Är desinformation ett problem?
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke antidesinformerar

Nyheter idag går ut med nyheten att Rikspolischef Eliasson kopplar in Säpo – Ska förhindra stöd till SD i valrörelsen, artikeln inleds:

SVERIGE Säkerhetspolisen har fått i uppdrag att förhindra eventuell desinformation från främmande makt som kan påverka valet 2018, ett uppdrag som i grunden bygger på en oro för att Sverigedemokraterna ska få hjälp från Ryssland i valrörelsen. – Vi har påbörjat ett arbete med Säkerhetspolisen, bekräftar Eliasson för Aftonbladet.

Valet i USA har blivit en väckarklocka för medier, politiker och underrättelsetjänster efter misstankar om rysk påverkan i den amerikanska valrörelsen. Efter att det politiska partiet Demokraterna i USA fick en mejlserver hackad har Wikileaks publicerat en mängd dokument som vittnar om en omfattande korruption kopplat till presidentkandidaten Hillary Clinton.

Dessa uppgifter kan ha bidragit till att Donald Trump valdes till president i USA.

Om det Chang Frick säger stämmer är det givetvis dags att begära Eliassons huvud på ett fat. Chang Frick länkar själv till två artiklar i Aftonbladet, den ena är en ledare av Anders Linderberg. Och eftersom det är just Anders Linderberg så väljer jag att förbigå den med tystnad i detta nu. Den andra är en intervju med rikspolischef Dan Eliasson där han säger:

– Just nu pratas det rätt mycket om valet i USA och det finns påståenden om andra val också runt om i Europa. Här har vi påbörjat ett arbete med Säkerhetspolisen om hur vi kan värna den digitala arenan inför den kommande valrörelsen och hur vi kan skydda valsystemet, hur vi kan upptäcka och utreda brott och hur vi kan börja jobba om vi ser tecken på desinformation. Redan nu har vi påbörjat arbetet inför valrörelsen 2018, säger Dan Eliasson.

Jag tycker ofantligt illa om Eliasson och anser han är en skam för kåren (vilket om inte annat framgår av mitt tidigare inlägg Polischefers partipolitiska synpunkter hör inte hemma i den offentliga debatten), men i ärlighetens namn, jag hittar inget här som bekräftar Chang Fricks påståenden om att Eliasson skulle ha tagit någon slags partipolitisk ställning i den här frågan. Så jag undrar om inte Frick själv gör sig skyldigt till något slags journalistiskt önsketänkande.

Men själva upplägget känns ju inte alls otroligt på något vis. Och idag kom det här på nyheterna:

Jag har dock en känsla av att man blandar bort korten rejält, så lite osorterade tankar om saken:

  • Man spinner på att USA-valet skulle ha påverkats genom ryssar hackat amerikanska myndigheter. Jag ställer mig högst kritisk till påståendet. Se t.ex.

    Som John McAfee (samma snubbe som ligger bakom virusprogrammet som ofta brukar finnas förinstallerat på nya datorer) påpekar: Varför skulle hackare inom en säkerhetstjänst eller på statlig nivå lämna efter sig spår som pekar på var de kommer ifrån? Kan man hacka sig in på myndigheters datorer är man också kompetent nog att lämna falska spår after sig.

