När min son gick i mellanstadiet så var det en annons för en teknikhelg. Min son som, liksom sin mamma, brinner för matematik och NO blev eld och lågor … till han såg att det bara var för tjejer …
Han sa inget alls, inte en enda liten kommentar, så jag trodde han inte tagit illa vid sig av det. Jag trodde han inte insett ännu att det typ alltid är ”bara för tjejer” … att han trodde det skulle komma ett senare tillfälle för killar …
Tidigt i höst var han med i en festkommitté som skull anordna höstens festlighet för sina skolkamrater. Då ville tjejerna ha ett tjejtema då de ansåg att de tidigare festligheterna varit mer för killar. Och det beslutades att det skulle vara så – modevisning och sminkkväll ville tjejerna ha. Men då ville några av tjejerna att det skulle vara bara för tjejer. Det vägrade min son gå med på och fick stöd av andra killar (och även några enstaka tjejer) i klassen som också tyckte det var fel att festligheten inte skulle vara öppen för alla.
När han kom hem berättade han om mötet och då sa han: ”Jag kommer aldrig ställa mig bakom sånt, för jag blev så ledsen när jag inte fick gå på den där teknikgrejen bara för jag är kille …”
Jag blev helt ställd, jag trodde han glömt det …
Jag kom att tänka på det nu, för jag ramlade på denna artikel. Jag blir bara så matt … för man kan inte jämföra killar och tjejers resultat i självrapporteringsstudier, då de hanterar och kommunicerar känslor olika. Då kvinnors sätt är normen för kommunikation – i synnerhet vad gäller känslor – så fångar man inte upp killars psykiska ohälsa i lika hög omfattning. Detta visar sig t.ex. i forskning kring depression.
Men i sann antipojkkultur–anda så könsdiskriminerar man killarna ännu en gång …
Så det jag sitter och tänker på nu är vad denna antipojkkultur kommer att få för konsekvenser. Pojkar och unga män växer upp med regelbunden könsdiskriminering och misandri i en omfattning som saknar motstycke för tidigare generationer. De kommer vara präglade av det när de kommer ut i vuxenlivet och män gillar definitivt inte fusk och osjysta spelregler – kanske till följd av deras högre testosteronnivåer? Jag är övertygad om att man med denna antipojkkultur botar den kommande generationen män från ”man ska vara snäll med en tjej”-syndromet.
När jag skrev om mina tankar till Dolf, sa han: ”[Det] kommer definitivt surt efter”
Jag är rädd för att han underdriver. Det blir inte bara surt, jag är helt övertygad om att man med detta skapar den bastuklubb där ”män väljer män” som man trodde fanns … i mitt huvud ringer talesättet:
Den som gapar efter mycket … mister ofta hela stycket.
Vi närmar oss Sexodus. Får se hur feministerna klarar sig då?
http://www.breitbart.com/Breitbart-London/2014/12/04/The-Sexodus-Part-1-The-Men-Giving-Up-On-Women-And-Checking-Out-Of-Society
Länken verkar inte ha kommit med i kommentaren.
Jag håller med om att det var orättvist att det inte fanns en motsvarande grupp för pojkarna.
Jag tycker att teknikhelgen för flickorna var bra. Många gånger när jag diskuterat yrkesval och lön på genussidorna har jag alltid fått många kommentarer om att om kvinnor vill tjäna mer så är det bara för dem att utbilda sig inom teknik eller liknande och jobba inom en mansdominerad bransch.
Men för att bli bra måste man träna, kanske till och med få upp ögonen för teknik. Det är faktiskt ett spännande område. Och det är väl bara bra om fler kvinnor får upp intresset. Så slipper jag höra sen ”att det är ju bara att välja ”manligt””.
Som jag sa från början det borde ha funnits en grupp för pojkarna också, det skadar ju inte att träna, som sagt.
Jag är helt säker att det kommer att komma en baksmälla på detta, och mer.
