Om vi ska vara ärliga så är Sverige, mer eller mindre, tillbaka i 20-30-talets Europa. Precis som på gatorna då slåss nu höger- och vänsterfascistiska grupper mot varandra, försäkrandes sig själva om att de sitter på sådana oantastliga sanningar att de har rätt att tvinga andra att följa ”sanningen”. Precis som i 20-30-talets Tyskland används akademisk forskning för att föra fram bestämda ideologiska ståndpunkter, och de som inte är ”rätt” utmålas som så fruktansvärda att det är korrekt att stigmatisera, stöta ut och trakassera, i sann sovjetisk och fascistisk stil. Var tog de akademiska, humanistiska och demokratiska värdena vägen?
Häromdagen besökte jag en nu hädangångens f d gotlandsforskare änka. Under många år har jag varje sommar varit inbjuden på lunch till dem, så som varandes gotlandshistoriker själv. Vi kom att tala om vilken tid i ens liv som var bäst. För min del är det tveklöst slutet av 60-talet och tiden fram till ca 1976. Naturligtvis handlar det delvis om att jag var ung, men framförallt så fanns det en optimism i samhället. Vi trodde helt enkelt att det var möjligt att samhället skulle bli bättre och det var en tid av sexuell liberalisering. Visst, vänstern var redan då fruktansvärt dogmatisk, men man trodde nog inte att de skulle kunna vrida samhället att bli så fel som det blev. God hjälp hade de också av ”kapitalisterna”, som i samklang med radikalfeminismens krig mot mannen lanserade idén om att bara tänka på sig själv och skita i alla andra.
Om jag får skissera utvecklingen så är det framförallt genus/radikalfeminism, borgerlig egoismtanke och journalistisk självgodhet som bäddat för att vi nu är på väg tillbaka till en tid av intolerans och polarisering. Radikalfeminismen och genusvansinnet har legitimerat ett samhälle av stigmatisering och ovetenskap genom att förklara att hälften av mänskligheten egentligen inte äger rätt att existera – nämligen männen. Det enda som kan legitimera att de finns är om de totalt underordnar sig kvinnliga ”dygder” (eller möjligen om de är hbtq), annars är de utrotnings- och negligerbara. Att det inte i praktiken existerar några kvinnliga ”dygder” – eftersom kvinnor är lika intoleranta och aggressiva som män – har ingen betydelse, eftersom man automatiskt är legitimerad i kraft av att ha fötts utan manligt könsorgan. Precis som epitetet ”tysk” legitimerade människor i 30-talets Tyskland.
När det gäller den borgerliga egoismen är det flera saker som spelar in. Bl a tanken att skatt är något av ondo och den outtalade rätten att kunna bygga egna enorma förmögenheter. I det fallet hänvisar jag till en dokumentär som jag finner väldigt talande, nämligen ”Inequality for all” (finns på Netflix). Den borgerliga egoistiska tanken manifesterade sig tydligt i bl a Arbetsgivarföreningens kampanjer från omkring 1980, som legitierade att man bara behöver tänka på sig själv och skita i alla andra. Det är en tanke som också direkt legitimerar stigmatisering och utstötande, eftersom man inte behöver tänka på dem som drabbas av det.
Den journalistiska självgodheten har legitimerat hatsamhället, i och med att mängder av journalister tror sig om att ha rätten att hatfyllt hänga ut människor, falsifiera och undanhålla fakta för att skriva människor på näsan vad de måste tycka i kontroversiella frågor. Man har helt enkelt lärt människor att hata, ljuga och förtiga, något som inte minst är tydligt när det gäller debatten om invandring. Som historiker, som också studerat migration, inser jag att invandring är en nyttig och nödvändig företeelse, men att – som politiker och journalister gjort – enbart tro att det finns en enda väg, som måste försvaras genom att förtiga och ljuga om fakta – är bara att skapa en hopplöshetskänsla hos människor, som leder till hat och intolerans. Eftersom de som är kritiker istället för att bemötas med respekt och argument bemöts med smutskastning och stigmatisering.
