Ja, det är ju lite tradition att stämpla politiska förslag med ”kvinnor drabbas värst”, vilket i princip gäller allt där man inte uttryckligen satsar på just kvinnor. Även då kan förstås kvinnor drabbas värst, om satsningen blir en s.k. ”kvinnofälla” – den gör det enklare för kvinnor att göra det de helst vill göra, vilket är dåligt om det de helst vill är något annat än det politikerna vill.

Så RUT är ju inte feministiskt, eftersom det gynnar kvinnor, men på fel sätt. Att minska ROT är feministiskt, eftersom ROT huvudsakligen gynnar män: hantverkarna är män, de som oftast betalar för hantverket är män, de som oftast skadas när de försöker renovera själva är män.

Möjligen drabbar det kvinnan om den där renoveringen av köket inte blir av, vilket 19% av de som utnyttjat ROT säger var alternativet, men egentligen betyder ju det bara att mannen helt enkelt inte var rätt för henne, och det är ju bra att hon får reda på det så snart som möjligt; en riktig karl skall kunna fixa renoveringen själv, alternativt tjäna så bra att han inte behöver något mesigt ROT-avdrag. 21% av ROT-utnyttjarna skulle istället ha gjort jobbet själva*, och då får ju kvinnan chans att beundra sin man när han för en gångs skull gör nytta – förutsatt att han inte skadar sig, som sagt, vilket ca 17 800 hemmafixare (86% är män) gör årligen. Och en man som inte kan renovera utan att skada sig bör nog bytas ut ändå.

* 73% av ROT-köparna kan inte göra jobbet själva; 2% är riktiga män och kan göra jobbet lika snabbt som ett proffs, eller snabbare. Det finns verkligen inte tillräckligt många bra män längre, men det kan inte feministisk budgetpolitik ta hänsyn till, annat än att hjälpa kvinnorna sålla agnarna från vetet.