Någon hade i UK undersökt vad som händer med heterosexuella par, genom att granska de officiella siffrorna istället för att fråga folk ”Vad skulle du göra om…” De granskade paren delades in i tre grupper: en grupp där inget hände, en grupp där hon blev arbetslös och en grupp där han blev arbetslös. Den förta gruppen är den som de två andra jämfördes med. Och den relevanta ”nånting händer” var i detta fall om det blev skilsmässa eller inte.
Under den tid som undersökningen gällde var där ett antal skilsmässor i kontrollgruppen, om jag inte minns fel var det runt 1% av paren som skilde sig. I andra gruppen, där hon blev arbetslös, var det något fler som skilde sig, men skillnaden var knappt mätbar.
Men i den tredje gruppen hände något: om han blev arbetslös var det plötsligt runt fem gånger större risk för skilsmässa!
Försök nu övertyga mig om att kvinnor (generellt sett) inte gifter sig med mannens plånbok!
Och bara för att exemplifiera lite till: https://www.youtube.com/watch?v=VglD8xIm5Yk
@Jenny:
Varför dela in i kön överhuvudtaget? Det vore väl mer relevant att dela in i nybörjare/avancerad?
Ska vi lära oss fungera gemensamt måste vi leva gemensamt.
Jag kan förstå att det finns sammanhang där tjejer/kvinnor kan ges företräde. Det behöver inte alltid vara fel i sig. Problemet är bara att det här nu spunnit bortom all kontroll så att t.ex. tjejer som i Ninnis exempel kan få för sig att pojkar inte är välkomna på skolfester. Eller alla dessa tillställningar som bara är för kvinnor (ironiskt nog ofta med shopping som bärande tema, vilket i sig avskräcker merparten män).
Män spontanorganiserar sig nämligen betydligt lättare än kvinnor. Män brukar bara börja göra någon grej. Det behövs helt enkelt inget konstigt tjohejande kring det. Sådant vore med ett ord omanligt. Jag skulle aldrig gå med i en förening som tilltalade mig infantilt och där man förväntade sig att jag tjöt rakt ut i luften i extas över något fånigt.
Jag kan dock förstå att kvinnor i vissa situationer behöver uppmuntran. Ta t.ex. en schackklubb. Verksamheten i en sådan handlar uteslutande om att spela schack. Den sociala statusen bestäms uteslutande på basen av spelresultat. Den som övar upp sig spelmässigt kommer upp också socialt. Jag tror att kvinnor ofta inte riktigt förstår det här, utan har för sig att det finns någon osynlig struktur som gör att de inte genast får respekt i stället för att inse att respekten ökar för varje vunnet (nåja, välspelat) parti. Att förklara detta borde tjejkvällar användas till.
@Uffe:
Vet inte om jag håller med om att det är så enkelt. Det kan finnas alternativa förklaringar. En är att eftersom mäns värde i mycket hänger på familjeförsörjarrollen så kan han anse sig som sämre och uppföra sig på ett vis som driver in en kil, t.ex. genom ökat alkoholintag alternativt allmänt dåligt humör.
Det är min omedelbara tanke, snarare än att kvinnan springer från den nu tomma plånboken.
Om ”bara för tjejer” och ”män väljer män”…
Jag vill inte ha någon ”grabbig bastuklubb”, men som jag skrev för några dagar sedan, skulle jag gärna ha tillgång till en samtalsgrupp för enbart män. Jag har behov av det, och det är bland annat det allt tydligare gynocentriskt inriktade samhällsklimatet, som är orsaken till detta.
Jag tycker bara det är bra om män går sin egen väg, och tror faktiskt att det är helt nödvändigt. Frigörelse måste man ta, den kan inte ges. Kanske är det som när man prutar: Det nya budet kommer inte förrän man vänder sig bort och börjar gå iväg från försäljaren, hur mycket man än divividerat och argumenterat tidigare med vederbörande, på hans (eller hennes) planhalva. Kanske måste man visa att man är beredd att avstå från något, innan man har några utsikter att vinna det? Eller så får man väl helt enkelt avstå, om det nu upplevs för kostsamt?
