Eders Ödmjuke dissar floskler
Men det stora flertalet feminister är nog varken radikala eller förnuftiga, utan snarare vad jag kallar floskelfeminister. Och de är i sin oskuld en del av den stora faran vi står inför.
En floskel är enligt Svenska Akademiens ordbok ett ”ord l. uttryck (i allm. av välklingande form) som saknar (djupare) innehåll, tom retorisk prydnad”. Och precis som kadaver kryllar av allsköns obehagliga kryp så myllrar det av floskler i politiken. (Och om någon av detta drar slutsatsen att jag drar paralleller mellan kadaver och politik … just det!) Fast man brukar försöka skyla över det kosmetiskt genom att kalla det för ”slagord” eller ”paroller”, för det låter lite snyggare. Men, för att parafrasera Stephen King: ”Same shit, different name.”
Ge mig en floskel och världen är min!
Politik, åtminstone i den representativa demokratin med allmänna val som vi har, är till sin natur populistisk. Faktum är att bägge orden har sin rot i ”folket”, politik kommer från grekiska politikos, ”av, för eller avseende folket”, medan populism (och det närbesläktade populär) kommer från latinets populus, ”folket”. Så jag vet inte riktigt hur man skall tolka det när politiker talar nedlåtande om andra partiers populism. Det om något borde ju vara att pissa i motvind. De kanske ser sig som arvtagare till den grekiska kulturen och, som de kulturrasister de innerst inne är, ser ned på latinets arvtagare? Fast jag tvivlar på att de kan differentiera mellan grekisk och latinsk kultur.
Hur som helst, (ber om ursäkt för omvägen) i politiken har flosklerna hittat sitt naturliga habitat likt flugor i en latrin.
Halva befolkningen är dummare än genomsnittet,
halva befolkningen är kvinnor, a-hum …
De dumma får du med dig genom snitsiga slagord, intetsägande truismer och tomma men välljudande fraser. Det gäller helt enkelt att formulera något, gärna en truism, på ett sätt som alla per automatik skriver under på utan att inspektera närmare eller fundera över, och som lämpar sig att trycka upp på knappar, tröjor eller skandera i demonstrationståg.
Desto intelligentare ditt budskap eller program är, desto mer krävs det en aktiv insats för att förstå det och inse dess förnuft. Ju dummare ditt budskap eller program är, desto mer beroende av floskler och slagord blir det. För att få med dig majoriteten av människor måste du ha truismer som alla kan skriva under på.
Vem skulle väl säga emot ”Lika lön för lika arbete”? Det är en truism och floskel. Alla skriver under på det för det är rent språkligt en självklar sanning, och säger man emot … ja, då har man diskvalificerat sig själv. Alla håller med, så har du lyckats göra den floskeln till din privata egendom har du per automatik fått mer än halva befolkningen, särskilt den dumma, på din sida. (Men jag skall behandla just den floskeln närmare i ett separat inlägg.)
Floskler behöver inte ens vara meningslösa truismer som ”Lika lön …” Jag är väl själv att betrakta som medelklass, son till en ingenjör och en sjuksköterska. Ett par föräldrar som hade naturligt borgerliga värderingar (jag tror, fast vet inte säkert, att de var folkpartister, tvivlar dock starkt på att de hade ställt sig i FP:s led idag). Men jag är uppväxt i ett typiskt brukssamhälle som bokstavligen stinker arbetarsossar. Jag tappade redan i skolan räkningen på alla gånger jag hörde att ”de borgerliga/moderaterna vill att de rika ska bli rikare och de fattiga fattigare” och liknande hjärndött menlösa dumheter.
News Flash:
En snyggt paketerad floskel är …
en floskel!
Ett val är inget annat än en påkostad tävling om vilket parti som kan genomföra den bästa reklamkampanjen. Medelsvensson (eller Svenne Banan som det visst heter nu för tiden) är så oinsatt så att han skulle inte känna igen ett sunt argument eller en flagrant lögn ens om den var VDN– eller kvalitetsmärkt. (VDN-märkning hör det förflutna till. Jag är gammal och vet helt enkelt inte vad dagens motsvarighet heter.)
Papper mättar ingen mage:
Bakelser åt alla
Feminismen har landet i ett gastkramande grepp, därför att den med besinningslös floskelretorik får gemene man att sluta upp bakom dess slagord.
WE CAN CHANGE!
Det sägs ofta att det är meningslöst att diskutera med feminister för de är hopplösa fall som aldrig någonsin kommer att ändra sig. Men låt mig påminna om en sak. En stor del av de som faktiskt kommenterar här är före detta feminister. En stor del av de som driver bloggar kritiska till feminismen är själva före detta feminister. Jag vet att minst två av skribenterna på GD har varit aktiva feminister. Faktum är att jag som inte bara aldrig har varit feminist, utan dessutom alltid har uppfattat feminismen som onaturlig och sjuk, nästan känner mig lite ensam i dessa kretsar.
