Eders Ödmjuke knyter näven
Typfall: Om bilens väghållning är dålig kan det finnas en hel del olika orsaker till det, t.ex. däcken kan ha på tok för lågt lufttryck eller hjulen vara dåligt balanserade, stötdämpare och fjädring kan vara dåliga, hjulinställning kan vara fel, det kan vara fel i elektroniken som styr antislirsystem, kardanknuten kan kärva, kanske har man inte dragit åt muttrarna på ett av hjulen (jodå, jag och polarn klantade oss med det en gång i tiden), men om orsaken faktiskt råkar vara att en styrled glappar så lär det inte hjälpa att fixa lufttryck, balansera om hjulen eller fixa hjulinställningen, fixa stötdämpare och fjädring, mixtra med antislirsystem eller olja kardanknuten. Justera ett antislirsystem som är korrekt eller balansera om välbalanserade hjul lär snarare försämra bilens vägegenskaper över lag, dessutom kommer det ursprungliga felet, det ohanterade glappet i styrleden, bli värre på grund av förslitning, och … vill det sig illa slutar man som en svart siffra i olycksstatistiken.
Våld har kommit på tapeten idag:
Inslag om skjutningar i svenska städer
Skottskadade i de tre storstäderna i Sverige 2010 till första halvåret 2015 uppgår alltså till 361 personer (Stockholm 189, Göteborg 109, Malmö 63).
Skottskadade i övriga skandinaviska huvudstäder 2010 till första halvåret 2015 uppgår alltså till 70 personer (Köpenhamn 30, Oslo 30, Helsingfors 10).
Dödade vid skottlossning i de tre storstäderna i Sverige 2013 till september 2015 uppgår alltså till 45 personer (Stockholm 21, Göteborg 17, Malmö 7).
Dödade vid skottlossning övriga skandinaviska huvudstäder 2013 till september 2015 uppgår alltså till 11 personer (Köpenhamn 6, Oslo 3, Helsingfors 2).
Eller annorlunda uttryckt, goda anti-rasister: 361/45, hemska rasister: 70/11.
(Inga skäl till oro, det här handlar inte om rasism eller invandring)
Jag misstänker att kriminologen Jerzy Sarnecki är inne på rätt spår i intervjun:
Lagstiftningen är i stora drag ganska likartat [sic!] alltså, jag tänker framför allt på hur den sociala utvecklingen ser ut i de här städerna. Vilka misstag och fel man begår nu och vilka har begåtts för 20–25 år sedan när de här unga människorna växte upp, men också självklart, den polisiära strategin och taktiken.
Som av en händelse har då den (enligt egen utsago) feministiska organisationen ”Män motför jämställdhet” tillsammans med den tveklöst feministiska organisationen Unizon fått en artikel publicerad idag:
Vi som skriver den här artikeln anser att det nu är dags att på allvar prioritera arbetet med att förebygga mäns och killars våld.
Om regeringen verkligen menar allvar med det våldsförebyggande arbetet krävs ett strukturerat krafttag. Det krävs en nationell plan för hur våldsförebyggande projekt ska bli långsiktiga program, med nödvändiga resurser.
Arbetet måste involvera alla departement och det krävs att män med makt i ledande positioner går ut och säger stopp.
Vi måste bryta normaliseringen av våldet, utmana stereotypa könsroller och göra slut med destruktiva normer för manlighet som innebär att våld ger status och makt åt killar och män.
Våldet upphör inte förrän förövaren slutar hota och slå. Med våldsförebyggande arbete kan vi få fler att aldrig börja!
85 procent av de som anmäls för misshandel är killar och män. Åldersgruppen 16-24 år är extra våldsbrottsbelastade. Därför måste det våldsförebyggande arbetet börja mycket tidigare än vid 16 år.
Inte så svårt att gissa vart det är på väg. Killarna skall inte få bråka utan att lära sig leka med dockor när de är små osv. osv.
Men så var det ju det här med glapp i styrleden.