  • I Fricks artikel lyfts upp att underrättelsetjänster inte redovisar källor. Fair enough. Det ligger i sådant arbetes natur. Men hur kommer det sig att man går ut med resultaten av deras undersökningar på bred front? Det stinker PR om det. Om de amerikanska hackeranklagelserna mot Ryssland verkligen vore sanna skulle jag ha väntat mig att man gjorde allt för att lägga locket på istället för att göra en stor skandal av det. Rimligtvis sker allt underrättelsearbete utanför rampljuset. Men kan inte belysa en fasad och låta en annan ligga i mörker.
  • Varför talar man om desinformation i det här fallet? Ingen har vederlagt de uppgifter som kom fram i valkampanjerna. Om de är sanna spelar det väl egentligen ingen roll om de kom från Ryssland eller Washington Post?
  • Likaså, varför skulle det vara värre om ryssarna hackar något parti i sverige och avslöjar deras mygel? Det ses inte som ett problem att Expressen och Researchgruppen hackar Avpixlat eller Flashback. Svenska media och myndigheter tycks inte se några problem med att allehanda uppgifter läcks eller stjäls när det handlar om sverigedemokrater. Var är konsekvensen?
  • Om främmande makt sprider sann information som kan påverka valet, vad är problemet? De gör väl oss en tjänst i så fall? Varför är det värre om propagandan kommer utifrån än vad det är om den kommer inifrån landet?
  • Att bryta sig in i myndigheters och andra organisationers servrar och stjäla information är ett brott, oavsett om det är utländska hackare eller inhemska. Samma sak gäller när t.ex. dokument förfalskas. Det faller under Säpos uppdrag att motverka dessa saker. Men det faller knappast under Säpos uppdrag att hindra informationsspridning eller bedöma om information är vinklad, tendentiös eller klassas som propaganda. Det möts vi ständigt av från alla håll och kanter.
  • Varför är det värre om Putin skulle försökt påverka valet i USA än vad det var att Obama försökte påverka Brexit-valet? Och på vilket vis skulle ryskt stöd till Trump (om det verkligen förekommit) vara värre än det svenska stödet till Clinton? Och nu syftar jag inte på att sverige ”hejade” på Clinton, utan på substantiellt stöd som att Postkodlotteriet bidragit med 64 miljoner till Clinton Foundation.
  • Vem avgör vad som är en falsk nyhet och vad som är en äkta nyhet? Quis custodiet ipsos custodes?

Och jag skulle kunna fortsätta. Som sagt bara lite lösa frågor och tankar. Men en sak vet jag, det finns bara en förnuftig lösning:

Desinformation på bred basis (alltså ren propaganda) motverkas inte genom att man börjar filtrera informationen, utan genom att man öppnar informationsflödet så att all information blir tillgänglig, och att man lär medborgarna från barnsben att själva verifiera och ifrågasätta den information de får så att de klarar av att själva sålla agnarna från vetet.

När staten börjar värdera informationen åt oss och avgöra vad som är ”bra” information och vad som inte är det, då ligger vi verkligen risigt till. Om, eller när, Säpo börjar agera så som Chang Frick anger i sin artikel sitter vi i skiten på allvar. Då har vi inte längre en säkerhetspolis. Vi har istället fått en hemlig statspolis, a.k.a. Geheime Statspolizei.

©2017 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Är desinformation ett problem? — 43 kommentarer

  1. Av relevans i sammanhanget är att Wikileaks kategoriskt förnekar att man jobbar med ryssarna. Det kom just ut en utmärkt, längre intervju med Assange där han bekräftar detta. Han pratar också om Sveriges agerande mot honom. Mycket sevärd:

    https://www.youtube.com/watch?v=Dg6gu3qY7rA

    Vad gäller utvecklingen i Sverige tror jag dock inte att det spelar någon som helst roll vad ryssarna verkligen har gjort eller inte gjort. 7K behöver en ursäkt för att sänka SD innan ”valet” 2018 och de har hittat den. Tuffa tider väntar för svenska dissidenter….

  2. När staten börjar värdera informationen åt oss och avgöra vad som är ”bra” information och vad som inte är det, då ligger vi verkligen risigt till.

    Hade Västvärldens etablissemang inte ljugit så förbannat tidigare hade vi kunnat lita på dem. Dessvärre har de förbrukat allt förtroende och jag litar inte på en stavelse från dem. Därav vill jag inte se dem som väktare av information jag nås av. Jag värderar sanningshalten o trovärdigheten själv, tack.

    Globalisterna känner att det är jobbigt att vara nakna kejsaren och att de förlorar nu. Därför denna DDR-stinkande desperation.

    http://www.fnurra.se/2015/02/12/regeringen-dumpar-ullenhags-myter-2/

  3. @Utlandssvensk:

    Tuffa tider väntar för svenska dissidenter….

    Jope, det flåsar i nacken på en. Men, det är lugnt, vi är beredda på stormen. Man blir bara mer bestämd och motiverad av sånt. Smile

  4. @Ninni:

    ”Därför denna DDR-stinkande desperation.”