Så låt oss avfloskla svensken med några beska sanningspiller.
Börja avfloskningen redan i förskolan
Bra.
Några tankar:
– Intelligens är inte den enda faktorn, det finns väldigt många intelligenta feminister. Förmodligen samverkar massa faktorer men om jag ska peka ut någon enskild som mer mottaglig för feministiska tankegångar så är det någon form av identifikation med offerrollen. Alternativt psykisk instabilitet.
– Rätten till din egen kropp gäller bara så länge du inte är kvinna och t.ex. väljer att prostituera dig eller vara med i porr.
– När man diskuterar med feminister så ska man inte förringa det faktum att andra ofta lyssnar på/läser diskussionen. Det är också ett sätt att sprida kunskap, att dessa människor får höra rationella argument samtidigt som de kan se feministens återkommande självmål (drar mig till minnes genusforskarna i Hjernevask).
Lika lön för olika utfört arbete där rörmokaren bara kom halvvägs till din vattenklosett medans grannens rörmokare nådde sin slutstation,men ändock ska ha lika betalt.
Då kanske en del tankar kommer till en när man sitter på grannens klosett och utför sitt förvärv eftersom ens egen är ur funktion.Det kanske inte är så fel det här med att en del får mer betalt för sitt jobb än andra.
@Dolf
Bra Dolf. Det här var riktigt bra och rätt metod på motattack, anser jag.
@MK:
”- Intelligens är inte den enda faktorn, det finns väldigt många intelligenta feminister.”
Må hända MK. Dock som feminist och någon som skriver under på hela dess systraskap, så får man faktiskt ta ansvar för hela kittet och inte bara vända kappan (NAFALT) som man behagar. Då får man hela galenskapen på köpet också.
Jag skulle inte ha något emot att vände på hur feminism och antifeminism ses offentligt. Låt dem försvara sig och vara oroliga för vad människor ska tycka. Istället har ju feminismen ironiskt fått allt som inte är feminism att bara betyda en sak/ståndpunkt.
http://instagram.com/feministfotografen
@MK:
Nä, men nog finns det en negativ korrelation mellan intelligens och floskeltänkande.
@michael:
Som sagt, det där med ”lika lön” kommer att få ett helt eget inlägg. (Det är redan skrivet till ung. 75%, fast jag kommer nog att sticka in med annat emellan)
@PNy:
Uhum, tycker jag mig ana ett visst missnöje med mitt förra inlägg?
@Anonym: ???
Var bara ett tips som jag smög in.
Snusförnuftiga feminister däremot är dussinvara…
Bra inlägg och med den raljanta tonen tycker jag du sätter fingret på mycket av det jag själv har bevittnat. T ex att många kallar sig feminister utan att ens närmare ha tagit reda på vad begreppet står för egentligen och vilken rörelse som faktiskt driver feministiska frågor och vad det får för konsekvenser på sikt. Många tror fortfarande t ex att att feminism står för jämställdhet och att både mäns och kvinnors perspektiv räknas.
Det finns dock en sak jag undrar över. Vad menar du med:
”Andra är bara godtyckligheter som alla av någon underlig anledning skriver under på utan att någonsin ifrågasätta, som den om ”allas lika värde”. Jaha, om jag får fråga, varför skulle alla ha lika värde?”
För mig har alla individer ett absolut (inte relativt) mått av lika värde i och med att man är född till människa. Ett värde som inte mäts i pengar, produktivitet, status, genus, etnicitet eller något annat. Ett människovärde man har automatiskt bara genom att existera och att det värdet är lika för alla individer.
Jag tycker att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna sammanfattar detta absoluta och lika värde för alla människor på ett bra sätt. Även om det inte är en realitet ser jag det ändå som ett strävansmål och rättesnöre.
http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/
@Amazon:
”Allas lika värde” är en bra utgångspunkt för till exempel lagstiftning och för hur man generellt skall bemöta och behandla människor. Men det är inte en sanning. Jag anser helt enkelt att inte alla människor är lika mycket värda. För att ta extremfallet, anser du att Adolf Hitler och Siddhārtha Gautama (om de nu hade varit vid liv) skulle vara lika mycket värda?
Jag vågar påstå att människor är olika mycket värda, men att det är högst vanskligt, och i normalfallet näst intill omöjligt, att avgöra vem som är mer värd en annan.
Så ”alla människors lika värde” är en pragmatiskt bra riktlinje att hålla sig till. Men det är INTE en självklar sanning.
@Amazon:
Notera för övrigt att FN’s deklaration inte säger ”lika värde” i orginalet, utan säger ”lika i värdighet och rättigheter”. Den svenska versionen är rätt och slätt felöversatt.
