Eders Ödmjuke spanar brudar på paradishotellet
… det jag ser är ett patriarkalt spel där stereotypa könsroller hyllas på bästa sändningstid.
– – –En av de vanligaste spelreglerna på Paradise Hotel är att kvinnorna inte äger rätten till sig själva, något som blir tydligt när man analyserar språkbruket hos de manliga deltagarna.Michaela Larsson
– – –
När det handlar om kvinnorna så ska deras sexualitet däremot dissekeras och skambeläggas.
– – –
Alla exemplen ovan visar hur kvinnor varken äger rätten till sig själva, sin kropp eller sin sexualitet i vårt patriarkala samhälle.
De definieras och skapas utifrån manliga premisser. Kvinnor kan reserveras, kvinnor ska skyddas. Kvinnor ska vara små, som en trofé. En kvinna är alltså någon (eller något) man kan äga, en kvinna är en sak att visa upp. Det objektifierande språkbruket i Paradise Hotel är inte fiktion utan en spegling av verklighetens kvinnosyn.
Det betyder inte att vi ska stänga av tv:n.
Det skadliga är när vi sväljer det vi ser i Paradishotellet utan att reflektera, när vi avfärdar det som underhållning, när vi säger att det inte angår oss.
Det angår visst oss, eftersom deltagarnas beteenden och sätt att prata finns i samhället i stort. Visst är programmet underhållande – men utan denna analys cementerar Paradise Hotel enbart tröttsamma könsnormer.
För deras spel är vårt spel. Det är ett spel där alla är förlorare. Männen förlorar på att leva upp till en maskulin könsroll där dominans och kontroll är vanliga inslag. Kvinnorna förlorar på att tvingas in en kvinnlig könsroll där de aldrig någonsin äger rätten till sig själva, sin kropp eller sin sexualitet.
Jag misstänker att det är väldigt få, om någon, av GD:s läsare som brukar titta på Paradise Hotel, men jag tror väl att de flesta i alla fall är bekanta med programmet och har en slags idé om vad det är för slags program. Kort sagt går det ut på att det är en utslagstävling med ett gäng killar och tjejer som super och pippar medan de, som en del av tävlingen, byter partner till höger och vänster. Det ligger en halv miljon i potten som väntar på vinnaren/vinnarna. Behövs en närmare presentation, klicka på bilden nedan.
Fem singelkillar. Fem singeltjejer. De känner inte varandra och har bara en sak gemensamt: de checkar in på Paradise Hotel för att hitta kärleken. Det finns inga regler. Romanser uppstår, hjärtan krossas och allianser bildas.
Jag kollade de tre avsnitten som var förra veckan, och har alltså sett samma som Blekket. Som vanligt när hon skriver undrar jag vad det är för svamp hon idisslat, för hennes beskrivning av det hela är minst sagt … nja, jag ska vara rättvis. Helt fel är den inte, men den är i allra högsta grad ofullständig. Hon har russinplockat just precis de delarna som passar hennes världsbild och utlämnat det som inte gör det. Vilket är en hel del. Minst sagt.
Så, jag ger en snabb sammanfattning av vad jag såg. Allt är återgivet ur minnet, så jag kan få detaljer lite fel, men helheten bör stämma ganska bra.
Nope, tyvärr checkade de inte in här.
Det hade ju varit kul.
Ouch! Korrelerar detta med killars högre självmordsfrekvens?
Killarna och tjejerna tillbringar sedan natten tillsammans, ett rum per par. Från enskilda intervjuklipp och vad som sägs killarna emellan respektive tjejerna emellan framgår ganska klart att killarna tycker att de klickat bra med sin partner och hoppas på madrasspolka. Lika klart framgår att tjejerna inte alls tycker att de klickat med sina killar, och att de inte tänker inlåta sig i någon lakansakrobatik. Jag tror ärligt talat att det kan vara nyttigt för killar att se det här, de får sig not en ganska bra tankeställare av det. Jag tror vi ser här ganska tydligt fenomenet av killar som tror att de ligger bra till fast de egentligen är dissade, och att vi här har mycket av förklaringen till att killar inte tar ett nej för ett nej. Tjejerna har ett visst ansvar, eftersom de låter killarna leva i villfarelsen att de ligger bra till.
