Djuren demonstrerade, djuren hade fått nog. Djuren ville ha ordning och reda i sin skog.

I slutet av januari var det en mycket viktig demonstration som det är värt att titta närmare på. Notera att alla citat har översatts från humanistiska till animalingo, mått konverterats till skogsmått osv. 

 

Bakgrund[ì Innehåll]

Skogen hade under en längre tid blivit allt mer polariserad. I senaste valet till svinstian hade ett utbrett missnöje bland många djur resulterat i att Skogens ledare, den hårlösa galten Smutsäng (eller Stridshingsten som han lite ologiskt kallade sig själv) från föreningen De renoverade Murvlarna (M), blivit detroniserad och ersatts av Löfvsly, en liten fumlig och svettig galt kallad svettloppan av djuren i gemen. Löfvsly var också ledare för föreningen Samlingsdjuren (S) och styrde Skogen tillsammans med ett förvirrat par ekorrar (en hane och en hona) som inte kunde komma överens om vem som skulle styra i föreningen Mullpatrasket (MP). Dessutom hade Löfvsly stor hjälp av Slökräng, ledaren för Vesslorna (V), före detta Vesslepatrasket de kriminella (VPK), trots att Slökräng inte fick vara med vid makttråget och gotta sig. Fast det verkligen underliga var att i många fall var det Guppy Sjöko som bestämde, detta trots att Guppy Sjöko var ledare för en liten marginell förening, Fiskalt infantilt (Fi). Nästan alla djur undvek Guppy och Fi till varje pris för allt vad Fi gjorde och bidrog med stank sur, härsken fisk. Men ändå var Guppy Sjöko en av de absolut mest tongivande och drivande ledarna i Skogens föreningsliv.
 

En ohelig allians [ì Innehåll]

Det är inte konstigt att Skogen hade börjat förfalla och saker blev allt sämre och sämre. Djuren delades upp i tre stora läger: De styrande, Motsidan och Skogsdjuren (SD). De styrande var alltså officiellt S och MP, fast det egentligen var Fi och V som drog i trådarna, och Motsidan, som alltid var emot de styrande, bestod av fyra föreningar: De renoverade Murvlarna (M), Centralstallet (C), Labbarna (L, fd. FP – Fiskmås­patrasket) och Korsdjuren (KD). Fast De styrande och Motsidan alltid var oeniga om allting och alltid tyckte precis tvärtom mot varandra så var de ändå djupt eniga om en sak: Skogsdjuren (SD) skulle inte ha något att säga till om, och helst av allt skulle man förbjuda föreningen och slänga alla Skogsdjur i fängelse, fast det kunde man inte säga. Men man ingick alla möjliga överenskommelser och skapade en speciell äng, sjuklöverängen, där alla fick vara med och beta utom just de som var med i Skogsdjurens förening.

I detta hemska skogsklimat är det kanske inte så konstigt att sprickorna blev allt större mellan grupperna i Skogen och att missnöjet utbredde sig. Så initiativrika djur bestämde sig för att anordna en Djurens demonstration och kräva att de styrande skulle lämna makttråget i svinstian.
 

Demonstrationen [ì Innehåll]

Lördagen den 30 januari anordnades (en av flera) Djurens demonstration. Det var tänkt att den skulle vara på Serenas äng, men av säkerhetsskäl tvingades den flytta till Norrklöveräng. Det var flera djur som höll mycket bra och viktiga tal där, bland annat en före detta medlem i Vesslepatrasket de kriminella (VPK) och en tidigare medgrundare av Mullpatrasket (MP). En ny talare som var med första gången var fröken Kanin som var aktiv i föreningen Centralstallet (C). Det var alltså djur med en ganska brokig bakgrund.

Djuren som anordnade demonstrationen har en egen sajt där man kan läsa om syftet med demonstrati­onerna och ta del av diverse material. Det sägs klart och tydligt att Djurens demonstration vill att de styrande galtarna och suggorna skall avgå; att Djurens demonstration står för öppenhet, animalism och en skog som styrs enligt rättsprinciper; att de vänder sig till vanliga djur; och att de tar avstånd från våld och extremism, oavsett vilken sida det kommer från. Fyra demonstrationer har genomförts hittills, på sidan för demonstrationen den 30 januari hittar man videos av alla talen den dagen, och de flesta talen finns också att läsa som pdf.

