Åh, alla dessa vita kränkta män, alltså!
avatar

Inledning

I kommentarsfältet på mitt förra inlägg utvecklades diskussionen till att handla om de mer problematiska sidorna av kvinnlighet. Jag skrev i en kommentar:

Det finns en problematisk del i kvinnligt beteende – dvs. beteende som är vanligt förekommande bland kvinnor. Men jag kan förstå att budskapet här inte går att greppa som kvinna. Jag ska försöka få till ett inlägg där jag lyfter konkreta exempel.

Jag har ändrat mig lite. Jag vet – av egen erfarenhet – hur svårt detta är att greppa som kvinna. Man känner sig gärna attackerad och vill gå i försvarsställning för att vår könsliga identitet är stark. Men det som begränsar kvinnors möjligheter i samhället är varken män eller samhället, det är de problematiska sidorna av kvinnlighet och faktorer i den kvinnliga homosociala gemenskapen. Till följd av kvinnors skyddsvärde så är det svårt att hantera dessa frågor varvid de sopas under mattan:

Trots att det på senare år funnits tendenser att undersöka även mer problematiska sidor av syster- och väninneskap, har ett sådant fokus ofta betraktats som politiskt svårhanterligt
[Fanny Ambjörnsson, I en klass för sig, s. 28]

Men blir något någonsin bättre av att man inte vill prata om det? Hjälper det kvinnor? Jag anser inte det. Därför bestämde jag mig för att lägga till i min planering att fånga upp konkreta exempel. Ibland är det detaljer – som i detta fall – och kommer då vara en del av ett inlägg, ibland ett inlägg som bara hanterar just ett beteende. Syftet är att förklara beteende och hur begränsar kvinnors möjligheter. Inläggen kommer taggas med ”problematisera kvinnlighet”.

”Problematisk kvinnlighet” ska inte tolkas som att alla kvinnor gör si eller så, bara att det är vanligt förekommande bland kvinnor och därmed byggs det in i stereotypen Kvinna. Det jag önskar är att kvinnor på individnivå funderar på, ”gör jag så här?” Om svaret är nej så berör inte inlägget just dig. Om svaret är ”ja, det gör jag nog”, fundera över om du tycker det är ett beteende du vill ha eller om du vill försöka sluta med beteendet.

It’s all in your hands!

Dubbla måttstockar och inkonsekvens

Nyligen skrevs ett inlägg på bloggen Onewaycommunication där bloggägaren ondgör sig över ett inlägg av Dolf. Inlägget finns inte längre på Onewaycommunication, men finns att läsa här. Personligen så gillar jag inte just detta inlägg av Dolf, vilket är helt i sin ordning. Jag tycker inte om när man säger att feminister är värre än nazister, inte ens på skoj. Som ideologier är likheterna slående och de likheterna kan och bör man absolut påvisa, men i handlingar som skett i ideologins spår är de inte jämförbara.

Det här inlägget kommer handla om ett inlägg på Genusdebatten […] skrivet av Dolf (önskar här att jag hade något att säga om Dolf, men han envisas med att kalla sig Dolf och ha en gul smiley som avatar, men jag tror mig veta att han är vit, cisman, medelåders och hetero, utifrån vad han sagt i diverse kommentarsfält).

ljsdf

Dolf och hans katt.

Jag kan lugna bloggägaren, Dolf uppfyller alla medfödda kriterier för att ingå den där gruppen som enligt sexist/rasister inte är människor och får därmed behandlas hur illa som helst. Han heter Anders Ericsson och det är han som är på bilden här till höger. Han kallar sig Dolf och använder sin avatar för att det gör honom mindre anonym än Anders Ericsson, vilket han klargjort i ett inlägg.

Förblindad av ideologisk övertygelse så inser hon inte att att inlägget är en ironisering feminismens dubbla måttstockar och inkonsekvens varvid hon försöker förklara varför man har dessa dubbla måttstockar, vilket – tillskillnad från Dolfs inlägg – tilltalade min humor väldigt väl:

7. Jag vill poängtera att Dolf helt missar, såklart, att det är på grund av att kvinnor värderas lägre än män som det här ens sker. Och att det är DÄRFÖR det protesteras emot det. Inte på grund av att FEMINISTER skulle tycka att flickembryon var MER VÄRDA än andra. Hahaha. Nej. Utan för att DÄR DET SKER så är tanken den fullkomligt omvända; POJKEMBRYON ÄR MER VÄRDA än flickembryon.

