EdersÖdmjuke och om jag petar in din vilda generösa text från 14e feb i samband med slutsatsen av pärl-definition är allt på plats, helt ok.

En obekväm fråga:

En traditionell stereotyp om kvinnor lyder att de är irrationella och gnälliga. Hur kan det då komma sig att den internationella kvinnodagen så gott som bara handlar om irrationellt gnäll…?

@Matias:

…därför hör vi tex. hemlösa och fattiga gnälla överallt om sin belägenhet.

Jag hamnade förresten mittemellan, en parasiterande pärla?

Om abort tänker jag såhär: Om man absolut inte vill bli pappa eller underhållskyldig så får man använda kondom. Jag vet, shit happens och det gör det även för kvinnor. Skillnaden är att kvinnor kan göra abort, det är bara så biologin är beskaffad. Deal with it!

@J.G:

Nej varför det? Vi har ju tekniken till att göra abort.

Jag funderar också över det här. Jag såg en intervju med en kvinna som nu var pensionär. Hon hade jobbat sen hon var tonåring. Hon hade varit hemma med barnen när de var små, men annars alltid jobbat heltid. Hon fick ut en pension på 7000. Hon klarade sig nätt och jämt.

Jag tänkte att det var en låg pension för att ha jobbat heltid så länge, men sen var hon också undersköterska och borde ha utbildat sig till sjuksköterska om hon hade velat tjäna mer och få en bättre pension.

Sen tänkte jag på Japan där kvinnor verkligen måste välja karriär eller barn och hur dåligt det är för både männen och kvinnorna. Männen arbetar häcken av sig och väljer hellre bort barn och familj pga. det. Medan många kvinnor väljer att vara självständiga och barnlösa. Så det föds inte tillräckligt många barn i Japan.

Det behövs kanske ett annat tänk för att motivera män och kvinnor att skaffa barn. Eller inte, det är kanske bara bra att det föds mindre barn. Ur miljösynpunkt.

@jenny:

”…det är kanske bara bra att det föds mindre barn. Ur miljösynpunkt.”

Stornyheter! Större barn är sämre ur miljösynpunkt. Det måste vara de patriarkala, stora pojkbarnen som snott maten från mamman i magen

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

Jag blir lika desillusionerad som du när jag läser tidningar och på nätet. Men som tur är så är faktiskt den verkliga världen nästan tvärtom-världen. De flesta kvinnor (och män) är hur trevliga som helst. Så ta du en promenad, om du inte blir rik på pärlor så får du iaf lite frisk luft

En annan sak jag undrar över när det gäller våldtäkt. Pelle Billing ansåg att 40% av våldtäktsanmälningarna var falska. Jag läste siffror på att ca. 6000 sexövergrepp anmäldes per år. Då återstår ungefär 3000. Ca. 250 leder till fällande dom. Antar man då att 40% av dem är oskyldiga också? Eller är det accepterade siffror s.a.s?

Pelle Billing menade också på, då i alla fall, att våldtäkt inom äktenskapet aldrig gick att bevisa och det var därför ganska lönlöst att ha det som brott. Jag tror jag förstod vad han menade, att det var bortkastade skattepengar.

@J.G:

Ja det kan du, men ord kommer stå mot ord om ni inte skrev ett kontrakt och gav kopian till någon av parterna.

Jenny-”Så det är ok att råna någon om man är full och den man rånar också är full?”
En mer korrekt liknelse vore väl- ”är det ok att låna pengar av en kompis om båda är på fyllan”?

”Men om våldtäktsmannen är så gott som nykter och offret har nästintill däckat?”

Då handlar det inte om våldtäkt, utan om sexuellt utnyttjande och skall i så fall skrivas så här:

”Men om gärningsmannen är så gott som nykter och offret har nästintill däckat?”

Jag fattar inte att folk skall ha så svårt att skilja på våldtäkt och sexuellt utnyttjande?
Är det feminismen och deras nyspråk som förvridit huvudet på er?

Begreppet sexuellt utnyttjande har också en straffskala….