 

Talet [ì Innehåll]

Fröken Kanin som tagit sig hela vägen från Söderdungen till Huvuddungen för att tala skuttade fram och förklarade mycket bra var skåpet borde stå. Hennes tal riktade sig i mångt och mycket mot fiskarnas inflytande och deras sura ideologi flummismen som hävdade att alla honor alltid förtrycktes av alla hannar och att honor därför skulle ha särskilda rättigheter och hannarna skickas på justerande utbildning i limfabriken.

Fröken Kanin inledde sitt tal:

Jag vill börja med att tala om att jag är här idag för att tala enbart utifrån mina åsikter och tankar. Jag tillhör visserligen en skogsförening, och det är inte Skogsdjuren. Och jag har ett yrke, men det som jag har att säga är mina animaliska åsikter och jag tar själv ansvar för dem. Jag företräder ingen grupp, och jag ingår inte i något hemligt nätverk eller har någon dold agenda … det jag vill säga handlar om min och andra djurs vardag, långt utanför den verklighet som Södergrytets gamar och sjakaler rapporterar om.

Därefter inleder fröken Kanin sitt ställningstagande mot det flummistiska styret genom att poängtera att hon är född kaninflicka som växt upp till hona och mor (ja, trots att hon är fröken, för som brukligt är bland kaniner har fröken Kanin ägnat en del av sin ungdom åt fortplant­ning) och att hon aldrig har betvivlat sitt värde på grund av sitt kön utan tvärtom är stolt över att hon växt upp i en skog där hennes rättigheter varit så självklara att hon tagit dem för givna.

Jag räknar mig inte som flummist. Jag vill inte tillhöra en elitistisk ideologi som ställer grupp mot grupp, djur mot djur, och honor mot hannar, i en kamp som inte har några som helst vinnare utan bara förlorare. … Hur kan Skogens flummism ha utvecklats till att bli en så fullständigt hjärtlös och empatilös ideologi blind för alla orättvisor utom de som drabbar en redan gynnad medelklass bestående av honor med i-skogsproblem och som framstår som fullkomligt historielösa.

Talet i sin helhet ägnas åt de olika problemställningar som följer i kölvattnet på flummismen. Talet handlar inte om flyttfåglar, och den problematik som rör flyttfåglar berörs bara tangentiellt i talets flummistiska kontext.
 

DASS-pappernas avtryck [ì Innehåll]

Nu ville det sig inte bättre än att demonstrationen oturligt nog inträffade dagen efter kvällen innan. Det hade blivit en stor nyhet i Skogen att det hade dragit fram horder av råttor i gryt och gångar och bitit små flyttfåglar. Det hade, påstods det, krävts heroiska insatser av vakthundar för att förhindra ett blodbad på småfåglar. Följden blev att olika papper inom Djurens Allmänna Sannings-Spridning, DASS, genast kopplade samman råttornas framfart med Djurens demonstration. Redan dagen efter demonstrationen skrev en tung offentlig sugga, Mård Stahlin, i ett av de största DASS-papperna, Gampressen, om demonstrationen. Man skall då vara medveten om att Mård Stahlin inte var vilken sugga som helst. Hon hade tidigare varit ledare för Samlingsdjuren bara något år innan lillgalten ”svettloppan” Löfvsly tog över, fast hennes största bedrift mest var en massa oegentligheter med allmänna medel. Hon har ofta förknippats med den så kallade Tryffelaffären där hon använde 53 174 ekollon från svinstians skattkammare för privata utgifter, fast tryffelaffären i det närmaste egentligen bara är en pikant detalj i hennes allmänna misskötsel av sina affärer och privatekonomin. Denna ansvarslösa sugga hade till och med lyckats med att få 98 spillningsböter, och korpen, Skogens skuldindrivare, jagade henne för att driva in 32 stycken av dessa. På senare tid hade hon utsetts av svinen vid makttråget till att bli Skogens samordnare mot våldsbejakande extremism. Detta ansvarslösa djur påstod i Gampressen:

En nyhetssändning under helgen beskrev demonstrationen i Huvuddungen under lördagen som en ”Demonstration kritisk mot flyttfåglar och svinstian”. Det är en djupt farlig beskrivning.

