Inledning
I den sista titeln i denna genomgång av genusvetenskapen, ville jag gå till det som berör mig djupast, genusvetenskap i förskolan. Rapporten, Genus tar plats i förskolan – en forskningscirkel med förskollärare om genus och förskoledidaktik, är ett resultat av en forskningscirkel under fyra terminer i Malmö, där förskollärare från Hyllie stadsdel arbetat med temat, genus i förskolan. Arbetet bedrevs under ledning av forskningscirkelledare Annika Månsson. Rapporten är indelad i fem delar, där första delen beskriver arbetet och de fyra andra delarna är skrivna av vardera fyra deltagare, varav jag här kommer behandla två. Rapporten finns att återfinna här, för den som önskar läsa hela.
En annan rapport, Många olika genusmönster existerar samtidigt i förskolan – av Eva Ärlemalm-Hagsér och Ingrid Pramling Samuelsson, institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet, kommer jag lyfta i inläggets slutord. I denna rapports källförteckning känner vi igen Yvonne Hirdmans bok, Genus – om det stabilas föränderliga form. Värt att nämna om denna rapport är att datasamlingen blev skev, så att pojkar är överrepresenterade i materialet man utgår från, vilket i sig är problematiskt.
Genus tar plats i förskolan
Rapporten börjar med en inledning där projektet beskrivs. Där kan man läsa följande:
Vi pratade om genusmönster och genusordning och närmade oss vid något tillfälle Yvonne Hirdmans teori om det strukturellas betydelse och den tudelade ordningen, med manlig över- och kvinnlig underordning och särskiljandets betydelse och tradition. (min emfas, s. 9)
Inget av det jag läst ger stöd till ”manlig över- och kvinnlig underordning”. Yvonne Hirdmans bok, Genus – om det stabilas föränderliga form, analyseras här.
En pajaskultur – Av Sofi Arvanitis
I en australiensisk studie har Birds i Jones artikel (Jones 1994) observerat hur flickor intar rollen som hjälpfröken i klassrummet. De identifierar sig med den kvinnliga läraren och har kunskap om hennes regler. Detta är en position som flickor i detta (och många andra) fall kan välja för att skaffa sig makt i klassrummet, men det skyddar dem inte mot att drivas med av pojkarna. (s. 22)
Återigen; flickor intar den överordnade maktpositionen ”hjälpfröken” (tidigare ”lärarassistenter”). Detta är en sak i vår uppfostringsnorm/könssocialisering som jag är kritisk mot då detta ofta ger flickorna belöning (positiv bekräftelse).
Det finns inget könsneutralt utrymme (eller position) där flickorna kan växa sig starka eller utvecklas gränslöst, de måste välja någon av de positioner som finns tillgängliga. De flesta människor upplever det som enklast att följa de normer som finns, istället för att gå emot dem och då riskerar att betraktas som onormala. (s. 22)
Om man könskodar varje beteende/genusposition, så som görs av genusvetenskapen, så finns det naturligtvis inget könsneutralt kvar att välja. Men, håll i hatten nu, längre ner på samma sida (!) står följande:
Etnologen Marie Nordberg (Nordberg 2005) skriver om den snäva maskuliniteten som en roll med många gränsvakter; att vara en pojkflicka värderas så mycket högre än och är så mycket vidare än att vara en flickpojke. Det gäller att aktivt ta avstånd från allt som kan betecknas som ”tjejigt” och ”fjolligt”. Pojkarna vaktar här varandra och skämtar med visst allvar om vad som är okej inom den egna könsrollen. Jag har många gånger hört pojkar reta varandra genom att ropa ”Du är en flicka, du är en flicka!”. Jag har få gånger hört flickor retas genom att kalla varandra pojkar. (min emfas, s. 22)
Inte sällan används som ”bevis” för att det manliga är högre värderat. Vad säger barnen om detta?
När jag frågat pojkarna varför de kallar varandra för flicka har de svarat att de inte vet. Jag har till och med frågat om det är mindre värt att vara flicka än pojke, då har de svarat nej. Om vi pedagoger har svårt att se invanda mönster, hur svårt är det då inte för en femåring? (s. 22 – 23)
Jag håller med pojkarna, det handlar inte om att ”manligt” är mer värt än ”kvinnligt”. Vad är det för ”strukturer” som är så svårt att se för ”genusmedvetna” som förklarar pojkarnas beteende? Tidigare förklarade jag våra olika könsroller med hjälp av följande bild.
I den låga åldern, så finns det i princip ingen genusposition, där flickor kan vara utanför sin könsroll (Den del av pojkar/mäns könsroll, blå cirkel, som ligger utanför kvinnors, röd cirkel, är främst saker som kommer med puberteten tex. promiskuöst beteende), medan pojkarnas könsroll är snäv. Pojkflicka ligger inom blå (och röd) cirkel, det beteende vi kallar flickpojke ligger i röd utanför blå. Pojkflicka är socialt accepterat för att kvinnors könsroll är omfattande, inte för manligt är högre värderat. Mariel och jag pratade om detta på Skype häromdagen och jag vill citera hennes ord, då hon så klockrent ”nailar” det.
vi kvinnor har egentligen hela världen framför oss .. känns de som
Vi hålls inom vår könsroll av dessa ”många gränsvakter” är genom hån och skamgrepp mot den som befinner sig utanför sin könsroll. För att anknyta till en aktuell sak, detta med hat och hot. Detta är förklaringen till att kvinnor får hot och hat som oftast innehåller en sexualiserande ton. Det är det lilla blå området utanför den röda cirkeln som är ”socialt förbjuden mark” för oss kvinnor. Just för det är så lite som ligger utanför kvinnors könsnorm så koncentreras angrepp mot kvinnor vars agerande en person inte uppskattar, inom detta lilla område medan angreppspunkterna mot en man ger fler möjligheter vilket ger större spridning. I de fall sexualitet används så är angreppsmöjligheten mot en man att han inte kan prestera sexuellt.
