På vägen hem går vi genom en park och han ”mansplainar” om att ”reka omgivningen” för att hjälpa mig att bli bättre på säkerhetstänkandet. Vid ett ställe delar sig stigen och jag var på väg att välja närmaste vägen, då säger han:
”Det är bättre att gå här, jag ska snart visa varför.” Lite längre fram svänger den stigen kraftigt varvid han säger: ”Titta snabbt över höger axel nu, mamma”, vilket jag gör och han fortsätter: ”Märkte du att du med en snabb flukt över axeln får koll på hela området där, för att här är så öppet? Det är därför detta hållet är bättre än det andra.”
På twitter skrev jag följande:
@Ninnis_tankar fantastiska män som förgyller o förgyllt mitt liv och all hjälp jag fått med såna saker. 
— Ninnis Tankar (@Ninnis_tankar) 9 augusti 2015
Detta, ”reka omgivningen”, är ett extremt vanligt förekommande beteende bland män och det tycks inte vara alls lika vanligt bland kvinnor:
@Ninnis_tankar<jag läste det insåg jag att det nästan bara är när jag som ensam man är i sällskap med en eller fler kvinnor (och barn).
— Hrafninn (@FlyingMartin) 9 augusti 2015
Det stämmer med min upplevelse där män pratar om detta som något naturligt och självklart – medan jag aldrig hört samma typ av spontana uttalande från kvinnor. Men kvinnor och män pratar lite olika och det behöver därför inte innebära en faktisk skillnad i beteende så det skulle vara otroligt intressant att läsa forskning på området. Jag ska leta efter sådan.
I samma veva såg jag dessa tweets:
Är det ngt jag kommer lära min son så är det att backa och lämna plats åt kvinnor att känna trygghet i offentliga rum. Byt sida på gatan osv
— Cissi WallinBlomberg (@cissiwallin) 8 augusti 2015
Det är hemskt. Men ser inga andra sätt, tyvärr.
— Cissi WallinBlomberg (@cissiwallin) 8 augusti 2015
Cissi WallinBlomberg uppfostrar ju sina barn som hon anser vara lämpligast, men jag håller helt med henne om att det är hemskt. För mig var det omvända viktigt, att försöka undvika att förstärka – inte motverka – traditionella könsroller. Den grundtanken formade mitt agerande i min roll som mamma genom att jag t.ex. uppfostrade enligt principen ”man ska vara snäll” utan efterföljande ”mot tjejer”. Jag ville inte bidra till att vår son skulle sätta kvinnor på piedestalen som skyddsvärda och internalisera sin egen roll som ’umbärlig’.
Jag menar att denna socialisering där rollerna som umbärlig respektive skyddsvärd förstärks är en avgörande faktor i genussystemets reproduktion och t.ex. utgör en delförklaring till manlig överrepresentation inom våldsbrott – både som förövare och offer. Män både agerar själva och används som kvinnors sköldar och vapen och resultatet blir till pinnar i brottsstatistiken under kategorierna ”manlig förövare” och ”manligt offer”.
Det Cissi WallinBlomberg ger uttryck för är en vanligt förekommande klagosång från feministiskt håll – män ska backa, hålla käft och gå över på andra sidan gatan.
Tidigare samma vecka mördades en 21-årig kvinna i joggingspåret. Då gärningsmannen ”är ute och härjar” i området gav polisen rådet att inte jogga med hörlurar då de blockerar ett sinne. Polisens råd gav upphov till klagosång bland feminister då det ”leder bara till den gamla vanliga skuldbeläggningen av kvinnor”. Det är ett gott råd, take it or leave it! Min son fick samma råd av mig i mellanstadiet och redan då var han vuxen nog att hantera det. Kollen kommenterade i en privat konversation denna reaktion på polisens råd med följande ord:
någonting som verkligen stinker privilegie är folk som anser sig födda med rätten att kunna ignorera sin egen säkerhet, utan att deras säkerhet äventyras
Vad är det dessa feminister begär av män, egentligen? Låt oss återgå till min son och ta honom som exempel.
- Han väljer att gå den väg han anser är säkrast för honom.
- Han rekar omgivningen.