Dubbla måttstockar är dubbla måttstockar oberoende av varför man har dubbla måttstockar! Inkonsekvens lika så!
Antingen är man av åsikten att ett foster bara är ett foster och då saknas ingen alls. Eller så anser man att foster är ett liv och då saknas X miljoner människor, varav Y miljoner män och Z miljoner kvinnor. Förutom det så räcker en snabbflukt på adoptivföräldrars könspreferens för att omkullkasta teorin som används i ett försök att bortförklara dubbel måttstock och inkonsekvens.

– Problemet är att om man skulle låta folk välja så skulle pojkarna bli över och barnhemmen fyllas av pojkar. Men pojkar är ju också människor, säger Inga Näslund.

Detta är fullt förklarbart med mina teorier – att kvinna medför ett medfött värde i sig; män får bara värde av vad de gör som är annan till gagn. Det krävs speciella omständigheter för att värdet av mäns ”skyldighet att göra” ska kunna övertrumfa kvinnors medfödda könsvärde.

Jag läser normalt sett inte bloggen Onewaycommunication, jag fick tips av en vän om inlägget. Så här kommenterade han inlägget:

[Det] hon missar är förstås att problemet är att det är *dyrt* att skaffa flickor, eftersom de måste tas om hand och inte förväntas bidra lika mycket ekonomiskt. Och det där med att sonen FÖRVÄNTAS ta hand om föräldrarna när de blir gamla, det översätts inte på något sätt till att man ställer krav på männen som man inte gör på kvinnorna … [min emfas]

Det här är ett exempel på varför feminism aldrig kommer leda till ökad jämställdhet, tvärtom. Man kan inte bedriva jämställdhetsarbete endast ur ett gynocentriskt perspektiv, då missar man halva analysen. Det är därför man man inte får med män i högre andel på feminismtåget – män ser vad feminismen saknar och dess feltolkningar. Det är av samma anledning genusvetenskapen misslyckas med sitt uppdrag. Det kräver år av erfarenhet och gediget intresse av ”det andra könets verklighet” för att byta monokeln till riktiga genusglasögon.

Tack för den fina bilden, Mia.

Tack för den fina bilden, Mia.

Åh, alla dessa vita kränkta män, alltså!

Bloggägaren skrev – kopplat till detta inlägg – på twitter:
Citron1Citron2



Det är naturligtvis en helt korrekt observation. Det är alltid ”bara män” då vi feminismkritiska är män allihop – vilket framgår av vår egen kartläggning – Vi har t.ex. mig (vars karaktäristiska mansröst ni inom kort kommer att få höra), Annelie Sjöberg på AVfM, Rocki, Susanna Varis, Trollan, Tanja Begkvist, Sofia Johansson för att nämna några av alla dessa feminismkritiska män som bloggar i sverige, vi har även alla våra kommentarfältsherrar t.ex. Alith och Christina G. Går vi internationellt så är väl den mest kända antifeministiska mannen Karen Straughan – mer känd som Girl Writes What. Han gör tillsammans med de feministkritiska männen Hannah Wallen och Alison Tieman Honey Badger Radio. Och, som bloggägaren mycket riktigt konstaterar så är Dolfs inlägg ”copy-paste [översättning snarare] av vad någon annan person har skrivit”. Denna ”någon annan person” som författat originalet är ännu en antifeministisk man (för sexist/rasister nödvändig information: han är vit, cis, hetero) som använder det mansklingande namnet Janet Bloomfield mer känd som JudgyBitch. Han finns i ett youtubeklipp här och är mycket aktiv i taggen #womenagainstfeminism på Twitter.

Detta osynliggörande av feminismkritiska kvinnor är på intet sätt nytt. Redan för våren 2012 konstaterade Pelle Billing att Kvinnor som kritiserar feminismen börjar bli besvärande många. Jag och Mariel skrev våren 2013 inlägget Varför osynliggör Katerina Janouch oss kvinnor?. I artikeln Var e brudarna? på samma ämne avslutar Marika Formgren med:

Vore jag feminist skulle jag kalla detta osynliggörande en härskarteknik.

Det skulle jag med. Men då jag inte är feminist så är jag mycket försiktig med att använda begreppet ”härskarteknik”. Jag nöjer mig med att konstatera att osynliggörandet av feminismkritiska kvinnor är ett patetiskt trams. Vi feminismkritiska är män och kvinnor.

Get over it!

Dagen efter – dags att dra kvinnokortet!