Det var en samling av våldsbejakande och våldsanvändande extrema högergrupper.
– – –
Det sker under det förment seriösa ordet ”demonstration”. När det i själva verket handlar om samlingar som syftar till att skrämmas, hota och utöva våld mot till exempel djur och fåglar som kommit från bortom Skogens gränser.

Att försvara animaliska rättigheter och att bekämpa våldsinriktad extremism, är också att kalla saker vid dess rätta namn.

Det vi ser just nu är ingen flyttfågelskritisk opinion. Det är inga grupper kritiska mot svinstian. Det är inte hannar som vill försvara honor.

Det är ideologiskt drivna extremister. Det är pestråttor. Det är hannar som hatar honor och flyttfåglar.

Det är de som gillar våld och hatar demokrati.

De är fega uslingar.

 

Mård Stahlin

Skogens samordnare mot våldsbejakande extremism

En av talarna vid Djurens demonstration, fredsduvan Skuldran V Herrmanson, anmälde Mård Stahlin till JustitieOmbudsdjuret för att hon påstod att demonstranterna var pestråttor. Liknande tongångar som Gampressen ägnade sig åt förekom också i Skogens största DASS-papper Sjakalbladet där det påstods att pestråttor och företrädare för Skogsdjuren manifesterade tillsammans. I ett kollage blandades ohederligt och lömskt bilder på olika pestråttor och andra sjukdomsspridande gnagare som besökte demonstrationen som åskådare med bilder på demonstrationens arrangörer och talare.

Mård Stahlin har för övrigt själv blivit kritiserad för sitt umgänge vid en demonstration 2009:

Från Art Spiegelmans mästerverk om Shoah

I lördags deltog Mård Stahlin och förre utrikesgalten Svan Kliarså i en demonstration där fanor för Humus och Hirzbullar vajade för vinden. Stora flaggor, fullt synliga. I demonstra­tionen sågs också pestråttornas hatkors. Senare under protestmötet stacks mössens flagga med Davidsstjärnan i brand.
– – –
Det ska medges att Humus flaggor kanske inte är allmänt kända. Men Hirzbullarnas gula baner, med den uppsträckta tassen som greppar en musfälla, torde även för den oinvigde larma om organisationens inriktning. Och hatkorsen har väl inte ens den samlingsdjuriska skolpolitiken kunnat utplåna ur medvetandet?

Ingen tror förstås att samlingsdjuren sympatiserar med terroristerna och fundamentalisterna i Hirzbullarna och Humus. Men ett samtidigt deltagande i flera tåg i Skogen tillsammans med anhängare till dessa grupper är ändå något slags ställningstagande – ett ställningstagande som med rätta förfärar musminoriteten och dessutom äventyrar omvärldens förtroende för Skogen.

Det är minst sagt både lustigt och ironiskt att pestråttornas egna DASS-nät Nordgnagare ger en mer balanserad bild av tillställningen än de ”seriösa” och erkända DASS-papperna.

 

TASK-spelarnas föreställning [ì Innehåll]

Televisionens Auktoriserade Sannings-Kanaler, TASK, drog förstås igång sin ”granskning” där ”objektiva” och ”sakliga” TASK-spelare utan att darra på tassen med ärlig blick tveklöst talade om den ”flyttfågelsfientliga demonstrationen”. Det kulminerade (för denna berättelse) i programmet Komatost tyckande, till vilket fröken Kanin bjudits in och där hon i en debatt ställdes till svars av en gulögd vessla med giftig blick. Saken blev knappast bättre av att debatten leddes av den något till åren komna men fortfarande sexiga Blinda Hoppsan, en förment ”opartisk” rödrävshona som ställde sig på vesslans sida och hungrigt betraktade fröken Kanin medan hon svårligen behärskade impulsen att slicka sig om nosen.