    Jag är så pass gammal att jag faktiskt har varit i DDR i god tid innan muren föll. Det finns mycket att säga om det och likheterna med Sverige, men vad gäller just desperationen hos ledarskiktet ska man hålla i åtanke att det var betydligt lättare att vara road av denna om man befann sig utanför DDR. För de som var där var det allt annat än underhållande.

  5. @Ninni:

    ”Men, det är lugnt, vi är beredda på stormen.”

    OK! Jag har mycket stort förtroende för SD och deras förmåga att ta smällar. Men det kommer att bli tufft…

  6. Hej.

    ”Är desinformation ett problem?”

    Svaret är nej, inte i sig självt. Problemet är bristande mängd variation i informationsflödet. Invånare och medborgare med även måttlig bildning kan själva söka, läsa, jämföra och diskutera om vad de tror, tänker och tycker om allehanda information. Att de aktivt väljer bort detta för att passa in i sin sociala kontext är det verkliga problemet.

    Desinformation kan förstås ses som ett problem av den makthavare som är dumdryg, lat, utan ambition eller förmåga till strategiskt tänkande. Vissa saker är som sand, sten och vatten: du kan inte slåss mot dem. Däremot kan du lära dig hur de fungerar i olika kombinationer och manipulera deras flöden till din fördel.

    Vi skulle vara betydligt värre däran om vårt ledarskap hade Trump-kampanjens förmåga till ’narrativism’.

    Dessutom verkar de flesta av mina bekanta, varav drygt hälften är lärare på ett eller annat sätt, vara fullt nöjda med nyheter i twitterformat (eller säger man fortfarande snuttifiering?). De citerar gärna påståenden eller förflugna uttalanden, men går aldrig till källor eller letar andra rapportörer av samma nyhet – och om man då hänvisar till dylikt (exempelvis sågningarna av Sandvikenrapporten) komplett med länkar så ursäktas fel, lögner och bedrägerier med att ’jaja, så där håller hu alla på’.

    Ovanstående gör att jag tror att kampanjer om desinformation har rent inrikespolitisk betydelse; skrämma dissidenter samt misstänkliggöra dessa som onda samtidigt som man stärker lojalitet med och förtroende för den regimtrogna (ja, det ordet stämmer nu på Sverige) delen av media/kultur-sektorn.

    Man kommer troligen att lyckas begränsa möjligheten för ideologiskt felaktig information eller dito frågeställningar att delges medborgarna via både mjuk och hård påverkan – grunden är redan lagd.

    En sak alla vi som värdesätter yttrandefrihet, demokrati och åsiktsfrihet mer än våra egna specifika sakfrågeståndpunkter bör göra är att bara fokusera på vad som bevisligen sägs och görs – börjar vi (och vi kommer att uppmuntras till det, var så säkra) försöka sno ihop resonemang om vem gjorde vad på uppdrag av vem i vilket syfte (utöver vad som bevisligen via allmänna källor skett, sagts och gjorts) så blir vi alla tämligen lätta att avfärda som rättshaverister och konspirationsteoretiker.

    Exempelvis kan man lätt skapa ett narrativ om Bah-Kunke, där hon är handgången eller nyttig idiot för islamiseringen av svensk politik via sina olika uppdrag före ministerposten – om det är sant eller ej är irrelevant. Den språkliga struktur som beskrivningen verkar inom framstår för utomstående som skvatt galen. Inte skulle den trevliga flickan, som var programledare för barnprogram, vara någon sorts islamistagent heller? Istället bör man bara torrt och gärna med referens återge vad hon faktiskt sagt och gjort och vem eller vilka hon umgåtts med under sin yrkesutövning. Därmed är fröet sått, som man säger.

    Det kan vara så, att man för att skydda oss från desinformation, förvränger vår tillgänglighet till dokument och handlingar från myndigheter och liknande med någon form av krav på dokumentation om vem som begärt ut vad och i vilket syfte. Kombinerat med förändringar i reglerna kring utgivningsbevis och vem som räknas som journalist kan man bibehålla ett skimmer av press- och yttrandefrihet, trots den rent kinesiska lösningen.