Feminister kör med kvinnokortet, ”kvinnohat"

Feminister kör med kvinnokort; hormoner

Nu var det dags att ”problematisera kvinlighet”. Orsaken till att det blev just detta exempel är helt enkelt det senaste exempel jag sett på ett beteende som vanligt bland kvinnor. Det är ett beteende som jag anser är problematiskt för att det motverkar verklig jämställdhet – att dra kvinnokortet. Som privat bloggare gör man naturligtvis som man vill, mitt syfte är inte att ”hänga någon”, mitt syfte är att visa på fenomenet i sig och vad det får för konsekvenser.

Dagen efter så skrev bloggägaren ett nytt inlägg:

Jag fick ett infall av kaxighet igår, av lite olika anledningar.
[…] Det är för enkelt att skriva saker i versaler.
[…] Edit: Kom just på att jag inte varit så här orimlig sedan jag var gravid sist gång. o.O Låt oss hoppas att det är en tillfällighet.

Ja, det är alldeles för enkelt – som kvinna – att fara ut i versaler just bara för skojs skull. För man kan alltid skylla det på något tillfälligt rus av kvinnliga hormoner och komma undan med det – i synnerhet är det enkelt om ”kaxigheten” riktar sig mot en man. Precis det var en kommenterar min vän fällde angående inlägget:

Tänk vad skönt för kvinnor att alltid kunna skylla på tillfällig förvirring, hormoner och annat. Smile

Det här – att dra kvinnokort – är inget som sker på en medveten nivå. Bloggägaren ifråga är genusintresserad och hon skulle inte medvetet göra något som bidrar till att befästa begränsande stereotyper. Men medvetet eller ej – effekten blir den samma.

I inlägget I könsmaktens vågskålar – som också handlar om kvinnokort – tar Ulf T upp två andra exempel och skriver:

Kvinnor har ett “slipp ut ur fängelset”-kort, och alla vet det.

Jag har tidigare varit inne på det där med att prata känslor och många gånger använt talesättet ”ett mynt har två sidor” och att det som är en fördel i en situation är en nackdel i en annan situation. Detta med att fara ut i versaler och sen dra kvinnokort är angränsade, menar jag. Män och kvinnor hanterar känslor på olika sätt, båda sätten på gott och ont. Ett mer extremt exempel på detta kvinnokortsdragande är att ha en attityd som man själv beskriver med ”jag är provokativ. Jag är det ofta medvetet.” för att sen yla ”kvinnohat” som en stungen gris över de reaktioner som man provocerat fram och som riktar sig mot en som individ.

I inlägget Natt-tankar på kvällen skrev jag om ”intervjuer” jag haft med några män. När jag frågade hur de lär sig så svarade en man:

det första lär man sig väl genom osmosis.
man känner ju redan som liten att stora killar är farliga så man får ha radarn ute och välja sina strider

Det här hotet om våld från en liten klick våldsverkare samt att pojkar hånas gör att män från låg ålder lär sig hantera sina känslor, på ett sätt som inte kvinnor gör på grund av skyddsvärdet. Det innebär inte att män inte kan bli arga och säga saker de ångrar – men de kommer inte skylla på sitt kön!

Ulf skriver vidare:

I arbetslivet uppstår ett lite annorlunda problem: kvinnor upplever att de inte blir tagna på allvar, och inte ses som lika kompetenta och ansvarstagande som män. Men man har inte fullt ut förstått att detta grundar sig just i rätten att, när det hettar till, kunna dra kvinnokortet och hävda sig rädd, ledsen, kränkt eller förminskad.

Denna ‘fördom’ hos män valideras gång på gång.

Här ska lyftas kvinnor!

Här ska lyftas kvinnor!


Det är effekten detta kortdragande medför – kvinnor ses inte som riktigt lika vuxna och kompetenta. Det förvärras ytterligare av att kvinnor tydligen behöver lyftkran och kvotering för att nå någonstans i arbetslivet. Förutom att det är mansdiskriminering så undergräver sådana metoder tilltron till karriärskvinnors kompetens då det blir relevant att fråga sig om hon är där hon är på grund av sitt kön eller sin kompetens.

Är det en för- eller en nackdel?

Som alltid, alla mynt har två sidor. På kollektivnivå är det absolut en nackdel då det påverkar vår stereotypa bild av ”kvinna” så att denna blir allt mer barnlik. Därav behöver samhället återgå till en ”kvinnor kan”-anda istället för dagens ”lyfta/kvotera”-anda. Men på individnivå … Låt mig förklara med en liknelse:

images Trots att de orangea cirklarna är identiska, så upplever vi den högra klart större än den vänstra. Precis likadant fungerar det med könsstereotyper, den enskilda kvinnan och hennes agerande (orange cirkel) bedöms och upplevs i förhållande till stereotypen (grå cirklar).

