Strukturer på twitter
avatar

Inledning

Inlägget Det där med att prata känslor handlar om hur män och kvinnor pratar om och hanterar känslor på olika sätt. Detta inlägg bygger på det förra, så har ni inte läst det, gör det först. Där skrev jag:

Lösningen ligger i ökad förståelse och acceptans för dessa olika sätt att prata om och hantera känslor. Det behövs också för att minska kulturkrockar som sker till följd av dessa olikheter.

I detta inlägg vill jag – med hjälp av en twitterdiskussion – visa på det jag kallar (genus)kulturkrock i syfte att öka förståelse för dessa olika sätt att prata om och hantera känslor. När jag fick hjälp med korrekturläsningen av inlägget, fick jag en kommentar om att ”stå på någons sida”. Det tog mig lite på sängen, då vederbörande länge har läst mina inlägg och borde veta att det inte handlar om vem som har rätt eller fel, jag tänker överhuvudtaget inte så. Så läs inte inlägget som vore du en domare, utan snarare som en trafikplanerare som försöker förstå varför en viss sträcka är olycksdrabbad. Det handlar om varför krockar sker, för när man förstår orsaken undviker man onödiga krockar. Denna förståelse för varandras könsrelaterade olikheter är helt nödvändig. Vi lever idag, till följd av både internet och kvinnors intåg på den traditionellt manliga delen av arbetsmarknaden, i en könsmixad verklighet i en omfattning som inte förekommit tidigare. Det gör att situationer där genuskulturkrockar sker uppstår mer frekvent och vi har därmed ett ökat behov av att kunna lösa dessa problem.

Diskussionen är anonymiserad och ni får nu – inspirerat av sagans värld – möta Tant Rosa, Farbror Blå och Farbror Brun.

Genuskulturkrock på twitter

Tant Rosa skrev följande tweet:
Tweet 16

Att det förekommer negativa känslor bakom dessa ord hos Tant Rosa är det väl få som inte ser. Farbror Blå och Farbror Brun besvarar hennes tweet vilket utmynnade i följande diskussion:

Farbror Blå: Dom luktar nog skit åtminstone, eftersom dom är döda. Men de var helt OK när de levde
Farbror Brun: Precis, i vår ålder får man (försöka?) vara glad så länge de lever. Snart kan man inte skälla eller klandra.
Tant Rosa: Mina är 65, jobbar inte sen 4 år, friska och har bra deg. Ingen ens varit mer sjuk än förkyld.
Farbror Blå: Uppskatta dem medan de är i det stadiet. De har förmodligen offrat massor för din skull
Farbror Brun: Precis. Passa på att lära känna dem bättre. Nåt skit får man i den åldern, eller om några år.
Tant Rosa: Uppskatta dem för VAD?
Ingen kan leva på gamla meriter. Har ju 2 barn själv. Förväntar mig noll tacksamhet för bajsblöjor etc.
Farbror Blå: Alla är individer, jag kan inte säga vad som är fel mellan dig & dina föräldrar. Men generellt bör de hedras
Farbror Brun: Är de verkligen så hemska att du inte kommer på något positivt hos dem? Som sagt, snart finns de inte.
Tant Rosa: Vi valde att skaffa barn. 60-70 år av deras liv är dom vuxna och jag ska hålla de första åren som biljett för tacksam?
Farbror Blå: Jag antar att du inte flyttade hemifrån så fort du slutat med blöjor?
Farbror Brun: Håller inte med om att man behöver vara tacksam mot dem. Men de är en del av din historia, att lära känna.

Jag kan naturligtvis inte säkert säga vad som försiggår i andra människors huvuden, men Farbror Brun kunde lika gärna varit jag, för precis så hade jag också försökt stötta Tant Rosa. Så fungerar jag.

