Magnus Aronson och sammanfattar som så, -”en person skulle tycka det vore kul att vara med på detta?”
En märklig fundering och jag vill hissa varningsflagg undvik detta och gå vidare med totalhaveriet i Sverige lämna allt annat kul därhän, det finns inget absolut inget kul med aktuella livsstilen i Sverige och det är lååååång väg att vandra till besinning för hatarna av Svensk, väg av generationer.

Susanna… eller..njae vad var de hon hette nu då? Hon skrev ett gästinlägg här. Tidigare vänstertjej och nu höger, vilket också var ämnet för artikeln. Väldigt poppis och twitter-aktiv för att sen plötsligt bara upphöra?

Min första reaktion var, vafan har kanadensarna att komma med? Misandrin verkar vara samma standard där som här, so fuck off.

Men sen minns jag ju hur gärna moder Svea förråder alla svenska män, som att obekymrat hävda alla svenska män vara hustrumisshandlare. Eller inbjudan av korkade fittforskare från Indien som ska yttra sej om den svenske mannen i kris i public service. Efter att ha vägrat dialog med män i decennier. Och då helt plötsligt bryr jag mej inte ett endaste j-a piss om Kanada försöker plocka poäng på moder Svea.

Susanna Mannelin heter hon numera, har fått påhugg som sporadisk men regelbunden ledarkrönikör på GP

http://www.gp.se/nyheter/ledare/gastkronikor/1.2715898-susanna-mannelin-abortdebatten-kraver-arlighet

Hon kom tillbaka till Twitter ett tag, men lackade ur och raderade kontot när hon inte klarade att hantera sina känslor under en abortdiskussion. Rev nog upp smärtsamma sår efter hennes missfall? Fullt förståeligt, även om Twittertråden inte innehöll särskilt kontroversiella ståndpunkter. Hennes första krönika handlade hur som helst om det.

Finlands framtid för män ser ljusare ut, åtminstone om man får tro genushistorikern Charlotte:

https://charlottehitochdit.wordpress.com/2015/06/11/regeringen-ger-praktiska-exempel-pa-hur-det-ser-ut-nar-man-inte-bryr-sig-om-loneglappet/#respond

Hittills har jag inte hört en enda som är nöjd med regeringsprogrammet här i Finland. Det kan förstås bero på kretsarna jag rör mig i, men jag är benägen att tro att mycket av kritiken faktiskt också beror på att det är ett skitprogram.

Så slog 86 smarta professorer, rektorer och forskningsledare sina huvuden samman och konstaterade, baserat på forskning, att de som betalar för de föreslagna nedskärningarna är *trumvirvel* kvinnorna. Grundtanken i programmet, som jag har förstått det, är att man vill öka produktiviteten och skära ner på statens kostnader. Det är ett ganska klassiskt grepp. Problemet är förstås att om man inte slänger in en ordentlig dos genustänk till den grundtanken så får man ett regeringsprogram som skär ner på de sektorer där kvinnor lever och verkar samtidigt som det satsas på männens domäner. Där är vi nu.

Regeringen vill skära i dagvården och i ersättningen man får för att vara med sina barn. Man vill spara genom att lägga över ansvaret för barnvården på familjerna, vilket i praktiken betyder mamman. ”Nej, nej, så måste det ju inte vara” skriker någon, ”det är ju kvinnornas eget val”. Men just nu är det endast 1-2 % av fäderna som tar ut vårdledighet. (Här måste jag slänga in en liten parentes om att många alltså anser denna fördelning vara jämställd. I don’t even.) Att skära i möjligheterna för mammor att ha barn i dagvård, den subjektiva rätten, kommer inte att öka antalet hemmapappor utan minska antalet mammor som får arbeta åtminstone lite. Förslag om förlängda arbetsdagar lägger en ännu större börda av hushållsarbete på kvinnor. Och detta utan att ens betrakta ensamstående föräldrar, av vilka kvinnor utgör 83 %.

Effekten av att regeringen också tänker spara miljarder på kommunerna torde vara uppsägningar, i en sektor där jämställda 79 % är kvinnor. Dessutom skärs det ner på vårdpersonal och i dagvården vilket även det är kvinnodominerade branscher. Inget av detta lär uppmuntra kvinnor att komma ut ur hemmen. Samtidigt ger regeringen ekonomiska lättnader till dem som arbetar. Utanför hemmet alltså. De kvinnor som rent av startar upp småskaliga arbetsplatser för sig själva genom att ta dagisbarn till sig, när de ändå är hemma med egna barn, räknas inte med bland företagarna.

Regeringen vill också spara på äldrevården vilket sannolikt slår hårdast mot kvinnor eftersom, och här kommer vi till de långtgående effekterna av löneglappet, kvinnor utgör största delen av de fattiga pensionärerna. Kvinnors medelpension ligger på 15 823 euro per år medan män får 20 473 euro. Jag kan inte räkna procent men det är en ordentlig skillnad. Och jag säger inte nu att män inte skulle ha förvärvsarbetat mer och därför förtjäna den pensionen, men jag vidhåller att kvinnor inte har samma chans att förvärvsarbeta som män. Med det nya regeringsprogrammet blir det ännu svårare. Med det nya regeringsprogrammet har kvinnor ännu mindre möjlighet till ekonomisk självständighet.

Jag är nöjd Charlotte! Jag applåderar politiken som denna ”gubbregering” gör!

@straightmansburden:

Angående %-beräkningar!

Det hela är mycket, som alltid, enkelt och %-beräkning går till som så justnu skillnaden mellan två tal.

Börjanvärde minus slutvärde, det resultatet divideras med börjanvärde, klart.
Rimligheten av svaret i din beräkning kan du självt enkelt undersöka genom att använda ditt svar.

15800 minus 20500 blir talet 4700, det talet divideras med börjanvärdet 15800 vilket ger svaret 0.297 alltså ca 30-hundradelar (diffar på 3-tusendelar). %-betyder hundradelar.

Undersök verkligheten av dina 30-hundradelar (30-%en) därmed 15800 gånger 1,30 (30-hundradelar där ettan gör att du får slutsumman) ger taaada, ca 20500 .
Nåväl 30% eller 0.30 gånger 15800 ger, taaada, ca 4700 alltså skillnaden mellan de bägge ingångstalen.
( Hehehe detta är årskurs 7 i grundskolan, ehmm på min tid)

@straightmansburden: Angående:

Och detta utan att ens betrakta ensamstående föräldrar, av vilka kvinnor utgör 83 %.

Tja, vill de ha vårdnaden om barnen eller inte?

@Kristian: Nej, Charlotte är född och uppvuxen i Sverige, som jag uppfattat det flyttade hon till Finland för universitetstudier och blev kvar där