaglig brist på empati för allt det som inte innefattas av små och utsatta minoriteter. och alla företeelser som uppfattas som negativa, tex nazism, ska förstoras upp och klistras på en stor gemenskap för att det känns bättre att angripa en sådan. #tänkahögt
Ninni
Du är ingenjörsutbildas väl? Det räknar jag i sammanhanget som full legitim formell utbildning när det kommer till genusfrågor också. De vetenskapliga positivistiska kraven på vetenskap är ju där. Så du är faktiskt mer utbildad än de flesta genusvetare i Sverige i ämnet vetenskap. Så tryck nu inte ner dig snäckan! Du är skitbra.
Klokaste jag läst på väldigt länge. Genusvetare verkar tyvärr inte veta så mycket om manligt genus. De verkar mest projicera kvinnligt genus på män.
Att synliggöra tänket mellan individualitet/kollektiv är mycket viktigt för att komma vidare i jämställdhetsdebatten tror jag. Flera av de skillnader mellan feminister (kvinnligt tänk) och jämställdister (manligt tänk) när det gäller ex. lönediskussioner kan exempelvis förklaras med detta. Jämställdisten säger att individen själv väljer hur mycket den vill arbeta och får lön därefter medan feministen pratar om grupper, genomsnitt och utgår från att kollektivet gör samma val.
@MK:
Då kan det förmodligen bli svårt att förbli anonym?
Det är en fördel att inte vara anonym, men det går att skriva under pseudonym.
Hur jag väljer att göra det vet jag inte, det beror på hur samhället utvecklas. Det ser vi den dagen.
Jag tror att boken blir enormt bra, men cynikern i mig är enormt tveksam till att den faktiskt skulle användas inom genusvetenskap…
Jag kan bara välja mina handlingar och leva efter vad jag anser är ett bra och ansvarsfullt agerande, hur andra människor väljer att agera på det är utanför min kontroll. Det är lite av en livsfilosofi för mig. Så även om jag helt delar din tveksamhet, så påverkar det inte alls mitt val.
@Johan Grå:
Ja, absolut. I synnerhet om aktiviteten är ”kring sak” som män fungerar som faderskapsgestalt eller storebror. Det ser vi ju i samhället, män är fotbollstränare på ideell basis.
Jag är övertygad om att detta är ett resultat av våra biologiska skillnader då detta är en skillnad man ser tidigt i livet. I studier där man undersöker val av lekstil bland barn, så väljer pojkar efter leken (=umgås kring sak), flickor i högre grad efter kvinnligt kön på lekkamrat.
@jaja:
det blir som jämställdismglasögon, jmf genus(feminism)glasögon. vet inte om man ska uppmuntra människor att några typer av genusglasögon på sig när de beger sig ut i världen. då ska man ha vääääldigt mkt på fötterna och det ska i princip råda akademisk konsensus till den linje man företräder. först god bevisning, konsensus, etc, sedan glasögon.
Då utgår du från att man utan glasögon inte har en könsskev syn på världen. Jag menar att kvinnors skyddsvärde är medfött och ger ett ”biologiskt synfel”.
Detta är inte jämställdism, detta är precis det jag syftar på med min etikett ”antifeminism”. Detta är mina antifeministiska förklaringsmodeller och genusteorier. Vad händer när man har ”antifeministiska glasögon”? Låt mig ta ett exempel:
I kommentarsfältet för ett tag sen så diskuterades våld mot kvinna respektive man. Erik la in två filmer i en kommentar, där det ena visade misshandel av en kvinna och det andra visade misshandel av en man. Så avslutade han med [citat ur minnet] ”Fundera på varför det känns mer i magen när det är en kvinna som misshandlas.”
För mig är det ingen skillnad i magen längre. Jag tycker inte när man slår på en person, könet spelar ingen roll alls. Män är inte längre ”human doings” i mina ögon.
Jag menar att mina ”antifeministiska glasögon” korrigerar detta ”biologiska synfel” vilket t.ex. skulle minska kriminalitet för att vi visar pojkar större respekt som människor jämfört med det här som vi har utan ”glasögon”. Jag menar även att det underlättar i heterosexuella relationer och att ett samhälle där fler människor lever i lyckliga harmoniska relationer är ett samhälle som mår bättre.
