Jag får emellanåt skit för att jag hänvisar mycket till definitioner och har blivit anklagad för att vara både språkfascist och att skriva andra på näsan. Det må vara hur det vill med den saken, men om vi inte definierar de begrepp och ord vi använder, hur vet vi då över huvud taget om vi talar om samma sak?
Om vi är eniga om vad orden betyder kan vi också isolera var vi har olika syn på saker och ting och vad det egentligen är vi är oeniga om (vilket med stor sannolikhet kommer visa sig i att vi har definierat något centralt begrepp olika). Man kan ganska säkert anta att när feminister säger att man givetvis skall vara feminist om man är för jämställdhet, då menar de nog inte riktigt samma sak med ”jämställdhet” som vi som är kritiskt inställda till feminismen gör. Den stora skiljelinjen i just det fallet torde vara om man går efter ”antal”, eller efter ”regelboken”. Det vill säga, om man med jämställdhet menar att något skall vara jämt fördelat mellan könen, eller om man menar att vi alla har samma regelbok att förhålla oss till och sen får det bli som det blir.Att definiera termer och ord är ett bra verktyg inte bara för att analysera vad som faktiskt sägs, eller hitta sprickor i ett resonemang, det ger också en fördjupad förståelse av det man studerar.
En av de politiskt heta frågorna är ”Lika lön för lika arbete”. En klatschig floskel som alla omedelbart skriver under på. För ingen vill väl att två personer som gör samma sak skall få olika lön. Men, men … jag tänkte roa mig lite med att plocka sönder den här floskeln i sina beståndsdelar.
Floskeln ”Lika lön för lika arbete” innehåller 4 ord: ”lika” (2 gånger), ”lön”, ”för” och ”arbete”. Låt oss beta av dem i någon slags semi-bakvänd storleksordning: för, lika, lön och arbete.
- för: Att detta råkar vara det minsta ordet, och ”bara” är en preposition betyder inte att det är oviktigt. Ordets syfte är att ange relationen mellan två delar i en fras, mening eller annat språkligt uttryck. Rent ordboksmässigt är kanske den definition som passar bäst ”i utbyte mot”, men jag skulle vilja påstå att ”för” här närmast anger ett (moraliskt korrekt) orsakssamband. Det vill säga, efterledet ”lika arbete” skall orsaka ”lika lön”.
Tycker du att diskussionen om en prepositions betydelse är fånig så kan du ju testa att byta ut ”för” mot ”utan” eller ”innan”. Kom inte och säg att ”lika lön utan lika arbete” betyder samma sak som ”lika lön innan lika arbete” betyder samma sak som ”lika lön för lika arbete”.
Man skulle i och för sig kunna ta bort prepositionen och låta de två delarna, efter att de bytt plats, ange en intuitiv ordningsföljd, ”lika arbete, lika lön”. Fast skall man vara riktigt petig skall kommatecknet i så fall ges en godtagbar definition som passar i kontexten.
Hur som helst, ”för” är knappast något stort problem här. Alla har nog en ganska intuitiv förståelse, så det lär inte vara några större problem. Jag ville dock vara grundlig, men vi går vidare …
- lika: Det är väl ungefär samma sak här. Den intuitiva vardagsförståelsen räcker egentligen. Låt mig dock bara för grundlighetens skull peka ut att det faktiskt inte är helt givet vad man menar när man säger ”lika”. Vad för krav skall vara uppfyllda för att till exempel två bilar skall anses vara lika? Det är långt ifrån självklart. Räcker det med att de bägge är personbilar, eller måste de vara av samma märke? Jag och en gammal kompis har båda varsin gammal Mercedes från 80-talet. De ser likadana ut, har samma kaross, till och med samma färg. Jag tror de har samma tillverkningsår, men är inte säker på den punkten. De skiljer sig dock åt så tillvida att min har manuell växellåda och en fyrcylindrig motor. Hans är sexcylindrig och har automatlåda. Är de lika? Även om de i allt övrigt hade varit lika, hade de fortfarande haft olika nummerskylt och olika ägare. I vilka sammanhang skulle de kunna anses vara lika, och i vilka sammanhang skulle de kunna anses vara olika?
