Jag läser en text av Meredith Maran, ”The lie that tore my family apart”. Hon var en av dem som i den feministiska häxjakten på män från omkring 1980 och framåt, legitimerad av påstådda ”förträngda minnen,” i terapi och av sig själv övertygade sig om att hon varit utsatt för incest av sin far under många år. Så småningom kom hon till sans och insåg hur galet detta var, och talar nu istället om vad det handlade om, ”falska minnen”. Hon började med att redigera en bok, ”The Incest Secret” med missionärsaktig nit och spenderade sedan flera år med att skriva exposéer kring övergrepp på barn för tidningar och tidskrifter. Hon tillhandahöll inte bara ”the Kool-Aid”, hon drack den. Insiktsfullt beskriver hon det vi ser i många (radikal)feministiska paniker och hataktioner idag: ”Jag hjälpte till att sprida paniken: dragandes slutsatser från skeva studier, citerandes manipulerad statistik som jag litade på, citerandes experter som visade sig vara mer fästade vid sin åsikt än de var vid fakta.”

Det är just det som är grundreceptet på att kunna driva ideologiska, med verkligheten inte överensstämmande hat- och häxjakter. Ändamålet helgar medlen och berättigar att man ljuger, förvränger, manipulerar och smutskastar. Att Maran väljer ämnet som Joan Acocella kallar ”en av de mest vanärande episoderna i psykoterapins historia” är inte konstigt, eftersom hon själv var offer för terapin. Det här är ju särskilt aktuellt i dagarna, efter att en 66-årig man fått resning och friats från de fällande domarna i tingsrätt och hovrätt 2002 efter en dotters anklagelser om bestialiska våldtäkter under många år (som ska ha skett i systerns rum utan att systern märkte något). Naturligtvis kan ingen avgjort säga att mannen inte var skyldig, men ett tecken på att kvinnan gjort falska anklagelser (därmed inte sagt att hon inte själv tror på de framkallade och falska minnena) är just detta bestialiska, med tortyr med cigaretter och rakblad. Det är ett typiskt mönster som har sin upprinnelse i anklagelserna om sataniska våldtäkter och t o m slaktande av barn (där aldrig ett enda konkret bevis kunnat erhållas, trots att Eva Lundgren påstod sig känna till några hundra fall) och som sedan inspirerade terapeuter och förvirrade kvinnor.

Häxjakter som leder till sådan panik att rättsväsende och samhälle havererar drivs alltid av ideologiska, fanatiska, självutnämnda och skoningslösa människor. Och deras metoder är de ovan beskrivna. När sansen börjar komma, som i fallet med falska minnen, så måste man hitta något nytt att driva – och gärna fler teman för att hålla skräcken och paniken flytande. Det gör att t ex pedofilipaniken och ”mäns våld mot kvinnor” paniken kan fortsätta att låga, eftersom ingen har tid att skärskåda detta då nya paniker poppar upp. En av de absolut mest fokuserade under de senaste åren har varit traffickingfalsariet.

I över tio år har vi fått höra, att hundratusentals, ja rent av miljontals kvinnor och barn (som sex socialdemokrater ljög ihop det i en debattartikel på Newsmill 2009) varje år traffickeras in i tvingad prostitution. Detta kan man påstå, utan att ett enda media i Sverige ifrågasätter sanningshalten i det, utan tvärtom tystar de röster – vilket t ex DN, SvD och Svt gjort – som visar på att detta är ett falsarium. 2012 skrev jag boken ”Den kidnappade sanningen – Myten om den gigantiska sextraffickingen”, där jag väldigt enkelt kan visa på att detta är ett falsarium. Det är nämligen så, att nationsstatistiken världen över om sextraffickingfall visar att det är ett synnerligen ovanligt brott. Det rör sig om maximalt 3000 fall i hela världen varje år, d v s 0,048 fall per 100.000 invånare. Alltså ett s k ”nollbrott” (även om det är hemskt för de få som utsätts för det). Inte heller finns det något som helst stöd för att myten om mörkertalet skulle kunna appliceras. T o m det politiskt korrekta Brå säger i en rapport 2011 (s 21) att de tvivlar på att det utöver de anmälda fallen finns en utbredd dold grov brottslighet. D v s inga mörkertal! I samma rapport säger man också att ”det förekommer mycket allvarliga fall av människohandel för sexuella ändamål i Sverige, men att antalet kända sådana fall är få. Det rör sig om runt sju fall per år under perioden.” D v s 2,3 fall per år! De tillägger också att ”det vanligaste är att det finns en gärningsperson och en målsägande. De genomgångna fallen ger inget stöd för att människohandel för sexuella ändamål i Sverige ofta är kopplad till grov organiserad brottslighet.” D v s att de på punkt efter punkt bekräftar vad jag skriver i min bok!

