En utgångspunkt för denna text, är att om jag inte uttryckligen nämner annat, så talar jag om svenska förhållanden. Med antifeminism klumpar jag ihop de som har som en av sina huvudfrågor att slå ner på feminismen, oavsett vilken utgångspunkt man har eller vilka andra frågor man driver. Med rasismbegreppet klumpar jag ihop de som gör till sin sak att smutskasta invandrare. Oavsett om det har sin grund i hudfärg, religion, etnisk tillhörighet eller något jämförbart. Inte en helt korrekt användning av ordet, men god nog
Jag gör också en stor skillnad på muslimer och de militanta islamisterna (som sinsemellan kan vara mycket olika). Men det går inte att låta bli att ta viss takhöjd för att de själva anser sig vara muslimer. Det blir lite som att jämföra Kristdemokraterna med LRA i Uganda. Det kristna som ”förenar” dem är helt väsensskilt. Det bör dock understrykas att islamism i bredare bemärkelse bara innebär en politisk islam, den behöver inte vara extrem eller ens odemokratisk.
Denna sorts text går inte att skriva utan att generalisera, min rasist är svensk, även om jag vet att så inte behöver vara fallet. Det finns mycket rasism mellan grupper. På samma generella grund bygger jag motpolen invandrare som inte svenska. Jag skulle behöva utrymmet i en bok för att göra det rättvisa, men poängen går nog hem ändå, ni får skarva lite efter eget huvud. Jag gör ingen tydlig skillnad på religion och kultur heller, vilket jag skulle göra om jag hade tio gånger mer utrymme.
Antifeminism och rasismen
Det är länge sedan jag var en vän av feminismen, men en av mina stora tveksamheter till att först ge mig in i frågan var att den var såpass starkt förknippad med rasism. O andra sidan så kan man inte låta sådana människor ta över frågan. Det får inte stå och väga mellan två olika sorters förtryck. Men mer om det längre ner. Först har jag en del punkter att ta upp.
- En första notering jag vill göra är att de militanta islamisterna i regel förföljer, jagar och slåss mot var och en som inte godtar just deras tolkning av islam. Det betyder att de ofta hamnar i strid med andra muslimer i tid och otid. Självfallet drabbas alla som tillhör andra religioner. Det är således en hets på religiös grund.
Våra rasister kritiserar dem för detta. Och som svar vill de i bästa fall begränsa muslimers rättigheter, i värsta fall kasta ut dem ur landet. Vilket är just vad islamisterna också gör där de får chansen. Likheterna mellan grupperna är slående, skillnaden är att här är motkraften stark nog att hålla dem i schack. Så är inte fallet i Syrien eller Irak, eller tex Nigeria. - De militanta islamisterna är inte omtyckta någonstans. Vi ”svenskar” avskyr dem som pesten. Politisk höger eller vänster spelar ingen roll. De är inte omtyckta i den muslimska världen heller. Vanliga muslimer hamnar ”mellan hammaren och städet” då rasister anklagar dem för att vara extremister, och extremisterna anklagar dem för att var avfällingar. De hamnar i konflikt med båda sidor. Och ”vanligt folk” som inte har tid med konflikter tiger och lider ganska länge innan de härsknar till. (Det gäller dessa muslimer på samma sätt som männen i Sverige mot feministerna.)
- Nog för att regeringar cyniskt kan dra nytta av extremiströrelser ändå, men så gjorde även tex USA i Afghanistan efter Sovjets invasion. Att lokala regimer gör sådant kan inte hållas dem emot på det sättet, inte mer än det kan hållas mot västregeringar som gjort samma manöver. (Just nu florerar ryktet om att turkiska regimen förhandlar med IS om att acceptera en enklav i Syren. Sant eller falskt, vem vet?) Sedan kan man inte sätta likhetstecken mellan en regering och dess folk.
- Det finns alltid idioter i alla grupper, det vet alla om. Men den mest frustrerande sorts idiot är nog de som påstår att alla egentligen tycker som han. Och det är vad vissa islamister gör idag. Det tar ett tag innan sådana personer eller grupper går från att vara social ohyra till en riktig pest. I Sverige har vi inte sett mycket av det, men i Norge har vi Mulla Krekar (fängslad en kort tid till), Arfan Bhatti (troligen fängslad i Pakistan) och Ubaydullah Hussain. Men när de blir stora nog istället för att försvinna så växer kritiken också med tiden. Tex här och här, eller här.
- Att dessa människor stannar i västvärlden är en paradox, är det så mycket bättre i andra länder så flytta dit. Men så länge de stannar i västländerna så lägger de en utmaning på staterna. O ena sidan måste vi hålla dem i schack. O andra sidan kan vi inte göra det genom att inskränka andras rättigheter utan att ge dem rätt. För om vi beskär rättigheterna för alla i islams namn, eller bara för muslimer, så får dessa extremister rätt i att vi ser ner på deras grupp. Det ger i sin tur ett utmärkt stöd för de extrema gruppernas tillväxt.
- När våra rasister kommer med tillmälen och förlöjligande och nedsättande kommentarer så spelar de samma roll som vilka mobbare som helst. För den som blir mobbad för att ha ”utstående öron” har i regel det, osv. Vad som är ”sant” eller inte är helt oviktigt här. Utan att någon genom att spela på skam och förakt försöker frånta andra människor deras rättigheter, eller möjligheter att utnyttja dem. (Eller i förekommande fall, knäcka deras självkänsla.)
- Rasister utmålar gärna islam som våldsförhärligande. Inte heller det är sant. Det finns några idiotgrupper som inte har något utbrett stöd vare sig bland muslimer här eller i den muslimska världen. Ca en miljard människor är muslimer, och extremistarméerna räknar inte många 10000. Det är inte heller så att de muslimska länderna går i krig överdrivet ofta. Det är inte jämförbart med hur vissa västländer och Ryssland går i krig lite då och då.
- Sedan finns det en sak till man måste begripa om man ska förstå hur extrema regimer kan behålla sin makt. Kanske också det som är svårast att ta in. Det är att de upprättar någon sorts embryo till ett fungerande samhälle där ett sådant inte funnits på länge. Att talibanerna kunde få makt i Kabul berodde på att de började nysta i vanlig brottslighet och döma ut straff. Det uppstod en sorts rättsväsende där det reguljära hade kollapsat. Samma sak gör IS i Syrien och Irak idag. De organiserar domstolar, barnaktiviteter, delar ut förnödenheter till de fattiga och liknande. Något den irakiska och syriska regimen inte förmått eller brytt sig om. Det ger en form av stabilitet i en kaotisk omvärld. Därför riskerar de knappast några folkresningar trots sin horribla tolkning av Koranen. (Vilken de kanske inte ens har läst. ”Religiösa noviser” som MI5 kallar dem.)
- Det finns ett envetet missförstånd bland vissa rasister. De tror att varje utövande av en främmande religion är samma sak som brist på respekt för den dominerande. Det är en uppenbar återvändgränd, eftersom ingen då skulle kunna ha någon annan kultur/religion än någon annan.
Men för att återknyta till oss här på Genusdebatten, så har jag svårt att förstå hur någon som stödjer oss i genusfrågan kan bli dum som ett spån när det kommer till rasism. (Det finns ingen orsak att uttrycka sig mildare om någon som gör anspråk på att kunna tänka i genusfrågan.) Men nu lutar jag alltmer åt att så inte är fallet, att svaret på frågan egentligen finns på ett annat håll.