Naturligtvis måste mina teorier testas i forskning, men notera hur mycket stöd jag ger för mina teorier och strukturer. I doktorsavhandlingar där forskaren skriver att det är svårt att se samma hierarki (feministiska teoribildning) i fält, där visar jag upp att forskarens sociala data stödjer mina antifeministiska teorier. Skillnaden mellan kollektivism och individualism som detta inlägg handlar om är mycket tydlig t.ex. i doktorsavhandlingen Relationer i skolan.
@Butter, Bengt Andersson, Håkan, Jussi H. Lundell, Torbjörn, Klas, Klas:
Tack
@Torstensson:
Tack. Ja, jag är ingenjör, men jag har läst endel sociologi också.
@Pinjata:
Ja.
Och även andra saker, t.ex. Vi står i en tid där pojkar ofta växer upp i en värld utan könsliga förebilder där allt ont tillskrivs mannen. Jag menar att pojkarna mer än någonsin behöver goda manliga förebilder ”därute”. Om vi som samhälle inte tar tag i det, så kommer vi få problem med en generation män som är vilse och det är inte bra. Vi måste få rätt på en pojkfientlig samhällsstruktur och då tror jag inte lösningar hittas i att försöka kopiera konceptet ”tjejjour”.
@Larsson:
Nä, men jag fick en reaktion på twitter av Sanna.
Ja man har ju sett feminister tala och skriva om att kvinnor påverkar samhället och genom sitt beteende upprätthåller patriarkatet,om nu kvinnor påverkar samhället på detta sätt hur kan det då vara ett patriarkat.
Jag vill veta varför ”relativitet” är viktigt för en fil kand i genusteori. Jag är faktiskt oerhört nyfiken, kan någon upplysa mig?
@Johan:
Jag uppfattar det som att hon vill poängtera att hon även har studerat inom det naturvetenskapliga fältet (som annars inte brukar vara så välbesökt av genusvetare). Alltså att hon har en bredare bas att stå på som kan ta hänsyn till flera olika perspektiv. Det är min gissning iaf.
@Johan: ”Jag vill veta varför ”relativitet” är viktigt för en fil kand i genusteori. Jag är faktiskt oerhört nyfiken, kan någon upplysa mig?”
Jag är mer intresserad av att veta hur hon kan ta till sig en fysikkurs som är så avancerad relativitetsteori, när allt annat hon studerat är historia, etnologi, företagsekonomi, organisationsförändring, vetenskapskritik, retorik och akademiska studier? För mig låter det som att alla hennes förkunskaper på området ligger på gymnasienivå. Förövrigt, vad är ”akademiska studier” för kurs?
@MK: Hon poängterar specifikt att ”relativitet” är ”Obs, viktigt”, så jag antar att det har direkt inverkan på hennes eget område. Annars förstår jag inte hur det kan tolkas.
Tilläggas bör väl att vi här antar att hon med ”relativitet” syftar till studier av den speciella och allmäna relativitetsteorin, något som inte alls är säkert. Hon kanske avser någon form av studie runt olika beteendens relativa betydelse i olika kulturer, men i så fall är det slarvigt skrivet.
@MK: Tja, säg det.
Den speciella relativitetsteorin är iofs. lätt att ta till sig, att förklara med ett intuitivt resonemang och att tillämpg med de fyra räknesätten + kvadratrötter. Men hur den tillämpas på genusteori är något jag blev oerhört intresserad av.
Richard Dawkins pratade väi om en feminist som menade att den speciella relativitetsteorin var ”patriarkal” eftersom den utpekade vissa hastigheter som förmer än andra, men det är givetvis bara trams.
Ninni:
vad jag ville åt var att det är viktigt att det inte bara är du i hela världen som säger en sak – hur välunderbyggd den än är – och ingen vill lyssna på ditt budskap av sakliga eller osakliga skäl. då spelar det ingen roll hur mkt du själv vet att du har på fötterna, man kan inte förvänta sig att någon ska lyssna på dig. och det bör de kanske inte heller göra i det läget, såvida deras egen kunskapsnivå är tillräckligt hög för att göra ett informerat beslut.