Därav anledningen till att det ”bara” är ca 250 som leder till fällande dom gällande våldtäkt, de andra handlar möjligen om sexuellt tvång eller sexuellt ofredande eller sexuellt utnyttjande när det granskas närmare, och gärningsmännen frias för våldtäkt men fälls för gällande alternativet istället. Om det är frivilligt har inget brott begåtts, även om man varit onykter.

https://polisen.se/Lagar-och-regler/Om-olika-brott/Fakta-om-sexualbrott/

@Dolf: jag tror att det finns ganska gott om pärlor, men de är lite svåra att hitta. De som är ganska nöjda med livet och reder ut problemen/oklarheterna med den det berör, de behöver inte gå till media och bloggar för att få ut sin frustration. De finns där i vardagen, möjligtvis undrar de om de ska orka säga emot de frustrerade för de verkar så arga och oresonliga.

@Anders Senior:

Jag måste rätta mig själv, är du full är det tydligen våldtäkt också nu för tiden…

”Den som utnyttjar någon som sover, är medvetslös, berusad eller påverkad av annan drog, psykiskt störd, sjuk eller på annat sätt är i särskilt utsatt situation döms också för våldtäkt.”

Detta sätter ju därmed vissa av de andra begreppen ur spel.
Vilket i mina ögon är lika fel som att införa en särskild ”kvinnofridslag” istället för att se till att domstolarna dömer alla, oavsett kön, enligt prejudikaten om hemfrid.

Fan, är det de fallande PISA resultaten som börjar avspegla sig även i rättsväsendet?

@Andreas:

Jag kan väl hålla med om att en del kvinnor har väldigt svårt att se detta från flera perspektiv än sitt eget (detsamma gäller säkert en del män).

Men det som komplicerar det hela är att det kommer att tillkomma en (minst) liten oskyldig part efter ca 9 månader. Och hur ego de biologiska föräldrarna än är, så borde inte nytillskottet få ta smällarna av det.

Det blir en komplicerad fråga där huvudpersonen inte borde vara nån av de 2 det började med, men det är lätt att glömma. Därför har jag faktiskt svårt att tycka synd om män som gett sig in i ”leken”, men det betyder inte att jag har nåt till övers för de kvinnor som utnyttjar detta. Ibland är det helt enkelt svårt att enas om vad som egentligen är rättvist, och för vem.

@Jenny: Vasectomi är annars en rätt enkel procedur för den som inte vill ha fler barn och vill slippa lita på fruntimmer.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

ja, Dolf. Det finns ju tydligen flera alternativ, bla det som vi har nu.

Jag har dock inget universellt svar. Min poäng var bara att peka på att vi kan vara hur kategoriska som helst och tycka att han/hon är ansvarslösa svin, och agera därefter. Men vill vi att barn ska ha så bra förutsättningar som möjligt (vad nu det innebär), så får vi kanske tulla lite på vårt hämndbegär mot ”motståndaren” och acceptera att allt inte blir rättvist i slutänden.

En (halvdålig) liknelse är ansvaret för sin klubba i ishockey. Om motståndaren skadas av min klubba i hockey spelar det ingen roll om det var med flit eller inte, det är mitt ansvar att hålla ordning på klubban och allt som händer med den är mitt ansvar. Och då får jag även ta konsekvenserna av detta. Inte alltid rättvist, men solklara spelregler. Och det är kanske nåt vi får acceptera´när det gäller barn, håll ordning på ”klubban”.

@Frogfish:

Även om beslutet att inte göra abort skulle vara dumt, så kan inte mannen lastas för det då det inte är hans val.

Det du säger är i princip att en kvinna inte själv kan ta hand om ett barn, utan att mannen som inte förstod hur oansvariga kvinnor är måste stå till svars för hennes dåliga beteende samt dåliga möjlighet att ta hand om ett barn.

Isåfall borde vi ju förbjuda inseminering för ensamstående kvinnor?

Nej, oavsett vad man tycker om ensamadoption eller inseminering så är det rättvisaste alternativet enkelt:

Den som bestämmer över barnets födelse eller abort tar också det slutgiltiga ansvaret.

@Andreas:

Oavsett hur du sätter upp saker i teorin så stämmer inte alltid verkligheten överens med din teorivärld.

Vad ska du göra om du blir far ”mot din vilja”? Skita i ungen? Låta han/hon höra hela livet att din farsa tyckte det var kul att göra dig, men vill inte veta av dig? Det funkar inte i min värld.