Vad är då syftet med att ljuga, manipulera och skrämma upp människor med en falsk hotbild som denna, som (radikal)feministerna gör? Det handlar uteslutande om att demonisera män. Omsorg (mer än om de egna åsikterna, som Maran säger) har det inte ett enda dugg med att göra. Utan att blinka offrar de (radikal)feministiska aktivisterna sexarbetares hälsa och säkerhet för att vilja utrota sexhandeln, enligt en ideologisk idé (som inte har någon som helst vetenskaplig substans, jmf den ”vetenskap” som ständigt hänvisas till, nämligen Melissa Farley) att prostitution är ”mäns våld mot kvinnor”. I det måste också människor luras till att bakom alla sexarbetare döljer sig en ”traffickerare”. Sex är också väldigt tacksamt att ta till, eftersom vi har en nästan 2000-årig inlärning bakom oss att det är något ”fult”. Och i (radikal)feministernas värld är det enbart männen som står för detta ”fula”. Genom den indirekta kopplingen blir alla män våldtäktsmän och onda traffickerare. Metoden är lika smutsig och ohederlig som då den användes mot bögar, judar, häxor, antiamerikaner, masturberare, ”mindervärdiga folk” och andra.

Meredith Maran avslutar med att säga, att ”nutida amerikansk historia är späckad med exempel på den skada som gjorts när miljontals människor blir övertygade om samma lögn vid samma tid. Välj din favoritfantasi från denna lista, eller lägg till din egen.” Så räknar hon upp t ex George W Bush’s ”seger” i valet 2000, listan på böcker som Sarah Palin påstås ha bannlyst från Wasillas stadsbibliotek, det ständiga ryktet att hennes yngste son egentligen var hennes dotters barn, m m. Men vad kan vi addera till den väst-universella häxjakten på inbillade fäder som förgrep sig på sina döttrar? Ja, som nämnts sextraffickingmyten, men också den latente våldtäktsmannen (det är i själva verket få män som våldtar), ”mäns våld mot kvinnor”, Könsmaktsordningen (evolutionär biologi visar att skillnaderna i mäns och kvinnors positioner har sin grund i gynnsamhet för artens fortlevnad), kvinnors ”strukturella löneförtryck” (redan 1993 visade Löneskillnadsutredningen att skillnaden i lön mellan manliga och kvinnliga arbetare i privat sektor var högst 1,4 procent, för tjänstemän däremot 5 procent – skillnaderna har inte ökat sedan dess – och då var inte ens alla faktorer inräknade), att kvinnor missgynnas trots sin utbildning, näthatet mot kvinnor (kvinnor näthatar män lika effektivt, se t ex Toklandets blogg), m m. Ni som läser detta kan säkert fylla på listan.

När det också gäller löneskillnader så efterlyser jag faktiskt också en undersökning kring hur mycket män respektive kvinnor förbrukar av de gemensamma inkomsterna. Varför har ingen sådan gjorts? Nu vet jag inte avgjort hur en sådan undersökning skulle utfalla, men jag misstänker starkt att den skulle visa att kvinnor förbrukar en större del av de gemensamma inkomsterna i parförhållanden (åtminstone om jag får döma efter min egen erfarenhet). Vad skulle det i så fall säga om ”förtrycket” av kvinnor?

Vem tror på feministtalibanen Schymans och andra privilegierade vita kvinnors försäkran om att hon och de andra (radikal)feministerna enbart vill värna om jämställdhet när de använder metoder av lögn, förvrängning, manipulation och värnandet om den egna åsikten? Hur adekvat är det att säga att män har en maktposition när de flesta människor kan se att deras söner inte har en chans mot kvinnorna i ett skolsystem som är gjort för att gynna kvinnor, inte en chans mot politikerelitens, kändisars och överklassens döttrar? Vänstern har verkligen kommit långt från sina rötter när de bytt ut en förhållandevis adekvat syn på klasskillnader mot en fullständigt verklighetsfrånvarande könsuppdelning i ”överklassmän” och ”underklasskvinnor”. Denna typ av fundamentalism kommer bara att fjärma oss från allt sans och vett den dag då pendeln slår tillbaka. Risken är då stor att vi inte hamnar på en sansad mitt, utan att de bespottade, diminutiviserade och tystade ”vita heterosexuella männen” vill hämnas på samma sätt som ”vita privilegierade kvinnor” vill göra idag. När ska vi någonsin kunna lämna medeltiden?