Jag hade besök av en kvinna igår på morgonen, låt oss kalla henne Maria. Vi drack en kopp kaffe och hon berättade att hon sprungit på en av mina bekanta (här kallad Peter) på shoppingcentret och hon frågade mig hur det var med honom nu för tiden. Han är 50+ och har allvarliga skador i kotpelaren sen många, många år tillbaka. Men först nu börjar han acceptera sin hälsosituation och att den sänker, för att inte säga helt eliminerar, hans arbetsförmåga. Nedan följer diskussionen som utspelade sig:
Maria: Jag såg Peter på Emporia igår. Hur är det med honom nuförtiden?
Jag: Det är skräp på riktigt. Men han börjar i alla fall acceptera sin situation nu. Äntligen.
Maria: Ah, jobbar han än?
Jag: Ja, läkaren har länge velat att han ska sjukpensioneras, men han har vägrat. Men det tycks som det vänder och han inser att han inte kan längre. Jag tror (lite pedagogisk får man ju vara 
) att det är svårare för en man att acceptera att han inte kan jobba mer.
Maria, med eftertryck: Ja, det är mycket svårare! De har ju försörjningsansvar på ett sätt som inte vi kvinnor har.
Denna försörjningsbörda är männens motsvarighet till våra pumps och vårt smink. Men till skillnad från männen så kan vi kvinnor välja bort det ok vår utseendepress är. Jag gör det oftast och det enda som händer är att jag får mindre uppmärksamhet av män och – i synnerhet – andra kvinnor. Hur svårt är det att ta?
En man (i synnerhet en familjefar, vilket vår Peter är) ses som en loser om han inte förmår att ”sätta maten på bordet” åt sin familj. Han löper också ökad risk för att hamna i skilsmässa. Det är hans plikt som man att vara huvudförsörjare och beskyddare.
Varför är det så här? Ännu en variant av mina genuscirklar:
Mäns könsroll – bara human doings
Som kvinna har man ett medfött värde som ”livmodersbäraren”, man har en status i att vara kvinna. Kvinnan är en human being. Till det adderas vad vi gör och vi får även ett värde som human doings.
Män saknar detta ”livmodersvärde”, denna status som människa och har därför hela sin status och identitet knuten till det de gör, män är human doings eller losers. Därför är det lättare för kvinnor än det är för män att finna en, för individen, hälsosam balans mellan ”göra” och ”vara” människa. Eller som ”En annan Andreas” uttryckte det:
Jag håller med om att balansen mellan arbetsliv och privatliv för många män riskerar att bli ohälsosam.
Åter till Maria, anledningen att hennes spontana respons gjorde mig speciellt glad var att denna kvinna aldrig uttryckt några ”genustankar” så jag hört det. Jag tror inte hon är särskilt intresserad av frågorna.
Ändå ser hon förklaringen som forskarna väljer att utesluta ur sin forskning.
Utmärkt att se det finns andra åsikter än de som florerar på Twitter och i Bloggosfären. Ju mer jag ser på det, desto mer ser jag att det finns skillnader att ta hänsyn till i bedömningen av män och kvinnor. Vad vi ser är en postmodern övertygelse att kvinnor kan utföra allt som män kan utföra. Eftersom detta inte alltid överensstämmer i praktiken skall vi genom att anta vissa värdegrunder ändå bekänna oss till denna åsikt. Det finns bara sociala skillnader och våra barn skall få lära sig att så är det redan från början. Den nya männniskan är siktet inställt på och liksom i kommunismens fatala uttryck skall verkligheten inte tas hänsyn till. Fast nu gäller det bara halva befolkningen.
Dessutom får du ett mail direkt i din inbox!
Intressant faktiskt. Väldigt tydlig beskrivning. Bravo. Human being/doing var nytt för mig.
Gott nytt år
”Women are beers, men are doers” som det heter. Vilket gör att kvinnor trivs i grupp med att prata, medan män trivs bäst i grupp med att arbeta. Med vissa variationer förstas.
Women are beers? Kvinnor är öl? Jag visste det, kvinnor är både goda och berusande!
