I en sak har feminister rätt och det är när de säger ”man måste se strukturer”. När jag började skriva om mina tankar kring genussystemet så var det med ett specifik mål, jag ville visa andra kvinnor de strukturer jag ser, jag ville andra kvinnor också skulle se det därför att upptäckten betytt mer för mig som människa än vad som går att förklara, det måste upplevas. I intervjun Alison Tieman gjort framgår att Cassie Jaye, åtminstone delvis, har gjort den resan i arbetet med sin film The Red Pill.
Så här svarade Evan och Cassie på frågan om vad de upplevde som mest intressant i sitt arbete med att filma The Red Pill:
Evan Davies: [I think the] most interesting part about experiencing the filming process of this was the way that our dynamic changed, and the way that we started to respect … Well, I already respected Cassie for the house work that she was doing, and because I kind of had been dating feminist women all of my adult life and Cassie was, to be honest, a fairly moderate feminist at the beginning of our relationship. She wasn’t that horrible and there was only the minor issues of, like, I come home after a 16 hour day and 90 hour work week and I need to do the housework, and if I didn’t do the housework it was going to be an angry, angry night in bed or whatever … just so … The respect that came from her realization that my role was important too was really … I wasn’t expecting it and it was vindicating and all of a sudden I felt like our relationship had gone from a great relationship that worked to something that we didn’t have to try and make work, because we both respected each other’s roles now. So that was the most interesting aspect of experiencing the film-making process for me
Cassie Jaye: [Before] I started making The Red Pill I would get ins… I would start so many arguments with you over housework or just work in general and … Yeah, I wasn’t understanding your role and contribution to the household and I was only looking at, well … I went to work all day, you went to work all day. we got home, you relaxed and then I was like: I gotta do laundry, I got to cook, because I’m a woman I’m expected to all these things. And yet, I wasn’t even, for some reason, I wasn’t even thinking how much financial contribution you made to the household and factoring that into your role and […] Before making The Red Pill I was very, like, tit-for-tat, you know, ”I did this, that, and this, and what do you have to show,” kind of thing.
Män höll upp en spegel – jag var inte nöjd med det jag såg.Mästergrafiker: Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)
Det är mycket vanligt att kvinnor har bristande förståelse för män och manlighet, inte minst är det vanligt bland de som kallar sig feminister som projicerar och tolkar händelser och situationer utifrån sin egen levda erfarenhet och kvinnlig homosocialitet.
Uppvaknandet, som jag kallar det när man börjar se igenom genussystemet, det tar tid och det är känslomässigt obekvämt. Det var därför jag bad Dolf att göra denna bild av mig. Den beskriver känslan det var för mig ”att vakna” – jag upplevde: ”är jag en sån j- bitch?” Jag upplevde mig ond … (Notera Cassies ”I’m sorry” i stycket nedan)
Men, efter lite tid insåg jag att ”inte förstå” inte är synonymt med att ”vara ond”. 
Evan Davies: And I could never bring up the fact that I was paying for everything, because that would be …
Cassie Jaye: Yeah, and I never even …
Evan Davies: I didn’t want to, because it’s a horrible argument to make. It’s like, I am the person who’s paying for the rent and I’m the person who’s paying for dinner and utilities, but you’re doing all the work at home and … If you make that argument, you’re basically saying that you don’t contribute because you don’t make any money. And that’s not what it is. You contribute in your own way, I contribute my way.
Cassie Jaye: […] during The Red Pill I started to ask myself, ”if I could change roles with Evan, would I want to.” And when I realized the answer is no, then I realized that I was the privileged one. And … because he had so much on his shoulders, too. And I don’t even think, you know, anyone was telling you, but you wanted to, you wanted to provide for me. You wanted me to be able to live out my creative endeavour. And you know, being in a creative field like film-making, you do need a partner that’s willing to let you do that and support you in that way. And that’s what Evan was for me and so, yeah, well … Making The Red Pill, you know, really the film is because of this man, because he supported my pursuing my dreams and my passion, and he went to work everyday, working extreme hours, waking up at four thirty a.m., coming home at eleven or twelve p.m. … but, yeah … the film really made me understand and respect you so much more, and I’m sorry didn’t do that before…
Förståelsen för genussystemet och mansrollen medförde en känsla av respekt för män och manlighet som jag inte hade tidigare, precis så som Cassie Jaye beskriver. Och det är en känsla som skapar en inre harmoni och, som Evan Davies beskrev, ”our relationship had gone from a great relationship that worked to something that we didn’t have to try and make work”. Det är just det som är mitt syfte med mitt skrivande, jag vill sprida den harmoni förståelsen för genussystemet gett mig.