Slår man upp ”lika” i ordboken så anger den ”som har samma storlek” som en definition och har, lite lustigt, med just ”lika lön för lika arbete” som exempel. Vilket då väcker frågan hur man mäter storlek på lön och arbete. Så vi går åter vidare …
- lön: Nu börjar det hetta till på allvar, för även om vi klarar oss ganska bra med vardagsförståelsen för de två tidigare orden så kommer vi inte undan så lätt här. Vi måste definiera vad vi menar med lön om vi vill ha en meningsfull diskussion om ”lika lön”. Intuitivt förstår vi väl ”lön” som att vi får betalt för vårt arbete (ordboken säger: ”(fastställd) ersättning för visst arbete vanl. i form av kontant belopp; vanl. för mer stadigvarande arbete ). Men det är långt ifrån någon självklarhet hur man skall definiera eller beräkna ”lön”. Först och främst har vi två sidor att ta hänsyn till här. En sak är vad en arbetsgivare betalar ut i lön, en annan vad en arbetstagare får. Det hela kompliceras av att vi har en tredje part, staten, som distribuerar om delar av lönen efter eget gottfinnande.
Ur arbetsgivarens synvinkel är det rimligt att som lön betrakta alla kostnader, utom rena produktionskostnader, förknippade med att ha individen anställd. (Och vad som då anses vara ”rena produktionskostnader” är ett helt kapitel för sig.) Men det är bara än mindre del av arbetsgivarens lönekostnad som kommer arbetstagaren till del. Arbetsgivaravgifter, pensionsbetalningar, semesterersättningar, olika former av förmåner som betald sjukledighet osv. ingår som en del av lönekostnaden som dragits av redan innan bruttolönen. Först därefter dras en tredjedel (för en låginkomsttagare) i inkomstskatt innan de rena pengarna kommer in på löntagarens konto.
Löntagarna betraktar väl normalt det de får inbetalat på sina konton från arbetsgivaren som lön. Och det borde på det hela taget duga ganska bra. Tills man ska börja jämföra löner och se till att de blir ”lika”. För då kan det vara skäl att börja vikta lönerna. Kan man verkligen säga att två personer, Oskar och Stina, som får samma summa inbetalda på sina konton från arbetsgivaren verkligen har samma lön när Stina får barnbidrag, slipper betala av på studielånet till CSN och har arbetsplatsen på gångavstånd, medan Oskar inte får några barnbidrag, är tvungen att betala av på sitt CSN-lån och har tio mil att pendla varje dag för arbetet (vilket för honom innebär en stor resekostnad som han lägger ut för arbetet, och således inte är pengar tillgängliga för privat konsumtion).Vi ska inte heller glömma att i många, om inte de flesta, arbeten ingår olika former av förmåner. En del har tjänstebil som också används privat, ofta förekommer subventionerade luncher. Och arbetsklädsel kan ofta bäras hemma. Även dessa saker bör vägas in om man skall få en fullt rättvisande bild av lönen.
Den springande punkten här är inte att ”lön” skulle vara något särskilt konstigt eller komplicerat. Men det blir konstigt och komplicerat när vi skall börja tala om ”lika lön” utifrån något slags rättviseperspektiv där vi inte tolererar minsta glapp eller avvikelse. Pengarna är inte något självändamål. Det vi egentligen är intresserade av är vad de kan användas till och vilken frihet de ger oss. Min poäng är rätt och slätt att millimeterrättvisa när det handlar om löner är helt ogörligt och aldrig kan uppnås eftersom det finns individuella faktorer och gråzoner som aldrig kan formellt bestämmas.