Förlåt, kunde inte hålla mig…
Det som skrivs i inlägget är ett ganska tydligt exempel på nackdelen med att bara bli bedömd efter prestation. Jag undrar just hur många feminister som skulle acceptera att en sådan bedömningsmall applicerades på dom själva? Den måste ju helt klart vara bättre än alla andra bedömningsmallar, eftersom den är skräddarsydd för den härskande klassen.
OT: ”Han gör nästa år mansfritt”: http://www.svt.se/nyheter/sverige/gor-nasta-ar-mansfritt
@He(rr)n: Det låter som ett ganska intressant faktiskt. Hade jag haft två år över av mitt liv så hade jag också övervägt saken. Det skulle kunna göras till ett alldeles lagom flummigt experiment för att ta reda på hur mycket kulturen influerar en.
Jag ställer mig dock en aning fundersam till det grundläggande antagandet att om man väljer att göra det man vill göra så får man en skev verklighetsuppfattning. Att om det främst är män som producerar dom kulturella verk man uppskattar så ska det insinueras att man diskriminerar kvinnliga producenter. Dessutom är det någon nerv i min ryggrad som säger att den här typen av experiment kommer ifrån en viss ideologisk inriktning med det outtalade syftet att stärka densamma, snarare än att vara en objektiv studie.
@He(rr)n:
Ja det finns ju många nazister som under lång tid gjort sitt kulturintag judefritt där kvalitet är av underordnad betydelse.
Intressant att svt tycker liknande saker är något att hylla jag undrar när nästa klarsynta person kommer sitta i soffan och proklamera ett heterosexuellt fritt år ett svensk fritt år osv allt för att lyfta självpåtagna diskriminerade grupper genom att sålla ut dom s.k överordnade jämlikhetens namn.
Pingback: En vanlig kvinna ser vad forskarna inte ser eller snarare väljer att inte se - UmeNytt.se - Nyheter Sverige
@He(rr)n och @Kollen
Hoppas att Edman gör en MGTOW-variant av detta initiativ också, nästa år, under rubriken ”Gör nästa år kvinnofritt”?
”Under hela nästa år ska Gustav Edman leva utan kvinnor”
Skulle det bli lika (positivt) uppmärksammat, och kanske kryddat med en länk till http://www.youtube.com/user/barbarossaaaa ?
***
Gustav Edman säger i SVT-artikeln att:
”- Det här är inget nytt. Kvinnor har gjort det tidigare, men de har blivit hatade, medan jag som är man får sitta i morgon-tv och mysa, säger Gustav.”
Vad menar han? Att kvinnor har levt utan män tidigare och blivit hatade för det? Skulle det vara samma sak som att han, som man, har bestämst sig för att ”leva utan män”? Den relevanta jämförelsen vore väl om en kvinna gick ut med att hon skulle ”leva utan kvinnor” ett år framöver? Exempel:
”Hon gör nästa år kvinnofritt
Gudrun Edkvinna insåg hur mycket av hennes inspiration och det som utövar inflytande på henne som kommer från kvinnor. Och bestämde sig för att göra något åt det.
-Jag läser böcker av kvinnor, jag ser filmer av kvinnor, i mina sociala medier är det kvinnor. Och jag tror att jag påverkas ganska mycket av det, säger Gudrun.
Så under hela nästa år ska hon inte läsa böcker skrivna av kvinnor, inte lyssna på musik framförd av kvinnor, inte se filmer eller pjäser som regisserats av kvinnor – och dessutom blocka alla sina kvinnliga vänner i sociala medier.
Samtidigt som hon ser fram mot året tonar hon ner sin egen betydelse.
– Det här är inget nytt. Män har gjort det tidigare, men de har blivit hatade, medan jag som är kvinna får sitta i morgon-tv och mysa, säger Gudrun.”
No need for that, huh?
Förstår var han kommer ifrån dock, med tanke på vilken överrepresentation män har inom tex amerikansk mainstreamfilm. Det kan bli väldigt enahanda.
@He(rr)n:
Här har du en alternativ lista av amerikansk mainstreamfilm som kanske kan kompensera.
@John Nilsson: Det var därför jag skrev ”två år” istället för ”ett år”. =)
Det är glädjande att det fortfarande finns tänkande människor av båda könen.