Nästa dag är det tydligt för oss tittare att ingen av killarna fått ”doppa”, men de är fortfarande entusiastiska, medan tjejerna fortfarande är uttalat negativa. Det är dags för paren att gifta sig, killarna har snickrat ihop äktenskapslöften (varför man kallar det ”löften” är obegripligt för mig, för det brukar mer handla om smicker än löften) och har varsin ring med vilken de skall fria. Alla fem killarna läser upp sina ”löften” för sin ”fästmö”. Tjejerna reagerar överlag med ”Åh!”, ler sött, och fladdrar med ögonfransarna. I intervjuklipp är de däremot uttalat negativa. Det är dags för vigseln. Nu kastar man in ett överraskningsmoment. Programledaren förklarar att ”Som ni vet tjejer, skall man ju inte gifta sig med första bästa kille”, och in kommer fem hunkar. Tjejerna får nu i tur och ordning välja en hunk som sin ”alternativa fästman”. Och de fem tidigare killarna får nu tillbringa nästa natt i ”singelrummet”. Tjejerna å sin sida tillbringar den kommande natten med sin hunk. Det framgår helt klart att tjejerna är väldigt mycket positivare till de nya killarna. Det hävdas i intervjuklipp att tjejerna inte släppt till, utan att man bara ägnat sig åt hångel. Baserat på vad man får se tror jag inte riktigt på det.
Nästa dag umgås alla tio killarna och fem tjejerna. De fem hunkarna är uppenbart killar som inte har problem att få ligga, och det är väl närmast dem som Blekket beskriver i sin debattartikel. Tonen skiljer sig ganska tydligt åt mellan de fem första killarna och de fem ursprungliga ”mesarna” (i brist på bättre ord för att differentiera dem från hunkarna).
Killarna satsar. Sista killen ut. Tjejerna väljer.
Vem i hela världen kan man lita på?
Mitt intryck är att väljer man en av hunkarna har man nog inte valt särskilt taktiskt. De ursprungliga mesarna var nog värda bra mycket mer förtroende, och att välja en hunk straffar sig nog senare.
Min bild skiljer sig rejält från Blekkets. Det är jävligt lustigt att Blekket anser att tjejerna inte ”äger rätten till sig själva, sin kropp eller sin sexualitet”, när det är de som accepterar eller ratar killarna. Och en av killarna är kanske lite ivrigt påträngande, men det förekommer definitivt inget ”våld”. Att påstå att ”Han bokstavligen hoppar på henne för att kyssa henne med våld, trots att hon sagt till Kristian att hon är rädd för honom och hans påflugna beteende” är en grov överdrift, både avseende våldet och rädslan.
Hunkarna framstår som ganska arroganta skitstövlar, men jag anser inte heller att de är några representanter för normala killar, inte den typen av killar jag är bekant med i alla fall. Då framstår mesarna som betydligt mer normala. Och sympatiska. Tjejerna är väldigt snygga, men framstår också som väldigt falska. Huruvida de representerar tjejer i allmänhet eller bara är ”modeller” som matchar hunkar, det överlåter jag åt andra att avgöra.
Jag anser att programmet egentligen är ett skitprogram som talar till människors lägre degraderade natur, men det är intressant att se som en klinisk studie av mänskligt beteende. Jag tror att det finns en del lärdomar att dra av det, för man får se dejting/raggning och dess avigsidor i en extrem, renodlad form, där man gjort en tävling av den naturliga konkurrensen.
Hallå!!! jag vill vara med och leka!
