Jag tror att en del har fått upp ögonen för vår serie ”Varför jämställdismen är bättre än feminismen 1-33”:
Del 1: 1-8
Del 2: 9-16
Del 3: 17-25
Del 4: 26-33
Det är kul att se att många nya läser dem. Vad tänker ni om våra 33 anledningar om varför jämställdismen är bättre än feminismen? Låt oss höra i kommentarsfältet.
Är det negativt att en jämställdhetsrörelse inte har med ett maktperspektiv?
Är det positivt att vi alla ser att feminism främst handlar om kvinnofrågor?
feminist = kvinnosaksperson. KVINNOSAK.
— Lady Dahmer (@ladydahmer) October 10, 2013
/Mariel
Obs! Jag modererar mina kommentarsfält väldigt hårt, men är på jobbet så kan hända att en del saker står oemotsagda till ikväll (återstår att se). Jag inför en regel nu att om en person blivit tilltalad av mer än 4 personer, så bör ni _veta_ med säkerhet om den personen är OK med fler samtalspartner INNAN ni ger er in i konversationen (= Fråga). Om personen ifråga är OK med fler så kör på.
FRÅGA hellre personen om ni tolkat det rätt innan ni gör tolkningar – Samtal före debatt.
Jag älskar anledning 29: ”Feminism behövs för det borde vara självklart för alla att kämpa för feminism”.
För att svara på dina två frågor.
”Är det negativt att en jämställdhetsrörelse inte har med ett maktperspektiv?”
kort svar, nej. Ett längre svar hade nyanserat det med att det torde kunna vara bra med maktperspektiv i vissa frågor, men dock inte genom att man utgår från att ett kön är underordnat det andra.
”Är det positivt att vi alla ser att feminism främst handlar om kvinnofrågor?”
Om det är så det är så är det bra att vi ser det.
”Är det positivt att vi alla ser att feminism främst handlar om kvinnofrågor?”
Både och. Som kvinna tycker jag det är obekvämt att man … liksom klistrar det på mig och försöker göra saker som tydligen ska vara ”för min skull” och som för mig är ”No, no, no!”. Och vi börjar ju bli många kvinnor nu som bara känner, ”tack, men nej tack”. Men naturligtvis respekterar jag deras demokratiska rättighet.
Det handlar om såna saker som att jag anser man gör oss till offer i varje situation. Jag är inget offer för något patriarkalt förtryck. Punkt.
Deras (LD och co.) sätt att se män som potentiella förövare är lika främmande för mig som offerkoftan man försöker ge mig. Såna är inte män i min verklighet. Jag ser inte heller den makt och de privilegier man påstår män har av kön.
Men det är skönt att hon erkänner att deras politiska engagemang inte handlar om jämsälldhet. För det gör det inte om man utesluter ena könet.
Årets nobelpristagare litteratur
http://dagensbok.com/2013/10/10/nobelpristagare-i-litteratur-2013-ar-alice-munro/
Hoppas litterärt och konstnärligt innehåll går före pk
http://mobil.dn.se/debatt/bara-gubbar-far-nobelpris-sa-satsar-vi-pa-kvinnorna/?brs=d
Jag tycker att vi har med maktperspektiv, men inte bara ett allenarådande. Det feminister ofta gör är att de resonerar som om det enda maktperspektiv som räknas är det som kännetecknar alfamännen: politisk makt och pengamakt, och avfärdar alla andra perspektiv som ovidkommande i jämförelse.
Det jag tycker jämställdismen gör är snarare att erkänna att det finns flera olika sorters maktperspektiv, och deras inflytande varierar från situation till situation. Inte minst kvinnors könsmakt är alltför påtaglig att ignorera, och framför allt är det viktigt att förstå att män inte har motsvarande – alltså automatisk makt enbart på grund av deras könstillhörighet.
Tja, det är nog positivt att inse att ingen för närvarande står upp för pojkar och män, även om feminister brukar hävda att de per definition även vill männens bästa.
”Är det negativt att en jämställdhetsrörelse inte har med ett maktperspektiv?”
Det är definitivt negativt för en jämställdhetsrörelse att ha ett ensidigt maktperspektiv. Om man ska ha ett maktperspektiv måste man inse att det finns olika arenor där olika kön har makt och tolkningsföreträde. Samtidigt ska man vara försiktig i sina generaliseringar, vilket vi ser brist på hos en hel del debattörer.
”Är det positivt att vi alla ser att feminism främst handlar om kvinnofrågor?”