ST skriver om ett förslag för att vända utflyttningstrenden i Västernorrland: http://st.nu/medelpad/1.6647431–satsa-pa-vara-unga-kvinnor-
Förslaget går ut på att man ska satsa på att göra länet attraktivt för unga kvinnor, på det att de må välja att stanna kvar i stället för att flytta till Stockholm.
De två första kommentarerna till artikeln tyder på att det finns de som ser verkligheten som den är. Sen kommer en med kvinnlig signatur som delvis är på rätt spår, men som projicerar stereotypt kvinnligt beteende på män och förväntar sig att ”släppas in” i vissa yrken i stället för att – som de män som befinner sig där – bevisa sin kompetens och ”ta plats”.
Givetvis kommer också den förväntade feministiska reaktionen: män ska sitta på läktaren och hålla käften. Eller som hon formulerar det:
”Varför måste en gammal gubbe, en så kallad planeringsdirektör!! bestämma vilket kön det ska satsas på??
Är det inte vi kvinnor som PÅ EGEN HAND ska bestämma var vi ska bo och ha det bra!!??
Såå tröött på alla korkade män som tror att dom vet bäst!!!”
Artikeln nämner inte hr Rönnqvists ålder, så jag antar att hon känner honom personligen eftersom hon refererar till honom som en ”gammal gubbe”. Jag undrar om ST publicerat en kommentar där någon kallat en kvinnlig planeringsdirektör för ”gammal kärring”?
http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2227688-108-journalister-dodades-2013
108 journalister dödades, 6 av dem kvinnor, slutsaten kan endast vara att det är betydligt jobbigare att vara kvinnlig journalist. Eller?
Väldigt bra beskrivet och nått som feminister/genusforskare aldrig talar om. Är dom helt blinda eller bara så indoktrinerade att dom inte vill fatta hur verkligheten ser ut?
Att benämna våra illa dolt könspolitiska och systematiskt lögnaktiga kollektivister genusforskare är att bidra till att torgföra en uppenbart förskönande omskrivning.
Att ge några av våra könspolitiska aktivister benämningen -forskare är att göra en mycket förskönande omskrivning och dessutom en halsbrytande devalvering av fakta, forskare och den vetenskapliga metoden.
Gott nytt år =)
”Maria, med eftertryck: Ja, det är mycket svårare! De har ju försörjningsansvar på ett sätt som inte vi kvinnor har.”
Hon menade säkert (kanske) väl men samtidigt är det beskrivande hur naturligt och instinktivt kvinnor tänker på män i såna banor.
Man undrar om färdigheten att tänka så mera beror en känslighet (empati) inför den manliga könsrollens tunga press eller om det mera handlar om att hon primärt förhåller sig till män som försörjare? Men det kunde ju ha varit mycket värre, hon kunde ju ha klagat över hur hårt det blir för frugan och barnen (i den ordningen) som Hillary Clinton gjorde i fallet med döda soldater.
Tänkte bara passa på att önska alla, både läsare och skribenter ett riktigt gott nytt år!
Gott nytt år allihop!
@Bengt Andersson:
Vad vi ser är en postmodern övertygelse att kvinnor kan utföra allt som män kan utföra.
Det mesta kan både kvinnor och män göra och på individnivå än mer så. Den stora felaktiga övertygelsen som råder i denna sak är att könen på kollektivnivå vill göra samma saker i samma utsträckning och att det är viktigt att kollektiven delar samhällets alla (högstatus)positioner något så när lika.
Ingen har någonsin förklarat för mig varför det är viktigt. Det ser jag fram mot.
@MarcusE:
Intressant faktiskt. Väldigt tydlig beskrivning. Bravo.
Tack
Human being/doing var nytt för mig.
Jag brukar undvika använda engelska i texterna om det inte finns något syfte med det. Syftet här är att dessa är sökbara, så sök gärna det finns mycket intressant ”därute”.
@Maria:
Vilket gör att kvinnor trivs i grupp med att prata, medan män trivs bäst i grupp med att arbeta.
Njää… De flesta människor är sociala varelser och både män och kvinnor trivs i grupp med att prata, så som social samvaro. Hur man trivs att umgås socialt skiljer väsentligt mellan könskollektiven, men det är knappast så att vi som föredrar ”det manliga sättet” är tysta arbetsmyror. De sociala samtalen ”i goda vänners lag” är ofta väldigt intensiva och engagerade.