Här finner vi också förklaringen till mantrat ”mannen är norm”. Det vilar man ofta mot att vi sätter flick-/tjej-/kvinno- före ord för att markera avvikandet varvid mannen anses vara det icke nämnda. Men då tolkar man något som är ”för människor” (inom både blå och röd cirkel), alltså könsneutralt, som ”för män”. Klassiskt exempel är fotboll – damfotboll. Men det finns inget ”herrfotboll”. En kvinna/flicka får lov att spela i fotbollslaget under förutsättning att hon kan konkurrera med pojkar/män om en plats, det är av naturliga skäl mycket ovanligt efter pubertet. Men en man får inte spela i flick-/damlaget enligt regelverk. Dambastu, bastu resp. herrbastu är en bastu för damer, båda resp. herrar. (Dam och herr utelämnas ofta just vad gäller bastu eftersom det avgörs av att bastun finns inne i respektive omklädningsrum). Eftersom det är så lite av den manliga könsrollen som inte är socialt accepterad för båda kön, är det mycket ovanligt med herr- som prefix, men det används när saken är tänkt att vara specifikt för män/pojkar t.ex. herrklocka är en armbandsur som är en ”stor och klumpig” modell, vilket gör sig bäst på en grövre handled, dvs. oftast män.
Åter till rapporten; Orsaken att pojkarna inte kan förklara sitt beteende är att denna ”hån & skamgreppsmetod” börjar i väldigt låg ålder, jag har noterat detta agerande mot pojkar så tidigt som sex månader. I inlägget Rosa – den farliga färgen, ser ni ett exempel på detta där ”Annika” förlöjligar sin son på ett sätt hon inte skulle göra med sin dotter.
Pojken är ett av de barn som sällan självmant närmar sig oss vuxna (kvinnliga) pedagoger. Vi har därför försökt att delta i de lekar han väljer för att stärka relationen till honom, vilket inte alltid är helt enkelt. Svårighet nummer ett handlar nog om att ingen av oss vuxna gillar att leka lekar som utgår från exempelvis Batman eller olika krigsteman, men vilka andra öppningar finns? (s. 24)
Jag gillar barn och jag tycker det är givande att leka med dem, men jag är alls inte glad för ”mamma, pappa, barn”-lekar. Lego och pussel gillar jag, tävlingar/spel är kul och högläsning är mysigt. Men leken är inte för min skull, det är för att ”stärka relationen” till barnet. Därvid leker jag lika engagerat med dockor om det är vad barnet önskar.
Det spelar ingen roll vad pedagoger gillar eller inte gillar, att ”bonda med barnen” är en del av deras uppdrag och deras skyldighet. Så det handlar inte om att söka ”andra öppningar”, det handlar om att utföra det jobb man har betalt för att utföra oavsett om man gillar det eller ej. Hade förskolpersonal i större utsträckning även gjort sånt de personligen inte gillar, med engagemang, hade vi troligen sett pojkars trivsel i förskolan förbättras.
En resa till Kentas genusland – Av Lotta Escoto
Lotta Escoto har valt att analysera en bok Kenta och barbisarna (Lindenbaum, 2007) ur genusperspektiv.
Detta är något Christian Eidevald (2009) har noterat då han studerat hur pedagoger delar ut tillsägelser. Hans observationer i Det finns inga tjejbestämmare visar tydligt att pojkar som grupp tillrättavisas betydligt oftare än flickor som grupp. Pedagogen i boken verkar vara blind för könsstrukturen och sin olika behandling av flickor och pojkar. Det här var inte något som de kollegor jag diskuterade boken med reagerade på. Än värre var kanske att barnen inte heller reagerade på det. De noterade det däremot. När jag i diskussionen med barnen undrade om det tyckte att det var konstigt att inte pedagogen sa till flickorna i deras lek svarade ett av barnen att: ”Hon säger bara till killarna, inte tjejerna.” Kommentaren sades dock på ett sådant sätt att det var en situation som barnen var vana vid. (Emfas krusiverad i original, s. 33)
Härförleden skrev jag ett inlägg om SVTs indoktrinering av barn. Även här framgick i intervjuerna att barnen ser att pojkar får mer skäll och att de får skulden för allt dåligt. Någon av er kanske noterat att jag att jag är kritisk mot vår uppfostringsnorm och att jag då och då säger att pojkar förtrycks från ca 2,5 år? Jag menar att brister i vår uppfostringsnorm är en delförklaring till mäns överrepresentation inom kriminalitet, men även att män är överrepresenterade i topp och botten av samhället. (Män skulle troligen vara överrepresenterade där ändå med tanke på resultat från biologisk forskning, men i mindre grad då detta förstärks av vår kulturs könssocialisering) Detta är en av de ”strukturer” jag ser och åsyftar när jag säger att jag är kritisk mot vår uppfostringsnorm. Normer är oftast osynliga för oss, därför reagerade inte personalen på detta, menar jag.