Nu börjar jag som smått tro att dessa ”sympatisörer” (eller vad vi ska kalla dem) egentligen är förvuxna skolgårdsmobbare som på måfå valt ut sina offer. Att det mest råkade bli feminister i ett fall och muslimer i ett annat. Att de egentligen inte fattat ett jota av människovärde, eller inte intresserar sig för sådana ”mjuka värden”. Att det är människor som tar sin näring ur konflikter, och därför göder dem.
Eller är det kanske bara någon sorts raljerande lek med fördomar? En god vän till mig är spelets mästare, han retar gallfeber på folk stup i kvarten genom att spela fördomsfull och lite dum. Men ändå nästlar ihop någon sorts obskyr logik av det. I själva verket är han så fördomsfri man kan begära och har ett gnistrande intellekt. Det är en lek för honom och jag låter honom hållas. Om detta är fallet så ber jag er upphöra med det. Vi har inte riktigt tid till denna sorts sällskapslekar, och de gör sig mycket sämre på nätet där resultatet är bestående.
Jag står fullständigt bakom varje människas rätt att fritt utöva sin religion. För mig är den stora vattendelare tolerans och intolerans. Om någon är religiös spelar ingen roll. Muslimer är i regel mycket mer toleranta än nordiska kristna om de ställs mot varandra. Det upptäcker man ganska snart när man börjat umgås i sådana kretsar, jag har rört mig i båda. Då har jag inte ens gjort någon hemlighet om att jag själv är ateist inför någon. Ibland har det varit lite svårt att förstå, det är utanför vissas världsbild att någon kan sakna gudstro. Men acceptansen har aldrig uteblivit, och vänskap har aldrig avslutats med sådant.
Jag står står självklart också för rasisternas och feministers rätt att utöva sin tro. Men jag behöver inte upplåta något utrymme för dem. Jag behöver inte visa dem mer respekt än jag är nöd till. För även tolerans måste ha en gräns, och det är inte vid våldsutövning. Vi måste reagera mot intolerans. Det är ingen rättighet att mobba den svaga, den rödhåriga, den svarta eller muslimen, eller den med ovanliga kläder. Inte ens om det bara är med ord.
Pest eller kolera?
Så om det står mellan rasister eller feminister så är mitt val glasklart, och jag ska motivera det.
Jag väljer feministerna, de är ett mindre farligt problem långsiktigt. Trots att Fi är mer extrema på sitt område än Rasistpartiet på sitt, så ser jag hellre Fi i regeringen än Rasistpartiet. Och det valet är strikt strategiskt.
Fi attackerar män i bred skala. Det är en enormt stor grupp, halva befolkningen. De kommer att svina runt och visa sitt rätta ansikte. Männen har inte helt reagerat på detta hot än, det rör sig under ytan men utgör just inget problem för feministerna ännu. Ändå är det en strid de inte kan vinna. Kvinnorna klarar sig inte utan männens väldiga arbetsinsats, och män som grupp låter sig inte kuvas. För när männen vaknar och förenar sig, så kommer de att förflytta berg. Om denna mansrörelse behöver uppstå, så lär den sedan att bygga samhället i sällan skådat tempo innan det ebbar ut. Feministerna kommer inte att ha något att sätta emot. Det är bara en fråga om tid och feministerna inte går under av någon annan orsak innan dess. Går de under av andra orsaker så är detta bara en politisk parentes, då återgår det snart till det normala. Lika rätt oavsett kön.
Rasism i olika tappningar och under olika namn är farligare. De angriper en mindre och svagare grupp som in längden kanske inte kan klara att försvara sig om dagens lögner och misstänksamhet skulle börja övergå till trakasserier och förföljelser. Med denna godtycklighetens dörr öppen så öppnar vi samtidigt förföljelse av andra grupper på fördomsfull basis. En sådan process skulle göda extremism både på deras sida, och på vår egen. Det kommer att så misstänksamhet och rädsla för lång tid framåt, och på alla sätt vara destruktivt för vårt samhälle. Både dess demokratiska fundament och dess direkta funktioner. Sådana sår kan ta generationer att läka. Med risk för att det blossar upp igen länge fram.
Men jag gav mig in i debatten i hopp om att slippa välja mellan dessa onda ting. I hoppet om att vi kan bygga ett alternativ där en medveten tolerans är ledstjärna. Där faktorer som kön, religion, etnicitet, hudfärg mm devalveras till att bara handla om personliga egenskaper; och inte är epitet som vi kan klistra fast godtyckliga fördomar på. Kanske kan vi inte det. Kanske misstog jag mig. Kanske är den viktigaste striden den mot rasismen? För de har en sak till gemensamt: Problemen konstrueras löpande i och med att tillräckligt många idioter går och letar efter dem. Precis som med feminismen!
Och jag förlorar hellre striden mot feminismen ensam, än vinner den med hjälp av rasister,
oavsett vad de kallar sig! Skademinimering!
Jag vet inte jag kommer vara särskilt aktiv i diskussionen. Känner att jag har sagt det mesta jag hade att säga. Och de flesta politiska svar torde stå att finna utan större svårigheter.
Teo
Pratar du feminister i allmänheten eller F! ?
Pratar du rasister i allmänhet…?
Problemet med feministerna är ju att de säger att de ställer sig på de svagas sida, men med indelning i på förhand utsedda ”grupper” av svaga blir ju effekten densamma. De som faller utanför gruppernas normer utsätts redan idag för trakasserier, utan att kunna försvara sig. Radfemmorna är också ”rasister” fast bättre maskerade. Och Sverigedemokraterna, med tydlig rasistisk agenda, ser sig själva som försvarande av svaga och marginaliserade grupper. Är det konsekvensen av vad de förespråker eller hur de själva ser sig som är det viktiga?
Det finns inget svart eller vitt. Bara nyanser av brunt i denna fråga.
@ Teodor
Här kommer en invändning i metodik från en forskarutbildad:
Om du, som du själv tillstår, inledningsvis skapar väldigt grovt tillyxade kategorier av grupper ligger det i sakens natur att slutsatserna är än mer grovt tillyxade. Egentligen säger de ingenting alls.
Jag vill för övrigt återknyta till mitt inlägg nyligen ”God natt och lycka till” där jag redogjorde för mccartyismens utgångspunkt, nämligen att det faktum att kommunister existerade fick McCarthy att se sådana överallt, att minsta nyanserande åsiktsyttring kunde av McCarthy tolkas som sympati för kommunism. Ta och begrunda det när du talar om rasism.
@Larsson:
Just denna ”tydliga rasistiska agendan” är en av de saker jag själv har svårt att se, förutom i den bild som media målar upp av deras politik. Det trots att jag läst hela deras partiprogram, hela deras principprogram och allmänt intresserar mig för svensk politik, d.v.s. jag läser lite motioner, kollar interpellationer osv.
Jag ser detta utmålande av SD som rasister på samma sätt som jag ser det när man försöker kleta kvinnohatare på oss. Skulle jag beskriva SD så skulle jag säga att det är ett parti som lutar åt höger och är konservativt och att det parti de står närmast är KD.
bra skrivet, håller specielt med ”Och jag förlorar hellre striden mot feminismen ensam, än vinner den med hjälp av rasister,
oavsett vad de kallar sig! Skademinimering!”
Men problemet är att jag inte ser feminister som grupp som ett problem, utan mer den delen av feminister som kan kallas feminazist.
Denna grupp är likstäld med rasister (den farliga typen av rasister, finns en ofarlig variant som igentligen bara är skeptiskt mot allt nytt, fast de är en minoritet, o denna lilla parantes börjar bli väldigt lång whohoo)
Vilket gör att då jag är emot den rasismen som jag finner farlig är jag även emot de feministerna som är farlig, så som F!. Att säga att vi män kommer resa sig emot F! i slutet är enligt mig en väldigt dålig tanke, specielt då vi från början redan sätter kvinnor på pedistaler o dyrkar dem.
