Eftersom det här handlar om ett politiskt val tyckte jag det kunde vara passande att strukturera inlägget som ett Rogues gallery (etablerad anglosaxisk term), eller förbrytargalleri som det skulle heta på svenska.

Och missa inte det mycket viktiga videobudskapet som inlägget avslutas med.

Jag röstar inte på Trump för jag är svensk. Det kan tolkas på lite olika sätt. Ett av dem är rätt, resten fel.

Det sägs att kvinnor kan allt som män kan, plus föda barn. Det där med ”föda barn” får de gärna behålla för sig själva, jag tror dock det finns några saker till de kan som män inte kan. Jag avundas dem till exempel förmågan att få vaginal orgasm. Men det sagt, jo, kvinnor kan i princip allt som män kan. Inklusive ljuga, misshandla, bedra, förtrycka, konspirera, förtala, utpressa, våldta, vittna falskt och starta krig. Det finns ingen naturlag som säger att den som startar kärnvapenkriget som ödelägger vår civilisation måste vara en penisförsedd person.

Det kan vara svårt att tro, men en gång i tiden stöttade jag faktiskt Hillary Clinton (eller som en del lite mer innovativt stavar det: HilLIARy). Det var under primärvalen för åtta år sedan, när Hillary Clinton utmanade Obama. Så det kan kanske vara läge för att börja genomgången av förbrytargalleriet med den sittande presidenten innan vi tar itu med de tre huvudalternativen i dagens USA-val.
 

Obama [ì Förbrytargalleri]

Jag är inte övertygad om att Trump är ett bra val.
Jag är övertygad om att Hillary inte är ett bra val.
Jag är också övertygad om att Obama var ett uselt val.

Jag fick omedelbart negativa vibbar på Obama när han och Hillary fightades under primärvalet 2008. Det är lite lustigt att argumenten för Hillary då var desamma som de är idag. Hennes erfarenhet och kompetens (ha) betonades och det framhölls hur oerfaren Obama var. Jag köpte den retoriken då. Men oavsett det så var min omedelbara bedömning av Obama, för att tala ren svengelsa, att han var ”a sack of shit offering hot air”. Den klassiska ”Would YOU buy a used car from this man” som användes mot Nixon beskriver väldigt bra hur jag upplevde Obama. Och mina farhågor besannades.

Det är på något vis symptomatiskt att Nobelkommittén tillkännagav den 9 oktober 2009 att Obama skulle få fredspriset, 1 december 2009 tillkännager Obama kraftiga truppförstärkningar (i princip en fördubbling av styrkorna) i Afghanistan, för att sedan, lite mer än en vecka senare, hämta Nobels fredspris i Oslo 10 december 2009. Det verkar också som att det finns en viss ånger i Nobelkommittén över beslutet.

Jag minns också från de första åren efter att Obama tagit över från Bush att jag såg alternativa nyhetskällor rapportera om hur den militära närvaron över lag stärktes utomlands och USA under Obama förde mer krig än under Bush. Det förekom också en hel del kritik som hävdade att truppneddragningar som senare gjordes bara var en chimär, för vad man gjorde var i realiteten att man flyttade över uppgifter från militären till privata entreprenörer, så minskningarna handlade bara om byråkratiska sifferövningar på pappret.

Men mer talande tycker jag det är att titta på Obama som person. Jag tror det ger oss vissa ledtrådar om vad vi kan förvänta oss av fru Clinton när hon tar över (vilket jag misstänker är vad som kommer att ske).

Det kan tyckas som en obetydlig sak i det stora sammanhanget, men ett av vallöftena som Obama gav var att alla lagförslag skulle postas online under åtminstone 5 dagar innan han skrev under dem så att allmänheten skulle kunna läsa dem och kommentera. Ett löfte han bröt. Jag vill minnas att han också under sin valkampanj betonade att se till att kongressen hade tid att läsa igenom lagförslag innan de röstade på dem. Lik förbaskat var han själv pådrivande för att pressa igenom en klimatlag på över 1 200(!) sidor (där man samma dag kom med tillägg på över 300 sidor). Jag ger inte mycket för en president som inte klarar av att infria löften om folk skall hinna läsa de lagförslag som läggs fram.

