God dag kära läsare och välkomna till mina reflektioner kring Emma Watsons uppmärksammade tal i FN. Jag tror faktiskt att jag har en delvis annorlunda inställning till det hela, som jag gärna vill utforska vidare.
Watson inleder sitt tal med att förklara för FN att feminism är ”The belief that men and women should have equal rights and opportunities. It is the theory of the political, economic and social equality of the sexes.” Hon kan slå i ordböcker, minsann. Hon slår också fast att ”we want to try and galvanize as many men and boys as possible to be advocates for gender equality”. Hon är sådär härligt inkluderande att man nästan förleds att tro att hon förespråkar att mänskliga rättigheter ska gälla alla.
Vidare säger hon ”(…)I have realized that fighting for women’s rights has too often become synonymous with man-hating. If there is one thing I know for certain, it is that this has to stop.” Det är här jag vill anlägga en lite annorlunda vinkel än vissa andra jag hör i debatten, men låt oss först ta oss igenom hennes tal.
Efter sin storslagna öppning förklarar Watson vad som gjort henne övertygad om behovet av en feministisk kamp.
”I started questioning gender-based assumptions when at eight I was confused at being called “bossy,” because I wanted to direct the plays we would put on for our parents—but the boys were not.”
Det här har jag egentligen inte någon vidare kommentar till, jag har alltför lite att gå på. Får jag spekulera i att hon faktiskt var bossig och förväntade sig att hon, i egenskap av flicka, skulle få sätta agendan? Eller var det kanske så att hennes kamrater var åtta år och inte lärt sig hur man beter sig än? Var det föräldrar eller andra vuxna som (reflexmässigt) ville lära henne att om hon uppvisar egen agens så kommer hon i framtiden att ha svårare för att i FN utmåla sig som offer i syfte att med skuldbeläggande som verktyg värva manliga vita riddare i framtiden?
When at 14 I started being sexualized by certain elements of the press.
Låt mig gissa att ”certain elements of the press” drivs av kvinnor och köps av flickor?
When at 15 my girlfriends started dropping out of their sports teams because they didn’t want to appear “muscly.”
Det här är för mig helt ofattbart, men jag riskerar väl bli metaforiskt lynchad för ”mansplaining” om jag dristar mig att påstå att trycket snarare kommer ifrån andra flickor och ifrån kvinnor, snarare än män?
When at 18 my male friends were unable to express their feelings.
Jag återkommer till den här senare. Den är faktiskt ganska viktig, men tiden är ännu inte riktigt mogen…
I sitt tal fortsätter Watson med att beskriva orättvisor som finns i världen, både mot kvinnor och mot män.
| Orättvisor mot kvinnor | Orättvisor mot män |
| Lönegap | Nedvärderande av faderskap |
| Kroppsligt självbestämmande | Innestängda känslor leder till självmord |
| Kvinnor på beslutsfattande poster | Män blir ”veka” och ”osäkra” av framgångsnormen |
| ”Social respekt” |
”We don’t often talk about men being imprisoned by gender stereotypes but I can see that that they are and that when they are free, things will change for women as a natural consequence.”
Oh ja, men oh nej vad du har fel.
Jag tror inte att något utav det som Watson upplever som orättvisor (oavsett äktheten i påståendet) är främmande för någon frekvent besökare på GD. Därför tänker jag inte grotta ner mig i dessa. Istället söker jag mig vidare till http://www.heforshe.org/ för att se vad dom skriver på sin hemsida. Är det verkligen deras ambition att angripa även mäns problem?
Det första vi möts av på deras innehållsmässigt mycket blygsamma hemsida är ”A Solidartity Movement for Gender Equality”. Oh, så vackra ord! Jag har blivit frälst! Först verkar det som allt sidan har att bjuda på, men den visar sig vara uppbyggd som en animation aktiverad av att läsaren ”scrollar” ner. När vi gör det ser vi hur två bilder framträder på skärmen. Den övre är en svartvit bild på suffragetter och den andra en rosavit bild på ett gäng bekymrade unga män av olika etniciteter. Över den svartvita bilden står det skrivet att ”The movement for gender equality was originally concieved as a struggle led only by women for women”. Fortsätter man scrolla får vi även läsa texten över den rosavita bilden: ”In recent years men have begun to stand-up in adressing inequalities and discrimination faced by women and girls”.