Från feminister och genusvetare hör vi mantran som att pojkar/killar uppmuntras att ta plats eller leka vilda lekar. Jag hade tex en diskussion med genusvetare Charlotte om detta för ett tag sen. Det finns inte såna ”strukturer” som uppmuntrar pojkar, (däremot hjälper vi ibland livliga barn att hitta en bra kanal för sin livlighet) men har ni hört tex ”go girl!”? Det är alltså flickor, inte pojkar som uppmuntras till att ”ta plats”. Så här är det med sociologisk forskning, den ger stöd till ens teorier om teorierna stämmer med verkligheten.
Slutord
Att förskollärare indoktrineras i ”den rätta läran” är problematiskt, då majoriteten av oss vill hjälpa ”den svaga”, dvs detta medför ofrånkomligen att pojkarna blir än mer eftersatta. I en annan rapport jag läst (Många olika genusmönster existerar samtidigt i förskolan) så är det tydligt, anser jag, hur ”genusmedvetna” får ett mycket selektivt seende, där man:
- ser saker som bekräftar ens teorier
s. 98; Fem pojkar och två flickor leker med lera, tre av pojkarna står i fokus - missar det som talar mot ens teorier
s. 100; Två pojkar och två flickor ritar, flickorna står i fokus. Då lyfter forskaren istället att personalen sa ”gubbe” om figuren som ritades men inte ett ord om att flickorna fick lärarens uppmärksamhet. Detta (gubbe) ”kan tolkas som att en överordnad maskulinitet finns dold i de språkliga begrepp och uttryck som används i den pedagogiska praktiken.” - Man tolkar situationer utifrån kön, där jag ser att situationen beror på andra faktorer än kön, här: barnets personlighet (och ålder/mognad).
s. 98; En flicka och en pojke i en ribbstol. Pojken påkallar personalens uppmärksamhet, först en som inte hör hans rop (Hups!, han blev visst osynliggjord där) sen en annan personal som ger honom den uppmärksamhet han efterfrågar. Flickan i ribbstolen påkallar inte personalens uppmärksamhet. Det hade varit precis samma sak om flickan varit en pojke som inte påkallar uppmärksamhet. Det, att ”lugna barn” kommer i skymundan på förskola/skola, är troligen en verklighetsförankrad ”struktur”. Men forskaren tolkar detta som osynliggörande på grund av kön. - gör krystad tolkningar
s. 99; Att de två handdockorna som pedagogen har som pedagogiskt verktyg har pojknamn tolkas som en gestaltning av överordnad maskulinitet. Nu vet inte jag om just detta fall och det framgår inte att forskaren frågat personalen varför det är så. Men min gissning är att det är barnen namngett dockorna, så brukar man göra för att barnen ska vara och känna delaktighet i verksamheten. Den ena dockan ”Alfons” gissar jag är döpt efter Alfons Åberg, en karaktär många barn i förskolålder uppskattar.
Jag blir mörkrädd av detta på allvar. Det är en ideologi jag inte hittat något stöd för, men massor som talar mot teserna. Likväl indoktrineras förskollärare i denna lära. Jag är innerligt glad över att jag inte har barn i förskolålder i dagens Sverige, med risk för att personalen har genusglasögon. Och värre kommer det troligen bli.
Hej Ninni, jag har inget att göra idag så jag kan likaväl klottra här.
Män och pojkar tar aktivt avstånd (eller snarare skojar) om fjolligheter och om en tjej hoppar upp på en stol, viftar med armarna och skriker i himmelens sky för att hon kanske ser en spindel på golvet flera meter ifrån henne så beter hon sig ”fjolligt”, hon kunde ju t.ex. bara suttit kvar eller flyttat sig, gör en pojke samma sak då blir han säkert betraktad som fjollig/flickig eftersom en sådan här manöver troligen förekommer i betydligt större utsträckning bland flickor än bland pojkar. Har själv en bögkompis som tamifaen är det fjolligaste som bara finns, fjolligare än någon fjollig kvinna jag träffat på. Konstigt att man ibland säger ”kom nu tjejen så går vi”? Vi män/pojkar har en viss jargong mot varandra som inte behöver betyda ett enda skit, inte betyder det att jag inte gillar min kompis trots att han beter sig som Bette Midler i en butik, trippar fram mellan affärshyllorna med båda armarna vilt flaxande och ett ständigt… Guuud såå snyyygt, deeen ska jag köpa, den måååste jag bara ha sååå fiiin. Kan man hålla sig för skratt, jag bara undrar. Undrar om inte Etnologen kanske saknar litet insikter i hur vi män/pojkar är och att det inte handlar om att degradera flickor.
Glöm inte bort att barn av båda könen inte är dumma och många gånger svarar med de politiskt korrekta svaren. De har redan i den åldern hunnit lära sig vilka svar som förväntas… och levererar naturligtvis de svaren, suprice.
Jag vill minnas att det kom upp på tapeten i något sammanhang innan som visade på att flickor var extra bra på att leverera ”önskade” svar, alltså mer oärliga om man vill tolka det så.
Rätt kul att dom frågar barnen ”om det är mindre värt att vara flicka”
Verkligheten ser helt annorlunda ut! Män måste generellt sett gifta ner sig. Kvinnans värde är då med enkel värderingslogik högre än mannens värde är.
Elin Nordegren var väl ungefär 10 miljardär mer värd än Tiger Woods. Skulle man titta på statistik över vanliga svenskar och deras parnters så hade den undersökningen visat att ”få” en kvinna är dyrare än att ”få” en man.
Män ser sig alltså som MINDRE värda än kvinnor så själva frågan om pojkar ser tjejer som mindre värda är en rejält perverterad tankevurpa.
@Torstensson:
Ja att fråga barn en sån sak är bara korkat.