- Han använder inte hörlurar när han anser att det är en säkerhetsrisk.
- Han tränar självförsvar. (Och hemma i vardagsrummet fightas det med mamma,
för hon ska allt läras!
)
Han gör massor med saker och träffar många val för att förbättra sin säkerhet i en värld där kriminella individer tyvärr är en realitet vi alla behöver förhålla oss till. Det ”män ska gå över på andra sidan gatan”-feminister efterfrågar av min son är att han utöver att ta ansvar för sin säkerhet också ska ta ansvar för deras eventuella känslor. Han ska avvika från den väg han anser är säkrast för honom och ta den extra säkerhetsrisk trafiken innebär:
Oskyddade trafikanter:
120 döda per år.
1 000 svårt skadade per år.[källa]
Han ska alltså ta faktiska risker för att någon annan eventuellt upplever känslan ”rädsla” för att han är man? Trollan skriver:
Rädsla är inget farligt. Att låta den begränsa mig ser jag däremot som betydligt farligare. Och min rädsla tillhör mig. Jag kan inte lägga den på okända män som att det är deras “fel”. Ja. Hagamannen och andra våldtäktsmän och mördare har en del av ansvaret för min rädsla som byggts upp. Men ingen annan vars enda “brott” är att de valt samma väg som mig [min emfas]
Precis så! Som mamma och fru är mitt svar till dessa ”gå över gatan”-feminister: Who the fuck do you think you are? They owe you nothing! Väx upp och ta ansvar för dina egna känslor och ditt eget liv eller låt bli.
Fy f-n!
Jag tror att Cissi WB:s sätt att förhålla sig till och uppfostra sin son dessvärre stavas d-i-s-a-s-t-e-r. Skapar hon inte i själva verket det monster hon är rädd för att hennes son ska bli, genom detta sätt att tänka och agera? Om inte hennes ambition att kuva sin son ”lyckas”, vad tror hon då väntar? Och om hon nu verkligen skulle ”lyckas” i sin ambition, hur stora utsikter har då han, hennes son, att bli något annat än just det hon velat ha honom till, nämligen kuvad? Tror hon att hon måste förstöra sin sons liv, för att han inte skall utvecklas till något ”ont”. Vilken sjuk syn på pojkar, män och manlighet (och kvinnlighet) måste inte denna kvinna bära på?
Jag blir fysiskt illamående av att läsa hennes tweets, som de återgetts ovan. Vidriga tankegångar, och samtidigt både stereotypt och feministiskt/gynocentriskt i kvadrat. Vem ringer socialen? (Som om det nu skulle hjälpa…)
Samtidigt:
Cissi WB är ju bara en del i en kultur, den (svenska statsunderstödda) feministiska (läs: gynocentriska) kulturen, som jag tycker beskrivs ganska bra i nedanstående citat (som beskriver kulturer vars grund vilar på offrande):
”The myths and rituals of an intact culture do not answer questions; they extinguish the will to ask them.”
(Gil Bailie i ”Violence Unveiled”).
Kanske är det alltså feministerna som ägnar sig åt ”barnoffer” i hemmet och på olika genusförskolor, snarare än mäktiga vita män i skogen, som Eva Lundgren påstod i Evin Rubars film Könskriget?
Usch! Bäddas det inte för en rekyl här, som nog ingen egentligen vill ha? ”Backlash” är nog bara förnamnet till det som kan komma om Cissi WB:s tankar om uppfostran får, eller redan har, vidare spridning.
Mycket bra skrivet! Jag brukar ha denna diskussion med min (feministiska) flickvän. Varför ska jag begränsa mitt liv bara för att kvinnor väljer att begränsa sina? För det är ett aktivt val! Vi kan välja om vi vill vara rädda och gömma oss eller om vi vill gå emot vår rädsla och leva våra liv fullt ut. Tyvärr är det väldigt vanligt, inte bara bland feminister, att välja den enkla vägen och spela offer utan valmöjlighet eftersom det innefattar minst ansvar.
