Bra Ninni. Vad tapper du är.

Det är ju inte så lätt att klassificera människor i strikta hierarkier, men jag tror nog ändå inte att det finns så många alfor här. Det är i sig inte dåligt – beta betyder inte ’sämre’ än alfa. Inom vissa arter är betan s.a.s. ’second in command’, och tar över om alfan dör. Inom andra tillåts inte betorna para sig. Men bland högre primater, t.ex. gorillor, är det inte så stor skillnad i sociala friheter mellan alfa och beta. En sak som utmärker alfan är högre nivåer av stresshormon, eftersom han/hon* sätter stort värde på att nå och försvara en dominant position.

* Det finns alfahonor också.

I mänskliga hierarkier skulle jag säga att framgångsrika betamän nog är i en rätt bra position. De har möjlighet att balansera sin tillvaro och är tillräckligt poppis på datingmarknaden.

Sedan finns en kategori som ibland kallas omegamän, som lätt kan misstas för alfa, eftersom de tycks ha kapacitet att tävla om de dominanta positionerna, men som saknar intresse för det och i stället går sin egen väg.

An Alpha Male MUST absolutely be perceived by his peers as the toughest, most popular, and smartest. An Omega Male cares little for this recognition…but knows that he is all those things and more.

Jag kan tänka mig att flera här känner sig mer som Omega än Alfa. Intressant nog verkar många alfahannar ge entusiastiskt stöd åt feminister, möjligen för att de inte upplever att kvinnor är ett hot mot deras position, vilket dock andra män kan vara. Att stödja kvotering av kvinnor tjänar alltså flera syften för dem.

Allt detta är förstås lite handviftande, och är nog svårt att beskriva vetenskapligt för mer socialt komplexa arter. Detta inte minst för att det då finns många olika sorters hierarkier, och ett otal sätt att förhålla sig till gruppen (och för all del också ett stort antal olika grupper att söka samhörighet med). Dessutom är det ju inte alls uppenbart i grupperingar som lever relativt fria från yttre hot och åtnjutandes ett överflöd, vad som egentligen kännetecknar framgång. Hur många män idag är det minsta intresserade av att som Djingis Khan döda horder av människor och avla stora mängder barn som han sedan lämnar åt sitt öde? Djingis var onekligen Alfa…

@Ulf T med flera.
I bästa fall finns här också kanske en och annan ”zeta-man” (eng: ”zeta-male”). Paul Elam talar om ”dem” ca 5 minuter in i denna video:

Tja, min erfarenhet av jämnställdister är ju att de går liksom ”pang på rödbetan”, från klarhet till klarhet utan att krångla till saker så de leder till ett orimlighetsresonemang.

Feminismen som ideologi dock verkar mycket knepigare och hela tiden stöter man på paradoxer.

Som tex, det här med att kön bara är en socialkonstruktion och att vi alla ska ses som individer.
Varför är det då så himla viktigt med könskvotering? Det är ju till syvende och sist INDIVIDER som skall nu skall könskvoteras in på toppjobben och maktpositionerna. Feminismen anser allstå att individens ”sociala konstruktion” skall ha större betydelse än individens kvaliteter? Om det är så, varför i gärdgårdsfrid ska man då avveckla den sociala konstruktionen som skall vara avgörande för att kvotering skall vara möjlig? Snacka om att äta tårtan och ha den kvar…

Och eftersom könet skall ha underordnad betydelse, eller ingen betydelse alls, varför gör feminister inget annat än pratar om kön hela tiden?

Och detta maktpatriarkat som bestämmer könmaktssordningen, om det nu skulle vara så, varför tror sig feminismen ens kunna överleva ens 5 minuter under en sådan könsmaktsordning? Om patriarkatet verkligen hade funnits så hade feminismen krossats och tillintetgjorts för länge sedan. Det hade inte funnits manliga hemlösa eller självmordsbenägna. Och hur vårdnadsdomarna skulle sett ut ska vi inte ens tala om och värst av allt, det hade inte funnits något som heter våldtäkt…
Men så är det inte nu så man undrar, vad f-n sysslar patriarkatet med egentligen? Förutom att förtrycka kvinnor 24/7 menar jag?

Nej, feminism har mycket lite med jämnställdhet att göra, ungefär lika mycket som nynazism har med fotboll att göra eller att grov brottslighet har med motorcyklar att göra. Att skinnskallar gillar fotboll och att kriminella kallar sina ligor för ”motorcykelklubb” gör inte deras verksamheter mer legitima för det?
Så skilj gärna på radikalfeminism och ”jämnställdhetism”, tack!