Det är bra att de erkänner att feminism endast handlar om kvinnofrågor, dvs jämställdhet där de anser att kvinnor är förfördelade, och struntar i andra frågor. Då ska de betraktas som just en kvinnolobby med särintresse. samtidigt förstår jag Ninni. Inte i mitt namn, tack. Men så är det inom alla grupper, några som vill föra allas talan. RFSL pratar ofta för alla hbtq-personer, men endast en mycket liten del är faktiskt medlemmar. Även religiösa grupperingar vill föra allas talan. Islamistiska fanatiker anser att de för muslimers talan, men de flesta misstycker. Frågan är hur stort ansvar man har att säga ifrån.
Svar på huvudinlägget (my bad, tryckte svar av ren vana)
Det är enligt mig nonsens att hävda att jämställdismen saknar maktperspektiv. Vi har definitivt maktperspektiv. Däremot är det fullt möjligt att vi inte har det som kallas:
”kritiskt maktperspektiv”.
För att kunna ha den debatten måste man dock först ha en tydlig definition och riktiga källor på vad ”kritiskt maktperspektiv” konkret innebär samt vem som har bestämt det.
Uppdatering:
Om feminism handlar om kvinnorfrågor och inte feminism varför använder man då överhuvudtaget ord som feminism och jämställdhet för att beskriva vad man gör? Snarare borde man väl isåfall byta ut feminism och jämställdhet mot kvinnofrågor överallt. Sverige har isåfall inte en jämställdhetsminister utan en kvinnofrågaminister och Sverige har ingen jämställdhetspolitik utan enbart en kvinnofrågepolitik.
Den mest relevanta frågan att ställa är då hur stor del av sveriges kvinnor som sveriges kvinnifrågepolitiska representanter egentligen lyssnar på. Vid debatten om personlåsning av föräldraförsäkringen verkar det var högst 20% av kvinnorna som Sveriges kvinnofrågapolitiska debattörer överhuvudtaget vill representera. De andra kvinnorna har inte det ur kvinnofrågeperspektiv rätta tankesättet om familjen.
Chade, du hade rätt, jag passade på att ta bort både texten och din kommentar om den text som nu är borttagen, hoppas det var ok. /Erik
IKVÄLL …så skjuter jag av startskottet på GD för den debatt om så kallad politisk korrekthet (i brist på bättre namn) som uppstått i och med lanseringen av Johan Lundbergs nya bok ”Ljusets Fiender”. Jag har redan smygstartat på Aktivarum.com med påpekandet att statliga bidrag gavs till ett seminarie där en av de personer som bjudits in var samma man som blev valdes av David Headley & Co att utföra det planerade terroristangreppet i Danmark 2010. Planen bestod av att Jyllandsposten skulle utsättas för väpnat angrepp ”Mumbai-style” anställda skulle halshuggas.
http://aktivarum.wordpress.com/2013/10/10/johan-lundbergs-bok-ljusets-fiender-avslojar-kopplingar-mellan-antirasister-och-terrorister/
Med på samma seminariium som denne idag dömde terrorist var ingen mindre än samma Mattias Gardell som senare satt i Norge och ville göra antifeminism till extremism och ”hate speech”
http://genusdebatten.se/reform-rapporten-som-betaktar-antifeminism-som-extremism/
Med tanke på det sällskapet väldigt rätt person att prata om andras extremism eller hur? Så här oseriösa är de här organisationerna bakjom de fina namnen. Medan de klagar på minsta lilla knappnål hos motståndarna kan de själva umgås med mördare utan att blinka bara. Eller vänta lite, det kanske är frihetskämpar vi skall kalla folk som PET (Dansk specialpolis) griper i Danmark med automatvapen och ljuddämpare i bagageluckan?
De diskussioner som handlar om ras och religion kommer jag dock att hålla på Aktivarum. Det här är Genusdebatten så här kommer jag att framför allt ta upp de akademiska och politiska kopplingarna till genus. Ni som vill tjuvstarta kan leta rätt på det 1 timme långa videoklippet där Johan Lundberg, Lena Andersson och Håkan Arvidsson vid bokens lansering ger sin syn på svensk kulturdebatt.
Det är självfallet bra om en lobbyiströrelse är uppriktig med vad man eftersträvar och inte låta påskina att man för hela samhällets talan, det må sedan handla om pappersindustrin, gurkodlarna eller feministerna. Samtalet blir ärligare om vi vet vad olika rörelser står för. Jag blir inte det minsta upprörd om någon lobbar så länge som det sker med öppna kort. Feministerna har däremot med mediaetablissemangets enträgna bistånd fått driva sitt lobbande utan några som helst kritiska ivändningar, vilket inte går an för någon annan grupp. Märk att jag inte uppfattar feministerna som en lobbygrupp för kvinnor, utn för personer i allmänhet som har svårt att tolerera åsiktspluralism.