En dokumentär har nyligen visats på tv om Hillary Clinton och Donald Trump. Den började med att konstatera att det förmodligen var Obama själv som fick Trump att besluta sig för att ställa upp i presidentvalet. Varje år har man en traditionell middagsbjudning, White House Correspondents’ Dinner, där presidenten vanligen kör en självironisk stand-up. Fast Obama valde 2011 att håna en av de inbjudna gästerna istället. Jag är ingen vän av George Bush, men jämför klippet från Obamas tal nedan (hela hittas här) med George Bushs rutin tillsammans med Jeff Bridges. Bushs nummer blir faktiskt riktigt roligt i mitten-avsnittet.

Inte så att jag anser att Obama har någon skyldighet att vara trevlig och respektfull mot Trump, men det är i mitt tycke mobbarfasoner när han som president från podiet, på en välgörenhetsmiddag, väljer att göra slarvsylta av en politisk motståndare. Trump hade alltså ifrågasatt Obamas födelseort. En långt ifrån oväsentlig detalj, eftersom den är avgörande för om Obamas presidentskap är legitimt.

Varför tog det Obama flera år att producera födelsecertifikatet som skulle bevisa hans ursprung? Och hur är det egentligen med certifikatet? Jag är ledsen om jag skrämmer någon genom att gå in i konspirationernas förlovade rike, men jag kan inte låta bli.

Och eftersom jag redan krossat gränsen till Area 51, så kan jag passa på och ta en bit till där. Något jag har blivit väldigt känslig för är hur saker och ting passar ihop rent tidsmässigt. Obamas ”födelsecertifikat” (jupp, med citationstecken) offentliggörs 27 april 2011, Obama gav talet 30 april 2011 där han hånar Trump och menar på att han nu kan ägna sig åt viktiga frågor såsom om månlandningen var fejkad. Och den 2 maj 2011 dödar man Osama bin Laden. Och respektfullt dumpar man hans kropp i havet. Tajmingen formligen stinker av en orkestrerad PR-kampanj.

Jag är ledsen om jag inte lever upp till någons förväntningar, men jag tror varken på födelsecertifikatet eller på att man dödade Osama bin Laden (jag håller det för troligt att han dog redan 2001). Men jag låter det bero.

Min poäng, Obama är en säck skit, och när han lämnar över ledarskapet till Hillary Clinton så är det ungefär som om ledarskapet skulle gå från Don Corleone till Donna Corleone.

Så vidare till nästa huvudperson.

 

Trump [ì Förbrytargalleri]

Jag är övertygad om att Hillary inte är ett bra val.
Jag är inte övertygad om att Trump är ett bra val.
Jag är inte heller övertygad om att Trump är ett uselt val.

Jag har egentligen inte så mycket att säga om honom utöver vad jag redan sade i Om kränkningen av Trumpna kvinnor. Han är i mångt och mycket ett oprövat kort. Åtminstone politiskt. Det absolut värsta som kan hända är att han startar ett kärnvapenkrig. Men det gäller Hillary Clinton också. Personligen tror jag risken är större med Clinton än med Trump.

Det som Trump främst kritiseras för är en, vad skall vi kalla det, ”social klumpighet” och att han har dålig koll på fakta. Han anklagas en hel del för att ljuga. Kanske han gör det också, men jag har inte sett något fall där man kan hävda att det handlar om ett medvetet ljugande från honom. Det kan helt enkelt vara så att han har dålig koll på saker och ting. Det kan ju tyckas vara graverande för en presidentkandidat, men det behöver inte nödvändigtvis vara en så stor black om foten som man skulle tro. En bra president måste framför allt se till att ha bra och kompetenta rådgivare och vara förmögen att hämta in och utvärdera information.

Jag stönade när Roland Reagan ställde upp i presidentvalet på 80-talet, kunde inte föreställa mig att en usel B-skådespelare någonsin skulle kunna bli något annat än ett stort skämt som president. Men oavsett vad man tycker om Reagan som president så får man nog konstatera att han var en president som verkligen satte ett avtryck i historien.

Så visst, Trump som president skulle kunna bli en katastrof. Å andra sidan, möjligheterna är att det skulle kunna bli något verkligt bra för världen också. Vilket jag är säker på att Clinton inte kommer att bli.
 