-såvida inte…
@johan:
”Tilläggas bör väl att vi här antar att hon med ”relativitet” syftar till studier av den speciella och allmäna relativitetsteorin, något som inte alls är säkert. Hon kanske avser någon form av studie runt olika beteendens relativa betydelse i olika kulturer, men i så fall är det slarvigt skrivet.”
Hon skriver ju specifikt ”relativitetsteori”, inte bara ”relativitet”.
(Sen vet jag inte hur man studerar den specifikt, finns det en 20p kurs i relativitetsteori som man kan kan ta separat?)
@johan:
Könsskillnadens etik och andra texter.
@jaja:
Nu är jag inte alls med på vad du vill säga mig.
@Johan:
Jag tänkte detsamma. Jag hade blivit glad och imponerad om där hade stått biologi, biokemi, genetik, evolutionsteori, statistik, avvikandets sociolologi eller något annat som kunde bra kunskap att ha i bakhuvudet som genusvetare, då hade jag förstått den formuleringen.
Men hon hade kanske en poäng som hon inte fick fram bara … det var ju skrivet i en kommentar och då kan det vara lätt att inte helt få fram sin tanke. Så jag valde att inte hänga upp mig på det alls.
@Ninni: Jag tror faktiskt inte att du blivit glad och imponerad. Själv hade jag blivit sorgsen eftersom sådana kunskaper är oerhört svåra att förena med en fil kand i genusvetenskap. På samma sätt blir jag sorgesn när Ken Ham, Hovind, med flera hävdar att de läst de ämnena eftersom det är så uppenbart att de inte gjort det.
Initialt trodde jag att hon drog till med relativitetsteori bara för att imponera. Men när jag såg att hon specifikt hävdade att ”Obs, viktigt” så tror jag faktiskt inte det längre. Som det är nu har jag ingen aning om vad hon vill säga men är oerhört nyfiken.
Hur bär vi oss åt för att fråga denna individ varför det är ”obs, viktigt” att hon läst relativitetsteori?
@johan:
Hennes mejl finns säkert på addgender som jag länkade till i inlägget. Kolla där?
@Ninni:
”Jag kan bara välja mina handlingar och leva efter vad jag anser är ett bra och ansvarsfullt agerande, hur andra människor väljer att agera på det är utanför min kontroll. Det är lite av en livsfilosofi för mig. Så även om jag helt delar din tveksamhet, så påverkar det inte alls mitt val.”
Ja för att förtydliga så menade jag absolut inte att du inte ska skriva boken. Boken kommer absolut att fylla en funktion även om den aldrig hamnar bland kurslitteraturen på genusvetenskapliga utbildningar.
För övrigt har jag nu läst en del på din blogg och måste säga att du är helgrym!
@MK:
Tack!
Jag har tänkt jag när jag får tid ska fixa till** mina inlägg där för att återpublicera här.
** den bloggens funktion för mig var typ ”En ’kommentarsfältsherres’ extra utrymme” när jag upplevde att kommentar-formen inte räckte till. Så jag ställer högre krav på mina inlägg som skribent än jag gjorde där.
Ninni: jag säger att jag själv, inom en disciplin som jag har dålig koll på, inte skulle lita på en enskild forskare som sa att ”så här är det, så här ska du se på saker” tvärtemot rådande konsensus. och jag skulle inte uppskatta att forskaren försökte sälja sitt budskap till mig innan hon hade lyckats sälja det till sina kollegor. visserligen kanske budskapet var riktigt (och det kanske rentav förhöll sig så att de andra forskarna inte var riktigt seriösa), men det hade ju inte jag någon möjlighet att bedöma med min begränsade kunskap. det jag reagerade på var att du sättet du presenterade din teori på, som något som är färdigt att tuggas och sväljas, samtidigt som du vänder dig till en läsarkrets som inte riktigt har möjlighet att bedöma dess styrkor och svagheter. det blev lite väl färdigpackat och säljigt kanske. men å andra sidan är gd en blogg och inte en vetenskaplig tidsskrift, sådet kan väl vara okej…
@jaja:
Nu tror jag jag förstod.
Det är helt riktigt. Majoriteten av befolkningen är vad sociologen Robert K. Merton kallar konformister**, jag är det inte. Att konformister inte uppskattar att nonkonformister ifrågasätter och kritiserar deras världsbild, det vet jag med.