Personligen så har jag däremot aldrig sett mig själv som mindre värd än en kvinna men vad jag har sett är att vi män behandlas som om vi var mindre värda och då inte minst i lagstiftningen, därav mitt engagemang i detta med sk. jämställdhet. Att sedan kvinnor inte vill gifta ner sig är nog inte så märkligt, alla vill väl skaffa sig det bästa man kan få men då får feministerna sluta kasta skit på samma grupp av män som de faktiskt väljer att gifta sig med.
Ungefär som med hästköttet i lasangen, för de flesta var egentligen inte hästköttet som var problemet det var fusket och varudeklarationen. Så alla feminister säg som det är! Ni vill inte ha en ful, skitig, lågavlönad, lågutbildad arbetare som far till era barn eller som partner. Varför hycklar ni? Nu när vi är i en sådan modern tid där alla normer skall brytas så varför inte börja med att bryta massmedias och feministers hyckleri. Var ärliga kärringar, ni vill inte ha oss!
@barfota:
Helt rätt, det engelska ordet för killars jargong är ”banter” det är talande det finns personer redan idag försöker definiera detta som något dåligt. Vadå sexism?
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=banter
Får ont i magen att läsa vissa av sakerna här.
”Svårighet nummer ett handlar nog om att ingen av oss vuxna gillar att leka lekar som utgår från exempelvis Batman eller olika krigsteman, men vilka andra öppningar finns?”
Inser hur mycket jag kan glädja mig åt vår sons dagis som skaffade fram en Skylander reklamaffish med alla figurer (letade desperat efter annat ord än gubbar
) då min son konstant pratade om detta spel.
Det känns verkligen som de här genusforskarna bara ser kön – när andra ser barn, och lägger tolkning av situationen beroende på vad som händer.
Och jag kan bara instämma med Mariel, det är en känsla jag har med – there’s no limits – för mig som tjej. Däremot finns det andra gränser som lett till att jag inte kunnat bli allt jag drömt om att bli.
Sant.
Är det därför vi är manligt tydliga när vi verkligen vill att en poäng ska hem? =)
Heh, jovars.
och
Det anses väl vara manligt då män stereotypt hade skakat det av sig med ett skratt, medan kvinnor lika stereotypt hade tagit det personligt och blivit förnärmade. Grova generalliseringar, men i min mening inte allt för långt ifrån sanningen.
Erik, Grodan Boll:
Ang. ”banter” är min uppfattning att man kan välja om man vill delta. Litet som ”herre på täppan” (eller vad den genusacceptabla versionen heter.)
Naturligtvis kan det alltid finnas någon som går för långt, men i de flesta grupper ger det pinsam tystnad snarare än hejarop.
Skrämmande läsning:
”Beatings will continue until morale improves” som man säger.
Hmm, så barn anpassar sig efter vad som förväntas? Överraskande.
Om barn ”ges tilfälle att visa sig patriotiska/sannt troende” med flagghälsning eller obligatorisk bön, är det något de fortsätter med på eget bevåg om obligatoriet upphör?
Utom om det är för ”pojkigt” eller ”tävlingsinriktat,” gissar jag.
(Då skall vi se om jag lyckats med html-taggarna den här gången. Finns möjligheten att aktivera en ”preview” funktion?)
Om manlig jargong.
Visst är det så. Det är just det där som jag trivs med. Jag gillar både rakheten och humorn. Det passar den jag är mycket bättre än jargongen som är vanlig bland kvinnor. I debatter, där folk blir kränkta till höger och vänster… Tänker ofta på just det Erik skriver, att det är manlig jargong man har problem med. Men vad säger ”kvinnors sätt” är det önskvärda/det bättre? I vissa situationer, tex produktions-arbetsmarknaden så är, som jag ser det, rakheten att föredra. Andra ställen, tex om man tar hand om en akut psykotisk patient så, menar jag, att ”kvinnors sätt” är bättre. Inte gynnas vår media av den jargong som uppenbarligen råder där och vem vinner i tävlingen ”mest kränkt” eller ”hitta flest härskartekniker”. Tjänar vårt samhälle på sånt trams?
@ Trollan
Fast det säger inte så mycket, som jag ser det. Saker till barnens olika intressen brukar förskolor ha. Det betyder inte nödvändigtvis att personalen leker med, vilket jag anser är önskvärt. Jag ser ”aktiv i leken” som ett fantastisk tillfälle att lära barn allt möjligt. När min son var i 3 års åldern var han dinosaurietokig. Jag kan fortfarande namn och egenskaper på en hel hög dinosaurier för att jag var med och lekte aktivt. Och ungar älskar det och utvecklas av det på en mängd olika område, menar jag.
Däremot finns det andra gränser som lett till att jag inte kunnat bli allt jag drömt om att bli.
Fast jag ska kräva kvotering till tolkutbildning. Jag kan ju inte rå för att jag är dålig på språk! Alla ska ha samma möjligheter, har jag hört.
@Kristian:
Utom om det är för ”pojkigt” eller ”tävlingsinriktat,” gissar jag.
Min anti-favorit I. Gens anser barnen ska leka mer ihop utan tävling, så ja. Precis så.
Ja att man ser små pojkar som ett problem och inte som något bra säger väll allt om feminismen och deras så kallade mångfald.
Män är inte på något vis mindre värda, däremot är kvinnor mer värda. Fact.