    Zamizdat!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  7. @Rikard:

    ” jag tror att kampanjer om desinformation har rent inrikespolitisk betydelse; skrämma dissidenter samt misstänkliggöra dessa som onda samtidigt som man stärker lojalitet med och förtroende för den regimtrogna (ja, det ordet stämmer nu på Sverige) delen av media/kultur-sektorn.

    Man kommer troligen att lyckas begränsa möjligheten för ideologiskt felaktig information eller dito frågeställningar att delges medborgarna via både mjuk och hård påverkan – grunden är redan lagd.”

    Jag håller med helt!

    ”En sak alla vi som värdesätter yttrandefrihet, demokrati och åsiktsfrihet mer än våra egna specifika sakfrågeståndpunkter bör göra är att bara fokusera på vad som bevisligen sägs och görs”

    Kanske det, men det kommer inte att fungera ändå. Man har sen länge slutat att bemöta budskapet och fokuserar helt på budbäraren. Det spelar ingen roll hur torr och saklig du är. Säger du fel saker, kommer man att angripa dig som person. Hittar man inget direkt , så kan man alltid gå till ”rötterna”; ”Rikard må se ut som att han är snövit, men här är bevis på att han åkte buss med en person som länkade till Stormfront”.

    Det är i princip så Expo har jobbat i 20 år. Tro inte att det kommer att bli bättre när de börjar samarbeta med SÄPO…..

  8. Min gissning är att man kommer att bygga vidare på hotet från ryssarna, populisternas falska rykten, etc, etc, under en tid. Sen kommer det ”åtgärder” Och MSM kommer att hälsa dessa med enormt bifall.

  9. @Utlandssvensk: Hej.

    Tack för dagens skratt! Det behövde jag.

    Att jag skulle se ut som snövit… (ja, jag vet hur du menar men jag läste det bokstavligt först) …snarare Butter eller vad han nu heter – han som spelar orgel i Disney-filmen.

    Inspirerat av ditt Star Wars-klipp ovan: kan man inte se det som att fria medborgarmedia (bloggar med mera) gav oss ett nytt hopp, och de åtgärder vi nu ser rullas ut är hur det mediala-politiska imperiet slår tillbaka? Kanhända det ser mörkt ut nu, men kanske det är varg-gryningen – det dunkel som förebådar ljusets återkomst?!

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  10. @Rikard:

    ”kan man inte se det som att fria medborgarmedia (bloggar med mera) gav oss ett nytt hopp, och de åtgärder vi nu ser rullas ut är hur det mediala-politiska imperiet slår tillbaka?”

    Mitt korta svar är: Visst, ungefär så.

    Men det är också så att denna dynamik har funnits länge. Imperiets motåtgärder har legat i ungefärlig paritet med hotet de har upplevt från rebellerna och länge har de varit framgångsrika. Nu inser de, inte minst efter Brexit och Trump, att hotet är mycket större och faktiskt existentiellt. Deras motåtgärder kommer att reflektera detta. Enligt mig har dödsstjärnan redan varit under uppförande under en tid och snart blir den operativ. Rebellerna kommer att tvingas välja mellan en dödsföraktande desperat attack eller att bli funktionellt utplånade.

    Sen är det klart att imperiet inte kan hålla makten under någon längre period, inte minst givet demografin. Men 5-10 år är helt realistiskt och räcker för att merparten av ”eliten” ska kunna göra en bekväm exit.

    Kul att det blev ett lyckat skämt, även om det inte var avsiktligt. Humor är svårt (åtminstone för mig) på nätet, så varje skratt är en framgång.

  11. @Utlandssvensk:
    Intressant intervju, men samtidigt tyckte jag den var lite underlig. Jag noterade själv hur dålig synk var mellan ljud och bild specifikt när Julius talade, och att positioneringen mellan Julian och intervjuaren ser väldigt underlig ut. Så omedelbart efter dyker en annan video upp i youtube-flödet som talar om green screen:

    och därefter kommer en som talar om att Assange är i ”room 101”:

    Det som verkligen stör mig i det här sammanhanget är att jag själv reagerade på saker som jag upplevde som underliga i intervjun.

  12. @Ninni:
    Precis, den enda riktigt lösningen är ett fritt informationsflöde. Så givetvis kommer man från politiskt håll att göra allt för att begränsa det. Och det säger väl allt som egentligen behöver sägas om saken.