Det är så det är och det är inget som påverkar mig. Som jag skrev i en tidigare kommentar:
Åter till din kommentar:
Jag har inte så låga tankar om mina medmänniskor (”en läsarkrets”), jag tror mer om människor än så. Som jag skrev i mitt inlägg levd erfarenhet:
Mina läsare är alltså mina ”kollegor” och jag litar fullt på deras förmåga att ”bedöma dess styrkor och svagheter”, med hjälp av den kompetens inom ämnet deras levda erfarenhet gett dem. Genom att vara noga och pedagogisk (antar det är det du upplever som ”lite väl färdigpackat och säljigt”) när jag förklarar mina teorier så ger jag mina ”kollegor” möjlighet att bedöma dessa.
** Det var en dålig beskrivning på Wikipedia! Här är en lite bättre:
@Rick:
Ta till dig av berömmet Ninni, det är du värd.
Ninni: fast du gör anspråk på vetenskaplighet, eller? då är det andra forskare och annan forskning du har att förhålla dig till. så ser spelreglerna ut. om ”levda erfarenheter” är den enda utbildning du anser nödvändig för att ta ställning till ditt arbete så har du lämnat den akademiska världen.
”Majoriteten av befolkningen är vad sociologen Robert K. Merton kallar konformister”
det handlar inte om konformism, utan om att – som oinsatt – inte kunna sätta sin lit till självutnämnda sanningssägare. det är helt rimligt. jag håller inte med om att ”levda erfarenheter” eliminerar den problematiken.
”när jag förklarar mina teorier så ger jag mina ”kollegor” möjlighet att bedöma dessa.”
okej. på den punkten tycker jag det är stor skillnad på ditt inlägg och tex en vetenskaplig artikel.
@jaja:
Var påstod Ninni att det här inlägget var en vetenskaplig artikel?
Strikt talat är en vetenskaplig artikel en artikel som granskats och godkänts för publicering i ett vetenskapligt forum, och vetenskapsmän sålunda personer som producerar och får publicerade sådana artiklar. I linje med det avslutas den doktorandutbildning med att den sammanfattande avhandlingen presenteras, granskas och publiceras.
Nu är det dock inte så att alla som doktorerat alltid argumenterar vetenskapligt, och inte heller så att de som inte doktorerat är oförmögna att göra det.
Men vill du bedöma den vetenskapliga förankringen hos Ninnis argumentation, får du nog läsa mer än en artikel på bloggen. Vi har ingen ambition att göra varje inlägg till en fristående vetenskaplig artikel. Om vi hade det, skulle vår publiceringsfrekvens sjunka avsevärt.
Jag vet inte hur många vetenskapliga artiklar du publicerat, men det är inte gjort i en handvändning.
Vill du bidra till att höja nivån får du gärna gräva fram välgjord forskning som motsäger Ninnis argument och sammanfatta invändningen i din kommentar. Det mottages tacksamt, och faller just under den typ av granskning som Ninni talar om.
@jaja:
Nu yrar du i nattmössan.
Ditt »om ”levda erfarenheter” är den enda utbildning du anser nödvändig» visar tydligt att du är ute och cyklar. Ninni har själv en viss akademisk utbildning, inklusive studier i sociologi. Och hon har, vilket framgår på GD, plöjt igenom feministisk och genusitisk litteratur (inklusive Judith Butlers svulstiga prosa och Hirdmans plågsamma smörja, den sistnämnda kan även jag vittna om är pest och kolera i kombination) så det räcker till för ett flertal genuskurser. Så hon lutar sig definitivt inte mote enbart ”levda erfarenheter”.
Dessutom, vilket är ytterst viktigt och förtjänar att hamras in, levda erfarenheter må inte vara mycket värda för att utforma en teori per se, men räcker gott och väl till med råge för att vederlägga en. Jag bryr mig inte om ifall all vetenskap i världen skulle säga att jorden vore platt eller himlen kräkgrön och solen blå, eftersom jag med mina egna inhämtade kunskaper och min egen levda erfarenhet kan fastställa att det inte stämmer.
@jaja:
Jag är skribent och politisk debattör som har vetenskap som intresse. Jag läser något vetenskapligt varje dag och har så gjort i 15 års tid. Och jag har en ingenjörsbakgrund och har studerat sociologi på universitetsnivå. Vad är ditt problem?
