Detta är den sista delen i min kommentar av Colin Stokes TED-talk ”How movies teach manhood”. Här hittar ni del 1 och del 2. Vid det här laget har vi nått in på 9.30 av själva videon och kommenterat hur Stokes påstående om vad filmer lär pojkar inte ens håller sig till sanningen inom ramarna för Bechdeltestet.
Stokes argument utifrån Bechdeltestet var att den berättelse som pojkar skulle uppfatta är att hjältens jobb är att ”besegra skurken med våld och få belöning från en kvinna som saknar vänner och inte talar”. Det sistnämnda är ren lögn. Det enda testet sade någonting om var huruvida hon talade med en annan kvinna utan att det handlade om en man. Vad som faktiskt kritiseras i testet är att de flesta filmer handlar om heterosexuella relationer där mannen och kvinnan pratar med varandra. Bechdeltestet säger ingenting om hur mycket kvinnan pratar så varifrån kommer Stokes påstående att kvinnan som hjälten får sin belöning från ”dont speak”?
Finns det en förklaring på detta eller får man ljuga ihop vad som helst som ursäkt för manshat? Temat för de här tre inläggen är alltså att hur mansförakt leder till dålig kunskap och här ljuger han till och med om logiken i Bechdeltestet. Den här diskussionen visar sig för övrigt snabbt vara ett svepskäl för att byta ämne. Inom kort kommer han in på just de saker som han påstod att han inte trodde hade med saken att göra. Popkultur och våldtäkter. Han vill verkligen få skylla våldtäkter på populärkultur. Haken är att han vill kunna göra det utan ett dyft bevisning.
Istället drar han historier utan sammanhang, gör oroade miner, lämnar sina trådar oavslutade och försöker på alla sätt att få publiken att göra jobbet åt honom. Efter att ha hållit på tillräckligt länge med detta manipulativa beteende så låtsas han att han har presenterat bevisning och går vidare till själva poängen: Hur han vill utnyttja förekomsten av våldtäkter och populärkulturens berättelser (vars samband han aldrig styrkt) som motivering för sexism mot pojkar. När han väl kommer från till sin poäng visar den sig vara ”Everything girl = good, everything boy = bad”
we have tools at our disposal like girl power and we hope that that will help but I also wonder is girl power gonna protect them if at the same time actively or passively we are training our sons to maintain their boy power
Här har vi det alltså svart på vitt. Han vill inte bara stärka flickor, han vill försvaga pojkar. Detta för att han av någon outgrundlig anledning menar (helt utan bevis) att det skulle skydda kvinnor från våldtäkter. Alternativt så låtsas han bara tro det för att få en ursäkt att attackera pojkar. Med tanke på hur många gånger han behövde ljuga för att komma fram till det här kan man undra om han inte började med pojkhat som utgånsläge för att sedan leta ursäkter. Ärligt talat kvittar det varför han är sexist och förespråkar diskriminerande behandling av pojkar. Det räcker med att han gör det.
I think that we have got to show our sons a new definition of manhood
Det tror jag också. Skillnaden mellan mig och Stokes är att när jag pratar om ”manhood” handlar det om saker som är bra för pojkar medan Stokes likt många andra feminister inte bryr sig om den saken alls. En del av er kan säkert redan nu gissa hur hans förslag kommer att se ut. Ni kommer ihåg det där som Katherine Young och Paul Nathanson sade om ohälsosam manlig identitet hoppas jag? Det finns två strategier för män för att hantera mansförakt. Den ena är att mannen skall distansiera sig från män. Gissa hur Colin Stokes uppfostransideal av pojkar ser ut?
I think we really need to show a new model for them. How a real man is someone who trusts his sisters and respect them and wants to be on their team and stands up against the real bad guys who are the men who wanna abuse the women
Och där har vi svart på vitt hur den här versionen av jämställdhet ser ut. De flesta som har de här åsikterna är inte dumma nog att uttrycka dem öppet men här sägs det på ett sätt som inte går att missförstå. BOY = bad, GIRL = good. Målet för en pojke är att upplösa pojkars lag (de onda) och hamna på flickors lag (de goda). Målet med jämställdhet är här inte att könen skall bli jämställda med varandra. Målet är att skicka klockan några hundra år tillbaka och återgå till medeltida kvinnosyn. Alla pojkar skall tränas från att de är små att vara på kvinnor sida så de kan galoppera iväg och värna jungfrur i nöd.