@Ernst:
Jag ser fler konsekvenser än det jag tar upp i inlägget, men dessvärre ser jag inte att det kommer att drabba feminister specifikt. Det som sker i vårt feminismförpestade land kommer slå mot gruppen kvinnor, t.ex. vad gäller hur män ser på kvinnors kompetens. Den kommer bli ifrågasatt till följd av detta.
@Jenny:
Jag är motståndare till uppdelning utefter medfödda faktorer. (Det finns undantag, där det finns bärande argument, tex. idrott.) Varför?
Enligt feministisk ideologi är genussystemets två grundstenar: könens särhållning och den manliga överordningen. Vad gäller den senare så har jag väl idag underbyggt tillräckligt för att bara säga ”fel, fel, fel”, men vad gäller könens särhållning så är jag rörande ense med feminister/genusvetare. Däremot har jag inte kunnat hitta något där man studerar processen som leder till könens särhållning.
Din kommentar fick mig att inse att det är en sak jag med missat i min planering, så jag kastade ihop ett snabbt utkast för att inte glömma det igen. Jag kan dock inte säga när jag kommer publicera det.
Könens särhållning är en mycket viktig grundstumme i jämställdhetsproblematiken och kort är processen att kvinnor kräver könseperata rum där de kan dra sig tillbaka och vara ”kollektivet vi i kontrast mot dem”. Och i dessa könseperata rum så frodas och förstärks de fördomar om killar/män som i sin tur leder till ”Struktur: Regeringen och försörjaren” som i sin tur leder till att situationen på arbetsmarknaden och att män har mindre tid med sina barn.
Könens särhållning är alltså inget som stat & samhället ska stödja, tvärtom.
Rick skriver:
Det håller jag med om, men det kan man göra ändå. Hur?
Den här teknikhelgen: Ha tjejer på bild, ha annonsen ”rosa & puttinuttig” och skriv ”Teknikhelg för tjejer och killar” (notera tjejer först) så använder man ”könsmarkörer” för att markera ”Ni tjejer är välkomna!” utan att könsdiskriminera killar.
Och så gör man tvärtom i situationer där killar är underrepresenterade.
Räcker inte det så får man respektera att kollektiven gör lite olika val.
@Uffe:
Nu har Jens redan svarat, men jag menar att status & plånbok antagligen är en korrelation inte kausalitet.
Det jag tror är orsaken är det som Hanna Söderström kallar ”pondus”. När män – som är human doings – förlorar arbetet så förlorar de ofta en större del av sin identitet och en större del av sitt umgänge då de ”umgås kring sak” än vad kvinnor gör i motsvarande situation. Det gör att det är en större psykologisk smäll för en man att bli arbetslös vilket medför att det därför är en större risk att det får negativa konsekvenser för förhållandet. Och dessutom taggar det mannens självförtroende, vilket är en avgörande del av att utstråla ”pondus” …
(skrev lite angränsande kommentar här)
@Ninni:
”Den här teknikhelgen: Ha tjejer på bild, ha annonsen ”rosa & puttinuttig” och skriv ”Teknikhelg för tjejer och killar” (notera tjejer först) så använder man ”könsmarkörer” för att markera ”Ni tjejer är välkomna!” utan att könsdiskriminera killar.”
Fair enough. Låter vettigt. Men i tonåren skulle det inte fungera med mixade grupper eftersom pojkarna och flickorna skulle bry sig mer om varandra än om tekniken. Ingen skulle kunna koncentrera sig, bättre då med en tjejgrupp och en killgrupp. Jag lovar dig det hade inte blivit SaudiArabien för det.
Pingback: Det är mensrevolution på gång! | WTF?
@Jenny:
Va?! Har det slagit dig att killar och tjejer i tonåren har lektioner i skolan ihop? Det är en del av livets läxa att lära sig koncentrera sig, sammarbeta och förstå varandra över gränserna. Det är utmaningen i jämställdhetsfrågan …
Ninni
En dag ska din son bli en könsmogen man. Förbered honom på svårigheter.
