Detta är fortsättningen på inlägget om Offerperspektivets makt (Del 1) som kommenterar Typhon Blues videopresentationer av s.k. Threat Narratives (OP: Offerperspektiv). Dessa handlar om en förtryckande parts manipulation av hur allmänheten uppfattar handlingsförmåga (agens) illvilja och sårbarhet både hos måltavlan och hos den förtryckande parten själv. För att göra termerna tydliga använder jag här ett verkligt exempel. Rasismen i Rwanda.
Rwanda befolkades huvudsakligen av två folkgrupper: Hutu och Tutsi. Fram till självständigheten 1961 så var Rwanda en belgisk koloni. Belgarna hade favoriserat tutsi framför hutu så hutuerna hade blivit förtryckta (OP: Låg uppfattad sårbarhet). Vid revolutionen 1959-1961 tog hutuernas nationalistparti över makten i landet från tutsimonarkin. Hutuerna var hämndlystna så mängder av Tutsi tvingades fly undan etniska förföljelser. Uppskattningsvis en tredjedel av alla landets tutsi bodde 1965 i grannländerna Zaire (nuv. Demokratiska Republiken Kongo) Uganda, Tanzania och Burundi där gerillor formades. När den Ugandiska gerillan RPF fick fotfäste i Rwanda i början av 90-talet beslöt hutumilisen IHM att massmörda tutsibefolkningen.
Hutuer (OP: förtryckare) utmålade alltså Tutsi (OP: måltavla) som ett hot.
När man känner sig utsatt för ett hot behöver man försvara sig. 1994 genomfördes sedan folkmordet i Rwanda (ca 500.000 till 1 miljon döda, de flesta dödades med macheteknivar) som slutade med att RPF (tutsi) anföll och IHM (hutu) flydde över gränsen till Kongo. Som en följd av (ras)krigen i Rwanda har den värsta konflikten sedan andra världskriget utkämpats mellan olika gerillor i Kongo. Dess efterspel pågår ännu och är världens idag värsta konflikt. I Sverige är den kanske främst känd för alla våldtäkter. Ofta nämns alla kvinnor (30%) som har utsatts för sexuella övergrepp i Kongo.
Mer sällan nämns att även 22% av alla män utsatts för sexuella övergrepp inom samma konflikt. Detta påpekades i svaret på anledning #15
Vad kan vi då lära oss från (ras)krigen i Rwanda och Kongo? Den kanske viktigaste lektionen är hur de tidigare förtryckta Hutuerna tillämpade offerperspektiv över 30 år senare och massmördade människor som inte hade att göra med förtrycket under belgiskt kolonialstyre. En stor del av de människor som IHM mördade 1994 var inte ens födda på 60-talet. De var bara ”fel grupp” och därmed kollektivt skyldiga. Folkmordet drevs av idén att det var hutuerna som försvarades sig från (blivande) tutsi-förtryck. Inte tutsi som blev förtryckta (dvs mördade).
Offerperspektivets centrala idé lyder: ”Get them before they get us!”
I Del 1 beskrev Typhon Blue grunderna för hur Sally destroys Sue. Eftersom de bägges värden var likvärdiga så bestod Sallys utmaning i att manipulera hur andra uppfattar Sues värden. Låt oss nu titta på vad som händer när Sally destroys Stu. Eftersom Stu är av manligt kön är han redan måltavla för samhällets offerperspektiv.
I samhällets ögon är Stu´s sårbarhet osynlig. Han har ingen mätare för sårbarhet. Eftersom Stu är man och aldrig kan bli offer för Sally är det heller inte möjligt att se någon agens eller illvilja hos Sally. När Sally visar agens eller illvilja mot Stu blir hennes beteende i omgivningens ögon omtolkat som agens och illvilja från Stu som riktatsmot Sally. Stu kan inte vara ett offer så om Sally slår honom är omgivningens första reflex att ta för givet Stu måste ha gjort henne illa.
Stu´s mätare för agens och illvilja har alltså i omgivningens ögon ingen relation med vad han faktiskt gör. Den enda mätare av betydelse som finns hos Stu är hans sårbarhet. Eftersom Stu inte kan vara sårbar så omvandlas hans sårbarhet till en mätare över hur stor nytta Sally har av honom. Hans sårbarhet blir är ett mått på negativa saker för henne. Om han får ont visar det han är en vekling. Om han behöver hjälp visar det han är en odugling.
När mannen är sårbar = Oduglig. När mannen är osårbar = duglig
Sallys enda synliga mätare är hennes sårbarhet i andras ögon. Stu´s hela identitet avgörs alltså av hur han påverkar den mätaren hos Sally. Om han minskar hennes sårbarhet är han en hjälte. Om han ökar hennes sårbarhet är han en skurk och om han inte förmår påverka hennes sårbarhet är han en idiot/odugling. Detta är hur Stu enligt Typhon Blue kommer att uppfattas i andras ögon.
