Kvinnorna slår sina män oftare än vad vi ni tror.
avatar

När man nästan gett upp hoppet händer det efterlängtade – mäns utsatthet för partnervåld får utrymme i svensk media. Thomas Bodström och Sören Sanz har skrivit artikeln Kvinnorna slår sina män oftare än vad vi tror, publicerad i Expressen idag.

Det finns en skam hos misshandlade män att berätta om sin situation, en rädsla att omgivningen inte ska ta dem på allvar och undra varför de inte lyckas försvara sig, skriver Thomas Bodström och Sören Sanz.

Varje dag utsätts män för våld av sin partner. Det anmäls i snitt mer än fem fall av misshandel mot män i nära relation varje dag. Antalet faktiskt utsatta är säkerligen betydligt större då mörkertalet anses vara mycket stort, något som syns tydligt om man jämför utsattheten i brottsofferundersökningar och de anmälda brotten.

Det är många saker i våra strukturer som ger en speciell form av utsatthet i denna situation – en ”riktig man” slår inte en tjej, gnäller inte, reder sig själv osv. Dessa strukturer medför dels att det ofta är svårt för män att freda sig och försvara sig mot en våldsam kvinna, man har svårare att söka hjälp då man vet att risken finns att man inte bli trodd eller t.o.m. hånad. Bodström och Sanz skriver följande om dessa strukturer:

När det gäller mäns våld mot kvinnor, finns en norm i samhället att mäns våld mot kvinnor är fel. Normen skapar debatt och politiska initiativ om åtgärder, lyfter upp våldets destruktiva konsekvenser och skapar en medvetenhet i samhället om mäns våld mot kvinnor. Normen om att kvinnors våld mot män är fel finns inte, debatten uteblir och initiativen till åtgärder mot kvinnors våld likaså, identifikationen av hur kvinnors våld gestaltar sig lever i blindo, forskning lider av en frånvaro i frågan, beslutsfattare får inte underlag till hur verkligheten ser ut för många tusentals våldsutsatta män.

Men det är mycket värre än att normen ”om att kvinnors våld mot män är fel finns inte” – det finns en mycket problematisk struktur kring kvinnors våld mot män; kvinnors våld mot män är lite som hyllat, det är ”girlpower” – han får vad han förtjänar. Erik har skrivit ett inlägg om sociala experiment där man studerat denna struktur.

Dessa strukturer gör det extra viktigt att ”samhällets utsträckta hand” för manliga offer av partnervåld är tydlig så att de utsatta männen känner att samhället finns där för dem. Tyvärr är situationen i Sverige den omvända – en direkt följd av att våldsutsatta män inte passar in i feminismens könsmaktsteorier.

Vad gäller ”forskning lider av en frånvaro i frågan”; det finns sen lång tid tillbaka mängder forskning som visar på mer eller mindre könssymmetri inom partnervåld. Feminismen har aktivt motarbetat denna forskning:

SUMMARY: This bibliography examines 286 scholarly investigations: 221 empirical studies and 65 reviews and/or analyses, which demonstrate that women are as physically aggressive, or more aggressive, than men in their relationships with their spouses or male partners. The aggregate sample size in the reviewed studies exceeds 371,600. [länk]

Rapporten Thirty Years of Denying the Evidence on Gender Symmetry in Partner Violence: Implications for Prevention and Treatment (Straus, M. 2010) summerar över 200 forskningsrapporter:

The concluding section argues that ignoring the overwhelming evidence of gender symmetry has crippled prevention and treatment programs. It suggests ways in which prevention and treatment efforts might be improved by changing ideologically based programs to programs based on the evidence from the past 30 years of research.

År efter år, decennium efter decennium, har vårt samhälle satsat friskt för att komma till rätta med mäns våld mot kvinnor medan man fullkomligt ignorerar män (och deras barn!) i motsvarande situation.

Är det så här vi vill ha det, att våldsutsatta män på grund av en frånvarande samhällsnorm inte får någon hjälp eller stöd i en svår livssituation?

Men nu satsas på en feministisk myndighet och de står ju för jämställdhet …. not!

Bodström och Sören Sanz avslutar artikeln med tre, riktigt bra, krav:

Vi kräver därför att:

1. Lagstiftningen ska ändras så att det också införs en brottsrubricering som grov mansfridskränkning, alternativt gör lagstiftningen könsneutral.

2. Det ska finnas möjlighet att söka ekonomiskt stöd för arbetet med män som utsätt [sic!] för våld i nära relationer (mansjourer) hos Socialstyrelsen.

3. Att regeringens satsningar mot partnervåld också ska inkludera män som utsätts.

Jag kunde inte instämma mer. Dessvärre kan jag säga att jag inte håller andan – jag tror på det först när jag ser det ske. Men artikeln är oavsett ett steg i rätt riktning, den är i sig mycket glädjande för mig. Så:

Tack, Thomas Bodström och Sören Sanz!

Kommentarer

Kvinnorna slår sina män oftare än vad vi ni tror. — 11 kommentarer

  1. Jahaja kommet en bit påvägen angående aggressiva och mycket farliga kvinnor, det återstår endel arbete att skyffla, med snöskyffel tyvärr, undan den framför kvinnor upplagda skyddsbarriär en, sympati-vall.
    Därmed, när tar damer och herrar tag i den verkliga saken, själva grunden den vilket gör att damer och herrar hamnar i det nu, åvan, aktuella samtalet/reflektionen, kvinnors våld våldsamhet mot sin egen avkomma och givetvis svår kvinnlig brutaliseringen inom; daghem, grundskola.