@Amazon: Läste nyligen om att det där med ”lika värde” är en felöversättning av engelskans ”dignity” som betyder ”värdighet”.
Och om alla skulle ha lika värde så skulle jag behöva låta vem som helst att flytta in i mitt hem, eftersom vem som helst är värd lika mycket som jag att bo i ”mitt” dvs vårt hem.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
””Allas lika värde” är en bra utgångspunkt för till exempel lagstiftning och för hur man generellt skall bemöta och behandla människor. Men det är inte en sanning. Jag anser helt enkelt att inte alla människor är lika mycket värda. För att ta extremfallet, anser du att Adolf Hitler och Siddhārtha Gautama (om de nu hade varit vid liv) skulle vara lika mycket värda?”
Ja, faktiskt anser jag det. Jag värderar nämligen inte människovärde efter ”Göra” utan efter att ”Vara”. Det betyder att jag kan ifrågasätta och fördöma en människas handlingar men inte den personens obestridliga rätt att existera och okränkbara värde.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Att alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter betyder att alla människor har lika värde när dom föds och att detta lika värde är absolut och inte förändras med tiden oavsett människans utveckling, vilka värderingar människan skaffar sig eller vilka handlingar människan sedan i sitt liv utför. Har du några problem med detta synsätt Dolf?
@Fredrik S:
”Och om alla skulle ha lika värde så skulle jag behöva låta vem som helst att flytta in i mitt hem, eftersom vem som helst är värd lika mycket som jag att bo i ”mitt” dvs vårt hem.”
Jag ser inte lika värde/värdighet som synonymt med att man får exakt allt man vill ha. Men vissa grundläggande behov tycker jag alla individer har rätt till och jag anser att den rätten bör vara okränkbar. Dit hör t ex till rätten till liv och rätten att behandlas lika inför lagen.
@wigwag:
Eh, ja, det har jag. Först och främst kan vi ju konstatera att inte alla människor är födda fria. En del föds, vad jag förstått, ofria in i slaveri.
Att alla människor föds fria är eftersträvansvärt och ett lovvärt ideal. Men det är inte sant.
Likaså, med alla människors lika värde. Det är ett bra axiom att bygga rättsskipning på. Men det är inte en sanning. Och jag kan utan vidare föreställa mig situationer där man absolut bör slänga principen om alla människors lika värde över bord.
(Läs till exempel Stephen Kings The Dead Zone som i princip handlar om huvudpersonens moraliska dilemma när han vet om på förhand att en annan person kommer att bli historiens största massmördare.)
@Amazon:
Jag menar på att man kan öka eller sänka sitt värde genom sitt handlande.
@Amazon:
Jag vill påstå att rätten till liv är avhängig av att man respekterar andras rätt till sitt liv.
@wigwag:
Jag håller för övrigt inte med dig om att ”födda fria och lika i värdighet och rättigheter betyder att alla människor har lika värde när dom föds”. Om vi skall diskutera vad ”värdighet” betyder i Artikel 1 av FN-deklarationen om mänskliga rättigheter så får vi utgå från det engelska ”Dignity”. Jag tycker inledningen i den länkade wikipedia-artikeln är en ganska bra utgångspunkt. Jag skulle vilja påstå att ”equal in dignity” bäst förstås som att alla föds med samma rätt att få sin integritet respekterad. ”Dignity” eller ”värdighet” är ett kvalitativt begrepp, och ”born equal in dignity” är därmed ett kvalitativt påstående. ”Värde” är i sig själv är ett kvantitativt påstående. Att säga att två någonting (vare sig det handlar om människor, bilar eller jordnötter) har samma värde är att kvantifiera dem. Ungefär som att säga att alla enkronor har samma värde. (Vilket vid första anblick verkar vara en självklar sanning, men vid närmare eftertanke är inte ens det sant, för en enkrona från 1800-talet är förmodligen mer värd än en från förra året. Och två enkronor från 1876 skiljer sig förmodligen åt i värde så att det mer bälbehållna myntet är mer värt än det mer slitna.)
Och hur ställer du dig då till att ha två personer i ena vågskålen och en i den andra? Är två personer dubbelt så mycket värda som en? Eller är 2=1 i det här sammanhanget? Och hur ställer du dig till ett ettårigt spädbarn jämfört med en 99-årig gammal fet gubbe? Ger du dem samma prioritet om det handlar om att rädda liv vid en eldsvåda?
Om man bara blint godtar ”allas lika värde” utan ett ens fundera på förutsättningarna eller vad det i realiteten innebär så är jag rädd för att man har köpt flosklernas floskel supreme.
Det borde kanske tilläggas att den här sortens ideologier som bygger på en massa ideologiskt munväder och skruvade funderingar med konstig användning av mindre vanliga ord brukar utöva en starkt attraktion på halvintelligenta människor med ambitionen att vara helintelligenta.