Därmed plockar vi in den tredje personen, Bob. Eftersom Bob ingår i samma offerperspektiv som Stu är hans enda mätare den som bedömer hans nytta för Sally. Eftersom Sallys agens och illvilja är osynliga så blir Bobs logiska slutsats när Sally slår på Stu att det måste vara Stu som gjort Sally illa och förtjänar att misshandlas. Som den rättrådige riddare på vit häst han är hjälper han Sally att misshandla Stu.
Offerperspektivets makt är alltså sådan att alla former av försök att värja sig mot förtryck omtolkas till försök att förtrycka den förtryckande parten. Den som inte lyder försöker alltså få andra att lyda. Låt mig avslutningsvis citera Manginhasas blogginlägg om Sociala strukturer.
”En social struktur är vad som händer när ingenting särskilt händer. Det som inträffar när det inte inträffar någonting värt att nämna. Det som händer när ingen gör någonting särskilt”
Ser ni det inbyggda offerperspektivet? Att inte agera omtolkas – hos personer som lärt sig skylla på strukturer – till agerande som stödjer strukturer. Att göra ingenting är alltså en förtryckande handling medan det enda som inte är en förtryckande handling handling är att rätta sig i aktivisternas led och göra precis exakt som de beodrar en att göra.
Pingback: Offerperspektivets makt – Del 2 Krigen i Kongo | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Strålande, Erik!
Förvisso har du lagt in det som länk, men youtubefilmen visar ”när Sally slår på Stu att det måste vara Stu som gjort Sally illa och förtjänar att misshandlas” så tydligt att den måste ses. Så:
De här offerperspektivet är så inmatat i oss sen barnsben att det tog tid och ansträngning att komma ur det förblindade tillståndet för det är så självklart, liksom. Och när man väl tagit ett kliv bort från det, man mår bara så mentalt illa av att se hur det görs igen och igen och igen och igen…. och bara escalerar i vår nutid till helt absurda nivåer.. Hur män totalt saknar värde om de inte presterar ”för Sally” (kvinna/samhälle) och makteliten bara spyr på.
@Ninni:
Jag hade en dålig länk i Del 1 tidigare, nu har jag fixat den så i Del 1 finns Sally Destroys Sue inbäddad, i Del 2 finns Sally destroys Sue inbäddad.
Och nu är den andra länken inbäddad också…
@Erik:
Var inte de filmerna jag menar, utan hur det ser ut i praktiken. Den där ”Reaction To Women Abusing Men In Public”.
Det du gör är att förklara ”strukturerna” vi ser, med hjälp av parallell till Kongo, en teori med Typhon Blue’s ”hur Sally destroys Sue”.
Det den andra, ”Reaction To Women Abusing Men In Public”, gör är att stödja förklaringen genom att visa att det är så vi reagerar i verkligheten med, dvs förklaring och teorin stämmer med observation.
Längtar till den dagen vi får se feministerna göra detsamma med sina strukturer. Gooooood luuuck, typ ;P
Snyggt Erik!
Det sammanfattar på ett elegant sätt varför jag inte gillar feminister – offerperspektivet. Jag tycker illa om folk överhuvudtaget, som sätter sig i en underdogattityd, ”the devil made me do it”, för i min bok innebär det att man fastnat i 14-årsåldern och att man försöker skylla ifrån sig.
Jag har samma aversion mot många Sverigedemokrater och vänsterfolk – de stinker surt ylle från offerkoftan. Det väcker ilska hos mig.
Jag kan förstå diskussionen om män och kvinnor beror på biologi eller en social produkt (jag tror på båda), om varför lönerna ser ut som de gör i olika yrken,
att människor är individer och att alla individer är en ”mosaik av blått och rosa” som Ninni skrev (jag är liberal, och individen är viktig i mitt tänk).
Man jag har väldigt svårt för misandrin, som bygger på exakt de mekanismer du tog upp, väldigt svårt för att kvinnors generella beteenden ska vara normerande (förra inlägget om sexolekter), eller den allmänna starkt REAKTIONÄRA syn på könen som radikalfeminister ägnar sig åt. Dessutom har jag svårt för kollektivismen av politiska skäl – det som Ninni nämnde som ”det ska finnas ett vi” bland kvinnor. Jag funderar på om det inte är ett tecken på dåligt utvecklad empatisk förmåga att förutsätta att ”vi kvinnor” tänker si eller så…
Jag kanske ska utveckla det här med hur reaktionär feminismen är…
Om man tittar på filmen så skulle nog ett rätt stort antal feminister hävda att ”men det är just dessa könsroller vi vill ta bort”, men SAMTIDIGT så gör man ju sitt yttersta för att förtärka dem, genom att ge sig på hela kollektivet män (”patriarkatet”). Och när de angriper på kollektiv nivå, kommer gärna ett antal ”reformerade svin” till hjälp.
Om en som man känner sig utsatt av feminismens ”generaliseringar” och andra förseelser mot män så är det för att man vill, eller redan ogillar feminism av andra anledningar.