Jag minns att det för ett tag sedan var tjafs om hur mycket säkrare det har blivit. Vill minnas att det var så att det dödliga våldet hade minskat men att det var lite si och så med övrigt våld. Så jag tänkte att jag skulle ta mig en liten titt på statistik. Vilket inte är riktigt så enkelt som man skulle kunna tro. Jag fnöklade (ett odefinierat begrepp, välj vad som passar bäst) i alla fall in på Brottsförebyggande Rådets sida över statistik där man kan göra sina egna tabeller och diagram. Det hela blev ganska joxigt eftersom jag där inte hittade några enkla kategoriseringar av misshandel och grov misshandel, vilket i det närmaste var vad jag var intresserad av. Så jag tog ett urval som verkade ligga närmast det jag var intresserad av och valde att göra en tabell över misshandel utomhus av personer över 18 år (vilket då var uppdelat på 8 kategorier: först en updelning på kön, sedan uppdelat på misshandel och grov misshandel, och sist uppdelat på bekant eller obekant gärningsman) från 1981 (så långt tillbaka som statistiken sträckte sig) till 2014. Den tabellen kan laddas ner här.
Jag räknade sedan samman den till en mer komprimerad tabell för åren 1981, 1990, 2000, 2010 samt 2014 och fick då följande resultat (antal brott per 100 000 invånare):
| 1981 | 1990 | 2000 | 2010 | 2014 | |
| Misshandel kvinna | 22 | 40 | 59 | 79 | 73 |
| Misshandel kvinna grov | 2 | 3 | 2 | 4 | 3 |
| Misshandel man | 89 | 151 | 197 | 236 | 193 |
| Misshandel man grov | 9 | 12 | 21 | 28 | 23 |
| Misshandel totalt | 111 | 191 | 256 | 315 | 266 |
| Misshandel grov totalt | 11 | 15 | 23 | 32 | 26 |
| Misshandel totalt alla kategorier | 122 | 206 | 279 | 347 | 292 |
Nu förekommer det en del tolkningar om ökad anmälningsbenägenhet och det har också varit en del förändringar i hur statistiken förs som kan ha inverkat, men jag kan inte undgå att notera att grov misshandel (där mörkertalet lär vara mindre) nästan tredubblades från 1981 till 2010, och även om det minskat något mellan 2010 och 2014 (hm, kanske minskad anmälningsbenägenhet för polisen bryr sig ändå inte) så är det ändå över det dubbla mot vad det var för över 30 år sedan. Jag tror inte en ökad anmälningsbenägenhet förklarar det.
Jag roade mig också med att göra ett diagram, då slapp jag joxa med alla olika kategorier för där hade BRÅ av någon anledning en sammanslagen misshandelskategori, som täcker all misshandel. Så siffrorna här är högre än i min tabell, för här inkluderas alla åldersgrupper och misshandel inomhus. Det gick tyvärr inte heller att få grov misshandel separat, vilket jag hade önskat, men diagrammet ser i alla fall ut så här:
Siffrorna här är 1981: 292; 1990: 475; 2000: 663; 2010: 937 och 2014: 859. Nästan en tredubbling från 1981 till 2014.
Jag kände av vissa feministiska vibbar i skolan redan på 70-talet, och minns ganska klart när man ville införa sexfria zoner (det var alltså tal om markerade zoner där kvinnor skulle vara fredade från mäns sexuella trakasserier) på arbetsplatserna i början på 80-talet. Jag misstänker att det finns en korrelation mellan den ökade genusifieringen av skolan och våldet. Vilket innebär att fel väg att komma till rätta med problemet skulle vara ännu mer genussatsningar i skolan.
Det var det här med glapp i styrleden.
Som motvikt kan man ju glädja sig åt att GenusDebattens favoritMuPp Josefin Utas idag går ut med att hon tycker vi ska Skippa könsetiketterna och tvångsåtgärderna där hon konstaterar:
I jämställdhetsarbetet anses män vara kapabla, ha makt och ansvar – även över kvinnornas öde. Kvinnorna anses bara vara en passiv part utan eget ansvar. I själva verket är det här precis den synen på könen som fanns förr, den som man säger sig vilja motverka. Den kommer inte att leda till verklig frihet för människor.
