Inledning
Igår, på Almedalsveckan, var det debatt mellan Gudrun Schyman (Fi) och Maria Abrahamsson (M).
Man talar om löneskillnad varvid Maria Abrahamsson kritiserar Gudrun Schyman för användandet av siffran 3,6 miljoner och menar att den oförklarade skillnaden är 870 000 och att man inte vet idag hur stor del av dessa 870 000 som är osakliga då det saknas forskning.
Den typen av forskning finns på ”andra sidan pölen”, dr Warren Farrell har funnit 25 olika faktorer, där kvinnor och män gör olika val och när man beaktar dessa skillnader så förklarar det mer än hela lönegapet. Det vill säga, lönegapet beror inte på kön, det beror på val man gör i yrket och dessa får ekonomiska konsekvenser för individen.
Här menar Maria Abrahamsson att man behöver medvetengöra dessa val för kvinnor, så att de kan göra medvetna och informerade val. Det är en kvinnovänlig inställning och syn på jämställdhet som jag helt delar med Maria Abrahamsson. Det är inte lika självklart när man är uppvuxen på den kvinnliga sidan av genussystemet att man behöver göra uppoffringar och ”ta skit”, som det är på den manliga sidan av genussystemet. Tillika behöver unga kvinnor medvetengöras på vad det får för konsekvenser för ens ekonomiska framtid och ekonomiska självständighet när man väljer en partner som är 2–3 år äldre än en själv.
Gudrun Schyman kommer in och kritiserar ordvalet ”oförklarliga” … för att:
… det kan ju få folk att tro att man inte kan förstå hur det går till … och jag tycker jag förklarar hela tiden vad det handlar om … Det handlar om makt. Det handlar om idéer om att kvinnor är mindre värda och därför är lönen lägre … det är jävligt enkelt … så det är inte oförklarligt alls.
För det första behöver Gudrun Schyman lära sig skillnaden mellan orden oförklarad och oförklarlig. Men vi bortser från det just nu. För det andra så förklarar hon inte, hon påstår – igen och igen – att det handlar om makt och ”idéer om att kvinnor är mindre värda”. Låt oss ta oss an det då det är kärnan i feministiskt ideologi. Håller hennes påstående för en granskning?
Forskning – devaluation theory
Om teorier och ”strukturer” stämmer med verkligheten så kommer de att framträda i forskning. Som jag visar igen och igen så ekar det tomt vad gäller stöd för feministiska teorier – trots minst 40 års forskning – så även här. Teorin om ”kvinna/kvinnligt är undervärderat” heter devaluation theory. Det är en teori man använder axiomatiskt och när man försöker belägga den så blir forskarna förvånade över att resultatet inte styrker teorin.
Status
Först en studie gjord i Sverige (Magnusson C. , 2009):
Analyses on Swedish data show that the association between the proportion females in an occupation and occupational prestige is non-linear. Mixed occupations (41–60 per cent female) have the highest prestige. Further, work generally done by women—care work—does not have lower prestige in society than other tasks. These findings do not support devaluation theory. [abstract]
Man kollar andelen kvinnor och statusen yrket har vilket redovisas i föjande graf (s. 93) visar:
Yrkesstatus vs. andel kvinnor
Vidare kan man läsa:
In Model 4, we also find that care work has a significantly positive effect on occupational prestige, when confounding factors are taken into account. This is quite unexpected, since care work is associated with feminine characteristics. On the other hand, as predicted, interpersonal service work (other than care) is negatively associated with prestige. [min emfas, s. 95]
The results show that the connection between the proportion females in an occupation and occupational prestige is non-linear. Mixed occupations (with 41–60 per cent females) have the highest prestige. Further, care work occupations do not have lower prestige than others. However, occupations that involve other types of interpersonal service work have relatively low prestige. This is somewhat surprising, as care work is almost exclusively occupied by female employees, while the share of men and women are relatively equal in interpersonal service work. Altogether, these results suggest that the percentage females in an occupation does not systematically reduce occupational prestige and that care work is not devalued in society. The hypotheses derived from the devaluation theory are thus not supported. [min emfas, s. 96]
I en annan studie (Svensson & Ulfsdotter Eriksson, 2009) har man gjort enkätundersökningar där respondenter har rangordnat vilken status de upplever 100 olika jobb har. Inte heller denna visar traditionella kvinnoyrken = låg status och traditionellt manligt = hög status. Det är blandat och hänger på andra faktorer än kön så som skicklighet som krävs, möjlighet att påverka osv. [se t.ex. tabell i Svensson & Ulfsdotter Eriksson, sid. 31-33]
Lön
I Magnussons studie studerar man även lön i förhållande till prestige yrket har och då hittar man en könsskillnad där män har högre lön inom samma prestigenivå. Hon (forskaren) är uppenbart feminist och flummar en massa om att kvinnor ”inte får samma chanser” för att de har ”ansvar för familjen”. Idag har vi fullt utbyggd barnomsorg och samhället visar support för anlita städhjälp o.d. med rut-avdraget. Finns inget på samhällsnivå i nutidens Sverige som tvingar kvinnor att prioritera privatlivets görande högre än sin karriär. Tvärtom så psykiskt pressar man kvinnor hela tiden idag genom att ”fulgöra” det traditionellt kvinnliga.
Vid varje prestigenivå ligger mäns lön högre än kvinnors, och skillnaden ökar med stigande status. (Magnusson, 2009, s. 96) Hur kan det vara så? Om detta skriver forskaren så här:
Another potential source of the gender wage gap within occupations is sex segregation with respect to jobs. Women and men largely tend to work with different tasks in the same occupation and in different workplaces as well (Groshen, 1990). For example, male medical doctors work as surgeons while female doctors work with child health care or with gynaecology. This may also lead to different wages, but equal occupational prestige. Whether sex segregation of jobs is an explanation for gender differences in financial returns to prestige is a question that needs further investigation.
[Magnusson C. , 2009, s. 97]
Men detta ”further investigation” är redan gjort:
In their fourth year of residency 439 (84.1%) participants had made their speciality choice. Of these, 45 (8.6%) subjects aspired to primary care, 126 (24.1%) to internal medicine, 68 (13.0%) to surgical specialities, 31 (5.9%) to gynaecology & obstetrics (G&O), 40 (7.7%) to anaesthesiology/intensive care, 44 (8.4%) to paediatrics, 25 (4.8%) to psychiatry and 60 (11.5%) to other specialities. Female residents tended to choose G&O, paediatrics, and anaesthesiology, males more often surgical specialities; the other specialities did not show gender-relevant differences of frequency distribution. Gender had the strongest significant influence on speciality choice, followed by career motivation, personality traits, and life goals. Multivariate analyses of covariance indicated that career motivation and life goals mediated the influence of personality on career choice. Personality traits were no longer significant after controlling for career motivation and life goals as covariates. The effect of gender remained significant after controlling for personality traits, career motivation and life goals.
[Min emfas, Buddeberg-Fischer, 2006]
Faktorer som dessa ovan har Dr. Farrell i ”Why Men Earn More – The Startling Truth Behind the Pay Gap” identifierat. Han har undersökt lönegapet på djupet och funnit 25 olika val som påverkar lönen, där varje val innebär en uppoffring. Dessa uppoffringar män oftare än kvinnor gör förklarar mer än hela lönegapet, d.v.s. när man tar hänsyn till tillräckligt många faktorer som innebär en uppoffring så har kvinnor lite högre lön än män har. Dr. Farrell ger en föreläsning om detta i en serie (7 delar) klipp på youtube. Den föreläsningen är mycket talande vad gäller lönegapet. Tyvärr är där lite tekniska problem i början, det ger sig. Se den här, den är riktigt bra.
Dessa uppoffringar, som män är mer benägna att göra än kvinnor, är val som ska ge högre lön. Det är lönen som motiverar män att göra dessa val. Att män, mer än kvinnor, väljer yrke efter lön går igenom i mängder av forskning, två exempel:
”det verkar vara vanligare att män lämnar akademin för att få en högre lön eller för att de har andra karriärplaner”
[Dryler, 2011, s. 151]
”As a general rule, women place less value on remuneration. Clark (1997) shows that women are significantly less likely to identify earnings as the most important aspect of a job. Moreover, he shows that those workers who identify earnings as the most important aspect have lower overall job satisfaction. On the other hand, Clark shows women are significantly more likely to identify social relations at work as the most important aspect of a job and that this identification correlates with higher job satisfaction. Sloane and Williams (2000) for the UK and Donohue and Heywood (2004) for the US indicate that higher earnings add more to the job satisfaction of men than to that of women.”
[Bender, Donohue, & Heywood, 2005, s. 482]
”Estimating the results separately by gender reveals substantial differences. As shown in columns 2 and 3 of Table 3, the job satisfaction of men increases with additional earnings while that of women does not. This difference mimics earlier studies by indicating the greater importance of earnings in determining the job satisfaction of men.”
[Bender, Donohue, & Heywood, 2005, s. 486]
En annan faktor är privat kontra skattefinansierat. Man kan inte jämföra äpplen och päron, man måste jämföra manliga yrken med kvinnliga yrken i privata sektorn resp offentliga sektorn var för sig för att kunna tala om huruvida kvinnliga val är underbetalda. SVT.se har en sajt (Lapidus) där de använt SCBs lönestatistik och man visualiserar löner för mer än 300 yrken med hjälp av grafer. (Varje yta motsvarar 100% av yrkeskåren.)
Två typiskt kvinnliga yrken, tre från traditionellt manligt i offentlig sektor.
I föregående graf är det intressant att även titta på spridningen inom ett yrke. Polis har en större lönespridning, än de andra fyra yrkena, för att det inom yrket finns en större spridning på uppdragens karaktär. En narkotikaspanare har högre lön än en polis som gör pass för att uppdraget innehåller betydande risk, obekväma arbetstider osv. Det vill säga: att gå till höger i grafen har ett pris, varje steg kostar något för individen. Därmed ökar lönen.
Det ser man även i följande graf:
Varför denna skillnad mellan läkare och barnmorskor? Låt oss titta på lite fakta framgrävd av Ulf T.
Sjuksköterskeutbildningen: tre års heltidsstudier vid högskola eller universitet. Därefter behövs minst ett års yrkeserfarenhet för att sedan studera vidare på barnmorskeprogrammet: 1,5 år.
Totalt: 5,5 år.
Läkarutbildningens 5,5 års studier på heltid.
Efter en läkarexamen måste man som nyexaminerad läkare genomgå vidareutbildning i form av Allmäntjänstgöring (AT) och Specialiseringstjänstgöring (ST) på ett sjukhus. Som AT läkare deltar man under handledning i vardagsjukvården med tonvikt på akutsjukvård och syftet med AT är att ge nyexaminerade läkare praktiska yrkeserfarenheter. AT pågår i 18-21 månader och avslutas med ett AT-prov. Efter fullgjord AT och ett godkänt AT-prov får man sin läkarlegitimation utfärdad av Socialstyrelsen.