Kvinnan som fostrande norm
Alltihop det här leder tillbaka till den manssyn som jag har skrivit om både i inlägget om Offerperspektivets makt (threat narratives) samt i min kritik av Mansutredningen del 2. Män bedöms inte som självständiga individer utan den manliga identiteten blir helt beroende av att vara till nytta för kvinnor:
Det här med mannen som redskap för att göra livet lättare för kvinnor och gynna samhället är om något en manlig könsroll, men inte en som genusfolket brukar prata om – utan en som de deltar i och bidrar til. Denna mansroll anses nämligen gynna kvinnor
Denna manssyn är i sig en ojämställdhet som pressar män att prestera mer än kvinnor. Det är alltså fullkomligt kontraproduktivt att tro att det här skulle innebära mer jämställdhet. Tvärtom så kan ju män inte alls vara jämställda, de behöver samla makt så de kan försvara kvinnor mot andra män eller hur? Här måste man ställa frågan om människovärde: Varför skall män bedömas efter hur nyttiga de är för kvinnor?
Seek out the heroines who show real courage, who bring people together and nudge our sons to identity with those heroines. And to say I wanna be on their team
Här handlar det alltså om att begränsa barns val till de kollektiva identiteter som vuxna gillar bäst. Där har vi verkligen jämställdhet som den ser ut ur en manshatares ögon. Vad de vill är att helt avskaffa manlig identitet och se till att den enda identitet som erbjuds är kvinnlig identitet (flickor är så duktiga, pojkar är så hemska – skall folk med den åsikten prata om jämställdhet?). Pojkarna skall försöka vara någonting de inte är och göra saker de generellt har sämre förutsättningar för. Men kruxet med detta är att vi har den andra strategin som Nathanson och Young berättat om. Kommer ni ihåg hur den ser ut?
If I can´t have a healthy male identity I am gonna have an unhealthy one thank you very much – Paul Nathanson
Vad det innebär i praktiken är att människor som fråntas möjligheten att ha en positiv kollektiv identitet (med tillhörande kultur) inte sällan väljer en kollektiv destruktiv identitet framför avsaknad av kollektiv tillhörighet. Hade jag pratat om främmande folkgrupper så hade jag inte ens behövt förklara det här för alla vet att många invandrare hellre håller fast vid hemlandets kultur även när den är dålig för dem. Och det faktum att jag skall behöva påpeka att samma sak gäller för pojkar och män visar bara alltför tydligt hur det politiskt påhejade mansföraktet skadar nivån av kunskap. Jag påminns om socialantropologen Steven Sampsons text: Livet efter feminismen: från ”governmentality” till ”fementality”
Min egen erfarenhet av att diskutera genuscertifiering som en ny form av förmynderi innehöll flera överraskningar. Den största överraskningen var antalet människor som kontaktade mig och berättade att samma ”genusmaffia” fanns på deras institutioner och att de inte vågade göra något, samtidigt som de insisterade på att jag var ”modig” som tog upp ämnet. När jag bad dessa människor att även de skulle skriva en debattartikel eller öppet ventilera sitt missnöje möttes jag av svar som ”Vi går på äggskal” eller ”Du måste förstå min position här” etc.
Stokes dumheter stannar dock inte där utan som avslutning börjar han babbla om hur hans dotter föredrar Obi-Wan Kenobi och vilken vis man som Kenobi var jämfört med de andra. Här borde någon verkligen säga åt Stokes att sluta referera till Stjärnornas krig-filmen som han inte kan något om. Vad han inte säger ett ord om är nämligen hur Kenobi blev den han är i den filmen? Hur skapades den karaktär som Stokes och hans dotter beundrar? Jo genom allt det där krigandet som han ägnat sin TED-talk åt att klaga på. Vilket lätt kan konstateras med en blick på Obi-Wan Kenobi som ung (spelad av Ewan MacGregor)
Därmed kommer min sista poäng i den här serien. Nämligen det absurda med att hata pojkar/pojkkultur men beundra männen de växer upp till. Personer som vill sätta sig till doms över pojkar på det sätt Stokes förespråkar hur tror de egentligen att männen de beundrar blev till? Därmed återkommer vi till till något jag påpekat tidigare. Christina Hoff Sommers poäng att det är helt omöjligt att förakta den manskultur som producerat de män som kvinnor beundrar utan att även förakta kvinnorna som beundrar de männen.