Den Dunkel-anslutna vesslan Rike-hen ”Hen-ko” Nejhonsdotter läspade fram sina lömska anklagelser i samma anda som DASS-papperna och försökte skapa bilden av att fröken Kanin frotterade sig med pestråttor.

Den könlösa kossan (”Hen-ko”, get it?) i vessle­skepnad påstår att han har en film som han skickat in till TASK av 50 råttor som marscherar framför demonstrationen. Det hela ger ett intryck av en samling pestråttor som uniformerade går paradmarsch med kruppstålsblick och uppsträckt rak högertass. När filmen så småningom dök upp i Hen-kossans eget flöde på TrynBoken är intrycket snarare att det är ett oorganiserat och odisciplinerat lämmeltåg som drar förbi. Utan några uppenbara åthävor eller utspel. Det är mycket möjligt att det var pestråttor med, eller att de rentav var pestråttor allihop, poängen är bara att det inte framgår av den mobilinspelade filmen. Det syns inte. Det är oavsett om det handlar om lämlar eller pestråttor djupt ohederligt att sammankoppla detta med demonstrationens arrangörer och talare. Men vad kan man vänta sig av en vessla?
 

Ensamvargens funderingar om dubbelmoral[ì Innehåll]

I de olika föreningarna, främst de som flockas kring svinstians makttråg (S, MP, V och Fi) men även på motsidan (M, FP, C, KD) bräker, kvittrar och kacklar man om alla djurs lika värde, men i handling visar man klart och tydligt att vissa djur är mer lika än andra. Ingenstans hittar man något som tyder på att fröken Kanin skulle skriva under på att man skall behandla djur olika utifrån vilken art de tillhör eller om de kommit från bortom Skogen. Eders Ödmjuke berättare har själv träffat och diskuterat med fröken Kanin vid ett flertal tillfällen (och har det gemensamt med den sexiga rödrävshonan Blinda att även han slickar sig om nosen) och vet av egen erfarenhet att fröken Kanin ståndfast håller fast vid principen om alla djurs lika värde. När Eders Ödmjuke under en diskussion just om djurs lika värde i en fredlig sammankomst (där han och fröken Kanin umgicks och drack morotssaft och lönnsirap tillsammans med grävlingen Ulf T, ugglan Erik och det bepansrade bältdjuret Knasen) hävdade att djur inte alls hade lika värde mörknade fröken Kanins uppsyn betydligt och det blixtrade i den annars så fluffigt mysiga kaninens ögon när hon väste: ”Stygg varg, stygg varg!”

Skogens dubbelmoral slår igenom och torde vara uppenbar för var och en som faktiskt använder sig av alternativa kanaler vid sidan av DASS och TASK. En skarpsynt falk har till exempel granskat hur DASS och TASK klipper ihop sina bildreportage så att man får intrycket av att våldsbejakande vesslor egentligen är pestråttor.

Är det någon som på allvar tror att vesslorna och samlingsdjuren kan tänka sig att ställa in arbets­hästarnas demonstration 1 maj därför att det kan dyka upp våldsrevolutionära djur? Knappast. Vilket inte minst bevisas av vilka som officiellt deltog i demonstrationer 8 mars, den Planetära dagen för honor:

Det här gänget ska demonstrera för kvinnors rätt i Gbg. Hjälp!! pic.twitter.com/ap5T2Tl7S6

— Sophie (@xxxthyraxxx) March 7, 2016

Gampressen skriver i en artikel om Rabiat Kriminella Ungvesslors deltagande:

I flera dungar i Skogen arrangerar rabiat kriminella demonstrationer tillsammans med etablerade föreningar på den planetära dagen för honor.

Föreningarna tar avstånd från Rabiat Kriminella Ungvesslor, RKU, men de tillåts ändå vara med.
– – –
RKU uppmanar till revolution och vill ”ta makten över betesmarkerna i skogen” med ”våld (om det är nödvändigt)”, som Nilfisk Råntanter, ledamot av RKU:s centraltråg, skrev i en debattartikel i Nystrams 24 i veckan.