Utbildning till AT-läkare: minst 7 år.
Därefter kan man påbörja sin 5-åriga ST på ett sjukhus under vilken man utbildas teoretiskt och praktiskt för att uppnå en specialistkompetens.
För att bli specialistläkare får man räkna med 12-13 års studier.
Det är en ofantlig skillnad på att vara hjärnkirurg och att vara AT-läkare, därav lönespridningen.
I debatt med Ebba Busch Thor (KD) påstår Gudrun Schyman att:
Ska det vara så att en gymnnasieexamen från vårdlinjen skall vara 4 400 kr mindre värd än en gymnasieexamen från verkstadstekniska linjen? Vi tycker inte det är rimligt.
(Se debatten, Busch äger Schyman!)
Stämmer detta påstående?
Återigen ser vi att man inte har olika betalt per se efter dessa två gymnasieutbildningar, det som gör skillnaden är lönespridningen. Den som är utbildad på verkstadsteknisk, lojal mot företaget kan med yrkeserfarenhet få högre lön t.ex. genom ett utökat ansvar för produktionen. Lönespridningen är vanligen större inom mansdominerade yrken till följd av att det finns större skillnad i uppdrag och ansvar inom yrket. Det handlar alltså inte om att traditionellt kvinnligt är undervärderat.
Tidigare har jag visat att männens högre produktivitet förklarar deras framgångar vad gäller professorskarriär.
Forskning – andra faktorer som påverkar lönegapet
Hel eller deltid
Forskning visar även att kvinnor oftare än män föredrar att hon jobbar mindre än honom, t.ex.:
Our results indicate that, conditional on observed characteristics, partnered women’s life satisfaction is reduced by working full-time, especially so if their weekly hours are greater than 40. However, female life satisfaction is increasing if their partners are working fulltime, and they are particularly happy if their partners are working 35-50 hours per week. In contrast, male partners’ life satisfaction is unaffected by their partners’ market hours, but is significantly increased if they themselves are working full-time and especially so if they are working 35-50 hours. Thus it seems that full-time work for men in the region of 35-50 hours is the major contributor to both partners’ life happiness, but that female part-time work has an asymmetric effect. Men do not mind what their partners do in terms of working hours but women are happiest with part-time work.
[Booth, 2010]
Ulf T har tidigare skrivit ett inlägg om detta.
Partnerpreferens
En annan faktor av betydelse för hur genussystemet ser ut på arbetsmarknaden är vår arts partnerpreferenser. Professor Bo Rothstein visar i Det moderna patriarkatet – En teori om asymmetriskt partnerval att de strukturer vi ser i samhället reproduceras av att kvinnor ”gifter upp sig”. Detta är val samstämmigt med forskning kring människans partnerval, t.ex:
Men, more than women, chose mates based on physical attractiveness, whereas women, more than men, chose mates based on social status. In addition, individuals who more greatly valued social status or physical attractiveness on paper valued these traits more in their actual choices. In particular, mate choices were sex-differentiated when considering long-term relationships but not short-term ones, where both sexes shunned partners with low physical attractiveness. The findings validate a large body of mate preferences research and an evolutionary perspective on mating, and they have implications for research using speed-dating and other interactive contexts.
[Li et. al., 2013, s. 1]
Varför det så här?
Varför upplever man att feminism, uppvärdering av kvinnligt behövs, varför upplever man ”feministiska strukturer” trots att forskning – även den egna forskningen – talar mot det?
Den biologiska grunden är kvinnors högre människovärde – kvinnors skyddsvärde. En kvinna har ett medfött biologiskt värde som människa på grund av att livmodern är den begränsande faktorn i fortplantningen. Män har bara värde i vad de gör om det gagnar, skyddar och hjälper kvinnan (och barn & samhälle). Därför får män hela sitt värde i vad de gör, medan kvinnor har ett biologiskt grundvärde i att vara kvinna till det adderas vad hon gör. Vi är biologiskt programmerade att värna extra om kvinnor. Till det som kommer att vi tror på saker vi hört många gånger och ”kvinnokampen” har över hundra år på nacken och har då som idag skyllt på män och aktivt tystat dem, vilket Ulf T visar i sitt föregående inlägg. Vi är därför alla uppväxta och formade av sådana tongångar.
I en sådan tid är det helt nödvändigt att inte lita på det som känns rätt, inte heller det som påstås. Historien borde ha lärt oss vad som riskerar bli resultatet om man inte tar hänsyn till vad forskning kan eller inte kan styrka. Och som konstateras av genusforskarna själva så är det svårt att se feministisk ”[makt]hierarki i fält”. (Ambjörnsson F., 2003, s. 295) Det är svårt därför att feministisk teori inte är med verkligheten överensstämmande hur mycket det än känns rätt!
Feministisk analys kommer därför vara kontraproduktiv som verktyg för att nå målet – ett jämställt samhälle.
Slutord
Som jag ofta säger: något är inte nödvändigtvis sant för att man påstår det, det är heller inte sant för att man upprepar påståendet, inte ens om många människor upprepar påståendet många gånger. Inte heller är känslor och upplevelser objektiva.
Det är kvinnans skyddvärde som får oss att uppleva att feminism är politiken som behövs jämställdhet och politiska åtgärder sker och fortsätter ske på pojkar och mäns bekostnad.
Ett land måste styras utifrån solida, vetenskapligt förankrade, observationer om det inte ska köras i sank. Det är hög tid för sans i jämställdhetsdebatten. Det är hög tid för en jämställdhetskamp där kvinnor och män samarbetar istället för att det ena könet utmålas som det goda, det andra det onda.
Nu till rubriken på detta inlägg. Att Gudrun Schyman och hennes F! är ett mansfientligt parti som anser män behöver omskolas, det finns väl få saker att säga om det. Men för all del låt oss styrka deras mansförakt med en bild:
Inlägget som enligt Gudrun är ”Ypperlig folkbildning!”
Men varför anser jag är F! det kvinnofientliga alternativet?
Jo, genom att med sin falska ”maktanalys” spela på kvinnors känslor så får man kvinnor att må dåligt. Jag vill, liksom Maria Abrahamsson är inne på, medvetengöra vad som leder till de samhällsstrukturer man kan observera statistiskt, t.ex. lönegapet för att ge kvinnor möjligheter att göra medvetna och väl övervägda val i sina liv.
Jag kan också tänka mig åtgärder inom kvinnodominerade sektorn som leder till mer tydliga och varierade karriärvägar och ökad lönespridning. Detta skulle bidra till minskat lönegap jämfört med män, men större löneskillnader kvinnor emellan. Men det måste göras med stor försiktighet då det finns saker i forskningen om kvinnlig inomhomoscoial konkurrens som är lite varningsflaggor, d.v.s. det finns risk för att kvinnor inte kommer må psykiskt bra av sådana förändringar.
Litteraturförteckning
Ambjörnsson, F. (2003). I en klass för sig. – Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag.
Bender, K. A., Donohue, S. M., & Heywood, J. S. (2005). Job satisfaction and gender segregation. Oxford economic papers.
Booth, A. L. (2010). Part-Time Jobs: What Women Want? IZA Discussion Paper No. 4686.
Buddeberg-Fischer, B. (2006). Swiss residents’ speciality choices–impact of gender, personality traits, career motivation and life goals. BMC Health Services Research 6.1.
Dryler, H. M. (2011). Forskarkarriär för både kvinnor och män?: statistisk uppföljning och kunskapsöversikt. Stockholm: Högskoleverket
Lapidus, D. (u.d.). svt.se. Hämtat från Löneskillnader för Sveriges 300 största yrken: http://pejl.svt.se/visualisering/inkomster/spridning/ den 24 04 2014 förutom sista grafen i inlägget som är hämtad 03 07 2014
Li, N. P., Yong, J. C., Tov, W., Sng, O., Fletcher, G. J., Valentine, K. A., … & Balliet, D. (2013). Mate preferences do predict attraction and choices in the early stages of mate selection. Journal of personality and social psychology, 105(5), 757.
Magnusson, C. (2009). Gender, occupational prestige, and wages: A test of devaluation theory. European Sociological Review 25.1.
Svensson, L. G., & Ulfsdotter Eriksson, Y. (2009). Yrkesstatus. En sociologisk studie av hur yrken uppfattas och värderas. Department of Sociology,, Göteborg.
Utmärkt artikel. Men nu är det väl även dags att granska Åsa Romsons (MP) senaste manshatarkavalkad?
@Men@Work:
Ja, det tycker jag. Jag har inte riktigt
jag hartid … Tyvärr, för jag har läst flera rapporter för att söka efter om de tar hänsyn till arbetsmarknadsfaktorer vad gäller deras demonisering av män som ”miljöbovarna”. Jag har inte hittat något sådant. (Nej, jag är inte förvånad.)Någon av er andra som tänkt ta det? Eller någon som är sugna på gästblogga?
Fem av fem honungsgrävlingar till Ninni!
@Men@Work:
Det fanns åtminstone en länk om det i artikeln, inuti formuleringen:
Åsa Romsons tal vad ekofeminister klädsamt alltid glömmer bort att nämna är att kvinnor i västvärlden står för 80% av konsumtionen.Enligt ekofeminister så är kvinnor en positiv förebild och män negativ,när det gäller miljö.
Därför behöver vi män skickas på omskolningsläger och lära oss av kvinnor,jag gissar att omskolningslägren kommer förläggas i stora köpcentren och gallerior så vi lär oss konsumera mera,för klimatet och miljöns skull.
Vad gäller Åsa Romson så kan en liten tröst vara att hon inte är omtyckt av alla miljöpartister heller…
Det här är för några år sedan men jag kommer ihåg när FN kom ut med en rapport att män flyger mer än kvinnor,det visade sig vara en svensk kvinnas enmansutredning som jobbade på FN och blev intervjuad av svt.
Hon hade kommit fram till detta genom observationer när hon flög business class att det var mest män som flög,jag tittade då på SCB.s statistik av semesterresor med flyg och fann då att det är fler kvinnor än män som reser på semester med flyg,visserligen bara någon % mer men ändock.
@Kollen:
Haha. Tack
@michael:
Det vidriga är, anser jag, att man inte tar – vad jag kunnat hitta – hänsyn till arbetsmarknadsfaktorer. Vem har yrken som innebär tjänsteresor? Vem jobbar på byggen där man är av nöden att ha bil? Eller Åsa Ramson menar att byggjobbarna ska ta svetstuber o.d. på tåget, eller promenera till nybygget dit det ännu inte finns kollektivtrafik?
Det är något positivt, tycker jag, att ha ett jobb där man kan använda kollektivtrafik och slippa köra samt äga bil, vilket är både dyrt och en risk i synnerhet på halt vinterväglag. En lyx alla – fler män än kvinnor – inte har.
Kan kontrasten bli tydligare? Ninnis intelligenta, ödmjuka och sakliga resonemang jämfört med Gudrun Schymans barbari. Det är så jag blir gråtfärdig.