Sammtidigt, vill vi bekämpa rasismen i detta land måste det göras på bredfront, vi kan inte ge en viss grupp mer skit o acceptera det från en annan, det kommer bara ge ena gruppen mer eld i bli mer övertygade om att de har rätt.
Sammtidigt har ordet rasist igentligen slutat ha någon betydelse för mig personligen då man blir stämplad det av en del personer om man i en diskution har nån som helst annan åsikt än 100% öppna gränser
@Rick:
En artikel som fick mig att fundera lite extra på det där med vad vi klumpar ihop som rasism, var Seeking similarity: how immigrants and natives manage at the labor market (IFAU Working Paper 2009:24). Den studerade longitudinellt rekryteringsmönster i mer än 100 000 svenska företag, och fann i första analysen att svenskfödda chefer rekryterar svenskfödda, och utlandsfödda chefer rekryterar utlandsfödda – ett mycket starkt samband, ungefär som man kunde förvänta sig.
Det är när de går djupare som det blir intressant. De tittade på fall där chefen och den anställde jobbat ihop tidigare, och där visade det sig att svenskfödda chefer inte hade någon bias (min fetstil):
I slutrapporten, Sådan chef, sådan anställd? – Rekryteringsmönster hos invandrade och infödda chefer, beskrivs det så här (min fetstil):
Här tycker jag att det blir viktigt att skilja på den typ av ’rasism’ som egentligen är ett utslag av att människor naturligt är skeptiska mot det obekanta och avvikande, och den djupare form av rasism som består även om man exponeras för fakta som borde moderera bilden.
Det jag tycker att studien visar är att svenskar verkar vara mycket öppna för att etniskt ursprung i sig, allt annat lika, inte är en avgörande faktor.
@Ninni: Det jag ser där är främst deras antimuslimska jargong. Man kan förstås hävda att det handlar om motstånd emot religiösa uttrycket, men när man blandar ihop det med invandringen blir det fel. Det är inte blonda och blåögda muslimska konvertiterna Annika Andersson och Pelle Pettersson som de vänder sig emot, utan folk med annat utseende som de kopplar till dessa åsikter.
Korrekt uttryck ska det väl kallas etnocentrism eller liknande. Men min poäng med jämförelsen F! och SD var inte den öppna rasismen utan de mer eller mindre tydliga rasistiska implikationerna. Att hela tiden återkomma till att indela folk i grupper och poängtera motsättningarna däremellan bäddar för ett balanserande på en tunn linje. Och deras representanters regelbundet återkommande övertramp.
Men visst deras partiprogram (har inte läst hela men delar av det) är inte öppet rasistiskt i den mening att man skiljer på folk av olika hudfärger.
@Rune Forsell:
Jag håller med om att denna grupp i sig inte borde vara ett problem, och att den borde vara lätt marginaliserad. Det jag tycker är problematiskt är att vår inbyggda preferens för att skydda kvinnor gör att vi låter bli att identifiera dessa personer och tydligt markera att de s.a.s. campar långt utanför reservatet. På detta sätt legitimerar vi deras åsikter på ett sätt som vi inte är i närheten att göra med rasister.
Trots detta håller jag med om att feminismen är långt mindre farlig än rasismen, inte minst – gissar jag – för att vi har en stark inbyggd tendens att vilja söka allianser (parrelationer) med det motsatta könet och därför aktivt motarbetar den separation som radikalfeminister tycks så ivriga att förstärka.
Teo ser ”rasister” överallt. Med det avser han förmodligen vita rasister. Om vi svenskar är rasister är invällarna superultrarasister och tokfeministerna är ultrarasister. De hatar vita män, medans mörkhyade män är bättre av någon underlig anledning.
Ta polskan Joanna Rytel. Om du inte läst hennes hatartikel ”Jag tänker aldrig föda en vit man” så gör det;
http://unvis.it/www.aftonbladet.se/debatt/article10448146.ab
Hon är förvisso mer än lovligt korkad, för hon har inte ens fattat att ingen föder män, det är pojkar som föds. Hon får gärna flytta hem, med eller utan sitt mulattbarn…
Om invandringen huvudsakligen vore thailändska kvinnor istället för mörkhyade män, det lär finnas ca 300 tusen mansöverskott i den nuvarande, hade tokfeministerna garanterat varit invandringskritiska…
@ Ulf T
Eftersom jag inte är svensk och har kommit till Sverige i vuxen ålder kan jag se svenskar utifrån. En sak jag kan påstå å det bestämdaste är att svenskar i allmänhet inte är rasister. Svenskar må vara jobbiga på andra sätt, men de är inte rasister.
Det faktum att det givetvis existerar en och annan rasist i Sverige ska dock inte föranleda oss att slänga åsiktspluralismen i sjön och försätta oss i ett mentalt belägringstillstånd. I dagsläget ges pyttesmå marginalgrupper som SvP enormt utrymme i media. Detta skapar det där mentala belägringstillståndet, dvs. folk börjar tro att det riktas ett alvarligt hot mot samhället från dessa miniskulösa nazigrupperingar när i själva verket det stora hotet är alla de demokratiska spelregler som sätts ur spel för att bekämpa uppblåsta marginalfenomen.
@Ulf T:
personligen tror jag att de flesta som kallar sig feminister igentligen vill samma som vi, men får igentligen inte all information o blir åtsagda att vi är elaka, vilket är ganska förståligt o mänskligt.
Men dock att denna grupp som vi kallar feminazist skulle vara mindre farlig än rasist grupper eller vara så liten att det inte borde spela så stor.
Med tanke på hur många riktiga rasister vi har i sverige skulle jag säga att vi har en lika stor grupp feminazist, problemet med feminazisterna är att de har makt, de får utala sig öppet, o kritiserar man dem är man ju dum. På många sätt ser jag dem som farligare.
Men båda måste behandlas lika hårt
@Larsson:
Ja, men vilka är det som har denna jargong?
Jag menar att man alltför ofta pekar på den grupp som (ofta anonymt) ventilerar en ilska över andra grupper (eller vad de uppfattar som en flathet gemtemot dessa grupper), och tar detta som bevis för att ’åsiktskorridoren’ inte finns och att t.ex. SD är precis så rasistiska som man hävdar att de är.
Till att börja med har vi inte tidigare dragit stora växlar på att dessa personer röstat på andra partier (inte minst S och M har ju förlorat många väljare till SD). Dessutom menar jag att just detta mönster är vad man kan förvänta sig om det finns en åsiktskorridor: den tystar framför allt de personer som är ’välanpassade’, men vars åsikter tenderar att hamna strax utanför det ’godkända’ (t.ex. Marika Formgren, även om just hon inte lät sig tystas), medan de som är tydligt utanför korridoren blir än mer högljudda och avsiktligt provokativa.
Åsiktskorridoren gör dessutom att de som har en position att försvara inne i den kommer att låta mindre extrema än de möjligen är, åtminstone när de tror att någon lyssnar*.
* Om vi antar att detta inte är påhittat, men jag anser själv att just antisemitism är en form av rasism som tycks lätt att hålla sig med i de fina salongerna, liksom förstås hat mot vita män.
@Rune Forsell:
Jo, de har mer inflytande på den formella makten, som sagt, men de kämpar emot en av våra starkaste biologiska drivkrafter: instinkten att fortplanta oss genom att para oss med det motsatta könet. Sannolikt är det också därför det tycks så populärt inom den mer extrema feminismen att försöka ”krossa heteronormen”. Jag tvivlar på att de kommer ha någon större framgång med det.