När barnet väl är fött så trumfar det dina ”orättvisor”, det är väl bara att acceptera. Annars ska du inte ha sex med kvinnor som kan bli med barn. Detsamma gäller för kvinnor. Sen har de via biologin möjlighet att välja i ett senare läge, men vad ska du göra åt det? Fram till sexakten har ni lika stora valmöjligheter, efter det är inte världen rättvis, deal with it.

Du låter som en feminist som klagar över att hon är mindre än män för att de männen snott hennes mat.

@Frogfish:

Kvinnan bestämmer dock över barnets existens till att börja med.

Om jag som man vill ha barnet, så kan jag inte tvinga kvinnan att behålla det.

Jag kan inte heller tvinga henne att abortera.

Så barnet är helt och hållet hennes val.

Om man har fullständig kontroll över ett beslut, så ska man ta ansvar över vad man väljer.

Har man inget att säga till om, så kan man inte vara ansvarig.

Allt annat är ologiskt och orättvist. Även om du tycker att det ”känns fel” så kan du omöjligen påstå att det inte stämmer.

När män var förmyndare åt kvinnor så var det logiskt att lasta mannen, men inte om könen ses som likvärda.

@Frogfish:

Vad är det för människa som vänder ryggen till ett barn som han (i det här fallet) är far till?

Gissningsvis ungefär samma typ av människa som låter döda det barn hon inte vill bli mor till?

(Nej, jag är inte abortmotståndare. Jag reagerar bara på att du tycks ha så olika måttstockar för män och kvinnor.)

@Frogfish:
När det gäller barn är det nog lättare att argumentera utifrån principer, så länge man inte har några. (Barn alltså) Så var det i alla fall för mig. Men sen när man har en parvel själv är det många principer som får flyga all världens väg. Och inte fattar man hur man kunnat ha så orimliga principer till att börja med.

Jag blir glad av din argumentering!

@Frogfish:

Olika måttstockar? Det tycker jag inte. Men förutsättningarna och insatserna är olika för män och kvinnor i detta.

Jag skulle kunna gå så långt som att säga att kvinnans beteende i så fall är värre än mannens – sett ur barnets perspektiv. Ett barn med en mamma men ingen (närvarande) pappa har goda möjligheter att växa upp och utvecklas. Särskilt i ett land där ensamstående mödrar får bidrag från staten.

Ett barn som inte får födas har naturligtvis inga möjligheter alls.

Du argumenterar för att en man kunna tvingas försörja ett oönskat barn (och, om vi ska vara ärliga, även dess mor i viss omfattning). En kvinna ska ha rätt att välja helt på egen hand om hon vill ha ett barn. Jag undrar hur du kan undvika att se att det är dubbla måttstockar?

@Ulf T:

Observera att jag även tycker att kvinnor ska ta hand om sina födda barn. Bara för att kvinnan kan välja abort och mannen ej betyder inte att han inte har nåt val, bara att kvinnor har ett val till. Kvinnan måste få ha rätt att bestämma över sin egen kropp, allt annat är ju befängt. Och att en förälder ska kunna säga att den skiter i sitt barn (med statens välsignelse) ANSER JAG vara helt fel.

Och jag är helt övertygad om att de flesta kvinnor tar ansvar för sina beslut (liksom de flesta män). Men att det skulle sanktioneras från staten att föräldrar ska kunna skita i sina barn tycker jag helt enkelt är fel. Sen får ni tycka att det är olika måttstockar hur mycket ni vill. Men innan insatserna är desamma för kvinnor och män så är det svårt att tycka att exakt samma måttstock ska användas.

Men jag förstår att min åsikt att barnets behov trumfar faderns (i det här fallet) ovilja att ta hand om sitt barn är kontroversiell här. Och jag accepterar det, men acceptera även min åsikt att man ska ta hand om sina barn.

@Tommy:

Eftersom förutsättningarna och insatserna är olika för män och kvinnor i detta kan de omöjligen ha exakt samma måttstock. Den dagen du kan föda barn får du precis samma val som kvinnan.

Och jag har redan sagt att jag inte anser att ett aborterat foster är ett barn.

Till alla: Oavsett vilka argument ni ger kommer jag ALDRIG att skita i ett ev barn jag varit med att skapa. Och det är den värld jag lever i och är beredd att acceptera. Det gör också att jag uppträder efter det i mina förhållanden med kvinnor. Att sedan kvinnan har större beslutanderätt i detta stör inte mig, stör det er så försök påverka lagstiftarna, mig får ni svårt att omvända till jag-skiter-i-mina-ungar-klubben.