Oavsett vilka känslor – ilska, sorg, besvikelse eller, troligare, en mix av flera negativa känslor – tant Rosa härbärgerar är det, på den manliga sidan av genussystemet, inte lika viktigt att klä dem i ord som det är på kvinnosidan. Det handlar i viss mån om att respektera den privata sfären (än mer på ett offentligt medium som Twitter) … man frågar inte, och gräver inte heller i den andres känslor, utan förväntar sig att denne självmant berättar så mycket som den ”vill ge” liksom.

Vi kan inte beställa nya föräldrar, vilket gör problemet olösbart. Därför försöker man medvetet eller, än mer troligt, omedvetet att, utifrån den information Tant Rosa ger, hjälpa henne med metoden ”lägga på hyllan”.

Ulf T kommenterade twitterdiskussionen så här:

Det är väl rätt typiskt manligt. Det reflekterar väl mer uppfattningen att det inte är så konstigt om ens föräldrar går sin egen väg efter 60, och att det är bättre att låta dem göra det, än att gå omkring och vara arg.

Så här skrev jag i föregående inlägg:

När jag använder metoden “lägger på hyllan” så väljer jag – aktivt och medvetet – att tvinga mig själv att tänka på något annat

Lyckas man rikta sin uppmärksamhet på positiva saker i stället för att fokusera på negativa, väger det tunga lite mindre tungt och det blir lättare att placera det negativa ”på hyllan”. Det har alltså samma effekt som att ”tänka på något annat”. För mig var ”försöker stötta” väldigt tydligt när jag följde diskussionen, men för Tant Rosa är deras välvilja osynlig varvid hon skriver följande tweet:

Skärmavbild 2015-03-02 kl. 14.31.05

Varför ser hon inte det jag ser? Alith skriver så här angående dessa olika sätt att hantera känslor:

Intressant att höra det här, för det är så främmande för mig så det känns som att vi knappt vore samma art. Jag förståratt feministerna tycker att de “stackars männen” måste börja prata för jag kan inte föreställa mig ett annat sätt att hantera sina känslor. [min emfas]

Därför

Till mitt förra inlägg fick jag följande fråga i kommentarsfältet:

Varför är det viktigt för dig att försöka underlätta heterosexuellt samspel?

”Heterosexuellt samspel” kommer från inlägget. Jag råkade skriva fel, det ska vara heterosocialt, det vill säga alla situationer där de två kulturerna möts. Orsaken är att jag ser denna typ av krockar överallt. Och Tant Rosas avslutande tweet tyder på att denna krock blev känslomässigt negativ för henne, varför hon försvarar sig med att be dem dra. Att mina medmänniskor upplever dessa krockar negativt är nog orsak för mig att ta tag i detta, jag tycker det sker i onödan. Dessutom menar jag att vi som samhälle behöver denna kunskap på samhällsnivå för att få könsmixade arbetsplatser att fungera bättre.

Ulf T skriver om detta i ett inlägg:

Här är dynamiken intressant. Jag har talat med flera kvinnor som menar att de ju måste få försvara sig om de blir attackerade. Men om mannen inte uppfattar att han har attackerat till att börja med, uppfattar han bara ‘försvaret’, som känns som en oprovocerad attack. Han inser att han sagt någonting, men ser samtidigt att han själv inte kan bedöma vad som triggade, eller varför. Han känner att han inte bedöms utifrån vad han faktiskt säger, utan utifrån hur kvinnan tolkar honom. Och hennes tolkning är sanning: mannen är hotande bara genom att vara man, och om kvinnan upplever sig attackerad, är det så, vare sig mannen fattar det eller inte. [min emfas]

Tänk om vi hade haft en genusvetenskap värd namnet som kunde ge oss ord och förståelse för genussystemet. Låt oss kalla det sätt att stötta som är vanligt på den manliga sidan av genussystemet M-stötta och den kvinnliga sidans motsvarighet K-stötta? Då hade antagligen Tant Rosa kunnat identifiera M-stöttar och reagerat positivt istället för negativt. Kanske hade hon avslutat diskussionen: ”Tack för omtanken, men jag är nog mer i behov av K-stöttning just nu.”