I artikeln talas det om att det är dags att ”få med männen” i jämställdhetsarbetet, som om männen hade varit frånvarande. Sanningen är att män har gjort massor för jämställdheten i Sverige, annars hade vi aldrig kommit så långt som vi har. Förändring sker genom att människor överallt i samhället lyssnar, tänker till och väljer nya sätt att bete sig på mot sina medmänniskor.
Tyvärr lär väl inte staten anlita Josefin för att fixa glappet i styrleden, utan satsar istället miljoner på att låta Män för jämställdhet och Unizon olja skivbromsarna.
Män för jämställdhet och Unizon har oljat bromsarna
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
”det minskat något mellan 2010 och 2014 (hm, kanske minskad anmälningsbenägenhet för polisen bryr sig ändå inte)”
Ja, min gissning är att anmälningsbenägenheten har närmast kollapsat de senaste 10 åren, åtminstone i fall med okänd GM. Varför skulle någon frisk människa gå till svenska polisen ( som är sämst i Europa på att klara upp brott) och anmäla att han hade blivit nerslagen? Alla vet att de bara kommer att lägga ner ärendet och om ett mirakel skulle inträffa och de får tag på GM, då får du träffa vederbörande i domstolen och dina personuppgifter blir kända.
Antalet anmälda fall av misshandel var under tiotusen om året från 50-talet till tidigt 70-tal. Sen inleddes en närmast exponentiell tillväxt som verkar ha toppat ur strax under hundratusen om året för några år sen.
Att antalet verkliga fall av misshandel har börjat falla förefaller närmast omöjligt givet utvecklingen i Sverige, så minskad anmälningsbenägenhet förefaller var det mest troliga.
Sen betvivlar jag inte att det finns ett antal fantasirika rapporter från BRÅ som hävdar motsatsen, men den där myndigheten har tappat all trovärdighet för länge sen. De sysslar inte med forskning utan med propaganda.
Utan att ha annat än anekdoter så vill jag påstå att det känns fullt möjligt att anmälningsbenägenheten var lägre i mina föräldrars generation (60-talister) än i min (80-talist). Jag har hört historier om bråk som spårat ur och liknande och ifrågasatt förskräckt om personen åkte fast och fått höra att ”man gjorde inte så på den tiden”
Nu kan det vara så att det bara är jag som har bråkiga föräldrar men då jag hör till den så kallade curlinggenerationen är jag inte helt säker.
@Utlandssvensk:
Förmodligen en faktor att man inte vågar anmäla (när gärningsmannen är känd) på grund av hot, uttalade eller implicita, om repressalier. Det torde också vara något som blir vanligare med en växande gängkriminalitet.
@Robbelibobban:
Därför tror jag att den grova misshandeln är det bästa måttet. Antalet anmälda misshandlar rent allmänt kan jag tänka mig ökar på grund av att man nu anmäler petitesser (som en örfil) som ingen någonsin skulle fått för sig att anmäla för 30 år sen. Grov misshandel har liksom lite stabilare definition skulle jag tro.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Det torde också vara något som blir vanligare med en växande gängkriminalitet.”
Ja, absolut! Omfattningen och typen av gängkriminalitet är något helt annat i dagens Sverige än vad som var fallet för 10 eller 20 år sen. När kommer den första staden som blir en enda stor no-go zon? Södertälje och Malmö verkar ligga bra till, men med dagens extrema demografiska omvandling kan det väl ske nästan var som helst.
Det finns 5.000 poliser i yttre tjänst i hela landet och nu kring 10.000 asylsökande per vecka.
Total laglöshet väntar inom kort.
Bara vi polerar lacken tillräckligt så att den bländar folk så märks det nog ej att det ena hjulet inte följer med när man svänger.
Det går igen i alla politiska beslut i Sverige när det gäller skolan, våld och invandring.
Förövrigt blev jag sjukt irriterad på att jag inte kände igen bilen med den nya styrleden, du tvingade mig att googla, Alfa Romeo, pfft.
Hej.
