Jaha ja. Igår publicerades Svante Whites tillkännagivande att han lämnar landet på nyheter24. Anledningen till att han den 7 april sätter sig på planet: förtryck, fördomar och skuldbeläggande av vita män. Droppen som fick bägaren att rinna över var visst Åsa Romsons Almedalstal. (Om inte minnet sviker fullständigt har jag för mig att den lilla tårtsmulan polisanmäldes för sitt tal.)

Svante får annars en hel del medhåll, vilket måste irritera redaktionen på nyheter24 något oerhört. I omröstningen är det, i skrivande stund, 1905 röster som håller med, mot 598 som inte gör det. Man hittar också en hel del intressanta kommentarer till inlägget. Bland annat en kommentar från en Johan Sandell:

”The bottom is nådd” Var med och skapade Miljöpartiet på 80-talet, men lämnade det ganska snart. Har arbetat i 40 år. Aldrig sjukskriven, aldrig straffad. Lever på en pension som bara sjunker och sjunker. PK-korridoren blir bara smalare och smalare. Nu lämnar jag landet för Tjeckien som är ett fungerande HOMOGENT samhälle där politiker får och kan ifrågasättas

Och en ganska lång från en annan tidigare miljömupp, Krister Håkansson:

Trots att jag suttit i miljöpartiets styrelse (dåvarande politiska utskottet), eller kanske just därför, tog även jag illa vid mig av Åsa Romsons tal i Almedalen. Diskriminering innebär att man tillskrivs vissa egenskaper därför att man tillhör en viss grupp, inte för den person man är: ”Män släpper ut mer koldioxid än kvinnor. Män äter mer kött, åker mer bil, flyger mer och är mindre intresserade av att förändra sitt beteende för att skona klimatet.” sa Åsa i en del av talet. Jag blev förbannad eftersom jag är man, dessutom vit och heterosexuell, men jag äter inte kött, äger ingen bil, åker alltid tåg före flyg och jag har dessutom ändrat mitt beteende. T ex när jag sålde min sista bil för 10 år sedan. Så varför skall jag behöva ta skit för saker som jag inte gör? Bara för att jag tillhör gruppen män. Men det kanske bara är kvinnor som har rätt att känna sig könsdiskriminerade i detta land där den politiska korrektheten står över både rätt och förnuft? Det verkar som jag inte är ensam att tycka så. Kanske vi män, och alla kvinnor som också tycker som vi, borde försöka hantera situationen på något annat sätt än att fundera på att emigrera? T ex genom att bilda ett parti som står för humanism, snarare än inskränkt slagordsfeminnism? Som söker lösningar som bygger på dialog och respekt och där varje person blir sedd för vem den är, oavsett vilken grupp någon annan tycker att man tillhör och därmed automatiskt tillskriver en en massa egenskaper som man förmodligen inte har?

Jag får intryck av att det finns ett ganska utbrett missnöje med den drivna feministska politiken.

Men givetvis passar inte detta utan att det blir en del mothugg också. En kvinna vid namn Linnea Strömberg säger:

Buhuuu stackars vita kränkta man. Måste va svårt att leva i ett land där du inte längre kan förtrycka ostört!! Hejdå! Vi kommer inte sakna dig. Tycker dock lite synd om de kvinnor som nu behöver finnas i din närhet.

Empatin lyser lika bländande som solen gjorde på Färöarna i fredags. Glädjande är i alla fall att hon får svar på tal. Det var inte bara feminister med sursnörpta läppar som uttryckte sig så fint. Fanns en del medelåders (eller nästan medelålders) män också, som Niklas Linder (hopplock från flera av hans kommentarer):

Jag är närmare 40, vit och man. Har aldrig någonsin känt mig kränkt. Konstigt. Kanske haft tur, kanske inte märkt nåt, kanske inte tagit åt mig. Finns den kränkta, vita mannen på riktigt eller är det något som ett fåtal känsliga eller ett gäng antifeminister el dyl använder som ursäkt för att få fortsätta bete sig illa? …

Kram på dig, du vita (kränkta?) man.

Att vita, jävligt privilegierade män känner sig kränkta är bara lite komiskt tycker jag.  … Men ta åt er ni andra vita män, gör det. Se inte alla privilegier vi har, utan se bara skiten. På det sättet blir väl allt bara toppen.

På twitter visar en välkänd operasångare att hon fortfarande inte har kopplat att vi gillar när hon sjunger, när hon talar blir det mest bara … för att tala lite värmländska … drit:

När jag var ung fick jag ibland höra att jag sjöng hellre än bra. Det kanske man inte direkt kan säga om Malena Ernman. Hon sjunger ju onekligen ganska bra. Men hennes uttalande visar ganska tydligt att de skadade hennes CPU när de satte in förstärkarelementet. Hennes tänkande är definitivt inte i paritet med hennes sång. Man kan väl ganska lugnt säg att hon tänker hellre än. [Sic!]