Dr Farrell har skrivit en bok med titlen Women Can’t Hear What Men Don’t Say. Det är ofta värre än så, för det är i kontrasten mellan olika kulturer man kan peka ut skillnader och likheter i kulturerna och därmed peka ut orsaken till kulturkrockar. Så ”Women Can’t Hear What Men Can’t Say” vore ofta mer korrekt.

Det finns ytterligare en orsak till att jag återkommer till detta ämne om och om igen: kvinnors psykiska ohälsa skjuter i höjden. Jag menar att det finns tre orsaker till detta: förskolan, feminismen och internet. I förskolan lotsas flickorna in i den kvinnliga homosocialiteten innan de byggt upp en inre personlig identitet och självbild där de kan finna trygghet och styrka. De mer negativa sidorna av den kvinnliga homosocialiteten förekommer tidigt, jag har noterat de sociala bestraffningarna redan hos fyraåringar. Feminismen hör hemma på soptippen för skadliga -ismer, det är min målsättning att förpassa den dit, om ni inte redan noterat det. Wink Men internet, det är ju här för att stanna på gott och ont. Med internet blir det kvinnliga rummet oändligt stort och flickorna sköljs över av meddelanden om hur man ”ska” vara kvinna och det ger en aldrig sinande källa till känslor att älta. Det finns inget sätt att stävja den utvecklingen, feministers lösning ”att vråla högt” är direkt kontraproduktiv. I inlägget Jag fick ett mejl, nr 1 berättar Nils – en man som var av ”älta känslor”-typen – vad som hände när han sökte psykiatriker:

Där fick jag lite ”vanliga psykologiska verktyg” att använda vid mörkare stunder. Dessa inkluderade ”lägga det på hyllan”, meditation samt en allmän rekommendation att sysselsätta sig med något annat ett tag. Allt detta för att koppla bort svårigheten för stunden för att sedan kunna se på omständigheterna från ett annat perspektiv. Då upptäcker man allt som oftast att det inte var så viktigt som man tidigare trott. Detta var något hon, psykiatrikern, sade var något man var tvungen att träna på om man hade en fallenhet att låta känslor ta överhanden. Det var sjukt svårt i början men det gav ganska snart resultat.

Genom att visa ”älta känslor”-människor, vanligen kvinnor, att det finns ett annat sätt att hantera känslor, ger man dessa människor en större uppsättning ”vanliga psykologiska verktyg” så att de kan välja hur de ska agera. När man inte ens vet att det finns ett annat sätt, hur ska man då kunna välja? Jag menar alltså att förståelse för detta kan bidra till att stävja den negativa utvecklingen vad gäller psykisk ohälsa bland kvinnor.

Slutord

Krocken på Twitter är bara en miniatyrkrock, snarast likt kofångare som snuddar vid varandra i fem kilometer i timmen. Och det är därför jag valde just denna, jag betvivlar att någon av de inblandade lider av krockskador, så inlägget är förhoppningsvis inte känslomässigt jobbigt för dem att läsa. Men samma typ av krockar sker i betydligt högre hastighet och med betydligt högre nivå av känslomässigt lidande, låt mig bjuda på en låt och en anekdot:

Jag avskyr dansbandsmusik, förutom just den låten, för den handlar om min Maria. Wink Maria var en av få individer jag verkligen älskat och i mitt hjärta vårdar jag ömt minnet av den unga underbara kvinna trots jag inte sett henne på cirka 20 år. Maria var ledsen vid ett tillfälle, tårar strömmade från hennes kinder och varje tår kändes som en kniv i min mage. Eftersom jag är som jag är, så stöttade jag på ett lösningsfokuserat sätt. Jag var ung, jag visste inget annat. Hon förstod inte det och blev därför riktigt förbannad och skrek: ”Du skiter ju i mig! Bara försvinn!” Jag förstod inte att hon bara behövde en axel att luta sig mot och lite ”K-stöttning” …

Så låt mig avsluta inlägget med att bjuda på lite bättre musik:

Kommentarer

Strukturer på twitter — 35 kommentarer

  1. @Bashflak:

    Det har du en poäng i, tänkte inte på det. Det är ju inte svart och vitt, utan snarare att män och kvinnor är individer på en glidande skala mellan manligt och kvinnligt sätt, inte kollektiv där män är på ett sätt och kvinnor på ett sätt.

