Jag skulle egentligen ha skrivit Del 4 men vi behöver lite omväxling och då min granskning nu fått kritisk respons från genusforskaren Charlotte på Hit och dit och tillbaka igen tänkte jag passa på att kommentera hennes kritik och visa hur hennes påståenden i själva verket bekräftar mina. Observera att hennes inlägg har två olika teman och jag kommer enbart att kommentera de saker hon säger om min granskning – inte vad Dick Harrisson säger om utbildning i allmänhet.

I slutet av inlägget så går ordet till Ninni

Igår hamnade jag i misstag inne på Genusdebatten där man för tillfället roar sig med att plocka ner genusvetenskaplig forskning i molekyler. Och jag har inte läst forskningen i fråga mer än de korta utdrag som gavs i bloggtexten. Det är således fullt möjligt att den är skit.

Större delen av min granskning handlar inte om huruvida forskningen är skit utan huruvida den kan visa någonting alls med tanke på det utgångsläge (de premisser/förutsättningar) – som anges. Frågan är alltså inte bara om slutsatserna är rätt utan även vilken grund de påståenden som görs vilar på. För tydlighetens skull används stora bokstäver när jag pratar om teoretisk grund.

Men de utdrag som togs upp och som man därefter ondgjorde sig över, vände och vred på, dem var det inget fel på.

Naturligtvis inte. Helt i linje med vad jag redan skrivit i granskingen är det alla andras ”forskning” det är fel på. Aldrig genusvetares egen ”KRITIK / TEORI”. Därför finns det orsak att ställa frågan vad det skulle behöva stå i de utdrag jag gjorde för att genusforskare skulle anse det var fel på dem?

Det här är så invecklat att jag knappt vet vart jag ska börja. Att göra diskursanalys (vilket är vad den här forskningen, en masteruppsats, gick ut på) ÄR ganska långt att laborera med ord. Det handlar om att analysera en diskurs, alltså ett språkligt sammanhang, för sitt ämne. Det handlar om ord.

Här berättas vad man enligt diskursanalys skall göra. Men eftersom en av de saker jag ifrågasätter är just TEORI typ diskursanalys så är det helt irrelevant för mina inlägg vad diskursanalytisk teori säger om sig själv. Här styrks mitt ursprungliga påstående att dessa teorier varken är föremål för – eller resultat av – forskning. Så vad är de då resultat av? Vad bestämmer vad teorierna säger? Den frågan besvaras inte någonstans.

Masterstudenten använder heller inte kunskapsförståelse och kunskapsdiskurs som synonymer, utan framhåller att det finns en skillnad mellan dem och att de dessutom är skilda från vetenskap.

Detta är ännu ett exempel där vad som påstås vara en beskrivning av vad något är – i själva verket visar sig vara kritik. Här låter Charlotte förstå att jag har fel eftersom dessa inte är (är skilda från) vetenskap. Vad de inte är skilda från (dvs vad de är) anges inte och det är av just den anledningen jag skiljer mellan forskning (säger vad saker är) och kritik (säger vad saker inte är).

Erik har sedan själv hittat på en distinktion mellan forskning och kritik, samtidigt som han menar att ”låtsatsforskare laborerar med ord” (oh, the irony!).

Denna distinktion är min egen version av vad jag påstår de gör: Skapar normativ, kritisk TEORI som ger regler för hur världen skall uppfattas. Eller med andra ord: Ett par glasögon genom vilka jag observerar deras forskning. Detta är alltså jag som gör exakt samma fel som jag påstår de gör i forskning. Med skillnaden att det inte är forskning jag gör det i.

Här någonstans klingar Harrisons ”obildningens apologeter” ruggigt bekant. För det Erik och obehagligt många med honom gör är att fullkomligt ignorera att de inte förstår vad det handlar om.

Här skulle den naturliga fortsättningen vara att Charlotte förklarar vad hon anser det handlar om (precis som jag förklarat vad jag anser det handlar om). Hon har sagt att jag har fel, återstår då att – med källor – visa vad som är rätt. Men efter att ha först ha påstått hon tycker det är viktigt med bildning struntar hon helt i bildning och ondgör sig över mitt manliga kön istället.