Även om jag hade varit forskare, vilket jag aldrig påstått att jag är, så är du ute och cyklar:
Det jag ser i dina kommentarer är att du försöker, medvetet eller omedvetet, att få mig att tysta genom att låsa mig i ett moment-22: ”Min åsikt och mina teorier betyder inget förrän jag har övertygat auktoriteterna om att den är rätt”. Sorry, den fungerar inte.
Bemöt mina argument och mina inlägg, på ett sakligt argumenterande sätt och jag ska lyssna. Jag är öppen för att jag kan ha fel, alltid, så varsågod.
Uppskattar du inte det jag gör, så har du ett kryss att stänga din webbläsare med. Ditt val.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Jag tänkte skriva det där också, men jag tror att jaja menar att om *läsaren* bara behöver sin egen levda erfarenhet för att hänga med så…
Men jag måste erkänna att jag inte är 100% säker.
@Ninni:
Jag hänger som sagt inte med riktigt men eftersom jaja skrev så här först:
”men anonymiteten, vem bryr sig när man skriver inlägg av den här kalibern =O eller skriv under pseudonym bara.”
Så tror jag inte hen försöker tysta dig.
@MK:
Nej, det kan förstås vara ett exempel på hur en diskussion kan glida in på sidospår genom att man delvis missförstår varann och glömmer bort var tråden började.
@jaja skrev så här:
Och det är förstås riktigt, och frågan är varför en nykomling till debatten skulle acceptera perspektivet utan vidare – dessutom ett perspektiv som känns kontraintuitivt.
Svaret är väl att man inte skall förälska sig i några specifika glasögon, utan våga prova olika perspektiv och väga hypoteserna mot vad som går att verifiera.
Här uppfattar jag Ninnis poäng som: ”Visst, men våga prova mitt perspektiv åtminstone!”
En kritik vi ofta för fram mot feminister är att de tenderar att välja sitt subjektiva perspektiv framför verifierade observationer, och dessutom ofta väljer de observationer som passar deras argumentation, även när det otvetydigt finns bättre data att tillgå. Så är det t.ex. med löneskillnaden, där man ofta tar fasta på de ojusterade skillnaderna, trots att samma rapport även anger siffror där man justerat för kända variabler.
Det är inte ett sådant förhållningssätt vi föreslår, fast åt andra hållet. Om våra hypoteser går att falsifiera med solida observationer, behöver hypoteserna ändras – inte tvärtom.
@MK:
Det är ju möjligt att det är så han menade, men det är väl knappast bättre. Alla har ju bara ”levd erfarenhet” i inledningsskedet, så det skulle ju göra alla försök till utbildning eller upplysning värdelösa.
OBS!
Pernilla skriver inlägg inne på MIT:s inlägg just i detta nu!
Mycket intressant!
Ta del och läs,
MVH
@jaja: Jag skulle inte heller tycka om att fysikprofessorer måste se runda-arkivet amatörer som jämbördiga motståndare när det gäller ifrågasättande av exempelvis inflationsteorin (Alltså Kosmologi, inte Nationalekonomi). Men liknelsen faller på att genusvetare inte är vetenskapsmän.
Det de håller på med är inte ens nära vetenskap, som exempelvis ekonomi och psykologi, utan befinner sig i ett motsatsförhållande till vetenskap då det är grundat i postmodernismen. ”Vetenskapliga” genusvetare är att betrakta som politiker. Inget fel i det, men vi befinner oss på en farlig väg om det plötsligt inte längre är ok att ifrågasätta politiker utan att först bekänna sig till samma ideologi.
Ninnis inlägg är förvisso inte grundat i empiriska, kontrollerade försök, men det är ett resonemang som man relativt enkelt kan testa. Det är därmed mer vetenskapligt än i princip något av alstren från Södertörn.
Hallå alla genuspoliser!
NINNIII du kan inte rosa mig sådär i ett inlägg här. Jag måste tänka på mitt rykte!
Jag har inte svarat för att jag är ute och gör bus – bland annat skapar jag högkvalitativa jämställdhetsplaner och bygger ett gott affärsmannaskap för att Sveriges jämställdhetsarbete ska få en praktisk och entreprenöriell tillämpning.