    Diskussionen här är så att säga mörkblå och män brukar anpassa sig mer efter kvinnors sätt så det hamnar någonstans mittemellan ”kvinnors sätt” och ”mäns sätt” då de lär sig genom erfarenheter liknande min anekdot.

    Jag tolkade den mörkblå färgen som ett resultat av att det utspelade sig på Twitter, där alla kan se och att respekten för den andra blev större inför allmän beskådan så att säga. Men det kan lika väl vara ett resultat av tid och whiskeypinne. Wink

    Men att den är mörkblå gör skillnaderna tydligare.Smile

  2. hur jag än vrider och vänder får jag inte det till att dom försöker stötta rosa. Vad har jag missat?

  3. @Chr Ewrk:

    Får intrycket av att de försöker få henne att tänka konstruktivt, och därigenom lugna ner sig lite och få en positiv vinkel. Men, som Ninni säger, det var väl inte riktigt det hon var ute efter. Den har man gått på ett par ggr, försöka lösa ett problem…….

  4. @Chr Ewrk:

    hur jag än vrider och vänder får jag inte det till att dom försöker stötta rosa. Vad har jag missat?

    Jag skrev i förra kommentaren:

    Det är ju inte svart och vitt, utan snarare att män och kvinnor är individer på en glidande skala mellan manligt och kvinnligt sätt, inte kollektiv där män är på ett sätt och kvinnor på ett sätt.

    Diskussionen här är så att säga mörkblå […]

    Vissa män föredrar att prata känslor med kvinnor för att det sättet passar dem bättre. Jag flyr fältet, tyvärr, om jag hamnar i en situation där jag förväntas prata känslor på ”kvinnors sätt”, för jag är ”mörkblå”. Jag vet av erfarenhet att jag kommer att misslyckas och det slutar med den försvars-attack Ulf T skriver om i citatet. Och jag är inte beredd mer att ta skit när jag försöker stötta. Och det får man dessvärre … varje gång.

    Vi söker oss till människor man klickar med, så även vad gäller detta. Och i detta fall så är det, som jag sa, mörkblått – inte blått (så som det vanligen är bland och mellan män)

    Så det du missat är ”mörkblå stöttning”, vars syfte Frogfish beskriver bra. Antagligen upplever du personer som fungerar som mig som ”buffliga” eller otrevliga i en sådan situation.

  5. @Kristian:

    Tack Ninni.

    Så lite. Smile

    Jag antar att alla även känner till Deborah Tannen?

    Om de inte gör det så är det en av de saker jag har i min stora ”att-göra-hög”, så de kommer så småningom att känna till henne. Smile

  6. Feminister avskyr alla resonemang som andas Mars och Venus. De kommer inte att lyssna på dig.

  7. Ninni:

    Så ”Women Can’t Hear What Men Can’t Say” vore ofta mer korrekt.

    Why can’t they? Because women don’t want to hear it.

    Desto snabbare alla fattar detta, desto snabbare blir vi av med missförståndet som kallas jämställdhet.

  8. @Anders:

    Feminister avskyr alla resonemang som andas Mars och Venus. De kommer inte att lyssna på dig.

    Det är inte feminister som behöver lyssna, de fattar ändå ingenting, utan kvinnor som ska förstå hur könskonventionella de är (och vill vara).

  9. En anekdot från mitt eget liv.

    Jag sällskapade för några år sen med en feminist. Hon var en sån där typisk feminist som i minsta lilla detalj ALLTID ifrågasatte varför man föhöll olika till kvinnor än män och ALLTID blev sur om jag utgick i vissa situationer från att hon var kvinna (annorlunda).