@John Nilsson:
Vad menar han? Att kvinnor har levt utan män tidigare och blivit hatade för det? Skulle det vara samma sak som att han, som man, har bestämst sig för att ”leva utan män”? Den relevanta jämförelsen vore väl om en kvinna gick ut med att hon skulle ”leva utan kvinnor” ett år framöver?
Tänkte detsamma då han själv i inslaget talade om att hans flickvän har kvinnodominerat socialt flöde.
Erfarenheten av ”båda sidor” är en erfarenhet jag inte vill vara utan, den är berikande, tycker jag.
@Matias:
Hon menade säkert (kanske) väl men samtidigt är det beskrivande hur naturligt och instinktivt kvinnor tänker på män i såna banor.
Man undrar om färdigheten att tänka så mera beror en känslighet (empati) inför den manliga könsrollens tunga press eller om det mera handlar om att hon primärt förhåller sig till män som försörjare?
Då jag tidigare reagerat på andra saker i Marias förhållningssätt till sin man, så vet jag att det i detta fall handlar om ”en känslighet (empati) inför den manliga könsrollens tunga press”.
@Liberalen:
Att benämna våra illa dolt könspolitiska och systematiskt lögnaktiga kollektivister genusforskare är att bidra till att torgföra en uppenbart förskönande omskrivning.
”Forskare” i inläget syftar inte på genusforskare.
Mer om Svend Erik Mathiassen:
Jag misstänker att dessa fått en ram ”uppifrån” inom vilken de ska bedriva forskningen, dvs. att det är ett resultat av vår statsfeminism, inte brister hos dessa båda forskare.
Det, att man sätter en ram som begränsar forskningen, är i sig inte fel. Felet är att man hela tiden i vårt samhälle lägger denna ram så att man får önskad (men felaktig) kunskapsuppbyggnad genom att viktiga frågeställningar inte ställs. Jag skriver det så här i inlägget:
Gustav Edman ja om han vill vara en censurerande feministisk lilla fridolf så är det upp till honom.
Själv tycker jag att det redan finns allt för många självpåtagna censorer i sverige som vill begränsa och styra mitt informativ intag för att det ska kännas riktigt bekvämt och att jag då ska ta dom i hand och säga ni har rätt och därför kommer jag ägna mig åt självcensur känns väldigt avlägset.
Men det är intressant att kakan Hermansson skriver att det finns redan många feminister som lever efter denna devis att inte konsumera vad män skapat vilket visar på ett bra sätt vilken sekt den blivit där det viktiga inte är vilket budskap en person har utan vilket kön avsändaren har i jämställdhetens namn.
Men det är inte så konstigt att många feminister hyllar detta eftersom dom har ett hat mot män och därför skymmer t.ex regissörens kön om dom kan njuta av en film precis som en vit rasist inte kan njuta av musik skapad av svarta hur bra den än är.
Verdifull forskning fra Norge:
http://www.dagsavisen.no/nyemeninger/alle_meninger/cat1003/subcat1018/thread270394/
http://www.dagsavisen.no/samfunn/menn-som-forsorger-kvinner/
@Mannsombudet:
Underbart!
Jag börjar bli orolig på allvar över ditt umgänge Ninni. En gång försökte dina sk. väninnor prygla dig vid en dammiddag och nu en vän som underförstått ser män som huvudförsörjare. Jag har en hel del tjejkompisar som helt och hållet har försörjt sina män under väldigt långa perioder. Och inte tyckt det varit något märkligt med det, för som feminismen lärt oss så kan även en kvinna vara huvudförsörjare.
Du ska kanske umgås med yngre människor, folk i din egen ålder verkar vara fast i det förgångna.
@Jenny:
Jag börjar bli orolig på allvar över ditt umgänge Ninni. En gång försökte dina sk. väninnor prygla dig vid en dammiddag
Bra minne du har. Men hon hotade med stryk, hon försökte aldrig.
nu en vän som underförstått ser män som huvudförsörjare
Att kunna se att försörjarplikten ingår i männens könsroll och att själva se på män som försörjare är två olika saker. Det sista ligger i din tolkning, inte i mitt inlägg eller min bekants attityd.