De biologiska instinkter som rasismen spelar på är rädsla för det okända och tendensen att söka trygghet i likhet (det bekanta). Kampen mot rasismen handlar därmed mer om att historien lärt oss hur det blir om vi låter vår rädsla för det okända definiera oss. Det är i stor utsträckning en intellektuell kamp.
@Larsson:
Det har hänt något i Skåne upplever jag sen förra valet och det är att det inte längre smygs med att man är SD-sympatisör. Det har gett mig möjlighet att faktiskt debattera med SD-sympatisörer. Och jag håller inte med dig i detta heller. Att man är kulturkonservativ är legitimt, i min världsyn.
Det jag märker av bland de SD-sympatisörer jag möter är en enorm frustration över att SD hanteras så här. (Och nu gjorde jag det enorma brottet att länka till Avpixlat och fnissar lite över ’alltid stör det någon’. Call me Honey badger, please.
)
Jag finner hela denna samhällssituation – där hanteringen av SD är en del – djupt problematiskt. Därför att:
* frustrationen i sig riskerar att skapa just den rasism man klistrar på dem hos den enskilda individen. (jmf. ”vita kränkta män” och hur mycket ilska det väcker hos unga män som försöker protestera mot demoniseringen av mansrollen. En del unga män kommer bli kvinnofientliga av detta.)
* utmålningen som rasister gör att de rasistiska element vi faktiskt har i samhället tror sig ”hittat ett politiskt hem”, vilket i sin tur skapar problem både för SD som behöver rensa upp i leden hela tiden och dessa individer ger ammunition till de som avfärdar som rasister istället för att en saklig argumentbaserad debatt. (Vi har själv haft det problemet med en man som faktiskt var misogyn och trodde sig vara ”vi” med oss. Han tycks ha insett nu, då jag inte sett honom på länge.)
* den individ som egentligen ’hör hemma’ åsiktsmässigt i SD har svårt att ”hitta hem”. Vilket är ett demokratiproblem.
Några påpekanden från mig
”Jag står fullständigt bakom varje människas rätt att fritt utöva sin religion. För mig är den stora vattendelare tolerans och intolerans.”
Innan man kan stå bakom en människas rätt att utöva sin religion måste man först ha en vattendelare mellan vad som är den religionen och vilket påhitt som helst. Annars hamnar man i fällan som uppkom med kreationister och ID-förespråkare i USA där detta måstes anses vara en precis lika legitim religion
1 . VAD ÄR RELIGION?
Så tänker vi vara lika ivriga att döma den som skrattar åt dem som dyrkar det flygande spaghettimonstret? Om inte så finns ett uppenbart problem här. Jag vet att det KÄNNS annorlunda men den känslan är faktiskt skapad av familiariteten i vad vi känner igen. Det finns inget i en religion i sig som gör den mer en ”riktig” religion än någon annan. Det finns ingen garanti någon av dem har kontakt med gud.
Nedan: Eduardo Grutzky (judisk bisexuell) föreläser om relligiöst förtryck av kvinnor.
I den mån gud finns så har vi ingen garanti att kristendomen har mer rätt än Asatro eller dyrkan av den grekisk/romerska pantheonen med allt som det innebär. Den som vill andra skall visa tolerans för behovet att supa kan dyrka festguden dionysos som är precis lika mycket en riktig gud som kristendomens, islams eller judendomens gud/ar. Med andra ord borde det ses som en precis lika riktig religion också.
2. TOLKNING AV RELIGION
När vi är klara med att vattendela religion och icke-religion uppkommer nästa problem. Olika tolkingar av samma religion. Hur avgör vi vem som har rätt och vem som har fel? Exempelvis Islam är inte bara en religion, Islam är Sunni-tolkningen vs Shia-tolkningen. Sedan är det 6 olika skolor av Sunni-tolkingen. På detta följer rena sekter där den mest kända är den saudi-arabiska ”Wahhabismen” som kan summeras att sann Islam är att leva som Muhammed, dvs efter 1500 gamla förutsättningar.
Här kommer även Islams slöja in i blickfånget. Islam i sig specificerar inte kvinnors klädnad utan ger en luddig anvisning så hela iden med att slöjan är ett sätt att utöva religion och behöver se ut på ett visst sätt för att nå gud hänger på att vissa människors påståenden om det rätta sättet att tolka religionen ges fördel jämfört med andra sätt att tolka SAMMA skrifter.
3. SUMMERING AV RELIGIONSFRÅGAN
Så vi har först frågan vad som är religion och inte religion
Sedan har vi frågan om huruvida egen tolkning av religion skall betraktas som religion alls. Låt mig get ett exempel på hur absurt det här blir i verkligheten:
OM religionen säger att kvinnor antingen får köra bil eller att kvinnor inte får köra bil blir det alltså religiöst utövande att låta kvinnor köra bil men sedan blir det OCKSÅ religiöst utövande att vägra att låta kvinnor göra det.
Med hänvisning till nedanstående undersökning så kanske inlägget är litet väl PK-anpassat för att vara i min smak.
Map shows world’s ’most racist’ countries
Jag håller med om det som @Rune Forsell: skriver här…
eller för den delen ”kvinnohatare” om man inte tycker som feministerna.
När det gäller SD så är jag inte ett dugg orolig för rasistiska inslag i deras politik, hittar nämligen inga sådana öht. Vad som oroar mig mer i så fall är är att feminismen på toppnivå smugit sig in i partiet och att PK-media med en åsnas envishet väljer att beskriva SD som ett rasistiskt parti. Massmedia tillsammans med alla dessa löjliga ”blockader” av SD i alla sammanhang ger SD onödigt mycket bra gratisreklam som ett ”rasistiskt parti”. Naturligt är väl då att de som är det allra minsta rasistiska söker sig till ett ”rasistiskt parti” som marknadsförts så genuint, vilket i sin tur leder till att SD tvingas hålla på med uteslutningar av idioter i parti och minut. Tänk om… tänk om media faktiskt bemödat sig om att sätta sig in i SD´s partipolitik och diskuterat sakfrågorna på ett ärligt och öppet sätt, men det kanske inte passar in i deras vänstervridna agenda eller världsuppfattning. Det är ju så mycket lättare att störa politiska sammankomster och kasta sten mot polisen och de som försvarar våra demokratiska rättigheter.
@Ulf T:
Håller med. Och många gånger som jag sett man pekar ut ”rasismen”, så det jag ser ett uttryck för frustration över åsiktskorridoren. En frustration jag så väl känner igen mig i. Och gudarna ska veta att jag också raljerar då och då (i mitt fall över ’offerkoft-mentalitet’) som ett sätt att få utlopp för den frustrationen jag känner av att befinna mig på fel sida pk-gränsen. Det är mänskligt, tycker jag.
@Ulf T:
alltid funnit krossa heteronormen väldigt lustigt. Det enda de kommer om de lyckas är att byta ut den mot en annan norm, som andra inte kommer vara nöjda med, o så fortsätter hjulet snurra runt runt runt.
Att man tror att den andra är hetrosexuel bara för att en majoritet av befolkningen är det ser jag ingen fara i. Det är hur man reagerar (som jag sagt tidigare) hur man reagerar när man får reda på att personen inte är hetro som spelar roll.
Att fråga vad det betyder när den andra säger vad den är är heller inte något nedtryckande (som vissa anser) då vem fan orkar hålla reda på alla varianter.
Dock är att stå o be om ursäkt är nervärderande både mot en själv o den andra.