Jag påstår bestämt, att de som bäddat för en återgång till 30-talssamhället i första hand är egennyttiga radikalfeminister, journalister och politiker. Men naturligtvis har den enskilde individen också ett ansvar, särskilt om man gett dessa grupper legitimitet. Tyvärr så brister alltför många i att de tror på det dessa tre grupper påstår. Kritiskt tänkande är en nödvändighet för bevarandet av den demokratiska samhällsformen, men också en öppenhet för att inse att man kan ha tagit fel själv.
Hur kunde samhällsoptimismen från min ungdom vändas till ett destruktivt samhälle?
”Hur kunde samhällsoptimismen från min ungdom vändas till ett destruktivt samhälle?”
Någonting väldigt grundläggande spårade ur helt i din generation. Om man nu kallar er 68 -or eller baby boomers, så är det helt klart att det var ni som satte den boll i rullning som nu börjar komma in i mål.
Varför detta hände kan man grubbla över, men det sammanföll med att det var cirka 50 år efter kvinnorna fick rösträtt. Där är Schweiz idag och jag kan se liknande destruktiva tendenser här nu.
Siffran åtta blev en smily! Och det gick inte att rätta! Eftersom det troligen var jag som gjorde något fel, ber jag om ursäkt!
Ner med de privilegierade judiska kapitalisterna!
De sitter på all makt. De kontrollerar bankerna. De…
Oh, förlåt. Fel århundrade.
Låt mig korrigera ett ord.
Intressant. Heberlein skrev häromdagen på liknande tema om tidens förakt för svaghet.
https://ledarsidorna.se/2017/10/samtidens-forakt-for-svaghet/
@utlandssvensk:
Har sett Petersons resonemang – män samlar ihop, kvinnor delar ut – och det är intressant, men jag tror problemet är vidare än så.
Allt för många har idag inflytande över saker de absolut inte begriper. Pengar, till exempel. Vi behöver inte gå till extremfallet, där bara den som hela sitt liv drivit ett företag under Ayn Rhandiska ”Laisse faire”-förutsättningar får hantera pengar, men väldigt få behöver idag ta ansvar för sina handlingar. Samhället eller försäkringar (en reglerad rättighet, tycker många) kommer alltid att ordna upp när det blir för jobbigt.
Måste vi inskränka rösträtten till enbart mördare som avtjänat sina straff, samt soldater som tillbringat minst ett år i ”skottlinjen”?
Jag borde läsa Heinlein’s ”Starship Troopers” i stället för att se filmen.
@Kristian:
”Jag borde läsa Heinlein’s ”Starship Troopers” i stället för att se filmen.”
Bättre att se filmen flera gånger! Ett mästerverk! Men jösses vilka bedrövliga uppföljare!
Jag har inte sett Petersons resonemang kring dessa frågor, men har grubblat en hel del själv kring frågan. Här är en liten sammanfattning jag skrev för ett tag sen:
http://genusdebatten.se/ny-artikelserie-nyvansterns-hyckleri-del-1-flyktingkrisen-och-feminism/#comment-226923
@utlandssvensk: Det var en del tänkvärt där, men det blir lite hönan och ägget. Delar av den utvecklingen har drabbat den svarta befolkningen i USA. Jag skulle gissa att det är den gruppen själva som skapat det, utan huvudsakligen vita politiker som – huvudsakligen av missriktad välvilja – har låtit staten ta över vissa funktioner, och därmed förstört svartas familjebildning. (Med mycket av det du nämner. Larry Elder och andra talar om hur kvinnor uppmanas att ”gifta sig med staten”, man får automatiskt bättre barnbidrag bara det inte finns någon man i huset och så vidare. Snart är det bara roller som ”bad boys” och tillfällig pojkvän som återstår för män, medan kvinnor blir sittande med det emotionella ”lasset” och inte ger ett rött öre för ”karlar”.)
@Kristian: PS. Det är naturligtvis EXAKT denna situation vi ”goda” svenskar håller på att skapa i våra inhemska invandrarghetton. Lägg därtill en skola som är slappare än in USA osv. osv. …
@Kristian:
Jo, gruppen svarta ligger före övriga grupper, men de andra håller på att komma ifatt.
Att det började just hos de svarta, beror sannolikt på att de har lägst intjäningsförmåga. Om staten erbjuder 20 tusen dollar om året i welfare till single mothers och det finns en grupp som tjänar i snitt 25 tusen och en annan som ligger på 45 tusen, ja då får bidragen självklart störst genomslag i den första gruppen.