Den stereotypa bilden av ’kvinna’ skapas, reproduceras och upprättshålls av hur kollektivet kvinnor vanligen beter sig. Jag som individ bedöms i relation till denna stereotypa bild. Det medför att om jag väljer att agera på ett sätt där det tydligt framgår att jag inte kommer använda kvinnokort – hur snålt det än blåser – så får jag en extra dos respekt precis som cirkelns storlek upplevs i förhållande till omgivningen.

Att vi bedöms i relation till könsstereotypen är inget unikt för kvinnor, Rick skriver så här:

Som pappa kommer jag ibland undan med slarv, t.ex. när jag glömt skicka med några extra kläder med barnen till skolan. Min fru skulle få sin dag förstörd av personalen medan jag får en uppmuntrande klapp på axeln med orden “försök minnas till nästa gång”. Och när nästa gång inträffar så är det samma sak igen och så fortsätter det tills barnen är stora nog att sköta det själva.

Det här är ett resultat av att Ricks agerande (orange cirkel) stämmer överens med det förväntade (de grå cirklarna är lika stora som den orangea)

Denna artikeln visar på det omvända att en man upplevs som ”duktig” (dvs den orangea cirkeln upplevs större) för helt normalt föräldraagerande.

Slutord

Budskap som ”krossa normer och stereotyper för ett mer jämställt samhälle”, det är som att säga till någon att den ska uppleva de orangea cirklarna som lika stora. Det är rent av korkat, för vår hjärna fungerar inte så. Normer och stereotyper förändras utifrån vad vi gör och hur vi agerar. Vill kvinnor ses som fullt vuxna, så är det dags att stoppa undan kvinnokortleken och höja våra röster mot infantiliseringen (lyfta kvinnor, kvotera kvinnor, stötta kvinnor osv.) som pågår i vår samtid, där feminismen är den stora boven i dramat.

Jag vet vad jag vill. Vad vill du?

Kommentarer

Åh, alla dessa vita kränkta män, alltså! — 25 kommentarer

  1. Om ni var snabba och läste inlägget så: Jag noterade när jag postat att en liten del inte – av någon mystisk orsak jag inte vet varför – kom med. Så jag skyndade mig att få in det igen.

    Det som föll bort som nu är inlagt är följande:

    Precis det var en kommenterar min vän fällde angående inlägget:

    Tänk vad skönt för kvinnor att alltid kunna skylla på tillfällig förvirring, hormoner och annat. Smile

  2. Jeg lurer på hva dere vet om forskning på menns vs kvinners helse og bevilgninger til menns vs kvinners helse.

    I følge denne er feministers påstander om nedprioritering av kvinners helse helt feil:

    http://www.salon.com/2000/09/20/womens_health/

    Kvinners helse får også 400% mer enn menns helse i New Zealand:

    http://www.news.com.au/lifestyle/health/men-die-earlier-but-womens-health-gets-four-times-more-funding/story-fneuzlbd-1226794504245

    Men i følge denne ser det klart ut som det har vært gjort alvorlige feil i forskningen som har rammet kvinner verre. Riktignok uintendert:

    http://www.cbsnews.com/news/sex-matters-drugs-can-affect-sexes-differently/

    Jeg mener å ha sett en studie fra Sverige som fant like bevilgninger til menn vs kvinners helseforskning.

  3. @Ninni:
    Klockrent Ninni. Du är fantastisk på att förenkla och sammanfatta på ett förståeligt sätt, och få fram essensen av igenkännande. Smile
    Snyggt!

  4. Precis detta har jag s(n)urrat kring mycket den senaste tiden, så Hear hear!

    ”Man kan inte bedriva jämställdhetsarbete endast ur ett gynocentriskt perspektiv, då missar man halva analysen.”

    ”Bloggägaren ifråga är genusintresserad och hon skulle inte medvetet göra något som bidrar till att befästa begränsande stereotyper. Men medvetet eller ej – effekten blir den samma.”

    ”Det är effekten detta kortdragande medför – kvinnor ses inte som riktigt lika vuxna och kompetenta.”

    ”Därav behöver samhället återgå till en “kvinnor kan”-anda istället för dagens “lyfta/kvotera”-anda.”

    ”Vill kvinnor ses som fullt vuxna, så är det dags att stoppa undan kvinnokortleken och höja våra röster mot infantiliseringen (lyfta kvinnor, kvotera kvinnor, stötta kvinnor osv.) som pågår i vår samtid, där feminismen är den stora boven i dramat.”