Jag har spenderat större delen av mitt liv med att träna självförsvar, är livvaktsutbildad och innehar vapenlicens för dolt vapen och har jobbat med bl a personskydd under en hel del år. Är det något jag kan så är det att reka av omgivningen och känna av stämningen bara genom att se på andra hur de beter sig. Det kallas för mental förberedelse. Om jag känner av ”dåliga vibbar” väljer jag en annan väg. Bruce Lee kallade detta för ”The way of fighting without fighting” och är det bästa sättet att undvika trubbel.
Med tanke på min bakgrund är det några kvinnor som har velat att jag ska lära dem självförsvar för de känner sig osäkra. Absolut kan jag göra det! Jag brukar alltid börja med att lära ut hur man håller sig borta från trubbel. Det innefattar bl a uppmärksamhet och kroppsspråk. En rånare, våldtäktsman/-kvinna, eller annan brottsling letar efter ett lätt byte. Precis som rovdjuren på savannen letar de efter den som är ouppmärksam och lätt att hugga. En person som går och stirrar på sina egna fötter i höga klackar och med lurar i öronen är ett sådant byte. Det är ungefär där, när jag berättar om vikten de signaler vi sänder ut och hur vi beter oss, som alla (och jag menar alla) av dessa kvinnor säger ”men det ska väl inte JAG behöva göra?!” och avbryter sin träning.
Det är tråkigt men tyvärr väldigt vanligt och det är dessa med denna inställning som också anser att män och pojkar ska gå över till andra sidan gatan. Jag väljer att inte göra det. Jag väljer att styra mitt eget liv istället för att låta andras livsval att spela offer styra det.
Fascinerande skrivet av Cissi kan vi inte bredda tankegångarna lite.
Ungdomar ska byta sida av gatan när dom möter pensionärer,invandrare när dom möter svenskar,större grupp möter ensam,hundägare möter person osv så ingen ska behöva känna sig otrygg.
Alltså, den enda praktiska funktion som läran om intersektionalitet synes ha i det offentliga, är att den gör det möjligt att utse ”gruppen vita heterosexuella medelålders män” som syndabock i dagens samhälle. Det är den enda grupp som för närvarande inte ”kan” ges offerstatus (någon måste ju logiskt sett vara förövare ii den utsträckning ”alla andra” är offer), och som man därmed också kan ”offra” och avhumanisera, med rationaliseringar som att man ”slår uppåt” att ”män inte tar skada”, att det finns ett ”fint hat” och ett ”fint våld”, till skillnad från ett dåligt hat och ett dåligt våld, etc. Att man lyckats göra detta urgamla syndabocksoffrande till respekterad ”genusvetenskap” och stadsbärande ideologi är sannerligen en prestation.
Enligt de författare jag bekantat mig med den senaste tiden, som René Girard och Gil Bailie, är detta i och för sig något som är gemensamt för alla mänskliga kulturer i större eller mindre utsträckning, men detta verkar inte vara en allmänt känd eller accepterad kunskap. Ur min synvinkel är det relativt tydligt att feminismen och den så kallade antirasismen, är uppbyggd enligt samma mönster, där en grupp (vita heterosexuella medelålders män och deras status som människor) offras till förmån för sammanhållningen inom det feministiska och antirasistiska vänstersamhället i stort. (Det hela blir sedan så ytterligt patetiskt när representanter för samma rörelse sedan i första hand söker vinna över ”gräddan” av samma ”vita heterosexuella medelålders män” till sitt läger, för att få inflytande över alla andra män, med lägre status.)
Nåja. Det som får mig att reagera så kraftigt i den ovanstående kommentaren är att Cissi WB inte bara avhumaniserar vuxna män, utan också unga pojkar, till och med sin egen son, i det hon gör honom till någon som ska vara till för tjejer och kvinnor. Hon ”objektifierar” honom enligt feministisk språkbruk, och vill inpränta i honom att han är mindre värd och har mindre rätt att ta plats i världen för att han är pojke och inte flicka. Detta är programmatisk sexism. Detta är programmatisk rasism. Jag hoppas hon i tid inser hur absurd hennes ideologi är, i mötet med hennes son, vars människovärde är lika stort som vem som helst annans dito,, varken mer eller mindre.
Blir alltid glad när jag läser Ninnis texter.
Inte bara det att argumenten är bra formulerade, det är ofta statistik och tankebanor jag missat.
