Eders Ödmjuke markerar härmed att hin invaderar ännu en blogg

De som har ett förflutet som involverar programmering förstår nog den underliga rubriken, för er övriga, tja, det är mitt sätt att säga Hej, här är jag, varning genusiter, nu åker silkesvantarna av. Fast jag kommer inte att säga så mycket idag mer än att bara ge mig tillkänna och låta er veta att jag har blivit inbjuden att skriva på GenusDebatten, så jag tar chansen, till dess de tröttnar på mig och sparkar ut mig igen. Om det sker förr eller senare återstår att se. Och för de som eventuellt fått för sig att jag är en anonym ”hatare”, så kan jag tala om att på mitt dopcertifikat står det Karl Anders Ericsson, om ni tycker att jag fortfarande är för anonym så kan ni skriftligen anföra besvär till mina föräldrar. Jag valde inte själv namn.
Jag har ett tungt inlägg, som inte heller hör hemma här, på gång på annan plats (läs ”Ninnis blogg”) så det blir en mjukstart och inte så mycket från mig på den närmaste tiden, jag börjar lite löst med att den kommande veckan här återpublicera relevanta inlägg jag gjort hos Ninni för de läsare som inte läst dem tidigare. Sen får vi se om jag kan gå lite bärsärkagång så att takputsen yr i den genusitiska maktens korridorer.
Så, nu har jag presenterat mig, och innan jag stänger igen butiken i kväll vill jag bara kort kommentera om två dagsaktuella händelser, en negativ och en positiv.

1. De som såg nyheterna idag noterade kanske händelserna i Indien. Man yrkar på dödsstraff för de som gjort sig skyldiga till den brutala våldtäkten på indiskan som sedermera också dog. Inte nog med det, indiernas advokatförbund har tydligen slutit sig samman och vägrar att ställa upp med försvarsadvokater för de skyldiga.
Visst tycker jag att slempittarna som gjorde sig skyldiga till dådet förtjänar dödsstraff, jag säger som Lars Ekborg i sin klassiska monolog (eller, det sa han inte, jag parafraserar, men han skulle ha kunnat säga det): Våldtäktsmän, dom ska man bara bunt ihop å slå ihjäl. Man får int va blödi int. Dödsstraff och andra lämpliga straff i sammanhanget, såsom kastration, har dock ett stort problem, de är inte reversibla. Visar det sig att det utdömda straffet var felaktigt …
Och att inga advokater ställer upp och försvarar de skyldiga, ja, det kan man kanske förstå, men hur var det nu med det där att man skall anses oskyldig fram till dess man är dömd?
Det som verkligen skrämmer mig med detta är dock att med den trend vi ser i vårt land, skåda t.ex. Aftonbladets uppviglande artiklar och kampanjer om ”mäns våld mot kvinnor”, så går vi en mörk framtid till mötes. Ingen tror väl på dödsstraff eller tvångskastrering i dagens Sverige. Men är det verkligen otänkbart att vi har det om 20 år? Och tänk vilket behändigt verktyg när man vill bli kvitt oliktänkande, ett litet våldtäktsmål och vips … Eller tror någon fortfarande på den svenska rättssäkerheten?

Tösen fyller år, och har siktet inställt på att bli statsminister. En bättre kvinnlig statsminister kan vi väl inte få? Stöd henne.

2. När både Pär Ström och Pelle Billing lagt ned så finns det mig veterligt bara en bloggare som är öppet kritisk under eget namn mot genusvansinnet, Tanja Bergkvist. Hon har tydligen haft fullt upp med både det ena och det andra på sistone, så det har inte blivit så mycket skrivet från henne, men annars är hon på hugget. Att jag nämner henne nu är mest för att hon fyller år idag. Titta gärna in på hennes blogg och lämna ett litet grattis och visa att ni stöder henne i hennes kamp. Det är hon värd.

Och med det säger jag på återseende.