Här tycker jag inte heller att man kan tala om skyldighet. Har man problem med vad barnen gillar är man inte lämplig som ”pedagog”. Grundförutsättningn för att man skall vara bra när det gäller arbete med barn är förstås att man gillar barn. Gillar man barn så gillar man naturligt att göra saker med barn, mer eller mindre oavsett vad det är. Man kan ha vissa personliga reservationer ifråga om vissa saker (t.ex. att man i princip ogillar vapen) och i så fall kan man också ta upp det vid behov med barnen, men det skulle i sig inte behöva förhindra barnens aktivitet. Som pedagog/förskollärare/dagmamma/whatever bör man kunna skilja lek och verklighet åt, och verkligheten skall inte få ställa hinder i vägen för leken.
Sen kan man ju rent personligt ha problem med något, man kan till exempel som jag ha en kraftigt utvecklad spindelfobi, och då ha problem om barn får för sig att göra en spindelodling (för att ta ett extremt exempel), men det har liksom inget med relationen till barn i sig att göra.
@Ninni:
Och just av den anledningen har förskolorna tagit bort den traditionella gungan där barn kunde roa sig på egen hand och ersatt den med tunga och direkt farliga ”kompisgungan” som tvingar dem att leka ihop oavsett om de vill eller ej. Det är bara de obligatoriska rosa klänningarna vi väntar på
@Kristian:
Ja givetvis kan man välja om man vil ldelta i banter. Däremot kan man inte alls välja om man vill delta i kvinnobanter dvs feministiska tolkningslekar. Dem anses det helt ok att tvinga på allt och alla.
Det var ju vad som hände i fallet Anita Sarkeesian (Feminist frequncy). Hon satt och ”tolkade” nördkultur offentligt och responsen blev såklart att nördarna vars kultur hon ”tolkat” blev arga och ville hon skulle lägga av. När hon sedan annonserade hon skulle ge sig på dataspelsbranschen blev hennes kommentarsfält fulla av bidrag där man på olika sätt bad henne att F-OFF!
Det normala i manlig banter är att folk lägger av när de blir tillsagda men det normala i feministisk banter verkar vara att ju mer motstånd man får ju mer ”rätt” har man och ju mer skall man fortsätta och det är ju så det slutar med våldtäktshot och dödshot från den grupp som är måltavla.
Manligt banter förväntas alltså sluta ju farligare det blir medan feministisk banter förväntas bli värre ju farligare det blir och ständigt leda till att kvinnan ifråga behöver beskydd. Manliga retstickor slutar när de blir tillsagda (eller i värsta fall får en smäll) men hur gör vi med kvinnliga retstickor som går för långt?
(ps denna text är deskriptiv, inte normativ)
@Dolf:
Haha… Kanske du beter dig som fjollan jag beskrev ovan, nähä du dolf, oavsett din spindelfobi så kommer du nog inte i närheten av ”fjollan” jag beskrev. Men spindlar kan vara så pass djävliga att de hoppar upp under den rosa klänningen så du kan aldrig var nog försiktig
”Det görs redan idag en del insatser för att få med ett större genusperspektiv bland barn och unga men det måste ske något mer drastiskt för att vi ska kunna se resultat”
Ett konstaterande från jämställdhetskommiten, a.k.a. politbyrån? Vilka av våra partier gick till val med denna politik på agendan?
”Undersökningar visar att barn som har gått på genusinspirerade förskolor väldigt snabbt hamnar tillbaka i de mönster som finns på andra skolor och förskolor så fort de integreras eller går från förskola till skola.”
Ja, det brukar bli så när folk kommer bort från sektliknande förhållanden, därav feministernas (politbyråns) önskemål om en politisk kommissarie på skolorna, en zampolit. Fast de väljer att kalla det för genuspedagog….
@Erik:
Helt rätt, män lägger oftast av när de blir tillsagda. Kvinnor har en tendens till att…
http://youtu.be/S9CuZbwqajA
@Dolf:
Från min sons förskola:
Detta händer så gott som varje dag, när jag hämtar min son så finns hann i ett rum och ”slåss” (leker) med de andra pojkarna medan samtliga pedagoger är sysselsatta med att göra saker tillsammans med flickorna. Till saken hör att det man gör tillsammans med flickorna är typ klippa, klistra, måla med andra ord sådant som inte intresserar pojkar så speciellt mycket. Hur skall pojkar få den stimulans de så väl behöver för att trivas i en sådan miljö? Jag påpekade för personalen att pojkar kanske behövde andra saker, saker som kan skruvas sönder, bankas på, spikas i och sågas itu men problemet är att det finns öht. inget sådant material på förskolan och tydligen inga pengar att köpa in prylar heller.
Däremot så tvingas han äta halalslaktad mat (som ju är betydligt dyrare) och som av någon mystisk anledning plötsligt blivit Svensk matkultur! Logik? Resultat?
Läs gärna igenom dessa gamla bloggposter från Pelle Billings blogg och lägg ihop det med vad jag skrivit ovan så klarnar det litet, men bara litet.
Flickor trivs bättre på förskolan än pojkar, de får oftare tröst och mindre skäll av personalen. Det visar en ny stor studie från Danmark.
Flickorna trivs bättre i förskolan
Artikel av David Holman.
@barfota:
Ytterliager en anledning till att man borde införa skottpengar på politiker.
En sak som jag har lagt märke till är hur dåliga föräldrar är på att leka med sina barn. När jag passar min brorsdotter klättrar jag med henne, gungar med henne, kryper runt med henne, leker följa John med henne, snurrar runt henne, leker ta fatt med henne, cyklar med henne osv osv. På lekplatserna sitter mammorna i grupp och pratar med varandra och papporna står och pratar i mobiltelefon.