Här kommer ett inlägg om kvinnors sexuella makt. En makt som det i princip aldrig talas om i vardagslivet och ännu mindre i feministiska kretsar. Detta ämnesområde borde diskuteras betydligt mer och med en enorm respekt eftersom det inom detta ämne, enligt mig, finns de direkta svaren på det som feminister kallar ”strukturer” och ”patriarkat”. Att samhället har fomererat sig kring vissa ”strukturer” har sitt svar i ett ämnesområde som inte fått ett officiellt namn. Låt mig själv korrigera mig själv här, för visst pratas det om denna makt i vardagslivet. Vi män talar om den ibland men inte med den respekt eller på det djup detta ämne förtjänar med tillhörande samhällsanalyser. Eller analys, för det är för mig självklart självfallet att det finns bara en enda analys och det stavas ”Män vill med fler, kvinnor vill med en speciell, Män har därtill ingen livmoder, Kvinnor har livmoder–”Strukturer”.
Nu till mitt inlägg som grundar sig på något man skulle kunna säga är empiri som bör tas på allvar. Det är sådana inlägg som jag nu ska göra som behöver plockas fram på genuskurser (jag har läst genus och sådana här exempel plockas inte fram). Min sambo, som ursäkta uttrycket är brutalt åtrådd av män, alltifrån 70-åriga pensionärer till 20 åriga män, hade glömt att hon låg ute på en dejtingsajt. En dejtingsajt jag inte vill nämna vid namn, men som samlar vissa människor i ett område och sammanför dom med andra. Nu vet jag inte könsfördelningen på denna sajt men det intressanta var att det fanns 17 000 singelmän i hennes närhet. Vad som räknas som närhet misstänker jag är regionenen. 12000 av dessa män hade gått in och kollat hennes presentation vid anblick av av hennes profilbild. När hon öppnade upp inkorgen på denna sajt så fanns det 300 mail. 300 killar hade skrivit rätt långa mail till henne sedan hon var inne sist, hon var inne sist i maj i år. Detta var regelrätta mail, dvs inte bara blinkningar. Vi gick inte igenom alla naturligtvis, men det var rejält krystade försök av framställa sig, vilket jag förstår, det ligger ju i mannens lott att med näbbar och klor utmärka sig. Rätt kul att påfåglar har näbbar, nåja nu ska jag inte gå in på påfågel-teorier här. Men visst är det en härlig konkurrens jag befinner mig i?
Inte ens när jag går på glöggkväll hos hennes släktingar kan jag ”slappna av” alltså. Det finns alltid någon singelman som inte hör hemma på glöggfesten. Så även i detta fall, naturligtvis hade hennes ena syster tagit med sin kille, som i sin tur hade tagit med sin singelkompis. Så även på en glöggfest bland släktingar så är jag tvungen att köra det jag lärt mig för att avväpna en annan hane. Inte ens på en fakking glöggkväll med släktingar. Så jag har ju fattat att hennes syster har sagt till sin kille som senare berättat på sitt jobb att jag och min flickvän har haft det struligt. Dvs djungeltrumman hade gått omedelbart från hennes syster.
Valerie Solana hade ju rätt, män simmar ju verkligen genom snor i flera mil om det finns en hona på andra sidan. Den killen var alltså beredd att följa med på en glöggkväll som den enda person som inte hade där att göra. Bara för att få en enda ynka chans till att få prata med en kvinna av en sådan kaliber han vill ha. Problemet med Valerie Solana, förutom att hon var farlig för sin omgivning, var att hon såg inte makten kvinnor har i det där systemet och ännu mindre vilket tyst helvete detta innebär för män.
Här är lite info jag har fått kring andra saker. Hennes mamma gjorde samma sak mot hennes pappa. ”Min pappa fick kämpa för min mamma”. På mitt språk och i den värld jag sett betyder detta att hennes mamma hade sex med andra under tiden.
Hennes syster gjorde detta mot sin kille, som valde att svälja förtreten. Han fick berättat för sig att hon låg med män när hon dejtat honom i två år seriöst.
