Hej, hej, så du grämer dig du usle knekt
i din grav så grund av mylla täckt

Galen av obesvarad lust och åtrå groende
du kvinnan bjöd ditt liv i enfaldigt förtroende

så bedrägligt kort den försmak du av paradiset fått
i skir själslig smärta förbyttes snart din lott

Med kärlek fylld var den hand, du delte i din giv
den pott du i gengäld vann, förlusten av ditt liv

Ingen sörjer livet som ej dröjer kvar
dig hon aldrig saknar, ej heller för dig tårar har

Så låt nu köttet anfrätt sakta falla av
och benen vittra smutsigt vita i din grav

ytterligare ett av dessa tomma skal,
       ett uttjänt värdelöst kadaver
som ej nyttar mer till ömhet så fokal,
       varken smek eller kärleksfylld palaver

Så multna i din grav och ruttna långsamt bort
ditt liv var alltför långt, trots det var så kort

Hey, hey you errant knave
mourning in your shallow grave

 

mad from unrequited lust
you place in women trust

 

your heavenly sojourn brief
ended with nought but grief

 

love to give was thy strife
but all it gave was cessation of thy life

 

there’s no mourning of the life that’s fled
none for yours a tear will shed

 

now you rot away
your flesh like moldy hay

 

another useless cadaver
nevermore caress, nor palaver

 

died from broken heart you did
       well, you deserve your bloody fate

now pull on your coffin lid
       sleep well, you stupid mate