Därefter smälter bilderna samman för att bilda HeForShes logga. (En humoristisk behållning är att den rosa bilden bildar en pil som ser ut att penetrera den svartvita…). Sedan basuneras organisationens slogan ut än en gång, ”A Solidartity Movement for Gender Equality” och äntligen börjar vi få en förklaring till vad rörelsen/organisationen/utskottet faktiskt har för agenda. ”Now it’s time to unify our efforts. HeForShe is a solidarity movement for gender equality that brings together one half of humanity in support of the other of humanity, for the entirety of humanity.”
Jag har redan bestämt mig för att detta inte är något för mig, men nyfiken i en strut som jag är så fortsätter jag längre ner i den rosaskimrande gruvan… Vad finner vi där, om inte Matt Damon, Barack Obama och Ban Ki-moon? För vad vore väl feminismen utan sina förtryckande patriarker?
Därefter fortsätter sidan med lite ”häftig” grafik utan egentligt innehåll, så vi kan stanna här och fundera över hur trovärdig Watson är när hon i sitt tal talar om att hjälpa män?
I want men to take up this mantle. So their daughters, sisters and mothers can be free from prejudice but also so that their sons have permission to be vulnerable and human too—reclaim those parts of themselves they abandoned and in doing so be a more true and complete version of themselves.
Trots att jag räknar bort hennes implicita påstående att män inte är riktigt mänskliga om vi inte passar in i den ”känsliga” könsroll hon har ritat upp åt oss kan jag inte låta bli att misstro hennes ärlighet på den punkten. Allt ”hennes” hemsida pratar om är ju hur män ska rädda kvinnor? Där nämns inte med ett ord dom mansproblem Watson listade i sitt tal. Faktum är att alltihop skriker ”dissonans”, så låt oss sammanfatta vad vi hittills lärt oss om HeForShes agenda och Watsons personliga uppfattning om manlighet.
A: Watson hävdar att både kvinnor och män är förtryckta av sina könsroller.
B: Watson hävdar att kvinnors problem skulle lösa sig automagiskt om män tog tag i sin ”ofullständiga manlighet” och blev mer ”mjuka”, ”känsliga” och slutade ”undantränga sina känslor”.
C: HeForShe och Watson manar män att ta tag i kvinnors problem. ”Ena halvan av befolkningen för andra halvan”.
Hur i helvete skulle det gå till tänkte hon sig? Skulle vi undantränga våra egna känslor och ignorera våra egna problem för att istället lösa hennes, eller skulle vi våga känna och visa våra känslor och ta tag i våra egna problem? Skulle vi gå ut i korståg mot en i det närmaste obefintlig kvinnlig omskärelse i våra västländer, upplösa det påhittade patriarkatet, förfasas över förvrängd våldtäktsstatistik, gå man ur huse för att fysiskt eller metaforiskt tvinga in kvinnor i våra parlament, eller skulle vi istället se även oss själva som människor och börja ta tag i omskärelse av pojkar, protestera mot demoniseringen av maskulinitet och kräva att få bli behandlade som något annat än Watsons tjänstehjon?
Inför FN talade Watson i känslodrypande ordalag om hur vi måste bli av med dom manshatande elementen inom feminismen och stå enade. Som vi kan se handlar det inte om mer än fernissa, det är bara framtoningen som ska ändras i syfte att avleda antifeministers kritik, för att Watson & Co. ska kunna fortsätta lura i oss samma gamla traditionalistiska smörja. Denna smörja är en företeelse som jag närmare beskrivit som upprätthållandet av ur-normen i ett inlägg på min blogg Kollen om Genus. Här har ni förklaringen till varför jag sparkar bakut när folk beskriver ”snälla feminister” som ”inte hatar män” som potentiella ”allierade”. I helvete dom är. Min uppgift i livet är inte att vara kvinnors redskap, syftet med min existens är inte att behaga kvinnor på min egen bekostnad! Är det här verkligen en så radikal uppfattning att även etablerade bloggare som Bashflak missar det?
If we stop defining each other by what we are not and start defining ourselves by what we are—we can all be freer and this is what HeForShe is about. It’s about freedom.
Skit dig i näven!
Vad menar hon med ”men unable to express their feelings”?
Kan det vara så att de snart vuxna männen använder sig av manlig kommunikation istf den som Watson behärskar, så därför så är det hon som inte förstår dem när de uttrycker känslor? Eller kan det vara så att det kostar sjukt mycket för en man att uttrycka känslor inför en kvinna – smärtan att bli nerskjuten när man förklarar sina känslor för någon är inget man lättvindigt utsätter sig för. Och det är mannens uppgift att ta sådana initiativ. Det är knappast på feministiska agendan att förändra sådana saker vad jag vet.