Könsrollen försörjare/försvarare är något som även feminister talar om då och då, så det är väl knappast kontroversiellt.
Du ska kanske umgås med yngre människor, folk i din egen ålder verkar vara fast i det förgångna.
Jag väljer inte umgänge efter ålder, så min sfär är mellan 30 och 60 år. Räknas 80-talisterna som yngre?
Ninni,
Jag vill att du ska veta att jag verkligen inte riktar den påminnelsen specifikt bara till dig. Den är riktad till oss alla. Påminnelsen om vådan och faran med att, medvetet eller omedvetet, via felaktiga benämningar (genusforskning, genusvetenskap, forskning, vetenskap, jämställdhetsarbete, genuscertifiering) upplyfta och skönmåla det illa dolt könspolitiska, ensidiga, navelskådande och systematisk förljugna könshatet.
@Jenny:
”för som feminismen lärt oss så kan även en kvinna vara huvudförsörjare.”
Ja, feminismen _lär_ detta. Min erfarenhet av livet är dock att feminister som lär detta, när det väl kommer till kritan, verkligen inte _lever_ såsom de lär.
PS. Jag umgås nästan enbart med feminister.
@Fredrik S:
Tillägg: Feminister är fast i det förgångna, där det klassiska i den manliga könsrollen i praktiken är det som belönas och efterfrågas, oavsett vad som sägs från feministisk tunga eller penna. Styrka, prestation, ambition, känslomässigt stabil, trygg you name it. Inför detta faktum är de välformulerade feministerna blinda.
Kvinnor har, liksom resten av mänskligheten, en reptilhjärna.
Kvinnor är djur.
@Fredrik S:
Om man jämför Homo Sapiens Sapiens med djur så är vi inte djur. Hade vi varit djur hade jag inte haft en bordsmixer att göra smoothies i för att det är bra för hälsan. Och jag hade inte hjälpt min granne med ”baktanken” att tjänster föder gentjänster.
Människan är mer beräknande än djuren, men vi lever på en planet med ändliga resurser och det är väl där det skevar. Vi måste fortfarande leva här.
@Ninni:
Skönt att du verkar ha vettiga människor omkring dig också.
Ja, jag umgås med männ@jenny:
Mjo, vi är fortfarande djur. Fråga vilken läkare eller veterinär som helst. Apor använder redskap för att underlätta tillvaron, utan att för den skull vara Homo Sapiens. Ditt redskap heter mixer. Ja, vår moderna hjärna gör att vi kan åstadkomma mer avancerade saker och ting än gemene djur. Men vår omoderna reptilhjärna är varken mer eller mindre mogen än apornas eller andra djurs. Därför kan feminister, å ena sidan, tala sig intellektuellt varma om t ex vikten av att dekonstruera könsrollerna, men, å andra sidan, fullständigt sakna förmåga att hantera män som klivit ur sin mansroll. Reptilhjärna, val av livspartner, primitivt, styrka, beskydd och barn, är några viktiga termer i sammanhanget.
@Fredrik S:
Men vår omoderna reptilhjärna är varken mer eller mindre mogen än apornas eller andra djurs. Därför kan feminister, å ena sidan, tala sig intellektuellt varma om t ex vikten av att dekonstruera könsrollerna, men, å andra sidan, fullständigt sakna förmåga att hantera män som klivit ur sin mansroll. Reptilhjärna, val av livspartner, primitivt, styrka, beskydd och barn, är några viktiga termer i sammanhanget.
Japp, så är det. Och man har allt att vinna, menar jag, på att lära sig förstå sig själv och sin reptilhjärna. För då lyfter man upp sina beslut, agerande och livsval till en medveten nivå. Och man blir lyckligare av att låta den medvetna delen av hjärnan forma ens liv.
@Fredrik S:
Tycker det är en viktig poäng det där att feminister lär en sak men lever en annan.
Många feminister talar om att bryta normer och motarbeta könsroller, men sen lever de själva i tvåsamma heterosexuella relationer med en något äldre man som tar huvudansvaret för familjens försörjning. Kan man ha förtroende för vad en sånn feminist predikar?