@Butter:
”Tja, min erfarenhet av jämnställdister är ju att de går liksom ”pang på rödbetan”, från klarhet till klarhet utan att krångla till saker så de leder till ett orimlighetsresonemang.”

Jag förstår inte vad du menar med orimlighetsresonemang. Vi håller i oss med konstanter i form av fakta för argumenten. Vi försöker även förstå och resonera hur feminismen inte ser det vi ser. Att inte hata eller tycka illa om din motpart utan försöka förstå hur man tänker är ju ett tecken på vilja bemötas.

”Som tex, det här med att kön bara är en socialkonstruktion och att vi alla ska ses som individer.”

Det är deras sätt att bevisa att vi män fuskat på vägen. Vi har exakt samma förutsättningar eftersom vi är totalt lika så därför kan ju inte resultatet bli olika. Alltså har vi fuskat på vägen och de anser sig behöva kompensation för den biten. Vi vet ju alla att i verkligheten så finns betydande skillnader på man och kvinna som inte gör oss helt identiska redan från födseln så därför blir utgången olika ofta beroende på den fria viljan.

”Som tex, det här med att kön bara är en socialkonstruktion och att vi alla ska ses som individer.
Varför är det då så himla viktigt med könskvotering? Det är ju till syvende och sist INDIVIDER som skall nu skall könskvoteras in på toppjobben och maktpositionerna. Feminismen anser allstå att individens ”sociala konstruktion” skall ha större betydelse än individens kvaliteter? Om det är så, varför i gärdgårdsfrid ska man då avveckla den sociala konstruktionen som skall vara avgörande för att kvotering skall vara möjlig? Snacka om att äta tårtan och ha den kvar…”
Ja feminismen är minst sagt intressant i dess resonemang. Personligen så tror jag den verkliga agendan är makt och inte jämställdhet. Och i och med att man fått sådant gehör för sina fnoskler så har man även fått storhetsvansinne på vägen. Du är inte ensam om att tycka det är konstigt.

” Och eftersom könet skall ha underordnad betydelse, eller ingen betydelse alls, varför gör feminister inget annat än pratar om kön hela tiden?”

Exakt. Samma här man motsäger sig själv. Argumenterar man med dem och de beter sig så här så kan man ju tycka att man vunnit diskussionen, men frågan är om de förstår detta?

” Och detta maktpatriarkat som bestämmer könmaktssordningen, om det nu skulle vara så, varför tror sig feminismen ens kunna överleva ens 5 minuter under en sådan könsmaktsordning? Om patriarkatet verkligen hade funnits så hade feminismen krossats och tillintetgjorts för länge sedan. Det hade inte funnits manliga hemlösa eller självmordsbenägna. Och hur vårdnadsdomarna skulle sett ut ska vi inte ens tala om och värst av allt, det hade inte funnits något som heter våldtäkt…
Men så är det inte nu så man undrar, vad f-n sysslar patriarkatet med egentligen? Förutom att förtrycka kvinnor 24/7 menar jag?”

Du hör hemma här märker jag.
Och det har tydligen pågått i tusentals år också. Så vi män skapade en pakt då och har hållit bastuklubbar sedan dess. Vi är tydligen väldigt bra på att samla ihop oss men inte agera.

”Nej, feminism har mycket lite med jämnställdhet att göra, ungefär lika mycket som nynazism har med fotboll att göra eller att grov brottslighet har med motorcyklar att göra. Att skinnskallar gillar fotboll och att kriminella kallar sina ligor för ”motorcykelklubb” gör inte deras verksamheter mer legitima för det?
Så skilj gärna på radikalfeminism och ”jämnställdhetism”, tack!”

Feminism är för kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter. That’s it.

@PNy:

”Jag förstår inte vad du menar med orimlighetsresonemang. Vi håller i oss med konstanter i form av fakta för argumenten. Vi försöker även förstå och resonera hur feminismen inte ser det vi ser. Att inte hata eller tycka illa om din motpart utan försöka förstå hur man tänker är ju ett tecken på vilja bemötas”

Jag inser att jag formulerade mig något tvetydigt så jag förstår din invändning.
Min ordalydelse borde ha varit nåt i stil med, förtydligande inom parentes:

”Tja, min erfarenhet av jämnställdister är ju att de går liksom ”pang på rödbetan”, från klarhet till klarhet utan att (för den sakens skull) krångla till saker så de leder till ett orimlighetsresonemang.”