Det största felet Hej Blekk gör är att anta att PH är en skildring av en generell verklighet. Att så går det till bland ”alla” män och kvinnor. PH är en dokusåpa där en viss typ av människor söker till. Ska vi säga att folk med ambition på stort antal högskolepoäng inte tänker spendera en längre tid med att supa, knulla och bli filmad i TV. Dessutom är deltagarna castade. De är utvalda för speciella egenskaper. TV-bolaget vill ha drama, svek, löften, ränkspel, pakter. ”Jävligt bra TV”. Sen bygger man upp ett drama genom att ständigt röra om i grytan, spela ut deltagare mot varandra och slänga in oförberedda moment. Just för att de aldrig ska få normalisera sig. Att tro detta på något sätt applicerar på verkligheten är lika naivt som att tro dominansporr är riktiga våldtäkter.
Men det visar något om ”spelet”. Kvinnor konkurrerar om statusmän. Män som många kvinnor vill ha. Om det är färre statuskillar än kvinnor ställer de till ett j-a liv. Skulle de riktigt ha bra TV skulle de slängt in endast två hunkar. Då hade kvinnorna tävlat om att bli valda av dem istället för att behöva välja en ”mes”. Att sådana män som är vana att välja får en nedlåtande attityd mot kvinnor, är lika logiskt som att kvinnorna dissar mesarna med enkelhet. Man har undersökt vad det innebär att killar blir i minoritet på amerikanska universitet. När statuskillarna blir färre ökar konkurrensen bland kvinnorna och killarna kan bete sig nästan hur de vill. En tjej som inte ställer upp på hans nycker åker ut med huvudet före. Det står flera brudar på kö att välja mellan. Ju färre attraktiva killar desto svinigare kan de killarna vara.
Btw har jag för mig att de gjorde ett liknande upplägg förra året, fast med kvinnorna. De började med ett gäng småstadsbrudar som trodde att de var drottningar i världen. In kommer lika många tiopoängare från stan. Hunkarna fick välja och alla småstadsbrudar åkte ut per express. Var någon snyfthistoria i Sexpressen eller Aftonslasket minns jag.
Sen får man ju också komma ihåg att programmet är väldigt scriptat (ledande frågor under ”intervjuerna” så deltagarna ska säga ”rätt saker” och hårt klippt (vinklat till höger och vänster) för att göra det roligt och spännande för tittarna. Så speciellt vetenskapligt som social studie är det inte.
Så produktionsbolaget har ett ganska stort ansvar i de värderingar som presenteras i programmet.
Det här är det bästa inlägget jag har läst på år och dar. Dolf du har utvecklats i ditt skrivande och jag gillar att du ger dig in på det som kallas social dynamik. Social dynamics är väldigt intressant och din analys är helt klart klockers. Det Blekket gör är att definiera världen utifrån de killar som sen visar sig vara populärast bland kvinnorna. Mesarna syns inte, dvs den stora massa i världen syns inte alls och på något tydligt sätt visar blekket att hon upprätthåller normen av att totalt dissa mesarna och framhäva de lite mer burdusa(påfallande ofta just samma killar som kvinnor sen gillar mest).
Det blekket sysslar med kan i vissa fall också kallas male shaming. Dvs skuldbelägga män för sådant beteende som trots allt visar sig vara det mest framgångsrika. Utan att ha kollat på programmet så är det inte helt ovanligt att feminister inte förstår vilken verklighet som finns där ute och vad män har att förhålla sig till. Man ska inte tala nedsättande till kvinnor (eller män) men om kvinnor själva gärna väljer de män som ÄR burdusa och som totalt struntar i att vara tillrättalagd, hur kan det förväntas att killar ska finna det sättet fel när de väl lärt sig vad som funkar? Det är ju inte fel om man ser till vad målet för de flesta i livet är (misstänker jag), nämligen reproduktion.