Evan Davies: And I think that many men have this innate need to provide, and help, and protect. Especially the women in their lives. Not necessarily that they won’t help the young men and boys in their lives. They will, but it’s there’s just this need, this kind of nurturing. It’s not the mothering nurturing nature, it’s the other side of that. It’s the providing for … just, yeah. Providing for, I guess it’s really. [min emfas]
Notera Evan Davies kroppsspråk vid ”there’s just this need”. Det här är lite av den mentala kärnan i manlighet och det handlar inte nödvändigtvis, eller enbart, om den ekonomiska aspekten, som i detta fall. Det är bredare än så, och det är ett behov som kommer inifrån. Den övervägande majoriteten av män har denna kärna, men inte som identiska kopior. Vissa män har ett fokus på ekonomisk trygghet, andra har sin tyngdpunkt mer kring att försvara. Det är också olika framträdande på individnivå, men det är en markant skillnad mot hur kvinnor fungerar, vilket den norska forskaren May-Linda Magnussen upptäckte i sin doktorsavhandling Familieforsørgelse i menns hverdag:
En annen ting som fort slo meg i intervjuingen i dette avhandlingsarbeidet er hvor mye mer en del av mennene snakker om penger enn det mine tidligere kvinnelige informanter jevnt over har gjort. Flere har også sagt til meg at de aldri kommer til å synes at de tjener nok – en formulering jeg aldri har hørt fra noen av de mange kvinnene jeg tidligere har intervjuet. [Min emfas, sidan 92]
Plikten og lysten er tett sammenvevd også når Petter forteller om jobb. Han forteller flere nærmest helteaktige historier om hvordan han har jobbet trass i kreft, armbrudd og andre helseutfordringer, og slike beretninger om å presse kroppen til det ytterste for å jobbe har jeg aldri hørt fra kvinner jeg har intervjuet tidligere. Petter forteller også om de gode følelsene han får av å være flink og gjøre en god jobb. Samtidig er han, som vi har sett, veldig tydelig på at jobb først og fremst er penger. [min emfas, sidan 116]
Denna mentala kärna är orsaken till att män finns på fler högre samhällspositioner, för det fungerar som en extra piska och morot i arbetslivet. Och när man väl sett igenom genussystemet, så ser man det hela tiden, som till exempel i inlägget Strukturer i Aktuellt. Även detta beskriver Cassie Jaye:
Cassie Jaye: I constantly see TV shows, like reality shows, where women are talking, having arguments with their husbands, saying, ”You work too much, you need to be home with the kids more,” and then the next scene is, the wife is building this house from scratch, and making all, you know, choosing ten-thousand dollar granite tile, and I, and you know, just spending like crazy, but then shaming the husband for not being at home with the kids more. I constantly see that now.
Evan Davies: Yeah, it’s, that’s the core, the core thing’s, oh, ”You can make the money to be able to pay for my life, but I want you here. Why do you have to go out and make the money?” … but what?!
Den destruktiva ideologin feminism – som nu fått män att dra sig för att hjälpa kvinnor – är en ack så mäktig motståndare. Inte minst för det som Cassie Jaye beskriver så här:
[There were] so many times I wanted to give up because it was … when you question your strong held belief system, it feels like you’re drowning, it feels like you can’t breathe, and you can’t stay above water and you don’t know where you’re headed, and it’s … you feel out of control, like you’re … you’re not even able to control your emotions. You have no idea where you’re headed, which is a scary idea. So yeah, that’s why I say he was part therapist, because you kept me sane through most of it, yeah, most of it …
Det finns en del 1 också, där Alison Tieman intervjuar Cassie Jaye. Den handlar delvis om det jag kallar ”min resa”. Igenkänningsfaktorn är så hög att jag får gåshud. Hon får en fråga om vad hon tror det interna motståndet hon upplevde berodde på. Frågan lyder ”Where do you think those barriers came from?” [10:20]. Mitt svar på den frågan: ”skyddsvärdet”. Jag tror vi, både män och kvinnor, är biologiskt programmerade till att se kvinnor som mer skyddsvärda än män, en biologisk sexism. Och det är den man behöver ta sig förbi – det var känslomässigt tufft.
Filmen som nu har släppts i USA verkar vara en välbehövlig film som jag hoppas kommer att bli framgångsrik och ses av många. Men inte helt oväntat så möts den av stort motstånd från feminister. I Australien har feminister lyckats stoppa visningar av filmen. Så, jag vill avsluta det här inlägget med en mycket välbehövlig uppmaning från en av mina anonyma vänner:
Protestera mot att feminster stoppar visningen av The Red Pill i Australien https://t.co/f0xrI5gwBx via @Change #svpol
— dolf (@dolf371) October 25, 2016
Hej.