@Fredrik S:
Så du tror inte på förändring? Varför kommenterar och läser du denna bloggen då? Varför bryr du dig? Om vi är djur med reptilhjärnor utan chans till förändring varför bryr du dig då? Då är ju loppet mer eller mindre kört, bara att hoppas på en snabb undergång för mänskligheten.
@Ninni:
Japp och jag har stött på många kvinnor som är feminister och som har gjort just det. Tack vare feminismen.
@jenny:
Reptilhjärnan är bara en *del* av vår hjärna. Fredrik säger inte att våra hjärnor är som reptilers, utan att den reptilhjärnelika delen påverkar vårt beteende – särskilt om vi inte är medvetna om den.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Reptilhjärnan
@Ninni: Slutsatsen av sentensen var inte klockren, haller med. För att veta vad män trivs bäst med sa far man fraga dem. Nog tror jag att män trivs med att bara prata i sociala sammanhang som avkoppling. Fragan är om de skulle vilja göra det hela tiden om de fick välja. Är trycket pa prestation betungande eller är prestationen nagot nödvändigt för välbefinnandet? Sitter ocksa tonarskillar timtals pa caféer och sitter män i evighet pa fikaraster? Ligger det nagot i att en del lockas till Sverige eftersom man där kan fa pengar utan att jobba? Svaret är väl att alla människor mar bäst av en blandning av att arbeta/softa.
@jenny:
”Så du tror inte på förändring? Varför kommenterar och läser du denna bloggen då? Varför bryr du dig? Om vi är djur med reptilhjärnor utan chans till förändring varför bryr du dig då? Då är ju loppet mer eller mindre kört, bara att hoppas på en snabb undergång för mänskligheten.”
Hela din kommentar bygger på att du antar att jag sagt någon som jag faktiskt inte sagt.
Jag tror absolut på förändring. Det är därför jag kommenterar och läser på denna bloggen. Det är tack vare förändring som evolutionen gjort att vi människor utvecklat vår moderna hjärna som är överlägsen andra djurs. Reptilhjärnan finns dock kvar i oss (kolla Tommys länk) och bara genom att förstå dess existens och hur den fungerar och påverkar oss så kan vi förstå oss själva och varandra bättre.
Vi kan t ex lära oss förstå att vi inte urskiljningslöst kan dekonstruera könsrollerna. Ska vi in och rota i könsrollerna så måste vi förstå varför och hur de uppstått, dess biologiska och evolutionsmässiga betingning, hur de hittills varit fundamentet för människans överlevnad och hur de än idag är betydelsefulla för oss, eftersom rollerna är ett SAMSPEL mellan könen. Och vi måste informera oss om och förstå vilka negativa konsekvenser det har, för alla könen, när vi förkastar och kliver ur våra könsroller.
Är det t ex positivt för en man att vägra prestera, våga visa sig svag och misslyckad, ha låg lön osv, när det är dessa kriterier som kvinnor i gemen (även feminister som säger sig hylla det o-manliga) väljer bort. Får denne man några barn?
För att män ska kunna förändra sig (om det nu är önskvärt) så krävs att även kvinnor förändrar sina preferenser. Utan förståelse för sin egen biologi så kommer kvinnor inte kunna förändra sina preferenser i praktiken, utan bara på ett intellektuellt/feministiskt/teoretiskt plan. Och det är just på det intellektuella/feministiska/teoretiska planet som debatten om jämställdhet till största delen förs idag. Det feministiska projektet är inkomplett, p g a sin kunskapsbrist, och därför dömt att misslyckas som jämställdhetsprojekt.
Därför kommenterar jag och läser denna blogg där det obelysta får lov att belysas.
Jag vill kunna välja utifrån kunskap, inte o-kunskap. O-kunskapen för mig bakom ljuset.
”En vanlig kvinna ser vad forskarna inte ser eller snarare väljer att inte se”
–
Oj…kvinnor ær allseende.
–
Stå på dig Ninni .
God fortsættning på Ditt år.
.
Per Hagman.