Detta, misstänker jag, är väldigt vanligt och något andra män av naturliga skäl inte vill erkänna för omgivningen, och kanske ännu mindre för sig själva. Detta kallar jag det tysta helvetet som en hel del män sedan måste leva med i sina förhållanden. Hur mår dom egentligen, innerst inne. Vem pratar med dom förutom jag? För jag ser dom i min närhet och jag är förresten själv en som blev offer för systemet så jag vände på det och gjorde samma skit tillbaka men fakkade upp mitt liv samtidigt känslomässigt. Det som håller en sådan här hjälte vid liv är träning och bra mat. Sen en dag ska jag nog ta mig en funderar på vad jag sysslar med.
Ja, frid vare med er därute. Jämställdister.
@Jens: Tror du har helt rätt där. Hur mannen förhåller sig till en upplevd statusförlust som arbetslöshet osv påverkar utfallet lika mycket som kvinnans förhållningssätt.
@Torstensson: Kul att läsa dina små personliga anekdoter. Fast det fenomen du talar om är ingen specifik mystisk makt som tilldelats just det kvinnliga könet. Alla som väljer en partner med hög status/attraktionskraft kommer att möta betydligt hårdare konkurrens än den som väljer en partner med lägre status. Att högstatuspersoner oavsett kön får fördelar av det och är medvetna om det är väl inget konstigt?
Förstår att det är jobbigt för dig att inte ens kunna slappna av på familjeglöggen men det är precis samma sak för en kvinna som dejtar en man med hög status på partnermarknaden. Man gör sina val och tar konsekvenserna av det. Eller så bestämmer man sig för att det inte är mödan värt och satsar istället på någon du kan slappna av mer kring istället för att konstant hårdbevaka.Ditt liv, ditt val. Hoppas du hittar vad som är bra för just dig!
@Jens:
”Det är min omedelbara tanke, snarare än att kvinnan springer från den nu tomma plånboken.”
Intressant att det är din (och många andras) ryggradsreflex att tänka så. Några funderingar på varför tanken att kvinnan skulle kunna göra nåt negativt är sekundär (eller ännu senare)…..?
@Elin:
”Man gör sina val och tar konsekvenserna av det.”
Då kommer vi till det här att kunna välja. För de flesta män finns inte den möjligheten, utan man måste se till att bli vald.
För att kunna välja mellan en statusfylld partner eller en med mindre status måste man ha det valet. Här finns det en stor obalans mellan könen. När kvinnor (och givetvis en del män) blir medvetna om den skillnaden skulle många missförstånd kunna undvikas.
@Frogfish: Självklart är valmöjligheterna större ju högre för den som fler vill ha än den som färre vill ha men detta gäller oavsett kön. Världens SnyggMagnus kommer alltid att trumfa gamla Bettan med gulablendsandedräkten precis som PlaymateSara 23, kommer att få erbjudanden BengtConny 53 och sjukpensionär bara kan drömma om. Det som skiljer är att kvinnor som grupp kommer att ha något lättare att få ett ONS, i gengäld tar de större fysiska och sociala risker med det.
”..För de flesta män finns inte den möjligheten, utan man måste se till att bli vald.” Visserligen kan bara ett fåtal personer av bägge kön välja och vraka fritt. Men nog har vi alla ett val? Tycker det verkar vara rätt gott om desperat sökande singlar av bägge könen. Tror du mig inte så prova att åka Finlandsbåt samtidigt som 30kvinnor från kommundelsförvaltningen i typ Bastuträck. En manlig kollega kom hem och berättade om hur slagsmål utbrutit över att få dansa med honom. Som sagt tillgång och efterfrågan. Tycker att det är dålig efterfrågan så placera dig själv i en mer gynnsam miljö eller höj din attraktionskraft. Simple as that.
@Frogfish: Fast det var inte vad vi sa. Utan att förhållandet påverkas av bägge parter. Inte enbart av kvinnans reaktioner på ändrade förhållanden.
