Vi på Genusdebatten har än en gång glädjen att önska Jämställdhetsfeministern varmt välkommen!

 

Som den modiga feminist jag är, tänkte jag för andra gången bege mig rätt in i lejonkulan, hos er jämställdister (eller Patriarkatets nätkrigare, som Sveriges regering så träffande benämner er). Låt mig presentera ett litet sammanfattande urval av all den feministisk klokskap som presenterats under de senaste veckorna.

Till att börja med har jag noterat att feministisk forskning – den enda riktiga forskningen – återigen attackerats. Ni jämställdister brukar kräva konkreta exempel och vetenskapliga bevis för att könsmaktsordningen finns. Låt mig därför direkt, på ett sätt så enkelt och pedagogiskt att till och med en vit kränkt man förstår det hela, sammanfatta hur könsmaktsordningens existens för länge sedan bevisats, genom feministisk forskningsmetodik:

Könsmaktsordningen gör att kvinnor alltid är underordnade och förtryckta och män alltid är överordnade och privilegierade. Man kan inte blunda för detta och därför måste allt vi observerar i vår omgivning och i samhället alltid tolkas och förstås utifrån den bakgrunden. Och den som alltid tolkar alla företeelser, all statistik och all fakta utifrån könsmaktsperspektivet, kommer ofrånkomligen alltid fram till att precis allt tyder på att kvinnor är just underordnade och förtryckta, medan män är överordnade och privilegierade. Och därmed är Könsmaktsordningens existens ju bevisad. Och det är utifrån denna enkla och självklara premiss som all feministisk forskning och genusvetenskap utgår.

Och eftersom könsmaktsordningen alltså är bevisad och feministisk forskningsmetodik är den enda forskningsmetodik som tar hänsyn till könsmaktsordningen, så är alltså feministisk forskningsmetodik den enda rätta forskningsmetodiken.

Det är därför självklart att det är just feministisk forskningsmetodik som den kloka feministiska studenten Emma Åhman använder sig av i sin spännande c-uppsats, där jämställdismen analyseras och förklaras.  Ett flertal av er näthatare har som bekant kritiserat uppsatsen (t.ex här, här och här), bara för att Emma Åhman är kvinna. Men Åhmans uppsats är i själva verket proppful av klokheter och kunskap. Bland annat tar hon upp en viktig skillnad mellan feministisk forskning och de gamla, unkna, förlegade och omoderna ideal, som ni jämställdister förespråkar. Nämligen följande (jag citerar från uppsatsen):

”På så sätt institutionaliserar staten den manliga överordningen, i det att den baseras på den manliga normen om objektivitet och neutralitet, samtidigt som den döljer detta maktförhållande och menar att samhället vilar på könsneutrala rättigheter för de båda könen.”

Ja, det är helt riktigt Emma Åhman! Att sträva efter att vara objektiv och neutral är en gammal unken manlig norm, som Patriarkatet hittat på bara för att dölja sin makt och befästa sitt kvinnoförtryck. Bort med det! Subjektiv och partisk ska forskning och samhälle vara. Det är kvinnligt och jämställt.

Apropå feministisk vetenskap, så har ett stort framsteg gjorts på den feministiska forskningsfronten. Ett nätverk för forskning om rasbiologi (eller kritiska ras- och vithetsstudier, som det numer kallas) och genus har nu äntligen inrättats i Sverige. Det här är något vi feminister längtat efter länge: vetenskapliga studier av hur mycket mäns kollektiva skuld för allt ont i världen varierar i relation till männens hudfärg. Att vita män är allra mest skyldiga till allt är ju känt sedan länge. Men precis hur mycket mer skyldiga är vita män gentemot män med andra rastillhörigheter? Och hur faller skulden över män med blandad rastillhörighet? Ja frågorna är många och nu kan vi äntligen snart få svaren!