De ställer heller inte frågor för att försöka förstå, utan de tar för givet att alla andra har fel och med sällan skådad frenesi plockar de sönder varenda mening

Här ser vi de dubbla måttstockarna som gäller. När genusforskare tar saker för givna om könen och kallar sina gissningar ”TEORI” är det ok att ta saker för givna. När någon annan däremot gör samma sak är det plötsligt fel att göra det. Inte nog med det: Vidare så verkar Charlotte ta för givet att jag skall bete mig i enlighet med kvinnligt genus

Dvs utgå från osäkerhet ställa frågor och bygga relationer. När jag istället utgår från manligt genus, dvs ger egna förslag, letar felaktigheter och försöker fixa saker gör hon det mest stereotypt kvinnliga som hon kan göra:

Kritiserar mig för mina typiskt manliga egenskaper

Eftersom Charlotte ville ha frågor så har jag en åt henne här: På vilket sätt bekräftar hennes kritik – som uppenbarligen berör manligt genus – inte att genusforskare har en från början negativ inställning till det typiskt manliga?

För den som på riktigt i sitt dagliga arbete sysslar med sådant som kunskapsdiskurser, forskning, kritik och teorier är det inte så lite frustrerande. Lite som när läkare får in patienter som med hjälp av Google redan diagnostiserat sig själva.

Och här har vi de dubbla måttstockarna igen för plötsligt är det frustrerande för genusfolket när människor säger emot läkare. Men när överläkaren i psykiatri, David Eberhard debatterade könsbyten på Newsmill så lät det så här i svaret från Lukas Romson, jämlikhetskonsult med transsexuell bakgrund.

Frågan är varför vi ska lyssna på just David Eberhard i frågan. Han är visserligen psykiatriker, men det gör honom knappast till specialist på området. Inte heller har han frågat patienterna vad vi vill.

Med andra ord var det tydligen ok att självdiagnosticera bara läkaren inte var specialist på sitt ämne, eller nåt. Det verkar bara vara de som dagligen sysslar med genusteori och kunskapsdiskurser man inte får säga emot.

Det tycks finnas en utbredd idé om att man inte måste lita på någon bara för att den har utbildning i ämnet. Att man inte bör ta till sig vad andra säger trots att de är uppbackade av vetenskapssamfundet, att det var genom att bevisa sin kompetens som de fick sin titel.

Det stämmer att det finns en utbredd ide att man inte måste lita på någon bara för att denne har en viss position. Genusforskare själva säger regelbundet emot utbildade personer så man kan undra vad det argumentet har här att göra. Vidare brukar feminismen framställa sig själv som progressiv medan hänvisningar till titlar lutar sig mot en konservativ världssyn. Avslutningsvis så är resonemanget retoriskt ogiltigt eftersom det bygger på argumentationsfelet Appeal to authority.

Jag säger inte att man alltid ska lita på auktoriteter och folk med akademiska titlar eller att man någonsin blint ska svälja vad man blir matad. Men det är det här som är skillnaden i att kunna kritiskt granska information och att vara kritisk. Det är hur man lyssnar på andra, eller kanske snarare hur man inte gör det, som får åtminstone mig att dunka huvudet i tangentbordet över världens obildning och oförstånd.

Nej givetvis säger hon inte att man skall lita på alla auktoriteter. Hon säger man skall lita på rätt sorts auktoriteter och anger sedan egen KRITIK / TEORI som källa för vad som är mer rätt och mer fel. Men som påpekats ovan är det legitimiteten hos teori jag ifrågasätter och teori blir sålunda inte mer legitim för att den säger snälla saker om sig själv.