Visst rädsla för det okända eller det farliga är ett enkelt o starkt medel som många psykopater och sociopater har använt genom åren. Undrar hur många igentligen i vår media eller de som är med i feminist grupper som är det. O för den del hur många av de ledande ”white supremisy” grupperna som är det med för den delen.
whohoo sd debatt
Måste göra inlägg i det hela.
Jag gillar dem inte, jag finner att de har röstat emot vad de själva säger ett flertal gånger, vissa av de som är högt uppe har en tendens att vara vad ska man säga, lite små rasiter. De pratar väldigt mycket om muslimer vilket jag finner ireterande.
Dock kommer jag försvara att de har rätt att sitta i regeringen om tillräkligt många personer röstar på dem, även om jag inte gillar dem betyder inte det att jag vill ta ifrån dem deras ytrandefrihet. O jag får bemöta de delar jag finner fel på ett sakligt plan. eller gnälla på dem för bagateler som jag brukar göra
Jag håller inte med jag ser feminismen som ett större hot mot vårt öppna och demokratiska samhälle än rasister,eftersom feminismen tillåts sprida myter och rena lögner genom staten media och utbildningsväsendet utan kritisk granskning,när man tillåter att lögner sprids i ett samhälle utan att kritisera dessa så korrumperas det.
Jo, feminismen är ett betydligt större hot än rasism, än nazism t.o.m. De är alla extrema ideologier som drivs av hat av en annan grupp. Skillnaden är att ingen gillar rasism, eller nazism, men feminism hyllas av makthavare, av media, de tycker att det är självklart att vara feminister, att vara följare av en extrem ideologi. Spelar ingen roll ifall Pelle Nazism campar i skogen o sjunger sånger när Gudrun Feminist kan skicka män i fängelse för att de tittar på en tjejs rumpa.
@Rick:
”Svenskar må vara jobbiga på andra sätt…”
Hahaha, berätta gärna vad du upplever som jobbigt med svenskar.
Min finska fruga sa för ett par månader sedan: Felet med er svenskar är att ni aldrig säger ifrån!
Fan, jag är ursvensk och säger alltid ifrån!
Jamen, du är ett undantag, och är mer finsk än svensk!
Shit, har just kommit fram till att jag är superrasist efter att ha läst ett inlägg om Islams generösa tolerans. En form av tolerans och sk. religion som jag mer än gärna kan undvara tillsammans med alla former av feminism. Till råga på allt elände så vill jag faktiskt i lag förbjuda barnmisshandel (omskärelse)av oskyldiga gossebarn oavsett vilka sk. religiösa eller kulturella bevekelsegrunder man åberopar till sitt försvar!
Därför är islam värre än nazismen
@ Teodor
Jag tar fasta på samma mening som barfota här ovan
”Muslimer är i regel mycket mer toleranta än nordiska kristna om de ställs mot varandra.”
Du säger att du baserar detta på erfarenhet. Jag kan givetvis inte ifrågasätta dina personliga erfarenheter samtidigt som också jag har erfarenhet av toleranta muslimer. Jag vågar dock inte dra långtgående slutsatser från mina erfarenheter eftersom de muslimer jag lärt känna sannolikt är just sådana som gärna umgås utanför den egna gruppen.
Men anta att ditt påstående skulle stämma. Hur förklarar du då att inget muslimskt land någonstans är ens tillnärmelsevis lika tolerant som de nordiska länderna? Varför återspeglas inte muslimernas påstådda tolerans i deras egna samhällen?
@Larsson:
Är inte öppet rasistiskt? Nä, det är säkerligen väl dolda feministiska ”strukturer” som ingen någonsin sett till eller ”rasistiska” vita heterosexuella medelålders män som ligger bakom allt eländet
@michael:
”Jag håller inte med jag ser feminismen som ett större hot mot vårt öppna och demokratiska samhälle än rasister,eftersom feminismen tillåts sprida myter och rena lögner genom staten media och utbildningsväsendet utan kritisk granskning,när man tillåter att lögner sprids i ett samhälle utan att kritisera dessa så korrumperas det. ”
Det håller jag med om. Låt mig utveckla varför. Vad som gjorde kommunismen som mycket värre än nazismen var att det fanns många fler naiva förvirrade människor som försvarade kommunismen och insisterade till sista blodsdroppen att alla grymheter och vidrigheten var i det godas namnn och skulle ges fripass. Därför fick vidrigheterna pågå längre.
@Pether:
”Jo, feminismen är ett betydligt större hot än rasism, än nazism t.o.m. De är alla extrema ideologier som drivs av hat av en annan grupp. Skillnaden är att ingen gillar rasism, eller nazism, men feminism hyllas av makthavare, av media”
Precis, Ideologier som skyller dessa saker på att vara i det ”godas” namn är värre hot eftersom det är mycket mycket lättare att bekämpa skit som nazism än skit som kommunism. Skit som nazism har en mycket begränsad tidsmängd medan den ”goda skiten” tillåts ställa till elände mycket längre och har många fler galna supporters som ljuger och fuskar i all evighet i ideologins tkänst. Nazismen resulterade i en galen låtsasvetenskap. Kommunismen resulterade i 20 olika lika galna låtsasvetenskaper
Det är felaktigt att påstå nazismen – som vi kan bekämpa – är värre än de ideologier som trots all intelligens, trots all vetenskap VI IDAG TYCKS SAKNA FÖRSVAR MOT. Vi kan försvara oss mot nazism, det är de saker vi saknar försvar mot som är de största hoten. Den som idag betraktar Svenskarnas Parti eller liknande som den stora samhällsfrågan är 30 år för sent ute.
När 100-tals våldsfixerade kardinaldårar angriper polisen (inte nazisterna POLISEN) med tillhyggen och ammoniak är det Inte några enstaka nassegalningar som står och gapar på ett annars nästan helt tomt som är det stora samhällshotet. Dey hoppas jag de flesta här förstår.
@Rick:
Är det nödvändigtvis sant? Jag läste en gång för länge sedanen bok om världens religioner, där jag minns att det hävdades just att islam, rent generellt, faktiskt var tolerantare mot andra religioner än vice versa. Och ganska bra exempel presenterades av hur man i muslimska länder t.ex. tillät kristen/judisk religionsutövning sida vid sida med den islamska. Och i öststater o Asien är det väl inte ovanligt med både muslimer och buddister/hinduister i gemensamma samhällen.
Att det sen finns avarter av islam nekar jag inte till, precis som det finns avarter både bland judar och kristna (och, antar, jag bland de asiatiska religionerna också), men det är som med allt annat, det är undergrupper som utmärker sig.
Men jag erkänner villigt att jag inte vet särskilt mycket om islam, så jag avhåller mig från att vädra några kategoriska synpunkter. Min åsikt är rätt och slätt att muslimer i sverige skall följa svensk lagstiftning och skall behandlas som alla andra, svenskar som invandrare.
Minns att en snubbe påpekade för mig en gång att i Marocko, som är muslimskt och där rätt-trogna muslimer inte får dricka alkohol, fanns det barer dit icke-muslimer (européer) kunde gå och dricka alkohol, men i Europa får inte muslimer nyttja hasch (Amsterdam/Holland undantaget). Tål att tänka på.
Jag tycker man missar en sak i dessa ”pest eller kolera”-diskussioner.
Det som är idag behöver inte givetvis vara det som gäller imorgon.
Jag ser nazism och rasism som marginella problem idag, medan feminismen är en gigantizk psykotisk zombie-elefant på en mycket liten toalett.
Följaktligen ser jag ingen mening med att ägna tid och kraft åt nazism/rasism, medan jag ser det som mycket viktigt att ta ställning mot feminism.