Här blandar jag nu in en uppdatering kring min egna teknik och strävanden. Jag har alltså nu ordnat mig en ny flickvän och jag vet att PUA-tekniker förfinade det jag redan spontant gjorde eller adderade till det jag gjorde dåligt. Det finns som någon annan intresserad var inne på ofta inte ett sätt att få en kvinna attraherad, det finns flera sätt, dock inte hur många som helst(tror jag inte på). På tal om det du benämner 10or så diskuterade jag det här med en vän över en öl häromveckan. Jag sa att min nya tjej är en 25-årig 7:a. Eventuellt en 8:a. Han sa ”Du vill ändå inte ha en tia” som en sorts egen reflektion. Det där stämmer väldigt bra på mig, jag ville verkligen inte ha en tia eftersom det skulle sätta mig ett svårare utgångsläge tror jag. Jag vet inte men jag tror det. En 7 a är tillräckligt söt samtidigt som jag framstår bättre än de killar som hon själv tror hon har en chans på. Tjejer vet sina gränser även om dom kan vara inre tänkta dumheter (finns ju top dogs som ligger med vem som helst). Hon tror att hon inte kan få bättre än mig och jag är bättre än de killar som försökte när vi dejtade.
Jag ville mest bara berätta och bekräfta lite olika teorier som jag testade under dejtingen av henne. Först och främst, jag klarade inte mentalt av att game:a andra när jag blev kär i henne. Det blev åtminstone svårare för mig. Vi gick på nattklubb en kväll under dejtingfasen när hon började köra kongruens-test mot mig. Dvs gå iväg för att se min reaktion osv. Under kvällen så kom hennes exkilles gamla manliga vänner fram till henne för att hälsa och försöka få sig en bit av kakan (trodde dom). Jag såg deras dumkåta ansikten och gick in och körde lite bodyblocking-tekniker från den stundom utskällda markovich. Det funkade utmärkt, jag går helt enkelt in mitt i deras samtal (två stycken kåta killar som hon kände sedan tidigare stod och pratade med henne när jag går in och plockar hennes bägge händer i mina samtidigt som min ryggar kommer rätt upp i killarnas ansikten. Man kan tro att en tjej skulle säga ”men vad gör du, vad otrevligt du bemöter min gamla vänner?”. Nope, jag gjorde det mer än en gång och resultatet var väldigt positiv respons från henne. Hon glömde bort killarna omedelbart när jag tog hennes händer och bodyblockade dem. Killarna pös iväg vid bägge tillfällena utan att klaga, antagligen eftersom mitt beteende var så pass alfa att dom inte protesterade över saken (vanligt).
summa summarum, jag tror att PUA har hjälpt mig i detta fulspel som dejting och attraktion faktiskt är. Det är en jävligt cynisk värld och det hjälper nog väldigt sällan någon kille att lyssna på feministisk teori. Det låter fint ibland kanske, men det fungerar i praktiken inte.
@Torstensson: Frågan är om kvinnorna dras till sviniga män eller om attraktiva män kan tillåta sig att vara sviniga då kvinnor ändå står på kö.
@Anders/AV: Njae, kvinnor dras till dominanta män. Ibland är svinighet dominant. I mångt och mycket kan det skrivas som självsäkerhet == dominans. I Torstenssons kommentar ovan (Bodyblocking delen) är han självsäker och dominant. Det är det hon vill se, hon vill få bekräftat att hon har gjort rätt val.
Pingback: ”Du längtar också efter en aktivare och fräschare kvinna att leva med” | WTF?
@Torstensson:
Vilket sedan länge kallas APEX FALLACY!
Feminister brukar inte tycka om olika dokusåpor eftersom dessa så brutalt avslöjar att kvinnor är lika stora skitstövlar som män,och att feministernas propaganda om att endast män är skitstövlar är mer verklighetsfrämmande än vilken dokusåpa som helst.