@Kristian:
”Det är naturligtvis EXAKT denna situation vi ”goda” svenskar håller på att skapa i våra inhemska invandrarghetton”
Jo, vi har debatterat ungefär det där ganska friskt på Fristad länge. Det finns väldigt mycket att lära från USA. Men intresset är väl inte direkt på topp…Bättre att bara upprepa samma misstag…
Hej.
Anledningen till att du ser det som att vi skall gå om kursen ’Nittonhundratalets historia’ är att politiken i Sverige men i förlängningen även i västvärlden under de senaste femtio åren allt mindre baserat sig på empiri och allt mer på teori (eller ideologisk teologi om man så vill).
Vi kan ha en ekonomisk teori som säger att reform A bör ha effekt B, men då vårt politiska kapital inom parti, stat och offentlighet (alltså media) är knutet till att effekten B verkligen uppträder och dessutom som en följd av reformen A så kommer vi, oftast utan att kunna inse det själva, att knyta oss till ett politiskt korrekt (enligt vår teori) agerande utan att beakta empiri mer än att om det lyckas (med mycket lösa och retroaktivt rationaliserade) definitioner så var pga A, och om det misslyckades så var det pga för lite A.
Kombinera det med den hos svenska politiker förekommande grundläggande inställningen att staten (via sina företrädare) inte gör fel (praktiskt såväl som moraliskt), varken av slarv eller inkompetens men framförallt inte med avsikt eller som en konsekvens av sitt eget agerande och vi har avlägsnat möjligheten för systemet att korrigera sig självt; detta då all form av reell maktdelning saknas i det svenska statsskicket.
Ju längre detta pågår desto svårare och kostsammare blir det att korrigera via systemets egna metoder – någonstans finns en elastisk gräns för när andra metoder framstår som bättre, och då faller det sig naturligt att både politiker och folk återgår till empiriskt säkra sådana hur obehagliga de än kan tänkas vara.
De som skapat och påskyndat nuvarande utveckling kommer då att vara de som leder denna process, enligt känt manér från förra seklet.
Vi kan trösta oss med att Sverige troligen blir det land som kommer att väcka Europas folk, då man ingenstans som här gått så långt ut i teorins träskmarker i sin iver att följa kartan – därmed kan vi tjäna som vaccin mot idéer om mångkultur, multikulturalism, öppna gränser och att låta islam och muslimer etablera sig i ett land.
Om inte Sverige, som faktiskt gjort allt rätt enligt de teorier som utgör värdegrunden, lyckas med det som enligt sagda teoretiska grund skall lyckas; beror det på att Sverige gjort fel trots allt, eller inte gått tillräckligt långt…
…eller på att tankarna om mångkultur, statsfeminism, identitetspolitik, ’entilementitis’ och postnationalism samt ny-fascistoid international-socialism (eller för all del öppna gränser och överstatlig samordning i en ständigt starkare union för att använda en annan formulering om samma sak) helt enkelt är en dålig tanke?
Historia är studiet av empiri, kan man något tillspetsat säga, och den är en mycket sträng magister; den som inte klarar kursen får göra om eller blir relegerad.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Dick, och i ditt näst sista stycket och anslaget, -”självgodheten har legitimerat hatsamhället”
Ok dock jag vill nog mena att det är betydligt riktigt illa värre än så och det handlar om -Själv-rättfärdighet.
Övrigt:
A Heberline den fd socialisten numera siktet inställt, är det nämnt, Nya Moderaterna emellanåt skriva reflektioner hos Ledarsidorna.se (S) och idag 6/10-17 en text om så att säga ett livsstils-val.
Resonemanget är ok dock som alltid vid sådant grävande viss motsägelse tangerat mot ”höna-ägg”.
Den som vill veta hur nazistiska och rasbiologiska idéer omgjordes och månglades ut till misslyckade vita pojkar kan läsa Buzzfeeds senaste exposé. Riktig och spännande journalistik som angår alla människor.
https://twitter.com/Bernstein/status/916038631692828672
Sedan kan ni gå tillbaka till alla inlägg den lättlurade tönten skrivit om hur de stackars snälla människorna i alt-right invaderades och saboterades av de stygga och helt oinbjudna nazisterna, och få er ett skratt.
http://www.friatider.se/ny-brittisk-lag-15-rs-f-ngelse-om-du-bes-ker-h-gerextrema-sajter
Mer sådant. Hoppas de ger sig på ryska propagandasajter och islamistiskt skräp också.