- arbete: Och här har vi elefanten mitt i porslinsbutiken. Man kan urskilja tre huvuddefinitioner för ”arbete”:
- sysselsättning eller yrke, dvs. en gatusopare sopar gator och en hjärnkirurg kirurgerar hjärnor, och de tvenne arbeten är allt annat än lika. Och visst kan man tycka att Oskar och Elvira skall ha samma lön om de bägge sopar gator eller om de bägge kirurgerar hjärnor. Men det är väl knappast rättvist om Oskar sopar gator 80 timmar i veckan, medan Elvira sopar 20 timmar. Eller om Oskar utför 20 enkla hjärnkirurgier (varav 15 misslyckas) under ett år, medan Elvira utför 40 komplicerade hjärnkirurgier (varav endast 5 misslyckas) under samma tidsperiod. Så lika arbete i betydelsen lika yrke kan knappast i sig vara ett bra kriterium för lika lön.
- ansträngning eller spenderad energi, det är här vi kommer närmast den rent tekniska definitionen av arbete (som mäts i t.ex. Joule eller kWh), men vi kan utvidga idén lite till att omfatta all förbrukning av resurser, inklusive tid, som ”energi” av något slag. Och det är nog denna definition de flesta anammar när det handlar om att få betalt för sitt arbete. ”Jag har arbetat 40 timmar per vecka, så jag ska ha betalt för 40 timmar.” Men detta tankesätt tar ingen hänsyn till vad det är som produceras eller effektiviteten i produktionen. Man kan arbeta 40 timmar med att gräva och fylla igen ett och samma hål, har man med det förtjänat samma lön som en som under 40 timmar har grävt 40 hål (för t.ex. vägstolpar)?
- resultat eller produkt borde vara det som ligger till grund för lönen och det man avser när man talar om ”lika arbete”. Det spelar egentligen ingen roll om vi har samma yrke på vårt visitkort och/eller arbetar lika många timmar per vecka eller månad. Som jag tog upp i Rösta rött: halv arbetsdag, dubbel lön genererar vi vårt eget välstånd med vad vi producerar. Lönen är inget annat än konverterad produktion. Ingen är intresserad av att betala oss för att vi har en fin titel eller för att vi spenderar en massa tid med att (sarkasm) ”arbeta” (slut sarkasm). Hela idén med tim- och månadslöner är egentligen inget annat än ren perversion. Det vi borde få betalt för är det vi producerar och inget annat. Producerar vi bra borde vi få bra betalt. Producerar vi dåligt eller inget alls borde vi få dåligt betalt eller ingen betalning alls. Och om det vi producerar är så erbarmligt dåligt att det utgör en fara eller kan betraktas som rent lurendrejeri, t.ex. en bil som hjulen trillar av på, borde vi inte bara inte få betalt alls, vi borde själva i det fallet få betala för det arbete vi utfört. Och hindras från att arbeta mer genom att sättas bakom lås och bom.
Så vad menas egentligen med ”lika lön för lika arbete”. Ingen jävla aning. Din gissning är lika bra som min. Det är rätt och slätt en retarderad floskel helt renons på innehåll till dess man har fastlagt vad man använder för definitioner för dess beståndsdelar.
Tänk vad mycket som kan gömma sig i några ord. Du kan ju själv roa dig med med att plocka sönder en annan favorit bland förnuftshämmade floskelfeminister: ”Hela lönen, halva makten!”
Dessa floskler är rent trams, och oanalyserade är de inte ens värda pappret de är skrivna på, eller energin som förbrukas på att ropa ut dem i ett demonstrationståg.
Men, men, det är väl rätt lätt att förutse hur det kommer att bli. Man inför särskild mansskatt, subventionerar kostnader för kvinnor, har lägre priser på mat för kvinnor (särskilt korta kvinnor) för att kompensera för att män under historiens lopp har tagit deras mat och inför statlig reglering av lönerna till dess att vi alla fått feministiskt lika lön.
Med resultatet att vi alla blir lika arbetslösa.
Ja dom gamla kära kommunistiska öststatsländerna införde inte bara lika lön för lika arbete utan även lika lön för olika arbete,vilket feminismen numer förespråkar.