@Frogfish:

Eftersom förutsättningarna och insatserna är olika för män och kvinnor i detta kan de omöjligen ha exakt samma måttstock. Den dagen du kan föda barn får du precis samma val som kvinnan.

Om män har rätt till ”juridisk abort” enligt Dolfs förslag har män och kvinnor så lika måttstock som biologin tillåter.

@Tommy:

Grattis till dina ev barn. Det måste ju vara höjden av lycka att få veta att ens far ville veta av en så lite att han tom skrev ett kontrakt för att slippa barnet.

Vi har helt enkelt alldeles för olika syn på det här. För att citera en tidigare kommentator: Deal with it!

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

Ja, det har jag. Och jag tycker det är alldeles för mkt teknikaliteter inblandade. Finns det ett barn så finns det ett barn, det går inte att snacka bort med ett kontrakt med en massa finstilt. Som jag sagt tidigare är det här ett område där att det blir rätt kanske inte alltid är det detsamma som fullständig rättvisa för alla parter. Min åsikt i detta är dokumenterad ovan. Vi tycker helt enkelt olika.

@Andreas:
Det du skriver är helt enkelt fel. Kvinnan har idag slutlig beslutanderätt om abort, du har gjort ditt val tidigare (när du accepterade risken att skapa ett barn).

Så ser det ut, oavsett vad du påstår.

@Frogfish: Tur för kvinnor och barn att män av din sort är i majoritet.

Och kvinnan får alltid stå med konsekvenserna av en oönskad graviditet. Genomgå en smärtsam abort med det risker det innebär eller ännu större risker med fortsatt graviditet och förlossning. En man kan alltid välja att bara dra i det läget och är inte skyldig att hjälpa och stödja kvinnan alls under graviditet nyförlösthetsperioden.

@Frogfish: Din åsikt har i princip alltid varit min. På senare tid har hag ändå märkt av en glidning av mina åsikter och de börjar nu närma sig principen ”juridisk abort”. Tillåt mig att lägga fram en kanske annorlunda synpunkt.

När man pratar om ansvar mot ett barn menar man oftast det emotionella ansvaret och det finansiella ansvaret. Det emotionella ansvaret innebär att vara där för sitt barn, att vara pappa för barnet. Men det finns ingen lag idag som tvingar någon att vara pappa för sitt barn. Det är fullt tillåtet att aldrig någonsin träffa sitt barn.

Lagstiftningen rör enbart det finansiella ansvaret. Man måste hjälpa till med pengar. Emellertid säger lagen ingenting om hur pengarna ska användas. Mamman är fri att supa upp pengarna om så önskas. Av den anledningen har jag svårt att förstå varför jag som man har ett ansvar.

@Tommy:

Vi står helt enkelt så oerhört långt ifrån varandra i detta. Är du nöjd med ditt sätt att se på saken så kör på.

Och att ta ansvar för de barn man sätter till världen har inget med feminism att göra. Bara den kommentaren gör mig säker på att du och jag har absolut inget gemensamt (av betydelse).

Jag faller i pärlfacket på alla punkter utom denna:

Du vet att pojkar är stökiga när de växer upp. Men var det så farligt? Kanske tog de sig friheter som att de klämde dig på brösten och annat av det slaget, saker du aldrig skulle acceptera som vuxen kvinna, men du ser det som en del av uppväxtprocessen och lider inte av ”övergreppen” idag. Du kanske till och med lite hemligt för dig själv uppskattade en del av dem.

Mina bröst har alltid varit väldigt känsliga och trots att det bara en gång har hänt att någon tagit på dem mot min vilja äcklas jag fortfarande när jag tänker på det. Jag var kanske 14 år, steg ut ur en hiss, och en för mig okänd person som steg in i hissen rörde mina bröst med flit. Det hade varit lika obehagligt om personen ifråga hade kört upp ett finger i min röv. Helt på allvar, det kändes verkligen hemskt.

Att skriva att flickor till och med kanske i hemlighet uppskattar övergrepp är väldigt riskabelt. Jag tror jag vet vad du menar, men att använda ordet övergrepp är kanske inte det bästa.