    Såhär kommenterade jag på faceboook häromdan:

    ”Ja och det gäller inte bara kvotering. Kvinnor ska vara sexuellt fria men samtidigt anses vi inte kunna ta eget ansvar för vår sexualitet (”oaktsamhetslagar” föreslås), slut shaming fördöms samtidigt som man fördömer sluts (sexköpslagen), kvinnors erfarenheter och sysslor ska uppvärderas samtidigt som vi ska ”bli som män” (jobba mer, lämna på nattis, göra karriär…), vi kan och ska få bestämma över vår kropp vid abort men anses inte kunna ta beslutet att vara surrogatmamma….”

    Och här avslutningen i Maria Ludvigssons artikel som satt om en smäck…

    ”Inställningen att kvinnor ständigt behöver hjälp på traven och en säker hand som leder dem till rätta har alltid funnits, och den verkar vara särskilt seglivad inom vänstern.”

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ska-kvinnor-tacka-politikerna-for-sina-framgangar_4274407.svd

    /Dubbelt osynliggjord kommentarsfältherre Wink

  5. Jag tänkte försöka försvara feminismens tankar om abort av flickor. Detta trots att jag själv står för en ärkekonservativ, patriarkal linje. Men jag tror jag ser en konsekvens hos deras resonemang.

    Feministen anser att abort skall vara tillåtet av vilken anledning som helst. Därav följer inte att man som feminist behöver glädjas över varje skäl, men varje inskränkning och behovsprövning anses leda in på ett sluttande plan som leder till ett katolskt helvete.
    När nu mängder av cellklumpar som har potential att bli kvinnor aborteras så blir feminister upprörda. Måste det tyda på dubbelmoral – att cellklumparna ju faktiskt ses som kvinnor och inte cellklumpar?

    Ja – om de står upp för förbud emot könsselektiva aborter. För då har de ju gått ifrån sin grundprincip om att abortskälen aldrig får prövas. Och vad skall vi då härnäst utsätta för prövning hos en byråkratisk och okänslosam abortgodkänningsnämnd?

    Nej – om de fortsatt står upp för rätten till könsselektiva aborter, och däremot angriper de samhällsförhållanden som ger upphov till den sneda fördelningen. Som till exempel att gå till storms emot hemgifter och försörjningsplikter i tredje världen, eller ”flickor är gulligare” i Sverige.

  6. @Hans Odeberg:

    Som till exempel att gå till storms emot hemgifter och försörjningsplikter i tredje världen, eller “flickor är gulligare” i Sverige.

    Det första kan jag minnas att jag hört från feminister, men det senare?

    Det som sedan blir frågan för att komplettera ditt resonemang är huruvida feminister kallar selektiv abort av flickfoster för ’mord’?

    Jo, det gör de. I den kampanj man talar om här, som menar att 50 miljoner kvinnor mördats i Indien under tre generationer, är den absolut tyngsta faktorn abort – det man här kallar ”female foetocide”. Man räknar också som ”elimination” kvinnor som dör i barnsäng.

    Detta är ett av de värsta folkmord i mänsklighetens historia.

    Vän av ordning skulle kunna påpeka att mätt i t.ex. ”mortality rate” – sannolikheten att dö mellan 15-60 år – löper indiska män 50% större risk att dö innan de fyllt 60. 253,2 män på tusentalet dör mellan 15 och 60. Vi kan notera att 1990 var siffran högre för kvinnor (sannolikt pga död i barnsäng), men att den kraftigt minskat för kvinnor sedan dess och troligen ökat något för männen. Det bor ca 600 miljoner män i Indien, så det blir nog rätt många män som ”elimineras” i förtid varje år, om det är så vi skall räkna. Om jag räknar rätt, baserat på en ”death rate” på 8 promille i Indien, är det nästan en halv miljon fler män än kvinnor varje år som dör i förtid.

  7. @Hans Odeberg:

    Nej – om de fortsatt står upp för rätten till könsselektiva aborter, och däremot angriper de samhällsförhållanden som ger upphov till den sneda fördelningen. Som till exempel att gå till storms emot hemgifter och försörjningsplikter i tredje världen, eller “flickor är gulligare” i Sverige.

    Jag håller med om att man rent principiellt skulle kunna resonera på det sättet. Men som UlfT skriver gör ju åtminstone inte alla feminister det, utan hamnar just i fällan med dubbla måttstockar.