  13. @Rikard:
    Mycket givande kommentar, och det är väl inte så mycket mer att säga än att jag på det hela skriver under på den utan några större reservationer.
    Lite skrämmande dock med lärare som förlitar sig på nyheter i twitter-format. Jag tycker ju att om det är några som borde ha koll på källkritik så är det just lärare. En av deras absolut viktigaste uppgifter är enligt min mening just att lära ut hur man värderar och söker fakta.

  14. @Utlandssvensk:
    Jag vet att det bär många emot, men EXPO-taktik skall bemötas hårt. Folk som angriper dig med osjyssta medel och använder skrämselpropaganda mot dig sitter själv med dolda skelett i garderoben. Rätt metod för att bemöta sånt smutsspel är att gräva fram skeletten och skjuta ner dödgrävarna så att de är körda i den allmänna debatten en gång för alla. Se Vansinne #3.

  15. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    ”Intressant intervju, men samtidigt tyckte jag den var lite underlig.”

    Ja, jag vet inte…. Det är väl mycket märkligheter med hela historien, men att han skulle sitta kidnappad någonstans?

  16. @Utlandssvensk:
    Jag såg strax innan Trump-valet att det började cirkulera både rykten och frågor om Julius överhuvudtaget är vid liv. Jag vill inte gräva ner mig i lösa konspirationsteorier, men en del av de saker som då togs upp var ganska störande, och jag utesluter inte alls att det pågår någon form av fulspel av klassiska thriller-dimensioner.

  17. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    ” EXPO-taktik skall bemötas hårt. Folk som angriper dig med osjyssta medel och använder skrämselpropaganda mot dig sitter själv med dolda skelett i garderoben.”

    Vad gäller Expo kommer jag att tänka på de byggnader man hade i Belgien efter WW1, som var proppfulla med just skelett, från oidentifierade soldater. Men det spelar ingen roll! Folk har exponerat t.ex Tobias Hubinette, med ett helt enormt brottsregister, om och om igen. Det bara rinner av honom, som vatten på en gås. Och sen kommer det nya miljoner från staten.

    DN har den gamle dömde mördaren Jacques Wallner, som slog ihjäl någon han trodde var högerextremist, anställd sen länge. Denne Wallner står Robert Aschberg nära och en del hävdar att de båda genomförde mordet, men att Aschberg kom undan. Hur det än är med det, är det klart att Aschberg påtagligt hjälpte Wallner att skaffa jobb, efter fängelset.

    Osv, osv…..

  18. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    ”Prexis. Vi ser ju hur positionerna flyttas fram undan för undan.”

    Ja, jag såg just att SVTs omvandling till Aftonbladet TV fortsätter. Nu anställde man Karin Magnusson. Här är ett gammalt klipp med henne och Janne J:

    https://www.youtube.com/watch?v=J0dXT5jAsF8

    Jag kunde inte hitta hela det programmet, men jag kommer ihåg fortsättningen. Janne körde på med att folk blir hotade och utfrysta om de uttrycker icke PK åsikter. Då svarade Magnusson att i så fall borde man väl fundera på att byta åsikt!!!!

    Sen är det bara något år sen SR anställde My Vingren från Researchgruppen som praktikant. Här kan man läsa lite om henne:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/My_Vingren

    Researchgruppen hette för övrigt tidigare AFA dokumentation.

  19. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Det här kanske låter ännu mer extremt än vanligt, men jag utesluter inte att vi kommer att få se att man anställer gamla AFA kämpar som någon form av hjälppoliser under detta år. Vidare tror jag att vi kommer att få se organiserat och öppet samarbete mellan Expo-Researchgruppen och polisen-SÄPO. Sådant samarbete har redan förekommit, men lär bli mer omfattande.

  20. Det drar ihop sig m a o. Spännande tider framöver.
    Men på sikt blir det bara bättre. Lite lättare
    att andas. Kom ihåg, rak i ryggen!