Pingback: 50 shades of PMS-Cheerz? | WTF?
Alltså det här med negativ kritik mot manlighet framförd av en man har förvånat mig länge nu. Min tanke är, hur kan dessa tycka så olikt mig och tydligen de flest här? Vad jag förknippar med manlighet är trygghet, lugn, beskyddande, osjälviskt, pålitligt, mm, mm. Dessa attribut är det jag anser representerar den manliga förebilden. Aldrig skada och använda våld för egen vinning. Enda förklaringarna är att dessa män antingen ljuger sig blåa för att passa in, för de har en politisk agenda eller så saknar de helt enkelt erfarenhet av manliga förebilder i sin uppväxt.
Jag är till och med förundrad över att så många kvinnor inte ser det här heller så jag funderar om även dessa har alldeles för lite erfarenhet av den ”rätta” manligheten. Kan det vara så att det här är en backlash p.g.a. för mycket singelmammor? En kultur där man felaktigt försöker tuta i allmänheten att pappan är meningslös, bara för att de som inte har en pappa inte ska känna sig utanför?
Våldtäkt, våld mot kvinnor och övrigt omotiverat (inte beskyddande) våld är man weakness inte man power.
Pingback: Feminismens ointresse för kunskap och bildning | Jussi H. Lundell
Det här är på något sätt kärnan, för mig och det är just detta som gör att jag tycker så illa om feminismen av idag. För mig är målet att mäns människovärde och vår syn på män ska förbättras. Och här står jag så långt bort man kan komma från feminismen. T.ex. när man pratar om att män ska ”ta ansvar i hemmet” utan att någonsin lyfta vem det är som har tolkningsföreträdet för vad och hur detta ansvar ska tas.
@PNy:
Jag ser olika typer av manliga manshatare.
1. Det som Alison Tieman tar upp i detta filmklipp. Genom att rapa sin världsfrånvända rapparkalja om manlighet så blir han själv en Bob (4,57 in), dvs en hjälte.
Det är inte alltid, tror jag, medvetet. En del av dem, i synnerhet de yngre (födda på mitten av 80-talet eller senare), är uppväxta i ett mansföraktande samhälle så vissa tror på dyngan själv.
2. Den maktjagande. I dag är feminism är karriärsmöjlighet och det finns en viss typ av män som gör vad som helst för pengar eller/och status (eller att gå hem hos kvinnor).
Det slår mig när jag ser de värsta manshatarna på kvinnosidan det är att det är deras egen sexualitet och preferenser som spökar till det. LD skriver mejl till seriemördare, Fanny hade relation med en man med skumt beteende, en hel del av dem är gifta med maktmän.
Förblindade av sina egna preferenser för ”bad boys” så ser de inte att det inte är ”män som grupp”, utan de män som de väljer att ha en relation till, som beter sig illa.
Så vi är väl ganska lika i våra tankar kring detta?
@Ninni:
När LD skriver att hon hatar alla män, menar hon då ”alla män utom seriemördare”?
Jag har även funderar över att LD skrev att hon får orgasm typ 1 gång av 10 när hon har sex med sin man. Om vi säger så här – Jag kan förstå att hon ogillar män…
@MK:
”Jag har även funderar över att LD skrev att hon får orgasm typ 1 gång av 10 när hon har sex med sin man. Om vi säger så här – Jag kan förstå att hon ogillar män…”
Det är nog snarare tvärtom, jag kan förstå att en människa så full av negativa åsikter om män får svårt att få orgasm med en man.
@Ninni:
”Så vi är väl ganska lika i våra tankar kring detta?”
Ja det är vi nog, även om jag ibland funderar om jag har fel ibland så hamnar jag till slut här på den här siten med mitt samtycke.
@Erik:
”Det är nog snarare tvärtom, jag kan förstå att en människa så full av negativa åsikter om män får svårt att få orgasm med en man.”