    Dessutom skulle det det i konsekvensens namn vara rimligt om man i så fall faktiskt uppmärksammande även preferensen för flickor i Sverige (”flickor är gulligare” som du skriver, jag vet inte om det är skälet men låt gå). Men det gör man ju inte. En svensk feminist skulle inte gå till storms mot att svenska kvinnor föredrar döttrar förrän helvetet fryser. Så där fastnar man i inkonsekvens i alla fall. Bara när det är flickor som väljs bort är det viktigt.

  8. @Fenderbender och Slatan:

    TackSmile

    @Mia.:

    Precis detta har jag s(n)urrat kring mycket den senaste tiden, så Hear hear!

    Har jag settSmile

    Dubbelt osynliggjord kommentarsfältherre Wink

    Här ges hon en helt egen hedersplats under första bilden och detta är reaktionen? Vilken otacksamhet! ;D

    @Hans Odeberg:

    Måste det tyda på dubbelmoral – att cellklumparna ju faktiskt ses som kvinnor och inte cellklumpar?

    [..]

    Nej – om de fortsatt står upp för rätten till könsselektiva aborter, och däremot angriper de samhällsförhållanden som ger upphov till den sneda fördelningen. Som till exempel att gå till storms emot hemgifter och försörjningsplikter i tredje världen, eller “flickor är gulligare” i Sverige.

    Det är helt korrekt, det är därför jag har med både dubbla måttstockar och inkonsekvens, det är kombinationen som gör deras resonemang komiskt. Du har ett viktigt och stort om där efter nej, vilket inte uppfylls. Om man hade varit konsekvent i sina analyser (pojkarnas problem läggs på dem själva t.ex. antipluggkultur, flickor drabbas av omgivningen t.ex. skönhetshets) och dessutom inte cherry-pickat (tex adoptionspreferensen som är närliggande) , så hade det varit en annan sak.

    Men det är ett stort om. Och som det heter – Om inte om fanns hade fan varit präst eller i detta fall feministen varit antifeminist. Wink

  9. Jeg lurer også på om dere kan gi meg noen eksempler på sprø feministiske forslag og uttalelser fra Sverige. Ting som feministisk snåmåking, kritikken av maistangen og aldersmaktsordningen.

  10. Jag är en av männen som hänger på! Smile

    Det här med att inte hålla känslorna i schack på jobbet: Alla kan ha en dålig dag av ena eller andra skälet. Då avbryter man jobbiga diskussioner eller hanterar det på annat sätt. Om man är otrevlig ber man om ursäkt. Så vuxen måste man vara (eller jobba på att bli).

  11. Jag håller med om att jämförelsen med nazismen främst är en fråga om hur ideologin är uppbyggd och synen på fienden, men man ska inte tro att den feministiska ideologin inte får några dödliga konsekvenser, även om bödlarna har en annan uniform och inte är lika industriellt organiserade.

    Länkat i forumet förut, men här är den igen.
    http://www.bbc.com/news/uk-wales-north-east-wales-30751316

  12. @En annan Andreas:

    men man ska inte tro att den feministiska ideologin inte får några dödliga konsekvenser

    Absolut, helt tveklöst har feminismen blod på sina händer. Genom att aktivt motarbete att mansfrågor lyfts på samhällsnivå, t.ex. partnervåld: kvinna förövare/man offer, bidrar man till mäns högre självmordfrekvens består och misandrin tar livet av unga män. Därför kan man läsa följande:

    I Sverige har självmorden ökat mest bland unga. I andra EU-länder finns tecken på sjunkande självmordstal bland tonåringar, 15-19 år. Ytterst få länder visar en tendens som liknar den i Sverige. Bland flickor är det bara Finland som visar en motsvarande utveckling, och bland pojkar avviker Sverige från övriga länder. [här]

    Men den omfattande människoslakt som skett i nazismen och ännu mer kommunismens spår bör man, anser jag, visa respekt och aldrig förringa.

  13. @ Ninni

    Jag instämmer helt i att man inte ska relativisera nazismen.

    Beträffande feminismen så är den ett besynnerligt hopkok av kommunism och den idévärld som i Europa föregick första världskriget. Lägg till att feminister dagligdags faktiskt öppet talar om att genomföra ett folkmord.

    Historien upprepar sig inte på detaljnivå, men man kan dra lärdomar. De som talar om folkmord brukar nämligen sällan mena något annat än just precs vad de säger.

