Eders Ödmjuke räds utsikten att bli tvångsförälder
Jag länkar inte till själva nyheten på SVT text, för om jag förstår det hela rätt vore det poänglöst eftersom det är en sida som uppdateras varje dag. Jag återger därför här nyheten i sin helhet:
111 SVT Text Torsdag 06 nov 2014 INRIKES PUBLICERAD 6 NOVEMBER Fler flyktingbarn tvångsplaceras Ökningen av ensamkommande flyktingbarn gör att fler barn kommer att tvångsplaceras i kommuner. Hittills har nästan vart fjärde barn anvisats – oavsett om kommunen ansett sig kapabel att ta emot barnet. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) finns det en risk att uppdraget blir övermäktigt för många kommuner. -Systemet är redan överbelastat och fungerar inte som det var tänkt utifrån barnens bästa. Det är omöjligt för kommunerna att lösa detta om de inte får längre tid på sig, säger Elisabeth Melin, handläggare på SKL. Antalet ensamkommande ökar i år nästan till det dubbla jämfört med året innan och de platser som kommunerna frivilligt erbjuder är slut för längesen. Från i år har Migrationsverket rätt att tvinga kommuner att ta hand om barn som anvisas. -I första hand vill vi samarbeta enligt frivilliga överenskommelser. Men kommer det fler barn än vad det finns överenskomna platser har vi möjlighet att anvisa, säger Sophia Öhvall Lindberg på Migrationsverket. Hittills i år har 1.580 barn av totalt 5.820 asylsökande tvångsplacerats ut i kommuner.
Jag ser som en naturlig följd av att man tvångsplacerar barn i kommuner att det helt sonika kommer att uppstå en situation där kommunerna i sin tur hamnar mellan släggan och städet, där det ena alternativet är att barnen placeras i någon form av barnhem (getton) där … jag lämnar det till den trogne läsarens fantasi att tänka sig vad som kan hända i det scenariot. Det finns många möjliga förgreningar av detta, de flesta uttalat dåliga. Ett klart bättre alternativ vore ju att barnen placeras hos kärleksfulla fosterföräldrar. Men då riskerar vi att förr eller senare hamna i situationen att det inte finns några som frivilligt vill ta emot barnen och vara föräldrar åt dem. Skall då kommunerna i sin tur börja använda tvångsmedel för att lösa problemet med barnen som tvingats på kommunen?
Fast tvångsplacerade barn utgör ju en utmärkt källa till billig arbetskraft – idén kanske inte är så tokig ändå …
Och då inställer sig följdfrågorna, och det är här vi har genusknorren, vart skall man tvångsplacera dessa barn i dagens heteronormsfientliga samhälle? Skall man tvinga dem på heterosexuella par som en form av bestraffning (vilket då som en bonus bidrar till att ytterligare slå sönder den heteronormativa tillvaron)? Anser det offentliga detta vara förenligt med ”barnens bästa”? Eller bör barnen i den sanna statsfeministiska andan tvångsplaceras hos lesbiska par, som otvivelaktigt anses utgöra den bästa föräldrakombinationen för barn, eller hos ensamstående kvinnor (som då betalas genom en särskild mansskatt)? Men då har ju staten skapat, indirekt genom kommunerna, en ny kvinnofälla och blivit en del av kvinnoförtrycket. Ack, det är den egna ryggen som får smaka riset. Man har försatt sig i en ohållbar situation. Det verkar man i och för sig, att döma efter hur man hittills agerat, inte ha några problem med.
Min egen, som jag ser det självklara, lösning vore att man helt enkelt låter besluten gå åt andra hållet. Familjerna bestämmer själva om de vill ta hand om barn, kommunerna anger utifrånd det hur många barn de kan ta emot, och Migrationsverket och staten har helt enkelt att rätta sig efter det.
Denna enkla lösning skulle dessutom fungera alldeles utmärkt över lag vad gäller invandring, asyl och flyktingmottagning.
Ja-a, Dolf, ska man placera 20-åriga manliga barn hos ensamstående kvinnor? Det här kanske kunde funka. De barn det handlar om är nämligen inte precis 20-åriga tjejer från Vietnam, som knappast skulle vara svårplacerade hos ensamstående män.
Sorry, men jag kan inte se att ditt förslag skulle kunna hindra skrupulösa och kriminella människosmugglare på något vis. Det enda som hjälper är en skärpt gränskontroll och SD´s politik att hjälpa tusentals människorna i deras närområde istället för ett fåtal här. För övrigt så anser jag (för barnens bästa) inte att samkönade par skall få lov att adoptera barn.
@Rick: Tja, nu utgår jag från att man med ”barn” menar människor som är beroende av föräldrar, om jag säger som så. Annars är de inte att betrakta som barn.
@barfota: det finns väl inga motsättningar mellan vad jag säger och vad du säger. Jag menar bara att mottagningskvoter skulle etableras nedifrån, och då skulle de väl förmodligen bli mer realistiska. Det motsätter varken gränskontroller eller hjälp i närområdena.
Vad adoptioner beträffar anser jag att det enda kravet borde vara att man ska kunna visa att man klarar av att försörja barnet och att det adoptionen innebär ett förbättrat liv. Och jag ser det i alla fall som att man inte kan argumentera att det vore mot ett föräldralöst barns intresse att adoptivföräldrarna är samkönade om ett nej till adoptionen med stor sannolikhet innebär att barnet ifråga avlider av svält eller sjukdomar inom en nära framtid.