Det är tur att det föds människor med olika kombinationer av manliga och kvinnliga attribut, så att det finns hopp att mildra könsrollernas negativa effekter på riktigt.
Som ovanstående nämnt så förstärker ju de facto feminismen dem!
”Det är ungefär där, när jag berättar om vikten de signaler vi sänder ut och hur vi beter oss, som alla (och jag menar alla) av dessa kvinnor säger “men det ska väl inte JAG behöva göra?!” och avbryter sin träning.”
Man ser det kanske som att våld och sånt jobbigt är männens arena?
Något fantastiskt var också min pappas anti-vålds ideer. Genom att satsa på att undvika våldsamma konfrontationer, att gå säkra vägar, ignorera dem som skriker efter dig osv osv, så blir man extremt ointressant att slåss med. Det finns ingen status att slåss med någon som ”inte spelar spelet”.
Min tjej och jag blir båda arga när någon står och förstör en SL-kur sent på natten osv, men båda har vi hejdat varandra från att ingripa. Det är aldrig värt att gå in i en konfrontation med arga och berusade människor.
Kul att bli citerad i ett så bra inlägg
Lite kommentarer om Cissis tweets. Vad jag förstår är hennes son inte så gammal ännu. Under ett år tror jag. Hennes uppfostran av honom har egentligen inte satt igång på riktigt ännu utan det hon skriver är tankar så här i början som ännu inte är förankrad i verkligheten.
Verkligheten kommer väl när hon ska förklara för honom varför han ska göra saker. Och jag tror då att hon, liksom jag själv, kommer att förändra sitt tankesätt en del. Visst kan det vara så att hon stenhårt kommer hålla samma linje, men de flesta förändrar sig med tiden och med nya erfarenheter. Att därför direkt sucka över sociala myndigheter och misshandel känns överdrivet. Inte så många barn som får det bättre i samhällets trygga vård skulle jag vilja säga…
Men Cissi har gått från att vara radikal feminist till att i många fall ha vettiga tankar, så jag tror nog hon kommer växa till insikt här med.
Förövrigt Ninni, skrev att jag rekade omgivningar jag med. Men när jag läser hur han kollar bästa uppsikt och så inser jag att jag ligger helt klart i lä. Jag kollar väl av var det är som ljusast, hur mycket folk det är, klädsel och kroppsspråk innan jag kastar mig ut.
Jag rekar omgivningen, det lärde jag mig den hårda vägen genom att vara mobbad i skolan. Men jag långt ifrån lika skarp som bekanta män som varit livvakter och soldater.
Jag kommer aldrig lära min son att flytta sig i förbyggande syfte. Om man ska dra det till sin spets, vilka ev. rädslor hos kvinnan ska han kompensera för? Är hon rädd för vissa klädstilar, långa muskulösa, långt hår, basröster, höga skratt? Däremot pratar vi nästan varje dag om ömsesidig respekt, att man kan tolka saker olika, att vara tydlig med vad som är OK och inte samt att värna sin integritet.
@ Alla:
Ser att jag missade länk till Trollans kommentar i slutet av inlägget. Den hittar ni här.
@John Nilsson:
För att säga som feministerna: ”man måste se strukturerna”. Mitt syfte är inte att peka finger åt CWB, mitt syfte är att visa vårt feminismsjuka samhälle.
Det är samma vidriga sexistiska tankemönster som ligger bakom antipojkkulturen,
– där pojkars lekmönster ses som ett problem
– där min sons klass fick höra läraren på lektionstid säga att ”killar är potentiella våldtäktsmän”. Hon är så indoktrinerad i vår tids religion att hon inte ens noterar hur vidrigt sexistiskt hon hanterar 16-åriga killar.
– där killar av idag växer upp med reell diskriminering omdöpt till ”tjejsatsningar”.
“Backlash” är redan här (kommer peka ut det i inlägg längre fram) och för varje årskull kommer det bara bli allt mer märkbart, då galenskapen som manglar våra pojkar och gör våra flickor till gnälliga offerkoftor (Detta får man inte glömma. Feminismens härjningar är illa för både pojkar och flickor, bara på olika sätt.) har eskalerat – år för år – under lång tid.