Men, det gäller idag, inget säger att det kommer att förbli så. Feminismen kan (och kommer förhoppningsvis) förlora sin stärka ställning och bli den marginella företeelse den förtjänar att vara. Och nazism/rasism kan (men kommer förhoppningsvis inte) växa sig stark och bli ett hot.
Och i så fall ändrar jag förstås mina prioriteringar.
Det är inte som allt är skrivet en gång för alla i universums väv, och aldrig kommer att förändras.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Är det nödvändigtvis sant?”
Ja det är det.
”Jag läste en gång för länge sedanen bok om världens religioner, där jag minns att det hävdades just att islam, rent generellt, faktiskt var tolerantare mot andra religioner än vice versa.”
Jovisst så var det en gång i tiden, sedan hände något som kallas ”upplysningen” och kristendomen drog ifrån så det sjöng om det.
”Och ganska bra exempel presenterades av hur man i muslimska länder t.ex. tillät kristen/judisk religionsutövning sida vid sida med den islamska.”
Som sagt, före upplysningen, inte efter.
”Och i öststater o Asien är det väl inte ovanligt med både muslimer och buddister/hinduister i gemensamma samhällen.”
Hinduer? Det är en katastrof ”waiting to happen” med muslimer och hinduer i Indien. Pakistan och Indien hatar varandra verkligen! Se VICE:s ”Bad borders part 2”
Indisk-Pakistanska gränsen är värre (mer militariserad) än gränsen mellan Sydkorea och Nordkorea. Pakistan skickar regelbundet terrorister över gränsen, 2008 anlade pakistanska terrorister massmord i Mumbai. Indien hotar med krig och bägge länderna har kärnvapen riktade mot varandra.
De är alla samma skrot och korn, bara olika målgrupper som ursäkt för att införa totalitär vänster.
Det är varken pest eller kolera, det är olika benämningar för samma sak, något värre än pest och kolera: socialism
Kommunismen hetsar kollektivet arbetare mot överklass
Feminismen hetsar kollektivet kvinnor mot män
Nazismen hetsar (idag) kollektivet svenskar mot invandrare (förr judar)
Det är bara en intern konkurrens om rösterna inom vänstern, vilken målgrupp de använder som ursäkt för införandet av totalitär socialism.
Kalla SD som högerextrem säger mer om den som gör det än om SD. Det är fortfarande ett (national)socialistiskt parti även om man ger det det missvisande epitetet högerextremt.
Vi liberaler och individualister som vägrar att dela upp folk i grupper och hetsa dem mot varann börjar få svårt att hitta något vettigt att rösta på då fler och fler partier ansluter sig till någon av dessa totalitära socialistiska ideologier.
Det syns tydligt i dessa demonstrationer som varit nyligen, vänstern demonstrerar, någon annan vänster försöker tysta och hindra dem.
Vi liberaler som anser att alla har rätt att tycka som de vill och anser att gemene man är klok nog att inse de politiska budskapen upprörs över de odemokratiska försöken att tysta SD, lyssnar på, förkastar och skakar på huvudet åt alla vänsterrörelsernas budskap och omyndigförklarande av folket, och går vidare från torget med vetskapen om vilka vi INTE tänker rösta på….
Och därför kommer vi heller aldrig att se högern i några demonstrationer.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
rasismen är fortfarande ett problem idag. Med tanke på att de fortfarande mordhotar jurnalister och politiker, detta gör även vänster grupper det vet jag, o i en del fal mer än de klasiska höger rasisterna.
därför jag säger att man måste möta båda, inte fokusera på en sida
@Rune Forsell: Jag ser inte nazister/rasister som ett politiskt problem, jag ser deras avarter snarare som ett polisiärt problem, ungefär som Hells Angels knarkhandel (om de nu ägnar sig åt sådant).
Nazistiska/rasistiska grupperingar är givetvis ett problem för dem som drabbas av det. Men jag ser det helt enkelt inte som ett politiskt problem.
Ta bara Malmö nyligen. Så några stycken från SvP höll torgmöte. De har ingen förankring någonstans. Man hade helt enkelt kunna låta dem stå och yla i ett hörn för sig själva och det hade inte varit något problem för någon. De har ingen makt, inget inflytande. De har rätt till sin yttrandefrihet.
Fem av de åtta riksdagspartierna har feminism inskrivet i sitt partiprogram. Således är feminismen ett politiskt problem.
Det feministiska hotet är hotet om KGB som kommer om natten.
Det nazistiska hotet är hotet om kriminalitet, och kommer att vara högst begränsat om vi bara låter dem vara förutom vad gäller de rent polisiära frågorna.
Vi har förvisso aldrig i modern tid haft så många rasister i landet som nu, främst tack vare massinvandringen och så har vi kulturmarxismens hantlangare som verkar vara besatta av ras och är antivita. Tokfeminismen tillhör de senare.
@Risto Matinen:
Med hänvisning till nedanstående undersökning så stämmer ditt påstående inte riktigt överens. Däremot så har vi i modern tid aldrig haft så många som beskyllts vara rasister som nu.
Map shows world’s ‘most racist’ countries
@barfota:
Det är inte samma sak, säger inget om andelen rasister eller om den ökat eller ej. Vi svenskar är ännu i majoritet.
Angående islam, kan man fråga sig om denna totalitära våldsideologi påverkar anhängarna och/eller om den våldsbenägna kulturen skapat islam som ett uttryck.
Jag har läst den danske psykologen Nicolai Sennels utvikningar i frågan. Han har stor erfarenhet av kriminella muhammedaner via jobb på danska fängelser. Kortfattat:
1 Aggressivitet
2 Självförtroende
3 ”locus of control”
4 Identitet
1. I den muslimska kulturen ses ilska som ett tecken på styrka. För muslimer är att vara aggressiv i sig själv ett argument och ett sätt att vinna respekt. Men vi bör inte låta oss imponeras när vi ser bilder på skäggiga män som hoppar upp och ned, skrikande som djur och skjutande i luften. Vi bör ta det för vad det är: det lokala dårhuset som går förbi.
2. I västerländsk kultur är självförtroende kopplat till förmågan att kunna ta kritik med bibehållet lugn och att bemöta den rationellt. Vi har lärt oss att betrakta människor som brusar upp så fort de blir kritiserade som osäkra och omogna. I den muslimska kulturen är det tvärtom; det är hedrande att reagera aggressivt och att ge sig in i handgemäng för att skrämma eller tvinga en kritiker att dra sig tillbaka, även om det resulterar i en fängelsedom eller till och med döden. De ser icke-aggressiva reaktioner på hot och våld av det här slaget som ett tecken på sårbarhet som kan utnyttjas. De tolkar inte en lugn reaktion som en inbjudan till dialog, diplomati, intellektuell debatt, kompromiss eller fredlig samexistens.
3. “Locus of control” är en term som används inom psykologin och som har att göra med hur människor upplever att deras liv styrs. I den västerländska kulturen uppfostras vi till att ha en “inre locus of control” vilket betyder att vi betraktar våra inre känslor, reaktioner, beslut och synsätt som de huvudsakliga beslutspåverkande faktorerna i våra liv. Det kan finnas yttre omständigheter som inverkar på vår situation, men i slutänden är det vår egen uppfattning av en situation och det sätt på vilket vi hanterar den som avgör vår framtid och vårt mentala tillstånd. En “inre locus of control” leder till ökat egenansvar och motiverar människor till att bli förmögna att lösa sina egna problem.