Utmärkt inlägg!!
@Ninni:
Det ignoreras också ofta att mäns resor är betydligt längre än kvinnors, i snitt 40-50%, även om skillnaden i restid är liten.
Mäns högre andel bilkörande kan ses som ett sätt att kompensera konsekvenserna av att de har mindre makt över konsumtionsbeslut, som t.ex. bostadens placering.
En annan aspekt är att även när kvinnor inte själva kör bil så drar de nytta av att någon annan gör det, oftast en man. Det gäller både privat och i offentlig regi som kollektivtrafik.
Ett sätt att minska ojämställdheten på transportområdet är alltså att män helt enkelt slutar transportera runt kvinnor.
”Man talar om löneskillnad varvid Maria Abrahamsson kritiserar Gudrun Schyman för användandet av siffran 3,6 miljoner och menar att den oförklarade skillnaden är 870 000 och att man inte vet idag hur stor del av dessa 870 000 som är osakliga då det saknas forskning.”
Egentligen så stämmer detta inte alls, det finns flera undersökningar som systematiskt plockat bort faktor efter faktor och jämfört. Det finns också undersökningar som Jämo:s miljongranskning som ganska tydligt visat att det i verkligheten handlar om löneskillnader på bråkdelar av en procent som inte relativt enkelt kan förklaras med kända faktorer.
Att SCB sen inte har tillgång till data på den detaljnivå som krävs för en korrekt analys har ju inte med jämställdhet att göra.
Jag lyfter på hatten för denna text!
@Mini P:
Det hoppas jag verkligen … att den kontrasten är så tydlig en kontrast bara kan bli alltså. Jag förstår inte folk som röstar på politiker, istället för att syna deras politiska program i sömarna, men det är ju inte helt ovanligt att väljare gör så. Men, jag kommer aldrig att förstå hur en människa som hon – som hanterar sina medmänniskor (motdebattörerna) så ofantligt otrevligt och respektlöst – kan fungera som röstmagnet.
@Susanna Varis och Dick:
Tack
@En annan Andreas:
Ja, precis.
@En annan Andreas:
Japp, därför jag hade med Farrell. Det är ju skillnaden mellan oförklarad och oförklarlig.
Alla diskussioner om inkomstskillnader mellan kvinnor och män bortser ifrån att män delar alla sina inkomster med kvinnor. Enligt Nordea har 80 procent av svenska par delad ekonomi. Genomsnittsmannen tjänar 3,6 milj kr mer än kvinnan under ett liv. Men det delar han med henne som ersättning för att hon utför mer av hemarbetet, föder barn m.m. Ett bra och rättvist samarbete mellan könen.
Pingback: MP, partiet med den smutsiga politiken | WTF?
Det här inlägget skulle ensamt kunna tillintetgöra i stort sett hela den moderna radikalfeministiska rörelsen.
Om bara människor vore förmögna att tänka i stället för att känna.
Om.
*suck*
Tack, Ninni, för ditt outtröttliga arbete och för din enastående kompetens att pedagogiskt åskådliggöra komplexa samband.
Apropå transporter och miljö i genusperspektiv: Jag bor i norrländsk glesbygd (ingen kollektivtrafik) och pendlar 4 mil till jobbet. Två körkortslösa kvinnor samåker med mig. I statistiken framstår jag alltså som en samvetslös miljöbov, medan de är små änglar som inte ens äger en bil.
Och Eva Franchell är i Aftonbladets ledare CHOCKERAD över SCBs nya siffror som visar att kvinnor fortfarande gör typ allt hemma. Det visar visst på det ojämställda Sverige och att vi nu MÅSTE kvotera föräldradagarna….
Är hemskt hur man har kommit fram till så är verklighets fientliga saker. Men ju mer granskning feminismen får desto mindre kommer de kunna genomföra. Bra jobbat Ninni!
Det här är det bästa jag läst på länge! Detta borde du få ut som krönika/debattartikel i större media!
Angående miljöaspekten så är det väl inget märkligt att män har större miljöpåverkan än kvinnor när män jobbar mer, har längre till jobbet, reser mer i jobbet osv.
F! vill ju att kvinnor ska bli mer som män i det hänseendet så får de som de vill kommer det att jämna ut sig. Fast då kommer förstås kvinnors klimatpåverkan att stiga.
Någon sajt konstaterade också att män äter mer än kvinnor och därmed har högre klimatpåverkan. Inte heller så häpnadsväckande då män generellt har ett större energibehov än kvinnor.
Även när F har rätt i sak så har de liksom glömt att tänka hela vägen.
@HE:
Har för mig att sammanboende fäder är de som har störst arbetsbörda om man räknar ihop betalt och obetalt arbete. Har även för mig att Ninni har gjort ett inlägg om detta tidigare, med statistik från SCB, men jag hittar inte det nu.
I singelhushåll gör kvinnor mer hushållsarbete än män. Detta antyder att kvinnor och män har olika syn på var ribban ska ligga, eller att män är effektivare än kvinnor. Inget av det är ”orättvist” eller ”ojämställt” på något sätt. Och när en man och kvinna flyttar ihop så bör man fråga sig om jämställdhet är att han ska städa mer än han gjorde förut, eller att hon ska städa mindre.
En liten anekdot angående manliga resor:
Min far hade 3 mil till jobbet, min mor hade 1 mil. Om min far skulle ha tagit kollektivtrafiken till jobbet skulle det ta 1h och 15 minuter (jag vet detta för jag har jobbat för samma arbetsgivare och jag åkte kollektivt tills jag kunde köpa mig en bil). Med bil tog det min far 30-35 minuter om han åkte tidigt nog för att slippa rusningstrafiken, jag är rätt tacksam för att min far tog bilen. Varför?
Jo för när han kom hem efter jobbet så slängde han i sig middagen och körde mig och min bror till våra fotbollsträningar. Inte bara körde han oss dit, han såg till att vara den som ställde upp oavlönat och tränade oss barn som spelade fotboll. Detta är antagligen något han inte hade hunnit med om han inte tagit bilen, totalt har han tränat tre årskullar barn i fotboll utan att få någon större ersättning.
Åsa pratar om att vita medelåldersmän är lata för att de åker bil, kanske finns det en förklaring som inte är fullt så negativ.
P.S.
För att dryga ut kassan brukade min far dessutom gå upp innan jobbet och köra ut tidningen. Sedan åkte han till sitt vanliga jobb efter det tränade han oss. Så Åsas prat om lata män gör mig rätt förbannad!
D.S
@robjoh
Håller med. Som aktiv tränare för mitt barns hockeylag är det ett vansinnigt trassel med logistik utan bil. Nu har jag dock ett jobb nära mitt hem, men att ta sig hem efter jobbet och sedan forsla spelare till ishall med utrustning osv är minst sagt besvärligt i tex kollektivtrafik. Särskilt då det är en bit att åka och omfattar byten. Jag har så svårt för politikers, feministers och medias (ofta tillhör man ju två av dessa kategorier om man uttalar sig) fokus på utfall. Hur kan man dra slutsatsen att Sverige är ojämställt utifrån de siffror man tar upp? Oärliga eller bara svårt att förstå för opinionsbildarna?
Efter EU-parlamentsvalet trodde jag att världen var galen med höger- och vänsterextremister med mandat. Att hitta Genusdebatten var en lisa för själen. Och grymt bra skrivet för övrigt.
Säkert jättebra skrivet, och jag använder ”säkert” för det blir så mycket att jag tror inte många, iaf inte alla, riktigt orkar ta sig igenom det (bl a jag idag). Missförstå mig rätt detta var bra, även om jag inte håller med om allt, och det behövs men det behövs också att göra det tillgängligt och begripligt för alla om man ska kunna nå ut också.
Lite funderingar kring de saker jag skummat mig till här och snappat upp de senaste dagarna (i debatten med MA vs GS men även bl a i inlaget, i länken nedan, som bara ligger uppe några dagar).
Gillar anslaget att man ska medvetandeöra valen för män och kvinnor. Bl a som här vilka val kvinnor gör och vad uppoffringarna kvinnor gör av omsorg för barnen och familjens välbefinnande leder till.
Slutsatsen är ofta i debatten att kvinnor ska jobba mer eller i andra branscher. Man kan dock även jobba för att uppvärdera kvinnligt arbete. Maria Abrahamsson talade om jag inte minns fel om att det just är vad sjuksköterskorna i Sthlm gjort och gör. Och väljer man istället att göra dessa uppoffringar för barnen och familjen kan man iaf se till att det uppvärderas, antingen genom att just höja priset för omvårdnad eller kräva att en del av det gemensamma också investeras i en privat pensionsförsäkring.
Dilemmat gällande särart eller likhet. Är vi lika och ska göra samma val, dela på omsorgen, jobba heltid och finnas i alla branscher eller ska omsorgen och löner i omsorgsarbeten uppvärderas (uppförhandlas)?
(ca 12.30 in i programmet)
http://www.svtplay.se/video/2165738/rapport/3-7-19-30-textat
Ps. Här lite, men ändock, kritik riktat mot Åsa Romsons tal.
http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/samhalle-och-politik/almedalen/article46164.ab
Dum fråga här, men i och med slutlöne gappet, som kan förklaras genom att man gör olika val etc etc.
Och i och med att vara gifta mer eller mindre betyder inget mer eller mindre i laglig mening. Varför inte göra så att pensionen om man är gifta delas på båda inkomsterna medans man är gifta? vid skillsmässa avbrytt självklart.
o kanske göra det mer komplicerat att gifta sig kanske inte är en dum ide heller
@Rune Forsell:
Fanns något som hette änkepension en gång i tiden. Sedan skulle man lätt kunna göra att mannen får pensionsspara för hustrun (eller tvärtom) och få göra avdrag från det på skatten.
@robjoh:
Menar du att det är lätt att göra just nu?
Altså kan jag o min fru göra det nu?
Nu försvinner väl möjligheten att pensionsspara på obeskattade pengar nästa år, har jag för mig…
@Mia.:
Håller med om att det blev långt, jag orkade inte läsa det igår kväll men tog mig tiden idag. Problemet är att i media måste man vara kortfattad. Detta är ett guld-inlägg av Ninni, men det funkar inte i media, och är gränsfall i bloggosfären, som du själv vittnar om.
Vad göra? Kanske ska man fokusera på vissa utvalda delar och göra flera kortare texter av det. Källhänvisningar kan man fortfarande ha med längst ner.
—
Men sen tappar jag nog bort dig lite Mia, hur menar du? Det Ninni skriver är ju att kvinnligt arbete inte behöver uppvärderas för det har inte ett lågt värde idag. Varken i pengar eller hur människor ser på dessa yrken. Tittar man på graferna så är det snarare så att kriminalvårdare, polis, brandman (mansdominerade yrken) bör uppvärderas (om nu allt ska vara millimeterrättvist i monetära termer, vilket jag inte nödvändigtvis tycker att det måste vara).