De är inte ens klädda för att vara ute och leka! Alltså de tänkte inte ens att vara med och leka till att börja med. Ibland har föräldrar bara stått rakt upp och ner och glott på mig. Jag är fan mer engagerad i ett barn som inte ens är mitt eget än vad de är i sina egna. När man är med ett barn blir man skitig, det är inte ens lönt att klä sig snyggt. Jag brukar se ut som fan när jag varit ute med henne.
Att förvänta sig att dagispersonal och skolpersonal ska ta allt ansvar för ens barn är bara ren och skär lathet. Det är föräldrarna som ska uppfostra barnen och inte deras fröken. Jag anser att barnen är i skolan/dagis alldeles för länge.
Jag förstår inte varför vissa män och kvinnor skaffar barn överhuvudtaget.
@Jenny:
Second that!
@Jenny:
Hur menar du då, klart att de skall ta ansvar för barnen de har betalt för att ta hand om.
Håller med dig men här ser du… där kommer genustokarna in i bilden med sina långa fingrar och tar mot föräldrarnas vilja över ansvaret för barnens uppfostran.
Håller med dig igen. Känner ett par som hade svårt att bli med barn och som sprang som illrar mellan olika kliniker för att få hjälp. När hon sedan blev gravid så var de snabba att skriva in barnet på dagis för att båda de sk. föräldrarna skulle kunna fortsätta med sina högstatusjobb.
Vet inte var du bor men jag tycker mig tvärtom se att det är fler pappor än mammor på lekplatserna, beror kanske på var man bor.
@barfota:
Jag läste en artikel en gång. Den handlade om en kvinna som jobbat som lärare i 40 år. Anledningen till varför de intervjuade henne var för att hon skulle gå i pension. Hon sa ungefär såhär:
”Förr undervisade jag barnen. Jag lärde ut saker. Men sen hände något. Jag blev både förälder, ordningsvakt OCH lärare. Väldigt mycket energi gick åt till andra saker än undervisning.”
Det där med att det är flest pappor med barnen på lekplatsen… Inte vad jag kunnat se. Beror nog på vilken ålder barnet/barnen har, ju äldre desto fler pappor. Yngre, fler mammor.
Pingback: Nya feministiska attacker på University of Toronto inför misandri-föreläsningen?? | Genusdebatten
@Grodan Boll:
Den logiska slutledningen är klockren! Men, passar förmodligen inte in i genustänket då man där bara ser det som passar i deras teori!
Förutom hög klass på artikeln så vittnar även kommentarerna till detta inlägg på en medvetenhet och kunskap av hög kvalitet. Är det verkligen alla av detta virke som befinner sig här eller finns det en massiv kropp under ytan, liksom på ett isberg och som bara väntar på att den osänkbara båten skall ränna in i den?
Den kunniga ifrågasättande attityden hos skribenterna här är imponerande och är ju precis den form av mänsklig attityd som de flesta önskar sig i samhället men som ersatts av en flock kacklande höns som gör sitt bästa för att kackla högst!
Utbildningsväsendet och i första hand de grundläggande åren i förskola och grundskola måste därför skrutiniseras i detta avseende och det är ju det som händer här på Genusdebatten.
Fortsätt så och sprid det!
Jag håller med om att vi borde rikta in ögonen mer på att se hur könsrollerna är skadliga för killar. Få bort det här ”boys are stupid” grejen som ibland (för ofta) förknippas med girlpower. Så jävla trött på det.
Jag är nyfiken, du konstaterar att kvinnors könsroll är vidare. Där håller jag med. Men vad menar du är orsaken till det?
@Jenny: Fast måste man leka med barnen ute i parken lika intensivt som du för att räknas som en bra förälder?
Det jag menar är att somliga kanske inte tar ut svängarna just där å då, utan kanske gör det inomhus i inomhusleken? Jag är själv en sån där förälder som verkar smått frånvarande till och från ute i parker. Men när vi är inne är jag mycket mer närvarande och vi umgås tätt. Vi lagar mat tillsammans, springer ikapp i hallen, och jag pussar och kramar barnen väldigt ofta. Barnen kramar och pussar varandra i förskolan också av den anledningen eftersom det är så naturligt för dem.. vilket andra tycker är så himla gulligt för andra syskonpar gör det inte. Dvs. de får mängder av kärlek och bekräftelse men INTE just ute i lekparken. Här på tomten är det dock livligare..
Och jag tycker också inte man ska vara för snabb med att döma bara för att somliga har barnen i förskola tidigt.Vissa kanske är dåliga föräldrar som hade kunnat vara hemma med dom mer, men många kanske behöver jobba för att få en säkrare framtid..
@Jenny:
Lustigt, själv har jag ibland reflekterat över hur påträngande föräldrarna är i barns lek. På en stor lekplats i närheten av min arbetsplats ser jag ofta föräldrar med vuxna vänner stå runt ett ensamt barn som leker. De borde lämna barnen ifred.
Barn behöver både och. Vuxna som ser och engagerar sig med dem men också vuxna som låter dem vara ifred och utforska själva tänker jag. Jag klättrade gärna med mina barn men jag var mer glad för deras skull när de självständigt sprang i väg och hittade andra barn att leka med.