Så ser jag det som vit straight man som läser många mer eller mindre sakliga utlägg om feministiska ämnen.
När jag får lust att säga ”Men hallå JAG beter ju mig inte så” så tänker jag bara ”Allt handlar inte om mig, och alla använder generaliseringar hela tiden.”
Feminismen och feminister använder inte fler generaliseringar och dylika grepp än deras motståndare. De kan alltid förbättra sig men det här med offerperspektivet är inte ett unikt feministisk grepp.
”Om han får ont visar det han är en vekling. Om han behöver hjälp visar det han är en odugling.”
Så resonerar patriarkatet, vilket är vad sally drar nytta av. Att feminister pratar om att kvinnor är offer i vissa situationer behöver inte betyda att de premierar synen på kvinnor som utsatta *hela* tiden.
I situationen videon beskriver skulle jag vilja säga att en genusmedveten person skulle vara mer rättvis och uppmärksam på dynamiken. Feminismen *specificerar* hur kvinnor är offer, men säger inte att de är offer hela tiden och därmed alltid sårbara.
@Axel Edgren: ”Feminismen *specificerar* hur kvinnor är offer, men säger inte att de är offer hela tiden och därmed alltid sårbara.”
Ja de specificerar det med något som kallas ”könsmaktsordningen” vilket innebär att kvinnor är offer i det patriarkala samhället.. Vilket de är medlemmar i jämt utifrån det feministiska perspektivet… vilket iofs innebär att de ALLTID är offer… Vilket skulle bevisas…
Förstår inte hur din hudfärg och ditt kön är relevant. Jag läser också på feministiska bloggar och följer feminister på twitter osv osv…
@Axel Edgren:
Hej och välkommen Axel!
Vad gäller kön är offerperspektivet ett unikt feministiskt grepp, jo.
Jag har läst och gått igenom rätt mycket nu (mer som än inte blivit avhandlat). Jag kan inte hitta några stöd alls för feministiska teorier. Det är en ideologi som axiomatiskt utgår från att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp, vilket man döpt till patriarkatet. (dvs. det är ett hittepåord man saknar belägg för. läs gärna under genusbiblioteket)
Dvs i sin själva grund, könsmaktordningen, bygger man in offerperspektivet. Sexism så det förslår.
Intressant analys. Varför ogillar jag, vit, HBTQ-kvinna, fd. hyggligt aktiv feminist, feminismen så intensivt att jag är skribent här och dessutom en av få som kallar mig antifeminist? Har du någon teori om detta politiska ”förfall” jag genomgått med?
Att på detta sätt förtränga misandrin som feminister ägnar sig åt är ett sätt att förhålla sig till den. Ett bättre sätt, anser jag, är att joina jämställdismen där vi verkar för jämställdhet utan kollektiv skuldbeläggning och med båda könsens problembilder som arbetsområde.
@Axel
Så du menar att generaliseringar mot tutsier inte drabbade tutsi (”äsch då, det där drabbar inte mig personligen”), att generaliseringar om judar inte drabbade judar (”jo, men det är ju judiskheten de pratar om, det är inte mig som jude som nazisterna är ute efter”) etc. etc.
Vi HAR idag redan lagar, alltså MAKTHAVARNA som sitter i riksdagen på ditt och mitt FÖRTROENDE (i mitt fall har jag inget förtroende och jag är tveksam till demokraturen) som med lagar ägnar sig åt manshat.
Exempel:
1) ömsesidigt frivillig sex räknas som våldtäkt sedan 2005, och det drabbar enbart pojkar. (flicka 14 pojke 16 frivillig sex = våldtäkt av barn)
2) kvinnor har ånyo fått vetorätt i vårdnadsfrågor, det är enbart perioden 1998-2006 som domstolar kunnat gå emot mammors vilja.
3) barnens önskan i vårdnads- boende- och umgängesfrågor har strukits då man tog bort 12-årsgränsen för verkställighet.
Jag har inte påstått att feminister (som utgör ett brett spektrum av åsikter) är ensamma om att använda de ”threat narratives” som Erik beskriver ovan, det gör även vänstern (”kapitalisterna suger ut oss, de tar mina pengar!”) och nationalister (”blattarna dränerar landets ekonomi, Muhammaed tar de bidrag jag skulle ha fått!”).
OK, jag kan resonera som att ”men vänsterns generaliseringar drabbar inte MIG, JAG är ju inte kapitalist, jag har inte mycket kapital, även om hag tjänar 10 000 över medelinkomsten”.
Hallå verkligheten! Jag betalar 64% skatt och sociala avgifter på lönen, betalade skatt på ett hus som BANKEN ägde etc. etc.
@Axel Edgren:
Citat
Om en som man känner sig utsatt av feminismens ”generaliseringar” och andra förseelser mot män så är det för att man vill, eller redan ogillar feminism av andra anledningar.