Frogfish,
I korthet:
Partnerval ? ”Bara för tjejer”…
Lite längre:
”Sexuell selektion
Den sexuella selektionen har sin grund i att de olika könen investerar olika mycket tid och resurser i sin avkomma. Därför anses anisogami vara den ultimata orsaken till att sexuell selektion uppkommit. Ju mindre tid en individ investerar i sin avkomma med en partner, desto fler avkommor kan den få med andra partner. Det kön som investerar mest i avkomman kommer att vara den begränsande faktorn för hur många avkommor som produceras inom populationen. Det begränsande könet är därför det kön som i första hand väljer partner. Individer av det kön som inte är begränsande kan få avkommor med flera olika partners under samma parningssäsong. Detta kön (oftast hanen) har även en mycket högre livstidsreproduktionspotential.
Hos däggdjur är det nästan undantagslöst honan som investerar mest i avkomman men hos många fiskar, amfibier och fåglar är det hanarna som tar hand om äggen och ungarna, därför är det då han som investerar mest i avkomman. Hos arter där både hona och hane tar lika stort eller lika litet ansvar för ungarna är det ändå honan som gjort den största investeringen eftersom det är kostsammare att producera ägg än spermier. Därför kan man genom en grov generalisering prata om honligt val och hanlig konkurrens.”
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Naturligt_urval
@Elin:
Nja, nu skrev ju Jens precis ”Det är min omedelbara tanke, snarare än att kvinnan springer från den nu tomma plånboken.”. Så det var faktiskt precis vad han sa. Vad du sa (om detta) kommenterade jag nog däremot inte.
@Elin:
Det är väl inte helt ärlig argumentationsteknik att jämföra ” Världens SnyggMagnus” med ”gamla Bettan”? Prova istället att sätta en ”medelsnygg” tjej i en bar och se hur många hon kommer kunna välja mellan. Prova sedan detsamma med en dito kille (sitta passivt i en bar). Då får du ett mer relevant svar på vem som kan ”välja”.
Jag vet ju vad jag tror, men det vore en spoiler att avslöja det…..
@John Nilsson:
Jo, de flesta män är smärtsamt medvetna om detta. Men förvånande många kvinnor verkar vara helt ovetande om det du beskrev (vilket är väl ungefär det jag skrev, fast jag var betydligt ordfattigare).
Elin
Så är det inte. Jag har hög status. Jag är vältränad. Går jag och passivt ställer mig i en bar så kommer enligt mina erfarenheter få kvinnor att söka aktiv kontakt med mig. Det är upp till mig att öppna setet om man nu inte har tur. Hade min sambo gjort samma sak så behöver hon precis som vi sa bara stå där. Det räcker. Om det tar mig 3 timmar att få en kvinna i säng så kam min partner göra samma sak på 5 minuter om hon vill. Det är betydligt fler män som stöter på min sambo än det är kvinnor som stöter på mig.
@Frogfish:
Jag håller absolut med om dig att det är så majoriteten reagerar, vi har svårt att se något ont i kvinnan som en del av skyddsvärdet.
Men i detta fall tolkar jag inte kommentaren som du gjorde. Jag vänder på steken för att förklara hur jag tolkade det.
Oavsett vad kvinnors preferenser egentligen beror på pondus eller annat, så har kvinnor preferenser som gör livet lite besvärligt för män, men det samma gäller omvänt om skönhet. (jag säger inte dessa två fenomen är jämförbara rakt av. Jag håller helt med er om att männens situation i dajting och relation är, milt uttryckt, värre. Det vet ni.)
Men säg då att du man är gift med en vacker kvinna som du älskar. Ni har en väl fungerande relation. Hon råkar ut för en olycka, en brand, där hennes skönhet blir ett minne blott.
1. Skulle du lämna henne för hennes skönhet försvann?
2. Skulle du lämna henne om hon till följd av detta blev en tyrann att leva med för att hon inte trivdes med sig själv mer?
Nu är män vanligen mindre benägna att lämna sin partner. Det beror på flera olika orsaker, men
Att män i så stor omfattning att det skulle vara synbart i statistiken skulle lämna sin partner pga 1 … nej, bara nej. Så fungerar inte män.
Och saken är att jag tror inte det om kvinnor heller. Våra respektiva preferenser har störst betydelse i inledningen av en relation, när vi älskar någon så älskar vi denne även om ”det attraktiva” flyger sin kos, liksom.