Man trodde att detta skulle höja arbetsmoralen eftersom orättvisorna avskaffades,men resultatet blev det omvända att produktion och arbetsmoralen sjönk,där arbetarna endast gjorde vad som var nödvändigt och ingenting mer.
Och det var ju nästan omöjligt att ge en arbetare sparken för som kommunismen säger,alla ska arbeta och efter egen förmåga.Vilket betydde att Kalle och Pelle som stod vid likadana maskiner och pressade plåt,där Kalle som tyckte om att supa från fredag eftermiddag till söndag natt ofta var borta på måndagar och när han lyckades kravla sig till jobbet på måndagarna så blev det inte många meter gjorda.
Men som gick lika glatt tillsammans med Pelle till lönekontoret och kvitterade ut lika lön.
Självklart började det gnaga i Pelle över vad han fann som orättvist att han som plikttroget jobbade från måndag till fredag och inte fick något för det -Varför ska jag som arbetar mer få lika lön som Kalle sa Pelle till sig själv,när han lyfte luren och ringde och sjukskrev sig för första gången på måndags morgonen.
OT, men kul forskning.
http://www.washingtonpost.com/blogs/capital-weather-gang/wp/2014/06/02/female-named-hurricanes-kill-more-than-male-because-people-dont-respect-them-study-finds/?tid=pm_pop
Det var inte lika lön för allt arbete i gamla kommunistländer. Jag bor ihop med en som kommer från ett gammalt kommunistland, hon var 25 år gammal när det brakade ihop. Det där är en ren myt.
Däremot så fastställde staten vad staten tyckte att den hade lust att betala för olika yrkeskateogorier, tämligen godtyckligt. En gatsopare hade inte samma lön som en hjärnkirurg. En rumänsk hjärnkirurg hade inte samma lön som en tysk hjärnkirurg, så de som kunde stack till Tyskland, utan studieskulder eftersom utbildning var gratis, och utan intentioner att betala tillbaka nåt i alla fall, om det nu hade funnits sådana. Det blir en braindrain. Det är inte bara kommunistländer som drabbas av det, Iran är ett senare exempel.
Det var däremot olagligt att vara arbetslös. Hade du inget arbete så tilldelades du ett av staten, i paritet med vad du kunde. Kunde du inget fick du sopa gatan.
Jag gillar ”tilltaget” att borra i ord och uttryck. Det går mycket slentrian i användandet och till slut är man vilse även i den pannkakan.
Ord som jag börjar få svårt att förhålla mig till numera är till exempel: extremist, främlingsfientlig och värst av alla — värdegrund. I alla dessa fall och många fler måste man faktiskt börja med att ta reda på vad tusan folk menar med just det ordet, det uttrycket, annars barkar det snett redan från början. Nu är folk oftast inte intresserad av den diskussionen men ändå.
Personligen skulle jag hemskt gärna se att vi en gång för alla redde ut en annan floskelfras — ”människors lika värde”. Visserligen är frasen vara en direkt felöversättning av dignity men eftersom frasen kommit för att stanna så krävs det krafttag för att reda ut vad folk menar.
Hur som helst, tack för borra-i-uttryck-initiativet; gärna mer sånt!
@Dolf
Om du är språkfascist då behöver vi fler sådana!
@Magnus:
Du har helt rätt i detta t.ex läkare i Sovjet hade sämre löner än industriarbetare eftersom man såg på läkaryrket som ett kall.
Läkaryrket var kvinnodominerat i Sovjet vilket skulle kunna ge feminister vatten på sin kvarn,men det handlade om att det som varit högstatusyrke skulle nedgraderas till ett vanligt arbetar yrke.Eller som en kommunist skulle uttrycka det uppgraderas till ett vanligt arbetar yrke.
Man ville komprimera löneskillnader för att minimera klassklyftor dvs genomföra lika lön för olika arbete,även om detta inte genomfördes fullt ut.
Enligt kommunistisk doktrin så är en städerskas arbete lika viktigt som en läkares därför ska inte deras arbete värderas olika genom olika lön vilket då leder till ett klassamhälle.