Precis, sex handlar ju mycket om samstämmighet och se LD försöka utöva detta med män måste ju vara lika vanligt som att hitta snöbollar i helvetet. Och varför ska alltid dålig sex utgå ifrån att det är mannens fel då det förmodligen beror på båda?
@Erik:
”Det är nog snarare tvärtom, jag kan förstå att en människa så full av negativa åsikter om män får svårt att få orgasm med en man.”
Ha, bra poäng. =) Fast jag tänker så här: LD, som den högst medvetna feminist hon är, nöjer sig ju inte med vilken man som helst, utan har valt en av de bästa männen, ur det absoluta toppskiktet av män. Med hennes kriterier så väljer hon följaktligen *inte* en man som får henne att tända på alla cylindrar i sängen (men det förstår hon inte). Resultatet blir att hon har valt typ den bästa mannen på jorden, och ändå blir det inte bättre än så här… Hennes slutsats blir att män är fullständigt värdelösa (om de inte är seriemördare förstås).
@PNy:
”Och varför ska alltid dålig sex utgå ifrån att det är mannens fel då det förmodligen beror på båda?”
Nu ska jag vara lite motvalls här men generellt har mannen större möjlighet att påverka sexets kvalitet än kvinnan imo.
@PNy:
” Och varför ska alltid dålig sex utgå ifrån att det är mannens fel då det förmodligen beror på båda?”
Varför skall dålig sex utgå från ”felperspektiv” överhuvudtaget? Bättre att skapa bättre sexliv än att älta dåligt sexliv.
@MK:
Nu ska jag vara lite motvalls här men generellt har mannen större möjlighet att påverka sexets kvalitet än kvinnan imo.
Va är det för patriarkala idéer? ;D
Absolut inte, varför skulle det vara så? Man är själv bäst på sin egen njutning, vad man gillar, vad som känns bra eller mindre bra. Bara genom att vara bra på att förmedla det och ta en aktiv del i att skapa ett bra samspel, samt vara lyhörd kan sex bli bättre. Och det gäller lika mycket på båda håll.
@Erik:
”Varför skall dålig sex utgå från ”felperspektiv” överhuvudtaget? Bättre att skapa bättre sexliv än att älta dåligt sexliv.”
Alla tycker ju inte om samma saker och då är det viktigt att förmedla det här tydligt och inte tro att andra parten kan läsa tankar ifrån get go. Det här kan ju kanske vara pinsamt första gångerna men då kanske man också måste sänka kraven.
@Ninni:
”Va är det för patriarkala idéer? ;D”
Här har jag hittat en fråga där varken feminister eller jämställdister håller med mig verkar det som (fast med olika typer av argument). =)
Socialiseringsargumentet är att vi trots allt lever i en värld där det, generellt, inte är lika ok för en kvinna som för en man att visa lust, vara initiativtagande osv. Kvinnan lever med en rädsla att bli stämplad som för slampig om hon är för iniativtagande, berättat om saker hon vill göra osv. Det är svårt för henne att få mannen att känna sig trygg när hon leder, risken är istället att han blir otrygg (”hur vet hon att hon gillar detta, har hon gjort detta förut, med hur många då, OMG tänk om jag inte har lika stor kuk som den förra killen hon gjorde detta med…!”). Han däremot kan locka fram hennes dolda lustar genom att visa för henne att det är ok för henne att känna och uttrycka sin lust. Han kan få henne att känna sig trygg genom att leda. När han leder tar han på sätt och vis bort hennes ansvar för akten. Inte på riktigt, såklart, men det blir ju mer eller mindre implicit att det inte var hennes idé, det var bara något hon gjorde med en man hon älskar, och hon blir därmed inte slampig.
Biologiskt argument #1 är att kvinnan mer än mannen har undergivna tendenser och föredrar en man som tar initiativet. Den som tar/ges initiativet får även ett större ansvar för kvaliteten på det som följer.
Biologiskt argument #2 är kvinnans oändligt mycket högre potential för njutning, primärt pga förmågan till multipla orgasmer utan att behöva vila mellan. Att ge en kvinna a time of her life kräver mer kunskap/färdighet än tvärtom.
”Bara genom att vara bra på att förmedla det och ta en aktiv del i att skapa ett bra samspel, samt vara lyhörd kan sex bli bättre.”