    Men ”to make a long story short”, allt gick åt helvete, enligt henne pga. ”kommunikationsproblem”. Enligt henne handlade alla våra problem i grunden om kommunikationsproblem. Konstig tanke att mellanmänskliga problem alltid skulle handla om kommunikationsproblem, att det inte fanns andra problem?

    Men ändå, efter att allting sket sig och gick åt helvete, sa hon åt mig att hon inte förstod mig för att jag ”inte talade till henne som en kvinna” och att ”en annan kvinna kan förklara bättre åt en annan kvinna än en man kan”. Så, enda sättet hon skulle ha förstått var det sättet HON förbjöd mig från att göra!?

    Hur kunde det gå så fel? Var det ett kommunikationsproblem? Så klart inte, problemet var att hon inte tog en sekund för att tänka på vad hon var (som kvinna) och hur hon förhöll sig till mig (som man), och det behövs ingen kommunikationsövning för att komma till insikten att göra det. Det är alltså en moralisk brist.

    Jag citerar igen filosofen Hannes Nykänen, men han har fått så mycket rätt i de viktigaste frågorna, han skrev:

    ”Om den andra människans självförsåelse inte är med i din (själv)förståelse, älskar du inte honom.”

    Och som jag frågade själv på min egen blogg (om feminism):

    Hur kan någonting som aldrig brytt sig om vad kvinnor är och gör, annat än vad det är för kvinnor själva, handla om jämställdhet? Hur kan någonting som endast brytt sig om vad kvinnor har och vad det könsliga är för kvinnor handla om jämställdhet? Hur kan någonting som endast brytt sig om relationen värld(en)->kvinna men aldrig om relationen kvinna->värld(en) handla om jämställdhet? Hur kan en kvinna som aldrig tänkt på denna relation, annat än vad det är för henne, vara jämställd?

    Hur kan man missförstå sånt?

  10. Jag har alltid trängt undan, gillar inte att älta för länge. Har fått höra från olika håll att man ”ska släppa ut det”. Har jag pratat om det en gång är det överstökat. Skönt att höra att det är ok. Som olika inlärningsstilar.

    Är det riktigt mörkt drar jag mig undan, orkar ändå inte med folk då och orkar definitivt inte att älta. Skönt att höra att man inte är ensam.

  11. @Anders:

    Feminister avskyr alla resonemang som andas Mars och Venus. De kommer inte att lyssna på dig.

    Kanske, kanske inte. Jag motiveras inte i mitt skrivande på GenusDebatten av huruvida folk kommer att lyssna, jag motiveras inifrån så att säga. Jag behöver få sagt det jag bär på, hur andra väljer att förhålla sig till det står bortom vad jag kan påverka. Dolf kan intyga hur utpräglat detta drag hos mig är – han blev förvånad över att jag inte ens hade kollat statistiken på min blogg när han började skriva hos mig.

    @Matias:

    Why can’t they? Because women don’t want to hear it.

    Det är lite av båda delar. Man måste 1) kunna sätta fingret på det man upplever problematiskt, 2) kunna klä det i ord så att motpartern förstår vad man vill säga och 3) motpartern måste ha en vilja att lyssna.

    Samtliga tre punkter kan haka upp sig, så att säga.

    @Jenny:

    Oj, förvånad jag blev. Jag förväntar mig att alla inte kommer känna igen sig i detta inlägg, det beror helt på hur man själv är som person i förhållande till kommunikationsnormen. Normer är lite som ett par bra skor, så länge man har rätt storlek så är de sköna, det är för den som har fötter som inte passar i tillgängliga storlekar som skoskav blir följden. Jag förväntade mig inte att du skulle ha ”skoskav” i denna fråga. Men ja, det är okej. Bara du vet vad som är rätt för dig. Smile

    Män och kvinnor drabbas lite olika av detta. På kvinnor, från andra kvinnor, ligger en förväntan att vi ska älta och den pressen är svår att freda sig från.

    Är det riktigt mörkt drar jag mig undan, orkar ändå inte med folk då och orkar definitivt inte att älta.