  14. Säger ofta att det nog vore klädsamt om kvinnor som ständigt klagar på män, manlighet, strukturer osv någon gång, för omväxlings skull, kunde problematisera kring kvinnligt beteende. Främst tänker jag på att (inte alla) många kvinnor är gnälliga, snarstuckna och allmänt fjantiga. Är rätt trött på detta självömkande fjanteri så jag har faktiskt dragit mig undan och umgås numera bara med (ett fåtal) kvinnor man kan prata med utan att de faller ihop. WGTOW! Smile

  15. @Ninni:

    Men den omfattande människoslakt som skett i nazismen och ännu mer kommunismens spår bör man, anser jag, visa respekt och aldrig förringa.

    Det är å andra sidan så att om Hitler hade sökt stöd initialt för att gasa ihjäl sex miljoner judar, hade han aldrig kommit i närheten av politiskt inflytande. Först måste man under flera års tid påverka samhällsklimatet så att det plötsligt verkar normalt att avföra vissa grupper från gemenskapen och diskutera en ’slutlig lösning’. Vi visar respekt genom att göra allt vi kan för att något liknande inte skall hända igen.

    Tyvärr är det inte så enkelt som att spåra upp alla som kallar sig ’nynazister’, ’vit makt’ eller gör hitlerhälsning på torgmöten. Jag skulle våga mig på gissningen att de som ogenerat åberopar nazismen är mindre farliga än de som använder sig av samma tankemönster, men gömmer sig bakom politisk korrekthet; de som lyckas lura folk att avhumanisera olika grupper i tron att de gör det för Det Godas skull. De som t.ex. tycker att ’omvänt förtryck’ helt enkelt inte kan existera och därmed försöker rättfärdiga sina egna övergrepp mot andra grupper.

  16. @Rick och Ulf T:

    Historien upprepar sig inte på detaljnivå, men man kan dra lärdomar. De som talar om folkmord brukar nämligen sällan mena något annat än just precs vad de säger. [Rick]

    Det är å andra sidan så att om Hitler hade sökt stöd initialt för att gasa ihjäl sex miljoner judar, hade han aldrig kommit i närheten av politiskt inflytande. Först måste man under flera års tid påverka samhällsklimatet så att det plötsligt verkar normalt att avföra vissa grupper från gemenskapen och diskutera en ‘slutlig lösning’.
    […]
    de som ogenerat åberopar nazismen är mindre farliga än de som använder sig av samma tankemönster, men gömmer sig bakom politisk korrekthet; de som lyckas lura folk att avhumanisera olika grupper i tron att de gör det för Det Godas skull. De som t.ex. tycker att ‘omvänt förtryck’ helt enkelt inte kan existera och därmed försöker rättfärdiga sina egna övergrepp mot andra grupper. [Ulf]

    Jag vet att historien inte upprepar sig på detaljnivå och att det är viktigt att se mönstren, Jag vet också att man behöver avhumanisera före ‘slutlig lösning’ och jag ser det i vårt samhälle idag.

    Jag ser det som om det var skrivet i versaler och det skrämmer mig. Inte minst för vi har en situation i riksdagen med maktgalna demokratifientliga galningar – och då syftar jag inte på SD – som delar säng med media.

    Min privata livssituation är sådan att jag egentligen inte kan vara skribent. Jag gör det ändå trots priset för privatpersonen Ninni är högt, för jag vet att jag besitter en kunskap som behövs. Och det spelar ingen roll vad ”de” gör, de kan outa mig, de kan hota mig … Men de kommer aldrig kunna hota mig till tystnad för jag är på riktigt allvar beredd att dö för detta. allvarlig anser jag att situationen i sverige är.

    Men, det finns en faktor som skiljer från de historiska folkmorden och det vi står inför idag som gör mig övertygad om att vi inte kommer komma till någon ‘slutlig lösning’. Jag skrev så här i ett mailsvar i måndags:

    [Det] finns en avgörande skillnad mellan kommunismen & nationalsocialismen och feminism som gör att jag har svårt att tro att vi någonsin kommer komma till folkmord (däremot tror jag på ökat våld mot män, enskilda galna kvinnor som ”tar saken i egna händer ala Valerie Solanas). Kapitalisterna & judar är båda en ”dom andra”-grupper i förhållande till ”de förtryckta”, män är inte ”dom andra”-extern grupp på alls samma sätt, ni är våra söner, brödrar och pappor.

    Vi är gott om kvinnor som älskar er män! Att kvinnor dröjer innan de protesterar beror bl.a. på faktorer i kollektivismens natur och för att det är svårare att se/känna stigmatisering och avhumanisering som inte direkt riktas mot en själva. Men ser ni inte att kvinnor i ökande antal reser sig nu och säger ”Fuck you!” till feminismen?!