Muslimer uppfostras till att ha en “yttre locus of control”. Deras ständiga användande av uttrycket inshallah (“med Allahs vilja”) i diskussioner om framtiden tillsammans med det faktum att det mesta i deras liv dikteras av yttre traditioner och överheter, lämnar väldigt lite utrymme för individuell frihet. Självständiga initiativ bestraffas ofta mycket hårt. Detta formar deras sätt att tänka och innebär att när något går fel, beror det alltid på någon annans tillkortakommanden eller på situationen. Tyvärr går många västerlänningar för långt i sitt egenansvar och börjar ta på sig ansvaret också för andras uppträdande.
Många västerlänningars alltför förlåtande och flexibla attityd tillsammans med muslimers självömkan och skuldbeläggning utgör den psykologiska kofot som har brutit upp dörren till västvärlden för islamisering. Vårt överbeskyddande välfärdssystem skärmar av invandrare så att de inte lägger märke till konsekvenserna av deras eget olämpliga uppträdande och därför inte heller lär sig av sina misstag eller motiveras att bättra sig.
4. Slutligen spelar identitet en stor roll när det gäller psykologiska skillnader mellan muslimer och västerlänningar. Västerlänningar får lära sig att vara öppna och toleranta gentemot andra kulturer, raser, religioner osv. Det gör oss mindra kritiska, nedsätter vår förmåga att skilja saker åt och gör våra samhällen mottagliga för påverkan från andra kulturella strömningar och värderingar på ett sätt som kanske inte alltid är konstruktivt.
Muslimer å andra sidan, får inpräntat i sig att de är överlägsna och att alla andra är så usla att Allah kommer att kasta dem i helvetet när de dör. Medan de flesta västerlänningar finner nationalistiskt och etnocentriskt högmod generande, fungerar muslimernas glorifiering av den egna kulturen, deras omfattande inavel, påbudet att muslimer endast får gifta sig med muslimer och den ständigt närvarande sociala kontrollen, som skyddande mekanismer på kultur- och identitetsnivå.
Jag har ovan bytt ut Sennels ordval ”ilska” till aggressivitet. Att kritisera islam är som att skjuta fisk i en tunna!
@ Erik
”Ideologier som skyller dessa saker på att vara i det ’godas’ namn är värre hot eftersom det är mycket mycket lättare att bekämpa skit som nazism än skit som kommunism”
Stackarn! Jag förstår ditt dilemma. Du vet ju inte vad eller vem som får ditt blod att koka:
a) personen p som säger eller gör det eller det i det godas namn?
b) det godas namn?
c) det goda?
Hmm! Hur ska vi hjälpa dig…?
@lasse:
Du kan nog inte hjälpa! Sök vård!
Att förakta människor utifrån deras gener är okey om det gäller skillnaden mellan ett par X-kromosomer i motsats till X och Y-kromosomer. Det är inte rasism enligt det politiska parti som bygger hela sin agenda på denna skillnad. Däremot är det rasism att kritiskt kommentera människors tro på gudar, demoner, änglar, tomtar, troll, vättar osv. Man avkräver alla partier besked om vilken politik och partilinje som gäller – men F! kommer undan med att alla 511 olika typer av ’feminism’ som cirkulerar kan få samsas under samma tak, trots att de ofta står i direkta motsatsförhållanden.
Man skulle nästan kunna misstänka att det handlar om en sorts omvänd sexism att låta F! hållas i sin skyddade verkstad. Typ Lilla Gumman – bry inte ditt söta lilla huvud över detta. Visst får ni alla tycka olika och precis vad ni vill!
På liknande sätt så anses det både fint och anständigt att vara kommunist, trots att den läran ar orsakat mångdubbelt fler människors lidande och död än vad nazismen hann med under sin relativt korta tid.
Mest aktuellt nu är IS, f.d. ISIS, som ger järnet för att övertrumfa SS-truppernas ohyggliga våldsdåd. Man har inte kommit upp i deras volym, men rent kvalitetsmässigt har man redan blivit några strån vassare. Talibanerna har väl blivit omkörda – grejen att skära öron och näsa av sin egen fru, eller mörda sin egen dotter som straff för olydnad har i alla fall inte jag hört tals om ens för den mest blodsbesudlade SS-bödel.
Någon sett eller hört feministisk kritik mot islamism från feministiskt håll? Ta det som ett försök till skämt. Att tvätta bilen i stället för att diska middagsdisken är ju ett betydligt större problem med högre prioritet!
[Ursäkta de tekniska bristerna nedan – men jag har fortfarande bara Microsofts Paint.]
Öh, i valet mellan pest eller kolera är valet enkelt; man väljer kolera…. Förvisso vet jag att det är ett talesätt, men i verkligheten är kolera att föredra med minst en tiopotens lägre risk.
Gudrun Avskyrman skulle företrädesvis dra över sig ett lakan…
Nä, nu ska jag sova
@Risto Matinen:
Du har helt rätt i det, tycker ändå den ger en fingervisning om att den påstådda svenska rasismen helt enkelt inte är sann betr. svenskar i majoritet så gäller det inte för staden Malmö där jag bor, där är svenskarna i minoritet… ///rysningar\\\.
Ja, det har du fullständigt rätt i, det i kombination med sk. ”positiv särbehandling”, allmänt ”curlande” och lagen om ”hets mot folkgrupp” bör omedelbart upphöra. Det är lindrigt sagt för djävligt hur våra politiker behandlar våra svenska pensionärer som efter ett långt och verksamt liv på sin ålders höst tvingas att samla burkar och tigga för att öht. kunna få råd till mediciner, sjukvård och tandvård sådant som illegala invandrare får gratis på bekostnad av dem som i hela sitt liv idogt har jobbat och betalat skatt i sverige.
Nu finns det dock ett hopp (om än marginellt) och det är Framstegspartiet som har pensionen och pensionärer som huvudfråga så här skriver de…
Om Sveriges gränser så skriver de så här…
Detta citat stal jag just från hexanmexans blogg, det förtjänar spridning…
”Vad är det för vackert med att vissa människor ska avrättas, andra sättas i läger, hjärntvätt av folket, statligt beslagtagande av ägodelar, en ekonomisk politik som leder till svält, övervakning, hemlig polis osv?
Det där påståendet att marxister egentligen vill något gott är bara trams och det är dags att tala om vad kommunisterna, vare sig de kallar sig socialister, anarkister eller annat, verkligen vill.”
@Anders Senior:
Läsvärt sida som handlar om kommunism
Så, då börjar det bli dags att lägga några avslutande(?) ord, och komplettera något av det viktigaste. Viktiga ämnen jag prioriterat bort är tex diskussionen om liberalismens natur, eller betydelsen av språket i sammanhanget. Jag är rädd att det skulle skugga det som är viktigare just nu. Poängen har uppenbarligen blivit förstådd, och då är det gott nog för ändamålet.
Det är i viss mån sant att jag ”ser rasister överallt”, i synnerhet sedan vissa personer anslutit till diskussionen och berikat den med ett smärre lexikon av epitet avsedda att kränka på religiös/kulturell grund. Detta är vad jag söker finna vaccin mot.
Någon frågade ”vad vill Teo?” Bra och rätt fråga, synd att inget svar utvecklade sig. Genusfrågan är inte den första frågan jag engagerar mig i, och den gemensamma nämnaren mellan de tidigare är att de kommit att handla om människors intolerans. Det har kostat mycket men också givit många nyttiga erfarenheter. För mig handlar det inte om att vinna en enskild fråga, utan om att lyfta den sociala och politiska tänkandet till en ny och högre nivå. Då har man inte råd med personer som är stolpskott i andra fundamentala frågor.