Själv är jag väldigt häpen över att män inte vet om hur mycket tid kvinnor tänker på och diskuterar män och då menar jag irl,om män visste det skulle dom veta vilken stor påverkan dom har på kvinnor och det skulle stärka deras självförtroende,det är antagligen därför kvinnor/feminister ägnar så mycket tid åt att försöka förneka det.
@Anders/AV: Jag vet inte om man kan tala om ett ”största fel” när det handlar om Hej Blekk! Det är så mycket fel där så jag betraktar hela henne som fel personifierat.
Kan mycket väl tänka mig att de gjort det åt andra hållet tidigare. Det här är första gången jag kollar på riktigt. Har tänkt jag ska försöka se hela säsongen (men det är tydligen över 50 avsnitt, så … får väl se) för att se hur det utvecklar sig.
@Backstuge-Bengt: Visst, det är jag fullt medveten om. De som är med är ju i allra högsta grad utvalda ”modeller” och ”hunkar”, och inte vilka killar och tjejer som helst. Och konceptet är ju riggat för att skapa intresse genom konflikter, svek osv.
@Torstensson: He he, skulle det här vara att jag har ”utvecklat” mitt skrivande? Det vet jag väl inte direkt om jag håller med om. Men det blir nog mer med tiden när det vill sig. Har t.ex. länge tänkt skriva ett inlägg om The Game. Och rent allmänt tycker jag att det ger en viss behållning att titta på reality-shower som Hell’s Kitchen (min favorit), Americas Next Top Model, Project Runway osv. Man får en liten inblick i subkulturer man annars är omedveten om, och det är intressant att se samspelen (och motsättningarna) mellan olika personligheter.
@michael: Jag har alltid utgått från att man ska vara glad att man inte hör vad de säger. Bäst för självkänslan tänker jag. Fast å andra sidan, om man kunde avlyssna dem skulle det förstås vara lite som att se motspelarnas kort i given.
@en annan Erik:
Japp. Jag har en vän som var den eviga singeln och jag såg ju vad det var han gjorde för fel: att han med sitt kroppsspråk sände ut osäkerhetssignaler. Så coachade med lite konkreta tips och så. Det gjorde stor skillnad, då såg kvinnor honom. Och det handlade absolut inte om att vara svinaktig.
Dolf jag vet inte var du ser tiopoängare bland tjejerna. Jag ser inte en enda. Som högst en sjua…
@Men@Work: Vi kan väl kompromissa och säga 8. Jag vet ärligt talat inte hur man bedömer, det är inte precis den typen av tjejer jag känner mig attraherad av. De är snygga, det är väl odiskutabelt om man är en normal heterosexuell man, men jag baserade närmast mitt ”tiopoängare” på att de är modelliga.
(sista bilden i inlägget är förresten inte från nuvarande säsongen, ifall någon undrar, det råkade bara vara den första/enda Paradis Hotel-bilden med bara 5 bikinibrudar, utan killar, som dök upp, så jag kunde inte låta bli att ta med den)
Bekänner att jag aldrig sett detta program. Trodde det var amerikansk, men finns i svensk version?! Såg på sista kvarten igår kväll. Avstår sådant.
Inga jag skulle umgås med, varken män eller kvinnor. Inga kvinnor där vore värdiga att bli mor till mina barn. Medel-IQ hos deltagarna; 85? Betänk att jag vore 40 år yngre för att detta hade relevans.
”Tjejerna är högpoängare, typ tior”. Jaså? Inte enligt min smak; ger 5-7. Minst attraktiv var hon med den stora anknäbbmunnen.
Tiopoängare enligt min smak:
Michelle Pfeiffer, Isabella Scorupco, Jennifer Lopez, Brigitte Bardot
Yngre: Charlize Theron, Kiera Knightley
Niopoängare enligt min smak:
Monica Zetterlund, Lena Olin, Marika Lagercrantz, Julia Roberts, Ursula Andress
Min äldsta dotter ger jag nio poäng.