@Johan:

Ok, jag kanske uttryckte mig fel. För att förtydliga: var och en får tycka som de vill.

Sen vill jag återigen påpeka att detta är MIN SYN på det hela. Jag har svårt att förstå att det kan vara så kontroversiellt att JAG vill ta ansvar för de barn JAG hjälpt till att sätta till världen. Det måste väl finnas värre saker i världen än mitt beslut i detta?

Move on!

För mig är det här en fråga där man bör ha ett barnperspektiv hellre än ett jämställdhetsperspektiv. Det är därför Frogfishs argument värmer mitt hjärta så…

Jag vill för övrigt hålla med Anna. När jag var 10-11 och välutvecklad var det en kille i min klass som brukade jaga mig och klämma. Jag var ganska utanför och tyst i min klass, och det var så oerhört svårt för mig att protestera utan att dra uppmärksamheten till att det hände (vilket jag skämdes så mycket för), samt att det fanns en rädsla att hamna ännu mer utanför. Jag var så äcklad! Och äcklet inför mina egna bröst, som blev följden, har följt mig ända upp i vuxen ålder.

Det jag däremot har förstått på senare år var att den killen faktiskt inte hade möjlighet att utläsa av mitt beteende hur obehagligt det var för mig…

@Alith: Precis. Lagen är alltså felaktig som den ser ut nu och borde därför tas bort.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Jag är inte gramse, du får ha din åsikt. Det är bara lite personligt för mig. Och Jag vill att barn ska ha (ungefär) samma förutsättningar, om det är möjligt. Om barnet får drägliga ekonomiska förutsättningar på annat sätt (staten) så är det ok för mig. Men jag tänker inte i rättvisetermer när barn är inblandade (för vuxna alltså).

Sen uttryckte du dig så hedervärt i en annan tråd att du har många ”poäng” som det kan knapras på innan jag blir purken… Det handlade om att den som inte kan hålla ett avtal med den som står en närmast inte går att lita på när det gäller att styra ett land (eller hur du nu uttryckte dig). Det fann jag väldigt sympatiskt…

@Frogfish:

Vi står helt enkelt så oerhört långt ifrån varandra i detta. Är du nöjd med ditt sätt att se på saken så kör på.

Och att ta ansvar för de barn man sätter till världen har inget med feminism att göra. Bara den kommentaren gör mig säker på att du och jag har absolut inget gemensamt (av betydelse).

Jag försöker inte övertyga dig om att min åsikt är bättre än din. Jag påpekar bara att du använder dubbla måttstockar och vill ge män färre rättigheter än kvinnor (vilket är typiskt feministiskt).

Tycker du att det är att ta ansvar för det liv man skapat att abortera det, men inte att låta det leva och växa upp (om än med bara ena biologiska föräldern)? I så fall har vi definitivt inget gemensamt.

@Alith:

För mig är det här en fråga där man bör ha ett barnperspektiv hellre än ett jämställdhetsperspektiv. Det är därför Frogfishs argument värmer mitt hjärta så

Hur kan det vara bättre ur ett barnperspektiv att bli dödad än att få leva? Javisst vore det hemskt att veta att ens far inte ville veta av en, men det finns massor av barn i Sverige i dag som lever med en förälder för att mamma eller pappa inte vill veta av dem. Vad är skillnaden?

Jag har själv ett barn, som blev till utan att det var min avsikt. (Jag är, i efterhand, tämligen säker på att det var mammans avsikt, dock.) Jag skulle aldrig ha valt att inte ta mitt ansvar, precis som många kvinnor aldrig skulle välja abort.

Men precis som några kvinnor väljer abort – och ska ha den rätten – borde män i motsvarande situation kunna välja den juridiska varianten om deras livsåskådning medger det. Allt annat är ojämställt.

@Tommy:

Jag har förklarat hur jag ser på det hela om och om igen ovan. Om det inte passar dig så får det väl vara så. Som jag skrev har vi helt olika sätt att se på detta (troligtvis det mesta i livet).

Och när det gäller abortdebatten är det du som drar in det hela tiden. Och vill du diskutera abort så gör det med nån som vill diskutera det med dig, jag vill det definitivt inte.

Och vill du måla på mig att jag är feminist så får du väl göra det.

Hoppas det räcker så, eller ska du kalla mig fler saker (du behöver inte svara)?