Charlotte verkar missa att jag säger teori = Ideologi

Det är för övrigt inte bara jag som säger att de här kurserna är ideologifabriker så vill hon besvara det argumentet är det inte bara mig personligen eller GD hon behöver bemöta. Det finns långt tyngre namn som säger samma sak. Exempelvis Lundaprofessorn Svante Nordins åsikter  i DN. som tydligt beskriver ett förfall i Humaniora. En än mer kritisk artikel dök nyligen upp i SvD. Spanskaprofessorn Inger Enkvist skriver om ”Förvirring på Europas universitet”. Hon summerar den spanska sociologen Víctor Pérez-Díaz iakttagelser.

De [68-generationen] har inrättat sig i ett liberalt och tekniskt avancerat samhälle som bygger på opartiskhet i vetenskap och rättsskipning och som gett välstånd, men de vill inte erkänna betydelsen av kunskap och opartiskhet utan föredrar social ingenjörskonst kombinerad med marknadstänkande.

Med andra ord, vi har all orsak att ifrågasätta vad utbildade människor påstår idag för dagens sociala eliter kommer från en generation som är välkänd för sitt hyckleri. Det är de som satt i flera åratal och försäkrade oss att marxismen hade alla lösningar. Nu säger samma människor att KRITIK / TEORI har alla lösningar. För oss som inte drabbats av minnesförlust är likheterna mellan marxism och de postmarxistiska teoribildningar uppenbara.

Detta från killen som tycker att han har koll på vad teorier är, hur genusvetenskap fungerar och vad biologerna säger. Men genusvetenskap och biologi studerar inte samma saker

Här saknas argument FÖR någonting. Vill Charlotte bemöta vad jag säger om teori så får hon ge sin bild av TEORI – med källor. Att bara hävda vad jag påstår  om teori är fel bekräftar bara min uppdelning där genusforskningen ägnar sig åt kritik (säger vad saker inte är). Eftersom hon inte säger något om vad teori är så kan heller inga jämförelser göras.och eventuell hänvisning till vad teori säger om sig själv innebär man begår argumentationsfelet cirkelresonemang.

När jag skrev om Teori använde jag flera källor från antologin ”Theory´s Empire” Här kommer ett citat från Professor Stuart Sims bok ”Introducing Critical Theory”

Theory has become one of the great growth areas in cultural analysis and academic life over the last few decades.It is now taken for granted that theoretical tools can be applied to the study of, for example, texts, societies, or gender relations

Att genusvetare och biologer inte studerar samma saker är irrelevant eftersom jag redan hänvisat till en video med Alan Sokals presentation av vetenskap som helhet i förhållande till inte mindre än fyra olika hotelser varav konstruktionism/postmodernism var den första.

”alla genusvetare använder inte feministisk teori, ingen vetenskaplig teori beordrar forskaren att göra någonting, biologerna själva problematiserar givetvis biologi (annars skulle deras forskningsgren inte existera) och all feministisk teori utgår inte ifrån att könen är lika. Visst, jag uppmuntrade dem att börja läsa genusvetenskaplig forskning. Men då måste man göra det utgående från vad som står i forskningen, inte vad man själv tror att det skulle stå.”

Jag påstår inte att att feministisk teori utgår från att könen är lika. Feministisk teori utgår enligt mig från maktanalys. Det är genusteori som jag menar utgår från att könen är lika, eller vore lika om vi hade ett annat samhälle .Vill Charlotte påstå jag inte har koll på ämnet får hon gärna mäta sina källor mot mina men jag ställer inte upp på att hon bara säger jag har fel (kritik) utan att också beskriva vad hon menar är rätt.(forskning)

Ordet till Ninni

Förvisso skriver Charlotte om Eriks genomgång, men jag vill säga några ord. I min genomgång av masteruppsatsen i fråga citerade jag Anthony Giddens angående konformister och revoltörer. Ett kännetecknande drag för konformister är tillit till samhällssystemets auktoriteter. Eftersom genusvetenskapen lyfts upp på vetenskapsnivå och kallas forskning och genusvetare kallas forskare, så tror ”folket” att det är så.

Revolutionärer har ingen respekt för fina titlar eller fina ord.