Intressant resonemang, så om jag vågar säga emot feminismens generaliseringar och kollektiva skuldsättning av män/manlighet så beror det på att jag vill ogilla feminism? Du har aldrig funderat på om det kan vara så att jag som individ ogillar feminismen och genusvetenskapen för vad den leder till? Artikeln nedan är ett bra exempel på vad feminismens och genusvetenskapens generaliseringar leder till, artikeln handlar om pojkars dåliga resultat i skolan.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/pojkar-laser-bara-om-man-ocksa-laser/
Notera hur all skuld läggs på pojkar och manlighet. Det är absolut inte skolans fel att de kan få pojkar intresserade av att läsa. Notera också hur författarinnan anser att litteratur som Fantasy, SF och facklitteratur inte är ”bra” böcker. Nej det hon tycker är bra är vad som ska läsas och om pojkar inte vill läsa det så är det manlighetens fel. Vi såg samma sak med DEJA rapporten. Vi har rektorn för Södertörns skola som anser att fysik inte ska handla om fysik.
http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/07/varf-r-vill-s-dert-rns-h-gskola-ha-en-vetenskapsfientlig-rektor
Feminismen generaliseringar leder till att en grupp utmålas som grunden till allt ont, män. Den leder också till kunskapsförakt. Det är de enda anledningarna jag behöver för att ha ett problem med feminismen.
@robjoh:
Just obalansen i skolan är ju ett förträffligt exempel på hur data från verkligheten inte tillåts påverka feminismens OP. Redan 1998 blev andelen kvinnor på college i USA större än andelen män. År 2000 skrev Christina Hoff Sommers The War Against Boys där hon dokumenterade diskrimineringen av pojkar i skolan. Ändå har andelen kvinnor ökat snabbare än andelen män varje år sedan dess, och den offentliga debatten fokuserar fortfarande på hur det är kvinnor på college och i skolan som behöver hjälp.
Det kan stundtals bli skrattretande hur man anstränger sig att vinkla det så att det aldrig är fråga om diskriminering mot män. I en studie där man försökt hitta orsaker till att manligt collegedeltagande är lägre än någonsin, hittar man följande pärla:
Så det är frustrerande för kvinnor att de inte tillåts bli drop-outs, nöja sig med jobb för lågutbildade eller bli kriminella? När man beskriver det som ”större valfrihet hos män” blir det minst sagt konstigt. Iofs nämner man ju som en reflektion att denna ”valfrihet” inte verkar särskilt konstruktiv…
Ovanstående studie gjordes 2008, alltså efter 10 år av ökande gap mellan kvinnor och män i college. Ändå kan man hitta följande formulering:
Det finns ett antal saker man skulle kunna fiska upp ur rapporten:
De subjektiva beskrivningar som tas fram om pojkar resp. flickor i rapporten är genomgående negativa om pojkarna och genomgående positiva om flickorna:
Jag får en massa associationer när jag ser den listan. Här är några:
– Männen bryr sig inte om kvaliteten på arbetet, men de bryr sig om idrott? De vill alltså tävla, men får inte tävla i skolan. I idrottsutövande är kvalitet på arbetet oerhört viktigt.
– ’Unfocused’? Alla som sett män på idrottsarenan eller framför datorspel vet att de inte har ett grundläggande problem att fokusera – när de är motiverade.
– ’Difficult to deal with authority’? Jag har bott i USA. Deras idrottsledare är stentuffa på att man skall visa ledaren respekt (bl.a. genom att tilltala honom som ’coach’ eller ’sir’). Kan man inte finna sig i det, får man inte vara med. Min erfarenhet, också som lärare, är att män inte har problem med direkt auktoritet. Det har däremot många kvinnor. Jag har stött på massor av ’problemtjejer’ i skolan som vägrar att acceptera någon form av auktoritet över huvud taget. Jag har talat med erfarna kvinnliga lärare om hur de hanterar dessa elever: ”det enda som funkar är att försöka vinna deras förtroende; det kan ta flera år”. ’Authority’ på kvinnors villkor är något helt annat än ’authority’ på mäns villkor, och punkten om att männen saknar ’same-sex role models’ medan kvinnorna har massor vittnar om vilken typ av auktoritet som är förhärskande i skolan.
– Efter uppräkningen står det att männen är upptagna av ’building a reputation’. Det torde bero på att de i skolarbetet inte har möjlighet att bygga upp ett sådant. Möjligen för att skolan är livrädd för att lyfta upp och berömma manliga egenskaper?
– När männen beskrivs som ”weak work ethic” och kvinnorna beskrivs som inställda på att lyckas, göra karriär och försörja familj, finns det stor anledning att anta att atmosfären är ”män skall stiga åt sidan och släppa fram kvinnor”. Det där brukade vara manliga paradgrenar, men nu är männen inte intresserade? Och det är männens fel förstås?
Vidare:
Mer om hur männen söker sig till de arenor där de kan få någon respekt, inte minst från kvinnor:
Följande citat är kanon (min fetstil):
WTF?! Redan vid tre års ålder är alltså männen fel?!!!