    Känner igen mig helt. Så där är jag med. Ju mer mörkt, ju mer vill jag bara få vara ifred och få hantera mina känslor på det sätt som är rätt för mig. Vanligtvis så går jag ut och går. Smile

  12. @Ninni:

    Så klart kommunicerar män och kvinnor lite annorlunda och det uppstår kommunikationsproblem pga. det, men hur mycket av mäns och kvinnors schism idag kan förklaras eller lösas med en förbättring av kommunikationen är en helt annan fråga.

    Jag kommer inte att sälja tanken, om kommunikationsproblem som grundproblemet, till mina manliga vänner, det vore att vilseleda dom.

    Problemet är att kvinnan bryr sig för mycket om sig själv och för lite om mannen, och mannen för lite om sig själv och för mycket om kvinnan. Hur man löser problemet med kvinnlig egocentricitet vet jag inte, men jag tror mera på att upplysa mannen, han verkar vilja förstå.

  13. @Ninni:

    Det är lite av båda delar. Man måste 1) kunna sätta fingret på det man upplever problematiskt, 2) kunna klä det i ord så att motpartern förstår vad man vill säga och 3) motpartern måste ha en vilja att lyssna.

    Ännu om dina tre punkter. Jag tror ju att jämställdhet är ett missförstånd som beror på att kvinnan ännu inte förstått att det finns ett pris att betala för det (och att hon inte vill betala det). Jag tror alltså inte att lösningen är att män kommunicerar bättre, utan att män förstår att inte kommunicera alls.

    För jag tror, utifrån mina egna erfarenheter, att män inte kan klä det i ord så att kvinnor kunde förstå det. För varje gång män sätter fingret på det riktiga problemet, hur empatiskt och förtstående som helst, kommer kvinnor att missförstå och säga att män måste ”kommunicera det bättre”. Så jag tror att allt prat om kommunikationsproblem är en kvinnlig omskrivning av ”I don’t wanna hear it”.

    Kvinnor vill ha det i en form som är omöjlig att förverkliga i den här verkligheten, därav följer att de inte vill ha det.

  14. @Jenny:
    @Ninni:

    Tony Soprano:

    Let me tell ya something. Nowadays, everybody’s gotta go to shrinks, and counselors, and go on ”Sally Jessy Raphael” and talk about their problems. What happened to Gary Cooper? The strong, silent type. That was an American. He wasn’t in touch with his feelings. He just did what he had to do. See, what they didn’t know was once they got Gary Cooper in touch with his feelings that they wouldn’t be able to shut him up! And then it’s dysfunction this, and dysfunction that, and dysfunction vaffancul!

  15. @Matias:

    Här har jag tidigare hänvisat till forskning som visat att män använder mer bilaterala tekniker i förhållanden (dvs förhandlar), och kvinnor mer unilaterala (dvs gör som de vill). Forskningen ger s.a.s. stöd för skämtet om kvinnan som ’regeringen’ i relationen, men ger också stöd för uppfattningen att kvinnor bryr sig mindre om män än omvänt.

    Studien heter Power Strategies in Intimate Relationships, och fann följande:

    Male heterosexuals were more likely to report using bilateral and direct strategies. In contrast, female heterosexuals were more likely to report using unilateral and indirect strategies.

    Note further that gender differences among heterosexuals parallel the experts’ good/bad ratings. This suggests that strategies used by male heterosexuals would be regarded as better than those used by female heterosexuals. Rather than simply indicating a bias, the experts’ good/bad assessment of the strategies is supported by the additional finding that the use of primarily direct, but also bilateral, strategies is associated with greater satisfaction in the relationship.

    It is argued here that because men expect compliance to their influence attempts, they use bilateral and direct strategies. Conversely, because women anticipate noncompliance, they are more likely than men to report in their essays the use of unilateral strategies. Unilateral strategies do not require the partner’s cooperation. Support for this interpretation comes from the fact that men in this sample were more likely than women to perceive themselves as having greater power than their intimate partner.

  16. @Ulf T:

    Intressant studie, måste kolla upp det där nogrannare. Har du tänkt kommentera den själv?