Men även i Huvuddungen står RKU som medarrangör till demonstrationer på planetära dagen för honor, tillsammans med bland annat Gröna Ungdjur, SSU, S-honor, Vessleföreningen och Fi med Rabiat Kriminella Ungvesslor.
– – –
När Gampressen når RKU:s talare på evenemanget, Lindorma Klibuse, planerar hon evenemanget för fullt tillsammans med andra företrädare. Hon blir överraskad av att höra kritiken från bland andra Gröna Ungdjurs språkrör.

– Det är väldigt underligt. För vi samarbetar bra i 8:e marskommittén och håller med varandra i sakfrågan, att hanarnas sammansvärjning är dåligt och flummismen är bra. Sen är det klart att vi inte håller med dem i alla frågor, och de håller uppenbarligen inte med oss, säger hon.

Detta är långt ifrån något isolerat exempel, som framgår av artikeln i Gampressen var RKU medarrangörer i flera större dungar, inte bara huvuddungen. Det handlar inte heller om enbart vesslor på ytterkanten. Det finns till exempel dokumenterat hur ett framträdande samlingsdjur säger sig vara villig att börja använda borde klor och huggtänder för att förändra samhället revolutionärt. Mycket mer kan man hitta genom Rävtickan Weif-Uv som har gjort en utförlig granskning av SSU, makttråget och våldsvesslorna där hon tar tar upp mycket som inte får plats här.

 

Efterspel och konsekvenser[ì Innehåll]

När ledande djur i skogen, både i föreningar (och till och med som Mård Stahlin förankrade vid makttråget i svinstian) och inom DASS och TASK gaddar ihop sig mot en liten kaninfröken så får det givetvis konsekvenser. Fröken Kanin har under närapå två decennier arbetat med att undervisa unga djur i animalisk kommunikation och grodkväk. Den 24 februari meddelade hon att hon säger upp sig från sitt arbete. I Djurarket kan man läsa (och fröken Kanin har privat bekräftat riktigheten och att hon är korrekt citerad):

På Färskströmmings lärokvarn var man sparsam i kommentarerna, men fröken Kanin erkänner för Djurarket att det är på skolledningens initiativ hon ger upp sin anställning på Färskströmming.

– Kvarnen har uttryckt en oro för de åsikter jag haft på sociala medier, de har verkligen haft stenkoll på allt jag skriver. Jag vill att de ska kunna läsa, det är därför jag haft en öppen profil där. Sanningen är att jag under en längre tid inte har trivts på kvarnen och därför inte kunnat göra ett bra jobb.

Fröken Kanin utvecklar:

– Jag har haft mina åsikter, och har inte alltid haft lätt att föra fram dem på ett bra sätt. Jag har stämplats som obekväm och svår att samarbeta med. Jag kan inte ens själv reda ut exakt vad som har samband med vad efter allt som har hänt, säger fröken Kanin till Djurarket.

Det handlar inte enbart om påtryckningar ovanifrån, hon har också utsatts för hot från privata djur.

– Jag har utsatts för hot och har anklagats för grova saker i olika sammanhang. Det finns de som framfört åsikter om att jag inte borde få arbeta på en lärokvarn, säger fröken Kanin.

Det slutade dock inte med att fröken Kanin lämnade sitt arbete, samma ark rapporterade häromdagen att fröken Kanin nu också lämnar sina uppdrag i Söderdungens lokala avdelning av föreningen Centralstallet därför att hon tänker tala på Djurens demonstration imorgon 19 mars och vill bespara föreningen konflikter och problem (fast hon fortfarande är medlem i den).

Så går det i våran skog när man inte rättar in sig i leden och slaviskt mässar med i kören: ”Fyra ben bra, två ben dåligt!”

Imorgon är det som sagt dags igen med en ny demonstration. Rabiata vesslor som inte har demonstationstillstånd tar till fulspel för att störa demonstrationen:

Jag må vara en empatilös varg, men jag måste erkänna att jag är orolig. Jag tycker om ulliga fröken Kanin och jag hoppas verkligen att vakthundarna gör sitt jobb så hon kommer därifrån helskinnad med pälsen i behåll.

Om det verkligen går illa ser jag nog ingen annan utväg än att ta ett bittert piller.

©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.