@Ulf T:
Citat:
Just obalansen i skolan är ju ett förträffligt exempel på hur data från verkligheten inte tillåts påverka feminismens OP
Här skulle jag bara vilja lägga till att mitt största problem inte är att det går dåligt just för pojkar, det är det kunskapsförakt som håller på att byggas upp i Svensk skola. Jag tycker inte om att pojkar och män målas ut som idioter, men jag har nog ännu större problem med att man sparkar på den vetenskapliga metoden.
Resten du skriver håller jag med om och följande citat:
At age three, one out of three males has been expelled from nursery school
Är skrämmande, hur kan man sparka ut 3 åringar från dagis? De har knappt slutat vara bebis. Kanske fixa ett dagis som är anpassat för lekfulla barn istället!
@robjoh:
Här skulle jag bara vilja lägga till att mitt största problem inte är att det går dåligt just för pojkar, det är det kunskapsförakt som håller på att byggas upp i Svensk skola. Jag tycker inte om att pojkar och män målas ut som idioter, men jag har nog ännu större problem med att man sparkar på den vetenskapliga metoden.
Som jag ser det är det bara två sidor av samma mynt.
Det finns många lögner bland feminister om jämställdister.
Jag som jämställdist är inte emot att tjejer får en bra utbildning jag är emot att killar inte får det.
@Ninni:
Som jag ser det är det bara två sidor av samma mynt.
Antagligen sant. Jag blir bara mörkrädd över hur skolan verkar fokusera på propaganda och inte vetenskaplig fakta. Vi tillsätter folk som uppenbarligen inte anser att objektiva fakta är viktiga som rektorer. Vi har en generaldirektör för skolverket, Anna Ekström, som stödjer DEJAs rapport när den lägger skulden på pojkar och manlighet. Som håller på med genustrams istället för att satsa på kunskap.
@robjoh:
Och det tror jag bidrar kraftigt till att problemen för pojkar i skolan får fortgå utan att någon gör något. Om man skulle betrakta situationen objektivt vore det inte så svårt att identifiera de grupper (pojkar, flickor, eller vad det nu är för grupp) som behöver hjälp, men går man bara på magkänsla blir det lätt så att bara de egna hjärtefrågorna får något syre.
Ninni
Annars har vi denna videon från Indien .
En kvinna (programledare) är spydig och attackerar en manlig deltagare. När mannen är spydig tillbaka så ger hon honom en fet örfil och blir chockad när hon får en örfil tillbaka. Därefter blir mannen misshandlad av den manliga publiken .
http://m.youtube.com/#/watch?v=6hdyICc19qo&desktop_uri=%2Fwatch%3Fv%3D6hdyICc19qo
Det som stör mig mest är att hon blir så chockad . Hon hade kallt räknat med att han inte skulle slå tillbaka.
@robjoh:
Jag tror inte det är två sidor av samma mynt, jag tror att den postmodernistiska pesten är grogrunden, och feministiskt teoribildning en av många ogräs som växer upp ur dyngan. Annars håller jag med dig i sak.
Dessutom tror jag att det handlar om att medvetet vattna ur högskolan så att även svagbegåvade ska kunna få akademiska inflationspoäng. Det är ju självklart att von-Wright-poäng i fysik från Södertörns Särhögskola är fullständigt värdelösa. Nu finns det inga natturvetenskapliga-tekniska utbildningar på den skolan så det hela är ju en hypotetisk fråga…
Moira von Wright, rektor på Sverigen lägst rankade högskola:
http://www.fokus.se/2012/03/fokus-hogskolerankning/
*ahem hum harkel* *skriv offerperspektiv, inte OP*
Facit, avseende urvattnad akademisk utbildning:
http://www.svensktnaringsliv.se/fragor/samverkan_mellan_skola___n_ring/naringslivet-ger-underkant-till-hogskolorna_187614.html
Vilket dilemma. Istället för att erkänna att genusglasögonen förvrider och grumlar sikten, måste de behålla genusglasögonen på, för att inte undergräva.. de snebygge som de resulterar i. Frågan är hur långt de får gå.
Torstensson Galen video!
Att ta en kvinna i försvar har väl alltid gynnat mannens möjligheter att få social status eller att få reproducera sig? Feminismen har knappast förändrat den bilden till det bättre, men kan väl heller inte belastas för att ha skapat den?
@Thomas:
Nej men man har upphöjt det till statsfeminism och genom det urholkat den demokratiska statens tanke om alla människors lika värde.
@Thomas:
Det är skillnad på att ta en kvinna i försvar och att underkasta sig hennes vilja, åsikt eller känsla. Det blandas ihop för mycket.
Feminismen kan verkligen anklagas för att påstå sig vilja förkasta normer när de i praktiken gynnar kvinnor och upprätthåller och använder de normer som är kostsamma för män.
Här finns förresten en studie som tycks visa att kvinnor snarare blir på dåligt humör när män håller med dem och samarbetar genom att anpassa sig.