I övrigt håller jag med artikelförfattaren.
@Erik: ”Vilket sedan länge kallas APEX FALLACY!”
Det som händer här på GD när ni låtsas att alla kvinnor kan styra och ställa hur de vill med sina stackars pojkvänner och får vara hypergama och välja och vraka bland alla stackars kavaljerer pga allt sitt erotiska kapital? Näää just det forskning visar ju att kvinnor söker sig till rika män och det säger ju allt för det är ju inte så att rika män har hobbies, intelligens, passion och kultivering till skillnad från de besattheter och ressentiment som finns bland fattigare snubbar som på sin höjd läser Schopenhauer eller PUA-bloggar.
@Risto Matinen:
Ok, jag ger mig.
Vad som faktiskt är tio-poängare i mitt universum är Victoria och Amy i How I Met Your Mother (Ashley Williams rep. Mandy Moore), Natalie i Love Actually (Martine McCutcheon). Kate Hudson hamnar ganska högt på min lista också. Några jag kommer på så där bara i farten.
Och håller definitivt med om ankmunnen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): … men det handlar i hög grad om personlighet. Bortsett från ankmunnen hade de väl varit högpoängare om de nu inte varit ytliga bimbos utan haft lite djup och innehåll som matchade paketeringen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Tja, känner inte igen något av de namn du nämner, men det beror förmodligen på åldersskillnader mellan dig och mig. Alltså, jag har inte hängt med om de yngre läckra damerna.
Jag brukar vara sjukt bra på att gissa, men Dolfs ålder har jag svårt att fånga. Språkbruket ger inga särskilda ledtrådar, men klagandet på bruket av ord tyder på att han gått i förskola, indoktrinerats hårt i PK-flumskolan, men så gammal och intelligent att han borde vara ca 38 år, eller yngre…
@Risto Matinen:
Nä, jag räknade inte med att någon skulle veta rakt av vilka det var jag refererade till (2 av dem är i en TV-serie, 1 i en film), därför jag angav ganska noggrant vilka jag menade. Lätt att googla på dem. Victoria kan du se här (hittade tyvärr inte någon av dem med henne i helfigur som jag ville ha tag på). Kate Hudson är dotter till Goldie Hawn, och Goldie antar jag att du känner till, de har tydliga likheter (förutom att Kate givetvis är mycket yngre), så tänk dig Goldie istället för Kate.
Och du har fel på flera fronter. Jag var aldrig på dagis, gick inte ens i lekskola. (Men höstterminen i första klass gick jag i skolan på lördagar). Och nej, jag är definitivt inte pk-indoktrinerad, men jag har alltid varit en rejäl bokmal, har en programmerarbakgrund, har arbetat med redaktionella uppgifter och översättning.
Så, du får en chans till att gissa på min ålder.
AB om PaHo och feminism idag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19432347.ab
Trodde inte jag skulle höra ett värdigt förslag till ett trettonde avsnitt av Fawlty Towers, men det här var bra näre. De finge nog renovera lite först:
-We’ve only got one double bed, I mean, do you want that?
-Oh, very much indeed. Yes.
-Well, I’ll have to put you in number 12 then.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Tänk så fel jag hade om Dolfs ålder. Berodde mest på hans känslighet för ordet som börjar på n och slutar med r, som man inte vill att jag skriver här. För en sådan känslighet borde man högst vara 40 år.
Lördagsfria skolor infördes 1962 där jag bodde, och de sista skolorna som hade undervisning på lördagar tror jag var 1968. Så Dolf bör vara född någon gång 1955-1961, om han började vid 7 års ålder.
Damen på bilden Dolf visar ger jag en åtta, medan Kate Hudson får en nia. På en del bilder av den senare, är hon sjukt lik min äldsta dotter.
Hur som haver, smaken är olika, så det kvittar om man inte är överens om sådant.