@Johan A:
Detta att känna av “dåliga vibbar” det är något som fortfarande är ett dunkelt mysterium för mig … jag vet inte vad det är jag ska känna av, liksom. När jag frågade en vän hur han vet när han ska vara alert så svarade han: ”Man känner det, det känns liksom här” och så pekade han på bröstbenet.
Och jag bara …. hmmm, man känner det … okeeej? …
Men jag får väl kläm på det med tiden
@Andreas:
Tack
Ja. Jag menar att vi är medfött olika på gruppnivå och att dessa olikheter skapar de kulturella skillnaderna o det sociala mönstret (förväntningar, hur vi bemöter pojke/flicka, man/kvinna) som sedan förstärker de medfödda skillnaderna. Men olikheterna ligger i grunden och det måste vi lära oss leva med och acceptera. Och förståelse för olikheterna gör skillnad. Och förståelsen är utmaningen i ett samhälle där vi är allt mer könsmixade, inte minst med internet.
Japp, den ideologin ger inga lösningar bara förvärrar.
Rekar också utan att egentligen tänka på det.
Märkligt att hon vill lära upp sin son till att bli sexistisk.
@Ninni
Manlig intuition…
Rebecca Weidmo Uwell skriver på liknande tema:
http://www.bt.se/ledare/weidmo-uvell-mina-pojkar-ska-inte-behova-kanna-skuld-over-vad-andra-pojkar-gor/
@Ninni,
Jag vill väl egentligen inte heller angripa just Cissi WB alltför hårt, men den här gången var det ju hon som formulerade något som man kan säga finns inbyggt i den feministiska kulturen, de feministiska strukturerna eller trosföreställningarna. Jag tror väl inte heller att socialen behöver inkallas i det här läget, även om jag tycker att det är tråkigt både för henne och hennes son att hon ska behöva bära med sig dessa föreställningar och värderingar in i deras spirande relation. Barn har väl en viss förmåga att klä av oss vuxna det som inte riktigt håller måttet, så det kanske löser sig med tiden?
Kanske blir det för henne, som det verkar ha blivit för den tämligen välkända feministen Nina Björk: att somliga värderingar kommer att omprövas i mötet med verkligheten och i synnerhet skolans verklighet. Hon tog i alla fall ställning för sin sons och andra pojkars situation i skolan, i en krönika i ”Godmorgon, världen!” i SR P1, som sändes förra helgen. Jag kan inte se det som något annat, med tanke på inledningen i krönikan, även om hon sedan mest talar om ”individer” och ”kroppar”, i resten av krönikan:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6232840
Det är tydligen inte heller första gången som Nina Björk avvikit från ”partilinjen”, så att säga:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nina_Bj%C3%B6rk
Gott att du är tillbaka, för övrigt.
Ninni: Det handlar om att bedöma om personen/gruppen är på jakt.
En grupp människor (småfulla, stojiga etc) som har uppmärksamheten riktat inåt gruppen är inte farlig, har de uppmärksamheten riktad utåt är det ett varningstecken. Hur ser de på varandra, kroppsspråk. Står det några bredvid som skulle kunna vara de som förvarnar?
Är h*n/gruppen full, påtänd, går de knyckigt, yviga gester? Hur tittar h*n/gruppen på dig, bedömer de dig från topp till tå girigt eller förstrött? Den bedömningen är samma som män och kvinnor kan göra av en när man kommer som ny på en fest. Girigt=kvinnor som ser en som hot, förstrött=män/kvinnor som kollar om man är snygg och sedan konstaterar om man är det eller ej. Hur ser omgivningen ut, kan man bli instängd, finns det prång där det är svårt med insyn?
@Johan A:
Bo F Munthe, sveriges ”ninjafarfar” – sannolikt en av våra främsta budoutövare, har skrivit boken ” Konflikthantering och självförsvar”. På många sätt känns den som den australiska informationsfilmen om hur man beter sig i skog och mark ”Don’t Be a Bloody Idiot (1978)”. (Har bara sett den som rifftrax.)