Nu tycker jag att det verkar finnas en hel del män som faktiskt vill behaga kvinnor. Men som bara vill ha credit för det och behöver få sluta höra att de bara är förtryckande, våldsbenägna våldtäktsmän…
Utmärkt, jag håller helt med!
Möjligen är jag cynisk, men jag har svårt att undgå känslan att det vi såg var en föreställning levererad av en av världens bäst betalda skådisar. Med darrande röst tog hon sig för att berätta hur tufft hon hade haft det under sin uppväxt. Det är lätt att glömma de positiva bitarna, så jag skall försöka fylla i, baserat på vad som finns att läsa om Watson.
Se det som en pedagogisk övning för att illustrera hur man kan ta även framgångsrika människors liv och få dem att se ut som offer, bara man utelämnar allt som inte passar in i bilden och sedan berättar det med lite darr på stämman:
When I was 6 and went to boarding school in Oxford, I also started taking singing and dancing classes.
A year later, I auditioned for the role of Hermione and got it. The producers were especially impressed by my confidence.
When I was 11, I was nominated for five awards for my (bossy) part in the first Harry Potter film, and won the Young Artist Award.
That year, I also won two Otto Awards and the Child Performance of the Year award.
For my part, I appeared as the youngest person ever on the cover of Vogue Magazine.
When I was 17, I had earned £10M, and was financially independent.
When I was 19, I started modelling for Burberry. At 20 I was the highest paid female movie star in Hollywood, and at 23 I was voted Sexiest Female Movie Star in Empire Magazine.
At 24, I was dubbed ”Most Flawless Woman of the Decade”.
Det blir fortfarande en beskrivning av traditionella könsroller, men skillnaden är att det nu framstår som att det funkade väldigt väl för henne. Tydligen funkar det även väl att ställa sig upp och beskriva det som om hon hela tiden fått kämpa för att få tas på allvar.
Man kan för all del läsa om hur det gått för Daniel Radcliffe (Harry Potter själv) också. Bra, kan man väl säga, men han skulle nog också kunna hålla ett snyfttal om han ville. Han väljer dock en annan ton:
Vad Emma och feminister säger är att män ska vara gentlemän,dom ska inte bara lägga rocken över vattenpölen så kvinnan slipper bli blöt om fötterna.Män ska även försaka sina drömmar och mål när det gäller karriär och lägga sin symboliska rock och ta ett steg åt sidan så kvinnor kan trippa förbi med mindre ansträngning,utan att skita ner fötterna till att förverkliga sina drömmar och mål.
Jag hörde f.d LO ekonomen Dan Andersson hålla ett tal för något år sedan där han b.l.a talade om skillnaderna mellan killar och tjejers betyg,och vad var det som var så banbrytande i det han sa som renderade honom applåder,jo han hade kommit fram till att lösningen på problemet var att män måste lära sig att bli bra förlorare.
Jag har full förståelse att ni unga män vänder samhället ryggen eftersom det har vänt er ryggen.
Samhällskontraktet mellan er och samhället har brutits ni har inte längre någon skyldighet att arbeta och hålla käften och generera skatteintäkter till en stat som numer ägnar sig åt att stifta lagar och regler som är direkt diskriminerande mot er.
Jag anser att man endast ska vara hjälpsam beskyddande gentleman mot kvinnor i ens närhet(vilket ligger i en riktig mans natur)som förtjänar det,för vi vet ju att det finns lika många skitstövlar bland män som hos kvinnor.Och varför ska man då gå med på ett samhällskontrakt som anser att staten hellre ska stötta kvinnor som är skitstövlar än hjälpsamma och snälla män endast pga kön,för t.o.m. ett barn förstår att ett samhälle som på detta sätt särskiljer beteenden av bra och dåligt förlåtande och bestraffande leder till ojämställdhet.
Jag ser den gryende MGTOW rörelsen som ett friskhetstecken medans samhället ser med rädsla på den,ska nu arbetshästen börja protestera över piskrappen och att den får sämre mat än kusken och dom som sitter på samhällets flak,där dom glatt pratar om hur skönt det är med denna varma soliga dag där man kan bättra på sin solbränna,medans svetten rinner från arbetshästens piskrandiga rygg.