Så länge det finns fler utsatta barn i svår nöd än det finns tillgängliga adoptivföräldrar ser jag det rent pragmatiskt som att man kan undvika frågan om samkönade föräldrar egentligen är rätt eller fel, eftersom det i dessa fall helt klart inte kan vara värre än att vara helt utan föräldrar.
@ Dolf
Jo, gängse definition på barn är ju någon under 18 år. I fråga om s.k. ensamkommande flyktingbarn har dock gränsen tänjts rejält uppåt. Man kan fråga sig om anledningen till detta.
Barfota
Kul att se dej tillbaka
Jag har hört att SD:s politik int eär så sann och riktig som den låter. Typ att det inte finns vatten och tillräckligt med mat i dessa ”Närområden” där alla ska bunkras upp. De som talar om denna bild menar också att då är det bättre att vi hjälper ett fåtal än ett stort antal som inte får vatten och mat. Om denna beskrivning är riktigt vet jag inte.
I övrigt så har jag en ensam helg. Sambon är någon annanstans. Det jag ska gör är att i krogmiljö/klubbmiljö testa ”lögnen”. Ska se hur mycket man kan ljuga för kvinnor och se hur mycket dom tror på det.
@Rick: Man har väl inte ändrat gränsen, man fuskar med den. (viss skillnad)
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Givetvis så borde mottagningskvoterna etableras nedifrån men så har aldrig varit fallet åtminstone inte om man menar att nedifrån skulle vara en måttstock för vanliga människors önskan. Det är trots allt bara 10% av Sveriges befolkning som är för en ökad invandring och här finns en kommentar som jag bara kan instämma i…
Jag är inte säker på att adoption med enbart ett försörjningskrav skulle vara någon bättre lösning än att på ort och ställe bygga fler barnhem, skolor, sjukhus m.m. Inte heller tror jag på att adoption in i en helt främmande kultur med samkönade föräldrar garanterar ett bättre liv, snarare en ökad risk för utanförskap och rotlöshet. Och förresten vems värderingar, vilken värdegrund, inkomst, social ställning, kultur m.m. skall ligga till grund för att man skall bli godkänd som adoptivförälder? Kan man t.ex. godkänna en zigenarfamilj på ”resande tiggarfot” att adoptera? Och kommer den myndighet som ev. ger avslag på ansökan om adoption att passera DO´s och EXPOS rasisthysterikontroll eller blir den lättkränkte kompenserad med ett fett skadestånd? Kommer sådana som du och jag att bli godkända eller har vi fallit för åldersstrecket, kan vi misstänkas vara pedofiler för att någon soctant råkat se att vi pratat med barn på lekplatsen, eller barnmisshandlare? Ärligt talat, jag kan inte se vilken myndighet som skulle kunna vara kompetent att avgöra lämpligheten. Med barnhemmen är det en annan sak där kan man ställa krav på en stenhård kontroll både av personal och förhållanden. Jag är mycket väl medveten att det har förekommit enorma missförhållande på barnhem både i och utanför Sveriges gränser men det är åtminstone någonting som går att åtgärda med litet god vilja.
@Torstensson:
Hehe, jag gästspelar gärna på frågor som intresserar mig och som inte hamnar på en akademisk ordvrängningsnivå. Genus är jag inte ett skit intresserad av så därför blir det inte så ofta som jag skriver här.
Ja vem har inte hört skitsnack om SD? Men problem är till för att lösas och då får väl hjälpen i första hand gå till att bygga upp en struktur för vatten och matförsörjning. Sverige kan inte ens försörja de medborgare som redan finns i landet utan tvingas importera nästan 60% av all mat vi konsumerar, så jag undrar kan Sverige få litet U-hjälp för att råda bot på detta, skall vi fortsätta bygga bostäder på odlingsbar mark, fortsätta med positiv särbehandling för en aldrig sinande ström av lyxturister (människor) som vill bo i Sverige? Jag föreslår att de som är för en ökad invandring (politiker och kulturmupparna på Södermalm) omedelbart tar sitt ansvar och lämnar över sin lyxbostad och alltför välbetalda jobb till en nyanländ.
När katten är borta… Varför ljuga för kvinnorna, varför testa och ev. såra någon. Förlåt men jag fattar inte vitsen, är det för att du skall få bekräftelse eller är det i rent ”vetenskapligt syfte” ?
@Torstensson:
Spelar väl ingen roll om det inte finns mat och vatten i närområdet?
För de enorma summor vi lägger här i sverige på ett fåtal, skulle vi istället lätt kunna frakta både mat och vatten i skytteltrafik till de flyktingläger som finns i närområdet…..
Det är nästan så man kan fundera på om vi inte kunde bygga hus och hela städer för alla pengar som vi gödslar här….
-och borra brunnar djupa nog att hitta vatten.
Eller om vatten saknas, bygga ledningar, precis som vi idag gör med olja och gas?
OM det nu är som alla dessa hjälporganisationer, röda korset, plan international etc. som gör tv-reklam säger, ”bli månadsgivare, 100 kr i månaden kan rädda livet på x antal personer varje månad……”
Hur många människor skulle vi då rädda livet på om vi istället gav de pengarna till dessa organisationer?
Om de organisationerna har rätt, har ju även SD rätt….