Hillary Clinton [ì Förbrytargalleri]

Jag är inte övertygad om att Trump är ett bra val.
Jag är övertygad om att Hillary inte är ett bra val.
Jag är också övertygad om att Hillary är ett uselt val.

Seriöst. Människan är så mycket etablissemang som hon kan bli. Hon är redan en av dem som ansvarar för mycket av det som är fel i USA och världen. Hon har varit inblandad på ett eller annat sätt i krigföringen världen över: Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien osv. Jag ser en del mullra i utländska medier om att vi är hotande nära ett kärnvapenkrig, långt mer än under det kalla kriget. Det finns tecken på att Hillary Clinton skulle öka på dessa spänningar ännu mer, medan Trump som sagt att han skulle inleda samtal med Putin förmodligen skulle minska dem.

Hon talar om att Trump inte borde släppas i närheten av den berömda knappen på grund av hans temperament. Men vad skall man säga om en kvinna som skrattar i en tv-sändning åt att man lyckats avrätta en människa, oavsett vem det var (tolka som du vill). Jag skiter i om det var Ghadaffi eller Jack the Ripper. Jag tycker det är djupt obehagligt (långt värre än anekdoter om nazister som sparkar på får) när en person på den nivån talar offentligt om det som en lustig anekdot. Hon förefaller mig mentalt instabil.

Kärringen ljuger också. Bevisligen. Jag är generellt ganska snäll i mina tolkningar av människor. Jag har ganska bra marginaler för att människor minns fel eller har fel utan att det behöver vara något oärligt bakom det, likaså kan man svänga i sina åsikter över tid. Vore konstigt om man aldrig gjorde det. Men man lär knappast minnas fel om att man blivit beskjuten av krypskyttar under ett statsbesök 2008 i Bosnien. Se videon från 8:39 till 11:00. Hillary Clinton är en patologisk lögnare. Punkt!

Det finns mycket att gräva i vad gäller Hillary, men jag nöjer mig med att göra som Bill Clinton i det fallet, det är säkrast för hälsan:

(Jag hade egentligen tänkt ta upp mycket mer om just Hillary Clinton, det finns mycket att gräva i, som Benghazi. Hur krigisk är hon, har hon verkligen propagerat för att slå ut Wikileaks grundare med drönarattack? Uttalanden om användning av kärnvapen. Hur är det med hennes hälsa, hon har uppvisat beteenden som tyder på neurologiska skador etc. etc., men jag fastnade tyvärr alltför länge på Obama. Valet är väl redan avgjort när jag postar detta, men skulle gärna vilja få ut det innan det slutgiltiga resultatet har blivit bekräftat.)

 

”Make America sick again” – en verklig kandidat i en sjuk värld![ì Förbrytargalleri]

Jag är inte övertygad om att Trump är ett bra val.
Jag är övertygad om att Hillary Clinton inte är ett bra val.
Jag är också övertygad om att Alice vore ett sjukt val.
Ett utmärkt sjukt val passande en stat som gått från barbari till dekadens utan att passera genom mellanstadiet civilisation.

Alice Cooper har politiska anor som sträcker sig långt tillbaka. Han har ställt upp i vartenda presidentval sedan 1972, då han ställde upp för första gången mot(?) Richard Nixon. Han har dock tråkigt nog förlorar i varje val. Trots sitt väl genomtänkta politiska program:

1. Brian Johnson tillbaka i AC/DC
2. En orm i varje gryta
3. Inga fler pennor, inga fler böcker (School’s Out)
4. Mt. Rushmore skall utökas med Lemmy
5. Döp om Big Ben till ”Big Lemmy”
6. Sätt Groucho Marx på sedeln för $50
7. Sätt Peter Sellers på sedeln för £20
8. Hållare för koppar på alla flygplanssäten
9. Förbud mot att tala under filmer på bio
10. Förbud mot att ta selfies, utom på den nationella dagen för selfies

Se, det är ett politiskt program med tyngd.

Jag låter den verkliga kandidaten avsluta med sitt budskap (och notera att vid 2:15 får vi oss också en tankeställare om övriga kandidater) som är visor och inga ord:

Och dollarn återfår sitt sanna värde

©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.