Intressant läsning på hans webbplats http://bomunthe.se/
Den som tränat tillräckligt länge (alltså ett par decennier mer än undertecknad) kan lära sig att ”känna” att ”just här är det ingen mening med att anfalla, för motståndaren kontrollerar ’alla vinklar'”. Den som inte tränat så länge anfaller och missar. För utomstående ser det ut som om den mer erfarne ”hoppat undan” eller ”duckat”, men i verkligheten har ingen så bra reflexer.
Det är det som förblir intressant för de flesta som kommit igenom tonåren. Man går från närkontakt, till att förflytta sig, till att placera sig rätt, till att uttrycka sig rätt …
och sedan låter det bara som filosofiskt trams för oss nybörjare.
Tack för ett väldigt bra inlägg!
Du har nog rätt i det där med att reka omgivningen. Fast jag har aldrig tänkt på det själv.
Men för mig är det självklart att alltid kolla vilken väg som för stunden känns säkrast. Så även i dagtid. Det är inte det att jag känner mig otrygg ute. Men det är en självklarhet så jag tänker överhuvudtaget inte på det.
Hör jag röster på en gata längre fram som låter som ett gäng (skulle kunna vara pensionärsgäng) ja då tar jag en sidogata förbi, oftast.
Min, visserligen begränsade erfarenhet, säger mig att kvinnor är mer av sättet ”raka vägen hem”.
Mindre taktiskt och mer känsloagerat. Kanske inte så konstigt då kvinno har ett fysiskt underläge och därför blir det mer panik.
Men skulle också kunna vara direkta skillnader i sättet att tänka.
Intressant sånt här!
Du verkar förövrigt ha en väldigt trevlig relation till din son Ninni.
Det finns hopp för Cissi, eftersom hon fått en son. Så vitt jag kan bedöma från kända feminister är detta den kraftfullaste medicinen. De som förblir barnlösa, eller endast får döttrar, tuggar på som förut.
Hursomhelst bra skrivet som vanligt, Ninni.
När man samlar ihop alla feministernas påbud för män i en klump framträder ett mönster som jag tycker mig känna igen från andra sammanhang.
Män ska inte titta på kvinnor, kanske alltid gå med blicken nedslagen i kvinnors närhet, och flytta sig till andra sidan gatan om de möter en kvinna. Givetvis ska de inte sitta på samma parkbänkar, där kvinnor kan känna sig hotade, och de ska inte sitta tillsammans i bussen och bresa med benen. När det gäller attraktiva jobb, som styrelseledamöter i börsnoterade företag, inga andra styrelser så klart, ska kvinnor beredas förtur via lagstiftning.
Jag vet inte jag, men jag tycker som sagt att jag sett detta mönster tidigare…
@Johan A:
Det är sant.
Kul att höra från någon med gedigen kunskap.
”Varför ska jag begränsa mitt liv bara för att kvinnor väljer att begränsa sina? För det är ett aktivt val! Vi kan välja om vi vill vara rädda och gömma oss eller om vi vill gå emot vår rädsla och leva våra liv fullt ut.”
Jag håller med dig i sak, men det är problematiskt att formulera sig på det sättet.
Poängen är inte att märka ord eller agera språkpolis. Syftet är att identifiera ideologisk propaganda. Det vi ser är att den feministiska ideologin väldigt sällan tilltalar förnuftet. Det är den känsloorienterade retoriken som är central och utmärkande för feminismen.
Feminister formulerar sig ofta precis med de orden. Retoriken utgår från en central känsla, rädslan, och presenterar två ytterligheter som de enda möjligheterna till anpassning.
Vad gäller den feministiska betydelsen så står valet mellan frigörelse och förtryck. Frigörelse som i att leva fullt ut och aldrig behöva anpassa sig till rådande förhållanden eller begränsa sig i något som helst avseende. Förtryck som i att tvingas låsa in sig i hemmet och inte våga gå ut. De är dessutom väldigt noga med att påpeka alla hemskheter som män sägs begå i hemmet.
Retoriken används till att, till skillnad från dig, rättfärdiga offerrollen. Den används som en förevändning att undfly det du kallar för ansvar.
Feminister pushar för att kvinnor inte ska behöva tänka förebyggande eller anpassa sig efter verkligheten på något sätt, eftersom en begränsning av rörelsefriheten i det offentliga rummet likställs med förtryck enligt radikalfeministiska teorier.