@Johan Grå: Vid ett offentligt ingripande där ”hjälten” bryter in och hjälper en okänd kvinna mot en okänd man, så har det väl sällan att göra med den okända kvinnans krav på ”hjälten”? De flesta reagerar sannolikt instinktivt. Varför skulle en man automatiskt underkasta sig en okänd människas krav?
För att åter förtydliga, så har jag med min invändning inte för avsikt att försvara feminismens avarter. Jag delar emellertid inte uppfattningen att feminismen påverkat all mänsklig interaktion i så hög grad som det ibland antyds.
@Thomas:
Nej, precis. Jag tycker män ska skydda kvinnor. Jag tycker inte män ska underkasta sig kvinnor. Ditt exempel är när en man skyddar en kvinna. Dock skulle jag inte påstå att det har något med sex att göra. Det är mer sannolikt att vi instinktivt uppoffrar oss för att skydda kvinnor för att det har gynnat arten än individen.
Feminismen präglar samhället i hög grad men jag tror som dig att det är överdrivet att tro att det enbart beror på feminister. Radikalfeminismen som kritiseras här är en del av en större radikal rörelse. Vänsterakademiker ville montera ned samhället och rasera normer innan de tog till sig könsmaktsordningen. Den destruktiva samhällspåverkan drivs av feminister just nu men radikalfeminister är bara senaste inkarnationen av en större rörelse.
Ulf
Du är fenomenal på att plocka fram citat och för ämnet intressanta texter. Hatten av!
Vilken bra kombination ni i redaktionen fått till. Olika personligheter som kompletterar varandra bra tycker jag.
När det gäller att tjejer är duktiga i skolan tex nitiska så är det imponerande. Kommer ihåg själv hur det var. Skriva långa uppsatser kring saker som var trist. Tjejerna kunde sitta i biblioteken i 5 timmar och nitiskt skriva . Killarna började istället titta på brudar. Likadant i lärosalar, killarna fokuserade på detaljfrågor , tjejerna verkade lyssna på tonfall och kroppsspråk för att veta vad som var viktigt att notera. Killarna är ju mer intresserade av sex , får färre chanser till det än tjejer och är på ”jakt” även inne i lärosalen. Jag undrar hur mycket energi det går till detta istället för att göra de sjukt tråkiga uppsatserna. Tjejerna fokuserar på vad lärarna sade och många killar fokuserade delvis på tjejer.
Hur får vi då killarna att bli bättre?
Spontana tankar är att det vore bra om unga män fattar vikten av att sätta sig långt fram i salen. Det signalerar intresse tror jag och så slipper man titta på snygga tjejer som då sitter bakom en. Det behövs fler salstentor , män verkar gilla det mer. Ja det här var lite spontana tankar där jag mest ville poängtera att män är på jakt i salar och bibliotek medan tjejer är där för att studera. Har jag fel?
@Johan Grå:
Jo, egentligen är väl få män intresserade av en kvinna som underkastar sig. Däremot är det ju så att om man skall committa sig att vara en kvinnas beskyddare på livstid, vill man ju dels veta att man får den respekt som uppoffringen förtjänar, och dels att kvinnan ifråga accepterar att man inte kan bete sig hur som helst och fortfarande förvänta sig beskydd.
Det där är ju något som diskuterats angående konstruktionen förr i tiden, att mannen hade rätt att ’tillrättavisa’ (aga) kvinnan. Eftersom mannen hade juridiskt ansvar för (många av) sin hustrus handlingar, var det rimligt att mannen också hade rimlig rätt att se till att han kunde utöva viss kontroll.
Dvs rent semantiskt – om mannen förväntas uppoffra sig för att skydda kvinnor, är det bäst att kvinnor hittar ett sätt att ’belöna’ män för denna uppoffring. Lyckligtvis för kvinnor är män egentligen rätt ’billiga’ – de är beredda att riskera livet för lite respekt och intimitet.
@Ulf T:
Ärligt talat undrar jag om inte det beror på vad man menar med underkastelse? Många män verkar vara intresserade av att bli respekterade och inte bara accepterade. En nyans av att se upp till och lita på mannens kompetens, en form av underkastelse i stunden åtminstone, där kvinnan förlitar sig på mannen.
Det kan förstås vara ömsesidigt för man kan ha olika kompetenser.
Samtidigt tror jag inte män riktigt sätter ord på det eftersom det är så tabu. Därför är det många män som vill bli respekterade av sina respektive men istället för att bete sig på ett sätt som inger respekt så underkastar de sig och hoppas få den till skänks.
Underkastelse är ett så stort ord men jag vill inte avfärda det för jag tror att fina nyanser är för lätta att rationalisera bort.
@Torstensson:
Menar du vilka råd man ska ge till enskilda killar eller hur man ska reformera skolväsendet?