Det krystade språket skapar en aura av djup intelligens samtidigt som huvudbudskapet är rätt trivialt och därför tilltalande för folk som så gärna önskar sig vara smarta, dvs. simpla påståenden uttrycks i besynnerliga ordalag för att halvbildade individer ska få inbilla sig att ha begripit en djupt liggande sanning.
Märk väl att människor utan den typen av intellektuella ambitioner sätt sällan blir helt övetygade. Arbetarklasskvinnor av idag verkar inte särskilt attraherade av feminism. I stället shoppar de vidare och tittar på TV3 och andra motsvarande samt läser om skönhetstips. Arbetarklassen var inte heller särskilt väl företrädd i 68-vänstern, för att nu ta till en underdrift. Däremot höll de med sossarna som talade om högre lön och längre semestrar. Enkelt och klart.
@Amazon:
Japp, den godhjärtade men naiva feministen.
Och de flesta feminister är förvånansvärt icke-pålästa, trots att detta är ett vanligt argument de själva använder. ”Läs på”, ”googla patriarketet”. ”Eh, ja jag HAR läst på, och jag kom inte fram riktigt till samma slutsats som dig. Kanske för att jag inte läste BARA Under det rosa täcket som om det vore en bibel utan också annat material som ger andra perspektiv.”
Papegojfeminister.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Uhum, tycker jag mig ana ett visst missnöje med mitt förra inlägg?”
Nej, ärligt! Även om jag upplevde dig mera ur balans och därmed inte fångade mig lika mycket i den som här, så menar jag att du har enligt mig rätt strategi här mot feminismen. Även om de kanske är bra att försvara mannen, så tror jag att anfall är bästa försvaret.
@Amazon: & @wigwag:
Värde utgår ju alltid från individen. Om ni lika väl kan döma er närmsta familjemedlem som en känd förbrytare så är ni perfekt för just det endamålet.
Man bör även i samma veva fundera över lojalitet och var gränsen går till förräderi mot sin familj/systraskap/land osv. Jag ser till exempel feminismen som en form av förräderi mot Sverige. Dess ambition ligger inte i Sveriges bästa utan tvärtom så försöker man bryta ner samhället innifrån till varje pris för systraskapets välbefinnande.
Allas lika värde.
Feminister anser att kvinnor har ett större värde när det gäller relationsvåld än män.
Kvotering feminister anser att kvinnor har ett speciellt värde vilket män saknar.
Aborter kvinnor har mer värde än det ofödda barnet.
Lön feminister anser att kvinnor har ett högre värde än män mot vad man presterar i arbetstid osv.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)
u är inne på något intressant där. Enligt vad jag förstått pågår det inom sjukvården hela tiden avvägningar om var resurserna ska läggas. Resurserna är begränsade, behoven oändliga. Det är nog ofta så att yngre och förvärvsarbetande prioriteras framför äldre och skröpliga, eller åtminstone att detta skulle göras mer frekvent och uttalat om resurserna verkligen skulle krympa under en viss gräns.
Signalering om grupptillhörighet genom språket… Man kan avgöra hur stark en shibboleth är genom att väga den information ordet eller frasen förmedlar om aktuell sakfråga, mot den information som ordet förmedlar om talarens grupptillhörighet. ”Allas lika värde” markerar ungefär att man är en ”god samhällsmedborgare”. Jag tror att för att ett shibboleth ska få en sådan status måste den vara en smula luddig, eftersom alla måste kunna bekänna sig till den utan att det förhindrar rent praktiskt maktutövande.
http://rytger.blogspot.se/2014/03/skapandet-av-identitet.html
Den svenska medelklassen har de feminister (och de politiker) den förjänar. För det här soppiga tillståndet i dagens Sverige är verkligen ett uttryck för en förskjutning till den nyrika eller halvrika (men upp över öronen skuldsatta) storstadsmedelklassens förmån. Denna halvdumma, halvbildat koketta livspusslarklass dominerar idag både massmedier, politik, bokutgivning och kulturliv. Att det liras så mycket verbal luftgitarr och uppstår så många ogenomtänkta drev i media är ett direkt uttryck för denna nybrackiga klass, tidningarna skrivs både för och av dess medlemmar. Liza Marklund, Ronnie Sandahl, Katrine Kielos och Kakan Hermansson må ge sken av att de är kritiska till en del av de här medelklassnormerna och livsstilsidealen men i stort sett är de villiga slavar under den här tillgjort ”urbana” stammen och dess lisvsstil, både i tanke, i ord och i handling.
Pingback: Ulf T: ”Därför är jag inte feminist” | Genusdebatten
Pingback: Förrätt, vigselrätt, efterrätt | Genusdebatten