Och de uppoffringar som människor gör kompenseras redan i form av högre lön.
—
Ninni, jag hade gärna sett att du skrev något om lycka/välbefinnande/meningsfullhet också. Finns ju en del forskning på området som visar att kvinnor generellt upplever högre grader av detta i män, även i länder med jäkligt lågt jämställdhetsindex. Detta går ju också rakt emot teorin om kvinnan som underordnad mannen. (Jag skrev lite längre om detta häromdagen här på GD men av någon anledning ville inte sajten ta emot det…)
@Mia.:
Jag tycker nog att det i grunden handlar om att vara konsekvent. Det blir lite bisarrt när man förespråkar mångfald å ena sidan, men könskollektivism å den andra; att vara anti-rasism men samtidigt rikta hat mot folk baserat på könstillhörighet; att förespråka frihet, samtidigt som (åtminstone vissa) inte skall behöva ta konsekvenserna av sina fria beslut.
Vad betyder det egentligen att ’uppvärdera’ jobb i vårdsektorn? Den enkla logiken är att om du tycker att ett jobb betalar för dåligt, sök dig till ett annat. På en fri arbetsmarknad bestäms lönerna av hur väl de speglar människors känsla för hur mycket jobbet är värt. Här skall man minnas att det finns andra skäl än lön till att utföra ett visst jobb. Yrken som ger stor trygghet, kanske skjuter till extra vid föräldraledighet, ger möjlighet att vabba och anpassa arbetet till hämtning och lämning vid dagis, m.m. kan mycket väl anses värda att välja, även om lönen i pengar räknat inte är så hög.
Elefanten i rummet är ju att kvinnor väljer dessa yrken, och inte för att de inte är kvalificerade att göra annat. Frisörutbildningen* har ju under många år krävt toppbetyg, inte för att det krävs avancerade kunskaper i matematik och främmande språk (nåja, just språk är väl ingen nackdel i yrket), utan för att så många tjejer vill komma in.
* Hantverksprogram, stylist, heter det tydligen numera, åtminstone på flera ställen.
Vad skriver man då om detta? en avhandling från Umeå Universitet säger:
Formuleringen är lite hal. Det är helt plötsligt inte ’frisörerna’ som får sämre lön, utan ’kvinnorna’. Detta är alltså för att de är kvinnor? Villkoren är rimligen desamma för de män som väljer att bli frisör. Alldeles innan har man skrivit:
Här är det ’ungdomar’ och ’aktörer’. Det är inte så att ’kvinnor’ gärna vill jobba som frisör – det bara blir så, får man anta. De blir ’kvinnor’ när man skall beskriva nackdelarna med yrket, och då glömmer man att de faktiskt själva sökte sig dit.
Tydligen är det för övrigt kris i frisöryrket: utbildningen är säkert mer välrundad idag, men antalet timmar som studenterna faktiskt får lära sig frisera har minskat kraftigt, med följden att bara 25% klarar gesällprovet. Man beskriver det som att skolorna tillgodoser studenternas (dvs ’kvinnornas’) önskemål snarare än att se till marknadens behov.
@MK:
Det är nog för att jag inte bara talar om löner och hur man ser på yrken, utan om livsinkomst och hur man ser på obetalt omsorgsarbete. Mäns uppoffringar leder till högre löner och större livsinkomster. Kvinnors uppoffringar leder till lägre inkomst och pension. Då kan man välja på att kvinnor ”blir som män”. Frågan är då om män behöver ”bli mer som kvinnor”. Eller så kan man se till att kvinnors uppoffringar också ”betalar sig”.
@Mia.:
Njaej…?
Det man offrar måste ju rimligen anses ha ett värde, annars hade det ju inte varit en uppoffran att ge upp det. Och det man offrar detta för anser man också ha ett (positivt) värde, annars hade man inte strävat efter att ha det, och inte önskat offra något annat för det.
Din formulering ser jag därför som jättemärklig då du verkar påstå att kvinnor offrar något positivt (karriär) i utbyte mot något negativt (lägre inkomst/pension). Rimligen är ju det som de vinner detsamma som männen förlorar (offrar), dvs tid med familj.
Det känns som att vi pratar förbi varandra för det ovanstående är väldigt uppenbart för mig, så förmodligen menar du ngt annat… Menar du att det ska vara bättre betalt rent ekonomiskt att vara hemma med barn? Inte mig emot, men förslag i den riktningen brukar diskvalificeras direkt som ”kvinnofälla”.
Jag tycker helt enkelt att värdet av att vara hemma med barn först och främst bör höjas i samhällets (läs: feministers) ögon, och inte nödvändigtvis mätt i pengar. Blir kvinnor lyckligare av att jobba mer och i gengäld få mer pengar/högre pension? Nej, det verkar ju inte så enligt Ninnis hänvisningar, samt enligt flera andra som jag skulle kunna leta upp (om lycka etc).
Ang vem som ska bli mer som vem så tror jag att jag håller med dig då jag anser att jämställdhet inte bara kan uppnås genom att kvinnor lägger mer tid på att göra karriär, utan även genom att män lägger mer tid med familj. Och då pratar jag inte om en utjämning där det enda man byter är föräldraledigheten. Två föräldrar som jobbar 50% är lika jämställda som två föräldrar som jobbar 100% (vilket verkar vara det enögda målet för F), men det förra har förmodligen andra positiva effekter på relation, föräldraskap, välbefinnande m.m. Generellt sett tycker jag vi som samhälle bör lägga mindre fokus på pengar, status, karriär osv och mer fokus på lycka/välbefinnande. Jag har blivit lite virrig i huvudet på äldre dagar och kan blanda ihop dig med någon men jag vill minnas att vi är rättså överens om det här.
@Mia.:
En del av att ”bli som män” är att man lär sig ta ansvar för sina egna beslut, och vänjer sig vid att värderas på vad man presterar, istället för vem man är, eller hur man ser ut. Detta är naturligare för män, eftersom de oftast inte har något alternativ.
En följd av denna inställning är att män i större omfattning söker sig till branscher där de kan få bra betalt för sin insats. De ber alltså inte andra att ”uppvärdera” deras arbete, utan förväntar sig att de helt enkelt får betalt för prestation/uppoffring, och får höja dessa parametrar om de vill ha än mer betalt.
Ninni länkade till Warren Farrells föreläsning. Det han visade var att de uppoffringar som män gör för att få högre lön, är möjliga även för kvinnor – och de brukar i så fall få bättre utväxling än männen får, dvs ännu högre lön.
Det är inte många som diskuterar att männen borde få lika bra betalt när de istället gör det de helst av allt vill göra.
Frågan är sedan vilka som egentligen vill uppvärdera kvinnors val?
(Till Betty Friedan’s försvar får sägas att hon inte riktigt håller med.)
@Rune Forsell:
Ursäkta dåligt formulerat av mig, nej jag menar att det skulle vara något som man skulle kunna införa för att lösa problematiken. Fast jag gissar att en sådan lösning inte hade passat feminismen.
@Ulf T:
SdB har en intressant poäng i att man kan ordna andra typer av lösningar, t.e.x. någon form av gemensam tvättdag där flera familjer, både männen och kvinnorna, löser den typen av sysslor tillsammans.
Men i grund och botten ser hon ju child care som ett ”problem” som behöver lösas så att de vuxna kan ägna sig åt viktigare saker. Det är det där som ger mig nippran. Tydligen är det något jättedåligt att ta hand om barn om man är förälder, det är en riktig fälla, MEN om man jobbar på dagis (eller om man är pappa) då är det helt plötsligt ett jättevärdefullt arbete och en väldigt viktig funktion som behöver värderas mycket högre!
Ett samhälle som mer och mer vill institutionalisera barnuppfostran (vilket är ett jäkligt torrt ord för övrigt, då det handlar mycket om att lära barn självförtroende, självkänsla, kärlek osv, men jag kommer inte på något annat ord just nu) kommer att kraschlanda så småningom. Det är bara en tidsfråga. Vi ser redan problematiken i skolan där både lärare och föräldrar klagar på de ouppfostrade ynglingarna som beter sig hur som helst mot de vuxna (ja föräldrarna klagar förstås bara på andras barn, deras egna barn brukar vara änglar), och alla pekar åt ett och samma håll – på föräldrarna. Hur två heltidsarbetande föräldrar ska ha möjlighet att ”uppfostra” sina barn, som spenderar mer tid utanför hemmet (dvs i dagis och skola) än i hemmet, är det ingen som förklarar. Tveksamt om fingerpekarna ens tänker på att det är så det föreligger.
F är inte bara mans- och kvinnofientliga, de är högst barnfientliga också.
/end rant
@MK:
Vet inte om jag missförstår dig eller om vi pratar förbi varandra heller.
Warren Farrell kom bl a fram till att kvinnor utan barn tjänar mer än män utan barn.
Det män offrar (omsorg av/relation till barnen?) offrar de för pengar, det kvinnor offrar (pengar) offrar de för omsorg av/relation till barnen.
Det ena ger karriär som ger mer pengar i plånboken vilket leder till högre pension. Det andra ger tid som kan använd till omsorg av familjen som ger kärleksfulla relationer.
Som du? tror jag alla skulle må bra av att det blev mer balans. Men det är upp till var och en att bestämma vad som gör en lycklig, samtidigt som det kan vara bra att göra något, iaf prata om, konsekvenserna av våra ”val”.
@Ulf T:
”En del av att ”bli som män” är att man lär sig ta ansvar för sina egna beslut, och vänjer sig vid att värderas på vad man presterar, istället för vem man är, eller hur man ser ut. Detta är naturligare för män, eftersom de oftast inte har något alternativ.”
Eh?! Kvinnor har nog tagit och tar nog ansvar för sina beslut (tar han om barnen) och män har nog brytt sig och bryr sig om vilka de är (något) och hur de ser ut (i andras ögon) även om det alltså kan se lite olika ut för könen.
@Mia.:
Ja det känns som att vi håller med varandra.
@Mia.:
Mja, när det gäller att ta hand om barnen håller jag med. Men i övrigt är det ju inte män som hörs i media om hur dåligt betalt deras yrke (polis, kriminalvårdare, brandman) är, utan kvinnor (ofta i vården) som klagar på detta. Yrkesvalet, inklusive lönen, är ju något man väljer. Om man väljer ett lågbetalt yrke för att man av någon anledning ser andra fördelar med det så är det ju ett val man får ta ansvar för, inte något man kan välja och sedan gnälla över nackdelarna.
Poängen är väl att om feminister vill att kvinnor ska få mer av de ”förmånerna” som män har så innebär det också att dessa kvinnor får göra samma typer av uppoffringar och inse att det ingår i dealen. Det F vill är att kvinnoyrken ska ha högre lön utan att sagda kvinnor ska behöva göra samma typer av uppoffringar som män(niskor) i andra yrken med högre lön gör och har gjort. Det är rent ut sagt barnsligt, och nära nog motsatsen till att ta ansvar.