Det är uppenbart att feminismen förnekar kvinnor verktygen som behövs för att klara sig så bra om möjligt.
Vi ger män de här verktygen, men feminister anser att kvinnor inte är förtjänta av samma möjligheter. Trots den könsspecifika hotbilden mot kvinnor. Kvinnors liv, hälsa och välbefinnande är uppenbart inget som feminismen prioriterar.
Feminism och ansvar är ingen lyckad kombination heller. Feminister likställer ansvarstagande med skuld. Ansvar ses som något som kan utkrävas av en manlig förövare i en rättslig process. Feminister talar ofta om ansvar som att det är något som endast män är skyldiga att ta. En feminist kan knappt börja tala utan att häva ur sig att män ska ta mer ansvar för det ena eller det andra.
De tycks också anse att män som grupp besitter någon slags kollektiv skuld. En kvinna kan däremot aldrig ha skuld i något ärende och behöver således inte heller ta något som helst ansvar i något avseende. Hon kan inte ens ansvara för sig själv och sin egen hälsa och säkerhet.
Hon har dock inga som helst problem att ta ansvar för sin hälsa i andra avseenden. Karaktären må brista i vissa fall, men feministen förstår ändå vikten av att begränsa sitt intag av ostbågar för att minska risken för fetma. Att anpassa sig och göra något för att minska risken för våldtäkter däremot. Det vägrar feministen att förstå. Det är, precis som du har erfarit, lönlöst.
@Trollan:
Japp, han är bebis. Och jag är också övertygad om att CWB kommer växa in i rollen som mamma till pojke, av samma orsak.
Det är det som är svårigheten med ämnet, för det är inte inget mot allt som svart/vitt utan grad- och artskillnader som blir tydliga skillnader först när man liksom ställer dem intill varandra.
Betänk nu på hur feministers gormande uppfattas när den tolkas ur en manlig levd erfarenhet … Jag är glad att kvinnor börjar säga ifrån allt oftare.
@ChristinaG:
Det kan jag mycket väl tänka mig skapar ett mer ”manligt agerande” i denna fråga.
@Kristian:
Jag har sett den, den ligger i ett påbörjat inlägg som kommer komma nu i höst.
@ChristinaG:
Åh! Något konkret att ta på. Tack!
@Jerkos:
Det där ”det är så självklart för mig att jag inte ens tänkt på att jag gör så” är den absolut vanligaste responsen jag får från män.
Bra beskrivning på skillnaden.
Jag tycker det är synd att så många kvinnor reagerar med ”skuldbelägga offer” och slår ifrån sig liksom. För män är vanligen bra på detta och så villiga att lära ut det ni kan. Och när man ser trygghetsundersökningar så är skillnaden i upplevd trygghet påtaglig.
Och jag upplever att det känns väldigt behagligt och ger mig en ökad trygghet inifrån att ”apa efter män och bara göra som de gör”. Men då måste man på individnivå vara villig att ta mot det budskap män i ens närhet har att erbjuda en …
@Anders:
Tack
Det känns inte helt obekant nej
Säger som Trollan – kul att bli citerad i detta utmärkta inlägg, även om det bara handlade om en kommentar och observation till ditt förra inlägg på detta tema.
Har inte så mycket att tillägga annat än att jag tror det börjar bli uppenbart för alltfler att ”perspektivet” som dessa media- och akademifeminister ofta tar, helt enkelt saknar relevans, vilket är orsaken till att de slutsatser dessa drar leder helt fel. Det blir inte jämställt om vissa pojkar lär sig att reflexmässigt ta ett steg bakåt i sällskap med kvinnor eller andra. Det skadar bara självkänslan och leder till frustration. Det behövs andra perspektiv och utgångspunkter där dessa feminister verkar stå och trampa vatten.
Hej.
Det vore underbart att se feministisk logik tillämpas i trafiken. Varför ta hänsyn till trafiksituationen på platsen när man kan köra efter regelboken istället? Eller feministisk orientering… följ kartan, f*n ta terrängen, typ.