  21. Eftersom vi pratade om DDR, kom jag att tänka på Der schwarze Kanal:

    ”Der schwarze Kanal (Den svarta kanalen) var ett TV-program som sändes i den östtyska TV-kanalen DFF under perioden 21 mars 1960 – 31 oktober 1989, totalt 1.519 sändningar. Programledare under alla år var Karl-Eduard von Schnitzler.

    Der schwarze Kanal var ett program som uppgavs avslöja de lögner den västtyska televisionen enligt uppgift utsatte de östtyska medborgarna för. Programmet bestod av utvalda inslag från de västtyska kanalerna ARD och ZDF.

    Det kunde röra sig om allt från rena nyhetsinslag till klipp ur underhållningsprogram och inköpta amerikanska såpoperor. Dessa inslag redigerades hårt och försågs med kritiska kommentarer, som förvrängde det ursprungligen avsedda innehållet.”

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Der_schwarze_Kanal

    Det låter väl inte så avlägset? Ett nytt program på SVT som ”granskar” regimkritisk media? Som visar upp ”lögnerna” från RT? Det svarta programmet….

  22. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Jo, många MSM journalister är troligen våldsamma. Jag kommer ihåg för cirka 15 år sen att Expressen skulle göra en granskning av AFA, men det stoppades för det var så många på redaktionen som på olika sätt sympatiserade med AFA! Enligt uppgift deltog frilansskribenter i ”aktioner”, vilket i praktiken betyder att de utövade våld:

  23. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.

    Tack för berömmet.

    Jag delar dina farhågor, men betänk följande:

    Om du tar del av information som strider mot doktrinen, och du källgranskar denna och finner att den stämmer, och sedan märker att vad du förväntas lära ut är antingen lögner eller så välputsad propaganda att den är buksvåger med lögnen; vad gör du då?

    De flesta hukar och glunkar om sina farhågor i kopiatorrummet, med skrämd uppsyn och inte så litet försiktigt språk av modell dubbeltunga – i fall den de prövar att diskutera med är en angivare. Dessa söker ofta efter något sätt att undgå den kognitiva dissonans de upplever mellan vad de vet är sant, och vad blir tillsagda är sant.

    En stor grupp, minst en tredjedel i min erfarenhet, är aktivt pådrivande för en ständigt ökande ideologisering. Det är dessa som ständigt kommer med allehanda progressiva förslag, och som noga noterar vilka som opponerar sig och på vilka grunder, samt som också framför krav på att lärare skall vara i lag förpliktigade att undervisa, tänka och leva enligt värdegrunden. Dock väljer man att vända just den formuleringen till att man skall utestänga den som är fel.

    En liten grupp gör som jag tills det brister: opponerar sig högljutt och sakligt. Står i vägen, ställer jobbiga frågor och argumenterar utifrån källor – med hänvisning till dessa. Det håller ett tag, men då den stora tysta majoriteten endast ger sitt stöd diskret (kopiatorrummet, vaktmästeriet, i materialförrådet mm) så framstår de ideologiskt drivna som representativa för skolledningen, vilken oftast verkar under sådana skolpolitiker att rektor vet på vilken sida brödet skall smöras, om man säger så.

    Nu är det här mina personliga erfarenheter efter mina år i yrket, men då jag arbetat på ett flertal skolor (med helt olika elevunderlag) och på alla nivåer, både kommunalt och på friskola, så tror jag att jag vågar påstå att det är universellt.

    Mitt tips till den som har barn är att hemundervisa, gärna tillsammans med likasinnade föräldrar, för att barnen inte skall fördummas till lydiga hjon.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  24. @Rikard:

    Det var ett mycket bra inlägg om livet på skolorna. Det ligger VÄLDIGT nära hur det ser ut i en del totalitära samhällen.

    ”Dessa söker ofta efter något sätt att undgå den kognitiva dissonans de upplever mellan vad de vet är sant, och vad blir tillsagda är sant.”

    Det har länge varit min uppfattning att MSMs främsta funktion är att tillhandahålla en snuttefilt till dessa människor. Många svenskar har länge känt på sig att något är ganska allvarligt fel, men då kan man gå hem och titta på SVT eller läsa DN och inbilla sig att allt är ungefär som det var 1980. Man vet nog fortfarande att något inte är som det ska, men den kognitiva dissonansen mildras påtagligt.