@Alith:
Som någon skrev någonstans så är ju normen redan HeForShe, dvs det ingår i den manliga könsrollen att vilja skydda kvinnor, försörja kvinnor, hjälpa kvinnor osv.
Men ja, det verkar finnas en del feministiska män som antingen bara har skuldkänslor (de ser den feministiska beskrivningen av mannen och känner ”helvete, de har ju rätt, det där bestämmer ju precis in på MIG!”), och/eller som tror att de om de bara bekänner sig till feminismen så kan de sedan fortsätta sina liv som vanligt, fast utan skuld.
@Alith: ”Nu tycker jag att det verkar finnas en hel del män som faktiskt vill behaga kvinnor. Men som bara vill ha credit för det och behöver få sluta höra att de bara är förtryckande, våldsbenägna våldtäktsmän…”
Jag tänker inte berätta för män vad dom ska och inte ska göra, folk får leva sina liv som dom själva vill. Däremot är jag övertygad om att det inte är hälsosamt för någon att låta sin identitet bero på hur nyttig man är för en annan grupp/individ. Att få en klapp på huvudet som tack är inte gott nog.
@michael: ”Jag anser att man endast ska vara hjälpsam beskyddande gentleman mot kvinnor i ens närhet(vilket ligger i en riktig mans natur)som förtjänar det (…).”
Jag nickar instämmande till mycket av vad du skriver, men just den här meningen sticker mig i ögonen. Skulle vi vara mer överens om vi istället sa att ”Jag anser att man ska vara en hjälpsam beskyddande vän mot dom människor i ens närhet (vilket ligger i en vänlig människas natur) som förtjänar det”? Jag tycker att det är fel att enbart förutsätta att män ska beskydda kvinnor. Män kan (och bör) beskydda alla, kvinnor kan (och bör) beskydda alla. Sedan kanske det är så att alla individer inte kan ta samma strider och med samma medel, men jag menar att man har en moralisk skyldighet att göra vad man kan, oavsett kön. Jag vänder mig också med kraft emot försök att definiera vad en ”riktig man” är för något, speciellt när man låter den definitionen betyda ”användbarhet för kvinnor”.
För tydlighetens skull vill jag åter poängtera att jag inte vill säga åt folk hur dom ska leva. Om en man känner att han blir en ”hel” man och är villig att låta sin maskulina identitet vara villkorad av kvinnors godkännande så är det upp till honom. Jag säger ”nej tack”.
@Kollen:
Jag är inte ute efter att ta bort könsrollerna. Jag tror inte alls (numera) att människor blir lyckliga av det. Det trodde jag när jag var feminist.
Jag vill ha ett mer förutsättningslöst samtal kring dem. Man behöver titta mer på för- och nackdelar med dem, så man blir lite friare att välja.
Jag tyckte Watsons tal hade flera bra poänger. Bl.a blir det nu svårare för feminister att i framtiden vara manshatiska och komma undan med det, för då kan man ju bara påminna dom om talet. Vissa svenska feminister har redan tagit avstånd från Watsons budskap, bl.a LD i en Metro-intervju.
Själva talet öppnade även för att börja visa empati för svaga män, något som feminister brukar vara särdeles dåliga på. Sen vill vi förstås se det i praktiken också, inte bara läpparnas bekännelser.
Sen finns ju en klar diskrepans mellan talet och den deklaration som #HeForShe vill att vi skriver under. Som en amerikansk bloggare påpekat, står deklarationen för verklig jämställdhet rakt igenom, ända fram till de fem sista orden ’…faced by women and girls’. Då ryggar man som man tillbaka och ställer frågan ’what’s in it for me?’
Som många påpekat så lever knappast Watson själv som hon lär heller, de män hon går till sängs med är muskulösa hunkar huggna i granit, som ridderligt bär hennes tunga kassar på shoppingrundan. Så i sitt eget liv vill hon inte precis befria män från stereotypa könsroller.
@Alith: ”Jag är inte ute efter att ta bort könsrollerna.”
Jag är inte heller ute efter att utrota könsroller. Jag är ute efter att vi inte ska låta feminismen institutionalisera könsroller efter behag.
@Bashflak: ”Jag tyckte Watsons tal hade flera bra poänger. Bl.a blir det nu svårare för feminister att i framtiden vara manshatiska och komma undan med det, för då kan man ju bara påminna dom om talet.”