Män bryr sig också om hur de ser ut (kan jag som ofta besöker gym vittna om), men mindre än kvinnor. Och på andra sätt. Att klä sig bra t.ex. handlar på ytan om utseende, men det handlar i själva verket mer om vad det signalerar om mannen, dvs vad han har för status genom sin prestation.
Jag har en nära släkting som blev deprimerad för att han blev långtidssjukskriven, för att han tyckte att han inte var värd något om han inte kunde tillföra samhället något. En barndomsväns pappa begick självmord när han blev arbetslös, för att han, när han inte längre kunde försörja sin fru och barn, ansåg att han blev totalt värdelös.
Män ser sig mycket mer som verktyg än vad kvinnor gör, och om de inte kan ’prestera’ så har de inget värde som människa. Det är sorgligt och inte alls någon förmån som män åtnjuter som ”gynnade” av det däringa patriarkatet.
@Mia.:
Vi talar gradskillnader, naturligtvis. Så är det ju även med löneskillnaderna, t.o.m. om man accepterar feministernas linje att alltid komma dragandes med de ojusterade skillnaderna: vi snackar ändå ’bara’ 17% eller så – gradskillnad.
Jag skiljer mer än gärna på de kvinnor jag själv känner (inkl den kvinna jag lever med), där flera är otroligt kompetenta och drivna, och den bild av kvinnor som målas upp i den offentliga debatten. Som du kanske har noterat har jag genomgående påpekat att kvinnor väljer – och män anpassar sig till deras val – i mycket större utsträckning än som framkommer i debatten. Min poäng är att om vi kan acceptera att det är så, borde det bli mycket lättare att också diskutera kvinnor som agenter och skapare av sin egen situation. Detta skulle man kunna beskriva som att de blir mer ”som män”, men i så fall i ett positivt hänseende. Just nu har vi en retorik som står i konflikt med de faktiska preferenser som kvinnor visar upp i undersökning efter undersökning.
Självklart krävs å andra sidan också att vi tar itu med ’avhumaniseringen’ av män, och slutar se män som förbrukningsvaror – som förväntas ta skit och tiga, ställa upp som försörjare och beskyddare vid behov, och resten av tiden be om ursäkt för att de finns och kliva åt sidan och bereda plats åt andra. Dvs män behöver ses som individer med ett självklart människovärde, lika högt som kvinnors.
Kommer vi dit behöver vi inte längre acceptera saker som att kön bara rapporteras i samband med dödsfall när det är kvinnor som dött, eller att det är en mycket större skandal att några hundra flickor kidnappas än att några tusen pojkar mördas (Boko Haram).
Men i denna gradskillnad spelar det en tydlig roll att kvinnor har möjlighet att förklara sig ’utsatta’ och kräva att samhället skall ’uppvärdera’ deras egna val, så att de inte förlorar ekonomiskt när de väljer det de helst vill göra, jämfört med de (män) som i stället valt vissa uppoffringar för att maximera sin inkomst. Det måste bli tillåtet att påpeka det.
Som vanligt: Skriv inte lönegap, löneskillnader etc. Lön är ersättning per tidsenhet, i Sverige vanligen timlön eller månadslön, lön för heltid, deltid, halvtid etc. Eventuella lönetillägg är också knutna till timlön eller månadslön.
Det så kallade rålönegapet är inte ett ett lönegap utan ett inkomstgap.
@Lavazza:
Fair enough. Fortfarande är det en gradskillnad.
Pingback: Feminism och fossila bränslen | Kollen Om Genus
@Magnus:
Tror man sänker från 1000 till 200 kr/månad skattefritt.
Ninni
Det här inlägget är så bra och på så många nivåer. Nu i valtider så ser jag det här inlägget som först och främst en perfekt ”kärna” av jämställdhet från jämställdismen som borde skickas ut till politiker att dels ta ställning till men också upplysas kring att det finns andra teorier eller förklaringsmodeller än de som Gudrun har lutat hela sin politiska gärning på. Och som vi jämställdister vet, by heart and by science, är felaktiga.
Det här kommer uppröra en del, men försök se det som att jag inte är dryg, för det är jag inte.
Jag började med att få ett nummer av en kvinna som ni kanske vet, fortsatte läsa om PUA, har sett youtube-videos, Strauss, Markovic, Australiska snubbar som håller workshops, en engelsman vid namn Richard la Ruina som skiljer sig lite i direct openers från tex Markovic etc etc. Jag ska läsa ut ”The Mystery Method” först och sen kommer jag försöka få in en recension om boken här och där jag jämför lite olika PUA-skolor för det finns olika sätt men framförallt så kan två helt olika sätt ändå fungera lika bra. Det här bör ju ses som att försöka förbättra för män och eftersom jag är väldigt intresserad av ämnet så kan jag lika bra göra fördjupningar i saken.
Så här är det. Jag lever med PUA nu. Helt och hållet, läser allt, köper böcker, läser forum, kollar videos, timslånga workshops på nätet etc. Jag har upptäckt en sak som Neill Strauss sa. Han menar att även de fumliga män som säger sig inte förstå vad PUA är men som någon gång eller för stunden har en fru eller flickvän egentligen ljuger för sig själva. Det är bara det att just där och då så funkade den mannens ”game” mot den kvinnan, och problemet är naturligtvis att dessa män inte memorerat detta, inte själva förstår vad dom egentligen gjorde och skulle sannolikt inte kunna göra det många ggr igen med andra kvinnor. But they did it ! Once !
PUA vill förändra detta och göra dig bra på det hela tiden, lära dig att se tecken, tänka på vad du säger, gör, tonläge, var du lägger händerna, allt sådant som du en gång lyckades med naturligt när du fick din fru, men som inte hade kommit naturligt annars. Det är kanske inte meningen att vi ska kunna vara så bra på det alltid heller, naturen har kanske ordnat det så att vi inte alltid är bra på detta.
Jag började med att få ett nummer på arbetsplatsen som ni vet, naturligtvis spred jag ut detta i en annan avdelning (lite patetiskt, men på ett vis som inte lät planerat), och inte den jag jobbar i. Det tog inte lång tid innan nästan alla kvinnor i den avdelningen visste att en attraktiv kvinna i min avdelning har haft sex med mig. Det har märkbart höjt min status på den avdelningen, vilket rinner över i min egen.
Någon av dom körde jag game mot och verkar väldigt ledsen över att hon inte fick mitt slutliga intresse,(välkommen till vanliga mäns vardag bruden) men jag har bara game:at henne för att bli bra på det allmänt och komma i rätt stämning mot andra. Mitt självförtroende är nu på topp och kvinnorna på min egen avdelning märker det och när man är i den känslan blir ens game ungefär hundrafemtio tusen ggr bättre. Jag behöver snart knappt anstränga mig för att se och känna ”hon visar tydliga tecken på att hon gillar mig”. Det här handlar om kvinnor med pojkvänner, som är gifta och som dejtar andra. Jag får positiva signaler och tecken från ungefär alla av kvinnorna som jag tycker är attraktiva nu på en stor arbetsplats. Det rör sig om, javadfaen,,där är många.
Tanken är nu att när jag på ”konstgjord” väg gameade en tjej jag hade sex med så fick jag så pass bra självförtroende att game:andet blir bättre. Jag kom på mig själv med att precis i ett ögonblick när jag pratade med en enormt vacker arabisk kvinna att hon dels visat alla de tecken på attraktion man ska kolla efter, men också att jag gjorde allt rätt. Jag kom på mig själv med att göra sådana saker som Markovic tycker att man ska göra, utan att jag ens tänkte på det eller rättare sagt behövde göra det på konstgjord väg. Allt blev rätt, och naturligtvis har jag fått arabiskans telefonnummer. Om ni tror att jag skryter nu så ska ni höra en ännu sjukare sak, jag har även fått ett telefonummer av en annan arabiska där som har helt makalösa bröst.
Den första arabiskan (arabisk bakgrund) har en två meter lång kille som ser ut som en gangster och kan beskydda henne och hela den biten, men hon är alltså på väg att vara otrogen mot honom. Om jag game:ar henne bättre, alltså så pass bra att hon är beredd att göra snedsteg (och sen eventuellt gå tillbaka till honom) så är det inte mitt problem. Så snälla håll sura uppstötningar borta och försök se det intressanta i det jag säger. Om ni kommer ihåg att jag hade en specifik kvinna som jag ville ha mest, (inte den jag haft sex med) så har det blivit nu att genom att ha sex med fel kvinna (vilket hon garanterat vet eller har märkt av på min nöjdhet) så har hon mer än innan kommit an på mig. Hon springer nu efter mig, tidigare var det nästan tvärtom då jag hade stora problem att fullfölja PUA:an.
Jag är inte ett dugg rädd för att använda neggar exempelvis, och förvånande ofta, eller i mina fall-ALLTID, så får jag positiv respons på mina små ”taskiga” utspel. Arabiskan är kort, hon tog upp det med mig, vad svarade jag?
En betaman hade svarat ”Nej du är inte kort alls, så ska du inte känna”. Så var jag tidigare. En halvbra betaman hade svarat något med ett skämt men ändå försvarat hennes längd.
Jag? Jo jag svarade ” Alltså. När jag såg dig första gången och dom sa att du skulle komma in med pärmen till mig så frågade jag var du var. Sen tittade jag ner och där nere stod du som en liten gnagare”.
Alltså jag gick inte in och lekte snäll terapeut i det fallet och resultatet blev ett asgarv. The show went on. Men det jag vill ha fram i det här inlägget är att PUA har först varit svårt, och ovant, och ju mer vant det blir desto mer rätt gör jag utan att tänka på det. Det blir ett flow, och jag har sett Mystery (egen tolkning) gå in i ett sådant flow som skiljer sig en aning från det spelade PUA och det som kommer naturligt. Om jag kan göra sådant här så kan nog de flesta män det så jag rekommenderar det verkligen. Ingen här kan säga ”Men Torstensson, var inte du redan ganska framgångsrik med jobb och monetär status”. Mja, asså man får tänka på att kvinnorna i min branch kan få betydligt mer framgångsrika män än mig. Det hänger inte alls på det per se, ibland är det dessutom negativt att jobba på samma jobb som kvinnor man är intresserad av. Ouu just det, en sak till, jag vet att den jag hade sex med hade sagt till sin väninna att hon inte ville inleda något med mig eftersom vi jobbar på samma jobb. Klokt av henne, men saken var bara det att hon inte kunde stå emot det ändå. Gör man saker rätt så är många attraktiva kvinnor helt enkelt programmerade att gilla mig för det och det visar ju återigen att vad någon säger och vad någon väljer är två helt olika saker. Det tror jag iallafall.
Jag hör av mig med mer saker. Dejt/träff imorgon igen med hon jag hade sex med förresten.