@Ninni:
Jag säger inte emot dig i sak. Min invändning var emot att det är så OERHÖRT SVÅRT för många att tänka nåt negativt om en kvinna, men så OERHÖRT LÄTT att ta till sig en förklaring som sätter kvinnan i bättre dager.
Så förklaringen att mannen blir ett svin för att han får mindervärdeskomplex om han förlorar jobbet är betydligt bekvämare än att kvinnan är mindre attraherad av en man med ”lägre” status. Det är lite som annars i samhället där mannen alltid är ansvarig för sin situation, men kvinnan i princip aldrig är det. Om kvinnan lämnar så var det givetvis mannens eget fel…..
Frågan är väl aldrig svart eller vit, men en del verkar ha betydligt lättare att acceptera den ena färgen
@Ninni:
Hmm.. Skrev ett längre svar i förra kommentaren, men den försvann. Försöker återskapa så gott det går här.
När det gäller din fråga 2 så är nog svaret nej. Jag tror att de flesta män har en väldigt hög tröskel när det gäller att ”ta skit” och också en hög ansvarskänsla gentemot familj/partner. Det ska gå väldigt långt innan jag(man) lämnar. Sen skulle inte samhället se väl på en man som lämnade, medan en kvinna i samma situation nog lättare får acceptans (han var nog ändå ett svin….).
Sen kan det nog diskuteras vad som menas med ”lämna”. Jag skulle nog ha väldigt svårt att lämna fysiskt, men kanske omedvetet lämna ”psykiskt” (vad nu det innebär). Och det kanske inte är bättre.
Jag såg ett intressant reportage som handlade om par med olika inkomster. I ett fall tjänade kvinnan dubbelt så mycket som mannen, hon 3 000 euro som egenföretagare (skönhetssalong) och han 1 500 euro, yrke oklart. De bodde i hennes hus och de delade jämnt på bostadskostnaderna, vilket fick till följd att han hade mycket mindre över, och inte kunde bjuda ut henne utan det var hon som fick betala. Det tärde på honom och han var inte alltid på så bra humör. Vad gjorde hon då, jo hon hade utekväll med väninnorna där de diskuterade om hon skulle dumpa honom. En lösning enligt min mening för att hålla honom på bättre humör hade varit att dela på bostadskostnaderna proportionellt efter inkomst så simsalabim hade han haft råd att göra mer. Men det tänkte hon inte på.
@Frogfish:
Absolut är det så. Men du får ta bort ”en del” i sista meningen och ersätta det med ”den övervägande majoriteten”, så är vi helt ense
@Frogfish:
Ser du så otroligt ense vi är?
Jag skrev:
Min poäng var att varken män eller kvinnor lämnar för 1. (undantag finns alltid) Och meningen här ovan för att jag vet att män har en högre tröskel vad gäller nr. 2 och därav lämnar kvinnor oftare/lättare/fortare för nr 2 än vad män gör. Män gör istället just så som du skriver (lämna ”psykiskt”). Det man ser i studier om Demand-Withdraw Patterns menar jag är just att mannen ger upp mentalt. Du fyller i med att räkna upp det jag hade i åtanke med ”flera olika orsaker”.
Coolt
@Ninni:
Supercoolt, sa Bull
@Jenny: ”Men för att bli bra måste man träna, kanske till och med få upp ögonen för teknik. Det är faktiskt ett spännande område.”
Min lillasyrra var aspepp på att bli astrofysiker när hon gick i högstadiet. När hon började gymnasiet och insåg att det var massa jobbig fysik i fysik så tappade hon intresset helt och blev estet istället…
@Torstensson: ”Inte ens när jag går på glöggkväll hos hennes släktingar kan jag ”slappna av” alltså.”
Fy fan… Vad sägs om att skaffa en brud som inte behöver kontinuerlig övervakning, eller helt enkelt kliva över staketet till oss eviga singel-män?
Fast, i lite seriösare ordalag, så har det du skriver givit mig en del att tänka på. Finns en herre i min omgivning som nog kan ha det lite svårt, när jag tänker efter.
Pingback: Maskulinism – feminismens spegelbild | Genusdebatten