Två ledande kissemissar i KD, KorsDjuren (de som inte fattar uppmanas att läsa Fröken Kanin demonstrerar), gick igår ut i en debattartikel på SvD och menade att man borde lagstifta om rätten till att få bo på äldreboende. Mer specifikt säger KD:s partiledare Ebba Busch Thor och Emma Henriksson, äldre- och sjukvårdspolitisk talesperson (säga vad man vill, KD har de godaste puddingarna):
Att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende är inte något som en äldre person gör i onödan. Skälen till att vilja flytta till ett boende är förstås ofta medicinska, när behovet av praktisk hjälp med vård och omsorg i vardagen blir så påtagligt att hemtjänst inte längre är det bästa alternativet. Men det finns också en stor grupp äldre som upplever otrygghet och ensamhet och därför behöver en annan boendeform. Vi vill i lag garantera att denna möjlighet erbjuds alla över 85 år.
Det låter ju positivt och bra. Det tycker till och med jag. Tills jag börjar grunna över just det här med 85 år. Varför just 85?
Instinktivt så tänkte jag då, när detta slog mig, på att medelåldern ligger runt 80 för män och 85 för kvinnor. Och om man då tänker sig (för de som är lite mer matematiskt lagda) att medelåldern vore normalfördelad med en standardavvikelse på 5 år, så skulle det betyda att hälften av alla kvinnor skulle gagnas av detta erbjudande, men bara ca en sjättedel av alla män.
Räknar man vidare på detta så inser man att det skulle betyda, förutsatt att det var lika många män som kvinnor från allra första början, att 75 % av de som är 85 och äldre är kvinnor. Ta 600 kvinnor och 600 män. Om hälften av kvinnorna uppnår 85 så betyder det 300 kvinnor, om en sjättedel av männen uppnår 85 så innebär det 100 män. Så av 400 personer som är 85 så är 300 kvinnor och 100 män, eller 75 % respektive 25 %.
Fast i praktiken är inte livslängden normalfördelad, vore den det skulle lika många män (kvinnor) dö efter 130 (135) års ålder som före 30 (35) års ålder. Och det tror jag de flesta vet inte stämmer.
Så jag gav mig in på SCB för att kolla upp läget lite. Där hittade jag i en artikel från oktober 2012:
Förväntad medellivslängd vid födseln är knappt 84 år för kvinnor och 80 år för män. Vid 65 års ålder är den återstående förväntade medellivslängden drygt 21 år för kvinnor och 18 år för män.
Det verkar ju lite konstigt att förväntad medellivslängd är längre för dem vid 65 års ålder än de som föds idag när medellivslängden faktiskt ökar, men det har sin förklaring i att de som drar ned medellivslängden genom att dö unga redan räknats bort för dem som nått 65. Just 65 är intressant (och jag antar att det är därför man valt just den åldern) eftersom det, ännu så länge, är då man normalt går i pension.
Så, män som går i pension förväntas leva 65+18=83 år,
kvinnor som går i pension förväntas leva 65+21=86 år.
Jag vet inte om jag är paranoid, med jag får lite dåliga vibbar av att gränsen för rätten till äldreboende går vid just 85 år.
SCB är ju praktiskt på det viset att de faktiskt har statistik där så att man kan kolla hur verkligheten stämmer överens med ens teorier. Så jag gick in på deras demografiska data och skapade en tabell över befolkningen från 75 års ålder och uppåt.
Jag komprimerade den sedan i denna lilla tabell:
män 75–84: 265464 (45.10 %) |
kvinnor 75–84: 323192 (54.90 %) |
kvinnor & män 75–84: 588656 (100 %) |
män 85+: 89063 (34.46 %) |
kvinnor 85+: 169407 (65.54 %) |
kvinnor & män 85+: 258470 (100 %) |
De flesta vet väl att det föds fler pojkar än flickor (ung. 107 pojkar på 100 flickor om jag minns rätt), men i åldersskiktet 75–84 har det alltså tippat över så att 55 av 100 är kvinnor, för de som är 85 och över är obalansen ännu kraftigare: nästan två tredjedelar är kvinnor, strax över en tredjedel män. Inte så där jättelångt från 75/25-fördelningen jag räknade fram tidigare. (Och obalansen förstärks undan för undan, enligt tabellen jag sammanställde finns det 315 män som passerat 100, mot 1581 kvinnor. Det går alltså 5 kvinnor på varje man i kategorin 100 år och äldre.)
Värt är också att jämföra förändringarna mellan före och efter 85. Det finns alltså 265 tusen män i skiktet 75–84, men bara 89 tusen 85 och uppåt. Det innebär, lite löst överslag, att 176 tusen, eller två tredjedelar, av männen som nått 75 dör innan de hinner kvalificera sig för ett äldreboende. Motsvarande siffror för kvinnor är 323 tusen 75–84, 169 tusen 85 och uppåt. 153 tusen, inte fullt hälften, dör före 85-årsgränsen.
Kontentan av det hela är hur som helst att 85 år som en åldersgräns lämnar en väldigt unken eftersmak. Och om nu någon har missat det, om åldringarna 85 år och äldre är fördelade 34.46 % män och 65.54 % kvinnor så klarar man inte 60/40-kriteriet som brukar gälla för jämställdhet. Men det är klart, då handlar det om styrelser, inte pensionärer. (Nu stöder visserligen inte KD kvotering, så just den aspekten skall man inte lasta dem för.)