@MK:
Ja omsorg om barnen är ju egentligen inget val. Sen kan man även spekulera i hur mycket som är det i övrigt också, oavsett om det beror på tradition eller biologi. Vad gäller lönerna så ja där får man göra som sjuksköterskorna gjort. Sen är det inte alltid helt lätt att värdera saker och avgöra vad uppoffringar alltid är värt relativt.
Tycker Pär Ström sammanfattade det bra när han sa att det inte går att komma fram till nån nettovinnare eller nettoförlorare, man får helt enkelt gräva där man står, gräva sin egen grop och ibland gräva en grop åt andra
@Ulf T:
Både män oh kvinnor väljer, och inte, som jag ser det. Fö tror jag inte på en könsmaktsordning, utan isf flera, eller som jag hellre definierar det könsrollsordnigar/normer, som det mycket riktigt kan vara bra att tala om utan ”drabbasvärstdebatten”.
@Ninni:
”Japp, därför jag hade med Farrell. Det är ju skillnaden mellan oförklarad och oförklarlig.”
Min poäng var att man inte ens kan prata om oförklarad och oförklarlig, utan dessa skillnader finns förklarade även för svensk del och inte bara teoretiskt. Att SCB sen gör irrelevanta uppdelningar baserade på otillräckliga data gör inte dessa SCB:s påstådda skillnader till oförklarade, det innebär bara att ”analysen” inte har någon som helst relevans, den har inte ens möjlighet att förklara det som man påstår sig undersöka och det är redan i förväg känt att det är så.
@Mia.:
Ja, det finns väl ingen som inte anser det?
Som sagt (igen), vi talar om gradskillnader. Det räcker med att t.ex. majoriteten kvinnor tenderar lite mer än majoriteten män att välja i en viss riktning, för att det skall kunna slå igenom i statistiken. Tänk dessutom på att skillnaden t.ex. mellan en 40-årig man och en 40-årig kvinna reflekterar konsekvenserna av massor av små livsval under årtionden. Till och med en liten drift kan ge en tydligt mätbar skillnad.
Se t.ex. Gymnasieungdomars studieintresse läsåret 2009/10, sid. 9: planer på studier i första hand. De allra flesta staplar ger stöd för tanken att män och kvinner väljer, och väljer rätt lika. Tre staplar sticker ut: teknik, datateknik/internetteknik, vård (möjligen också språk). Där är skillnaderna rätt extrema. Både vård och teknik är stora sektorer på arbetsmarknaden, och skillnaderna i preferenser här slår förstås igenom rätt ordentligt i inkomst(!)skillnaderna.
Men även inom dessa områden är det inte 100/0, utan det finnstjejer som prioriterar teknik, och det finns killar som prioriterar vård. Fortfarande gradskillnader alltså, även om graden är hög.
@Mia.:
Det är väl ingen större tvekan om att omsorgskortet ger en viss status, precis som lyxen att kunna vara hemma med barnen istället för att jobba. De är också statusmarkörer, liksom möjligheten att vara hemmafru i många länder. Självklart är det ett val, kanske inte ATT ta hand om barn, men i vilken grad man väljer att göra det.
Kvinnors val betalar sig givetvis, bara inte lätträknat i pengar direkt till dem, annars skulle kvinnor knappast fortsätta göra samma val. Det kan vara i statusen som man får av att ”jobba med människor” istället för att skruva ihop brödrostar, det kan vara i forma av möjligheten att jobba deltid och det kan vara i form av möjligheten att stanna hemma med sina barn i ett år eller mer.
För att förstå hur valen hänger ihop så måste man titta på helheten i vad män och kvinnor tjänar respektive förlorar på valen och inte bara anta att kvinnor är några utopiska änglar som bara uppoffrar sig för andra utan att själva tjäna något på valen. Man måste också våga ifrågasätta kulturen som inte vill lyfta fram kvinnors makt och fördelar som hänger ihop med dessa val i ljuset av rädsla för att objektiva jämförelser ska missgynna kvinnor.
@Mia.:
Där är vi helt eniga!
Den som gräver en grop åt andra får ju först mala, eller hur det nu är man säger…
Tävlingen är irriterande och för inte jämställdheten framåt, men jag måste ändå säga att jag ser tävlingen, iaf till största delen (det kommer alltid att finnas människor som vill ha det sämst), som en produkt av feministiska felslut enligt följande modell:
1. Gör en jämställdhetsanalys utan att inkludera de områden där män har det ”sämre” i analysen
2. Konstatera baserat på denna analys att det finns en s.k. könsmaktsordning där kvinnor är underordnade och män överordnade
3. När invändningar kommer om att det även finns områden där män har det sämre (dvs analysen är ofullständig och slutsatsen därmed felaktig), konstatera att detta inte är lika illa/samma sak, med hänvisning till könsmaktsordningen (dsv till slutsatsen).
Doh!
Därefter kan ytterligare kommentarer, oavsett grad av saklighet, avfärdas som mansplaining, priviligierat gnäll, eller varför inte kvinnohat. Och eftersom män enligt analysen är överordnade så är det ok att kalla dem för vad som helt (även känt som att ”slå uppåt”).
Klart som fan att detta väcker reaktioner, i synnerhet från män som verkligen inte har glidit fram på en räkmacka i livet, eller som personligen har hamnat upplevt det kvinnliga priviligiet (t.ex. vårdnadstvist, misshandlad av sin partner, falskanmälningar osv), men även från många helt ”vanliga” män och kvinnor som varken har haft det särskilt tufft eller varit särskilt gynnade, men som helt enkelt ser igenom rökridåerna och är medvetna om att det finns för- och nackdelar med båda könsrollerna, som pga sin olikhet i karaktär inte nödvändigtvis kan viktas mot varandra rakt av.
Ibland undrar jag om det hela inte är en jäkligt medveten strategi. Den verkar ju faktiskt vara tämligen effektiv. Det är nuförtiden oerhört svårt att komma med sakliga argument i jämställdhetsdebatten utan att riskera att bli utsatt för häxjakt, och det är rumsrent att som partiledare säga både det ena och det andra om män.
Ninni; Det här är bland det bästa du har skrivit! Schymans tal om att det är ”jävligt enkelt” att förklara löneskillnader mellan män och kvinnor, nämligen att män värderas högre och inget annat, visar att en del människor VILL ha enkla förklaringar. Bara för att göra det enkelt, inte för att det stämmer.
Jodå, skillnaderna SKULLE kunna bero på detta, men empirin är som du visar väldigt tunn. Mitt största problem med feministisk ideologi/vetenskap (det är väldigt svårt att skilja dem åt) är dock den kompletta oviljan att tänka sig flera olika orsaker till ett ”problem” SAMTIDIGT. För, gör man det är man ju tvungen att försöka kvantifiera de olika orsakernas inverkan (för att kunna motivera politiska åtgärder). Det blir förstås svårare, och då kan ju dessutom ”läskiga” förklaringsmodeller som biologi dyka upp. Usch och fy.
Jag undrar en sak, du som vet allt
Du har ju tidigare skrivit om en viss omprövning inom genusvetenskapen… Eftersom hela paketet genusvetenskap/maktteori/postmodernism kommit till Sverige från amerikanska universitet, kan dessa omprövningar måhända komma därifrån. Eftersom USA ligger några år före oss, borde man därför i viss mån kunna förutsäga utvecklingen på de svenska universiteten. Vet du hur det ser ut på andra sidan pölen?
@Kjell:
”Det blir förstås svårare, och då kan ju dessutom ”läskiga” förklaringsmodeller som biologi dyka upp. Usch och fy.”
Det behöver inte ens förklaras med läskig biologi, det kan förklaras med riskbenägenhet, spelteori och sådant.
Jag har idag inte alls samma driv att öka mina inkomster (tjänar bra, 93 percentilen enligt Ninnis länk till SVT) men mina utgifter har minskat rejält sedan ungarna flugit ut. Jag *kontrollerar* en större mängd pengar idag, trots att jag inte *tjänar* nämnvärt mer. Nästan inga lån, ingen försörjningsbörda etc.
Det som har hänt är att lusten att bidra till samhället minskat radikalt, och jag funderar på att gå ner i arbetstid, jag har ingen lust att kasta bort tid på att vara solidarisk med sådana muppar jag sett på Twitter och liknande. Jag har vad jag behöver, jag har mindre och mindre lust att slava åt dem.
Jag började allvarligt fundera på det för ett år sedan. Tankeprocessen pågår.
Det började med en artikel i Sydsvenskan, om en konsult som hade en årslön på dryga 900 000. Marginalskatten är 57%. Om marginalskatten höjdes till 67% med dagens brytpunkter så skulle alltså inkomsterna från 600 000 till 900 000 ge 100 000 i plånboken. Om personen jobbar 27 timmar i veckan blir det 8000 mindre i månaden i plånboken, och vederbörande kan ta långhelg från torsdag lunch till måndag. Samhället får in 200 000 mindre i skatt.
På deltidslönen på 600 000 blir det ungefär 400 000 i fickan. Genom att jobba 67% får man alltså ändå 80% av lönen på kontot. Visst, så blir det mer progressiv beskattning.
Men nu tyckte en halvkänd skånsk sosse att det var oerhört osolidariskt av personen att gå hem på torsdag lunch, och vägra betala in de där 200 000 extra i skatt, och att personen borde tvingas till heltid.
Personen förespråkade mer eller mindre rakt ut, att dessa personer ska beskattas med 100% marginalskatt och att slavarbete gäller för den sista tredjedelen av lönen.
Jag tjänar inga 900 000, men jag går lik förbannat och funderar på att gå ner till 80%, alltså vara ledig på fredagar. Jag får fortfarande ut nästan 90% av min nettolön. Samhället får in mindre skatt. Jag slipper
finansiera presstöd till idioter, könspolitiska projekt jag tycker är vansinne, partistöd till partier jag avskyr m.m. m.m.
Ett jättebra inlägg som förtjänar en ledarplats i någon dagstidning. Försök gärna få in den.
Det är bra att feminism granskas och plockas isär men ändå så ska vi vara medvetna om att vanliga människor och framförallt vanliga kvinnor (kvinnan på gatan) saknar idag alternativ till feminism.
Det går inte att bara säga att de frågor som upplevs som viktiga för kvinnor inte är så viktiga eller överdrivna eftersom upplevelsen är konkret för tex dem som sliter inom vården med tunga lyft, stress och låga löner. Att komma med pekpinnar och säga att du måste bli mer flexibel och byta jobb och att du inte har rätt att klaga, är inte så lyckat i längden.
Vad finns det för alternativ till feminism egentligen?
Vilka andra tar upp kvinnofrågor på ett sätt som gör att kvinnor upplever engagemanget som seriöst?
Finns det egentligen några alternativ?
@JD:
Fast det är inte det vi gör. Det vi vill göra är att peka på hur verkligheten ser ut. Utifrån en korrekt förståelse av hur det ser ut, och vilka drivkrafter som ligger bakom, har vi mycket större chans att hitta lösningar som faktiskt hjälper både män och kvinnor.