Man sätter marknaden ur spel. Nu är ju läkare ett dåligt exempel eftersom utbudet på läkare i Sverige är begränsat, bl.a. därför att Läkarförbundet lobbar för att antalet utbildningsplatser ska hållas lågt så att lönerna kan hållas uppe.
Sedan, vad gäller braindrain, så är det kanske inte så stor poäng för en gatsopare att sticka till Västeuropa eftersom vederbörande förmodligen blir arbetslös alternativ hamnar i ett lågkvalificerat låglöneyrke.
Jag har faktiskt svårt att inse hur man ska få en poltisk styrning av arbetsmarknaden, så att det blir en arbetsplanering, i synnerhet när fack och arbetsgivare i 80 år varit helt ense om att hålla politiker och kommunister utanför lönebildningsprocessen (japp, Saltsjöbadsavtalen innefattade att LO skulle rensas på kommunister på ledande poster, än idag så är det kört att göra karriär inom facket om du är v-medlem).
Apropå ord. Man säger inte ”lika arbete” längre, det heter ”likvärdigt”.
Det innebär att två arbeten värderas lika. De som hävdar att man har olika lön för likvärdiga arbeten ljuger per definition. Värdering av arbetet GÖRS och har alltid gjorts, genom tillgång-efterfrågan, och av arbetsmarknadens parter. Ett arbete med en månadslön på 32000 kronor är alltså likvärdigt (värderats lika) som ett annat arbete med 32000 kronor i månadslön. Att man försöker ljuga beror på att man inte är NÖJD med de som värderar arbete, alltså marknadens parter. De vill riva upp Saltsjöbadsavtalen och tillsätta en tredje part som ”arbetsvärderare”, som politiker kan mixtra, hota och utpressa på olika sätt, för att sätta sin egen kontrollfreakiga agenda och slippa jobbiga fack och jobbiga arbetsgivare.
@Ipse Cogita!:
Jag har faktiskt ett inlägg som bubblar och väntar på att få komma ut om just ”människors lika värde”. Den floskeln sågade jag redan innan tonåren. För det första jag frågade min mamma när jag matades med den var varför Hitler och Jesus var lika mycket värda. Jag fick aldrig något riktigt svar på den frågan, och har aldrig sett ett vettigt på den efter dess heller (fast jag brukar inte hänvisa till Jesus nu för tiden, utan det blir istället Gandhi, Einstein eller någon sådan filur som får agera motpol till Hitler)
Det finns några tidigare inlägg som går åt liknande håll, kolla taggarna ”språk”, ”floskler” resp ”terminologi”.
@PNy:
Jag är inte fascist i någon bemärkelse, men jag får epitetet klistrat på mig ibland. Sånt är livet. Jag vet inte riktigt vad som är värst, att bli kallad ”fascist” eller bli omnämnd som ”hen”. Något för pronomenpervertörerna att fundera på.
Apropå språkförstöring: Postmodernism! Floskler kombinerat med idoldyrkan.
J Derrida är ju för f-n lika obegriplig som Kalle Sändare, när han satte igång.
@michael:
jag hade tänkt hänvisa till artikeln Att tävla i lidande av Marika Formgren, men glömde det. Hon har med ett utmärkt (litterärt/fiktivt) exempel på ”från var och en efter förmåga, åt var och efter behov”.
Dolf: Ja, jag kan gå med på ”människors lika värde” eller snarare ”människors lika brist på värde” ur en universell synvinkel. Allt i världen är energi och materia som inte ökar eller minskar, utan bara byter skepnad. Allt är förgängligt. Alla är förgängliga.
Men med tanke på vårt subjektiva perspektiv, våra materiella behov, och den omständigheten att vi (förmodligen) bara har ett medvetande under vårt korta jordeliv, så kommer vi förstås sätta ett större värde på oss själva och våra närmaste, på grund affektion eller deras nytta för oss, och på nutiden och den omdelbara framtiden.
Finns det någon som tycker att människor som dött för 100 år sedan eller kommer att födas om 100 år har samma värde som levande människor?