Vi ska vara stolta över att det är just i Sverige som är pionjärer med att sammanlänka genusforskningen med rasbiologi. Och det stärker ju också Jämställdhetsfeministerns prognos att Sveriges framtida välstånd helt och hållet kommer att baseras på export av genusglasögon och feministiska slagord. Äntligen blir vi kvitt gamla kvinnoförtryckande och patriarkala näringsverksamheter som industri, teknik och naturvetenskaplig forskning/innovation.

När en sverigedemokrat för några veckor sedan blev anklagad för våldtäkt, påminde Expressens Johannes Forssberg klokt om att våldtäktsmän ju minsann finns precis överallt – och att våldtäkter därmed är ett ”mansproblem”. Alla män (inte bara sverigedemokrater) är alltså ansvariga när en våldtäkt sker, berättar den kunnige Forssberg. Sverigedemokraten i fråga har för övrigt sedermera blivit friad från anklagelserna om våldtäkt, vilket ju tydligt visar att vi måste vidga begreppet våldtäkt och göra det mycket lättare att få män dömda för våldtäkt i Sverige. Mitt feministiska förslag är att alla män som blir anklagade för våldtäkt genast ska förklaras skyldiga och straffas, samma dag som de mottar anklagelsen. Om någon man sedan anser sig oskyldig till anklagelsen kan han därefter kanske få chans att överklaga sin dom.

På bloggar och på Twitter fortsätter också de modiga och kloka feministerna sin ädla kamp för jämställdhet och tolerans, mot de hemska näthatarna och patriarkala nätkrigarna. En av de klokaste och duktigaste feministerna, Lady Damer, bjöd på följande väl avvägda budskap till alla som inte är tillräckligt feministiska:

Och en annan duktig feminist, Fanny Åström, påminner om det självklara:

Apropå Twitter så kan Jämställdhetsfeministern stolt visa upp att organisationen Jämställd Festival – som kämpar för att svenska festivaler ska bli jämställda (dvs att alla svenska festivaler ska genom kvotering ska se till att de musiker och artister som uppträder alltid ska bestå av minst 50% kvinnor) – retweetade Jämställdhetsfeministerns krav på att lagstifta om att alla svenskar måste ha minst 50% kvinnliga artister i sina skivsamlingar.

Jag ser dock nu att Jämställd Festival vid något senare tillfälle dragit tillbaka sitt stöd till Jämställdhetsfeministern. Tveklöst som en följd av påtryckningar och hot från patriarkala näthatare.

GTs chefredaktör Frida Boisen visade också hon prov på gedigna kunskaper inom området feministisk samhällsanalys. Genom att applicera principen om att ifall män är i majoritet på en attraktiv position i samhället, så är det per definition på grund av kvinnodiskriminering. För att könsmaktsordningen. Den duktiga Frida Boisen sammanfattar det hela klokt och kärnfullt som att när män är i majoritet (t.ex. bland chefer/styrelser inom privata företag) så är det snoppmakt och snoppmakt måste förbjudas. Det hör man ju på namnet. Och nej: när kvinnor är i majoritet är det inte ”fittmakt”, utan jämställt.

Den 17 juli belyste SVT det enorma problemet att det inte bara är män som mördas i Italien, utan även kvinnor. Det är självfallet helt oacceptabelt. Det är 500% vanligare att män mördas i Italien än att kvinnor mördas och det tror jag att till och med de allra vitaste och kränktaste av män förstår att skillnaden måste upp till åtminstone ett par hundra tusen procent fler män som mördas än kvinnor, för att vi ens ska kunna tala om jämställdhet. För feministisk forskning har ju som bekant tydligt visat att det är oändligt mycket värre om en kvinna mördas än om en man drabbas. Det förstår självklart de kunniga, feministiska journalisterna på SVT och vi får tacka dem för att de belyser det orimliga i att det inte bara är män som drabbas av mord.

Av utrymmesskäl måste jag sätta punkt här för idag. Jag tackar för uppmärksamheten och i min feministiska bloggkollega Axel Edgrens anda påminner jag också de manliga läsarna av dessa rader om att ni måste var försiktiga, så att ni inte råkar våldta någon kvinna!