@Ulf T
”Fast det är inte det vi gör. Det vi vill göra är att peka på hur verkligheten ser ut. Utifrån en korrekt förståelse av hur det ser ut, och vilka drivkrafter som ligger bakom, har vi mycket större chans att hitta lösningar som faktiskt hjälper både män och kvinnor. ”
Ja och det är jättebra men sånt fungerar inte i verkligheten!
Folk vill ha enkla färdiga konceptlösningar som dom inte behöver sätta sig in i eller förstå på ett djupare plan. Vetenskap har aldrig vunnit över propaganda!
Det som behövs är enkla svar på simpla frågor och om det skulle behövas så kan man gå in djupare för att förklara hur allt hänger ihop.
@JD:
Jag vägrar tro att mänskligheten är så dum att den inte klarar av att ta ett politiskt ställningstagande, för hade det varit så så hade jag varit tvungen att argumentera för införandet av något slags plutokratiskt statsskick istället för demokrati.
@JD:
Det är väl inte så himla krångligt egentligen, bara den där bilden som visar lön för polis/brandmän/kriminalvårdare/sjuksköterskor visar ju i sig på ett väldigt bra sätt hur det ligger till. Man behöver inte förstå särskilt mycket vetenskap alls för att inse hur landet ligger.
Problemet är inte att sanningen är invecklad, utan att lögnen har upprepats så många gånger att den tas för givet.
Man kan ju söka pengar för att jobba med olika jämställdhetsprojekt, man kanske skulle ta och starta ett projekt på temat ”sprida fakta och kunskap om genus och jämställdhet”. Går säkert att få några miljoner. Sen är det bara att sätta igång.
@Torstensson:
Det där var en mycket intressant kommentar men hamnade lite fel i det här inlägget. Kommer att länka till den i mitt inlägg om PUA (från kvinnligt perspektiv). Jättebra att du berättar om dina erfarenheter dock. Blir intressant att se vad du får för feedback. Skall bli kul att läsa fortsättningen på dina äventyr. Det är ju just den där sorts fältrapporter som gjort att ju insatta människor är ju mer försvinner den negativa ryggradsreaktionen. Kom även ihåg att PUA är världens överlägset största mansrörelse så relevansen för gd är given.
@Mia., (@Tommy och @MK):
Tommy skrev:
(Tack.
)
MK skrev:
Mia: Jag har all respekt för att man inte orkar läsa sånt här, för som Tommy skriver, det är komplexa samband och det går inte göra enklare än så här. I de ursprungliga varianten hade jag 22 källor, i slutvarianten ser ni nio källor. Så mycket har jag bantat ner texten för att göra den så tillänglig som det bara är möjligt.
Denna nerbantning sker till ett pris: det går, för den som är ihärdig, att hitta saker som man kan kritisera mig för. Men kommer den dagen så har jag ju ursprungsvarianten och kan lätt bemöta den kritik som kan komma, så det är inget problem.
Låt mig sammanfatta inlägget i en enda mening:
Det är en myt att kvinnligt är undervärderat!
Hetsade av denna myt har sjuksköterskorna i sthlm, som Maria Abrahamsson mycket riktigt nämnde, fått upp sin lön, ja. Jag anser inte det är av godo ur ett samhällsekonomiskt perspektiv eller ens, i förläggningen, för sjuksköterskorna själva.
@Mia.:
Här är vi ense och jag skulle vilja se en rad politiska åtgärder som att möjliggöra uppvärdering av det obetalda omsorgsarbetet ”vård av egna barn”.
T.ex.
– Frivillig sambeskattning
– Möjlighet att dela pensionspoäng
– Vårdnadsbidrag istället för subventionerad förskola
Det jag också vill bidra till är att frigöra kvinnor från det kollektiva tvång som finns mellan kvinnor genom att medvetensgöra. Det är syftet med att jag, trots jag egentligen är privat/sluten som person, väljer att bjuda på anekdoter som jag menar att andra kvinnor kan känna igen sig i, tex här om ”det rätta”.
Många av våra problem i dessa frågor handlar om kulturkrockar, menar jag. Medan män lär sig om kvinnor under ungdomsåren till följd av ”man ska vara snäll mot en tjej” så lär sig kvinnor inte om män på grund av männens ”Ta skit och tig”.
Den utveckling som samhället går nu, sker till ett högre pris än ni bara kan ana. Jag har mycket mer kvar att skriva om (uppskattningsvis har jag avhandlat mellan 1/2 och 2/3 av hela bilden jag ser). Jag är alltså på riktigt allvar djupt bekymrad över den jämställdhetspolitik som bedrivs … och i slutet på denna väg så är det främst feminiserade kvinnor (uppskattningsvis ca. 80 % av kvinnorna) och barn som är de största förlorare.
@Rune Forsell:
Det går inte göra så med skattefria pengar, men det går att göra för skattade. Saken är att det tar ut varandra hyggligt i det långa loppet. Pensionssparar man skattefritt så är där skatt på uttaget senare. Sparar man bara så är uttaget längre fram (som det ser ut idag) skattefritt.
Vi gör så. Vi sparar varje månad för att kompensera för framtiden för den som har lägst inkomst. Dessa pengar placerar vi sen i olika värdepapper med jämna mellanrum. Så kolla upp det om du känner att du hade velat stödja din fru.
@MK:
Det nämn ju lite då och då. Tror Ulf T har bättre koll på just den forskningen än jag har. Men ja, det är en viktig del av det hela. Jag har dock fullt minst året ut.
Har du det kvar så mejla mig?
@MK:
Mig med. Och barnen mår därefter.
@MK:
Det här är en sak jag planerat skriva om längre fram … Planen är att försöka visa varför det kommer kraschlanda med hjälp av biologisk forskning.
@Torstensson:
Detta är en del av det arbete jag gjorde bakom kulisserna åt politiker som jag tidigare talat om.
Förresten så funderar jag på att skriva ett inlägg längre fram om varför jag menar PUA är fördelaktigt för kvinnor.
@Kjell:
Tack
@Kjell:
omprövningen inom genusvetenskapen? Syftar du på det jag skrivit att man nu – för första gången – studerar kvinnors makt över skapandet av manlighet? Och att man erkänner att man inte studerat män som könsvarelser?
Isåfall så tror jag äran bör falla på svenska genusvetenskapen, faktiskt, och främst då David Tjeder. Jag har iaf inte sett några tecken på att det inte är så.
Men det är dock helt i sin linda och de har oändligt mycket kvar att studera och lära sig om den manliga sidan av genussystemet och därmed helt behöva korrigera sin verklighetsbeskrivning. Jag hoppas det blir så … men där är nästan bara feminiserade kvinnor … och jag är rädd att den kvinnliga homosocialitetens natur kommer utgöra hinder för att genusvetenskapen ska kunna utvecklas. Men vi får hoppas
@MK:
Tack. Jag var inne på det. Tyvärr kan man inte vara anonym då.
@MK:
Ja, det stämmer. Här har du inlägget.
@ Alla
Phu!
Nu tror jag jag svarat på allt jag borde besvara … om jag missat något du vill ha svar på, peka ut det åt mig bara.
Jag ställde en hypotetisk fråga förut om det finns några alternativ till feminism för kvinnor och män. Alternativ vars utgångspunkt inte är att strida mot feminism utan där syftet är att driva jämställdhetsfrågor parallellt med feminism.
Jag håller med om att feminism är ett kvinnofientligt alternativ men vilka andra alternativ finns det för tex kvinnor som vill driva jämställdhetsfrågor på ett konstruktivt sätt?
@Ninni:
”Förresten så funderar jag på att skriva ett inlägg längre fram om varför jag menar PUA är fördelaktigt för kvinnor. ”
Kul, min plan är att skriva några inlägg på ämnet där det första kommer att vara just PUA ur en kvinnas perspektiv. Det som gör just denna kvinna intressant är att hennes bror just hade börjat med PUA när hon började skriva om dem.
@Ninni: Ja, det var David Tjeder at al som jag tänkte på – och annat liknande som du eventuellt inte skrivit om än in din långa ”att-skriva”-lista!
Frågan var dock allmänt ställd, så jag kanske skulle låta den gå över till över till @Erik istället, som brukar ha koll på sådant?
OT…
Seriöst, hörde jag just Jan Björklund säga att hustrumisshandel av allra grövsta graden inte är något undantag..? Att det snarare är standard..? Tyvärr hörde jag bara några brottstycken ur talet, så jag får väl återkomma när jag kollat upp saken…
Eftersom feministerna själva är så dåliga på att komma hit och debattera, så klistrar jag in lite feministkritik jag stött på. Som vanligt osynliggörs Ninni och kallas han och hen:
”1. Det är väl rätt självklart att en kan se att statusen på omvårdnadsarbeten är lägre än i industrin eftersom lönen är lägre? Kan bloggskrivaren förklara varför det är så utan genusglasögon så är han välkommen.
2. Att jämföra läkare Med Barnmorska är Absurt,
Dels för som han säger är det olika lång utbildning, han har även lite fel eftersom AT och STläkare får lön under sin tjänst därför är det
Precis inte tal om att enbart plugga och ha studieskulder i 10 år.
3. Hur tänker hen kring de kvinnor som städar andra Kvinnors hem, har de råd med en städerska??
4. Hur värderar hen ansvar? Är en verkstadsarbetares ansvar mer värt än en undersköterskas ansvar över sjuka människor??
5. ”Män offrar mer för mer lön”, om en kvinna och man har samma arbetsuppgifter, utbildning etc men olika lön vad är det mannen offrar mer för tt få mer lön?. Det finns många saker en kan ifrågasätta i denna blogg eftersom skrivaren försöker greppa åt alla håll och kanter för att hitta ”förklaringar” utanför feminismen, vilket resulterar i för mig en mkt spretig och ytlig text plus möter en slags forskning med en annan utan att ens förstå att de kanske tittat på olika saker. Ja kvinnor och män väljer olika, ja män kanske inte vill jobba inom vården pga dålig lön men svaret är ju inte då att kvinnor väljer vården för de vill ha lägre lön eller? Det går ju liksom ta detta djupt djupt ner i feministiska teorier som förklarar könsroller och sociala konstruktioner, men det bemödat sig inte skrivaren att möta över huvudtaget. Så bara KÖR!!! :F”
@Anonymouse:
Skulle du kunna länka, är du snäll?
@Kollen: Det är från facebookgruppen ”Varför apor aldrig bär rosa klänning”.
Går inte länka dit, men diskussionen är inte heller så livad ännu.
@Anonymouse:
Undrar vad hemska saker de tror kommer att hända om de kommer hit och diskuterar istället? De är hursomhelst välkomna att presentera sina argument här hos oss. Vi lovar dock inte att de kommer att få stå oemotsagda.
Hög lön är en av de saker som kan ge hög status, men det är inte den enda. Det är heller inte så att hög lön garanterar hög status, utom bland de som värderar just hög lön högre än allt annat. Personer som Peter Dalle, Stina Ekblad och Dan Ekborg har status, men hög lön har de inte.