    Så klart kvinnor bryr sig mindre eftersom relationen är från början mera på kvinnors villkor, det är en självklarhet att hon i sin EGEN relation gör som hon vill och mannen förhandlar.

    En del av lösningen är att män blir mera som kvinnor dvs gör som de vill, MGTOW är ju ett uttryck för det.

  17. @Matias:

    Jo, jag har nog tänkt väva in den i något inlägg. En intressant sak är det som de tar upp – att kvinnan skulle uppleva att hon har mindre makt, att hon inte tror att hon skulle få gehör för sina idéer, och därför gör det ändå, medan mannen uppfattar att han har mer makt, tror att han kan få gehör, och därför säger vad han tycker.

    Det uppenbara problemet är ju att det i praktiken blir som kvinnan vill, så den konkreta makten ligger då mer hos kvinnan. Detta styrks även av de studier som visar att män i relationsgräl är mycket mer stressade än kvinnorna, och tar längre tid på sig att komma igen efteråt; i fall där den ena parten är drivande och den andra passiv, är det i ca 80% av fallen kvinnan som är den drivande.

    Upplevelsen att kvinnan har mindre makt är alltså inget mer än det – en upplevelse.

  18. @Ulf T:

    Det är beskrivande att parten som mera gör som hon vill utan att förhandla betonar kommunikation!? Det är bara ett sätt att säga: Du kommunicera fel, och jag ’förstår’ dig inte så länge du inte kommunicerar som jag vill.

    Men för att fortsätta anekdoten från mitt eget liv. Feministen som jag hade förhållandet med försvarade sig mot min anklagelse om själviskhet med att ”hennes sätt att tänka inte är sämre än mitt och hon har rätten att tänka så”. Den här formuleringen låter ju rimlig, men mot bakgrunden av att det var hennes sätt att tänka som VI skulle alltid utgå ifrån när vi diskuterade saker, så betydde det i praktiken att hennes sätt att tänka var bättre och hade företräde. Hon var själv totalt ’blind’ för att hennes behov hade företräde och mina behov skulle rätta sig efter hennes. Det hon förväntade var alltså inte att bådas behov skulle beaktas lika mycket utan ifrågasatte varför mina behov skulle beaktas alls.

    Och bara för att kvinnor får ögonen upp för sitt vidriga beteende betyder inte att de kommer att förändra sig. Av medvetenhet följer nödvändigtvis inte förändring.

  19. @Matias:

    Det hon förväntade var alltså inte att bådas behov skulle beaktas lika mycket utan ifrågasatte varför mina behov skulle beaktas alls.

    Möjligen grundar det sig i föreställningen att mäns behov automatiskt beaktas.

    Och bara för att kvinnor får ögonen upp för sitt vidriga beteende betyder inte att de kommer att förändra sig. Av medvetenhet följer nödvändigtvis inte förändring.

    Jag har sett kvinnor vakna upp inför detta och integrera det väl. Det är absolut möjligt, men jag kan inte ge någon prognos om hur utbrett det kan bli. Jag tror verkligen att det handlar om att de ärligt inte ser detta, och blir chockade när det börjar gå upp för dem.

  20. Jag skulle gärna också vilja säga att vad olika människor vill ha i ett förhållande faktiskt är olika. Nu vet jag inte om jag kan förmedla det jag har tänkt, men i mitt eget förhållande är vi båda medvetna om att jag ibland är regering. Vi skojar om det också. Min man tycker det är charmigt att jag är ”typiskt kvinnlig” på detta sätt och även andra. Jag tror att man är ganska hjälpt bara av att båda är medvetna. På så vis blir det mindre risk att det blir diktatur av regeringen…

  21. @Matias: Du kan inte lösa problem utan kommunikation. Så, jo, kommunikation krävs för att man skall lösa problem i förhållanden, oavsett om det är mellan individer i affärsförhållanden, vänskapsförhållanden eller romantiska förhållanden. Hur skall man kunna nå några lösningar på meningsskiljaktigheter utan kommunikation? Sen är inte alltid tid och plats den rätta för kommunikation, eller man kan behöva egentid för att tänka över saker ostört, men det är en annan sak.