Så heterokvinnor är lata och vill ha saker betalt för sig? Inte konstigt jag är feminist – om jag var tvungen att acceptera eran syn på kvinnor skulle jag ju behöva tycka sämre om och ogilla hälften av mänskligheten lite mer.
Kvinnor ska tjäna 50 % av hushållets inkomst i genomsnitt och inte värdera intjänade kronor utöver det som attraktivt, lika lite som män ska tycka det är mindre attraktivt av en kvinna att tjäna mycket. I USA tjänar kvinnan mest i 40 % av hushållen. Det är bra – men Paglia begråter detta som ett krig mot män.
@Axel Edgren:
”Så heterokvinnor är lata och vill ha saker betalt för sig?”
Vem har påstått det?
Kvinnors reptilhjärna söker styrka och beskydd.
”Inte konstigt jag är feminist – om jag var tvungen att acceptera eran syn på kvinnor skulle jag ju behöva tycka sämre om och ogilla hälften av mänskligheten lite mer.”
Jag var feminist i över 15 år tills det blev alltför uppenbart för mig att feminister generellt tycker sämre om och ogillar hälften av mänskligheten. Jag insåg att jag för att kunna vara feminist var tvungen att idka självhat. Den insikten fick mig att hoppa av feministtåget. Rekommenderas Axel!!
”Kvinnor ska tjäna 50 % av hushållets inkomst i genomsnitt”
Ska? Ska? SKA??
Vad är det för obehagligt tvångsstyrt samhälle du vill leva i? Nordkorea?
”lika lite som män ska tycka det är mindre attraktivt av en kvinna att tjäna mycket.”
Hehe, det är nu inte män som tycker det är mindre attraktivt med kvinnor som tjänar mycket (jag skulle gärna vara hemmaman!), utan snarare kvinnor som tycker det är mindre attraktivt med män som tjänar mindre. Den dagen du förstår det så kommer du inte längre kunna kalla dig feminist.
”utan snarare kvinnor som tycker det är mindre attraktivt med män som tjänar mindre. ”
Alltså måste jag tycka sämre om kvinnor för att vara icke-feminist. Jag ser det som ett objektivt lägre drag att prioritera att bli försörjd och inte ha så mycket ansvar för sitt materiella välstånd.
@Axel Edgren:
Man skulle nog kunna hävda att det är just det du gör – men den andra hälften då.
Som jag nyligen refererade, är det den kvinnliga hälften som uppvisar negativa attityder gemtemot män, medan män är relativt neutrala gemtemot kvinnor. Enligt den typ av forskning som visat sig effektiv på att avslöja de automatiska attityder vi bär på, vill säga.
.
Skall? Enligt vems dekret, och hur är det tänkt att människor skall tvingas in i detta tankemönster? Vad skall straffet vara för de som inte vill tänka rätt?
Du syftar förstås på den här studien av Pew Research? Majoriteten av dessa kvinnor är ensamstående mödrar, och tillhör en av de mest ekonomiskt utsatta grupperna i samhället – ungefär 45% av barnen till ensamma mödrar lever i fattigdom. Samma artikel visar att endast 13% av de tillfrågade skulle hålla med dig om att just detta inte är ett problem.
Den korrekta siffran för gifta kvinnor som tjänar mer än sin make är 15% – inte 40.
Och nej, det var inte det som Paglia menar är ett krig mot män.
@Axel Edgren:
”Alltså måste jag tycka sämre om kvinnor för att vara icke-feminist.”
Oj, hur fasiken drog du den slutsatsen? Seriös fråga.
”Jag ser det som ett objektivt lägre drag att prioritera att bli försörjd och inte ha så mycket ansvar för sitt materiella välstånd.”
”Jag ser” och ”objektivt” är tillsammans snarare en paradox där du framför en subjektiv åsikt och ger sken av att det är någonting objektivt.
Att DU ser det som ett lägre drag att prioritera att bli försörjd har jag inga problem med. Det är ditt liv. Lev ditt liv som du vill. Lycka till!
Problemet uppstår först när du ska in och bestämma över andra människors livsval. Som om du, på något sätt, skulle veta vad som är bäst för någon annan. Du kan säkert ha en liten hum om vad som skulle kunna vara bra för riktigt nära vänner och ge dom ett eller annat gott råd. Om du har några. Vänner. Och goda råd.