På så sätt är relativitetsteori intressant i sammanhanget. Det är skillnad på teoretisk fysik och praktisk tillämpning av densamma. Ha det så skoj i teorisvingandet så bygger jag broar och sträcker ut händer så länge.
För övrigt anser jag att ”kvinnors organisering-förordningen” bör förstöras. <- humoristisk referens till Cato den äldre.
Hälsar Fil knas
@Pernilla Alexandersson:
”With friends like us, who needs enemies?”
Praktisk tillämpning av fysik står inte i motsättning till teoretisk fysik, och relativistiska fenomen är helt i linje med vardagsfysiken – de är bara inte mätbara i de hastigheter vi rör oss i.
Men berätta gärna mer om hur ni länkade ihop relativitetsteori och genusforskning.
Vad får dig att tro att vi inte också lever i verkligheten och tillämpar våra idéer där?
Det är dessutom en lite märklig insinuation – då vi ägnar en hel del tid åt att förankra våra idéer i existerande forskning och omvärldsbevakning. En av våra poänger är ju just att det är viktigt att ha markkontakt när man diskuterar jämställdhet.
Är det möjligen så att du sitter på empiri som motsäger vårt ’teorisvingande’? I så fall är du väldigt välkommen att presentera det här så vi kan diskutera det.
Ulf: hehe… Lite Churchill så här på eftermiddagen.
Precis min poäng med teori kontra praktik.
De flesta tror fortfarande att ”gravitation” är såsom det faktiskt fungerar och förstår inte att det är en manifestation av rumtiden. Samtidigt som de tror sig vara pålästa kring hur universum fungerar. Ingen skulle i det sammanhanget säga emot en utbildad fysiker. Hur många böcker man än har läst på sin fritid. Det är skillnad på att ha läst något akademiskt i en akademisk diskurs under en längre tid än att ha levda erfarenheter och åsikter.
Ungefär som att många antigenusmänniskor OCH genusintresserade OCH antifeminister/feminister/jämställdister fortfarande slänger sig med ”genusteori” som vi vetenskapligen såg på det på 90-talet.
Inom ramen av min fysikutbildning länkades det inte till genus – annat än att genus också kan betyda en formel för hur man räknar ut hålrum i cylindrar… Om jag inte minns fel.
Att jag skulle sagt att ni inte finns eller gör nåt i verkligheten är egentolkat. Teori, dialog, praktik – allt är lika verkligt. Internet är ingen hittepåplats. Även om jag inte skulle bli förvånad om någon skulle bevisa att det faktiskt är det… Men det är en annan historia.
Min poäng är dock att om ni vill nå jämställdhet så kavla upp ärmarna och gör nåt praktiskt. Bygg det på hur genusteori praktiskt kan tillämpas för att skapa jämställdhet – vilket inte alltid är/ska vara målet med just genusvetenskap. Eftersom det är en teoribildning och inte ett praktiskt verktyg i grunden.
Om vi inte bygger det på genusteori – vad ska vi då bygga det på? Tror någon här på allvar att kön är 100 % medfött/nedärvt och att miljö/kultur inte påverkar oss i stora och små sammanhang? (Minus att självklart allt vårt agerande styrs av vår biologiska varelse… Men låt oss inte vara nödigt töntiga.)
Case: ett företag vill skapa en mer jämställd arbetsmiljö efter att flera avskedsintervjuer visat att det anses problematiskt för både män och kvinnor att kombinera familjeliv med arbetsliv på företaget. De är också oroade över att balansen i antal mellan kvinnor och män skiljer sig avsevärt inom olika avdelningar samt chefsnivåer. Är det något som hindrar dem för att skapa mer effektivitet och ta vara på medarbetarna eller är det inget att oroa sig över?
Du granskar detta och tittar på relevansen för att skapa mer jämställdhet för deras lönsamhet samt för deras arbetsgivaransvar. Är det någonting som är dåligt eller inte – för deras effektivitet, arbetsgivarvarumärke, kundnöjdhet och verksamhetsutveckling? Om ja eller nej: Vad beror det isåfall på?