@Ninni:
Jag har redan sagt att barnets bästa är det viktigaste för mig. Så om staten går in i stället (där det behövs alltså) då är det (mer i alla fall) ok för mig. Men Frogfishs synsätt kommer ändå alltid att vara mest sympatiskt för mig. Våldtäkt är ju en helt annan sak, och där behöver väl samhället i första hand bli varse att det kan ske.

@Frogfish:
Jag har inte kallat dig för något. Jag hävdar att du använder dubbla måttstockar och att det är något som är typiskt för feminister, men jag har inte (avsiktligt) antytt att du är feminist för det.

@Alith:
Du skrev att Frogfishs argument värmde ditt hjärta. Han(?) kallar fysisk abort att ta ansvar för det liv man skapat, men säger att juridisk abort inte är att ta ansvar.

Jag håller med om det senare, men inte om det förra. Den bild jag fått av dig av det du skrivit tidigare gjorde att jag blev förvånad av att du tycks hålla med om att fysisk abort var bättre än ett barn som växer upp med en biologisk förälder.

@Alith: Jag tror du förväxlar frogfish’s synsätt med hans åsikt att man ska ”ta sitt ansvar när man blivit pappa”. Jag tenderar att helt hålla med honom där. Ur en strikt moralisk synvinkel så skulle jag ha svårt att ignorera ett barn som jag var far till.

Men det är en annan sak. Det vi diskuterar är huruvida en man ska tvingas att ge pengar till en kvinna för ett beslut hon är ensam om att fatta. Pengar som dessutom ska användas helt enligt kvinnans gottfinnande.

Jag ser ingenting sympatiskt i en sådan syn. Tvärtom, jag ser det som ganska osympatiskt. Och att ”alla får tycka vad de vill” klingar ihåligt när alla måste göra i enlighet med den synen.

@Alith:

Det var inte just det som värmde mitt hjärta, utan att han (förutom att han var för abort, vilket ju de flesta svenskar är) inte i första hand tänkte i rättvisetermer mellan man och kvinna, utan satte barnet i fokus. Man tar ansvar för barn man sättet till världen, oavsett hur orättvist det verkar för en själv.

Om det vore så, då hade det inte blivit någon diskussion mellan Frogfish och mig, för då hade vi varit överens. Kanske du kan hjälpa mig förstå resonemanget, för jag fattar fortfarande inte trots att Frogfish säger sig ha förklarat det hela om och om igen.

En kvinna som blir gravid men inte vill bli mamma kan göra fysisk abort.
En man som gjort en kvinna gravid men inte vill bli pappa skulle kunna göra juridisk abort om det bleve legalt.

Med barnet i fokus: hur kan det vara bättre (och mer hjärtevärmande) att inte få födas än att få leva och växa upp, om än utan sin biologiska pappa?

Mamman som väljer att föda barnet trots att pappan inte vill bli pappa kommer rimligen att älska barnet och göra sitt bästa för att det ska få en bra uppväxt. Hon kanske träffar en ny man som accepterar att stå för fadersrollen trots att han inte är barnets biologiska far.

Det jag vill få fram är att det inte nödvändigtvis (eller ens troligtvis) blir så att barnet far illa. Massor av barn växer som sagt redan i dag upp med bara den ena föräldern.

Frogfishs argument påminner mig om Hillary Clintons beryktade yttrande om att det är kvinnors som drabbas värst av krig eftersom de får mer att göra när deras män och söner dödats.

Så länge det finns liv finns det hopp. Utan liv, inget hopp. Så ser jag på saken.

Att hävda att det är avskyvärt för en man att inte acceptera sin fadersroll (vilket inte behöver vara katastrofalt för barnet) och samtidigt säga att det är helt acceptabelt för en kvinna att inte acceptera sin modersroll genom att beröva barnet hela dess framtid och allt hopp … det är för mig obegripligt, ojämställt och misandriskt. (Jag ber om ursäkt för formuleringen; det är inte min mening att skuldbelägga kvinnor som gör abort – jag vill bara göra alternativen tydliga i just den här dikotomin.)

Varför är juridisk abort förkastligt men inte fysisk abort? Jag tycker båda borde vara möjliga (men att ingen av dem skulle användas i den bästa av världar).