@Axel Edgren:
Det är inte objektivt, utan din egen värdering. Rent logiskt, varför skulle män försörja kvinnor om de tycker illa om kvinnor och dessutom anser att det är ännu mer förkastligt med kvinnor som vill bli försörjda?
I denna artikel kan du hitta länkar till forskning som visar att kvinnliga höginkomsttagare klarar sig bra på relationsmarknaden, och att män inte alls tycker illa om att kvinnan tjänar bra. Samtidigt tycker majoriteten
Det som däremot skulle kunna stämma (även om det inte verkar populärt att forska kring det) är att kvinnor har svårt för att leva i förhållanden där mannen tjänar mindre än hon gör. Nu orkar jag inte leta efter länken, men en studie visade hur äktenskap där kvinnan tjänade mer löpte större risk att sluta i skilsmässa. När de tittade på vad som orsakade problemen, verkade det vara kvinnan som var missnöjd. Forskarna ville förklara bort det med att det kunde betyda många olika saker (”det är inte bara ens fel när två träter” osv), men faktum kvarstår att den som gick att avläsa var att det var kvinnan som inte gillade läget.
Men egentligen är det nog inte framför allt vem som tjänar mest som orsakar eventuell osämja. Enligt Pew-artikeln ovan tycker fler av både män och kvinnor att det är bättre att mamman är hemma med barnen än att pappan är det, och många tycker att det är svårare att få relation och uppfostran att funka om båda jobbar. Dessutom visar denna artikel att fler mammor 2007 än 1997 tycker att deltidsarbete är bättre för dem än heltid.
En rimlig beskrivning av vad som går att observera torde alltså vara att kvinnor helst inte jobbar heltid när de skaffat barn, och mycket hellre är hemma med barnen än jobbar heltid för att deras man skall kunna vara hemma med dem; och att män respekterar detta och tar sig an rollen att stötta sin kvinnas val och sörja för henne och sina barn.
En indikation på att detta skulle kunna stämma är också att det är extremt ovanligt att kvinnor (ens feminister) talar sig varma om att de skulle vilja försörja en man.
@Maria:
Japp, ”fråga män” borde fler göra men inte minst viktigt är att lyssna och försöka förstå svaren. Helst ända ner på en känslomässig och empatisk nivå. Låter kanske självklart, men det är just på den empatiska nivån, jag upplever, många som är intresserade av jämställdhet strandar.
Det är nog få människor som skulle må bra av att bara softa, det handlar ju om en mix, där vi människor har olika behov/önskemål.
Jag möter män där denna mix är i obalans till följd av förväntningar från partnern som medför att prestationen pressas upp så högt att personen mår dåligt.
Det vill säga det En annan Andreas skriver så här:
.
Här upplever jag en påtaglig skillnad mellan kulturerna. Inte som svart och vitt, men vanligen umgås inte män på ”gå på fik-sättet”, man kanske går en runda fotbollsgolf och ”tjabbar” under tiden, eller så umgås man i replokalen med gitarren i högst hugg och tar en öl efteråt. (Jag har pratat om detta förr, umgås kring sak/umgås kring relation)
Jag kommer komma in mer på det framöver och försöka förklara vad och hur det skiljer och framförallt försöka förklara varför jag menar att det skillnaden föreligger och vad skillnaden får för konskevenser på samhällsnivå och ”strukturer”.
”Jag möter män där denna mix är i obalans till följd av förväntningar från partnern som medför att prestationen pressas upp så högt att personen mår dåligt.”
Ja, och det kan till och med få mycket allvarliga följder för mannens hälsotillstånd. När jag frågade lite om vad som kan ha orsakat att en nära släkting till mig råkade ut för en allvarlig hjärnblödning med livslångt svårt handikapp som följd fick jag veta att hans fru pressat honom till än det ena, än det andra under tiden före. Hon har dock inte lämnat honom sedan dess.
Pingback: Ninni – FilosofenNils, Rond 2 | Genusdebatten
Pingback: Maskulinism – feminismens spegelbild | Genusdebatten
Pingback: Byggnads till attack mot sina egna medlemmar – del 1 | Genusdebatten