Svara nu på:
Exakt hur gör du denna granskning/nulägesanalys och hur går du vidare som anlitad organisationskonsult för att skapa relevanta, empiriskt fastställda och konkreta rekommendationer och åtgärder baserat på din analys?
Hur gör du det sedan igen – på ett annat företag?
Varsågoda!
@Pernilla Alexandersson:
Men det du ger dig in på nu skulle i så fall vara en jämförelse mellan ingenjörer och vetenskapsmän! För en ingenjör är g=9.81 för de allra flesta fall en alldeles förträfflig approximation, och den teoretiska fysikern skulle nog hålla med, åtminstone efter att ha slängt ett öga på felmarginalerna och förutsättningarna. Tricket är att veta när det är en relevant approximation.
Ingenjörer har inte lyxen att bortse ifrån huruvida teorier är användbara i praktiken eller ej; de har till uppgift att leverera fungerande lösningar! Det i sig innebär ofta att de får luta sig mot praktisk erfarenhet som inte (ännu) kan verifieras teoretiskt.
Jag antar att du vill se dig själv som mer motsvarande en ingenjör än en forskare? Fine, men det blir lite krystat att samtidigt hävda att folk som inte är teoretiska fysiker är vilse för att de inte kan förklara gravitation i relativistiska termer.
Det ingenjörsmässiga (och många här är ingenjörer) är att veta hur mycket teori man behöver behärska för att kunna göra sitt jobb, och sedan möjligen lämna de subtila detaljerna därhän (om man inte intresserar sig personligen för dem). Det innebär inte att man har råd att inte förstå kopplingen och hur teorin rent praktiskt påverkar de problem man försöker lösa.
Exempel: Jag har studerat elektroteknik. Den elektronik man lär sig på gymnasiet, Ohms lag m.m., är bara approximationer. De är dock användbara approximationer, och en god konstruktör av analog elektronik är mästare på att förstå och balansera olika förenklingar. Det gör att de kan överslagsräkna med förbluffande precision på icke-linjära system, som skulle kräva en datorkörning för att matcha om man körde utan förenklingar.
Grejen är att samma ingenjörer kan skriva det där datorprogrammet, och förklara en stor del av teorin bakom hur man räknar exakt på icke-linjära komponenter – temperaturdrift m.m. De vet också när man behöver göra det och när man skall låta bli. De har läst avancerad matematik, termodynamik, vågrörelselära, kärnfysik och halvledarfysik. Jag har gjort det, och har böckerna kvar. Då och då får jag anledning att gräva fram dem.
Här är en bra översikt, från en av datavetenskapens legender.
@Pernilla Alexandersson:
Exakt? Jag har för all del jobbat som konsult och analyserat en hel del organisationer. Jag har också varit med i företagsledning och varit sakkunnig i kompetensutvecklingsprojekt med HR. Då och då har frågan om jämställdhet kommit upp, på olika nivåer, även för mig personligen som chef, kollega, underordnad och mentor.
Jag skulle nog behandla uppdraget som jag brukar behandla andra uppdrag. Jag tittar alltid på organisatoriska aspekter, kompetensfördelning, psykologi och metodik. För att vara riktigt effektiv bör man också ha domänkunskap inom branschen i fråga, men det kan gå att nå framgång ändå. Delvis är det en förtroendefråga.
Jag skulle kunna nämna ett antal situationer där jag varit med i rätt centrala positioner, då jämställdhetsfrågan blivit central på allvar. Tyvärr vill jag inte redogöra för dem, eftersom det blir svårt att gå in på detaljer utan att äventyra anonymiteten. Låt säga att mer än en gång noterat att just ivern att ’förbättra’ jämställdheten skapat väldigt konkreta problem som beslutsfattarna inte förutsett och inte kunde hantera efteråt (eftersom de inte gärna vill erkänna att de drev igenom saker vars konsekvenser de inte förstod, och för död och pina inte vill framstå som kvinnomotståndare).
Min erfarenhet är alltså att det egentligen inte borde vara en så väsenskild aspekt, men att den ofta blir politiskt minerad. Det finns dock gott om andra politiskt minerade frågor, så inte ens i det avseendet är jämställdheten unik.