Min poäng är att det inte är den manshatiska retoriken som är problemet, den är snarare ett symptom på en sjuk ideologi. När vissa vill trycka undan och dölja symptomen så menar jag att syftet med det helt enkelt är att bevara ideologin. Att det höjs röster som talar emot det öppna manshatet är förvisso i sig sunt, men om vi inte riktar kritiken mot själva den ideologiska världsbilden som ligger till grund för hatet så är vi tillbaka på ruta noll igen. Vi kanske kan bli av med dom uttalandena som sticker som värst i ögonen, men det praktiska arbetet kommer inte att påverkas nämnvärt.
”Själva talet öppnade även för att börja visa empati för svaga män, något som feminister brukar vara särdeles dåliga på. Sen vill vi förstås se det i praktiken också, inte bara läpparnas bekännelser.”
Det är bara ett bete, ett försäljningsargument och ett försök att förleda lyssnaren att inte närmare granska vad organisationen faktiskt vill göra. Dessutom får jag en krypande känsla av att Watson & Co. enbart vill åtgärda mäns problem i syfte att lösa kvinnors…
Sedan vill jag också säga att jag skrev lite i affekt. Jag hoppas att du inte känner dig påhoppad eller utpekad.
@Kollen:
Så ser jag med på det. Manshatarna är för mig ett mindre problem faktiskt, för att det är ’symptom’ orsakad av ideologin. Och det är ett symptom som gör det lättare för folk att få upp ögonen för att ideologin inte har ett dugg med jämställdhet att göra.
Missförstå mig rätt, det är bra att manshatarna öppet kritiseras av dem själva. Men för mig gör det ingen skillnad i sak om manshatarna försvinner imorgon. För att göra en liknelse: ’Cancern’ är ideologin, ’smärta’ bara en följd av denna. Sjukdomen försvinner inte från maktens korridorer för att smärtan upphör/dövas.
Att det tas avstånd från manshatare ökar chansen att ’de snälla’ feministerna faktiskt börjar lyssna på MRA och sätta sig in i vad det handlar om.
Slutet på talet innehöll en viktig strof: ’We are struggling to find a uniting word’. I Sverige har vi redan uppfunnit det ordet – Jämställdism
I de flesta av FNs medlemsländer är kvinnokampen fortfarande relevant, till skillnad från Sverige där kvinnor haft alla juridiska rättigheter som män sen 1983. Men som Pär Ström skrev i ett av sina sista inlägg på Genusnytt: När jämställdhet ska introduceras i U-länder, är feminism ett föråldrat sätt att tänka. Varför inte jämställdism direkt?
Feminsmen var för jämställdheten vad bakelittelefonen var för telekommunikationen. Men idag går U-länderna på smartphones direkt.
Riktiga män är en motkraft till den perverterade karikatyr av män som feminismen torgfört genom negativ propaganda under ett antal decennier.Där man utmålar män som fienden till kvinnor och inte som son,bror,pappa eller livspartner.
Jag såg en studie man gjort på ett college där man utsatte dom manliga och kvinnliga studenterna för ett test vilka dom skulle hjälpa,som bestod av grupperna kvinnor,män,barn och djur.
Och som forskarna sa männen var ganska tråkiga eftersom dom var benägna att hjälpa alla lika mycket.
Medans kvinnorna var mer intressanta eftersom dom rangordnade hur dom skulle hjälpa dom som behövde hjälp i följande fallande skala.
1.Djur.
2.Barn.
3.Kvinnor.
4.Män.
Alltså för män så var alla som behövde hjälp likvärdiga medans för kvinnor har hjälpsökande olika värde.
Om denna studie skulle stämma över hur kvinnor och män ser på saker,så innebär det att ju mer kvinnor får inflytande på ett samhälle desto mer ojämställt blir det tvärtom mot vad feminister säger.Och om man då tittar på Sverige där kvinnor har stort inflytande så ser man att vi har stiftat många lagar om t,ex djurrätt men även att kvinnor ska ha en särställning i lagar och regler vilket inte män har.
Jag gissar att detta sätt att rangordna som män inte gör men kvinnor gör är biologiskt och nedärvt därför är feminismen egentligen en starkt biologisk rörelse som endast bygger på könsstereotypt tänk och pga sin okunskap förnekar detta.
p.s tyvärr har jag ingen referens att lämna till studien då jag såg den läggas fram på kunskapskanalen.
Det är just det hon och andra inte kan, d v s läsa ordböcker.