Jag har brevväxlat med Brå för jag ville veta hur det ser ut med relationen etnicitet och kriminalitet (inte kausationen!). Detta för att kunna se andel brott av respektive etnicitet/härkomst (inte bara kategorin invandrare/svensk), och även vilken ur vilken grupp vilka brott oftast begås mot vilken annan grupp. Sådan statistik förs inte, och en av deras jurister meddelade att även om man med Brå:s källor teoretiskt skulle kunna samköra med SCB:s ”Flergenerationsregistret” så skulle detta vara olagligt enligt 13§ PUL 1998:204.
Jag finner detta oroande, misstänkt och märkligt. Oroande för det antyder en ovilja att se verkligheten. Misstänkt för det antyder för mig en dold agenda. Märkligt för det gynnar bara ’mörka krafter’. Om det visar sig att folkgrupp X är överrepresenterad i brottskategori Y kan vi ju börja leta efter varför, och det vill vi väl för att kunna genomföra rätt åtgärder?
Begrepp som mörkertal tycker jag man skall undvika. I mitt tycke är det bättre att formulera sig utifrån de data som finns tillgängliga, men det kan vara efter att ha överdoserats av genusexperter och liknande där ’mörkertalet är stort’ användes som bevis för snart sagt allt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
”Oroande för det antyder en ovilja att se verkligheten.”
Mer korrekt är en aktiv vilja att dölja verkligheten
”Misstänkt för det antyder för mig en dold agenda.”
Tja, kanske kan man kalla den dold, men den är i princip densamma som journalisterna har haft mycket länge, dvs. en vilja att vinkla och dölja hur som helst så länge det innebär att mångkulturen kan presenteras i ett bättre ljus.
”Märkligt för det gynnar bara ‘mörka krafter’.”
Nu kan man mena olika saker med ”mörka krafter”, men de som har gynnats hitills är sjuklövern. Hade fakta om brottligheten lagts oförvanskade på bordet hade de drabbats hårt.
Jag höll på och tröska mig igenom massa BRÅ material för 5-10 år sen, men jag har helt gett upp. Det är bara en jobbig sörja av förvanskningar och dimridåer.
Här är en krönika som tar upp en del av historiken kring hur BRÅ har hanterat invandrarbrottsligheten:
http://snaphanen.dk/2010/08/15/s%C3%B8ndagskronik-sverige-%E2%80%93-valdtaget-land/
Slutligen är det lite tragikomiskt att en av BRÅs största kritiker var Fredrik Reinfeldt. Dvs. innan han fick makten, sen sa han aldrig ett kritiskt ord…..
@utlandssvensk: Hej.
Tack för svar. Jo, även om ’mörka krafter’ används som en eufemism för Sverigedemokraterna och andra som oroas av den pågående kollapsen, så tror jag det finns mer att vinna på att förvrida begreppet till att handla om de som förmörkar sanningen (eller åtminstone empirin) än att förkasta uttrycket. ’Mörkertal’ däremot ger mig nästan spasmer av irritation.
Jag har ingen insyn i moderaternas inre kattrakande efter Bo Lundgren, men min instinkt säger mig att Renfield gick över lik och brände broar på sin väg till toppen, och att det är ett av skälen till hans snabba sorti 2014. Att han verkar vara en kappvändande egoistisk broiler av närmast Gustaf Frigolits kaliber är min helt egna ovetenskapliga upplevelse. Vem vet, han kanske gjorde det bästa av en omöjlig situation, även om jag inte tror det.
Det jag aldrig kommer att begripa (annat än strikt intellektuellt) är hur den mentala process ser ut som får någon att inte bara förneka eller argumentera hur data ser ut, utan därtill förneka att data som visar det man inte vill skall vara kan existera; ja att själva frågeställningen ens kan tänkas. Man måste ju gå efter terrängen (plus övriga logistiska faktorer), oavsett om man har karta, kompass och GPS. Hur kan det vara svårt att begripa, när minsta barn begriper?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
”Det jag aldrig kommer att begripa (annat än strikt intellektuellt) är hur den mentala process ser ut som får någon att inte bara förneka eller argumentera hur data ser ut, utan därtill förneka att data som visar det man inte vill skall vara kan existera; ja att själva frågeställningen ens kan tänkas.”
Det är väl ganska vanligt i starkt ideologidrivna samhällen, t.ex teokratier eller kommunistländer.