Skulle det nu vara så att man tycker att det är att överreagera att emigrera, så kom då på samma kväll en artikel på dagens arena från Gudrun Schyman, Sissela Nordling Blanco och Victoria Kawesa, där dessa tre damer efterlyser förbud mot politiskt motstånd. Visserligen säger de att det är ”nazistisk organisering” som skall förbjudas, men – helt vid sidan av att de vanliga mänskliga rättigheterna skall gälla även nazister – så har ”nazistisk” visat sig vara ett ganska töjbart begrepp i radikalfeministers händer. Så även här. Case in point (min kursivering):

Feministiskt initiativ menar att Sverige måste lyssna till kritiken och ompröva beslutet om förbud av nazistisk organisering.
– – –
Feministiskt initiativ delar FN:s rasdiskrimineringskommittés uppfattning och är djupt oroade över normaliseringen av rasism, nazism och fascism som eskalerat i det här landet de senaste åren. Gång på gång ser vi hur rasistiska organisationer får tillstånd att manifestera och ta över gator och torg, under skydd av hundratals poliser. Skolverket gav förra året grönt ljus för politiska partier med rötter i nazism och rasism att propagera i svenska skolor, trots att många elever uttryckte oro och rädsla.

Det sägs inte uttalat, men jag misstänker att partier med ”rötter i nazism och rasism” inbegriper sverigedemokraterna, som för närvarande är det tredje största partiet. Fast, visst, jag kan ha fel. Artikeln fortsätter i alla fall:

Rasisters närvaro utgör ett allvarligt hot mot demokratin och innebär en begränsning av det offentliga rummet för alla oss som är föremål för deras hat och våld; hbtq-personer, afrosvenskar, romer, judar, muslimer, rasifierade personer men även politiska motståndare; feminister, antirasister och antifascister.

Här utpekas då feminister och antirasister som särskilt utsatta. Någon mer än jag som börjar ana åt vilket håll det är på väg?

Sverige har tidigare försvarat sig mot kritiken från FN:s kommitté om att inte förbjuda rasistisk organisering med att vi har annan lagstiftning som räcker för att motverka spridningen av nazism, fascism och rasism, nämligen lagen om hets mot folkgrupp. Feministiskt initiativ menar att det blivit alltmer uppenbart att lagen om hets mot folkgrupp är otillräcklig. Många har lyft problemet med att lagen inte tillämpas, att hatbrott blivit nedprioriterat inom polisen och att det skett en förskjutning där rasistiska yttringar som tidigare ansågs oacceptabla numera anses rumsrena. Allt detta stämmer.

Men det finns också ett annat problem. Det handlar om att lagen är för snäv, då den endast behandlar hets genom tal och skrift. Den hindrar inte nazistiska partier från att få demonstrationstillstånd eller ta sig in i parlamentariska församlingar.
I en tid när fascismen, rasismen och nazismen breder ut sig, när talmannen gör skillnad på folk och folk, när nyhetsrapporteringen kantas av attacker mot moskéer och synagogor runt om Sverige, när den rasistiska organisationen Pegida får manifestera sitt hatbudskap under fullt polispådrag, när svenska staten blir stämd för olaglig registrering av romer och när Sverigedemokraterna fortsätter slå rekord i varenda opinionsmätning, då måste vi agera!

Det är väl ingen som missar glidningen från nazister till den parlamentariskt tillsatta talmannen och det tredje största partiet? Om nu någon tycker att jag drar för stora växlar på detta så vill jag påminna om rapporten från Nordiska ministerrådet där man ville att ”Antifeministisk trakassering og hatefulle ytringer må gjøres straffbart” och att ”Årlige nasjonale kartlegginger av antifeminisme må gjennomføres”, för att inte tala om lagstiftningsförslaget i EU som jag tog upp i inlägget ”Stöd min nya kampanj: Sy ihop fittan”. (Om titeln får någon att sätta i halsen, läs inlägget, det finns förklaring.) Där vill man ju bland annat (min översättning, och min fetstil):

Vidta konkreta åtgärder för att bekämpa intolerans, särskilt med avseende på att eliminera rasism, särbehandling pga. hudfärg, etnisk diskriminering, religiös intolerans, totalitära ideologier, xenofobi [främlingshat], anti-Semitism [sic!], anti-feminism och homofobi.

Det är inte så svårt att gissa sig till vad tre feministerna på heden (”Var har du varit syster?” ”Slaktat män.”) är ute efter. Ett par av punkterna:

De 3 feministerna på heden kokar sin ondskefulla brygd

• Rättsväsendet behöver obligatorisk utbildning i antirasism, genus och normkritik.
• Läroplanen måste förnyas med antirasistiska mål. Alla elever som gått ut grundskolan ska ha lärt sig att icke-diskriminering, lika rättigheter och möjligheter är grundläggande demokratiska principer. Politiska partier med rasistiska budskap har inte i skolan att göra.

Det jävliga är att som det politiska klimatet ser ut så vinner de säkert ett ganska bra gehör för sina krav också. Jag undrar om Gudruns artikel gör något som helst intryck på Niklas Linder, Linnea Strömberg, vår egen kära Axel och andra intellektuella giganter som Malena Ernman.

Själv anser jag att Svante gör helt rätt, och tror att vi kommer att få se en ökande ström av företagsamma män lämna sverige. Vore jag ung och i början av mitt vuxna liv skulle jag också göra det.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.