@Rikard:
”Vi kan trösta oss med att Sverige troligen blir det land som kommer att väcka Europas folk, då man ingenstans som här gått så långt ut i teorins träskmarker i sin iver att följa kartan”
Kanske! Jag har haft väldigt liknande funderingar länge, men måste erkänna att det verkar förbannat svårt att väcka folk, hur bra exempel man än kan visa. I Sveriges fall kunde man t.ex tidigt visa Libanon, ghettona i USA, MENA områdena i Frankrike och UK, osv. Men ytterst få var intresserade. De är nog bara de senaste 2-3 åren som detta har ändrats.
Den bekväma vita medelklassen verkar behöva få problemen väldigt nära innan de är villiga att överväga nya förklaringar. Och när man har nått den punkten att den breda medelklassen verkligen märker av problemen, då är det väldigt svårt att vända utvecklingen.
Jag träffar många ungdomar här i CH, dvs kring 18-20 år. Killarna är i huvudsak konservativa, men kvinnorna är PK och vänster. De är heller inte mottagliga för argument och håller redan på att ta över skolorna och universiteten. Det är så det börjar……
PS.
Noterade du att din kommentar i den andra tråden återställdes? Dolf grävde i saken.
DS
Om du undrar varför den japanske killen fick litteraturpriset:
http://snaphanen.dk/2017/10/06/aarets-nobelpristagare/
Tycker inte jämförelsen med 20-30-talen stämmer. Då var väl i flera länder fler/högre andel nationalsocialister.
Idag är de senare en pytteminoritet bland vänsterextremister och det finns nu i Europa horder (minst 1000 ggr fler) av muhammedaner, som är långt värre än nassar, med 14 sekel av bevisad terror och slakt.
@utlandssvensk: Hej.
Nej det visste jag inte, men jag tänkte efter och kom fram till att jag nog var änna lite ’åff tåppick’ om man säger så.
Inte för att förringa att Dolf tog sig tiden förstås – tack för det.
Jag börjar så smått känna att det kan lösa sig i Sverige inom tjugo år. Dels kommer det inte att finnas många svenska hem där sonen eller dottern inte tvingats uppleva kulturell berikning, dels kommer den betalande majoriteten att börja bli mer radikal, och dels kommer de invandrare som vill ha ordning och reda mer än etniska enklaver att visa vägen med ett helt annat våldskapital än svenskar törs uppvisa i gemen.
Om min gissning håller kommer Sverige inte bara att fungera som vaccin enligt ovan, vi kommer också att kunna visa hur man gör sig av med problemen permanent. Vad som saknas är ledning, samband och samordning i nuläget. Troligen kommer SD att röra sig mer mot mitten i full kamp med SAP, vilket öppnar inte bara för ett äkta nationalistiskt alternativ utan även för ett parti mellan mitten och extremen. Det är inte omöjligt att det som idag är sjupartiregeringen då är så försvagat att att det som är kvar inte kan samla 50%+ av mandaten.
Då lär det bli åka av.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@Rikard:
”Jag börjar så smått känna att det kan lösa sig i Sverige inom tjugo år.”
Har du gått och blivit optimist?
Ingen kan man lita på längre
@utlandssvensk:
Oroa dig inte. Jag är fortfarande fullblodspessimist. Det kommer att gå fullständigt åt helvete, utan musik.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, man får inte tappa fokus.
@hllviken: Kors. En riktig fullblodsgalning långt ut på vänsterkanten.
@Rikard:
Kanske, men de tjugo åren kommer att bli allt mer våldsamma allteftersom de där männen som ingen vill ha – varken Sverige, kvinnor, arbetsmarknaden, eller deras hemländer – blir allt mer desperata. Gratis wifi och halalkött lär det bli slut på om ett par år.
@hllviken: Och, allvarligt talat, Nobelpris? För sju romaner och lite annat krafs?
Remains of the Day var helt okej, men inte är det mycket mer än veckotidningsroman.