De ställer heller inte frågor för att försöka förstå, utan de tar för givet att alla andra har fel och med sällan skådad frenesi plockar de sönder varenda mening. För den som på riktigt i sitt dagliga arbete sysslar med sådant som kunskapsdiskurser, forskning, kritik och teorier är det inte så lite frustrerande.

Vi ställer inte frågor? Hur många gånger har vi frågat om olika saker som påstås? Hur många gånger som helst, men svaren uteblir. Jag diskuterade i saken med Charlotte, fram till den dagen hon skrev ett inlägg som jag tolkade som att hon ville slippa. Det respekterar jag naturligtvis och jag har inte skrivit där mer än undantagsvis efter det, för jag förstår att vår kritik är ”lite frustrerande” och jag respekterar att Charlotte på sin blogg är privatperson.

Jag säger och belägger att  den sociala datan talar mot teorierna och att vägra ge upp teorierna då är dogmatism. Jag skriver:

Jag förkastar inte hela den genusvetenskapliga disciplinen, det har jag inte kompetens till för det skulle förutsätta att jag läst allt. Det kan ju finnas något jag missat som håller för granskning?  Problemet är att forskningsdatan i det materialet jag gått igenom, som nu är en betydande mängd (betydligt mer än det som jag redovisat här), talar mot de teorier man lutar sig mot. Av det jag har läst har jag, tyvärr, sågat allt, men jag hoppas fortfarande på att hitta något som håller mått. Det går utmärkt att tipsa i kommentarsfältet eller per mail om något material där t.ex. kvinnans underordning styrks av forskningens data, så ska jag ta del av det med. (färgmarkerad för ökad tydlighet)

Det är inte formulerat som en fråga, men det är uppmaning om att komma med något som belägger någon av alla dessa feministiska mantran (mannen som norm, könsmaktordningen, mäns privilegier, hur den vanliga mannen har någon som helst makt tillföljd av att Ingvar Kamprad har positionsmakt mm. mm.)

Charlotte svarar nu med ett inlägg som endast påstår ”Ni har fel”. Jaha? Okej?

Men vet ni vad, jag har inte fått ett enda tips vare sig i kommentarsfält eller mail. Jag skulle, med glädje, inte minst av egoistiska skäl (då det skulle öka min egen trovärdighet) hylla genusvetenskap som uppfyller blåmarkeringen ovan. Men jag har än inte hittat något sådant material trots jag har letat (igen av det egoistiska skälet – ökad trovärdighet).

Att göra diskursanalys (vilket är vad den här forskningen, en masteruppsats, gick ut på) ÄR ganska långt att laborera med ord. Det handlar om att analysera en diskurs, alltså ett språkligt sammanhang, för sitt ämne. Det handlar om ord.

Ja. När man går i grundskolan kallas det ”skriva uppsats”. Men saken är att det sker för skattebetalarnas bekostnad. Och jag vet att skattebetalarna vill att deras pengar ska gå till vård, skola, omsorg, infrastruktur mm. inte till era uppsatser. Det vill de inte när de inser vad det är de betalar för. Och det är mitt mål att visa upp vad det är vi betalar för, sen får ”folket” vara domare.

Men eftersom ni envisas med att kalla det forskning/forskare, så måste vi visa upp för konformister varför vi anser att detta, sådant som det ser ut, endast är resursslöseri. Det är tom värre än så, för detta resursslöseri legitimerar misandrin i samhället. Det har gått så långt nu, att män nu vänder samhället ryggen. På grund av vilka marknader könskollektiven väljer att vara verksamma inom så är det männen som står för huvuddelen av skattekassans inflöde. Så, dels dränerar ”låtsasforskare [som] laborerar med ord” ur skattekassan och som en konsekvens kommer inflödet att minska.

Och … Det är värre än så. Denna sk. forskningens resultat (som saknar stöd av empirin) används dessutom för att legitimera åtgärder i samhället som

1)     är dyra och dränerar skattekassan ännu mer

2)     är diskriminering.

You do the math!