Ett alldeles underbart inlägg – det är synd att vi befinner oss i en tid då det skall debatteras om vatten är vått, men så är det.
Min maka och jag löste det hela tämligen oproblematiskt, genom att helt enkelt härma mor- och farföräldrarnas generation. Den som har kunskapen och förmågan, och är bäst på en uppgift, löser den.
Så skall det målas, snickras, organiseras logistik, röjas skog, grävas diken, och så vidare så gör jag det. Skall det lagas mat, hängas gardiner, hållas reda på femtioelva födelsedagar i släkterna, och liknande så gör hon det.
Alternativet, som någon av oss sa när vi förra årtusendet var nygifta, är ju att man står och diskar vartannat bestick, och grälar om vem som kört dammsugaren flest minuter den här veckan.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Skrev under petitionen, vem vet, det kanske hjälper? Ds
Äntligen!
Ninni, jag förstår att ditt partipolitiska engagemang är viktigt för dig, men jag har verkligen saknat dina jämställdhetsrelaterade inlägg. Din förmåga att förstå båda könen är lika ovärderlig som den är ovanlig, och din kompetens att dessutom förklara saken så att vi vanliga dödliga förstår är fullkomligt enastående.
Tack!
@Rikard:
Tack.
Ja. Jag tror alltid könen har haft svårt att förstå varandra. Kvinnorna gör mannen är en av de saker som gör att jag får bilden av att detta alltid funnits. Det som är tragiskt i mina ögon är att idag, i internets tidevarv och en levnadsstandard som ligger långt över ”mat för dagen” så finns alla förutsättningar för att på samhällsnivå bygga den kunskap som skapar broar av förståelse mellan könen.
Det hade påverkat nästa generations välbefinnande då barn som växer upp i en miljö där föräldrarna lever i en relation präglad av harmoniskt samförstånd mår bättre än barn som växer upp i en miljö av tjat, gnat och gräll och som i värsta fall kan övergå till partnervåld.
Istället för att bygga dessa broar av förståelse så har vi en ideologi och pseudovetenskap som förstärker problemet. Det är bara så sorgligt.
@Tommy:
Jag saknar det med, väldigt mycket. Jag har två planerade SD-inlägg kvar. Det ena handlar om SDs historia och bilden som växte fram när jag grävde i den. Den mediala ”sanningen” är så vidrigt förljugen att jag bara måste ha sagt mitt. Den andra inlägget handlar om nationalism. Nationalismen ger en politisk verktygslåda som Sverige inte behövt historiskt på grund av att vi var ett, i princip, homogent land. Men i dagens Sverige är den verktygslådan av helt avgörande betydelse, menar jag, om vi ska ha gnuttan chans att undvika en framtid präglad av konflikter. Därav vill jag förklara vad SDs nationalism är och vad den ska vara bra för.
Efter det är planen att fortsätta på serien Familjeförsörjaren.
Tack.
En liten god nyhet om Australien: https://www.change.org/p/stop-extremists-censoring-what-australians-are-allowed-to-see-save-the-red-pill-screening/u/18273671?tk=htaWiJWL66wTszi1iVsA8avDQvSC9m1CJA5RmKk6b9s&utm_source=petition_update&utm_medium=email
@Rikard: Det är lite svårt nu när tjejerna klarar sig själva ekonomiskt och inte kan laga mat
Skämt åsido. Med risk att verka skrytsam så klarar jag hushållssyslor lika bra som kvinnor i min egen ålder (32). Delvis pga. att jag levt ensam i 11 år, men även för att jag har visst intresse för både matlagning och inredning. Frågan jag ställer mig är vad jag i h-vete ska bidra med i en kvinnas liv och även vad hon ska göra i mitt. Jag längtar väldigt mycket efter ett förhållande men det är inte så självklart längre vad man ska ge varandra..
… För övrigt gillar jag dina inlägg. Jag vill bara vädra mina funderingar..
@Kurt von Anka: ”Frågan jag ställer mig är vad jag i h-vete ska bidra med i en kvinnas liv och även vad hon ska göra i mitt. Jag längtar väldigt mycket efter ett förhållande men det är inte så självklart längre vad man ska ge varandra..”
Vad har man att ge varandra när man inte kan kvitta gardinbyte mot hjulbyte? Man kan få en partner som förstår pillet med gardinsömnad och som vet hur trött man blir i ryggen av trilskande bultar. Önskan hos kvinnan att få en trygg famn och för mannen att ge en trygg famn är grundläggande. Intimiteten i att ha en vän som man kan öppna sina innersta tankar för, och som man kan lita på att han finns kvar och respekterar en. Den fantastiska upplevelsen att få en annan persons förtroende och att få höra hans tankar.