Charlotta Magnussons doktorsavhandling finns här. Den består av tre artiklar, varav den första är den som Ninni hänvisar till (dock finns inte själva artikeln tillgänglig i DiVA.) Magnusson ägnar ett antal sidor åt att beskriva olika teoretiska förklaringar bakom lönegapet, så den som vill kan läsa på där.
Magnusson sammanfattar:
…
Varför får inte jag vara en ”hen”?
Kritiken här är absurd. Dels kan man läsa den kommentar som Ninni länkade till, så ser man att det jag svarade på var just påståendet att det var stor skillnad i lön mellan barnmorskor och läkare, trots att det inte skilde mycket i utbildning.
Dessutom är det ju så att den lönespridning som visas i diagrammet sannolikt inkluderar just AT-läkare. Jag noterade detta i min kommentar:
…
Vad har det med saken att göra? Huruvida man har råd eller inte är inte minst en fråga om prioritering. Jag anser mig inte ha råd med en städerska. Baserat på bruttoinkomst skulle vi absolut ha det, men inte efter att vi använt våra pengar till sådant som vi tycker är viktigare (inklusive sparande, eftersom vi båda frilansar och måste ta ansvar för vår egen trygghet – jag har varit nära personlig konkurs tillräckligt många gånger för att förstå värdet av en buffert.)
Tydligen inte. Eftersom verkstadsarbetare generellt inte tjänar mycket, behöver man kanske inte säga mer, men man skulle kunna tillägga att lönen kan gå upp t.ex. om arbetet är särskilt farligt.
Det tycks vanligt på vissa håll att slänga sig med de ojusterade inkomstskillnaderna och sedan glömma att de inte speglar löneskillnaden för ”samma arbetsuppgifter, utbildning etc”. Visa gärna på de studier som demonstrerar att en kvinna som har samma uppgifter och samma meriter, är lika villig att jobba övertid, tar samma ansvar m.m. faktiskt tjänar mindre än motsvarande man.
Det här egentligen för vagt för att bemöta, annat än: kom gärna hit och argumentera konkret för vad som är fel. Visa sedan gärna konkret hur teorierna om Patriarkatet och kvinnlig underordning skulle vara mindre spretigt och ytligt.
Vem har påstått det? Däremot finns flera studier som visar att män generellt prioriterar just (sin egen) lön högre än kvinnor gör, samtidigt som kvinnor tenderar att värdera sin partners lön högre än vad män gör. Det torde lämna utrymme för kvinnor att prioritera andra faktorer när de väljer jobb: t.ex. trygghet, flexibilitet, närhet till hemmet, m.m.
Det är en stor del av poängen med Ninnis artikel: vill man specifikt höja sin lön, finns det ett antal uppoffringar man kan göra. Dessa är rätt väl kända, och funkar för både män och kvinnor. Män är beredda att göra dem i något större utsträckning än kvinnor.
Visst går det att ta det djupt ned i feministiska teorier. Ninnis poäng är just att dessa feministiska teorier står i konflikt med vad som faktiskt går att observera, så på hela taget är det nog bättre att låta bli.
@JD:
Vilka andra alternativ?
Jag har hört talas om något som kallas jämställdism … jag tror det kan vara något för dem att spana in.
En rörelse är inget som bara finns, det är något som skapas och det blir vad de som väljer att vara aktiva gör det till. De är varmt välkomna
@Anonymouse:
Jag får väl svara dem här då.
Det är precis det jag gör i inlägget. Läs inlägget en gång till. Lönespridningen är större inom industrin, d.v.s. individer inom industrin har både lägre och högre inkomst än individer inom omvårdnadsarbete.
Ja, det är absurt att jämföra löner för helt olika uppdrag. Syftet var att visa på lönespridningen.
Varför städar de just kvinnors hem? Har inte män hem som behöver städas? Varför skulle en kvinnlig undersköterska ha mindre råd med det än en manlig vaktmästare?
Båda dessa yrken är viktiga och behövs. Och de är beroende av varandra. Verskadsarbetaren bidrar till att skapa de material som vården behöver i sitt arbete för att kunna ta hand om de sjuka. Verkstadsarbetarens skatt används för att betala usk’s lön. Samhällets olika yrken är som kuggar i ett stort maskineri.
När jag talade om verkstadsarbetarens ansvar så talade jag om inom hans yrke, alltså att han inte längre ”bara” är verkstadsarbetare utan har gjort karriärssteg som inte framgår när man bara studerar ytan. Kanske har han nu personalansvar, budgetansvar osv. osv. Eller så har han tagit på sig uppdrag som innehåller en ökad risk för honom/hans hälsa, vilket också ger och ska ge högre lön.
Skulle det vara så, så kallas det lönediskriminering och är olagligt. Tack och lov så vet vi genom miljongranskningen att det är ett extremt ovanligt problem. Skönt, eller hur?
Nä, kvinnor väljer i högre utsträckning än män dessa yrken trots lönen. Det är nämligen en av de saker som gör lönen … huruvida arbetet är attraktivt av fler orsaker än att bara vara en inkomstkälla.
@Ulf T:
Här är det kanske läge att påminna om Richard Feynmans härliga beskrivning av den vetenskapliga metoden:
@Ulf T:
Precis detta. Det är ju ett typexempel på det jag beskrev ovan om att göra en ofullständig analys och sedan hänvisa till resultatet när det kommer kritik.
@robjoh:
Jag undrar hur Åsa Romson skulle reagera på att män började köra Tesla Roadster. Lyxbil, dåligt. Elbil, bra. Bil i allmänhet, dåligt? Härdsmälta?
@Ninni: Rent krasst så är undersköterskan inte ansvarig för de sjuka. Går något åt h-te så är det den medicinskt ansvariga läkaren som får stå till svars.
@Anonym:
Min drömbil. Vad kul det skulle va, Romson skulle väl få dubbel härdsmälta, fattig kille, som till råga på allt är ”klimatförnekare” kör lyxelbil
@ Erik
Jag kommer rapportera in field rapports under tiden. Det är en minimal risk har jag kalkylerat. Jag tror ingen av kvinnorna läser denna blogg och dessutom så har jag aldrig nämnt om detta är utomlands eller i Göteborg. Det avslöjar jag inte, men det har heller ingen betydelse eftersom båda alternativen är i Europa.
Tänkte bara förklara varför jag inte spred ut det på min egen arbetsplats. Markovic och hans empiriskt belagda erfarenheter säger att kvinnor har en skyddsmekanism där de inte vill framstå som sluts. Många män skryter direkt över att ha fått ett tillfälle med en kvinna och det kan förstöra allt helt och hållet. Gör aldrig detta. I mitt fall kunde det faktiskt gått åt helvete men jag tog chansen. Detta påminner om, eller är, det som Ninni berättat om. Den kvinnliga homosociala gemenskapen. Kvinnor är ”rädda” för vad andra kvinnor ska säga och tycka och därför är det också vanligare att kvinnor har sex på sin semester utomlands. Någon kan inflika här ”Men kvinnor åker ofta med sina väninnor och dom kan vara många”. Jag har kommentarer på detta.
Den homosociala gemenskapen kan tänkas bestå i den egna kretsen (Där tjejerna vet vad tjejerna gör och den yttre kretsen av andra kvinnor. Det är viktigare att inte framstå som en ”slut” i den yttre kretsen (jobbkompisar, stallkompisar, bekanta). De tre (eller ibland en enda nära vännina) vet ändå allt och fungerar mer som en winger.
Kan du få en sådan winger att prata så vet du sanningen om kvinnan du vill ha. Men det där kommer du aldrig någonsin klara av ändå tror jag. Den kvinnan som är mest ”hatad” på en fest bland andra kvinnor behöver inte vara den snyggaste. Det är med stor sannolikhet den som lägger sig i famnen på alla killarna där när hon blir berusad. Har sett detta många ggr, den kvinnan vill de andra kvinnorna ofta ha ut från festen.
En annan sak som en liten uppdatering. Ytterligare en kvinna visar intresse för mig nu senast idag, jag börjar tappa räkningen och det där är faktiskt väldigt bra. Jag fixerar mig inte vid en enda kvinna och telegraferar därmed inte högre värde till en enda av dom. Skulle jag göra det är det kört. Regeln jag kör med är att game:a allt och alla, även män om kvinnor är i närheten. Fast det finns en kvinna jag inte game:ar för jag försöker luska ut vad hon håller på med. Det kan vara en kvinnliga PUA-artist om man kan kalla det så.
Anledningen att game:a män är bra är för att leaders of men är betydligt mer attraktiva. Att charma andra män (inte på ett sätt som kan uppfattas som vanligt game förståss) är effektivt det också om andra kvinnor ser det.
Ett problem har uppstått, och det stavas ”avundsjuka män”. Men jag vet alltså nu hur jag ska tackla dom. Inte genom att alfa ut dom som kan vara ett alternativ, utan även sätta dom på piedestal. En man gjorde så mot mig en gång faktiskt. Det var flera år sedan, och jag hade en dejt. En annan man såg kvinnan i trappen på väg mot en takvåning där det fanns en bar. Han slog sig ner med oss och jag ville ju ha bort fanskapet men han körde smicker mot mig och neutraliserade min förmåga att vilja ha bort honom helt. Det slutade med att han tog med sig min dejt och knullade henne den natten. Så det bör fungera, även Markovic rekommenderar detta. Lyft ut detta inlägg om det inte passar in här.
@Torstensson:
Jupp, känner igen det mesta du skriver nu.
@Ninni
”Jag har hört talas om något som kallas jämställdism … jag tror det kan vara något för dem att spana in. ”
Det låter ju jättebra att det finns en rörelse (jämställdism) som är tänkt att vara ett alternativ till feminism då det gäller jämställdhetsfrågor för både män och kvinnor, som inte bara använder all sin tid och kraft åt att tokgnälla på feminismen.
@Ulf T: Visst är det vackert. Feynman dog för 25 år sedan och han är saknad, inte bara av vetenskapsnördar.
Du känner säkert till att även Feynman blev anklagad för misogyni på sin tid? Och du vet kanske även vem som försvarade honom?
Måste säga att Svd levererat två riktigt bra alster de senaste dagarna angående Romsons tal:
http://blog.svd.se/ledarbloggen/2014/07/04/gor-kott-rodvin-och-malmo-aviation-mig-till-man/
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politisk-retorik-som-skuldbelagger-kollektiv-ger-vi-och-dom-tankande_3721570.svd
Pingback: Strukturer i Aktuellt | Genusdebatten
Pingback: Hur akuta är sjuksköterskornas löner? | Genusdebatten
Pingback: Om att ”bevisa” patriarkatet | Genusdebatten
Pingback: Ebba i heta stolen | Genusdebatten
Pingback: Flöda min gråt, sa polisen | Genusdebatten
Pingback: Familjeförsörjaren Del 1 – Inngang | Genusdebatten