”…åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannen…”SAOB
”Feminism is a collection of movements and ideologies aimed at defining, establishing, and defending equal political, economic, cultural, and social rights for women. This includes seeking to establish equal opportunities for women in education and employment. A feminist advocates or supports the rights and equality of women.”/Wiki (3 women)
Det är när man börjar tro att det även är en ”fackförening” för hbtq-personer, rasifierade, människor med funktionsnedsättningar…och män, som det spårar ur. När folk säger att detta är feminism så är mitt enkla svar, nej det är det inte, punkt!
Feminism är alltså ett ”fackförbund”, eller rättare sagt ett antal ”fackförbund” för kvinnor. Ska det vara allt det vissa feminister hävdar det är får man snällt återgå till det vedertagna – jämlikhet.
Angående inlägget om Watsons sexpartners så stämmer det och hon gör som så många andra feminister och premierar i handling en personlighetstyp eller ett beteende som hon i ord fördömer.
Är det någon som tror hon skulle låta sig bestigas av en spinkig/fet/ful kille även om han vore världens snällaste och känsligaste som till fullo ställde upp på den sjuka ideologin?
Jag må upprepa det som redan sagts men…
Hon tycker att associationen mellan feminism och manshat måste upphöra, det vore väl klart mycket bättre att det feministiska manshatet upphörde istället!
Off-topic men likevel mulig av interesse for de av dere som orker å lese norsk, kronikk på nrk av Mads Larsen om menn som faller utenfor arbeids-og kjærlighets/seksualliv:
http://www.nrk.no/ytring/bordeller_-borgerlonn-og-bedovelse-1.11957626
Mads Larsen har terget på seg feminister siden tidlig 2000-tallet, så provosere er han god på
Kan bara instämma. Talet var bra. #HeForShe var samma gamla smörja.
@Runar: Intressant. Bordeller, Medborgarlön och Bedövningsmedel. (Kanske skulle man på svenska skriva ”droger”.)
Sköna nya värld.
Som han skriver är detta sannorlikt lättare för många att tänka sig, än förändra ett samhälle där en tredjedel av männen helt sorteras bort.
@ Runar
Det var en rejält provokativ artikel du länkade till. Fast visst är det så ibland att man måste provocera rejält för att få folk att reagera och tänka efter.
I stället för artikelskribentens förslag till hur samhället ska ta hand om de s.k. förlorarmännen (”medborgarlön, bordeller och rusmedel”) så kunde man tänka sig mindre drastiska åtgärder som t.ex. återinrättandet av vissa traditionella jobb som är typiskt manliga och som inte kräver utbildning, t.ex. gårdskarl (på finska finns det finurliga begreppet ”allmänman” som fixar allt möjligt). Samhället har tillräckligt med resurser för att täcka upp den eventuella mellanskillnaden mellan produktivitet och utbetald lön. Åtminstone mot bakgrund av kostnaden för alternativet, dvs. att dessa män ingenstans har att ta vägen.
Nu när vintern så småningom är här igen, så kunde t.ex. svenska staten se till att ge SJ/trafikverket resurser att anställa snöskottare på heltid. Det skulle vara en billig investering för att få tågen att gå i tid och mer än väl täcka de samhälleliga kostnaderna för försenade tåg.
@Runar:
Om det där blir verklighet vill jag väldigt gärna göra om mig till man. Tänk att få betalt samtidigt som man ständigt är lite sådär salongsberusad. Bordellen hade jag skitit i, jag hade stannat hemma och tittat på film.
Det där livet låter faktiskt riktigt härligt. Lite ensamt ja, men då hittar man bara andra i samma sits som man kan resa med och hitta på annat skoj med. Man hade kunnat köpa ett stort hus att dela på. Man skulle ha en vecka var där man skötte allt det vardagliga med huset. De andra hade under den tiden bara kunnat sitta och smutta öl och titta på film och snacka. Ju fler i huset desto längre tid mellan ens egna ”sköta huset” veckor.
@Rick:
”rusmedel”
Tack, så heter det förstås.
”återinrättandet av vissa traditionella jobb som är typiskt manliga och som inte kräver utbildning, t.ex. gårdskarl (på finska finns det finurliga begreppet ”allmänman” som fixar allt möjligt).”
Jag diskuterade en gång med Bashflak i ett annat ämne om ”smörgåsnisse” kontra ”sumprunkare” …
Pingback: Den feministiska kampen fortsätter | Jämställdhetsfeministerns blogg
Pingback: #Heforshe – feministisk jämställdhet sammanfattad i en hashtag! | Jämställdhetsfeministerns blogg