Varför? Jo, oavsett hur bra vi bygger ett samhälle så kommer det förekomma problem och meningsskiljaktigheter. Dessa måste man då gå till botten med och lösa i sin grund. Människor med fördomar som ledstjärna kommer snart börja anklaga sina antagonister för problemen i fråga. Det är mest en tidsfråga. Och det förebyggande arbetet sker nu, inte sen.
Exempel: Om SD menar allvar med att inte vara ett rasistiskt parti, så missade man hela det förebyggande arbetet. (Tänk tillbaka ni som känner dessa historia.) För partiets företrädare klantar sig om och om igen trots den av Åkesson annonserade ”nolltoleransen”. Om vi inte vill att de framtida jämstäldistiska företrädare ska börja uttrycka sig tex rasistiskt eller homofobiskt sen, så kan vi inte tolerera det nu. Det retar givetvis gallfeber på de som hör hemma i en sådan beskrivning och tycker att det är helt oviktigt. Men det är lättare och klokare att ta den konflikten idag, för senare blir det svårare och får ett högre politiskt pris.
Vad gäller kulturer i vid mening, så kan man följa vad som är acceptabelt, eller bryta mot det. Det senare väcker inte sällan ont blod. Det förstnämnda är det som förändrar/utvecklar den. Det var i högsta grad ett kulturbrott när de (då kriminella) homosexuella på 30- och 40-talet började kräva rättigheter. Idag kan man vara öppet homosexuell på stan utan att riskera samhällets repressalier. Att främmande kulturer är annorlunda är sant, men knappast ett argument att fästa sig vid. Är det bra lär vi införliva det med tiden, annars lär de snart ta över vårt synsätt. Så har kulturer alltid utvecklats, och kommer alltid att göra. Med ett delfacit i hand så är det många fler muslimer som kastar slöjan (oavsett form) än svenskar som tar på den. (för att ta det isolerade exemplet.) Den utvecklingens riktning är intressant, men inte det mest centrala.
Det mest centrala är inte om vi i framtiden går i keps eller turban. Utan hur inställningen mellan oss människor förändrats. Dividerar vi fortfarande samma småaktigheter som inte angår någon annan än personen ifråga. Eller har vi som kultur lyckats sätta oss över den sortens påhittade problem och gett oss i kast med mänsklighetens stora frågor och högst verkliga problem.
Givetvis kommer inte varje människa att agera så, det är omöjligt. Men att stater eller folk på kollektiv nivå kan göra sådant är knappast orimligt med tanke på hur mycket det kollektiva medvetandet har förändrats på bara några århundraden, eller bara sedan världskriget. Europakonventionen för mänskliga rättigheter är inte äldre än så. Det centrala är därför inte att varje människa agerar på ett visst sätt, utan att de som kommer dra de avgörande pennstrecken inför framtiden. Denna site är ingen lekstuga för oss skribenter. Vi investerar en betydande del av vår tid och vårt engagemang för denna fråga. Vår strävan är att reformera och det medför ett visst ansvar att hålla farstun sopad. För om dagen kommer att vi kan börja påverka på riktigt, då kan vi inte ha ägna halva tiden åt att underblåsa fördomar mot andra grupper än män, vilket lär bli resultatet om vi har låtit sådant stå oemotsagt.
Denna fråga skär således djupt i vår självbild, oavsett vilken position man intar i frågan. Det handlar ytterst om vilka vi är och vad vi vill bli. Vill vi lösa problem, eller nöja oss med att förpacka om dem och kasta dem i knät på någon annan? Kommer vi vara värdiga ynnesten att få att dra de avgörande pennstrecken inför framtiden? Så länge vi inte kan höja oss över lika elementära frågor som de vi själva deklarerar att vi har ett svar på, så är vi inte förtjänta att lyssnas på.
Teo
@ Teo
Jag har några invändningar mot ditt avslutande (?) resonemang.
Du skriver att du vill bidra till en samhällsdebatt på en högre nivå, vilket i sig låter lovvärt. Problemet är bara att strävan efter denna nya nivå riskerar leda till en betydligt torftigare debatt, eftersom allt sådant som du definierar som fördomar tydligen ska bort. Se här, kanske allt som du (eller jag för den delen) kallar fördomar inte alls är fördomar utan allvarligt menade frågor, djupet av vilka undgått dig (eller mig, för den delen).
Visst existerar rasism (titta efter under mitt exempel ”God natt och lycka till” så finner du ett paradexempel), men att på basen av sådant befara att rasismen får oss i sitt våld om vi inte ständigt är vaksamma är nog att gå minst ett par steg för långt. Man skapar ett mentalt belägringstillstånd där varje avvikande tanke känns obehaglig eftersom man inte kan vara helt säker på att det inte går att på något sätt koppla ihop den med vad för dagen definieras som rasism. I sådana fall förflyttas samhällsdebatten visserligen till en ny nivå, men till en betydligt lägre sådan.
Jag finner inga belägg för att utvecklingen nödvändigtvis följer den riktning som du gör gällande, dvs. att kulturer korsbefrukatr varandra med de mest tilltalande dragen. För vem avgör vad som är det mest tilltalande? Någon kanske tycker att våldsbenägenhet är det mest tilltalande…
Den västerländska civilisationen, stadd i ständig utveckling, har hittills skapat de mest anständiga samhällena i mänsklighetens historia. Detta är ett resultat av att sfären för tolerans ständigt vidgats, men utveckligen har gått hand i hand med att obekväma frågor kunnat ställas. Du nämner specifikt islam och då kan man väl bara tillägga att toleransen i vårt samhälle har som en grundpelare möjligheten att fritt kritisera religioner. Denna grundpelare håller vi på att rasera genom att jämställa ifrågasättande med rasism.
@Rick:
”Det faktum att det givetvis existerar en och annan rasist i Sverige ska dock inte föranleda oss att slänga åsiktspluralismen i sjön och försätta oss i ett mentalt belägringstillstånd. I dagsläget ges pyttesmå marginalgrupper som SvP enormt utrymme i media. Detta skapar det där mentala belägringstillståndet, dvs. folk börjar tro att det riktas ett alvarligt hot mot samhället från dessa miniskulösa nazigrupperingar när i själva verket det stora hotet är alla de demokratiska spelregler som sätts ur spel för att bekämpa uppblåsta marginalfenomen.”
Det där borde ramas in! Genom att för allt i världen distansera sig från SD, så hamnar övriga i en situation där man själv beter sig så som man själv förkastat. SD börjar nästan framstå som det mest normala partiet medan andra gör bort sig allt mer.
Droppen för mig är ju när man tänker gulla med Svenskar som åkt ner och anslutit sig till IS. Varför bryr man sig inte alls om svensk säkerhet? Hade detta bara varit för 10 år sedan så hade inte dessa terrorister fått sätta sin fot i Sverige igen. Tänk då sedan på konsekvenserna om Sverige genom sin slappa syn blir orsak till terroristdåd i andra länder.
Och Teo i arabländerna förkommer något av jordens mest bakåtsträvande kulturer. Vill vi då att dessa ska spillas över på våran? Nej tack säger jag. Om man vill bo i Sverige så bör man åtminstone försöka vara en tillgång och inte en belastning. D.v.s. man får lämna destruktiva beteenden bakom sig och spara det andra.
BTW rasism omfattar ju även de som är ängsliga och oroliga för invandringen. Islamologi borde ju kunna översättas till en som är livrädd för islamister. Är det mera rätta att spotta dessa svenska medborgare i ansiktet och hota med att kasta ut dem från Sverige än att hamstra terrorister? Jag menar att Sverige har flippat ur att andra hållet och bör hitta tillbaka till ordet LAGOM igen som innebär att man är öppen i sin syn men inte naiv.