@Ninni,
Jag tror i alla fall att dagiset där min son går på nu är rätt bra. Vi har bytt från ett stort kommunalt dagis med totalt 84 barn (27 barn på hans avdelning, och 3 pedagoger på det…) till ett föräldrakooperativ med 22 barn, 5 pedagoger och Ur och skur metodologi. Det är också så att föräldrar får vara där och jobba ibland. Jag upplever att de som jobbar faktiskt ser barnen som individer och leker med. Jag har hunnit varit på några möten och ingen har nämnt genuspedagogik vilket jag ser som något positivt
Angående det här med att leka med barnen på lekparken så tror jag det bästa för barnen att man är sig själv och naturlig. Vissa kan leka mer med barnen ute – andra inte. Jag kommer ihåg när barnen var små runt året och de fick klättra själv och gå runt klätterställningen, och jag gick bredvid på marken och såg till att de inte ramlade ner. Men man såg vissa föräldrar som gick jämsides med barnen till de var 3-4 år. Jag har ibland tänkt att jag borde leka mer i lekställningar då det kan vara bra motion. Men det blir inte ofta så ändå
@Jenny:
Om läraren som sa…
”Förr undervisade jag barnen. Jag lärde ut saker. Men sen hände något. Jag blev både förälder, ordningsvakt OCH lärare. Väldigt mycket energi gick åt till andra saker än undervisning.”
Feministerna tvingade bort kvinnorna från hemmen och barnuppfostran genom att inbilla kvinnorna att de skulle ut i arbetslivet. Resultatet är givet, man skyfflar över ansvaret för barnens uppfostran på anstalter med möjlighet till indoktrinering som ”bonus”, och de hade ju inte heller ansvaret för barnens uppfostran eller hur?.
Vi ser helt enkelt olika saker men nu tänkte jag ju på den åldern (springande, hoppande, stutsande) som du beskrev. Sedan vill jag nog hålla med både Mariel och Johan Grå i deras synpunkter. Vi har ett bra svenskt ord ”lagom är bäst” som jag själv tror fungerar förträffligt även när det gäller hur mycket/litet man bör blanda sig i och coacha barnen i deras lekar.
@barfota:
Du rör väl inte sågen?
@Jenny:
+1
I Danmark går det:
http://artikel19.blogspot.co.uk/2012/11/forskola-utdelade-en-dansk-genusskalle.html
(Anser att alla barn som vill skall få såga, hugga, bygga, sy, gråta, kramas … oavsett kön.)
@Kristian:
Visst kan jag göra det men den finns väld gömd bland alla osynliga strukturer. Skulle jag hitta de så måste vi först måla om den till rosa och skaffa speciella tjejplåster men texten ”kvinnor kan också såga i fingrarna”
@Kristian:
Tack. Heja Danmark, bra länk.
@Moralfjant – ung & uppkäftig genushäxa:
Jag är nyfiken, du konstaterar att kvinnors könsroll är vidare. Där håller jag med. Men vad menar du är orsaken till det?
Svaret på den frågan är komplext, för komplext för en kommentar. Det är inte en orsak, det är flera.
Jag har en mapp som heter ”planerade inlägg”, där vissa av de inlägg som ligger i planeringen behövs först för att besvara denna fråga. Så din kommentar här hamnade också i den mappen, så svaret kommer som ett inlägg längre fram.
En sak som jag tycker är viktig är att ” ’boys are stupid’ grejen”, som är så utbredd och accepterad i vår samtid och kultur (dvs. misandri) att det i sig är ett betydligt större problem och en viktigare mansfråga än könsrollen i sig är.
@Bengt Andersson:
Förutom hög klass på artikeln så vittnar även kommentarerna till detta inlägg på en medvetenhet och kunskap av hög kvalitet.
Tack
@Johan Grå:
Barn behöver både och.
Absolut är det så. Som Barfota säger, ”lagom” är ett bra ord
Girlwriteswhat igång igen (bytte rubriken till Feministisk ETIK för det var kortare och passsar bättre)
http://aktivarum.wordpress.com/2013/04/05/girlwriteswhat-om-hyckleriet-i-feministisk-hermeneutik/
@Moralfjant – ung & uppkäftig genushäxa:
Jag är övertygad om att Ninni återkommer med något längre och mer omfattande men får jag ge en kort evolutionspsykologisk förklaring?
Om vi ser tillbaka i evolutionär tid, 100000 år och längre, så har nästan alla kvinnor fått barn, bara en mindre del av männen. Varför är det så? Jo, för att barn är viktiga, de är varje individs evolutionära mål. Bara generna till de som fått barn har förts vidare.
Kvinnor kan biologiskt producera ett begränsat antal barn men varje man oändligt många. Kvinnor är värdefulla i sin egen rätt eftersom de kan producera barn. Män är värdefulla endast om de kan få en kvinna att välja dem för att producera barn. Män måste bli valda och måste därmed skilja ut sig. Kvinnor bli alltid valda så det enda de behöver konkurrera om är eventuellt de allra bästa mannen. Ser du den inneboende maktbalansen?
Resultatet blir att kvinnor kan vara hur som helst för de kommer alltid reproducera sig. Män måste vara på ett sätt som kvinnor finner attraktivt så att de blir utvalda, det är en mycket snävare ram.
Nu kan man ju argumentera för att det inte är så längre. Civilisationen formar vårt biologiska beteende men den utrotar det inte. Män måste bevisa sig för att vara män. Kvinnor föds som kvinnor.
@Moralfjant – ung & uppkäftig genushäxa:
Uppenbarligen har flickor större tillgång till könsmarkörer än pojkar idag. Pojkar är i högre grad i det allmängiltiga fältet (bägge könen sammanfaller) medan flickor i högre grad är i ett eget fält. Med massivt ekonomiskt stöd, nu senast från exempelvis Lego.
Sedan kan vi konstatera att i stort sett alla könsbetonad saker som samhället, akademiker och aktivister pratar om att förbjuda idag ligger mestadels eller helt i pojkars könsmarkörer medan samhället inte lyfter ett finger gällande att förbjuda kvinnliga könsmarkörer – inte ens prostitution.