Tyckte skälv att jag gav tre goda exempel som könskvotering, könsfixeringen och könsmaktsordningen där man onekligen hamnar i vad jag vill kalla ett oromlighetsresonemang. Eller ja, redan preferenserna innehåller orimligheter eftersom feminismen anser könet vara betydelselöst men likväl använder just könet i sin argumentering.

@Kollen:
Bomulls förtryck.Som känns mjukt men som till sist kväver dig

Det här blev långt, och kanske tuggar jag om en del av det som redan skrivits, men det är i alla fall mitt perspektiv, just nu och här.

@Butter
Ja, det är det lustiga: könet är ”bara en social konstruktion”, trots att man funnit fossila bevis för sexuell/könlig förökning sedan minst 1-1,2 miljarder år sedan (1200 000 000 år), men feminismen minsann, den ska vi bygga vår verklighetsuppfattning, livsåskådning och politik på! Ja, för feminismen har ju rötter tillbaka så långt som till 1700-talet, för ca 300 år sedan alltså!

Jag säger som jag sagt någon gång tidigare: Är det inte snarast feminismen som är en social konstruktion, om något, mycket mera än det är ”könet” som är det? Könlig förökning har ju enligt biologerna existerat i hundratals miljoner år, långt innan det ens fanns däggdjur på jorden!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Sexuell_f%C3%B6r%C3%B6kning
http://sv.wikipedia.org/wiki/Feminism
http://www.forskning.se/nyheterfakta/teman/evolution/tiogenombrottfranbigbangtillidag/deforstadaggdjurendias150miljonerarsedan.5.59781bb1126aee033738000224.html

För mig är det fullständigt obegripligt hur man kan hävda sig syssla med ”vetenskap om kön” (för det är ju de facto det man hävdar och menar att forskningen ska tillämpas på), medan man samtidigt ignorerar den kunskap vi idag har om till exempel biologi, genetik och evolution.

För mig är det fruktansvärt motsägelsefullt: man säger att könet bara är en social konstruktion, och utformar en disciplin man sedan benämner ”genusvetenskap”, som då egentligen betyder ”vetenskapen om det sociala könet” (hur människor förhåller sig till sin biologiska könstillhörighet). Alltså man studerar ”genus” eller ”det sociala könet”, men lyckas ändå till slut få det att handla om biologisk kroppsräkning, där politiska åtgärder som könskvotering och speciella villkor för människor med livmödrar ofta förordas.

Har svårt att formulera mig begripligt här kanske, men man vill liksom dekonstruera (biologiskt) ”kön”, och göra det till ”social konstruktion”, ”genus” och mer eller mindre till ”ingenting”, för att därmed ”upplösa” och ”relativisera” det, men sedan hävdar man ändå att samhället och människor styrs så benhårt av dessa ”sociala konstruktioner”, detta ”genus” eller detta ”ingenting”, att man måste ta hänsyn till detta – inte utifrån i verkligheten identifierade ”genus” hos enskilda individer, utan just utifrån deras biologiska ”könstillhörighet”.

Poletten kanske trillar ner för mig så småningom, men det känns som det är något djupt bedrägligt i att hävda att någonting inte finns, men samtidigt kräva att samhället skall låta sig helt genomsyras, ”mainstreamas” och styras av just detta ”ingenting”. Man tar ett begrepp, dissekerar och splittrar upp det så att det blir närmast obegripligt att förstå vad det är man talar om. Sedan kan man hävda i princip vad som helst som sant, i relation till begreppet, och det som då styr kommer att vara allt annat än ärliga resonemang, intellektuell hederlighet eller logiska/sakliga argument. Det blir då mera ”genus” och härskartekniker, ja, (osynliggjorda) maktrelationer, som ges utrymme att styra då. Det blir då de föreställningar vi har om kön, som inte får ifrågasättas inom feminismen, som blir styrande: det vill säga de föreställningar vi har om vad en man ska vara och hur han ska bete sig, gamla ”goda” ridderlighetsideal om att män ska uppoffra sig för kvinnor, att mäns värde och tillhörighet i samhället i första hand bestäms av om kvinnor är nöjda med dem eller ej, att de ska ”stiga åt sidan”, ”lämna plats” etc. Samtidigt får kvinnors ”biologiska motivation” för att driva samhället i feministisk riktning fritt spelrum.