För egen del skiter jag i det, jag tvivlar starkt på att jag ens kommer att komma i närheten av 85. Men jag skulle jävligt gärna vilja ha en pudding från kristdemokraterna.
©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Hade det varit Fi,V eller MP och vissa delar av Liberalerna som hade skrivit förslaget
så hade jag hållit med dig. Kd har ju knappast gjort sig kända som feminismens förespråkare eller förespråkare för särbehandling av kvinnor.
@Pelle2:
Jo, jag vet. Därför är jag inte heller särskilt elak mot KD, för 17, jag till och med berömmer deras puddingar. Hade det varit något av de andra partierna i 7-klövern hade jag varit betydligt fränare. Men förslaget är skumt i vilket fall som helst, att det kom från KD gör bara att det är lite mer sannolikt att skumheten var en oavsiktlig sidoeffekt.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Skulle tro att det fortfarande handlar om krass ekonomi. Om man går längre ner i åldern så är det flera som skulle kunna kräva ett åldringsboende och det har vi förmodligen inte har råd med i dagens situation.
Det är ju dock ett bra förslag för de som kan utnyttja det. Det är många gamla som är fångna i sina hem för att de inte är tillräckligt sjuka för ett äldreboende med nuvarande regler.
@Pelle2:
Jag tror knappast att det handlar om att man avsiktligt valt en ålder som skall missgynna män. Det handlar säkert om krass ekonomi som du säger. Men oavsett vad som motiverar just den ålder man valt så får det ju samma effekt ändå. Vilket var vad jag ville visa på. Och man kan ju föreställa sig vilket väsen det hade blivit om det varit ombytta roller.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Jo,så är det. Bara tanken att något i samhället skulle gynna män
skulle få alla genusdårarna och radikalfeministerna att gå i taket…
Intressanta observationer, men precis som några andra kommentatorer redan sagt, så avgör det faktum att förslaget kommer från KD. Man skulle förvisso också kunna anlägga ett klassperspektiv på frågan och då blir dessa serviceboenden knappast något arbetarklassen kan räkna med på äldre dagar.
Hej.
Vad hände med alla politiska förslag och reformer som syftade till att alla skulle kunna bli vid gård och gods på sin ålderdom?
Upptäckte man till slut hur fruktansvärt dyrt det blir med skattefinansierade hemsamariter i glesbygd?
Nog f*n är det en klassfråga. Fattig som barn, fattig som vuxen arbetare, fattig som gammal (fast inte så länge…). Jag tror ålderdomshemmen kommit tillbaka – vem vet, snart kanske rotegången också återinförs.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Åldersträcken påminner om hur man resonerat i pensionssystemet; vi har inte råd att för många kan utnyttja det.
När folkpension infördes 1913 sattes pensionsåldern till 67 år när medellivslängden var ca 60 år. När ATP infördes 1960 var medelåldern för män ca 71 år och för kvinnor ca 75 år. Enligt wikipedia och SCB.
Låter som ren ”sparsamhet.”
På sitt sätt är det som svensk invandringspolitik: mycket generös mot den 0.1% som lyckas ta sig ända till Sverige; resten får klara sig bäst de gitter.
@Rick:
Som sagt, det var egentligen inte min avsikt att ställa KD mot väggen, utan att peka på de rent praktiska effekterna.
Det där med klassperspektiv fattar jag inte riktigt, såvida du inte rätt och slätt menar att arbetare dör unga.
@Rikard:
Nja, nu var förslaget att ”få rätt till”, inte ett obligatorium. Så det står väl inte i motsättning till att spendera ålderdomen vid gård och gods?
@ChristinaG:
Intressant vinkel. Det kanske kommer att följas av att de också vill höja pensionsåldern till 85.
@Kristian:
Jupp. Jag tänkte något liknande. Rätten borde väl rent logiskt börja gälla i och med pension. 85 är bara en godtyckligt satt gräns. (Det är i och for sig pension vid 65 också, men logiskt borde de två sakerna ändå gå hand i hand.)
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
Jag är luttrad vad gäller politiker som pratar om rättigheter.
Dessutom, om jag läser rätt, så rör det sig om att erbjuda alla som når strecket en plats på boende. Det betyder alltså att en kommun skall ha platser till alla som uppfyller ålderskravet oavsett hur många som väljer att utnyttja det?
På något sätt tvivlar jag på att man har resurser att hålla i beredskap.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Arbetarklassens genomsnittliga livslängd torde vara kortare än medelklassens.
@Rick:
Det verkar i och för sig ganska troligt. Men jag kan också tänka mig att det inte är så. T.ex. så skulle man kunna tänka sig att arbetarklassen är mer drabbad av dödsfall vid arbetsplatsolyckor, men det är knappast relevant för en diskussion om åldersgräns för äldreboende eftersom de är ute ur spelet oavsett om gränsen sätts vid 65 eller 85. (precis som högre dödlighet för pojkar i unga år är irrelevant för könsperspektivet i det sammanhanget)
Jag skulle till och med kunna tänka mig att medelklassen faktiskt blir värre drabbad genom att den i högre grad har problem- och stressrelaterade yrken och också utsätts i högre grad för välfärdssjukdomar. Jag skulle t.ex. kunna tänka mig att tjänstemän i medelklassen är överrepresenterade ifråga om hjärtinfarkter.
Jag säger inte att det är så, och kan mycket väl tänka mig att 85-årsstrecket får betydelse också ur ett klassperspektiv, men vill allt se siffror innan jag accepterar det som en sanning.