Istället ser vi närmast absurda initiativ att pracka på pojkarna kvinnliga könsmarkörer – vilket överhuvudtaget inte funkar! Några enstaka personer förespråkar samtidigt vi prackar på kvinnor de fåtaliga manliga könsmarkörerna, exempelvis Magnus Betnér har sagt om att han hoppas hans dotter blir en slampa som i gymnasiet har lika många sexpartners som den mest populära killen.
Men pga den enorma skillnaden i storlek så handlar det mestaldels om att pracka på pojkar de saker flickor (och nu även massor av vuxna akademiker och skolpersonal) gillar bäst.
Och som en viss undersökning visade: Att detta skulle påverka pojkars skolresultat negativt hade dessa yrkesmänniskor ingen aaaaaaaaaning om.
Detta var intressant
http://www.munsomedia.se/har-vi-syndat/
Jag förstår absolut argumentet att man inte ska blanda sig i för mycket i barnets/barnens lekar. Jag vill därför tillägga att detta var när hon (min brorsdotter) var väldigt liten. Nu är hon precis fyllda fyra och har börjat leka mycket mer självständigt.
@barfota:
”Feministerna tvingade bort kvinnorna från hemmen och barnuppfostran genom att inbilla kvinnorna att de skulle ut i arbetslivet. Resultatet är givet, man skyfflar över ansvaret för barnens uppfostran på anstalter med möjlighet till indoktrinering som ”bonus”, och de hade ju inte heller ansvaret för barnens uppfostran eller hur?.”
Min pappa anser att det var Olof Palme som ”tvingade” ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Oavsett så är kvinnor väldigt olika. En del kvinnor trivs med att gå hemma länge med barnen och ta nästan hela ansvaret för deras fostran och det gemensamma hemmet. Medan andra kvinnor skulle bli totalt galna. Förr fick sådana kvinnor diagnosen ”hysterika”. De blev helt enkelt totalt understimulerade.
Kvinnor som blir galna av att gå hemma bör diskutera detta i förväg med sina män så männen är beredda på att ta ett stort ansvar för barnen de också. Att man helt enkelt delar rakt av så gott det går.
Kvinnor som blir galna av att gå hemma för länge är nog grymt tacksamma för att feministerna drev fram att kvinnor skulle ut på arbetsmarknaden.
@Jenny:
Krama din pappa för han har rätt. Sverige var i ett skriande behov av arbetskraft och Palme lyckade väl lura i ett antal ”rödvinskommunister” att att kvinnorna var förtryckta och att de skulle frigöra sig, troligtvis för att få arbetskraft.
Motståndet mot hans tokerier var lika stort som motståndet mot extremfeminismen är idag men då som nu så var det vänstervriden massmedia som satte upp spelreglerna och publicerade vad de tyckte såg bra ut och passade deras privata agenda.
Ninni har påpekat det många gånger men det tål att upprepas. De kvinnor som inte höll med feministerna utpekades som könsförädare och mer eller mindre mobbades av de som ”tänkte rätt”. Många kvinnor ville då som nu inte ”tvingas” ut i något förvärvsarbete, de trivdes utmärkt som hemmafruar och var inte alls misshandlade, dubbel eller trippelarbetande, det var bara nonsens då som nu och många kvinnor var verkligen motståndare till att barnen skulle uppfostras på institutioner av andra kvinnor! Palme såg sin chans att få billig arbetskraft (kvinnorna hade lägre löner än männen på den tiden) till en industri som gick på högtryck. Ja herregud, detta är bara början på cirkusen, låt din pappa berätta och lita på att han vet vad han talar om.
Nu blir jag förbannad. I 9 fall av 10 så stannar den i hemmet som tjänar minst och skötsamma män har alltid tagit sitt ansvar. Männen jobbade häcken av sig på hårda, tunga, farliga och smutsiga jobb för att kunna försörja familjen, hemmafruarna var de som hade det bra och som kunde kosta på sig socialt umgänge. Visst fanns det de kvinnor som ville förvärvsarbeta och mig veterligen så fick de det också men då som nu så gällde det att få livets alla pusselbitar att falla på plats men självklart skall hela familjen prata med varandra om hur de vill ha sin familj. Det är inte statsfeministerna som skall diktera villkoren.
Ja inte märker man av någon som helst tacksamhet och sen får du kanske inte glömma att lika många (de som ville gå hemma) är förbannade. Om feministerna drivit jobbfrågor i stället hade kanske även jag varit tacksam? Halva Sveriges befolkning är mer eller mindre galna av att gå hemma (med eller utan barn) på grund av arbetsbrist.
5 Really Great Page You Have Here.. Very Educational Subject For A Post Keep Up The Super Interesting Project!. Check Out A Free Winnipeg Computer Repair Google Blogger Blogspot And Tell Me What You Think!!!!!
1 Super Sweet Website You Made Here! Very Informative Subject For A Website Keep Up The Super Interesting Project!. Check Out A Free Winnipeg Computer Repair Blog Google Blogger Blogspot And Tell Me What You Think!!!!!
Hi there, I found this blog once, then lost it. Took me forever to occur back and discover it. I wanted to view what comments you got. Excellent blog by the way.
Pingback: Pojkarnas antipluggkultur? | Genusdebatten
Pingback: Jämställdhet i förskolan, del 1 | Genusdebatten
Pingback: Jämställdhet i förskolan, del 2: Pojkarnas ”kollektiva fördelar” | Genusdebatten