@Ulf T:
Olyckligtvis för män är många kvinnor i längden inte villiga att ’betala’ detta pris. Jag tänker bl.a. på en del saker som Johan Grå har skrivit om, t.ex. att kvinnors sexlust ofta avtar i långa förhållanden och att kvinnor ofta är ganska respektlösa mot sina män.
@Torstensson:
Tja, det som gång på gång demonstreras för killar (i alla fall uppfattar de det så) är att ’duktiga’ killar inte imponerar på tjejerna. Killarna i studien jag länkade till upplevde att det imponerade mer på tjejerna att de sket i plugget och byggde ett rykte på gatan istället. Här hemma har vi ju nyligen kunnat bevittna feministernas frustration över ’söderhipsters’ och deras brist på manlighet.
På Aktivarum tog ’Emiko’ upp en studie om Marriage and cohabitation in the United States, där det visade sig att man kunde se skillnaden mellan män och kvinnor när det gäller relationsstatus och status på arbetsmarknaden: endast 8% av kvinnorna är gifta med en man som är arbetslös, mot 32% av männen. Enligt officiell statistik är arbetslösheten bland män i USA 6.4%, och bland kvinnor 5.8%. Man kan nog approximera med att ingen kvinna vill ha en make som är arbetslös, medan det inte verkar spela så stor roll för männen.
I samma tråd fann jag i en annan rapport att mannen i amerikanska äktenskap i snitt tjänar ungefär dubbelt så mycket som kvinnan. Det torde alltså inte räcka med att vara duktig nog att få ett jobb; du måste vara betydligt mer framgångsrik än de kvinnor du suktar efter för att ha en chans.
Att kunna skaffa sig en kvinna genom att vara ’duktig’ verkar helt enkelt vara för mycket jobb för alldeles för lite ära, vilket också är vad Helen Smith observerar i boken Men on Strike.
@Sapias:
En anledning till detta skulle ju kunna vara att det är närmast tabu att tala om de uppoffringar som män gör för kvinnor, dvs det pris man får betala för att vara den starke beskyddaren.
Nyligen läste jag en artikel från 2011 i The Telegraph, om hur väldigt många kvinnor mår dåligt:
Jag kan ju ha fel, men min tanke när jag läste det där var att man gör kvinnor en otjänst när man bara uppmuntrar dem att stå på egna ben, göra karriär och frigöra sig från män, utan att förbereda dem på de eventuella konsekvenserna. Mycket av den ’grabbiga’ utvecklingen bygger ju på att lära pojkar/män att deras handlingar har konsekvenser, och att de måste stå för de val de gör. Det är en tuff skola, men just nu verkar den mest vara omodern.
@Johan Grå:
Jag tror vi menar samma sak.
@Thomas:
Feminismen har knappast förändrat den bilden till det bättre, men kan väl heller inte belastas för att ha skapat den?
Absolut. Det är en övertolkning om man tror vi menar att feminismen är skyldiga till att ha skapat det, ideologin ”bara” förvärrar. Jag skrev i ett inlägg häromdagen ”vårt djupaste jämställdhetsdilemma, vi är biologiskt programmerade sexister som favoriserar kvinnor!”. Feminismen simmar så att säga med den strömmen, så att detta förstärkts. Bara som ett ex. När jag var ung så var det ”Go girl!” och ”kvinnor kan”. Idag ska vi lyftas och vi ska kvoteras (dvs vi behöver hjälpas ännu mer. Vi anses inte vara kapabla att göra vår egen väg) och männen ska ”maka på sig” och är ”vita kränkta män” (dvs männen står i vägen och hindrar(=illvilja) oss stackare och klagar han är han bara kränkt och rädd att förlora sin makt eller sina privilegier (=ingen sårbarhet)). Den skillnaden, den utvecklingen i samhället, Det är en konsekvens av feminismens arbete i nutid.
Och det är värt att betänka att jag jämför med 2010-tal med 1980-tal, inte 1930-talet. Den här ökningen av hur olika vi ser på och värderar könen har gått fort och det går då rakt inte mot jämställdhet, tvärtom.
@Ulf T:
”Att kunna skaffa sig en kvinna …”
Intressant synsätt.
Detta är lite OT, men UR sände ett program om Kina – http://www.ur.se/Produkter/170805-Kina-om-Kina-Mer-an-halva-himlen
Där förfasas man över det faktum att Kina är det enda landet där fler kvinnor än män begår självmord. Wiki-statistiken säger att 13 män och 14.5 kvinnor / 100 000 invånare i Kina begår självmord. I Sverige är siffran 30 – 10 (cirka).
Har jag fel när jag tycker att man utnyttjar offerperspektivets makt när man problematiserar kvinnor i Kinas självmordsfrekvens – som är relativt lika männens? Missförstå mig inte nu, alla självmord är tragiska och alla borde få lika resurser för att förhindra dem.
@Anonym:
Utveckla gärna vad du tycker var intressant. Reagerar du på formuleringen, eller själva idén att mycket av det män gör påverkas av vad kvinnor finner attraktivt?