Ur ett universellt perspektiv så är svaret ”ja”. Vi är alla delar av samma materia. Ur detta perspektiv hade också jorden samma värde innan den bildades och efter att den till slut kommer att försvinna.
@Magnus & @Magnus:
Det finns en alldeles utmärkt föreläsningsserie på vimeo kallad ”Verklighetsekonomi”. Det är 8 timmar allt som allt, och historieskrivningen första timmen är utomordentligt tråkig, men sen blir det riktigt intressant och väl värt att se. Den kastar mycket ljus över både ekonomi och arbete.
@Lavazza:
Jag skrev på strömmingens tid en lång kommentar på ett av hans inlägg om just det här med människovärde och föreslog då hur man skulle kunna ”mäta” (notera citattecken) en människas värde. Jag kommer nog att utveckla de tankegångarna i ett inlägg vid något tillfälle.
Ja, jag hatar när folk använder uttryck som om de vore självklara och sedan vägrar förklara vad de menar, särskilt när de samtidigt menar att det är fråga om något viktigt.
Trevligt inlägg, Dolf! Jag gillar när du går in på djupet och benar ut ord och uttryck. Men jag går ännu dagligen och väntar på att du ska borra dig igenom ordet hen. När kommer hen-inlägget?
@Anna:
Jag har inte glömt det, men … det värsta är att jag har så mycket att skriva på just det så jag vet helt enkelt inte i vilken ände jag skall börja. Men det kommer att komma såvida inga världskrig, digerdöden eller något annat liknande elände av typen force majeure kommer emellan (peppar peppar ta i trä)
Torbjörn Tännsjö har skrivit nåt om illusionen ”människovärde” nångång.
Om en 75-åring och en 25-åring kommer in på akuten med hjärstillestånd kan man studera människovärdet. Och ja, för Adolf Hitlers mamma hade förmodligen hennes barn högre människovärde än Jesus. Så människovärdet är inget objektivt alls.
Däremot så har (borde ha) människor ett antal universella rättigheter, som gör att man ska komma bort från diskussioner om en enskild människas värde.
Ännu mer fascinerande är det när någon hävdar att alla ska ha samma lön för alla har samma (människo)värde. Aha, så människovärdet kvantifieras i kronor och ören?
Snacka om pengafixerad.
@ Michael, varför snackar du om kommunism som du bevisligen inte vet mer om än den feministunge som trodde att det var något kommunalt eller något? Du snackar om s.k. socialistiska öststatsländer (i en kommunistisk värld existerar till att börja med inte pengar; en sådan värld är själv därför en fantasivärld; det innebär inte att folk ska sluta bry sig om rättvisefrågor för en rättvisare värld) som var kapital[monopol]istiska (i väst kan man åtala t.ex. Bill Gates många gånger om, för Microsofts brott mot konkurenslagar. Vem skulle ha åtalat en Politbyrå; är det en slump att de flesta av dem nästan omedelbart efter Sovjets fall ”förvandlades” till världens värsta maffiabossar?).
Sedan kan man ha personliga och inte ideologiska åsikter angående lön och sådant. På det ställe jag jobbade som vårdbiträde en sommar, minns jag hur undersköterskor slet som slavar, medan sjuksköterskor mestadels latade sig och knappt ville delta i något fysiskt. Jag tyckte inte att det var särskilt rättvist (folk måste ändå få snacka om ”hur mycket”, ”hur lite” utan att beskyllas för att vara kommunist eller fascist etc.). Enligt vad jag har hört har sjuksköterskorna tydligen ofta ställt sig i vägen för undersköterskors krav på löneökning; det fick inte ske förrän de själva fick en motsvarande ökning, allt för att bevara klasskillnaden (apropå feminism, systerskap etc.)…
Även om de flesta människor skulle tycka att det var viktigt med klasskillnader, så är det nog bara en ytterst liten minoritet som skulle påstå att sådana metoder är tilltalande och inte frånstötande. Är de kapitalister och kommunister på samma gång (tja, varför inte?)? Det mesta av judehatet sedan Jesus tid har ju gått ut på att befästa associationen mellan den smutsiga delen, dvs. pengarna och judar (att rena sitt samvete?)