Men jag är öppen för att ändra åsikt om någon bara kan förklara på ett övertygande sätt.

@Tommy:

”Han(?) kallar fysisk abort att ta ansvar för det liv man skapat, men säger att juridisk abort inte är att ta ansvar.”

”Frogfishs argument påminner mig om Hillary Clintons beryktade yttrande…”

Nu blir jag nästan förbannad. Det var av precis den här anledningen jag inte vill diskutera med en sån som du. Var f*n har jag skrivit att abort är att ta ansvar för det liv man skapat?

Lägg av nu, och ge f*n i att försöka dra igång en abortdebatt där du blandar in mig (med ljug dessutom).

Jag har väldigt tydligt skrivit hur jag skulle agera om jag blir ”oväntad” far. Att du inte förstår kan jag inte ta ansvar för.

INGENSTANS skriver jag att abort är att ta ansvar för liv, angående abort har jag enbart beskrivit vem JAG TYCKER har bestämmanderätt. Juridisk abort har jag inte ens nämnt.

Du argumenterar oärligt, du skriver OM mig med andra debattörer, du vantolkar och jämför vad jag skriver med Hillary Clintons oärliga uttalanden och du har helt enkelt en j*vligt taskig och kass attityd när du debatterar.

Återigen (jag har bett dig tidigare), fortsätt INTE att adressera mig. Jag vill inte bli förknippad med dig. Lägg ner, det måste väl finnas andra att argumentera med (och om)?

@Tommy: Det finns ganska övertygande statistik som visar att risken för att hamna snett är mycket större om man växer upp utan pappa. Risken för att hamna i brottslighet, etc är betydligt högre för barn till ensamstående mödrar.

Det förtar dock inte kärnan i argumentet. Om man hade varit oroad över ovanstående så hade man antingen tvingat pappan att vara en aktiv pappa, tvångsadopterat bort barnet till en familj med två föräldrar eller tvingat kvinnan att göra abort.

Inget av dessa alternativ är sannolika att inträffa. Istället tvingar man mannen att ge spritpengar till kvinnan. DÄR ligger problemet. Lagen har inte ett skvatt med ”barnperspektiv” att göra. När man diskuterar problemet så hamnar man ändå ALLTID mot det argumentet. ”Man ska ta ansvar för barn man sätter till världen”.

Om folk verkligen ansåg det så vore det väl bättre att tvinga papporna att spendera tid med sina barn?

@Redaktionen

Eftersom jag om och om igen blivit ”tolkad och extrapolerad” till saker jag varken skrivit eller menar trots att jag flera gånger undanbett mig det, så känns det meningslöst att ha mina tankar angående detta i denna tråden. Jag påstås ha en massa åsikter i abortfrågan jag inte har, och när mina kommentarer inte ”duger” så skarvas det vilt om vad jag kanske kunde ha menat (för att passa skruvade argument).

Jag önskar att få alla mina kommentarer i denna tråd borttagna, eftersom jag inte kan stå för de ”extrapoleringar” av dem som fortsätter i evighet. Tacksam om det gjordes asap.

Jag vill att mina skattepengar ska gå till arbetslösa, sjuka eller på andra sätt ”svaga” människor. Eller barn- och äldreomsorg. Inte ”oh jag vill ha ett barn” eller ”fan jag gillar inte kondom alltså”.

@Jenny:
Jag tror det var första gången jag sett miljöskäl anföras i abortfrågan.

Även om jag håller med dig principiellt när det gäller att vissa individer utnyttjar samhällets trygghetssystem, så ser jag inget riktigt bra alternativ. Det kommer alltid att finnas vampyrer som utnyttjar goda människor. Det gäller bara att de inte blir för många.

Om man anser att kvinnan ska ta hela ansvaret för en graviditet och det kommande barnet så undervärderar man verkligen mannens roll i det hela.

Har du utläst en sådan åsikt någonstans i den här tråden, eller är det bara en generell reflektion?

Självklart är båda föräldrarna lika ansvariga, förutsatt att allt skett med normalt samtycke. Men lika lite som en våldtagen kvinna ska hållas ansvarig för att hon blir gravid bör ju en våldtagen, utnyttjad eller lurad man hållas ansvarig för att en kvinna använder honom för att bli gravid.