Blott Ett Dogmatiskt Maktperspektiv? Tack, men nej tack. Vi Jämställdister ser, för alla helt uppenbart, sedan mycket länge, naturligtvis, många olika maktperspektiv.
Många Olika maktperspektiv kan i kombination naturligtvis måla en monumentalt verklighetstrognare och mycket mera detaljerad bild än könskommunisternas påfallande antivetenskapliga dogm-perspektiv. Jamenvisst. Uppenbart och härligt självklart.
Så. Det är väl snarast så att vi jämställdister, ja, alla fritt tänkande människor i allmänhet naturligtvis inte längre lyder under, eller låter sig luras av, könskommunisternas, genustanternas, löjligt defekta och pinsamt dogmatiska maktpersektiv: det vill säga just det förljuget kollektivistiska könshatarperspektivet.
Jag tar överdrivet intresse för listor, snarare än kondenserade och allmängiltiga argument, som bevis på brister i intellektuell förmåga. Det är för många punkter på den här listan för att man ska kunna bilda sig en samlad uppfattning, men idioter tycker att 33 anledningar låter bättre än 3.
Håller inte med ld.
@Alla
Jämställdismen har väl inte ett maktperspektiv – men däremot har en del jämställdister det?
Väntar spänt på svar, för om jämställdismen har tagit ställningstaganden kring makt vill inte jag va med.
@Roi: Förstår om du inte gillade 33 anledningar (eller motlistan) men ska du fortsätta kommentera här får du hålla tonen höger än ”som bevis på brister i intellektuell förmåga. ” och ”men idioter tycker att ”
@Roi:
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
@Mariel:
Ja där ser vi själva problemet med frågan i sig. För att kunna svara på om jämställdismen har maktperspektiv måste vi först veta vad maktperspektiv betyder och vara överrens om att godta den betydelsen. Om alla har en egen åsikt blir diskussion – för att inte säga kommunikation – omöjlig. Poängen med mitt svar var att vi inte hade ”kritiskt maktperspektiv” men även där finns en osäkerhet. I min kommentar tidigare (33 anledningar del 1, kommentarsfältet) ber jag därför den besökare som tog upp den frågan att redovisa källor på varför man skall ha kritiskt maktperspektiv och enligt vem man skall ha det.
@Erik: OK kan vi komma överrens om vad maktperspektiv betyder först då?
@Mariel:
Jag kan naturligtvis bara svara för mig själv. Jämställdism är för mig om samma skyldigheter och rättighet. Att beakta båda könens problematik, som ofta är olika sidor på samma mynt. Samt att respektera individers privata val utan att bry sig på eventuella statistiska avvikelser från 50/50 fördelning.
Som antifeminist har jag könsmaktsteorier som en ingrediens. Jag anser kvinnan, i huvudsak, är överordnad. Och jag tror på medvetengöra det för en bättre jämställdhet. Däremot gillar jag inte ord som ”kritisk” eller ”problematisera”.
(Det är därför jag använder båda. Det är inte samma sak)
@Mariel:
Det som Pär Ström skrev i sin programförklaring är väl en rätt bra utgångspunkt:
Sedan är det ju så att vi diskuterar olika maktperspektiv i stort sett hela tiden, men det är ju mer i ett syfte att fördjupa förståelsen av hur framför allt män och kvinnor tenderar att förhålla sig till varann.
Min egen arbetshypotes är att alla människor gör vad de kan för att försöka jämna ut olika maktförhållanden (huvudsakligen öka sin egen makt, i betydelsen förmåga att påverka sitt eget liv). I den processen använder man de medel som står till buds: man kan öka sin kraft genom att spela på sina styrkor, eller genom att spela på sina svagheter. Alternativt kan man öka sin makt genom att liera sig med en annan person eller grupp. Vissa maktspel är mer vanliga bland kvinnor, medan andra är mer vanliga bland män, men den individuella variationen, liksom den individuella potentialen att öka sin makt, är stor.
Men varje maktspel har också sin baksida, och även dessa är viktiga att förstå.
I genomsnitt brukar män och kvinnor välja olika tradeoffs, och kan under gynnsamma förhållanden komplettera varann väl, bland annat därför. Men de individuella variationerna är ju närmast oändliga. Därför är det olämpligt att bygga en jämställdhetsideologi på någon statisk idé om maktfördelning.