    Den svarta kanalen i DDR fyllde samma funktion, fast var mer direkt. Något liknande lär nog komma inom kort på SVT.

  25. Just ute från Katerina Janouch:

    https://www.facebook.com/katerina.janouch.7/posts/10206229273009655

    Mycket läsvärt och med direkt anknytning till debatten i denna tråd. Bland annat skriver hon:

    ”Aldrig kunde jag tro att Sverige som blev mitt land, landet jag lärt mig att älska, skulle börja likna det forna Tjeckoslovakien som lydstad under sovjetisk ockupation. Där åsikter förbjuds, där orden censureras, där vi inte får tycka vad vi vill utan att riskera att med dagens cyberverktyg fängslas, förnedras, hatas och drivas mot ett digitalt kättarbål.”

  26. @Utlandssvensk: Hej.

    Tack för beröm.

    Känslan är inte helt olikt den huvudpersonerna i ’Invasion of the bodysnatchers’ uppvisar: vem är en kopia, och vem är den riktiga personen?

    Att börja våga tänka utanför den statliga sanningen är inte olikt känslan av solglasögonen i ’They Live’.

    Såg förresten att Ledarsidorna och iOtakt varit utsatta för angrepp under natten/dagen – med tanke på vilken terrier Westerholm kan vara, och hans kontaktnät och yrkesbakgrund så kanske han inte var så smart att gå på – vi får se vad han kan få fram vid sidan av polisen.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  27. @Rikard:

    ”Känslan är inte helt olikt den huvudpersonerna i ‘Invasion of the bodysnatchers’ uppvisar: vem är en kopia, och vem är den riktiga personen?”

    Jo, något åt det hållet.

    Ett relaterat fenomen var väldigt länge att folk visade upp helt olika åsikter, beroende på sammanhang. Många, många gånger har jag suttit och tagit några glas med en någon annan svensk gubbe och han har i princip helt hållit med mig om allt vad gäller migrationspolitik och mångkultur. Men sen i större sällskap är han som förbytt! Inte så att han bara sitter tyst, utan han tar då aktiv ställning 180 grader mot vad han tidigare sa!

    Mitt intryck är att det var en väldigt stark genusaspekt på detta. En hög andel män gillade aldrig massimmigrationen, men så fort det fanns kvinnor närvarande vågade de inte säga detta. De hade även goda skäl att vara rädda och försiktiga. Kvinnorna kontrollerade daghemmen och skolorna och om det kom ut att en pappa var ”SDare”, blev det inte kul för ungarna. Sen tillkom självklart att man troligen blev av med jobbet….

    Kanske är det bättre nu, men länge var det ungefär så i Sverige.

  28. @Rikard:
    Jag skrev ett par inlägg om det här på hösten 2014. Jag antar att det var innan du började följa GD eftersom du inte dyker upp bland dem som kommenterar på dessa inlägg.
    Det första är Vad skall man kunna begära av en lärare?
    som jag följde upp efter ett par veckor med Lite mer om lärare, värdegrund och demokrati.
    Du borde finna dem intressanta.
    Av intresse för de här frågorna lite mer tangentiellt är också mitt inlägg om uppfostran: Den ultimata uppfostran; En avslutande rapning på mina sura uppstötningar och det tidigare Sexistiska Syokonsulenter, Sura Uppstötningar, Underbar Uppfostran Del II – Skolans SYO-svek

  29. Dolf, ja, tyvärr blir det värre innan det vänder.
    Försökte bara peppa lite. Men vi behöver sträcka på oss.
    Vi är bra.

    Rikard, håller med om dina tankar kring hemundervisning.
    Att hjälpa varandra lokalt.
    Spela in kurser på youtube.

    Just så här tror jag att det måste gå till.
    Att vi funderar på vilket samhälle vi vill ha.
    Tex inom ens egna område eller ett område
    som man är intresserad av.

  30. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.

    Jotack, den SvD-texten (den av Brante & Wiberg) minns jag väl. Den var troligen en testballong för att se hur stark den officiella förankringen inom kåren, facken och arbetsgivaren var.

    Den blev definitivt ett lackmustest i fikarummet – de godas inkvisitorer utropade högt (tänker på en specifik svensk kvinna) att detta måste väl alla hålla med om. Flera andra lämnade snabbt rummet istället för att diskutera.