  2. Det borde heta ”relationsvåld” eftersom det är vad det handlar om. Våld förekommer även i homosexuella relationer. Jag tror aldrig man kommer till rätta med problemet så länge man inte vill förstå vad det beror på. Ett par kan gräla och puckla på varandra. I slutändan är det han som åker dit.

  3. Det här klippet är episkt.
    En man berättar om hur hans flickvän misshandlar honom och publiken bara garvar åt honom. Varpå programledaren läxar upp de vidriga i publiken.
    https://youtu.be/7PR5ryhnYtQ

  4. Ninni

    Tror jag berättat om det tidigare. Men jag blev anmäld av en kvinna som attackerade mig på en fest för vuxna. Bråkat med sin pojkvän och tog ut det över mig (vi kände varandra). Hon tog ett kraftigt pungtag om hela mitt paket samtidigt som hon vrålar. Jag var tvungen att freda mig, fanns vittnen till det osv. Jag gjorde vad som krävdes för att få henne att släppa, dvs tryckte hårt mot hennes axlar.

    Hon ringde polisen som kom. En tjock och otränad samt mycket aggressiv manlig polis köpte hennes story rakt av. Han försökte dels få mig att på plats erkänna att jag var den skyldige, därefter försökte han påverka de två vittnena genom orden som han nästan väste ”visst slog han henne, visst slog han henne”.

    Jag sa till honom att han var aggressiv. Jag glömmer aldrig detta, kvinnan sansade sig sedan och tog tillbaka anmälan, fast det är eller var då en åklagare som skulle avgöra det. Men åklagare lade ner det direkt fick jag veta. Jag fick en ursäkt flera år senare av kvinnan i fråga. Den tjocka polismannen glömmer jag dock aldrig. Han var inte alls intresserad av någon sanning. Han ville bara sätta dit mig. Kanske hade han gått för mycket kurser i feminism på någon polismyndighet. Han var alltså HELT övertygad om att jag var skyldig till något annat än ganska milt självförsvar. Kvinnan hade suttit och gråtit riktiga tårar i baksätet på polisbilen, tårar som handlade om bråket med den där pojkvännen, inte om något annat.

    Jag tycker det är förjävligt att en polisman säger till två lugna trevliga vittnen ”visst slog han henne, visst såg ni det”. Det där är så jävla fel och jag blir arg varje gång jag tänker på det. Kunde förstört mycket i mitt liv om dessa två killar blivit påverkade av honom.

    Jag kan ju tycka att polismän borde utbildas betydligt mer i saken.

  5. @T: Låter som en klassisk ”White Knight”. Också stött på honom. Mannen med de döda fiskögonen som har en enastående förmåga att ignorera vad du säger.

  6. Akutmottagningen för våldtagna kvinnor i Sthlm heter numera akutmottagningen för våldtagna.

    Numera heter det kvinnofridskränkning snart hoppas jag det heter partnerfridskränkning.

    ” Manliga våldsoffer riskerar i större utsträckning att avfärdas på grund av kulturella genus- och maskulinitetsnormer, eftersom ”riktiga” män enligt dessa normer inte låter sig utsättas för våld och förtryck av närstående. Det är viktigt att säkerställa att män som utsätts för våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck får stöd och skydd utifrån sina behov precis som kvinnor.” (s 24)

    https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1875446

  7. Ja tänk att feminister ser något så självklart som att alla som lever i destruktiva förhållanden med relationsvåld oavsett kön eller sexuell läggning ska bli sedda,hörda och hjälpta som ojämställdhet,det säger faktiskt en hel del om feminismen.

  8. Hej.

    Tänk, det måste vara fel i huvudet på mig.

    Varför räcker det inte med ’misshandel’? Varför denna impuls att gradera misär?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Med vilket inte menas att jag förringar endera, bara att jag anser att misshandel är just det, och inte behöver ha särlagstiftning, då den som vi nu vet blott blir sär lagstiftning. DS

  9. Varenda seriös undersökning som gjorts (vilket utesluter alla genusvetenskapliga studier där forskaren ALLTID har ett underliggande ändamål med sin forskning), visar att kvinnor slår män oftare i en nära relation. Ofta är män fysiskt starkare så män slår ofta hårdare men när det gäller vapen som t ex knivar så är kvinnor i nära relation mycket överrepresenterade.
    Det som gör mig förbannad är inte i första hand att män som misshandlas fysiskt och psykiskt osynliggörs utan det som gör mig riktigt arg är att både socialtjänst, feministdräggen och alla juridiska instanser osynliggör barn i en relation där mamman är den som slår.
    Det finns inte en enda myndighet som tar deras problem på allvar där pappan ofta tvingar sig själv att stanna i relationen av rädsla för att mamman genom lögner, partiska socialsekreterare och ett feministiskt korrumperat rättsväsende har ett juridiskt övertag på förhand.
    Hur många är dessa barn som osynliggörs bara för att deras våldsamma mamma inte passar in i den stereotypa, förenklade feministiska mallen för vem som är offer och inte.