@ Kristian
Ja, det är en indikator på hur korrumperat Nobelpriset är!
@hllviken:
Ja, de har sina egna kriterier!
”Ju bättre poet man är, desto mindre har man hört talas om mig.”
-Akademiledamot Gunnar Lindeman
Litteratur, Fred, och ”Ekonomipris till Alfred Nobels minne” är väl nästan bara politiska nuförtiden.
@utlandssvensk: Hej.
Optimist är det inte ofta man kallas.
Det är väl den optimism man känner när man sitter med foten i en björnsax, och kött och ben ruttnat så pass mycket att man kan ta sig loss…
@Dolf:
Klart vi skall ha musik! Ravels Bolero passar bra. Kanske György Ligeti:s ’Lux Aeterna’ eller hans fenomenala ”Poème symphonique”!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Eller Krzysztof Pendereckis ’Elegi till Hiroshimas Offer’?
Det är tur att vi inte har en befolkning som grämer sig över att ha förlorat ett stort krig som de trodde att de höll på att vinna.
Vi har en befolkning som letar syndabockar för det nedmonterade välfärdssamhället, och det svallar inte blodet lika mycket.
@Axel Edgren: Vad sägs om det jag nynnar när jag läser dina kommentarer, Yakity Sax!
Ja, ”nedmontering” var rätta ordet… Fast å andra sidan: vem skulle våga nedmontera ett helt samhälle utan att riskera revolution eller utan att först ha gjort sig själv till tyrann? I de flesta andra fall ligger hemligheten i den ständigt förfinande konsten att ”skapa” mänskliga syndabockar innan man har begått synderna: dvs. syndabockar som inte bara bär, utan faktiskt begår var och ens av egna synder. Alla vet vid det här laget, vem är x och vem är y (dvs. varandras syndabockar mitt i alla överenskommelser). Allt i enlighet med det gamla välbeprövade receptet med religion som opium…, t.o.m. antireligion som religion…
….Och då sade Gud till Moses: säg till dem godtrogna att de läckraste delarna av alla deras syndoffer (skuldoffer, gemenskapsoffer, försoningsoffer etc.-, etc.-offer som ju aldrig tar slut, människan bor ju i synd) tillhör präster och överstepräster enbart… för all framtid genom alla släktled… och ingen annan får äta av dem… för då skulle de begå en svår synd som återigen kräver syndoffer (etc.- offer)… Detta är en oföränderlig lag genom alla släktled… Så talade Moses… Tiden gick… Jesaja kom…Och han sade ”ve…”. Tiden gick ännu mer och ännu mer… Så en dag avbröt Gud sin vila och återgick till sitt jobb och sade ”varde Internet”, så var det internet och i samma sekund blev alla obildade bönder ”genomupplysta” och började utnämna sig själva till historiker, psykologer, etc. (kort sagt vetenskapsmän) och dagligen spydde dem sina förbannelser över Satans kommunister som ställer det syndiga folket mot Arons borgerliga söner och döttrar… Ja, det har gått så långt att de senare inte ens får köpa sex från de förra… Vilket förtryck!
Men även ”nationen” själv har man i olika tider gett en religiös aura, enbart i syfte att skydda rikedomarna hos en promille av befolkningen; vilka äger nästan all dess faktiska rikedom, men med det vackra namnet ”borgare” låter vi denna promille smälta samman med medelklass, etc. så det hela blir angelägenhet för hela nationen och så sätter vi detta religiösa projekt i praktiken genom att börja kalla alla som påpekar de egentliga gränserna ”kommunissvin”. Det är då det tragikomiska uppstår. Hur, som med nästan all religion, nationalismen kan få genomslag genom att försumma nationen själv, utgör det tragiska hos nationen som förtrycker sig själv. Att en fullständigt äkta nation skulle vara en äkta kommunism där, utgör det komiska hos nationalisten som skriker ”kommunistsvin”.
Joseph Roth säger det bra:
”Den gamla österrikisk-ungerska monarkin innebar det skenbart praktiska beviset för teorin om nationaliteten. Det vill säga att den kunde ha inneburit beviset for motsatsen till denna teori, om den hade regerats väl. Oförmågan hos dess regeringar innebar det praktiska beviset for en teori som således härdades genom ett misstag och fick genomslag på grund av försummelser.”