    Uppföljaren är tänkvärd den också. Jag har konsekvent besvarat frågor om mina egna politiska åsikter med att det får eleven/studenten fråga efter examen, och att jag inte lovar att svara. Till det kommer en förklaring om vad skollagen kräver. Det brukar fungera som ett diskussionsexempel.

    Vet inte hur till ämnet nedanstående citat är, men den allmänna stämningen på bloggar och i media just nu fick mig att tänka på det:

    ”The pessimist complains about the wind; the optimist expects it to change; the realist adjusts the sails.”

    — William Arthur Ward, Writer

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  31. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Off Topic,

    Har du sett det här:

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/vi-pratar-om-att-stanga-var-grans-som-sverige-gjorde/

    Konceptet ät väldigt intressant. I princip utropar kommunen en egen migrationspolitik. Vi får väl se vad staten gör, men om de tillåter detta borde rimligen en del börja fundera över det helt naturliga steget efter, nämligen att lämna Sverige och bli ett eget land.

    Det finns ett väldigt bra läge nu. En kommun som bryter sig loss och förklarar att man på något sätt ska bli av med alla MENA figurer, skulle få ett enormt uppsving. Detta vore nämligen trovärdig segregering och rika och högproduktiva svenskar skulle flockas dit. Det krävs väl att det geografiska läget inte är helt hopplöst, men det behöver knappast heller vara fantastiskt.

    Möjligen är det något sådant man ska fokusera på, om man vill bo kvar i Sverige. Välj ut en lämplig kommun och försök att få dit likasinnade. Sen kan man verka för självständighet. Jag tror faktiskt att en hel del svenskar är mogna för liknande tankar.

    Angående vilka kommuner som skulle kunna fungera som ett eget land, så tittade jag på Liechtenstein. Nästan alla svenska kommuner är större till ytan och befolkningen är bara 37 tusen. Så nog borde det vara möjligt för många kommuner att utropa självständighet. Om man trovärdigt kunde garantera att det blev noll mångkultur, skulle man få in en helt fantastisk skattebas och då kunna ha låga skatter. Ungefär som Liechtenstein…..

  32. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    ”Jag gillar idén, undrar hur svenska staten skulle se på det. Tror inte det skulle gå helt smärtfritt.”

    Jag tror faktiskt inte att svenska staten skulle göra mycket. Givet att man tar ett område med en vettig hamn, så finns det inte mycket staten kan göra. Militär tror jag absolut inte att de skulle använda, om det finns minsta risk för motstånd. Ett kompani hemvärnsmän skulle nog vara helt tillräckligt.

    För skojs skull tittade jag på Kalmar. Ett hyggligt starkt SD fäste, med en yta som är nästan 10 gånger så stor som Liechtenstein. Befolkningen är kring 60 tusen, det finns en riktigt fin stad, bra hamn, egen flygplats och dessutom hela Öland. Det skulle funka finfint som land! Man kunde ha valutaunion med Danmark och man kan välja mellan ryssarna och Nato för försvar. Den befintliga befolkningen skulle bli jättevinnare, inte minst pga. att fastighetspriserna snabbt skulle gå genom taket.

    Kan man få 20-30 tusen svenskar som är trötta på mångkulturen att flytta till Kalmar? Det är nog inte omöjligt, men samtidigt självklart inte lätt. Men uppsidan är helt extrem. Ett hus som kostar 2 miljoner nu kan lätt kosta 20 miljoner om man uppnår ett land fritt från mångkultur och med låga skatter. Många, många, MÅNGA rika personer och företag skulle vilja flytta dit. Och det gäller inte bara svenskar. Rika tyskar skulle också komma.

  33. @utlandssvensk:
    Jag har väl också lite svårt att tänka mig att de skulle förhindra en sådan utbrytning med vapenmakt. Men en kommun kommer, åtminstone under en längre uppbyggnadsperiod, vara beroende av omgivningens infrastrukturer på ett väldigt utsatt sätt. El, vägar, banker osv. Staten skulle lätt kunna införa sanktioner som sänker en utbrytarkommun.