    Det som behövs är att några kvinnor går före, så kommer andra följa efter precis så som sker nu. Man behöver också ge en alternativ förklaring till ”strukturer” som går att känna igen sig i.

    Vi kommer inte tillåta någon ‘slutlig lösning’ av er.

  17. @ Ninni

    Helt riktigt resonemang, men…

    Du förbiser att hotets sanna karaktär. Det handlar inte alls om högt älskade kvinnor (fruar döttrar, mödrar, systrar och vänner och bekanta) utan om besatta fanatiker, inte sällan män med grava störningar som i feminismen funnit samma sak som t.ex. Hitler i nationalismen eller Stalin kommunismen, dvs. en ideologisk bas och en språngbräda. Detta i ett samhälle genomsyrat av inställsamhet. De deklarerar faktiskt helt öppet sina avsikter i några av landets största media.

    Om historien lärt oss något så är det att ta folkmordsfantaster på allvar. Inte sällan lider feministiska män av en kombination av mindervärdeskomplex, sexuella perversioner och maktgalenskap, vilket förstås blir en häxbrygd. Det går inte längre att förneka att dessa människor håller delar av samhället i ett strypgrepp, vilket f.ö. är den huvudsakliga anledningen till att en seriös debatt om samhället måste föras under signatur. Skamligt, men alltför verkligt.

  18. @Rick:

    Du förbiser att hotets sanna karaktär.

    Gör jag? Kära Rick, vilken del av ”Jag ser det som om det var skrivet i versaler och det skrämmer mig. […] jag är på riktigt allvar beredd att dö för detta. Så allvarlig anser jag att situationen i sverige är.” var det du inte förstod? ;D

    Du skriver:

    besatta fanatiker, inte sällan män med grava störningar som i feminismen funnit samma sak som t.ex. Hitler i nationalismen eller Stalin kommunismen, dvs. en ideologisk bas och en språngbräda

    Jag skriver:

    maktgalna demokratifientliga galningar […] som delar säng med media.

    fanatiker eller galningar, same shit different names

    Men hitler och stalin hade inte kunnat genomföra folkmord utan att få med sig folket i besattheten. Och, hör och häpna, majoriteten av oss ”förtryckta” upplever oss inte ”förtryckta” av er ”förtryckare”. Och vi kommer aldrig uppleva så.
    En stor del av tyska folket blev besatta, andra delen tittade bort för det var ”de andra”, inte ”de våra” som fick gå på plankan. Och en liten klick kämpade mot i motståndsrörelsen.

    Det innebär inte att jag inte ser mycket allvarliga konsekvenser i det som sker. I do. Diktaturen knackar på vår dörr.

  19. @ Ninni

    Okej, jag ska skaffa mig läsglasögon…

    Allvarligt talat så behövs inte särskilt många förövare. När t.ex. pedofilhysterin rasade som värst så kunde åtskilliga människor delta i vansinnet trots att även deras egna anhöriga löpte risk. De räknade helt krasst med att bara okända dabbas. Det påminner lite om den där feministdrottningen i USA som skränade om att det bara var kvinnans ord man skulle tro på vid anklagelser om våldtäkt vid universiteten. Ända tills hennes egen son råkade illa ut efter helt oskyldigt sex med en kvinna. Det var inte menat så, hävdade hon plötsligt.

    Kvinnor kommer tyvärr att i rätt stora skaror i de hatiskt brölande feministmännens koppel ge sig på andra kvinnors älskade söner, fäder och bröder. Detta har ju redan hänt, så det kommer att hända igen.

  20. @Rick:

    Detta har ju redan hänt, så det kommer att hända igen.

    Därom är vi helt ense. Inte minst ylandet om samtyckeslag (snacka om infantilisering av kvinnor när vi inte ens ska anses vara kapabla att säga nej till sex vi inte är intresserad av?) är problematiskt.

  21. @Ninni:
    ”Men den omfattande människoslakt som skett i nazismen och ännu mer kommunismens spår bör man, anser jag, visa respekt och aldrig förringa.”

    Helt korrekt, den omfattning, intensitet och systematik i människoslakt som nazismen och kommunismen åstadkom är givetvis feminismen långt ifrån.

  22. Vill bara poängtera att i Sverige, till skillnad från t.ex. Kina, så är det pojkfoster som i högre grad aborteras bort än flickfoster.

    Självklart är det ingen som vare sig protesterar mot det eller vill dra några slutsatser av det.