Kanske kan någon av er andra formulera det bättre, om någon förstår vad jag vill åt. Någonstans undrar jag antagligen om feminismen inte mest är en formidabel social konstruktion, en magnifik kontrollmekanism, en maktmanipulation, fulladdad med alla möjliga förekommande härskartekniker, som osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, påförande av skuld och skam, etc. (Jag skulle vilja hitta någon term för detta med att överösa någon med obegriplig information, syftande till att förvirra vederbörande så till den grad att andra beslutsmekanismer än resonemang och saklighet till slut används, som till exempel ”jag orkar inte säga emot längre”, ”den andre har ju studerat det här så noga och så länge och är en ”excellent genusvetare” att han eller hon säkert har rätt” (auktoritetstro), men det får väl anstå.)

Tänk er en våg med två vågskålar, som en gungbräda. Bördorna i vardera vågskålen är lika stora. Tänk er också att det finns ett stöd, kanske som en spiralfjäder i stål, som håller upp vardera vågskål med samma kraft. Det råder jämvikt mellan bördor och stöd för de bägge vågskålarna. Jag menar att feminismen är den sociala konstruktion som bara belyser den ”kvinnliga” vågskålens bördor, och den ”manliga” vågskålens stöttning, medan man utelämnar den manliga vågskålens ”bördor” och den kvinnliga vågskålens ”stöttning”, vilket naturligtvis blir oärligt och orättvist, även om det man säger kan vara sant i sig, för just det som man då beskriver. Problemet ligger på det sättet mera i ”valet av fokus”, eller ”utelämnandet”, ”osynliggörandet”, ”undanhållandet av informationen”, mera än i det man faktiskt synliggör. Denna obalans i verklighetsbeskrivningen, detta selektiva fokus, är det jag ser som feminismens största brist, dess största ”synd”.

Jag menar att jämställdismen, i kontrast till feminismen, strävar efter att belysa ”båda vågskålarna”, med såväl deras ”bördor” som deras stöttning, både mäns och kvinnors styrkor och svagheter, både deras respektive över- och underlägen, deras privilegier och utsatthet. Att ”vi jämställdister” i dagens läge sedan fokuserar mest på den manliga vågskålens ”bördor” och den kvinnliga vågskålens ”stöttning”, får tillskrivas den situation, ”den samhälleliga kontext”, vi upplever oss befinna oss i, och som vi försöker påverka i en riktning mot större balans i såväl verklighetsbeskrivning som praktiska omständigheter, lagstiftning etc.

Märkligt att inte Micro har hittat dit.
Hon brukar vara het på gröten så fort det vankas genusperspektiv av olika slag. Om hon inte är bannad lär väl hennes schäfernuna dyka upp förr eller senare.

”Om patriarkatet verkligen hade funnits så hade feminismen krossats och tillintetgjorts för länge sedan. Det hade inte funnits manliga hemlösa eller självmordsbenägna. Och hur vårdnadsdomarna skulle sett ut ska vi inte ens tala om och värst av allt, det hade inte funnits något som heter våldtäkt…
Men så är det inte nu så man undrar, vad f-n sysslar patriarkatet med egentligen? Förutom att förtrycka kvinnor 24/7 menar jag”

Det är samma grejj jag kör med. Fungerar för att göra feminister tysta ett tag innan de börjar skrika efter dig.

@John Nilsson:
”Har svårt att formulera mig begripligt här kanske”

Du lyckades formuera dig väldigt bra enligt mig.

Ofta när jag tragglat mig igenom en genusvetenskaplig rapport så får jag känslan av att författaren valt att dela in publikationen i en kvinnlig och en manlig del och att den del som belyser männens situation kommer att publiceras senare. Men det sker aldrig; det bara råkar bli så att just den aktuella rapporten fick ett kvinnofokus (för genusvetenskapen bryr sig ju om män och kvinnor lika mycket, eller hur?).

Jag tror att de genusvetare som anser sig vara seriösa måste sätta ned foten och säga: ”om vi ska betraktas som en vetenskap så måste vi följa grundläggande vetenskapliga regler, som falsifierbarhet, reproducerbarhet, peer-reviewing, öppenhet, mm”.

En genusvetenskap som är vetenskaplig och könsneutral skulla jag lätt kunna tänka mig en forskarkarriär inom eftersom området intresserar mig. Dvs en som problematiserar verkliga mätbara strukturer, innan man ger sig på de ”osynliga”. I dagsläget liknar det mest en lekstuga.

Följer tråden på Flashback. Bra svar. Lycka till alla jämstäldister.

Skillnaden mellan en jämställdist och en feminist?

Busenkelt. Svaret lyder härligt, kort och sakligt som följer:

1. ”Feministen” är: Det osakliga och barnsligt navelskådande egoistkräket som systematiskt förnekar den faktiska verkligheten och hatar fiktiva ”kollektiv”.

2. ”Jämställdisten” är: Den sakliga och frihetliga människovännen.