Eders Ödmjuke önskar er en trevlig … helg!

Nu när vi faktiskt har årets längsta dag vilken vi, som brukligt är, firar i stor stil runtom i vårt avlånga land, så tänkte jag att jag skulle sätta lite extra guldglans på festligheterna åt er med en liten pärla som jag hittat. Jag lånade nyligen, med mycket möda och stort besvär, ”Det heter feminism! 20 anspråksfulla förslag för att förändra världen”, utgiven av Feministiskt perspektiv i samarbete med Hallongrottan, som förlaget visst heter. Det är en antologi med bidrag från 20 olika skribenter, bland annat sådana ”eminenta” förgrundsfigurer som Gudrun Schyman och Maria Sveland, om nu de namnen är bekanta. Skriften blev väl inte någon större hit. Den finns nämligen bara på 4 bibliotek i hela landet. Därav ”mycket möda och stort besvär”. Jag hade i och för sig kunnat köpa den, men för oss vanliga dödliga som inte prenumererar på Fi kostar skräpet på 117 sidor 150 spänn. (Jag har förresten för mig att en del feminister nedlåtande kallade Ströms Mansförbjudet för ”häfte”, men den hade mer än 117 sidor. Just sayin’.) Och framför allt vill man ju inte bidra ekonomiskt till stollerierna. Då betalar jag heller kostnaderna för ett fjärrlån på bibban.

20 drömmar som tyder på långt gånget delirium

Om minihäftet (he he, hämden är ljuv) inte skulle råka vara bekant så kan jag ge en liten försmak genom att berätta att man i det hittar idiotier som att man skall införa särskilda tolvstegsprogram för män, livplikt för män (istället för att tvingas göra militärtjänst ska vi män bland annat tvingas tjänstgöra på dagis), bilda en fackförening för hushållsansvariga och ”Definiera mäns våld mot kvinnor som hatbrott” (gissa vem som skrev det stycket).

Men det finns en del ofrivillig humor här och där i detta elände; i essän ”Ta flinten tillbaka” propagerar Carin Göransson, Statsvetare och projektledare, för en mansrörelse som bland annat skall verka för att propagera för att män kvoteras in i låglöneyrken och att mansideal skapas och sprids i manstidningar som ”Robert”. I detta snömos dyker då denna underbara pärla upp som jag tyckte passar just för idag och som jag hoppas lyser upp den lilla rest av sommarnatt vi har framför oss på småtimmarna (min emfas):

”En våt midsommar” får plötsligt ännu en dimension.

Hälften av samhällsinnevånarna har alltid betraktats som en grupp som avviker från den manliga normen. Feminister har alltid betraktats som en grupp som avviker från den manliga normen. Feminister har politiserat grupptillhörigheten kvinna och genom kollektiva erfarenheter kämpat mot makthierarkier och förtryck för att även kvinnor ska få vara en del av det mänskliga. De har kämpat för rösträtt, startat kvinnojourer och familjedansat runt midsommarfittan som gjort uppror mot den falliska stången. I stort och smått har femininiteten [sic] upphöjts, omformulerats, politisrats, förkastats och återerövrats.

I samma anda borde vi kanske döpa om midsommar till ”fittsommar”. Frågan är väl om det inte också är läge att korrigera kalendrarna och byta ut ”sommarsolstånd” till ”sommarsollubrikation” eller ”sommarsolsås” (och motsvarande då förstås för vintersolståndet). Själv kommer jag att tänka på president Herbert Hoovers vallöfte under depressionen om ”en kyckling i varje gryta” (fast Hoover är tydligen en efterapare, det var egentligen franske kungen Henrik IV som myntade uttrycket) och kan tänka mig att i dessa kärleksfattiga tider kampanja för en midsommarfitta i var mans hand (eller säng).

Hur som helst, jag hoppas att kärleken blomstrar för er nu i dessa midsommartider och att kärleksrelationer som inleds blir långvariga och lyckliga och att de nya medborgare som utan tvekan kommer att tillverkas denna underbara helg går en så ljus framtid till mötes att midsommaren ter sig som rena midvintermörkret vid en jämförelse.

Glad midsommar på er och lycka till med fittpysslandet!