This is all well and good, jag säger inte att du har fel, absolut inte. Men det finns olika nivåer av ”bättre”. Jag är kluven till många sexråd som ges i frågespalter osv. Å ena sidan måste alla råd som kan hjälpa människor att ha bättre sex applåderas, å andra sidan är många råd kontraproduktiva när det gäller att *maximera* njutning. (Det är för få av dessa sexexperter som verkligen vet vad de pratar om.)
Cliteracy-projektet är ett exempel på detta. Om det leder till att kvinnor njuter mer så är jag den förste att ställa mig upp och göra vågen. MEN det är också ett projekt som riskerar att begränsa människor till ställningar där man kommer åt att stimulera klitoris, och aldrig öppnar dörren för att nå ytterligare höjder (vaginal orgasm, anal orgasm, bröstorgasm, helkroppsorgasm, hypnotisk orgasm osv osv).
Kommunikation är bra, men många kvinnor önskar att han visste hur han skulle göra med henne, UTAN att hon behöver lära honom. Ja, det finns personliga preferenser, men 1) det finns en himla massa saker kvinnor har gemensamt med varandra, och 2) man kan lära sig hur man tar reda på de preferenserna utan att fråga efter dem, eller få dem berättade för sig (ja t.ex. genom att vara lyhörd).
Det dära sexet där man först ”sätter sig ner och pratar” om vad man tycker om osv, det kan absolut vara bättre än sex där man inte gör detta först. Men om vi tittar på studier om t.ex. peak experiences när det gäller sex så är det inte de tillfällena människor berättar om (och det är inte den typen av män som t.ex. Andrea Edwards egentligen vill ligga med).
Jag har både studerat och praktiserat det mesta som går att komma över om att ge kvinnor maximal njutning, både från utkanterna av PUA-världen och från mainstreamvärlden (well mest från PUA-världen faktiskt, för den är inte bekymrad av att vara PK). Jag har fortfarande inte stött på någon som förespråkar den fina och ack så politiskt korrekta ”båda har samma ansvar, man kan prata om det osv” OCH som samtidigt kan uppvisa att detta leder till högre njutning än andra filosofier, som oftast (tantra undantaget) på olika sätt innebär att mannen ”leder”.
@MK:
Här är vi djupt oense, kul
Att vara undergiven innebär inte ”att inte ta initiativ” eller att inte ta en aktiv del av ansvaret för det sexuella samspelet. Jag är definitivt uteslutande undergiven sexuellt, hur tar jag initiativ?
I en kommentar nyligen skrev jag om kvinnors olika klädkoder:
Med hjälp av kläder signalerar jag inte bara att jag vill utan även hur jag vill. På den ”hur-nivån” jag kan kommunicera med min man bara med hjälp av klädval, fungerar naturligtvis inte ute. Men att fungerar, därav väljer jag annorlunda ute bland folk.
Man behöver alltså absolut inte leda leken för att ta en aktiv del och ha lika ansvar för att det blir tillfredsställande. Verbal kommunikation är ofta överflöd, det går vanligtvis att visa både vad man vill och inte vill ändå. (Fungerar inte ordlös kommunikation får man givetvis gå över till verbal kommunikation)
Kommunikation är bra, men många kvinnor önskar att han visste hur han skulle göra med henne, UTAN att hon behöver lära honom.
Ja, det önskar många kvinnor och det är naivt och egoistiskt, tycker jag, att lägga ansvaret för det på mannens axlar. Just att det ofta är så i vårt genussystem, att ansvaret vilar på mannens axlar allena (mer eller mindre), menar jag är orsaken till att kvinnor ofta har problem med njutningen.
Och därmed också högre kunskap om kvinnlig njutning på kvinnans sida så att hon själv vet och kan förmedla det.
Jag såg idag en sekvens med Paul Elam som kommer komma i ett inlägg snart. Där säger han:
Jag tycker inte det är mannens ansvar. Lycka är något man skapar i samarbete, så även vad gäller det sexuella.
För vissa av de orgasmtyper du räknar upp, så krävs att kvinnan är en aktiv part (skilj från ”leder”), därför att det kräver en viss typ av muskelarbete. Håll med om att du har lite svårt att kontrollera och styra kvinnans slidmuskler? ;D
Pingback: Förväxla inte TED med TEDx – TEDx sprider misandrisk SJW-propaganda | Aktivarum