@Ninni: ”Jämställdism är för mig om samma skyldigheter och rättighet. Att beakta båda könens problematik, som ofta är olika sidor på samma mynt. Samt att respektera individers privata val utan att bry sig på eventuella statistiska avvikelser från 50/50 fördelning.”
Jag har sett det på samma sätt som du, därför blev jag förbryllad om att jämställdismen som jämställdhetsrörelse skulle ha ”maktperspektiv”. Det var ju liksom därför jag lämnade feminismen från början för att jag inte ansåg mig kunna göra sådana bedömningar.
@Ulf T: ”Därför är det olämpligt att bygga en jämställdhetsideologi på någon statisk idé om maktfördelning.”
Ja precis.
Det andra du skrev måste jag fundera mer på och låta det sjunka in lite innan jag svarar på
”Är det negativt att en jämställdhetsrörelse inte har med ett maktperspektiv?”
Nej absolut inte. Maktperspektiv skapar ofta en ”Vi och Dom” situation. Det blir svårare att mötas då, och det är det vi vill eller hur?
”Är det positivt att vi alla ser att feminism främst handlar om kvinnofrågor?”
JA jag tycker det, men frågan är om jag är ritigt frisk å andra sidan.
Min fru tycker jag har blivit lite fanatisk efter att jag fått upp ögonen för ca en månad sedan.
Det är liksom formen på argumentet jag har synpunkter på. Det enda det är bra för är indoktrinering genom upprepning. Är man intresserad av att sprida idéer, snarare än att cementera grupptillhörighet, kondenserar man argumentet.
Inte för att ta ifrån dig att du faktiskt svarat på varenda punkt, men jag tror inte de som uppfattade listan som något att ha kommer att bry sig det minsta, eftersom de varken har skapat sig en helhetsbild av den tidigare listan, eller kommer göra det med den här. Vad de är ute efter är bevis på att de är Goda Människor och för det är mängden anledningar vad som är av vikt, inte huruvida dessa anledningar är vettiga, tillsammans eller sammantaget… Allt handlar bara om att signalera identitet.
Ulf T
Mycket bra formulerat.
Jag skulle också vilja säga det självklara i sammanhanget, att den sexuella makten , som enligt laasanen har fler kvinnliga utövare än det är män som har motsvarande ekonomisk makt, är i ekonomiska termer i sig vida överlägsen den enstaka alfahannens ekonomi.
Genom att vara född snygg kvinna kan man delta i det livet det tagit en alfahanne 30 år att skapa. Så om vi jämför alfahannens produktion mot kvinnan så får vi att hennes icke produktion är minst lika värd som 30 års slit. Dvs växlingskursen Kvinna kontra Man är i princip oändlig i skillnad. En man kan vara hur rik som helst, men den kvinnliga skönheten går väl till en viss punkt. När man byter in sin bytesprodukt får han en skönhet som går att hitta en hel del av i andra länder. Donald Trump har få som kan matcha honom, hans fru har många som kan matcha henne. Dom finns på närmsta nattklubb, kanske inte många, men dom finns där.
För vem har sagt att sexuell makt inte kan räknas i ekonomiska termer. Vem bestämmer det? Feministerna? Tsss…genusvetenskap har inte ens definierat sexuell makt för det första.
@Ulf T Mariel:
Frågan är om överhuvudtaget går att bygga jämställdhet kring maktbegreppet. Det är eländigt svårt att kvantifiera och har, som en postmodernist kanske skulle uttrycka det, en flora av negativa konnotationer.
Jag lekte själv med begreppet värde på min blogg, och insåg att jag föredrar det av flera anledningar. Främst att makt är så intimt förknippad med den marxistiska betydelsen av ordet, att det nästan blir omöjligt att diskutera det utan att falla i de fällor som de gillrar. Som ett par siamesiska tvillingar ligger orden makt och förtryck. Men det finns positiv makt, och makt utan förtryck. Maktperspektiv verkar helt blunda för det.
@Ulf T:
Absolut, och inte blir det sämre av att det är vad forskare i male studies själva har kommit fram till. Jämför Pär Ström-citatet med följande stycke från Nathanson & Youngs (N&Y:s)recension i nyaste numret av New Male Studies.
http://genusdebatten.se/mansforskaren-mens-studies-michael-kimmel-sagad-av-manlighetsforskare-male-studies/
Människor har olika sorters makt, det behövs alltså olika sorters maktperspektiv för att förstå deras relationer till varandra. Den sort som feminister ofta hänvisar till s.k. ”kritiskt maktperspektiv” ger en vinklad och allt annat än rättvis bild av världen.
Pingback: 33 anledningar från jämställdister | UmeNytt.se - Nyheter Ume