Angående läsa av terräng/närområde: undrar vad det beror på? Min fru gör det, och när vi göt fjällturer så samarbetar vi. Hade vart kul om det funnits en vetenskaplig studie av beteendet.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Nu har ett antal män och kvinnor pa ett tag tva radiga amerikanska marinkarssoldater pa semester i Europa att tacka för sina liv. De kände igen ljudet när terroristen laddade vapnet pa toaletten. Bada soldaterna är svart skadade och överlever kanske inte. Vilka hjältar. Feminister – blä!
Det var tydligen tva passagerare som blev skadade men de är nu utom fara. Soldaterna brottade ner den 26-arige marockanen som klev pa i Bryssel och höll fast honom tills polis kom till undsättning.
@Maria:
Jupp, vilken otrolig tur passagerarna hade. Alla tecken på ännu en IS-dåre. Tre personer skadades, En av dem är den franska filmstjärnan Jean-Hughes Anglade vars skada dock uppkom av att krossa glaset på tågets nödbroms. Terroristen kom ut från tågets tolatett beväpnad med en automatkarbin (AK 47… som vanligt) med 9 fulladdade magasin (270 patroner) en automatpistol av okänd modell och någon sorts kniv.
De två militärerna var Spencer Stone från US Airforce och Alek Skarlatos från Oregon National Guard. Deras vän Anthony Sadler (student) berättar:
”’As he was cocking it to shoot it, Alek just yells, ’Spencer, go!’ And Spencer runs down the aisle,’ Sadler said. ’Spencer makes first contact, he tackles the guy, Alek wrestles gun away from him, and the gunman pulls out a box cutter and slices Spencer a few times. And the three of us beat him until he was unconscious.'”
Alek Skarlatos beskrivning:
”’Spencer ran a good ten metres to get to the guy and we didn’t that his gun not working or anything like that,’ he said. ’Spencer just ran anyway and if anybody would have gotten shot it would have been Spencer for sure and we’re very lucky that nobody got killed, especially Spencer.’ He added that he was in ’good spirits’ in hospital, but was still shocked by what unfolded. ”
http://www.dailymail.co.uk/news/article-3206426/U-S-Marines-armed-gunman-onboard-high-speed-train-Amsterdam-Paris.html
”Spencer got to the guy first, grabbed the guy by the neck and I grabbed the handgun, got the handgun away from the guy and threw it. Then I grabbed the AK (assault rifle), which was at his feet, and started muzzle thumping him in the head with it.”
”After the suspect was restrained, Mr Skarlatos – who only recently returned from a tour of Afghanistan – began disarming the gunman’s pile of weapons and realised the AK-47 had jammed.”
”Mr Stone needed surgery on his badly wounded hand, but his friends said he was ”doing fine”. Two other people were also wounded in the attack. The US trio were helped by Briton Chris Norman as they tied up the suspect. Video footage has emerged of him on the ground in the immediate aftermath.”
http://news.sky.com/story/1539905/us-soldier-how-we-stopped-train-gunman
https://en.wikipedia.org/wiki/2015_Arras_attack
@Rikard:
Tja, är inte ”zebralagen” ett feministiskt påhitt. Jag retar mig så in i helsike på fanstyget så det råder överhängande risk att det blir ett inlägg om det.
@Anders: klockren pärla
@Erik: Nu har jag sett killarna pa en presskonferens. Militärerna är i 22-arsaldern och biffiga killar, deras kompis studenten är inte fullt lika biffig men han hjälpte ocksa till att halla nere terroristen, liksom den 62-arige britten. Men det var en femte person, en fransman och engelsklärare som hörde vapnet laddas pa toaletten och som ryckte kalasjnikoven fran terroristen och började springa med det i korridoren. Han blev da skjuten i ryggen med en pistol och upphunnen av marockanen, som fick tag pa vapnet igen. Det var da soldaterna ryckte in. Läkaren sa idag att kulan fran pistolen var en harsman fran att träffa vitala organ. Jag tror det var Skarlatos som sa att bäst nytta av sin utbildning hade han i insatserna för den skjutne, som alltsa tack och lov klarade sig. Nu ska alla fem fa Frankrikes främsta utmärkelse imorgon.
Pingback: Jag erkänner: Gudrun Schyman har rätt! | Genusdebatten