Jag är allergisk mot tanken på att man ska vara ansvarig för något man inte kan råda över (exempelvis radikalfeministers kollektiva skuldbeläggning av alla män när det gäller våldtäkter).

@Frogfish: Jag kan åtminstone delvis hålla med dig i kärnfrågan men det här är ju bara trams. Om du inte gillar att ditt namne ”Frogfish” tolkas felaktigt så föreslår jag att du omedelbart slutar att kommentera överallt på internet.

Jag har haft åsiktskillnader med Dolf, men här handlar han helt korrekt. Att dessutom erbjuda ett gästinlägg för att klargöra din åsikt är något som ytterst få bloggare skulle göra. Jag skulle det inte.

Så mitt råd är att du slutar kommentera då du uppenbarligen inte begriper poängen med kommentarer.

@Jenny:

Vill minnas att jag läste någonstans, att en stor kvinnolobby aktivt motarbetade ett manligt p-piller.

Var visst någonting om att inte vilja förlora den makt som beslutande-rätten om reproduktionen ger.

MVH

Jag har ingen bestämd åsikt i abortfrågan, men en kvinna som behåller ett barn avlat tillsammans med en man som hon vet att hon inte kommer att leva tillsammans med har onekligen ett dilemma. Genom att inte göra abort försämrar hon märkbart sina chanser att få en ny partner. En kvinna i åldern 20-30 med barn har faktiskt inte samma attraktionsvärde i mäns ögon som en kvinna utan barn. Hennes nya man måste nämligen åtminstone delvis anpassa sig efter en annan mans barn, vilket innebär att övervinna vissa biologiska spärrar.

Men jag kan föreställa mig att det händer att någon kvinna bedömer att den man hon inte kommer att leva tillsammans med har så pass ”bra gener” att investeringen är värd att göra och sedan får någon annan man helt enkelt vara livskamrat.

@Frogfish:

Synd om du lämnar.

Jag reagerade också på att de talade om dig i tredje person, men det spiller ju över på dem och ger mig istället sympatier för dig när jag som inte deltar i diskussionen läser det.

Jag håller inte alltid med dig i sak, har nog inte ens tänkt i dem banorna, men jag tycker dina inlägg brukar utmana mitt tankesätt och vara värda att fundera vidare på och reflektera över.

Därför skulle jag inte vilja gå miste om dina kommentarer.
Bara så du vet.

@Anders Senior:

Jag reagerade också på att de talade om dig i tredje person, men det spiller ju över på dem och ger mig istället sympatier för dig när jag som inte deltar i diskussionen läser det.

Så därför talar du om mig i tredje person (pluralis, dessutom)?

Jag har förklarat varför det blev så att jag skrev i tredje person i en kommentar, och även bett om ursäkt för det. Vad mer begär du?

@Erik:

Jag ska utveckla min ståndpunkt lite grann för din skull.

Abortmotståndare brukar dra upp det här med att varje liv är värt exakt lika mycket, det är det inte. Vi går inte precis på knäna för att hjälpa dem som har det svårt. Vi har till och med svårt för att hjälpa dem som står oss närmast. Så allas liv är inte lika mycket värda. Men det är väldigt lätt att anklaga en kvinna som är ofrivilligt gravid, det är ganska riskfritt att göra det och man kan sitta och dra ut på sina argument i all oändlighet och det är bara så j***la tröttsamt.

För mig är det en icke fråga egentligen. Av den enkla anledningen att kvinnor alltid har gjort abort, om det varit lagligt eller inte, om man varit fattig eller rik. Vi tar Malmö som exempel. Här fanns förr något som kallades barnrikehusen, jag orkar inte dra hela historien. Kvinnor som inte ville ha fler barn gjorde abort på sig själva med galgar osv. Ibland gick det bra ibland inte. Nyligen hittades massor av lik efter aborterade foster i Thailand….. där det är strängt förbjudet att göra abort. Osv. du förstår.

I låglöneländerna finns det som du säger en kultur av att skaffa många barn precis som det var i Sverige när vi var ett låglöneland. Utbildning och högre standard är boten på det. Se så bra det gått för Nepal.

Jag tror att det finns kvinnor runt om i världen som hade skaffat färre barn om de kunnat, kvinnor brukar vilja att ALLA deras barn överlever, varför annars investera så mycket och kanske till och med dö på kuppen? Eller bli vanställd osv.?