  22. @Alith:

    Jag skulle gärna också vilja säga att vad olika människor vill ha i ett förhållande faktiskt är olika. Nu vet jag inte om jag kan förmedla det jag har tänkt, men i mitt eget förhållande är vi båda medvetna om att jag ibland är regering. Vi skojar om det också.

    Jag har ett utkast till ett inlägg som heter ”If it ain’t broke, don’t fix it.” som innehåller ett citat från en kommentar där du skrev om att ”ge upp den makt man har”. Jag får se om jag får till inlägget, jag vågar inte lova det för det har hängt upp sig lite. Men titeln avslöjar att vi är ense i denna fråga, eller hur?

  23. @Matias:

    Och bara för att kvinnor får ögonen upp för sitt vidriga beteende betyder inte att de kommer att förändra sig. Av medvetenhet följer nödvändigtvis inte förändring.

    Ulf svarade dig:

    Jag har sett kvinnor vakna upp inför detta och integrera det väl. Det är absolut möjligt, men jag kan inte ge någon prognos om hur utbrett det kan bli. Jag tror verkligen att det handlar om att de ärligt inte ser detta, och blir chockade när det börjar gå upp för dem.

    Jag väljer mina bilder och låtar i inläggen med omsorg, tanken är att de ska förmedla ett budskap de med. Jag såg det verkligen inte. Med denna bild ville jag förmedla mina känslor i den chock Ulf talar om:

    m,

    kände jag mig när jag förstod, vem vill vara sån mot den man valt att leva sitt liv med för att man älskar denne?

    Hur vanlig jag är eller inte är, det vet vi inget om. Jag har inte gett upp hoppet om kvinnor som kollektiv, även om det ibland känns tröstlöst för att det känns som de inte vill lyssna. Jag har inte gett upp ändå, för jag vet hur totalt blind jag var. Tiden får utvisa hur det blir med den saken.

  24. @Ninni:
    Javisst ja, så hade jag skrivit… Jag tror säkert att det skulle vara nyttigt om jag kunde släppa lite mer på makten, men det är ju ganska nyligen jag också upptäckt den. Men min man har uttryckligen sagt att han tycker det är charmigt och typiskt kvinnligt. Dock inte alltid, förstås. Han har nog sett den där häxan ett antal gånger också…

  25. @Ninni:

    För mig personligen spelar det ingen roll ifall kvinnor är blinda eller opportuna, jag vill inte ha med dom att göra i vilket fall som helst. Om de bara är blinda, vittnar det ändå om en allvarlig brist på självreflektion och flockmentalitet som rimmar illa med deras jämställdhetspladder.

  26. @En annan Andreas:
    Jo …
    Karl Gerhard sjöng om ”… blott ett mål – pension”. Kanske blir det ordning då.

    @Jenny:
    Precis. Det kan vara jobbigt med folk som tycker att allting skall utföras verbalt och i grupp.

    @Matias:
    Rachel: I know. I know. I know. This is all my fault; I wanted him to open up. But God, I didn’t know that I was gonna unleash this-this weepy, clingy, moist monster!
    – Friends S06E23 – The one with the Ring.
    (’He’ spelas av Bruce Willis.)

  27. En anekdot från jobbet idag, måste ses som motpolen till twitterdiskussionen: En kollega (man) stod o talade med chefen (man) om något som berörde honom djupt (det var tydligt att något inte var bra). Jag smet förbi och de pratade vidare. Jag skickade ett mail till kollegan ”Jag såg att du pratade med X om något som verkade personligt. Om du vill kan vi planera om i projekt Y ifall du behöver avlastning”. Kollegan kom förbi senare på dagen och tackade för omtanken, den hade värmt och nu mådde han lite bättre.

  28. @Kristian:
    Pensionsåldern (för män) kommer nog att ha höjts över medellivslängden innan det blir aktuellt.