Sedan, för att återknyta till ’relativitetsteori’ – ofta rör sig frågor om jämställdhet i min erfarenhet på betydligt enklare nivå än ’krökningar i rumtiden’ – som t.ex. att en organisation får för sig att sätta upp mål om 50% kvinnor i en bransch där rekryteringsunderlaget har bara ca 20%, eller – som Göteborgs Stad gjorde – formulerar ett mål att man skall bli bättre på att rekrytera kvinnliga chefer, när man redan har ca 70%.
För att diskutera sådana fall behöver man inte så många högskolepoäng i genusteori.
@Pernilla Alexandersson: Hej på dig,
Tack för ditt svar. Jag hade inte förväntat mig ett svar och blev positivt överraskad när ett dök upp. Tyvärr förstår jag inte riktigt ditt svar. Det betyder inte att jag angriper det du säger eller att jag försöker förolämpa dig, bara att jag inte riktigt förstår vad du menar.
Jag håller med om att det är skillnad på teoretisk fysik och praktisk tillämpning av densamma. Men vad har det med relativitetsteori att göra? Den praktiska tillämpningen av generell relativitetsteori följer de teoretiska avsnitten till 100 %. En vanlig GPS använder exempelvis både särskild och allmän relativitetsteori för att uppnå positionell exakthet. Men det gör den genom att till punkt och pricka följa den teoretiska modellen. Så vad menar du?
@Pernilla Alexandersson: Ah, du skrev mer i nästa inlägg. Jag kanske skulle läsa mer innan jag svarar? I alla händelser, du skriver:
”De flesta tror fortfarande att ”gravitation” är såsom det faktiskt fungerar och förstår inte att det är en manifestation av rumtiden. Samtidigt som de tror sig vara pålästa kring hur universum fungerar. ”
Jag förstår inte vad du menar när du skriver ”såsom det faktiskt fungerar”. Det är sant att den allmäna relativitetsteorin beskriver gravitationella fenomen som en distortion av rumtiden. Men jag förstår inte vad det har för betydelse för genus?
”Ingen skulle i det sammanhanget säga emot en utbildad fysiker. Hur många böcker man än har läst på sin fritid.”
Självklart inte, en utbildad fysiker kan göra förutsägelser som stämmer med 10 decimalers noggrannhet miljontals år in i framtiden. Mig veterligen finns ingen motsvarighet i precision i någon annan form av mänsklig aktivitet. Fysikern lyssnar man på, inte för att han har en utbildning, utan för att utbildningen bevisat fungerar.
Om en genusvetare säger någonting är det enligt mig inte styrkt av empiri och jag ser därför inte att de två professionerna är jämförbara. Det gäller inte bara genusvetare, jag skulle heller inte jämföra en fysiker med en pedagog, en psykolog, en ekonom eller en antropolog eftersom inga av dessa discipliner har en allmänt accepterad positivistik teori över hur saker och ting fungerar. Genusvetare ligger dock sist av ovan nämnda discipliner och är att jämställa med en politiker.
Rörande ditt case, jag håller med om att många företag oroar sig för att det finns fler manliga än kvinnliga chefer. De åtgärdar detta genom att på alla upptänkliga vis curla för kvinnorna, vilket leder till att den kvinnliga andelen chefer ökar. Varför detta är eftersträvansvärt är lätt att se, annars får företaget löpa gatlopp i media. Men varför det är bra ur ett vidare perspektiv är svårare att förklara och ingen genusvetare har mig veterligen lyckats med det.
@Ulf T: Extremt OT, men jag hugger:
Vad menar du när du skriver att Ohms lag bara är en approximation? Syftar du till att impedans är beroende på växelströmmens frekvens och därför måste räknas ut med hjälp av komplexa tal? Eller menar du att Ohms lag är en approximation av kvantmekaniska processer? På makronivå är väl ändå Ohms lag (vid likström) att betrakta som helt tillförlitlig? På samma sätt som man inte behöver oroa sig över osäkerheten i ett lokomotivs position (deBroigle-våglängden) när man trafikleder tåget.
Eller har du något annat i tankarna?
@johan:
Ohm’s lag applicerad på diskreta komponenter är en approximation, eftersom inga spänningskällor är ideala.
Det var precis min poäng – liksom att approximationerna är väl förankrade i de mer generella ekvationerna och det är väl känd under vilka omständigheter en given förenkling är användbar.
@johan:
Jag håller med.