Du begår ju samma hyckleri. Du ska hela tiden framställa något som egentligen i sig är (kanske nödvändigt ont, men) smutsigt, som ”det goda”. Bara för att du under alla åren har gått och retat dig på att vänstern hela tiden vill framstå som ”det goda”… Och så har vi alltså två hycklare.
Hela det här landet lever på myter som verkar spridas av källarhålsfolk som lever på sjukpenning och sådant.
Varje gång du, Erik eller någon annan här likställer feminism med kommunism skålas det på en feministisk blogg, som kort därefter ”hyllar” kommunismen med bild och allt. De vet mindre än ni. Ni vet mindre än de. Svårt att avgöra till sist.
Kanske är det SD, en av feminismens fiender, ni vill stärka med detta tjat? Vad skulle du säga om SD gick framåt, plötsligt bildade ett eget feministiskt kvinnoförbund och tvingade partiet att förespråka feminism? Så många saker ni trodde aldrig skulle hända. När folk påminner er med ”vad säger du nu då”, så är ni lika tysta nu som ni var gapiga innan.
Roligt att du blev förbannad vilket framkommer av dina epitet på mig,och nej jag har inte alltid fördömt kommunism eftersom jag i ungdomen hängav mig åt att skrika ut dess pamfletter likt en papegoja.Men sedan insåg jag skillnaden mellan teori och praktik.
Att klasskillnader är frånstötande beror nog på hur man ställer frågan,om man istället frågar är du bered att ge tvåtusen av din lön till någon annan så blir svaret troligtvis helt annorlunda.
@ michael
Ordet ”frånstötande” använde jag i ett mer komplext sammanhang än du verkar vilja förstå.
Det jag menar är:
Alla inklusive du, vill framstå som ”de goda”.
Du behöver alltså inte misstro att även högern vill framstå som ”de goda”; så att du ska spela ”den rollen” åt högern, genom en massa lögner (som om hela tvåhundra års krig och slakt i hela världen mellan höger och vänster har gått ut på att åstadkomma eller förhindra ett kommunistisk samhälle bestående av rånare, rövare, tjuvar, en lat massa, som suger ut riktigare arbetare, som …. vaddå? skulle behöva ett arbetarparti?)
Sådant förtjänar inte ens någon respons längre… Lika lite som att du tror att kvotering och sådant handlar om att feminismen med Reinfeldts hjälp vill införa kommunism i det här landet… Lika lön för alla oavsett jobb etc?
Sedan är det inte heller ett argument att ge sig själv hela tiden en massa ”upptummar” och meningsmotståndaren ”nedtummar”. Står du också framför spegeln och kysser din egen spegelbild kanske? Det är ingen annans fel att du själv har trasslat dig in i ett nät av motsägelser och lögner.
”jag i ungdomen hängav mig åt att skrika ut dess pamfletter likt en papegoja”
Vilket vackert exempel. Tack för det erkännandet. Vi behöver fler sådana erkännanden. Det visar nämligen
– varför så många feminister idag är papegojor
– varför så många av dåtidens papegojor har bytt sloganlåt
– varför det aldrig blir någon ordning vare sig hos vänstern eller högern när båda befolkas av så många papegojor (varför de gamla papegojorna nu kallar sig liberaler och snackar som om de var kunnigare än liberalismens lärofäder, vilka de förstås INTE har läst.)
– varför papegojan ibland skriker ”vetenskap, vetenskap”, medan vetenskapsmannen jobbar i det tysta (ja, vad kan du vänta dig av en papegoja?)
– varför det inte hjälper att vädja till en papegojas sunda förnuft för att få tyst på den.
etc.
Pingback: Postnatal abort | Genusdebatten
Pingback: Lite mer om kvinnor, städning, lön och arbetstider | Genusdebatten