@Björn:
Intressant att Kina inte bara är mer ”jämställt” vad gäller självmord än vad Sverige är, den totalitära misären i Kina producerar alltså ”bara” 27,5 självmord totalt per 100 000 invånare medans det utopiska föregångslandet Sverige producerar omkring 40. Ganska talande, om jag får säga min mening.
@Ulf T:
Formuleringen.
@Anonym:
Som Ulf påpekade är det bra utveckla vad du reagerar på. Vad är det med formuleringen som stör dig? (Tolkade din kommentar ironisk/sarkastisk.) Den stör absolut inte mig. Du kanske lägger annan tolkning i den än jag gör?
Bara om man är konkret kan sånt diskuteras.
@Dolf
Ja, absolut! Hela programmet är vinklat och saknar ett övergripande perspektiv. Se det gärna. Bland annat påtalar man framgångar hos unga kvinnor och satsningar som görs på unga kvinnor från fattiga landsbyggden. Ingenting nämns om man satsar på ungdomar totalt sett eller hur unga mäns framgångar ser ut. Förväntas det gå bra för dem automatiskt eller skiter man i dem?
Förvisso: ett-barns lagen innebar att man föredrog pojkar framför flickor, vilket givetvis är illa. Men skall dagens pojkar straffas för det?
En underbar dokumentär om den finske mannen, om någon mot förmodan missat den
http://www.svt.se/dox/den-nakna-mannen-1
@Björn:
Girl writes what besvarar det bäst:
Ett-barn-politikens resultat att familjer ”föredrar” pojkar är för att bara pojkar är skyldiga att ta hand om sina föräldrar. Finns till och med fall där föräldrarna stämt sin son för att han inte försörjt dem.
@Dolf:
OT men Kinas politik är intressant på många sätt (och jag menar inte här enbart negativt). Det är dock intressant att han inte överhuvudtaget berör yttrandefriheten och hur det är nödvändigt för att upprätthålla enpartistaten. Rörelsefriheten att röra sig plugga, resa, jobba är rätt skev också. (Beijingbor har otroligt mycket lättare att plugga på Qinghua eller Beijing University, Kinas toppuniversitet, än kineser i andra provinser)
http://youtu.be/s0YjL9rZyR0
@Carl:
Tack. Det var en jäkligt intressant video. Jag har sedan länge kommit till slutsatsen att demokrati i den form vi har är helt obrukbar, om inte rent av ondskefull, för den är enbart illusorisk. Och den bild han ger i videon av hur Kina fungerar tror jag ligger närmare än verklig fungerande demokrati än vad vår egen falska demokrati gör.
Och vi har förmodligen mycket att lära därifrån. Jag tror att ett verkligt demokratiskt och väl fungerande samhälle måste vara ett demokratiskt enpartisamhälle som byggs från boteen och uppåt (alltså tvärtemot det centralstyrda samhälle som byggs uppifrån och ned som vi har, och det enda som är ”demokratiskt” är papperslapparna som flyter uppåt vart fjärde år.)
Jag undrar om inte Kina är närmre Demokrati 2.0 än vad västerlandsdemokratierna är.
@Carl: @Dolf:
Men ni förstår väl att bara genom att nämna Kina så är ni kommunister
Jag var i Kina för första gången för ca tio år sen och pratade då med kineser om hur deras politiska system fungerar. Från början hade jag min ”programmerade” inställning att det var kommunistiskt men insåg efter ett tag att de kanske hade en poäng. Vårt system där man, vart fjärde år, väljer mellan olika politiska broilers fungerar skitdåligt det känns mest som vi kämpar för att hålla näsan över vattenytan och vi tar oss absolut inte framåt.
En viktig sak han sa i videon var att i vårt system så kan vilken idiot som helst med ett smort munläder leda ett land men att i deras systemet är ledarna tvungna att gå hela vägen från botten och bevisa att de är kapabla att leda. Givetvis kan ett sånt system också bli korrumperat där ”kompisar” hjälper varandra till positioner de inte förtjänar men öppenhet i systemet skulle minska, inte ta död på, det problemet.
Kul att det är fler som ser en möjlig lösning
@JonasBsson:
Felet med det kinesiska systemet är väl inte systemet i sig självt, utan att det begagnas i en ”totalitär kultur”. M.a.o. det är ”the mind-set” som är fel, inte systemet.
@Dolf:
Givetvis
@JonasBsson:
Ja, vilken idiot som helst kan bli vald, men bara om vi väljer det.
Men Ludwig von Mises hade en bra poäng (s. 72): Styrkan med demokrati är att vi kan få bort idioterna på fredlig väg.
@Ulf T:
Jag vet inte vilket land du bor i för jag kan bara rösta på partier, idioterna kommer på köpet. Försöka att hitta ett parti i Sverige som har en majoritet av de ”valda” som ens gått klart skola eller faktiskt haft ett riktigt arbete.
Pingback: Sh*t Ulf T Says… | Genusdebatten