Alla vet vad som förväntas samt vad som absolut inte är önskvärt och sen anpassar man sig. De mest ideologiskt renlärliga besätter alla chefspositioner och vill man ha någon framtid rättar man in sig i ledet. Avvikelser bestraffas hårt.
BRÅ är som vilken gammal sovjetmyndighet som helst.
Rent allmänt upplever jag att man endast kan förstå Sverige om man ser på landet ungefär som en religiös kult.
@Rikard:
Ett tillägg:
En väldigt stor skillnad mellan Sverige och de gamla kommunistländerna är att folket i de senare aldrig trodde på vad deras motsvarigheter till BRÅ pumpade ut. De såg med sina egna ögon att det uppenbarligen inte stämde och avfärdade det som nonsens, samtidigt som de självklart gav läpparnas bekännelse när det krävdes.
Men i fallet Sverige tror en majoritet av befolkningen på saker som helt uppenbart är närmast groteskt osanna, t.ex att våldet i samhället skulle minska. Det är i sanning remarkabelt.
@Rikard:
Jag var inne på det här med statistik bland annat i min serie om invandring och våldtäkter (där det sista inlägget, tror jag, var Avslut på Invandrare och våldtäkter).
Utan korrekt information (statistik) är man körd.
Hej.
@utlandsvensk: Jag känner igen jämförelsen med ’socialismens paradis’; östeuropeiska kollegor har många gånger bekräftat denna, med tillägget att ofta trodde inte ens partifunktionärerna på snacket, men alla utgick ifrån att alla andra gjorde det (och med angivarsystem ovanpå det). Det svenska systemet är annorlunda i det att här är inte kultursektorn, och i förlängningen media, i opposition till den faktiska makten, eller hegemonen och paradigmet, utan i opposition till en bourgeoisie som inte existerat på över femtio år, och ett USA som inte (om någonsin) funnits annat än i den Sovjet-inspirerade propagandan.
@Dolf: Att man gör det olagligt att samköra data antyder för mig att det finns en omedveten insikt i hur det skulle kunna se ut, och vill slippa uppleva detta. Om man drar ut den logiken lite till så borde inte heller kön vara en parameter, eftersom det är sexism.
Det är kanske den här förblindningen kopplad med avsaknad av folkgruppstillhörighet och total sekularisering som gör att kultursektorn okritiskt vurmar för Hamas, massinvandring och islam (utöver logiken att USA:s vänners fiender är vänner); man tror att alla andra egentligen är som man själv, på riktigt, egentligen, om de bara går på tillräckligt många kurser.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Statistik…. http://www.mentornewsroom.se/nyheter/antalet-misshandelsfall-minskar/
@Alice i Underlandet:
Om man tittar på statistiken (tabellen jag använde finns länkad i inlägget) så stämmer det att det är en nedgång de senaste tio åren. Misshandel av män utomhus hade sin topp 2006 med (per 100k invånare) 207 (GM obekant) + 64 (GM bekant) = 271, vilket har sjunkit till 2014 med 140 (GM obekant) + 53 (GM bekant) = 193.
Noterbart är att relativa minskningen är mycket större för GM obekant än GM bekant, vilket får åtminstone mig att misstänka att anmälningsbenägenheten sjunkit för att man inte känner att det är lönt.
Grov misshandel av man utomhus hade sin topp 2011 och 2012 med 5 fall per 100k invånare per år, 2007 och 2009 med 23 (GM obekant) och 7 (GM bekant) = 30 fall per 100k invånare och år. 2014 var det 16 (GM obekant) och (GM bekant). Noterbart är att grov misshandel med GM bekant ligger ganska stadigt på 7. Sedan 2003 (då det hade varit 6 eller mindre ända sedan 1981 då det var 3) är det bara 2011 (8) och 2013 (6) som avviker.
Och även om det varit en minskning de senaste tio åren, så är den liten om man jämför med ökningen sedan 80-talet där det handlar om ung. 3-dubbling.
Pingback: Tur Metro tog upp dagen jag missade | Genusdebatten
Pingback: Det är tur att tryggheten ökar parallellt med mordstatistiken | Genusdebatten